Ni var många som tyckte samma sak i det här inlägget – nej nej nej – till att bli ambassadör för en bloggares produkter, även om jag gillar den.

Och jag lyssnar på er.
Om ni anser att det kan komma att skada min trovärdighet så GÖR den det för det är ju faktiskt NI som ”är” den här bloggen. Ni har rätt, kanske kommer jag inte kunna vara objektiv då!

Jag har nu på morgonen kontaktat Foki och meddelat henne att jag kommer tacka nej till ambassadörskapet för hennes hårprodukter och inte ha några samarbeten av det slaget någonsin.

Tack för att ni sa till – även mig!
Ni är guld värda!

Herr och Fru Lagergren:

Jag sprang som hastigast förbi systrarna Lagergren på Parken Zoo i fredags på jakt efter en galen Lilla Korv med siktet inställt på Krokodilsafarins härliga vatten så jag hann varken presentera mig eller säga ett snabbt hej men så är det tydligen med tokiga barn. =)

Anyways..
Jag var precis inne på deras blogg och fascineras över att Angelica och Stefan delar blogg. Det funkar kanske allt som oftast bra, men just nu verkar det lite svajigt i deras äktenskap och de delar ärligt med sig av sin relationsterapi som de börjat gå på.
Men mycket av frustrationen de verkar känna emot varandra lyser verkligen igenom i bland och speciellt när de skriver varsitt inlägg. Först skriver han ett inlägg om hur han inte ville följa med Angelica till Parken Zoo utan tog barnen och åkte själv till sina föräldrar, och sen ett inlägg från Angelica där hon minsann berättar att det är Stefans val att de inte är tillsammans som en familj denna dag, att det inte är HON som valt bort att umgås med sin familj.

Syrligheten liksom dryper kring inläggen och inte blir det bättre av att läsarna har mer goda råd, pekpinnar och förmaningar än om hela Sveriges totala lärarkår var på konferens.

Åh, jag får nästan lite ont i magen av tanken på dem båda med varsin laptop i högsta hugg där de skriver av sig sina frustrationer om varandra istället för att prata om dem. Allting behöver inte delas på en blogg för hela svenska folket att delta i.

Catrin Hedlund:

Jag förstår inte dessa gråt-selfies som läggs upp på sociala medier. 
Om det inte är Anna Book som sitter och gråter framför telefonen på Periscope för att någon påpekat att hennes gula sås var snarlik den man köper på påse så är det Catten af Tälje som poserar rödgråten med en unge runt halsen.
Varför?

Är det för att texten behöver förstärkas av snorig näsa och svullna ögon? Är det för att plocka sympatipoäng och få hjärtan och styrkekramar bland kommentarerna inför rättegången?

Ja, verkligheten börjar nog komma ikapp vår Täljiska katt men jag har svårt att tycka synd om henne eftersom hon satt sig själv i den här soppan.
Hennes barn, däremot tycker jag väldigt synd om.
Hoppas de kommer ur allt det här utan att ha tagit skada och har människor runt omkring sig om tar hand om dem.

Ni minns den här gubben, va?
Han som lämnade ett litet kärleksbrev för någon vecka sedan?
Nu har han lämnat ett till och framstår han inte som en sån där riktig mysfarbror? 54 år och patriarkatälskare av stora mått!

Hoppas han har både barn och barnbarn för en sån här förebild och hans värderingar kan ju inte bara få rinna ut i tomma intet, eller hur?

Rolle – din stollgubbe!