En inkluderande kollektion

Bildkälla: Pressbilder

Reklam för @ellosofficial ? KRETA ? Jag har i princip aldrig kunnat hitta snygga badkläder som passar min kropp, det har varit en stor sorg genom hela mitt liv och jag kan inte räkna gångerna jag gråtit i provrum över bikinibehåar som inte passar eller baddräkter som inte går att dra upp. Men inte i år. För den här kollektionen är allt jag kunnat drömma om ?

Kreta är döpt efter min och Emils första resa tillsammans. Vi hade känt varandra i tre månader när han sa att hans bonusmoster ville bjuda med oss till Grekland. Och jag ville så gärna följa med men hade samtidigt panik, för jag hade ju inga badkläder som passade och jag ville inte berätta det. För även om Emil visste hur jag såg ut så var det som att jag tänkte att ”nu får han veta på riktigt hur annorlunda jag är, för vi kommer inte hitta något som passar mig i någon butik”.

Han höll min hand i butik efter butik, men ingenting passade min kropp, och jag minns när jag såg på honom att han insåg hur butiker känns när man inte är smal. Till slut köpte jag några bikinis som var alldeles för små, men det var allt jag hittade, och han pussade mig och sa att jag var fin i dem ändå.

Kreta är den vackraste blå baddräkt jag kunde komma på. Den kommer i blå, med stabil mesh som stöttar bysten och är så snygg. Och kanske får den följa med någon annan på sin allra första kärleksresa ? // Linda- Marie Nilsson Instagram

Ska vi göra ett test?
Kan jag skriva att jag verkligen uppskattar Linda-Marie Nilssons senaste samarbete med Ellos, där hon tagit fram en serie inkluderande badkläder utan att diskussionen handlar om att ”promota” eller uppmuntra till övervikt?
Innan jag förminskade brösten hade även jag svårt att hitta badkläder som passade och jag vet inte hur många gånger jag nedslagen och tomhänt lämnat olika butiker.

Flikar in det här inlägget från förra gången det begav sig, med förhoppningen att slippa den här typen av idioti i det här kommentarsfältet.
Vad tror ni?

Jag tycker hennes kollektion är toppenfin och skulle gärna bära den blå baddräkten på stranden, i solen eller var jag nu kommer spendera mina dagar. 

Dags för reflektion?

Det kom ett mail…

Hej!

Jag vet att du skriver om det ibland men kanske nåt att reflektera kring igen? Såg precis detta https://www.instagram.com/p/CslPR4urxTY/?igshid=MzRlODBiNWFlZA== och blir så ledsen över att varken Mimi eller t ex Helen Torsgården tar upp och reflekterar kring att en stor del av deras framgång bygger på att de exponerar sina barn? Ja, de jobbar hårt, men så ligger också barnens hela barndom offentligt på youtube för alla att se: barnen finns på film från att de ligger i magen, nyfödda, nyvakna, glada, ledsna, osv – nästan precis allt är content ? Varför pratar man inte mer om det? Varför reagerar folk inte? Det gör mig så ledsen att ingen verkar värna barnens integritet? Eller tänker man att det är värt att sälja ut barnen för att bli ekonomiskt oberoende? Eller varför gör man det?

Mvh
Finns det någon influencer som reflekterar över sättet de exponerar sina barn på?
Margaux Dietz gjorde ett lams försök samband med att SVT Edit släppte sin haveri-dokumentär om henne, men sonen har fortsatt förekomma på hennes kanaler, bara inte i samma utsträckning som tidigare.
Jag ser fram emot när den här generationen ”influencer-barn” blir stora nog att själva kunna reflektera över hur de påverkats av att ha hela sina liv dokumenterade på föräldrarnas sociala medier.
Vissa kommer se det positivt, andra inte bry sig nämnvärt, men jag tror också att det kommer finns en kategori barn som kommer  beskriva det som ytterst negativt.
Kanske inser de inte förrän de blir större, vad de faktiskt blivit utsatta för?
Eller, utsatt är kanske fel ord, men kanske vad de faktiskt varit en del av?
Här finns ett exempel på en mamma som förlorade vårdnaden umgänget om sina barn efter att ha skrikit ut sitt missnöje för sitt föräldraskap på Tiktok.
Jag insåg att alla videos från det HÄR inlägget är försvunna, vilket gör mig lite nedslagen. Det drevs nämligen av en kvinna som växte upp med en ”bloggmamma” som hon klippt alla band med som vuxen.
Hon hade ingeting positivt att säga om det alls, och önskar att fler kunde ta del av det.
Vad tror ni?

Egoina om ögonbryn



Jag har hatat mina ögonbryn hela mitt vuxna liv. Det är så ironiskt ändå. Jag är hårig överallt. Men brynen, de är några glesa stackare. De återhämtade sig aldrig efter min 90-tals misshandel : ((( Har provat serum och allt, men de kommer aldrig tillbaka. // Egoina

Egoina visar nu upp resultatet av att ha gjort micro blading på ögonbrynen.
Hon skriver att hon är nöjd, men att de kunde varit lite mörkare ändå, och att hon nog kommer fylla på dem igen.
Efter att ha plockats sönder under 90-talet så menar Egoina att brynen aldrig återhämtade sig, och inte heller serum har fungerat.
Efter en riktigt misslyckad tatuering för 10 år sedan lasrade hon bort en gammal tatuering som aldrig försvann, och nu har hon alltså äntligen gjort en tatuering hon är nöjd med.
Jag har också funderat på att fylla i mina göonenbryn, men till skillnad från Egoina har jag aldrig haft mer bryn än de jag har idag. Med tanke på hur mycket hår jag har för övrigt, så är det verkligen märkligt att jag inte har med tilltagna bryn. Jag har också provat med brynserum, men det hände ingenting, och då jag ungefär hälften så många strån som Egoina.

Egoina skriver i sitt inlägg att man ska göra sin research noga innan man tatuerar sig, och det kan jag verkligen hålla med. 
Det borde man göra för allt som förändrar ett utseende, vare sig det gäller en klippning eller mer av ett plastikkirurgiskt ingrepp.
Det finns en kvinna i Stockholm vars resultat är helt fantastiskt, men det är stört omöjligt att få en tid hos henne. Hon är typ uppbokad fram till jul, och när hon släpper nya tider försvinner de i ett nafs. I dagsläget sminkar jag mina bryn till det bästa av min förmåga, så jag hade ju inte sett särskilt annorlunda ut med tatuerade bryn.
Kanske hade jag sett lite mindre ut som Voldemort när jag är osminkad?
Vad tror ni? 🙂