Vuxna åldrar del 2

Det här inlägget resulterade i en hel del kommentarer och diskussioner om ålder.
Om när man är vuxen, om 30 är bättre än 40 eller tvärt om och om hur man ser på olika åldrar eller delar av livet beroende på var i livet man befinner sig.

Paula Rosas har skrivit ett inlägg på sin blogg, som går att stoppa in i samma kategori där mitt inlägg från gårdagen redan knökats in.
Det handlar nämligen om 5 saker som blir bättre efter 30.
Så här inleder hon sitt inlägg:

Jag har snart varit 30 i ett år. Har det varit någon skillnad från ljuva 20 års åldern?
För mig har det givetvis varit det. Jag startade ljuva 20 med att bli förälder & vid 24 år var jag två barnsmamma. Jag är fortfarande mamma men nu en mer harmonisk person också.

Paulas inlägg är ganska långt så jag kommer återge de kategorier som hon brygger sin text kring.
De lyder som följer:

  • Hittat mig själv
  • Uppskattning
  • Perspektiv
  • Ekonomin
  • Annorlunda tänk

Det sägs att 40 är det nya 30. Om tio år ish är mina barn vuxna. Jag har värdefulla år framför mig och jag kommer inte att stressa mig igenom dem. Jag kommer att njuta dessa sista år av att ha ”små” barn, jag kommer utveckla en ”ny” relation till tonårsdöttrar och jag kommer att uppleva deras naturliga frigörelse.
När dom flyttar hemifrån är det bara jag och Hugo kvar och jag märker redan nu att han försöker styra vårt liv 2.0 ???.

Då ser ni oss ute på golfbanan! // Paula

Vissa av hennes punkter kan jag inte relatera till, bland annat eftersom jag kom in i mina bonusbarns liv när de var snäppet äldre än vad Paulas barn är nu, medan igenkänningen är totalt på andra av dem.
Jag älskar att vara där jag är idag, både vad gäller livet i största allmänhet men även med att vara 40+.
Jag vet inte om 40 är det nya 30 eller 40 helt enkelt är det nya 40?
Jag väljer att inte fundera så mycket över det, utan det är vad det är och blir vad vi gör det till.
Det är ju en av FÅ saker man faktiskt inte kan påverka här i livet – sin ålder – så varför lägga en massa energi på en siffra. För det är ju det enda det är? En siffra. Ett födelseår eller datum på körkortet eller i passet. (För oss som har GILTIGA pass, just sayyyyyyyin’…) ?

Caroline Sandströms skrivbord till Adoore och Petra Tungården

Eftersom jag inte är ett fan av stora mastodont-marmormöbler eller inredning så har inte alltid Caroline Sandströms kreationer fallit mig i smaken.
Det är en smaksak, no hard feeling liksom…
Den här gången är det annorlunda.
Det här skrivbordet som hon designat för Petra Tungårdens butik för märket Adoore – och senare även till sitt kontor – är ”magiskt” i brist på bättre ord.
Jag tycker det är så himla fint.
Lekmannamässigt gissar jag på att materialet är valnöt? 🙂

Ett sådant skrivbord kräver sitt rum och sitt utrymme.
Det ska inte klämmas in i något hörn – nobody puts baby in a corner liksom – utan behöver få trona någonstans mitt i ett större rum.
Kanske kan jag sparka ut M till hönshuset och ha hela kontoret för mig själv istället?

Igår skrev jag ett inlägg om kärlek.
Jag är nog lite kär i det här skrivbordet.
Om det är tungt. Gjort i massivt trä.
En spånskiva skulle göra mig SÅ besviken i det här fallet, men jag lever på hoppet om massivt trä. 🙂

Olika reaktioner på olika plattformar

Jag noterade en intressant sak igår.
I förrgår publicerade jag ett inlägg på Instagram, som jag sedan bäddade in i ett inlägg här på bloggen – nämligen det som handlade om Lisa Anckarmans reklaminlägg för sin adhd-utredning.
(Jag kommer ha anledning att återkomma till det framöver då jag blivit kontaktad av kliniken som ger en helt annat bild än den Lisa själv publicerat om saken.)

Det jag noterade var följande.
På Instagram var i princip varenda kommentar kritisk till Lisas inlägg, medan responsen på bloggen var raka motsatsen.
Normalt brukar det vara här på bloggen som ”the gloves are off” eftersom man kan kommentera helt anonymt här inne, till skillnad från Instagram där de allra flesta skriver från personliga konton under den egna identiteten, men inte i det här fallet.
Har det med olika målgrupper att göra?
Skillnaden är så markant att jag reagerade över det, vilket inte brukar ske så ofta.

Varför tror ni att ett och samma inlägg fick så extremt olika reaktioner på blogg respektive Instagram? 

Ps. Förlåt för att jag skrev ett inlägg om p-piller igår och bara dubbelkollade så att ordet ”p-piller” i satt i modd. Det gjorde det inte, däremot satt ordet ”piller” i modd pga idioten som stundtals försöker sälja bantnings och sömntabletter i kommentarsfältet och det missade jag. 

Visdomspärlor och vuxna åldrar.

Fantastiskt!
Och dessa visdomspärlor ska man betala HUR mycket för?

Show-off!
*skriver jag i beundran över den här typen av balans och kroppskontroll*

När jag var liten trodde jag att man slutade ha sex när man fyllde 25. 
Jag vet idag inte varför eller var jag fick den siffran ifrån, men så var det.
Jag tyckte även att min lågstadiefröken var en tant när jag började i första klass.
Hon var då – om jag minns rätt – 36 år.
Vuxen var man om man gick på högstadiet.

Tid och ålder är uppenbart ingenting annat än en illusion.
Check på den.