Vad gör våra ”Annor” en dag som denna?

Anna.
Ett av min generations vanligaste namn. Man var nästan alltid tvungen att lägga till efternamnets första bokstav efter namnet för att skilja alla dessa ”Annor” åt. ”Anna S”, ”Anna L”, ”Anna O” och så vidare.
Idag får inte många nyfödda bebisar namnet Anna, men det återfinns i listan av personer som är relevanta för den här bloggen, så därför tänkte jag ägna dagens första inlägg till att kika på vad de haft för sig sedan sist. Något namn är kanske nytt för er, men då kommer era var att vidgas, and you are welcome for that. 😉

Anna Toledano Book har varit tillbaka i Turkiet för att fixa gaddarna, för vilken gång i ordningen vet jag inte men det har blivit en del resor dit.
Tydligen höll de tidigare sockerbitarna inte för trycket, utan det behövdes nya.
Anna vidhåller att det inte rör sig om sponsrade tänder, men jag är fortsatt inte övertygad. Men skönt att slippa cementera dit de gamla tänderna i tid och otid, så det unnar jag verkligen henne.

Anna Suvanna Deebang – tidigare ”Apan satt i granen” – ska ha lite av en kulinarisk utmaning där hon ska äta ur kylskåp, frys och skafferi utan att köpa nytt.
Hon upptäckte under en inventering att hon har massor av mat i gömmorna där hemma som hon liksom ”glömt bort” och det kan i alla fall jag identifiera mig med. Det enda jag egentligen har full koll på är hur stort lagret av ”förvällda” och frysta gula kantareller jag har, men vad som mer finns i frysen har jag mest en vag uppfattning om.
Jag antar att jag kommer tvingas ta reda på det i och med flytten, men kanske borde man ha ett bättre ”hum” om det även annars också?

Bildkälla: Instagram.com/annapankova

Realityprofilen och influencern Anna Pankova visar upp boken/tegelstenen hon för närvarande försöker ta sig igenom. Det är den sista boken i Glastronen-serien som är en fantasybok som jag aldrig hört talas om då jag inte är intresserad av genren. Dock blir jag intresserad av böcker som folk är så här ”besatta” av, men samtidigt inte. 
Jag hatar att bli så besatt av en bok eller serie att jag inte kan göra någonting annat än att fortsätta titta eller läsa, för jag får ingenting gjort. Ingenting.
Lite så var det med serien om ”Helikopterrånet” som vi sträcktittade på för några kvällar och nätter sedan och inte kom i säng förrän närmare 02. Men den var SÅ bra, trots att det tog ett par avsnitt för den att riktigt ”komma igång”!

”Kattiga” Anna Björklund tar med sina följare på husbygge.

Anna Nyström visar upp det som resulterat i 8 miljoner följare – sin röv.
Nothing more, nothing less. Don’t underestimate the power of the booty.

Jag följde skicrossstjärnan Anna Holmlund före olyckan och jag följer den före detta skicrosstjärnan Anna Holmlund efter olyckan.
Helt ärligt vet jag inte vilken Anna jag imponeras mest av. Det är klart att det är imponerande att vara en framgångsrik idrottare, men jag kan identifiera mig mer med den Anna som hon blev efter sin olycka och sättet hon tagit sig an den är så så så imponerande.
Hon visar prov på sådan ”jävlar anamma” som jag bara skulle kunna drömma om, och jag bara älskar hennes konto. Att hon är rolig också skadar inte, och jag skulle väldigt gärna gå på en föreläsning med henne, jag tror de är väldigt bra.

I en ungdomsvärld där influencers är superstjärnor är hon en annorlunda röst i och med att hon även blandar in sin tro. ”Jag vill vara den förebild jag själv hade önskat ha”.
Så skriver tidningen Dagen om den kristna mikroinfluencern Signe Anna som delar med sig av sin tro så väl som livet som nybliven mamma.
Hon har även släppt en egen planeringskalender där hennes tro går som en röd tråd och genomsyrar innehållet.

………………………………………………………………

Har du en ”Anna” jag missat och som du tycker förtjänar en plats i ett inlägg som detta – lämna en kommentar och länk i kommentarsfältet.
Och vilken är din favorit-Anna att följa?

Margaux Dietz lämnar livet som influencer

Bildkälla: Stella Pictures // Instagram.com/nuitclub

Margaux Dietz slog igenom 2017 med att vara den första influencers som filmade och publicerade en youtubefilm på den egna förlossningen, vilket ledde till stora framgångar som influencer, inklusive priset Guldtuben och utnämningen till årets influencer på Elle-galan. Genom samarbeten med företag som Klarna, Kry och Eu-kommissionen gjorde hennes bolag en rekordvinst på 10,5 miljoner kronor två år senare.

Dock vände framgången 2022 efter att hon publicerat ett kontroversiellt klipp av en man som låg utslagen utanför hennes hem. Kritiken ledde till att annonsörer drog sig ur, och hennes bolags omsättning sjönk drastiskt från 8,7 miljoner kronor till 962 000 kronor på ett år, med en förlust på 2,8 miljoner kronor.

Till SvD Näringsliv säger hon att hon ser du den här trapphusvideon som ”ett litet misstag”.

Det blåstes upp till det största någonsin. Vilket det absolut inte var. Jag hade inte skadat någon. Det var ingen som mådde dåligt. Det var en story som fick egna fötter.

Nu skriver tidningen att Margaux lämnar livet som influencer för en mer undanskymd roll som investerare i ett företag som tar fram sexleksaker. Företaget heter ”Niut” och grundades av Margaux tillsammans kollegan Lovisa ”Lojsan” Wallin och Linnea Sweijer.
Margaux har även investerat pengar i olika start ups och säger till SvD Näringsliv att det inte går någon nöd på henne utan att hon nu kan leva som vanligt.
Att hon känner sig mer fri än tidigare och att hon nu kan fokusera på det hon verkligen vill.

Men… man får inte glömma bort att Margaux var först med både förlossningsvideos och projekt som innehöll politik med sitt ”Partitempen”.
Det kan ingen ta ifrån henne, men annars låter väl det här enbart sunt, eller?

Click bait – check

Bildkälla: Stella Pictures

Excelarket är glödande hett och dagen provokation eller stubintändare i Isabella Löwngrips kommentarsfält är ”mesigt föräldraskap”.
Givetvis hugger jag som en kobra.

Nu ska jag hämta barnen. Vi bor en kilometer från skolan men de tycker att det är för kallt att gå hem så jag ska plocka upp de med bilen. Paul tycker att jag är för mesig. Ibland hör jag honom säga ”På min tid, när jag var liten så fick jag gå långt på egen hand utan telefon, det var inte ens en diskussion om att bli körd”.

Jaja… :- )  // Isabella Löwengrip

Jag tänker så här, behöver barn verkligen gå någonstans alls?
Jag menar, man blir ju omkörd i parti och minut av barn på olika typer av elscootrar, så vilka barn i Stockholm är det som går? Isabella kan säker skaka fram ett par scootrar till Gillis och Sally via ett samarbete, komplett med en rabattkod till läsarna om hyrscootrarna inte når hela vägen över Lidingöbron.

Så här låter det i kommentarsfältet.
Du hittar en sammanfattning längst ner om du inte orkar läsa allt:

Mart:
"Jag tycker att det är bra att uppmuntra barnen till att bli självgående, gå till och från skolan, kompisar, aktiviteter, men däremot senaste året är det bra att föräldrar tar ansvar. För numera kan allt hända. Jämnåriga klasskompisar kan råna, misshandla dina barn eller för all del främlingar som vill andra barn illa på något sätt. Så det är bra att ta det säkra före det osäkra."

Maria:
"Dagens ungar blir körda överallt, vi som är lite äldre fick ta oss fram själva eller vara hemma."

Kim:
"När jag var ung (ganska länge sedan) tog man sig fram per cykel. På den tiden kunde man ställa ifrån sig en cykel även olåst utan att den var försvunnen när man sen skulle cykla vidare. Vintertid blev det till att knata och pulsa igenom drivorna."

En annan Anna:
"Kim, hög igenkänning på det. ?"

Lena:
"Det är jättemysigt att kunna hämta barnen om man har möjlighet. Min äldsta går på högstadiet och jag gör det mer än gärna när jag kan. Ofta får man möjlighet till en mysig pratstund och själv får man en kort paus i jobbet."

Isabella Löwengrip:
"Sant. ?"

Maria:
"Snälla Isabella. Låt barnen gå hem. Du ger dem vuxna kläder, parfymer och dylikt. Då kan de väl gå hem som små vuxna."

Madde:
"Att hålla på och curla barnen på det här viset är att göra dem en otjänst. Å ena sidan behandlar Isabella dottern som en tonåring och i detta fallet som ett mycket litet barn. Vill vi inte att våra barn ska växa upp till självständiga, kapabla, initiativrika människor?"

Ellen:
"Eller så växer de upp till självständiga, kapabla, initiativrika människor som även lär sig att ibland ställa upp och göra fina saker för andra."

Tora:
"Vad gör föräldrar som har arbetstider så de inte kan köra barnen till/från skolan? Det vanliga är väl ändå att föräldrar med barn på mellanstadiet inte har möjlighet att hämta barn kl. tre på eftermiddagen?
I synnerhet om barnen hävdar att de inte kan gå ens en kilometer utan andra skäl än att de är bekväma och bortskämda?"

MS:
"Dagens ungar är bortskämda."

Maria:
"Paul verkar klok. Bra för barn att röra på sig. Och allvarligt talat, EN kilometer, det borde nog kidsen klara även om det är lite svalt.
Barn älskar väl att gå hem i kyla/snö när första vintern är här. Dessutom har de ju varma skor, som du skrivit om.
Du gör verkligen barnen en björntjänst genom att köra hem dem med bil en kilometer. Paul har alldeles rätt. De kan väl klä sig i varma kläder."