Ska vi leka en liten lek?

Titta på de här nio bilderna – det fanns en tionde men den fick inte plats – och gissa vad det är Anna Book gör smygreklam för.
Gissa på!
Är det kanske maken Roberto? Doritos? Sina underben eller kanske det torrgrillade kadavret på tallriken som pyntats med citron?

Gissa, gissa, gissa…
Vart är vi på väg?

HÄR hittar ni facit!

PS:
Förresten så verkar det som att det ÄR svärfar Toledano som äger semesterlägenheten i Spanien
– trots att Anna sagt att Antonio ljög om det eftersom mamma och pappa lärt honom att inte skryta.
Jag talar inte ett ord spanska så om någon känner sig manad att översätta så vore det guld. Jag litar inte riktigt på Google translate. 🙂
Informationen kommer härifrån – typ spanska Eniro.

Tack för tips!

Anna Books son ljög om lägenheten i Spanien för han lärt sig att man inte ska skryta

Jag misstänker att Anna Book raderat ett gäng kommentarer då några av hennes svar saknar frågor, men det är relativt enkelt att från hennes text gissa sig till vad de handlat om.
Nämligen lägenheten i Spanien som hennes son berättat i en livesändning tillhör hans farfar och att familjen får låna den varje år.
Detta stämmer alltså INTE enligt Anna, utan Antonio ljög om saken eftersom hans föräldrar lärt honom att inte skryta, men att det var en vit lögn för att skydda familjen.
Vilken duktig ponke, va?!!

Jag fattar inte varför Anna – helt uppenbart – verkar ljuga för att skydda sin son?
Det är ju nästan än mer puckat än att HAN skulle ljuga för att inte skryta. Annas avslöjande försvarstal om att det är hon och familjen äger lägenheten är ju i så fall samma styrt som sonen lärt sig att inte göra, men rekar även ut honom som en lögnare. Hur är det till hans fördel? Borde kanske familjen komma överens om en gemensam historia som alla sedan ska hålla sig till? Det blir ju lite konstigt om barnen ljuger för att inte skryta när mamma Book sedan basunerar ut ”sanningen” på sin blogg.
Varför är det så till den milda grad viktigt för Anna att det är HENNES lägenhet och inte svärfaderns?
Han ägde ju enligt utsago majoriteten av deras gamla lägenhet i Solna så det är väl inte helt otippat om man skulle äga även denna bostad?

Ps. Låt kommentarerna handla om Anna Book och dessa lögner, och inte om sonens tidigare förehavanden. Tack på förhand. 

Anna Book vinner längst försvarstal alla kategorier

Jag förväntar mig inte att ni ska läsa texten här ovan, bilden är enkom för att demonstrera längden av Anna Books försvarsinlägg gällande botox – ett inlägg hon verkar ha skrivit i förekommande syfte efter att ha postat bilden överst i inlägget.
Vill du däremot läsa det så hittar du det här.

Det finns två saker jag tycker förtjänas att lyftas fram här – förutom antalet ord i Annas inlägg då:
1. Hon är helt ärlig med att hon gör botox men inte som ett infall utan efter att ha funderat i länge och väl kring det.
2. Hon verkar inte göra det som ett samarbete med reklamkoder och liknande för att få andra att göra samma sak. Jag hoppas att det förblir så.

Med det här inlägget färskt i minnet – Är attack bästa försvar?
Vad tycker ni om det och vad tycker ni om Annas sätt att försvara sitt skönhetsingrepp?

Länkar du mig, så länkar jag dig!!!!

Kanske inte lika effektivt som ett bloggbråk i ”Paow och Dessie-anda” men det finns ju andra sätt att driva trafik till sin blogg och här ovan ser vi ett perfekt exempel på just det – Click bait och länkbyte.

Anna hänvisar sina läsare till Mys blogg eftersom hon inte vill komma med andrahandsuppgifter om det My drabbades av precis innan hon skulle åka och hälsa på Anna.
På Mys blogg finns det ingenting som skulle kunna ha med en incident att göra så jag antar att Anna bara ville click baita in sina läsare till My,
Och My är inte sen med att återgälda tjänsten utan hon i sin tur sjasar iväg sina läsare till Annas blogg, också via en länk.

Alltsammans får mig osökt att tänka på Hasse Alfredssons låt ” Ska vi byta grejer, ska vi byta grejer men varann?” men istället för grejer så är det läsarna som byts sinsemellan. 

Jag tycker så här: Ska man click baita så måste det ändå finns ett uns av sanning i betet, men här lyser betet med sin frånvaro – något jag kan tänka mig irriterar en del läsare. Snuvad på konfekten vill ingen vara, eller hur?