Loppi:

Den här reklamen var det första jag såg när jag gick in på GabJoss blogg.
Mamma pepp? Pepp? Känns detta peppigt? I samarbete med Viktväktarna!?

Jag tycker mest det känns som ytterligare en påminnelse till nyblivna mammor att känna pressen av att tappa sina eventuella mammakilon så snabbt som möjligt eftersom deras nuvarande nyförlösta kroppar uppenbarligen inte duger som de är.
Att DET ska vara prio ett liksom.
Banta! Banta! Banta! Och jämför på Instagram så man kan må riktigt dåligt om man inte fått samma resultat som peppiga Claudia Concha.

Men oj så peppigt!
Mammapeppigt till och med.

Källa.

Är det så här det ser ut när de stackars bloggpojkvännerna förevigar sina flickvänner för deras sociala medier?
Herregud, de förtjänar en tapperhetsmedalj för allt sitt tålamod och all sin ork.
Jag tvivlar på att M skulle tolerera att spendera sin semester på det här viset men jag kanske kan bryta ner honom om jag bjuder honom på alla resor.

Vi kanske ska ”recreäjta” lite blog moments när vi är i LA?
Vad tror ni om det? Jag som ligger och krälar i nån sandhög eller packar upp – egentligen vad som helst – sittandes på stranden med ett fånigt, nykärt uttryck i ansiktet?
(Obs. Föregående tre meningar kan innehålla spår av ironi)

Tack för tips, Magdalena!

En sak som jag reagerar på när jag läser bloggar – och jag läser MÅNGA bloggar varje dag – är det här smått hysteriska socialiserandet.
Det går inte en dag utan att det ska mötas upp med vänner för både frukost, lunch och middag. Helgerna ska spenderas – antingen – hemma hos sig själv med en massa vänner eller hemma hos någon annan eller ute på restaurang. Är det inte spelkvällar så är det mastodontmiddagar på Kasai som alltid slutar i en spontan utgång som varar fram till morgonen i goda vänners lag.

Jag kan inte låta bli att känna mig som en riktig kuf när jag läser detta.
Jag älskar mina vänner men jag har också ett enormt behov att bara vara på tu man hand med M i våra barnfria veckor.
Så mycket som de generella storbloggaren socialiserar på en vecka gör jag på ett år tror jag.
Det finns inget bättre än att komma hem och bara ”va”…
Först tänkte jag att det berodde på att man inte riktigt har några kollegor och en arbetsplats som bloggare men de flesta HAR ju faktiskt det.
Kenza går till Ivyrevel varje dag, Forni och Tunis delar ju kontor med ett gäng andra bloggare så det är ju inte som att de sitter hemma ensamma hela dagarna och bara längtar efter mänsklig kontakt?

Gud, man kan ju få prestationsångest för mindre men jag orkar verkligen inte bry mig om det och låta det påverka mig. 
Mår de bra av det så är det ju skitbra men jag kan tänka mig att vissa läsare kan få viss prestationsångest över att deras sociala liv inte riktigt kan mäta sig med detta.
Och det andra som jag reagerar på – HUR HAR MAN RÅD? 
Jag undrar hur mycket pengar de lägger på att äta ute, dricka vin och liknande? Eller att bjuda alla man känner på tryffelpasta – aka bloggarnas nationalmåltid?

Hur socialiserar ni?
CamCamstyle eller bloggstyle?

Catrin Hedlund:

Snart på en Youtubekanal nära dig!!
Gud så spännande och än mer spännande ska det bli hur en eventuellt stundande rättegång ska vävas in i det här försvarstalet?

Tillåt mig småle – ”Jag levde som vilken tjej som helst fram till våren 2016?”
Äh, nej – det gjorde du inte.
Du levde som en ännu icke fasttagen bedragerska fram till våren 2016.
Vanliga tjejer brukar inte blåsa folk på hundratusentals kronor!