Bianca Ingrosso:
Bianca la upp ett inlägg häromdagen där hon visar vad hon äter under en dag och kommentarerna som fullkomligt regnar in som hagel på midsommarafton avhandlar i grova drag två ämnen.
1. Hennes inlägg triggar ätstörningar och eftersom hon själv gått i behandling för det så borde hon förstå hur det kan påverka unga tjejer. Att hon nämner sin ätstörning och säger att dessa ”rena” dagar hjälper henne hålla sig på banan är föga accepterat av läsarna.
2. Hon är en förebild och borde inte uppmana sina följare att äta så lite.
Hon svarar själv på kommentarerna i ytterligare ett inlägg med följande text:
Antingen äter jag för lite eller så äter jag för mycket, jag festar för mycket eller är pinsam för att jag endast umgås med min familj, jag jobbar för mycket eller så har jag inget jobb alls, jag lever tydligen på min mammas pengar eller så förtjänar jag inte att ha mina egna pengar, jag träffar antingen min pappa för sällan eller så ifrågasätts jag hur jag ens kan älska och vilja träffa min pappa…… det är gång på gång på gång folk som har åsikter om ALLT jag gör och jag börjar faktiskt få nog nu.//Bianca
Det där är lite intressant.
Jag anser själv att Bianca med historiken av ätstörning borde vara lite mer uppmärksam på den här typen av inlägg men det ansåg jag redan när hon skrev om frysboxen som skulle åstadkomma stora underverk för kroppen, bland annat viktnedgång.
Men…
Det som hon skriver… att hon inte har bett om att vara en förebild är lite intressant. Det har hon inte. Men trots allt det så är hon det.
Kan man verkligen avsäga sig det ansvaret? Och om man gör det – då borde ju kritik mot just det inte bekomma en eftersom det är ett aktivt val. Det borde ju rinna av dem som vatten på en gås?
Vad tycker ni om dessa påtvingade förebilds-etiketter som sätts på dessa unga människor som håller på att växa upp och göra alla sina misstag inför öppen ridå? Får de skylla sig själva eftersom de valt att ha ett kamerateam som följer ens minsta rörelse eller borde vi ”cut them some slack”?
