Snickedisnack med Alexandra Nilsson:
Kan man ändra på en elak och ond människa, komma över och gå vidare med en otrogen partner?
Är Alexandra nöjd med sina porslinfasader och vad har hon för peppande ord till någon som står i begrepp att ta ut sina bröstimplantat?
Jo, det här…
Hon har haft en liten frågestund på Instastory och jag har valt fyra stycken av hennes frågor och svar.
Vad säger ni om dem? Håller ni med?
Vilken är din favorit högtid? Jag är inte mycket för nyår. Jul ligger mig varmt om hjärtat. Midsommar är festligt. Men kanske är ändå påsken bäst? Till skillnad från jul, nyår och ja till och med midsommar tycker jag påsken känns väldigt kravlös? En nyår utan storartade planer gör att man känner sig panikslagen inför att det måste vara festernas fest. // Paula Rosas
Paula resonerar kring högtider och kommer fram till att hon tycker påsken är bäst, just för att den är så kravlös.
Det kan jag absolut hålla med om, samtidigt som jag tycker att påsken är den absolut tristaste högtiden av dem alla.
Man får godis – eventuellt – men annars? Vad är påsken att ha annars?
Påsk-kärringar, sill, kycklingar och harar?
Helt ärligt, vad är det som är så bra med påsken, förutom att man som barn har lov, och några fler lediga dagar om man har ett ”traditionellt” arbetsupplägg.
Johan Glans säger det bäst ändå.
Han förklarar precis hur jäkla ologisk påsken är.
Den 2:a mars 2023 meddelande Gunilla Persson att hennes mamma avlidit, 97 år gammal.
Nu skriver hon på Instagram att TV4 ska vara med och filma under dagen då hennes mamma begravs. Filmteamet ska inte vara med i kyrkan under själva begravningsakten, men kommer finnas på plats efteråt på mottagningen.
Som avslutning på sitt inlägg taggar Gunilla mängder av svenska och norska tv-kanaler, och jag har lite svårt att förstå varför?
Räckte det inte med att exponera sönder den här gamla kvinnan medan hon fortfarande levde, varför bjuda in hela skandivaiska tv-maffian till mottagningen där nära och kära ska samlas för att minnas en kär medmänniska.
Varför göra ett spektakel av det?
Jag menar, folk frågar i Gunillas kommentarsfält om de får komma till kyrkan för att få autografer av Gunilla och hennes dotter, vilket Gunilla glatt svarar ja på.
Det går så bra så, så länge man är klädd i svart.
Överreagerar jag som tycker att det här är en smula smaklöst?
Den statistiska centralbyråns filial ute i Märsta har genomfört en miniundersökning, bestående av en fråga och hundra meter slutsatser av undersökaren själv.
Anna Book ville alltså veta om livet består av 1. Lycka, positivitet, och framgång. 2. Smärta, oro, sorg. 3. Eller lite av allt.
96 % svarade alternativ 3.
Detta föranledde Anna att sätta sig och frenetiskt knappra på telefonen att en diagnos för sms-tumme inte skulle komma som någon direkt överraskning.
Jag kommer transkribera texten här under, då jag inte riktigt vet hur bra den syns på exempelvis mobilen.
Bild 1:
Anledningen till min miniundersökning var – för det verkar som att det alltid är feöl på MIG för att allt inte alltid är samma, likadant varje dag. För ibland är jag glad, ibland är jag ledsen, ibland orolig, ibland stressad, ibland trött och förtvivlad. Fast när det är bra, s är det inte bra. När det inte är bra, så är det heller inte bra. Är jag fet, så är jag för fet. Är jag smal, då är jag för smal och flrmodligen då pga driver, helst crach då, för det ser väl alla att jag går på crack. Är jag balanserad så är jag ändå obalanserad. Skriver jag något snällt så är det fel, ger jag svar på tal är det fel, kommenterar jag andras inlägg är det pinsamt, folk svarar bara för att vara ”snälla” mot mig för INGEN gillar mig ingen!
Jag är påstådd Narccisist, Psykopat, Schizofren, Bipolär 1 & 2, borderline och alla andra diagnoser som finns i världen och det har vanliga medmänniskor diagnostiserat mig med. Själv är jag försiktig med att kalla någon för någon sådant då jag trots allt BESITTER STOR respekt för människor som lider av psykisk ohälsa – med detta tillåts jag att utsättas för i skrift öppet till människors NÖJE DAGLIGEN, folk gottar sig i detta och gör ingenting mer än att se på #sanning men jag ju bara en offerkofta på mig, inte sant?!? Så jag FÖRTJÄNAR det, jag FÅR TÅLA det….!?!?!
Vidare, när jag promenerar i naturen är dte fel, mär jag inte visar mina promenader så är det för att jag aldrig går några promenader. Gör jag någon annan aktivitet så ljuger jag, gör jag ingen aktivitet så är jag lat eller oförmögen på något annat vis. Lagar jag mat, ser det ut som spyor, visar jag mat så äter JAG allt jag visar. Skulle jag visa vad jag äter så kallas det hets eller något liknande….och just det jag ljuger.
Gråter jag så har jag offerkoftan på mig igen, jag är inte bara helt enkelt ledsen och snudd på slutkörd och gråter för det näääääääääää.Bild 2:
För, det kan väl inte stämma? Jag fortsätter ju ändå framåt, tar nya tag, dansar, lyssnar på musik emellanåt och kämpar mig framåt, inte bakåt så INTE FAN kan jag vara ledsen…. Nä, jag ljuger, ljuger, ljuger. Och när jag skrattar, dansar och är glad då är jag full – för visst kan man inte göra det UTAN att vara full??!?
Nej, jag vill bara ha sympati… Går jag på en begravning, då borde jag skämmas och hålla mitt feta arsle BORTA FÖR INGEN VILL HA MIG DÄR….fast jag blivit ombedd att komma, det har sorgligt nog fått mig att avstå en del begravningar för att inte reta dem som hatar mig och som inte känner till ALLA relationer eller kopplingar jag har eller har haft med vissa. Men det är också något jag är skyldig att redovisa? Hur kan man ens orka bry sig?Jag KAN som tur är VISA min respekt, kärlek och omtanke på fler sätt än att närvara personligen så jag gör så istället och gör mer och mer privatare när det kommer till allt i vardagen och allt är inte i realtid heller haha småler faktiskt ☺️ Som man säger – var och en blir salig på sin tro.
Har jag Instagram borde jag försvinna för DÅ slutar smutskastningen, mobbingen. Men när jag hållit mig borta från Instagram så har smutskastningen, mobbingen likväl fortsatt med än fler lögner och påståenden om min persona mitt liv och det stannar inte där. Är jag på Instagram då är allt fel, är jag inte på Instagram så är jag inspärrad. Är jag LIVE så är det fel, nu när jag inte är live något mer, då är det också fel och de beror inte på MITT beslut näääääää NÅN har TVINGAT mig. Allt är fel och inget kan någonsin vara rätt, så HUR GÖR MAN???!!? Frågan är GENUINT ställd….
Jag försöker bara vara och leva så gott jag kan som jag ser att andra gör. Ber aldrig om hjälp! Men det får vara slut på det nu. Det fina med livet ändå, det är att det går framåt. Även om det som hände för 1 timme sedan är passé så lever jag här, nu och FRAMÅT och Gud vet vad som väntar framöver vad det än är. Så jag är redo. ❤️
Kärlek & Respekt Anna
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den här informationen. Vet ni?