Det händer på Instastory

Gabriella Joss Possler får frågan vad hon skulle göra om hon hade en helt barnfri vecka.
Svaret? Hon skulle sova, vila och återhämta sig.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen – det är få föräldrar som säljer in det här med att skaffa barn.
Allt verkar bara sååååå jobbigt.

Evelina Sigetty frågar sina följare om de skulle vilja träffas och springa tillsammans och jag får klåda över hela kroppen.
Det är få saker jag tycker är värre än det, kanske för att jag alltid haft sämst kondition i gruppen – de gånger jag testat att springa i grupp med en spänstig och på tok för peppad SATS-instruktör längst fram.
Att flåsa fram bakom en hurtig människa som ropar “kom igen gänget!” medan jag själv ser tunneln och det vita ljuset är höjden av förnedring.

Tror ni att Margareta Grääs kommer lyckas tjata sig till en ”väska” från Lidl?

Jag är relativt insatt i Jeffrey Epstein alla vidrigheter, men känner mig ändå tveksam till att det skulle ha ätits barn?
Vad säger ni?

Mirabell Lundgren och hennes sambo har fått en vattenskada i sitt nyrenoverade boende och jag lider SÅ med dem.
Okej, jag skulle hellre springa i grupp än få en vattenskada hemma, men det är marginell skillnad mellan de båda alternativen ska ni veta.
Det ena innebär att man långsamt bryts ner själsligt i ett gemensamt tempo, det andra att man långsamt bryts ner ekonomiskt medan en avfuktare står och brummar som en påminnelse om livets skörhet.

”Varför följer du mig?”

Influencern Ditte Svanfeldt verkar stå i valet och kvalet för om hon ska fortsätta arbeta och uppdatera sina sociala medier, och stället därför frågan till sina följare om varför de egentligen följer henne. 
Kanske undrar hon på riktigt varför hennes följare engagerar sig i hennes innehåll, eller så vill hon ha lite komplimanger och svar om att hon absoluuuuut inte får sluta som influencer, eller så är det en kombination.
Hon har ju en poäng här, att det ju faktiskt spelar roll varför man har följare. Är det för att man uppskattar innehållet och följer med positiva avsikter – kategori 1 – eller följer man någon som är lite av ett vandrande haveri – kategori 2?
Jag nämner inga namn här på kategori 2 men ni kan säkert själva peta in både ett och två namn i den skulle jag tro. Själv har jag en liten lista med namn där det sannerligen är trångt på översta raden.

Så frågan är alltså: inspirerande livscoach eller veckans reality-såpa i realtid?
Av de du följer på sociala medier, hur många tillhör kategori ett och har du någon eller några i kategori två?

Clemence och Dikmen i Skavlan & Sverige

Filip Dikmen medverkade i veckans program av Skavlan och Sverige, tillsammans med bland annat Mona Sahlin, Anitha Clemence och Sverigedemokraternas Mattias Karlsson, där man bland annat diskuterar de så kallade ”tonårsutvisningarna” och om när man är så pass svensk att man inte kan skickas ut från Sverige och vad är det egentligen att vara svensk?
I centrum står frågan om huruvida svenskhet ska vara något juridiskt, kulturellt eller socialt, och hur det påverkar både individer och samhället i stort.
Filip Dikmen tar upp flera intressanta punkter där han bland annat delar in svenskhet i horisontell och vertikal sådan, men säger samtidigt att det är ignorant att tro att det enbart är Sverige som står inför dessa svårigheter, när det är en global mutation vi ser.
I kommentarsfältet får Filip massor av beröm, och jag tänker att det kanske är detta programmet som Isabella borde ha tittat på innan hon dömde ut honom som jurist, snarare än ett humorprogram? Lär här om du inte förstår vad jag menar.

Han tycker även att ”blattarna” behöver mer autism – alltså ordning och reda – för ju längre ekvator du kommer, desto mer adhd har de. (Filips ord alltså, inte mina)

Anitha Clemence har postat ett inlägg där hon skriver allt det som hon menar inte fick utrymme i programmet.
Hon menar att alla riksdagspartier i grunden delar en idé om solidaritet och vilja att hjälpa – men att Sverige har gått från idealistisk generositet till en mer realistisk syn. Man kan vara human utan att vara naiv. Det behövs en “realistisk humanism”.

Anitha menar att problemet har varit brist på långsiktighet och konsekvenstänk. Fina idéer räcker inte om systemen inte fungerar och då riskerar människor att hamna utanför och att parallella samhällen växer fram. Att rätta till det kommer ta tid, men hon tycker att det är  nödvändigt.
Svenskhet beskrivs av henne som ett osynligt samhällskontrakt – byggt på tillit, jämställdhet, individens frihet, barns och kvinnors rättigheter, yttrandefrihet och gemensamma regler och handlar inte om ursprung, utan om värderingar.
Mångkultur kan vara en styrka – om den leder till gemenskap. Att vara svensk handlar enligt Anitha om att vilja vara en del av samhället, lära sig språket och acceptera de grundläggande värderingar som gör så att systemet håller.

Även Anithas kommentarsfält fylls av positiva kommentarer där hon beröms för sin medverkan i programmet, så väl som sitt Instagraminlägg.

Isabellas manetdebacel i Thailand

Isabella Löwengrip är i Thailand och visar upp familjens aktiviteter (och annat) och som så ofta där det finns klart, turkost vatten så ska det plaskas runt på ytan med snorkel och cyklop på.
Isabella har dagen till ära klätt sig i en helkroppsdräkt för att skydda sig mot solen och brännande maneter, men lyckas så klart simma rakt in i ett stim av sådana och bränner sig rejält.
Handen, halsen, fot och mage blir brända och på Instastory visar hon nu upp skillnaden mellan sina båda händer, där vänsterhanden är den som blev bränd.

Trots att hon tagit både antihistamin och alvedon så vill smärtan inte ge med sig utan handen gör nu ont och dunkar, med strålning ut i fingrar och underarm. 
Kanske dags att leta upp medicinsk expertis?
Det måste ju ändå vara en ganska vanlig företeelse med brända turister tänker jag?

Så nu ska man alltså inte bara vara rädd för att bli uppäten av hajar om man åker till Thailand, utan även maneter? Om jag någonsin åker dit så ska jag hålla mig i poolen och i vattenbrynet, men det finns säkert farligheter även där.
Badkaret – kan det vara hyfsat säkert från livsfara om man inte är gift med en frikyrkopastor?