Filip Dikmen medverkade i veckans program av Skavlan och Sverige, tillsammans med bland annat Mona Sahlin, Anitha Clemence och Sverigedemokraternas Mattias Karlsson, där man bland annat diskuterar de så kallade ”tonårsutvisningarna” och om när man är så pass svensk att man inte kan skickas ut från Sverige och vad är det egentligen att vara svensk?
I centrum står frågan om huruvida svenskhet ska vara något juridiskt, kulturellt eller socialt, och hur det påverkar både individer och samhället i stort.
Filip Dikmen tar upp flera intressanta punkter där han bland annat delar in svenskhet i horisontell och vertikal sådan, men säger samtidigt att det är ignorant att tro att det enbart är Sverige som står inför dessa svårigheter, när det är en global mutation vi ser.
I kommentarsfältet får Filip massor av beröm, och jag tänker att det kanske är detta programmet som Isabella borde ha tittat på innan hon dömde ut honom som jurist, snarare än ett humorprogram? Lär här om du inte förstår vad jag menar.
Han tycker även att ”blattarna” behöver mer autism – alltså ordning och reda – för ju längre ekvator du kommer, desto mer adhd har de. (Filips ord alltså, inte mina)
Anitha Clemence har postat ett inlägg där hon skriver allt det som hon menar inte fick utrymme i programmet.
Hon menar att alla riksdagspartier i grunden delar en idé om solidaritet och vilja att hjälpa – men att Sverige har gått från idealistisk generositet till en mer realistisk syn. Man kan vara human utan att vara naiv. Det behövs en “realistisk humanism”.
Anitha menar att problemet har varit brist på långsiktighet och konsekvenstänk. Fina idéer räcker inte om systemen inte fungerar och då riskerar människor att hamna utanför och att parallella samhällen växer fram. Att rätta till det kommer ta tid, men hon tycker att det är nödvändigt.
Svenskhet beskrivs av henne som ett osynligt samhällskontrakt – byggt på tillit, jämställdhet, individens frihet, barns och kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och gemensamma regler och handlar inte om ursprung, utan om värderingar.
Mångkultur kan vara en styrka – om den leder till gemenskap. Att vara svensk handlar enligt Anitha om att vilja vara en del av samhället, lära sig språket och acceptera de grundläggande värderingar som gör så att systemet håller.
Även Anithas kommentarsfält fylls av positiva kommentarer där hon beröms för sin medverkan i programmet, så väl som sitt Instagraminlägg.




