Bianca Ingrosso och Vanessa Lindblad är kända för att ha många järn i elden, men glöden verkar ha svalnat för åtminstone ett av deras gemensamma företag, nämligen Àvora.
Företaget grundades 2023 av Bianca Ingrosso och Vanessa Lindblad, med stöd av Victor Appelqvist, och beskrivs så här på sin hemsida:
Varumärket är inspirerat av södra Europas mode, livsstil och arkitektur med inslag av skandinaviska designelement. Kollektionerna är grundade med en passion för att skapa kläder som går bortom trender och istället blir en del av varje individs unika stil. Àvora symboliserar tidlöshet, lekfullhet och självsäkerhet – vilket även representerar de tre grundarna av företaget. Varumärket erbjuder plagg för varje tillfälle, från avslappnade stunder till de mest eleganta ögonblicken i livet. Varje detalj är utformad med en medvetenhet om att kläder inte bara ska klä, utan också förstärka och komplettera personligheten.
Under räkenskapsåret januari 2023 till juni 2024 omsatte Àvora cirka 12,6 miljoner kr, men landade på en förlust på cirka 10,2 miljoner kr, enligt Breakit.
Under de första två åren ackumulerade företaget alltså betydande förluster, med totalt över 10 miljoner kronor i minus under 2023–2024.
Jag är förvånad och inte förvånad på en och samma gång, för historiskt sett så har allt Bianca rört vid förvandlats till guld, med kanske ett undantag som i så fall bekräftar regeln.
Så, varför tror ni att Àvora går i graven? Jag har min teori ganska klar för mig. So here goes:
Hela anledningen till att Àvora inte fungerat är för att Biancas gigantiska följarskara inte är målgruppen för företaget eller plaggen de säljer.
Biancas målgrupp består av samma målgrupp som Gina Tricot har, vilket blev tydligt när Bianca frontade deras kollektioner. Varorna sålde som smör, eftersom Gina Tricot lyckades pricka rätt influencer för sin målgrupp – det var en perfekt match.
Det har inte Àvora lyckats med. Biancas följare har inte råd att köpa en t-shirt för 800 kr, eller ens på rea för ”ynka” 480 kr.
Biancas målgrupp har råd att handla på Gina Tricot och H&M där en liknande tisha kostar 149 kr. Säkert av sämre kvalité – det säger jag ingenting om – utan jag pekar bara på Biancas målgrupp och vad som är en lyckad reklam att rikta mot dem.
Till slut vann enkel bomull för 149 kr över lyxig tisha för 800. Mode må vara en konstform, men målgruppen är alltid verkligheten.
Vad tror ni är orsaken?


