Tomas Kaya vill stoppa Halloween

Han menar att Halloween har mörka, ockulta rötter och därför inte bör uppmärksammas. Kanske ser han pumpor och ”bus eller godis” som en inkörsport till satanism och kyrkbränningar?
Hans argument bygger på att Bibeln varnar för att blanda ljus och mörker, och han delar flera bibelcitat för att styrka sin poäng. Problemet är att den typen av argument sällan biter på människor som inte ser sig själva som praktiserande kristna.
Att dessutom citera satanister om Halloween lär knappast påverka föräldrar vars största plan för kvällen är att låta barnen gå ”bus eller godis” med en orange pumpa under armen.

Förutom den redan frälsta hejaklack han har på sitt konto, känns det svårt att se hur hans bildkavalkad ska skrämma gemene förälder. Det hela biter ungefär lika hårt som en tandlös husmus.

Jag tror snarare att föräldrar till bus eller godis-kompatibla barn är beredda att försvara sitt barns rätt att gå från dörr till dörr för att samla in godis å det grövsta, och inte ger mycket för Tomas Kaya och hans argument. 
Vad tror ni?

Paow försvarar sin hunds kuperade öron

Bildkälla: Pusspaow Instastory

Igår postade jag ett inlägg om att Paow kuperat öronen på sin hund. Man har alltså klippt bort stora delar av öronen, för att sedan tejpa dem för att nytt brosk ska bildas med syfte att få dem att stå upp.
Det här ingreppet är förbjudet både i Sverige och Spanien – där Paow tydligen bor nu.

Hon försvarar sin hunds kuperade öron och säger att hunden mår bra, är trygg och tränas professionellt till vakthund. Enligt henne handlar utseendet om funktion och säkerhet, inte fåfänga.
Hon menar att det finns flera skäl att kupera öron och jämför ingreppet med kastrering. Hon hävdar att hunden inte har lidit, utan tidigare haft problem med klämda öron och svamp, och säger att hon aldrig skulle utsätta honom för något smärtsamt.

Hundcoachen Fredrik Steen håller inte med och har kommenterat kuperingen till Expressen:

Kupering av hundöron är ett operativt ingrepp utan någon som helst funktion, gjort enbart för att människor tycker att det ser fint ut. Som djurvän ser han det som vansinne och något ingen bör stödja.

Han påpekar att hundens öron ibland måste tejpas i månader efteråt, vilket orsakar lidande och dessutom väcker etiska och moraliska frågor. Om han själv skulle köpa en valp från ett land där kupering är tillåtet, skulle han kräva att hunden inte kuperas. Enligt honom är syftet enbart kosmetiskt, och alla som värnar om djur borde ta avstånd från det.

Tankar?

Kritik mot Ifs och Zoe Fay Browns reklam

Vissa kanske tycker att de här inläggen är tjatiga. Repetitiva.
Men när gränslös exponering och exploatering av barn blivit normaliserat innehåll i sociala medier, då behövs det röster som bromsar in utvecklingen – inte applåderar den.

Ta den här kampanjen från If Försäkringar.
Budskapet är att man ska skydda det man håller kärt.
Fint, eller hur?
Men uppenbarligen gäller det inte skydd mot exponering online – trots att barns utsatthet på nätet är ett växande och dokumenterat problem.
Som Caroline skriver: de hade kunnat göra reklamen utan barnen.
Men hade den då sålt lika många försäkringar? Troligen inte. För i den här branschen verkar barn vara det starkaste säljverktyget av alla.

Så här:
Traditionell reklam slår inte influencer-marknadsföring när det gäller att sälja barnförsäkringar — och influencer-marknadsföring utan barn slår inte influencer-marknadsföring med barn.
Barn som rekvisita. Barn som affärsmodell.

Varför gör man det? För pengar, uppmärksamhet eller räckvidd? Ingen vet exakt – men någonting får influencers att fortsätta exploatera sina barn trots riskerna.
Och reaktionerna?
Carolines budskap hejas på av följarna, precis som Zoes följare fyller hennes kommentarsfält med hjärtan
En (!) kritisk kommentar finns med på Zoes sida – och det är möjligt att fler funnits men raderats. Det hade inte varit första gången vi ser det beteendet i den här världen.

Normalt är inte automatiskt rimligt. Majoriteten är inte alltid moraliskt rätt.
Och “alla andra gör det” är fortfarande en usel ursäkt – särskilt när barnens integritet står på spel.

Tankar?

SPOILER: Isabella Löwengrip om att aldrig vilja vara med i ”Förrädarna” igen

Bildkälla: Tv4

Jag har ju sugits in i Förrädarnas underbara värld, och har faktiskt tjuvkikat på avsnitt två. (vi får tillgång till programmen lite snabbare än de sänds, så att ma ska kunna ha en artikel färdigskriven att sampubliceras med.)
Jag har haft lite koll på hur inspelningen egentligen går till, men Isabella går mer på djupet och jag tyckte hennes inlägg var jätteroligt. Det är jätteroligt…för alla som gillar programmet.

Isabella beskriver inspelningen av ”Förrädarna” som lika obehaglig och intensiv som det ser ut på tv. Hundratals personer jobbade på plats och alla bar ansiktsskydd, vilket skapade en anonym och stressande miljö – den enda som syntes var psykologen, som enligt henne fick fullt upp.

Hon gick in i programmet med en strategisk plan, inspirerad av schacktänk och entreprenörserfarenhet: alltid ha flera drag redo och snabbt ”skaka av sig” motgångar. Men hon menar att spelet är mycket svårare i verkligheten än det ser ut hemma i soffan.
Deltagarna fick inte prata med varandra utanför kamerorna, åt lunch i tystnad med hörlurar på och tillbringade mycket tid isolerade med ögonmask, hörselkåpor och säckar över huvudet för att man inte skulle veta vart man var.
Den klaustrofobiska inspelningen gjorde alla känslomässigt sköra och konstant på helspänn.

Hon saknade familjen – särskilt Paul – men valde att inte ringa hem för att inte bryta ihop. Inspelningsdagarna var intensiva och långa, med frukost på rummet långt innan kamerorna startade (den som syns i programmet är “för show”).
Deltagarna bodde inte på slottet utan i ett intilliggande hus med tejpade fönster, och hög musik spelades nattetid, samtidigt som det smälldes i dörrar – allt för att ingen skulle höra när “förrädarna” smög ut.
Inspelningen tog drygt en vecka, och även om hon inte tog något personligt och har noll hard feelings mot någon, säger hon att det här var en unik men väldigt påfrestande upplevelse – och hon skulle aldrig göra det igen, inte ens om det blir en VIP-version.

Jag vill vara med. Pick me. 

Här hittar du mina tankar och reflektioner av avsnitt 1.