
I det här inlägget skrev jag följande om den klädsel som Bianca Ingrosso hade på sig, dag 2 i rätten mot den stalker som trakasserat henne under flera år:
Jag tolkar både inlägget och klänningen som ett stort, välriktat ”FUCK YOU!” till stalkern. Plötsligt blir klädvalet inte bara ett modeuttryck, utan en markering, ett statement!
Visst, han kommer med största sannolikhet vara ute igen på nolltid – även om han fälls – men det här är ändå en viktigt markering: En kvinna SKA kunna ha på sig vilka kläder som helst på sig, utan att en man ska ta sig friheter att tolka dem på sitt egna, jävla patriarkala vis, och tro att han kan ta sig friheter på henne, så jag stöttar fan Biancas val att komma till rätten så här.
Dag 1: Business woman I kostym och dag 2: den här klänningen och höga klackar. Två outfits – noll inbjudningar till den egna kroppen.I rest my case!
Ni är många som inte håller med, och det är ju helt okej, men därför tänker jag att det kan vara intressant att höra mer om hur Bianca egentligen resonerade när hon stod där i klädkammaren (förlåt… walk in closet) och valde kläder inför en dag i rätten.
Bianca postade dessa inlägg på Snapchat för tre timmar, respektive 24 minuter sedan – i alla fall var det det när jag tog mina skärmdumpar – och här kommer texten i sin helhet:
Bild 1 (vänster):
Tess
Forts. När jag var i rätten mot min förövare, gjorde jag samma. Bar kläder som gav mig styrka, kläder som han inte tyckte om. För mig var det ett sätt att säga; du äger inte mig. Jag vann tillbaka mig själv. DU är fantastisk Bianca! / ThereseEXAKT SÅ!!!!
Bild 2 (höger):
Okej måste dela med en bekännelse. Jag fick sån lättnad när en kvinna idag satte ord min klädsel i rättssalen. Jag stod hemma igår innan rättegång och kände i magen att jag “nej fan jag ska inte kyla mig”. Jag ska ha en outfit som ger mig styrka
En outfit som hon aldrig hade accepterat. Som hade gett dagar av konsekvenser med anmälningar mot mig, mina vänner, deras familjer och min familj. Jag ska visa för honom att han ÄGER INTE MIG LÄNGRE och jag genom det vann tillbaka mig själv.
Oavsett vad folk tycker att jag kliver in i kort kort och urringat så gav det mig SÅ mycket styrka att kliva in där och ta över makten.
MEN jag skämdes så mycket för att erkänna det igår att jag hittade på att jag inte hann hitta byxor hemma för jag hade så bråttom (vilket jag iofs också hade menmen). Var för rädd för folks kommentarer. Dom som så sällan förstår….
Sen när du Tess skrev att du gjorde samma på din rättegång mot din förövare så kände jag sån enorm lättnad och igenkänningsfaktor att jag nu skäms för att jag skämdes. SÅ TACK för att du skrev Tess ❤️❤️❤️
Nu ska jag på smärtutvärdering så jag hinner inte korrläsa, hej! 👋🏻






