Jag fick en kommentar om Kulturnyheterna special: Exponerad barndom på SVT Play, där influenserna Lovisa ”Laki Dori” Karlsson och Anitha Clemence samt Gabriel Odenhammar (Håkan Bråkan i Sune bland annat) medverkar och där de diskuterar arbetande barn och barn som indirekt arbetar via sina föräldrars sociala medier. 

Programmet vrider och vänder på fenomenet ”barn som växer upp framför en kamera”.
Kanske inte för att de sökt rampljuset själva, utan för att mamma eller pappa tyckte att “det är väl mysigt att dela med sig” där Anitha Clemence öppet berättar om hur hon och exmaken Calle Schulman tidigare delade mycket av sitt barns liv i sociala medier och hur hon ser på det idag.
Det är de facto både en självrannsakan och reflektion med vuxenpoäng.

Vi får också perspektivet från någon som själv varit barn i offentligheten, och skådespelaren Gabriel Odenhammar dyker upp som exempel på hur det kan vara att växa upp med hela Sverige som publik. Han pratar om ”knarket” – alltså uppmärksamheten – som var det han ville ha och näst intill tvingade sina föräldrar att låta honom göra, trots att de verkar ha tyckt att det kanske inte var så bra alla gånger. Halvt om halvt på skämt sa hans pappa under förhandlingarna om arvodet att det behövde läggas till en tusenlapp för terapi.

Och så influencervinkeln, där Lovisa var den som på eget bevåg började dela med sig av sitt liv när hon precis blivit tonåring. Det jag saknade lite i diskussionen var vilket ansvar föräldrarna ska ha och ta, över hur och vad deras barn lägger ut på sociala medier innan de är myndiga. För det är ju fortfarande föräldrarna som är ytterst ansvariga för barnet och det som exponeras.
För helt ärligt…
Barn har inga PR-strategier.
Barn har inga krismöten.
Barn har föräldrar.

Programmet ställer också den där jobbiga frågan som många helst slipper:
Vem äger egentligen ett barns historia? Föräldern som postar? Eller barnet som ska leva med det i 30 år framåt? Och vad är skillnaden på gulliga klipp på ett barn, mot ett utlämnande klipp på ett barn som exempelvis får utbrott pga av en NPF-diagnos eller som i ”Mammor” – där en treåring har en kamera i ansiktet när hen får veta att mamma och pappa ska separera?

Någonstans här måste man börja funderar över hur många blöjbilder, diagnosinlägg och tonårskonflikter som redan ligger arkiverade i molnet, för internet glömmer inte – hur gärna man än vill det, men kanske borde barn få chansen att göra det?

I somras skrev jag om hur Anitha Clemence polisanmälde en man för sexuellt ofredande efter en födelsedagsfest på Teatergrillen – samtidigt som hon själv blev anmäld och åtalad för ringa misshandel efter att ha konfronterat honom senare samma kväll.

Mannen ska ha ställt frågor om hennes ursprung och ålder, nypt henne i kinden och därefter fört handen ner i hennes urringning.
När Anitha senare sa ifrån urartade situationen och mannen tillkallade polis, som valde att ta med henne till stationen, där hon fick övernatta i en kall cell med blå plastmadrass.
I det här inlägget gick Anitha in mer i detalj om vad som hände den här kvällen för den som vill läsa mer om det inträffade.
Vill man inte det utan istället vill hoppa fram till Tingsrättens dom så går det givetvis också bra, för en dom har de facto kommit och den delar Anitha nu på Instagram.
Anitha frias helt från brott, medan mannen fälls för sexuellt ofredande.

Visa det här inlägget på Instagram

I sitt inlägg skriver Anitha:

Tack för allt stöd ❤️🙏🏽 och helt rätt dömt. ⚖️ Allt annat hade varit otänkbart.

Det var i mars 2024 som medieprofilen Anitha Clemence befann sig på en födelsedagsfest på Teatergrillen i Stockholm.
Kvällen slutade med att Anitha anmäldes för ringa misshandel av samma man som Anitha i sin tur anmält för sexuellt ofredande.
Rättegången inleddes den 1 september, och på sociala medier uppdaterade Anitha om hur det gått, bland annat har hon skrivit att mannen i fråga kom till förhandlingen med två(!) advokater, en detalj som ledde till att förhandlingen tog två dagar istället för en. Som en liten parantes.

Igår kväll postade Anitha en sjuhelevets massa inlägg i vilka hon berättade sin sanning om vad som hänt.
Här kommer här en sammanfattning, och ja det finns en dubblett bland bilderna här ovan. 🙁

Anitha var på en 50-årsfest på Teatergrillen för att fira en väns födelsedag. Hon kände runt 90% av gästerna. Klädkod var ”extravagant” och Anitha kom dit tillsammans med sitt ex Joel och väninnan Lina.

Det fanns ett par hon inte kände, och mannen stack ut direkt. Värden för festen är gay och hon skriver att kvinnorna runt honom brukar vara fredade från mäns blickar, men inte den här gången – den här mannen kändes omedelbart som ormen i paradiset.

Mannen kände igen Anitha från sociala medier och berättade för henne att han arbetade i skönhetsbranschen. Mannens partner hade känt värden sedan skoltiden, men han hade inte träffat den här pojkvännen – sedan sex år tillbaka – tidigare.

Anitha skulle hålla ett tal till värden och allt gick jättebra.

När Anitha skulle gå till sin plats flyttade mannen på sig men pockade samtidigt på Anithas uppmärksamhet.
Han sa att hennes tal varit bra och frågade sedan var hon kom ifrån, ursprungligen. Sedan frågade han Anitha hur gammal hon var.
Han sa att hon såg mycket yngre ut och nyper henne i kinden, varpå han sveper handen diagonalt ner i Anithas urringning. Anitha blir chockad eftersom hon aldrig tidigare blivit tafsad på ett så här ”raffinerat” sätt i vuxen ålder.

Vid ett senare tillfälle såg Anithas vän mannen hur han – framför en mobilkamera – klämde både sin fru och en annan kvinna på brösten. Kanske med samtycke, men kvinnan såg inte alls lika road ut som mannen i fråga.

Efter en stund kom värden till Anithas bord, och trots att hon bestämt sig för att inte säga någonting som riskerade att dämpa feststämningen, så berättade hon för honom. Han blev upprörd, och det visade sig att inte heller han hade träffat den mannen tidigare. Han undrade om Anitha ville att han kastade ut honom, men hon sa nej.
Lite senare var det dags att dra vidare till en abonnerad festvåning i närheten.

Anithas dåvarande sambo gick hem och hon bestämde sig för att stanna ute till två, eftersom dotterns handbollscup inte startade förrän kl. 11.
Vid garderoben mötte hon mannen igen och då sa hon till honom att det han tidigare gjort inte var okej, varpå den sluddrande mannen agerade helt oförstående.
Anitha såg att mannen blev störd, för han var nog inte van att bli tillrättavisad av en kvinna.

När Anitha kom till festvåningen med sina väninnor gick de direkt till dansgolvet. Från dansgolvet såg Anitha att mannen och hans fru gick upp för trappan, och hon tyckte att det var skönt att de gick.
Sekunden efter att frun gått vände sig mannen om och kom snabbt och arg emot Anitha och tog tag i hennes överarmar. Mannen frågade om inte Anitha skulle slå honom, men hon sa bara ”gå härifrån”, varpå mannen sa ”Slå mig då din…” vilket gjorde Anitha så rädd att det svartnade för ögonen på henne.
Här vet hon inte exakt vad som hände, för hon föste, värjde, avhyste, viftade eller klappade till i panik, och när hon sansat sig så satt mannen på golvet med ansiktet i händerna.

Hon letade efter sin vän Lina, men var så chockad när en arg ordningsvakt kom fram. När Anitha träffade sina vänner så bröt hon ihop.
Här stängdes musiken av och lamporna tändes. Någon sa att Anitha hade skadat mannens öga och att ambulans var på väg. En annan ordningsvakt tyckte att Anitha skulle be mannen om ursäkt, men hon fattade inte varför? Det var ju hon som blivit antastad, trots att hon bett mannen att hålla sig borta.
Snart vimlade lokalen av poliser och Anitha fördes gråtande ut på gatan och omringades av poliser som skrek åt henne när hon försökte kommunicera med sina väninnor.
Mannens fru sa till Anitha att hon skadat mannens öga allvarligt, och nickade bara när Anitha berättade för henne vad hennes man gjort, som om hon kände igen det Anitha sa.
Poliserna fräste åt Anitha när hon försökte förklara att det var hon som var brottsoffret, men utan gensvar.

Anitha fördes till Norrmalmspolisen där hon genomgick flera tester, men ingenting gjordes för att försäkra sig om att hon inte hade hemmavarande barn. Hon låstes in i en kall cell med en blå plastmadrass, utan filt. Först kl. 06 blev hon betrodd med en filt, och lite papper att snyta sig i.
Anitha förhördes kl. 09 utan advokat då hon försökte hinna hem till dotterns handbollscup vid kl. 11. Förhöret kändes overkligt och poliserna pratade med henne som att hon var förövaren, och de hängde upp sig vid när Anitha sa att hon slagit mannen, när hon egentligen menade att det var ett avvärjande slag.
Efter förhöret släpptes hon och hennes kompis Lina berättade att hon hade förhörts som vittne. Hennes ex undrade var hon var, för ingen hade ringt och berättat att Anitha suttit inlåst hos polisen.

Hon får senare veta att skadan på mannens öga inte var en allvarlig ögonskada som mannens fru sagt, utan mannen hade fått näsblod. Trots det blev Anitha åtalad för ringa misshandel.
Han själv riskerade på sin höjd att dömas för sexuellt ofredande.

I rättegången – som tog två dagar – framställdes Anithas agerande som en ”hämndattack” för tidigare tafsning, och att hon sa ”slagit” istället för ”avvärjt” vägde också tungt.
Mannen sa att Anitha blivit arg under fördrinken för att han frågat henne om hon var från Sri Lanka eller Indien, vilket hans partner också sa, men inte under ed eftersom hon var respektive.
Han sa att Anitha hade hotat honom genom att peka ett finger mot hans öga.
Senare på kvällen fick han ångest över sin fråga och sökte upp Anitha och sa ”Namaste.” I ett senare förhör sa han att Anitha hade stuckit honom i ögonen med sina fingrar, likt en elitsoldat – trots sina 153 cm och ostadiga klackar.
Mannen hävdade under rättegången att blodet i hans näsa kom från baksidan av hans ögon, men det är ingenting som det rättsmedicinska intyget stödjer.
Att Anitha skrivit en bok om stoltheten hon känner för att komma från Indien togs heller ingen hänsyn till.

Anithas slutsats:
Rättssystemet ser hellre att kvinnor blir ofredade två gånger, än försvarar sig en gång.
Anithas enda tröst är att mannen troligen drar sig för att upprepa sitt beteende efter den här kvällen, men inte för att han respekterar kvinnor utan för att han är rädd att åka fast.
För det pris Anitha betalar är högt.
Hon önskar att hon kunde säga till andra kvinnor att ”Anmäl, stå på dig, rättvisan skyddar dig” men hennes erfarenheter säger tvärtom – att det kostar mer än det smakar.

Vad är era tankar om saken?