Idag är det den internationella kvinnodagen. Men det är också valår. Och jag noterar att det som så många andra valår bara är männens frågor som står på agendan. Det är kriminalitet, krigsrustning och skattesänkningar. Men vem pratar om mina hjärtefrågor? Det som rör kvinnor och barn?
[…]

Just nu lever vi i ett politiskt klimat som bara bryr sig om rika, vita män. Eller fattiga, rädda vita män som skyller sin låga status i samhället på kvinnor och invandrare. Jag känner mig desillusionerad av den politiska debatten. Där ett gäng ex-nazister är mittpunkten i svensk politik. Den mittpunkt som alla andra partier ska förhålla sig till. En mittpunkt med politiker så kvinnofientliga att de inte ens lyckas skrapa ihop några kompetenta kvinnor som vill företräda deras politik.

Vem företräder oss som bryr sig om allt detta? Ingen, verkar det som! Men jag hoppas fortfarande på en valrörelse med fokus på barnen. För när man gör det bra för barnen blir det nästan alltid bättre för kvinnorna. Och ett samhälle som tar hand om kvinnor och barn är ett gott samhälle även för män. // Underbara Clara

Underbara Clara har skrivit ett långt inlägg där hon uttrycker sitt missnöje över Internationella kvinnodagen och det som uppmärksammas där – och överallt på alla andra datum.
Håller ni med henne om att prioriteringarna är och förblir tagna som ur en manlig synvinkel? Och att ett gäng ex-nazister är mittpunkten i svensk politik, trots att de inte lyckats särskilt väl med att hitta kompetenta kvinnor att representera partiet. Jag minns fortfarande stjärnan med uttalandet ”hell-g seger”?

Varje dag borde vara internationella kvinnodagen, för annars är varje dag – bortsett från den 8 mars – den internationella mansdagen – vare sig man manifesterar det eller ej.
Eller vad säger ni?