Hur likt är för likt?

Bildkälla: Ani jeweles hemsida

Bianca Ingrosso och Lovisa Worges smyckesvarumärke, Ani Jewels, har nyligen lanserat en ny smyckeskollektion där detta armband, kallat ”Orca,” ingår. Priset för Orca är 2650 kr för silverplätering respektive 2950 kr för guldplätering.

Den uppmärksamma smyckesfantasten noterar kanske att det här armbandet är snarlikt ett som kommer från ett annat, betydligt mer etablerat märke, nämligen Tiffany & Co. Deras armband heter Bone Cuff och såg dagens ljus redan på 1970-talet.  Det skapades av den ikoniska designern Elsa Peretti och ett armband i silver kostar bara några ynka kronor mer än armbandet från Ani Jewels.
Ett bone cuff i silver går på dryga 27 000 kr och för ett i guld behöver du hosta upp hela 238 400 kr(!). Det här armbandet kommer även i svart, vitt och roséguld, men dessa tre färger har Ani Jewels inte kopierat vad jag kan se.

Bildkälla: Tiffany & Co

Enligt smyckesexperten Hanna Hellberg är det tydligt att Ani Jewels hämtat inspiration från Tiffany & Co, eller i alla fall från något av alla de kopior som redan finns på marknaden.
Trots att Tiffany & Cos armband skapades på 1970-talet så blev det åter högaktuellt i och med företagets ”re-launch” av just Bone cuff, där man även adderade smycken till kollektionen. Enligt Hanna så var det i samband med den nya lanseringen som man la till de färgglada armbanden i emalj, och som kronan på verket för oss här inne så använde man sig av just influencers för att nå ut med den. Norska Marianne Theodorsen var en av dem, och i Sverige är självaste Sofi Fahrman ambassadör för Tiffany & Co
Enligt Hanna, som själv äger ett vintage Bone Cuff, så ligger storheten i Elsa Perettis original i att armbanden, trots sin storlek, är otroligt bekväma att bära tack vare den genomtänkta designern, och säger att Ani Jewels motsvarighet inte ser ut att vara det.
På frågan om immaterialrätt och om Ani Jewels riskerar att kontaktas av Tiffany & Co. menar Hanna att risken visserligen finns, men att det inte är särskilt troligt, eftersom marknaden redan översvämmas av liknande kopior från mindre varumärken.

Så vad tycker ni? 
Hur likt är FÖR likt?

Hur många gånger har Bianca blivit anmäld till Konsumentverket och hur ser myndigheten på saken?

Bildkälla: Stella Pictures // Konsumentverkets hemsida

I slutet av förra veckan kontaktade jag Konsumentverket och bad om att få ut alla anmälningar som inkommit mot Bianca Ingrosso under de senaste 12 månaderna.
Svaret jag fick var en excelfil, lika lång som Ölandsbron med sina okänt antal bultar, med tillägget att om jag ville ha ut detaljerna i varje anmälan mot henne så skulle jag behöva betala för det, detta pga mängden arbete det skulle innebära för administratören.
Jag har begärt ut den här typen av listor tidigare och aldrig någonsin har jag ombetts betala för dem. Det säger en del om mängden anmälningar i det här fallet. Det är dock viktigt att notera att en anmälan per se inte innebär att något brott eller fel har begåtts. Bianca är en av Sveriges mest kända profiler, med flera olika varumärken som hon marknadsför på sina sociala medier, vilket också kan påverka mängden anmälningar.
Jag bad specifikt om de anmälningar som inkluderar Bianca personligen. Det har även kommit in anmälningar mot företag hon är involverad i, som Ani Jewels och Avora, där hon inte står som ”med-anmäld”, men jag behövde begränsa mängden data något och valde därför att fokusera på dessa anmälningar.
Värt att notera är att hon även anmälts för reklam hon gjort för företag hon själv inte äger aktier i – som Intimissimi och Calzedonia – som hon är ambassadör för.

Jag bad alltså om alla anmälningar som inkommit mot Bianca Ingrosso de senaste 12 månaderna och så här ser listan ut för den som är intresserad.
Hoppas skrollfingret är uppvärmt. 

Det är alltså 489 anmälningar.
De senaste 12 månaderna.
Det är ganska mycket, och jag undrade då hur Konsumentverket ser på saken och hur de bedömer vilka ärenden de ska gå vidare med.
Jag kontaktade därför en kommunikatör på Konsumentverket som jag haft mailkontakt med tidigare och bad henne förklara lite om hur Konsumentverket arbetar med den här typen av frågor, och hur de avgör om de ska öppna ett eventuellt tillsynsärende.
Hon svarade:

Det är en relativt hög siffra. Det är viktigt att komma ihåg att en anmälan inte behöver betyda att det anmälda företaget/influeraren har brutit mot några regler eller lagar.
Anmälningar till myndigheten är bara en av flera faktorer som avgör om vi ska öppna ett tillsynsärende. Andra faktorer som vägs in är om vi bedömer att det kan röra sig om en lagöverträdelse, hur många konsumenter som kan tänkas vara berörda, hur stor skada det kan handla om, om målgruppen är särskilt sårbar eller utsatt konsumentgrupp med mera.

Myndigheten i form av Konsumentombudsmannen, KO, kan välja att ta ett företag till domstol (ansökan om stämning) i fall där företaget varit föremål för vår tillsyn och inte velat rätta sig. Det i sin tur kan bero på att företaget inte anser att man gjort fel, att vi helt enkelt har olika syn på vad lagen säger. Ibland kan båda parter vara intresserade av att få ärendet prövat i domstol för att få en tydligare praxis inom ett visst område.
När det gäller våra frågor är det främst marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen som gäller, och målen prövas av Patent- och marknadsdomstolen. Det är inte brottmål.
Konsumentverket kan också via Konsumentombudsmannen utfärda förelägganden. Då gäller KO:s beslut på samma vis som en dom, och kan också överklagas till högre instans.

Följande går att läsa på Konsumentverkets hemsida om förelägganden och vad det innebär:

KO kan utfärda förelägganden mot företag som bryter mot marknadsföringslagen eller avtalsvillkorslagen. KO kan utfärda två typer av förelägganden: Ett förbudsföreläggande (FF) som kan förbjuda ett företag att använda viss marknadsföring eller vissa avtalsvillkor. Ett informationsföreläggande (IF) som kan tvinga ett företag att lämna viktig information i sin marknadsföring.

I min lilla värld av sociala medier och influencers så önskar jag så klart att det skulle öppnas fler tillsynsärenden då det skulle ge en tydligare praxis för branschen.
Samtidigt förstår jag att den här branschen – hur mycket den än växer så det knakar – bara är ”a small fish in a big pond” och att Konsumentverket har fler saker att hantera än influencer marketing och bolag startade av influencers. Jag fattar det, men om man får drömma…

Jag har testat Ingrossobarnens matprodukter

Ni får en video utan reklam i – bra va?! 😉
Skämt åsido så testade vi pasta och tomatsås gjort på Mino Markets produkter igår och jaga blev glatt överraskad.
Jag fick åka till två olika ICA Maxi för att hitta allt jag behövde och pastan kostade 3 för 69 kr medan konservburken med passerade tomater kostade 23 kr/styck.

Jag säger i videon att pastan känns ”dyr” men jag tänker att ”lyxig” är ett bättre ord, för den känns annorlunda i munnen jämfört med billigare motsvarigheter. Jag ser fram emot att laga Pasta Carbonara på spagettin, för jag tror det kommer bli topp!
Inlägget är på intet vis sponsrat eller innehållandes pressbud, utan jag har testat helt på eget bevåg. 🙂

Att Sauron älskade maten han fick provsmaka säger kanske inte så mycket i sammanhanget med tanke på att han är en kastrerad labrador, men även resten av familjen gav tummen upp! 

Reklamfilm för Mino Market släppt

Bildkälla: Instagram.com/minomarket // Instagram.com/oliveringrosso

Nu är reklamfilmen för syskonen Ingrossos gemensamma matmärket ”Mino Market” som kommer sälja italienska produkter lanserad.
Från och med 21 oktober 2024 kommer hela Sverige kunna ta del av syskonen Ingrossos nya varumärke som i nuläget kommer lansera olika typer av torkad pasta och konserverade tomater. Sortimentet kommer utökas, men det finns ingen information om när detta kan komma att ske.
Vem som gjort vad i företaget framgår inte, men så här sa Benjamin Ingrosso i en intervju med tidningen Elle:

Bianca har alltid fått smaka av och kommit med input, Oliver lärt mig laga mat. Nu är cirkeln sluten.

Bildkälla: Minomarket.com

Jag tycker det är lite ironiskt att Bianca frontar det här märket, med tanke på hennes ätstörning och den mat (vit fisk utan någonting till förutom citron och något enstaka salladsblad) hon presenterat som sin ”favoritmat” som varken innehåller pasta, olivolja eller andra typiska ”italienska råvaror”, men jag antar att hennes varumärke och kanaler behövs för marknadsföringen. Sanna Guidettis två målande beskrivningar av ”ätstörda influencers” i Framgångspodden samt sin resa tillsammans med Bianca och hennes vänner i somras ger också en indikation på vad som äts i det Bianca Ingrossiska hushållet, och inte är det pasta i alla fall. Snarare ett enstaka blåbär här och där.
Enligt Sanna blev hon även ”fat shame:ad” under hela resan, där alla i ”size zero” beklagade sig över att ha gått upp i vikt, samtidigt som det inte fanns någon mat att äta – överhuvudtaget.

Trots att varenda produkt som Bianca visar upp från Caia är hennes ”absolut favorit” och får både en och två ”oh my God:s”på hennes olika plattformar, så har dessa reklamvideos betydligt mer trovärdighet än den här för Mino Market.
Oliver och Benjamin passar som hand i handske för ändamålet, men Bianca?
Mjaaae….?

Hur tänker ni?
Och ja, jag kommer givetvis köpa och prova, trots att det inte framgår någonstans vad priserna kommer hamna på.
Vi älskar pasta i vår familj och har ätit både bättre och sämre varianter genom åren, så i alla fall min sambo kommer kunna uttala sig om smak och kvalité. Jag är inte lika kinkig och äter och gillar all typ av pasta, särskilt om den har formen av ett hjul.
Om någon kan tala om för mig varför pastahjul smakar bättre än penne, trots att de innehåller exakt samma sak, får gärna lämna en kommentar. 🙂