Det är nu jag önskar att jag bloggade från mitt liv och kunde outa hans jävla dåliga uppförande per telefon.
Alltså, va fan!
Man vill ju ha svar!!??

Eller?

 

Jag vill börja ha ett segment här på bloggen där jag lyfter fram mindre bloggar som jag tycker har någonting utöver det vanliga.
Det ÄR svårt att slå sig fram i detta gytter av bloggar och kan jag hjälpa till och ge en skjuts på traven åt någon som jag tycker förtjänar det så gör jag det gärna.

Jag har många gånger skrivit hur mycket jag blivit hjälpt av KBT – både i mitt smärtarbete men även i min kamp mot den inneboende prestationsprinsessa som nästan höll på att ta kål på mig ett tag.
KBT är en fantastisk metod och jag kan inte vara nog tacksam för alla de verktyg som jag fått som hjälp i min vardag.

Därför är jag lite extra glad att kunna presentera den här bloggen för er – Therapy streams – en blogg skriven av en KBT-coach som heter Emelie dit man kan få hjälp och råd inom psykisk ohälsa.

Mycket inom KBT handlar om känslor och våra beteenden och tankar kring dessa känslor och den här texten här ovan tycker jag är så bra. Den påminner också om någonting som Moa skrev i en kommentar. ”Man kan inte bli kränkt om man inte tillåter det”.

Precis som alla andra som gått i KBT så behöver man ibland påminna sig själv om det man lärt sig och den här bloggen kommer fungera som en sådan påminnelse för mig.
Av det jag läst så är jag fast! Bara den lilla texten här ovan fick det att klicka till i mig.

Tack för ditt mail, Emelie!

Fortsätta gärna tipsa mig om bloggar som står ut lite extra och som förtjänar en extra knuff!

Han är så duktig, min lilla blogg-prodigy!
Innan vi gick och la oss igår lärde jag honom hur google analytics fungerar i grova drag och la till honom på Bloggportalen.
OCH! Jag sa till honom att han MÅSTE dela in sina texter i stycken för att någon överhuvudtaget ska ta sig igenom dem!
Det blir annars dumstrut för resten av helgen och det är lite opraktiskt att ha på huvudet som handbollstränare. Opraktiskt men inte omöjligt!

Men… det roligaste var när jag hade gått och lagt mig och flitens lampa fortfarande lös ute i vardagsrummet. Jag hörde hur han knapprade på datorn och finurlade för sig själv.

Helt plötsligt dyker han upp i dörröppningen – stolt som en tupp – och berättar att han nu minsann tidsinställt sitt första inlägg på bloggen – ett inlägg som handlar om hur man blir nummer ett. 
-Ja, alltså nu när folk kommit dit så får den ju inte stå tom om de kommer tillbaka. Så om jag tidsinställer det till kl 07 så kan jag skriva ett inlägg till på bussen till jobbet och ett sen på vägen hem…

A man with a plan!

Vad tyckte ni om Magnus bloggpremiär igår förresten? 
Jag tycker han är bäst i hela vida världen och jag är ju liksom lite känd för att vara helt opartisk!