Bild 1: Saknar mig extra mycket idag ? offrat allt med mig själv för denna graviditet och kan liksom inte ens träna längre som är bland det viktigaste jag gör för mig och mitt mående. Så ikväll saknar jag mig. Min känsla i mig själv, min kropp, min energi – allt med mig ❤️.

Bild 2: Försöker kolla på gamla bilder, gamla outfits och bara komma ihåg att jag snart är i mål och får vara just jag igen, med allt vad det innebär. Och när jag också inser att jag motiverar mig själv så inser jag också hur långt jag kommit i min personliga utveckling gällande att vara sin egna största inspiration och att bara jämföra sig själv med just sig själv. Känns fint med den insikten med ❤️.

Bild 1: Snart ses vi igen ??.

Bild 2: Vet inte vad som hänt senaste dagarna men jag är slut på ett sätt som jag aldrig varit tidigare, verkligen helt golvad ? vill sova precis hela tiden och kroppen är helt slut den med, bara att gå är så sjukt jobbigt ? hur mår ni andra höggravida just nu? ❤️.

Kan man säga att graviditeter är som förlossningar?
Att man glömmer bort hur kämpiga de är, för annars hade väl ingen fött barn mer än den där första gången?
Missförstå mig inte här, som den barnfria Bloggbevakare som jag är, det är klart jag förstår att graviditeter och förlossningar kan vara underbara och så, men för oss som följt Gabriella i flera år vet hur mycket hon avskyr att vara gravid. Alltså verkligen AVSKYR!
Och ändå är hon gravid för fjärde gången, men hon kanske ville beta av det snabbt, lite som att rycka bort ett plåster, för att få det överstökat?

Jag lider mest av ett envist skoskav och vet ingenting om hur det är att vara gravid, men kan givetvis ändå sympatisera med Gabriella och hennes dåliga mående.
Snart är bebisen här, och livet kommer vara så där bebisbubbelrosa igen och Gabriella kommer få sitt gamla jag tillbaka.

Wow, jag har verkligen NOLL goda råd att komma med, så vad tror ni om en styrkekram?