Caroline Engvall är min boj i bukten när det kommer till barns utsatthet på nätet och jag delar mycket hellre hennes inlägg än skriver egna, då hennes kunskap går betydligt djupare än min vad gäller det här ämnet.
När det kommer till smygreklam – look no further – men barn och utsatthet, då vänder jag mig hellre till Caroline.
Det här inlägget är en vecka gammalt men eftersom jag spenderat de senaste veckorna åt att ligga i skogen eller på sjukhus – överdrift så klart – så hade jag helt missat det.
Jag blev nyfiken på vad som skulle komma i inlägget, efter att Caroline skrivit ”Kommentaren från ett barn som fick mig vuxnas ibland gränslösa fotograferande och filmande på ett nytt sätt.” och även jag reagerade när jag läste vad det här barnet sagt i en av alla de domar som Caroline plöjde i samband med att hon skrev sin bok ”Fällan”.
Barnet sa nämligen att ”För mig var det inte konstigt att han ville ha bilder på mig, min mamma fotar och filmar mig hela tiden. Jag kan aldrig säga nej till det.”
Är det vad dessa foto/film-fanatiska föräldrarna lär sina barn?
Att inte kunna/få säga nej när andra vuxna efterfrågar bilder och/eller filmer på dem? Eller är det här mer av ett extremfall?
Jag har aldrig tänkt på det på det viset, och tyckte att det var en otroligt intressant vinkel av hela problematiken.
In och följ Caroline – om du inte redan gör det – hon är toppen!!!
