Ja, att ge sitt barn ett namn är knappast unikt – det gör i princip alla föräldrar.
Det som däremot är hett just nu är att som influencer-förälder offentliggöra hela namnprocessen: alla alternativ man “nästan valde” men till slut ratade.
Och inte vilka alternativ som helst, förstås. Utan de där kreativa stavningarna som ser ut som att någon tappat alfabetet i en mixer. Extra poäng om uttalet kräver en fonetisk manual och bryter mot varje rimlig språklag som finns.
Andrea Norrman postade en sådan där lista igår – ni vet, “namnen vi älskade men inte valde”. Och jag var mentalt förberedd på bokstavskombinationer som kräver både tyst minut och logoped, men icke.
Det var… helt ”vanliga” namn, i alla fall de flesta av dem. Så pass vanliga att ett av dem är ett klassiskt unisex-namn, ett är redan använt av Petra Tungården och två av dem redan sitter på min svägerskas döttrar. Så antingen ligger Andrea och min svägerska exakt rätt i zeitgeisten – eller så är det här mindre “banbrytande namninspo” och mer “topp 20 på valfri förskola 2026”.
Inget fel i det, men det är svårt att kalla något unikt när det redan ropas ut över tre sandlådor och en lekplats.
Jag läste någonstans om ett amerikanskt par som gav sin son namnet ”Million” men som skulle uttalas ”Milli-JOHN(!)”.
Gå hem samtiden, du är full(are än vanligt)!
