Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Anonym
/
2026-04-04 20:02
Jag har haft en lång relation som tagit slut, men snart känner jag mig redo att börja dejta. Men jag har aldrig dejtat eller haft en dejtingapp, och det skämmer mig så mycket. Jag kommer aldrig våga gå på en riktig dejt. Jag behöver alla dejtingtips man kan få och hur man ska bete sig på apparna för jag har ingen aning😅
Gör din grej, så lär du dig på vägen. Tönk att det är kul att träffa nya människor.
Ett medskick: det verkar som att dejter kvällstid innebär en förväntan om att ligga, som jag absolut inte upplevt på samma sätt på dejter dagtid.
När jag läser kraven på dejtinappar undrar jag vad män egentligen söker. Man ska vara smal vacker ung alla möjliga krav. Är männen så perfekta själva. Är nog väldigt svårt hitta nåt seriöst via apparna.
Det finns en ny app, Smitten, hört talas om. Man loggar in med bank-id. Kolla upp! Det verkar som ett säkert alternativ.
Jag är ute på olika dejtingsajter nu. Killar verkar helt maniska! Vill ha sex bums! Vissa är tom nyss ute ur fängelse, vilket varnas för på olika sociala medier.
Lämna aldrig ut dina nummer, din mail, dina sociala medier till dessa män. Se till att ses på offentliga platser om ni ska dejta.
Absolut. Tråkigt men sant var försiktig då du nätdejtar. Ge inte ut detaljer om jobb privatliv var du bor. Finns så många märkliga människor på dejtingapparna.
Man kan absolut hitta seriöst via apparna men alla jag känner som är på apparna just nu upplever att det är ganska trött där och att folk är väldigt sega och inte orkar ses och det mesta rinner ut i sanden. Så var det inte för några år sedan! Så lite varningens finger för det. Hoppas du hittar vad du söker. Och mitt bästa tips: ta INGENTING personligt.
Jag har haft flera bra upplevelser när jag dejtat på Hinge. Jag hade nog börjat om jag vore dig med en VÄLDIGT avslappnad inställning. Planera in en dejt med någon som inte måste vara 10/10 men som ändå verkar trevlig och rimlig, bara för att prova. Köp något nytt plagg du känner dig fin i, ta något glas hemma, peppa med FaceTime och musik tillsammans med någon vän. Sedan måste dejten inte vara värsta grejen, det räcker att ses på någon bar och dra vidare om man får vibe!
Strunta i hur du ska bete dig! Matcha med massor av dom du tycker är intressanta och börja gå på spontana dejter! Tro mig, det slutar kännas läskigt efter 2 sånna dejter! Det är bara människor och tänk så här: du ska inte imponera på dom, dom ska imponera på dig ❤️
You got this dejta är kul 🙌🏼❤️
Det kommer gå bra! Jag föredrar att chatta/prata ett tag utan att träffas IRL. Om killen inte har tålamod till att vänta med att ses så är han inget för mig. (Lämnade en lång relation för 1.5 år sen, träffade nya killen i ett mobilspel av alla ställen 😅)
Något du verkligen bör veta om,är att de flesta dejtar 10 andra personer samtidigt som dig.Jag var inte beredd på det när jag testade en dejtapp.Jag vill hellre dejta en i taget,ses o ev.bli vänner,men märkt att andra inte är såna. Men om det är helt ok för dej,så kör!
Mår dåligt när mina föräldrar pratar om bekanta och deras barn och vad deras barn tjänar, hur många barn de har osv. Då känner jag mig kass och jämför mig, jag är 30 år, singel, låginkomsttagare och ofrivilligt barnlös. Jag hatar detta individualistiska skrytsamma samhället.
Jag tycker snarare att dina föräldrar borde hålla tyst om dessa ämnen när de pratar med dig. Tycker inte att du reagerar ”fel”. Jag hade också känt mig dålig om föräldrarna hela tiden pratar på det sättet. Vad är syftet liksom?
Men vilken hopplös inställning, ursäkta. Hur kan hon påverka föräldrarnas snack- det kan hon inte och det spelar ännu mindre roll för hennes föräldrar vad du tycker. Hur konstruktiv är din kommentar och hur ska den hjälpa henne…det enda hon kan påverka är sig själv.
Ja det är ju flera lösningar här. Man kan be föräldrarna att sluta prata om folk som har lyckats bättre i livet. Man kan också studera till ett bättre betalt yrke, hitta en man när man pluggar, börja träna och vända livet till något mer positivt. Men det kräver att man tar ansvar för eget liv! Kanske bättre att bara förbjuda föräldrarna att prata om folk man kan jämföra sig med
Föräldrarna ska stötta sina barn ge dem kärlek och uppmuntran. Inte sitta och tala om hur bra alla andra är och hur bra de gör. Allting beror inte bara på en själv och ens egen inställning till livet. Att visa lite omtanke om sitt eget barn och fråga hur hon har det vore väl bättre än att fokusera på andra och vad de har eller gör.
Jag har inga föräldrar men en ”vän” som ständigt påpekar vad bra eller hur alla andra tycker att hon gör allt bra, jag får mest negativ kritik och inga erkännande, klart att det tar. Efter varje möte så skaver det lite. Nu försöker jag hålla distans och tänka efter, kommer att droppa relationen. Det är värre med föräldrar men om jag vore frågeställaren så skulle jag nog distansera mig från minna föräldrar en period, fundera på vad jag vill med mitt liv och vad jag uppskattar.
Haha men den personen håller på jämt och trycka ner folk. Riktigt irriterande. Men ni får gärna gilla det beteendet om ni vill. Men det är ju anledningen att ÖS är kasst numera, för det är bara dryga personer och ni som gillar deras kommentarer och hejar på.
Och jo det är elakt att skriva på det sättet till en person som mår dåligt över något. Tycker du/ni inte det så är ni lika elaka själva.
Trettio är ingen ålder du har många år framför dej. Jämför dej inte med andra. Även om du är låginkomsttagare så har du ett jobb. Idag är många arbetslösa. Många är sjukskrivna pga stress på jobbet.
Många förhållanden är inte så bra som de ser ut uttåt. Många visar upp ett liv som inte ser likadant ut i verkligheten. Var glad åt det du har. Ingens liv är perfekt.
Kan relatera och addera sjuk till det så kan/får inte ens jobba.. dock inte föräldrarna som pratar så men övrig släkt och ja.. resten av samhället om de visste typ..
Dessutom höjer resterande barnbarn som att allt de gör är helt fantastiskt trots att det inte är något speciellt egentligen. Tröttsamt..
Ja jo men de pratas ju som om de har löst världsproblem och nämner inte mig, så det är verkligen beröm om alla konstant utom mig som inte nämns alls. Så sitter man där och bara ”jahapp..” varje gång.. förlåt att jag inte kan få barn typ..
Jag tror inte de flesta föräldrar mäter sina barns värde i inkomst eller familjeförhållande! De tycker kanske att du är bäst som du är, och vill bara att du ska vara glad.
Förstår dig. Min mamma höll på likadant när jag inte fick några längre anställningar efter studenten. Det var timmar, säsong, vikariat. ”Jag träffade x på ica, hennes son blablabla”. ”Jag pratade med y, hon berättade att hennes dotter blablabla”. Oavsett vad så blir det en ofrivillig jämförelse.
Om man ska träffas och ha trevligt, känns det konstigt att dina föräldrar väljer just det samtalsämnet. Antingen fråga vad de tänkte eftersom de vill prata om det, eller börja prata om något annat. Kanske om Annas föräldrar som är så mysiga och de har så fin relation, för de stöttar varandra i ur och skur….
Har läst några kommentarer och håller med båda sidor egentligen. Okänsligt av dina föräldrar att hålla på så men kanske inte är helt medvetet heller. Oavsett, mår du dåligt av att höra det så säg till? Men att du tar åt dig kanske också har att göra med att du inte är helt nöjd över din situation själv? Då tycker jag att du antingen ska försöka göra någon förändring som tar dig ”framåt”, oavsett vad det kan vara, eller försöker hitta ett sätt att känna dig tillfreds i din tillvaro så som den ser ut. Alla behöver inte göra karriär och tjäna pengar, man kan vara lycklig utan det också. Man är sin egen lyckas smed, handlar bara om att hitta vad man själv drivs och inspireras av, och jag hoppas för allas skull att det inte är att leva upp till sina föräldrars föreställningar om framgång.
Men guuuud vilket tråkigt samtalsämne. Märker de inte att du är ointresserad? Har också familjemedlemmar som pratar om sånt, känns som att de skryter, då brukar jag ta upp mobilen 😂
Jag är snart 30 och haft min första pojkvän i några veckor. Min mamma har varit överlycklig över det och berättat för alla. Planen var att min pojkvän skulle träffa min familj i helgen och det har såklart min mamma berättat för folk. Men nu gjorde vi slut förra veckan så det blev inget. Då har hon mått så dåligt när kollegor och vänner frågat henne om det. Då vågar hon typ inte säga sanningen för då känner hon sig dålig typ. Inte känt hennes stöttning för att det tog slut.
Men oj vad jobbigt.
Snälla låt inte detta gå ut över ditt mående. Det är din mamma som behöver hjälp.
Jag har en dotter i din ålder och självklart har jag tyckt att det varit jobbigt att det tog slut med den killen som jag gillade men vet förstås att det inte handlar om mig. Det är min dotter som ska må bra i sitt förhållande.
Oj så jobbigt. Att din mamma valde att berätta för alla tänker jag får vara hennes problem att lösa. Hon borde fokusera på att stötta dig nu. Så tråkigt att det tog slut, du borde inte behöva fokusera på din mammas problem också.
Min mamma var likadan. Hon var SÅ ledsen när jag gjorde slut med min första pojkvän. Jag lärde mig fort att hon i det fallet inte var den jag skulle ”söka tröst” hos (då hon nästan sörjde mer än vad jag gjorde). Så mitt enda råd till dig är att prata med andra människor, din mamma kommer tyvärr inte vara ditt bästa stöd (just nu). ❤️
I torsdags gick jag och mannen hela Klintkustleden på Gotland. Det är trettio kilometer. Känner mig så himla glad och stolt över att jag orkade gå hela sträckan på en dag och att kroppen faktiskt inte ballat ur efteråt. Jag känner mig stark och i bra form.
Har du gjort något riktigt utmanande som du blir stolt över dig själv när du tänker på det?
Som yngre höll jag på med hästhoppning trots att jag var livrädd för hinder. Bestämde mig iaf för att en hoppa ett par GP hinder dvs med en höjd på 150-165 cm. Och jag gjorde det, som 13 åring, på en nyss pensionerad SM vinnande hingst.
Har aldrig varit så rädd när de gigantiska hindren tornade upp sig framför mig, och är fortfarande lika stolt över att jag både vågade och överlevde. För hästen var det bara en vanlig dag på träningsbanan..
Utan att ta åt mig allt för mycket ära så var hästen i toppklass, och sitter du på en sån häst så känns det knappt någon skillnad på 1,0 eller 1,65. Jag blundade mig dessutom igenom större delen av äventyret.
Jag hade året innan dessutom brutit nacken under en fälttävlans tävling så tänkte att vad kan hända liksom.
Idag är jag rädd för att himmelen ska ramla ner men en gång i tiden var man modigare 😅
Eftersom utmaningar och stolthet kommer i olika skepnader-
Idag tog jag mig från sängen till arbetsstolen med glidbräda och bara lite stöd. Return gick lika bra och fortsätter det, öppnar det upp för att jag kan sitta uppe när jag känner för det, utan att vara beroende av andra i samma omfattning. Det är sjukt bra!
Tusen tack! Den är jättebra och så mycket lättare än att dra fram liftskynke och lift. Ger möjlighet till familjen att hjälpa mig upp, så jag kan vara med utan att två personer måste rycka ut från hemtjänsten. Känner mig så himla upprymd av det här.
Jag har sträckkollat på Harry Hole nu under två dagar. Är egentligen inte alls min stil och genre men vart fan riktigt hooked efter ett avsnitt. Joel Kinnaman är otrolig i sin roll!
Jag hade sådana förhoppningar på Harry Hole då böckerna är så bra! Men dom har förstört hela storyn med manuset och skådespelarna sen? Nej vilken MISS? Joel Kinnaman känns malplacerad? Och sen hon med luggen? Så himla stappligt skådespel🫠
Nej men jag håller med???? Det var skämskudde hela serien igenom? Inga skådisar var bra? Har dom bara skramlat ihop några från exit och hoppats på det bästa?😂
Känner att jag behöver bolla med någon och alla mina vänner är upptagna med att fira påsk. Jag har bråkat med min partner och vi står i valet och kvalet att göra slut.
Han bor utomlands och vi har kört långdistans i flera år, det har varit ett enda väntande från min sida men alltid något som dykt upp i hans liv som gjort att vi inte kunnat flytta ihop. I nuläget är det ut som att det kan hända om tidigast 1,5 år. Jag är 32, snart 33, vet inte om jag vill ha barn men inte redo att stänga dörren än. Samtidigt blir han mer och mer säker på att han inte vill ha barn. Så varför har jag stannat? Han har varit min bästa vän i 9 år, min partner mer seriöst i 4 år, dessa år har haft sina utmaningar men i det stora hela har vi haft 4 bra år, turats om att hälsa på varandra och rest mycket. Jag har inte upplevt att jag slösat bort den här tiden men kring årsskiftet klickade ålderskrisen in på allvar och jag gick in i en depression. Vi var nära att göra slut redan då.
Sen blev en nära person till mig allvarligt sjuk och allt jag tidigare grubblade över fick sopas under mattan. Tills idag, vi hade ett dumt gräl som resulterade i att allt det ndra kom upp och att vi nu ser ut att göra slut. Jag skulle iväg och träffa honom om bara någon vecka, men det känns som att han redan gett upp. Jag håller på att gå sönder, jag trodde verkligen han var min person, och det är mitt första seriösa förhållande. Vill kämpa men vet inte om det är värt det.
Kanske ta en paus och låta allt lugna sig. Det blir sällan bra att ta stora beslut när allt är upp och ner.
Barnfrågan är så stor, så där behöver man veta var båda står. Och det beslutet tar man inte i affekt.
Tycker du ska åka och träffa honom om en vecka som planerat och diskutera vidare när ni ses! Svårt att ta sådant på distans och även ett avslut kommer kännas bättre att ta på plats. Alla relationer har dippar, även de som inte är på distans.
Om det blir att ni väljer att fortsätta vara ihop, har du någon möjlighet att flytta dit han är ett tag?
Känslor kan verkligen blåsa upp och ner hur som helst när man är ifrån varandra. Ibland behöver man närhet och titta varandra i ögonen för faktiskt att förstå hur landet ligger och vad man egentligen vill. Med det sagt: självklart ska du åka och träffa din bästa vän sedan 9 år och partner sedan 4 år. ❤️ Ta inga förhastade beslut.
Om barnfrågan: det verkar inte som att någon av er är 100% säker.
Om distansen: är det möjligt att prova att bo ihop ett bra tag? Över längre ledighedsperioder osv?
Och jag som skulle färga påskäggen i dag … Hackar upp en rödlök och häller ner i kokvattnet. Händer ingenting. Ungefär då förstår jag att man ska ha i skalet, inte själva löken. Ny kunskap!
Någon som såg Tiingelinns snap igår när hon snackade om att vilja ha en redig karla karl, olja på bilen, hur tjejerna på macken inte var hjälpsamma men hade det varit en man som jobbade där så hade han hjälp henne, att hon hoppas att en man skulle gå förbi som kunde hjälpa, fick inte ens upp locket själv. Att hon bara tar något litet på McDonalds för hon är så petit, medan äldsta dottern sitter i baksätet och hör allt..
Tankar?
Kör hon en karaktär och vill få reaktioner eller är hon seriös? Har fan svårt att avgöra. Svårt att tro att någon kan vara seriös när den säger sånt, men vem vet.
Jag tror inte hon provocerar utan det är nog bara hennes krav? Männen hon dejtat har verkat ganska feminina, så hon har väl insett att hon dras mer till en maskulin man… antar jag?
Tror dock det kan vara svårt att lyckas fånga en ordentlig mans uppmärksamhet när man har 3 barn med 3 olika pappor och drömmer om fler :/
Alla i örebro vet vem Linn är. Ständigt med sin mamma i släptåg. Hon förstår verkligen inte att hon skämmer ut sig, och att hela hon ses som en vandrande redflag.
Nästa vecka måste jag skriva in min semester på jobbet och känner inte för att ta ut någon semester alls. Det enda jag gör är att umgås med mina föräldrar och leker med min hund. Kan lika gärna jobba medan alla njuter och åker på semester med sin partner.
Är väl ändå härligt med semester även om man inte har några direkta planer? Sova extra länge, vara uppe längre, gå till någon stand med hundbad med hunden, längre promenader, kanske åka till en ny rastgård med hunden eller något? Att bara vila upp, koppla bort jobbet och bara få vara, slippa tänka på tider och sånt.
Eller skapa några planer med dina föräldrar och hunden? Behöver ju inte vara något stort ens. Testa den där glasskiosken man tänkt att göra, picknick, testa att grilla något man aldrig grillat förut, baka något och fika ute. Man behöver inte en partner för att njuta av semestern. Men du gör som du vill såklart, men ledighet tar man inte skada av❤️
Vilken himla fin kommentar du vet inte hur glad du gör mig ❤️ Jag behöver semester för att kunna orka med livet med den här kroniska sjukdomen men känner att jag bara blir äldre och äldre och inte gör någonting. Speciellt när jag har vänner som lider av FOMO som får panik om de missar en After Work.
Men fina du❤️ Då ska du ju verkligen ha semester. Och visst låter det härligt med dom som åker på resor och har massa planer, men ärligt, är inte semestern skönast när man bara tar den som den kommer och bara får vara? Hinna vila ut lite. Inte göra så mycket så man är mer slutkörd när man kommer tillbaka till jobbet än man var innan semestern. Att bara sitta ute och läsa lite, gå en promenad, sitta vid havet, höra fiskmåsarna, känna lukten av sommarregn, lukten av blommor, sova med fönstret öppet och såna små saker är underskattat.
Sen är sommaren lite ångest tycker jag, just för att man borde göra det, borde vara ute mycket, borde, borde och borde. Men har man en kronisk sjukdom som du har eller psykisk ohälsa som jag så antar jag att man måste försöka acceptera att livet inte blev sådär som man önska, livet springer ifrån en osv. Vilket är jättesvårt och suger. Tänker nog varje vecka på hur åldern springer iväg och jag står bara still. Önskar jag kunde sluta jämföra mig.
Är kanske helt ute och cyklar. Men är det du, Geralt? ❤️ fick bara den känslan. Vi lovade att inte röja varandras namn, så hoppas Geralt säger tillräckligt om det är du. Fick bara en känsla nu. Och i så fall, förlåt för jag bara slutade svara. Mått så dåligt psykiskt och varit rörigt så sköt bara fram. Är det inte du så ber jag om ursäkt för denna extra texten 😂
Det är din för alltid Geralt som saknar dig massor ❤️ Det är verkligen så men ibland blir jag så jävla (förlåt) trött på pressen från alla andra. Redan nu så börjar dem: Vad ska du göra i sommar? Några planer? Själv ska jag göra det och det med mina barn och min man och bla bla bla. Så vanligtvis brukar jag svara: Jag ska ha semester och så säger jag inte mer än så.
Men känns som jag kommer vakna upp när jag är 60 och ba: *spelat bort livet med tv-spel* 😂😭
MEN HEJ! Saknar dig men skämts så inte velat mejla för jag är så värdelös som bara uteblev. Du är så fin så du förtjänade verkligen inte att jag bara slutade svara, förlåt❤️
Blir också så trött på pressen från andra och känns så ensamt när alla har barn, partner, ska åka till svärföräldrars landställe och sen en tripp till Skansen, men väntar till hösten med en utlandssemester på höstlovet.. och själv hoppas man på att man kan planera att åka till havet en dag och att dagen man bestämt inte krockar med sämsta måendet så man får ställa in 🙃
Har exakt samma känsla! Just nu trivs jag rätt bra med att vara själv, glo serie, spela tv-spel och sådär. När jag inte tänker på livet och drömmar, utan bara är i min bubbla för stunden. Men hur känns det när man är 60 år och man ser tillbaka? Fast samtidigt, kan inte ändra allt ens. Drog en dålig lott i livet, haft fler motgångar. Försöker tänka att man får vara glad för dom stunderna man känner glädje, som nu att jag hittade dig här tex, när man skrattar, att man har någon i sin liv, sitt husdjur, mat på bordet, har ett hem. Och viktigast av allt, det kunde ha varit så mycket värre. I och för sig jävligt mycket bättre också såklart, men just att det kunde varit värre tänker jag ofta på.
DU ÄR INTE VÄRDELÖS! Jag är bara ett mejlande bort och finns här och väntar tills när du känner dig bättre och redo igen ❤️ Jag tänker ofta så också och liksom över situationen i sin helhet med att jag inte har eget boende till exempel och stör mig på det ibland. Men så tänker jag: En dag finns inte mina föräldrar. Ingen mamma som ger mig en kram när jag kommer hem efter jobbet eller kommer upp med fika när jag arbetar hemifrån. Ingen röst i telefonen som ringer och frågar hur jag har det på jobbet och hur min lunch var och då försöker jag sätta det i perspektiv till så mycket annat. Egentligen är jag en Strunt Samma person som lever som jag vill leva men ibland hamnar jag i svackor och då blir jag ledsen.
Och i ärlighetens namn så hade jag aldrig velat titta tillbaka när jag är (förhoppningsvis) 60 år på ett liv som aldrig hade känts som mitt. Jag behöver inte resa iväg för att känna att jag lever eller göra några storslagna grejer. Den pressen orkar jag verkligen inte med och det kommer aldrig bli jag.
Ja, men inte allt i ett svep under sommaren om man inte vill. Du har laglig rätt att få 4 sammanhängande veckor under juni, juli eller augusti. Men vill du inte ta få kan du sprida ut det under året.
Känns det som att du inte har en riktig semester som alla andra för att du saknar partner?
Har du något nytt intresse du skulle vara sugen på att utforska? Eller kanske spara semestern och åka på en resa när det är tråkigt vänder här? Vad tycker du om?
Ja litegrann. Jag har funderat på att ta körkort genom intensivkurs under semestern eller försöka träna som jag absolut inte vill egentligen men behöver.
Vad är det som gör att ett liv med en partner skulle vara så bra? Eller semester. Kan du inte göra det du vill göra utan en partner?
Många par bråkar på semestern och är glada när det är vardag igen. Inget som säger livet blir perfekt genom att inte vara singel. Gör nåt du trivs med och ha kul.
Har du någon släkting du kan umgås med eller hälsa på? Min syster bor flera timmars resa från mej,känns som en minisemester när vi ses. Vi äter gott,fikar,umgås. Skönt bara komma hemifrån.
Det låter helt underbart tycker jag!! Avundsjuk på dig! Sätt guldkant på tillvaron på det sätt som går, god mat, sova länge, lyssna på musik, se film om det gillar sånt!
Fundera på vem och varför du jämför dej med andra? Även om folks liv på instagram sociala medier ser perfekt ut är det inte hela sanningen.
Vad är det för fel med att göra saker själv? Ta en dagsutflykt vad gillar du att göra?
Jag vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig varför jag alltid gör det. Vad jag gillar att göra? Ja enkla saker som att vara med min familj och min hund. Spela tv-spel och programmera lite. Träffa kompisar då och då och läsa ibland.
Var inte rädd för att göra saker själv. Är ensam utan barn. Ta en fika lunch fast du gör det själv. Enkla saker som att gå till badhuset. Försök få kontakt med andra hundägare kanske gemensam promenad med andra hundägare?
Är ett faktum att Sverige är ett väldigt ensamt land. I Stockholm bor väldigt många ensamma och även i resten av landet. Du är absolut inte ensam! Ensamhet är ett stort problem.
Jag har nyligen diagnostiserats med hypotyreos. Överallt läser jag om människor som trots medicinering har det fortsatt jobbigt. Jag är orolig för att min livskvalitet ska påverkas för resten av mitt liv… Någon som Levaxin faktiskt funkar för och som vill ge lite pepp?
Tror det fungerar bra för massor av människor (t ex min mamma) men då finns det ju heller inte så mycket skäl att tala ut om det, eller ens tänka så mycket på det.
Det funkar för majoriteten, och då finns inte behovet av att skriva i diverse forum därför ser det jäkligt deppigt ut när man letar mer info/erfarenhet.
Jag har hypotyreos och för mig funkar medicinering jättebra. Det är lite av ett finlir att hitta rätt dos, men sen är det bara att tuta å köra. Tror tbh att de i media som inte tycker levaxin funkar har andra problem. Hypotyreos innebär att du har brist på sköldkörtelhormon och levaxin är konstgjort framställt sköldkörtelhormon.
Åh vad bra! Finlirar man främst utifrån provsvar eller mående? Och brukar måendet ofta speglas i provsvar? Jag fick mitt levaxin utskrivet hastigt efter ett telefonsamtal med läkaren direkt efter min andra provtagning. Ska träffa henne i juni (efter provtagning 3) och först då har jag möjlighet att ställa alla frågor…
Främst utifrån mående! Men det ska vara inom referensintervallet. Jag mår bäst när värdet ligger på ca 1,5. När jag har lägre värde får jag hjärtklappning och när jag har högre värde är jag ovanligt trött. Jag tar 75 mikrogram varannan dag och 100 varannan dag.
Sen har allt blivit upp och ned och behövt ställas om under och efter graviditeter med hormonerna, vet inte om det är aktuellt för dig men bra att känna till i så fall. 🙂
Jag håller inte med dig där. När man håller på att ställa in dosen, så tyckte i alla fall jag att värdet blev ok, men mitt mående hängde inte riktigt med. Men det är i början.
Sen lär man sig precis som du säger, vid vilket värde man mår bäst. Hos mig är det också 1,5.
Troligtvis fick du en svag dos nu, för det brukar man börja med. Sen måste det gå några månader innan man tar prov igen, annars visar det inte rätt. Då kollar hon hur du mår och vad värdet ligger på.
Men det tar kanske lite tid innan du mår bättre. Men oroa dig inte.
Hoppas att läkaren tog sig lite tid ändå att förklara för dig i telefon. Det är mycket man undrar över.
Mens försvunnen i ett halvår men ändå svår pms, väldigt trött, deppig, konstant hungrig, plötsligt torr hy i ansiktet, tappade hår, dåliga naglar… Även dåliga järn- och blodnivåer. Det kom smygande allt eftersom innan jag förstod att något inte stämde. Har T4 11, TSH 7,2, TPO 302. Så inga extrema värden kanske.
Kolla om du har antikroppar (Hashimotos). Har du det så är rekommenderar jag dig att se över din kost, bla utesluta Gluten helt. Finns massor att läsa om, bara googla.
Jag har Hashimotos sedan 2013 (fick diagnos), hade antikroppar på runt 556. Slutade med gluten 2014 och nu senast jag kollade hade jag antikroppar på 9. Många med Hypotyreos är också känsliga mot histaminrik mat så kan vara bra att se över det också.
Jag har också den diagnosen, fått det pga litium, och har inga som helst problem med levaxin. Jag märker absolut ingenting. Det jobbigaste är i princip att förnya receptet.
Har Hypotyreos sen massor med år och äter Levaxin. Det kan ta ett tag efter diagnosen när Levaxindosen ska ställas in, men efter det har inte jag några problem. Tycker inte du ska oroa dig.
Det kanske de gör men lägg skulden där den är hemma – alltså inte på DIG. De är så pass gamla att de klarar det och behöver förstå att det inte är du som sviker familjen.
Tänker också att det är något som ditt ex borde tänkt på när han gjorde dom sakerna. Du ska inte ta ansvar för hans handlingar. Förstår dig att du önskar att barnen ska ha en fungerande relation till sin pappa, men det är hans ansvar att jobba på den.
Precis som du har ansvar för din relation till din barn. Förstör inte din relation med barnen pga hans beteende. Berätta vad han har gjort!
Där får man berätta. Jag förstår att det är jätte tungt, men om man undviker att berätta sanningen så kommer de att hitta på sina egna. De kommer skapa sig en bild av verkligenhet, bearbeta den – bara för att sedan eventuellt få reda på hur det faktiskt begav sig och då riskerar de att få sin nya verklighet raserad igen.
Precis som tidigare kommentarer tycker jag också att du ska berätta om varför ni bröt upp. Att skydda pappan kommer bara förstöra din relation med barnen. Det är inte rimligt att barnen lägger skulden på dig när sanningen är något helt annat.
tycker du ska kan säga att skilsmässan beror på att deras pappa gjort saker och varit otrogen. Sen är det nog bättre att inte berätta några detaljer om tex sexköp mm. Bespara dem det, de kanske får veta men det behöver inte komma från dig, i alla fall inte nu.
Jag tycker att du ska vara glad över att ha kommit ur en sådan relation. Du förtjänar så mycket bättre.
Är barnen arga på dig kan du i första hand be dem fråga deras pappa varför ni skildes. Fungerar inte det så berätta, det är trots allt pappan som gjort sina val och du kan inte ta ansvar för barnens relation till pappan framför din egen relation med dem.
Haha ja hon framstår som smått hysterisk ibland med sitt överdrivet positiva sätt och hennes miner. Stirriga ögon, gapande mun och ”omg” angående minsta lilla grej. Undrar ibland hur hon och Martin är med varandra när det inte filmas.
Tycker Amalia är lite speciell, men visst underhållande i skn podd. Maja verksr lite less på henne i podden ibland. Hennes pappa har nog varit ett trainwreck i hennes liv.
Gillar Ribecka men de andra vill nog vara som henne, Lisa tex. Men säkert snälla människor.
Förresten Sofia Wistam? Ozempic?
Guillame Musso och Juan Gómez-Jurado om du tycker om deckare som utspelas i andra europeiska länder som Frankrike och Spanien. De har båda givit ut flera deckare som är riktigt bra.
Pascal Engman är väldigt bra. Vet inte vad du läst, jag brukar ta bokhandlarna topplista för tips.
Ninni Schulman
Camilla Grebe
Jens Lapidus
Katarina Wennstam
Emelie Schepp
Peter May
Blir så provocerad av alla bud influencers får – Lisa Borg står och sprätter upp säkert 20 paket idag. Kollar knappt vad det är i. Och nej jag är inte avundsjuk men det är ju vi konsumenter som får betala för buden i form av högre priser på produkterna. Därför bojkottar jag många företag som skickar ut bud till influencers.
Hon är så jäkla otacksam och lite bitchig. Får sonen någonsin hålla i något? Av det lilla man ser verkar han liksom ”förbisedd” men jag förstår att det kanske bara är under inspelning.
Undrar hur det känns för Pernilla när i princip alla är kritiska till honom och deras förhållande. Samma med t.ex Klara och Jhon där många anser att han inte är inte bra kille. Själv hade jag blivit så sårad och säkert tänkt till både en och två gånger om det faktiskt kan stämma.
Saga Sundberg herregud vad jobbig. Kan hon sluta spegla sig i kameran? Varför förstörde hon aitt ansikte med fillers och botox? Hon är endast 22 år. Stackars ungdom. Hon kunde satsat på en modellkarriär om hon gjort andra val. Studera?
Nä stör mig på hennes utseendefixering
Föregående inlägg 
Jag har haft en lång relation som tagit slut, men snart känner jag mig redo att börja dejta. Men jag har aldrig dejtat eller haft en dejtingapp, och det skämmer mig så mycket. Jag kommer aldrig våga gå på en riktig dejt. Jag behöver alla dejtingtips man kan få och hur man ska bete sig på apparna för jag har ingen aning😅
Gör din grej, så lär du dig på vägen. Tönk att det är kul att träffa nya människor.
Ett medskick: det verkar som att dejter kvällstid innebär en förväntan om att ligga, som jag absolut inte upplevt på samma sätt på dejter dagtid.
När jag läser kraven på dejtinappar undrar jag vad män egentligen söker. Man ska vara smal vacker ung alla möjliga krav. Är männen så perfekta själva. Är nog väldigt svårt hitta nåt seriöst via apparna.
Killar överskattar alltid sig själva. Sitt ner ’Daniel’! Du är 50% mindre snygg och tilltalande än vad du tror att du är.
Oj har helt missat att folk har krav 😂
Kanske försöka träffa någon irl? På dejtingappar är männen ute efter att ligga.
Det är de inte alls.
Sååå alla lyckliga par som träffas via apparna är inte annat än promiskuösa? Sluta vara 105 år? 😊
Det finns en ny app, Smitten, hört talas om. Man loggar in med bank-id. Kolla upp! Det verkar som ett säkert alternativ.
Jag är ute på olika dejtingsajter nu. Killar verkar helt maniska! Vill ha sex bums! Vissa är tom nyss ute ur fängelse, vilket varnas för på olika sociala medier.
Lämna aldrig ut dina nummer, din mail, dina sociala medier till dessa män. Se till att ses på offentliga platser om ni ska dejta.
Absolut. Tråkigt men sant var försiktig då du nätdejtar. Ge inte ut detaljer om jobb privatliv var du bor. Finns så många märkliga människor på dejtingapparna.
Man kan absolut hitta seriöst via apparna men alla jag känner som är på apparna just nu upplever att det är ganska trött där och att folk är väldigt sega och inte orkar ses och det mesta rinner ut i sanden. Så var det inte för några år sedan! Så lite varningens finger för det. Hoppas du hittar vad du söker. Och mitt bästa tips: ta INGENTING personligt.
Undra om det är såhär i alla åldersspann eller om beteendet skiljer sig åt beroende på hur gammal/ung man är?
Jag har haft flera bra upplevelser när jag dejtat på Hinge. Jag hade nog börjat om jag vore dig med en VÄLDIGT avslappnad inställning. Planera in en dejt med någon som inte måste vara 10/10 men som ändå verkar trevlig och rimlig, bara för att prova. Köp något nytt plagg du känner dig fin i, ta något glas hemma, peppa med FaceTime och musik tillsammans med någon vän. Sedan måste dejten inte vara värsta grejen, det räcker att ses på någon bar och dra vidare om man får vibe!
Jag har hört bra om Hinge! Har inte själv dejtat via appar dock, men singelkompisar (i samma ålder som jag, dvs mellan 30-40 år)
Strunta i hur du ska bete dig! Matcha med massor av dom du tycker är intressanta och börja gå på spontana dejter! Tro mig, det slutar kännas läskigt efter 2 sånna dejter! Det är bara människor och tänk så här: du ska inte imponera på dom, dom ska imponera på dig ❤️
You got this dejta är kul 🙌🏼❤️
Ja jag tror också det här är the way to go! Lycka till 😊
vi kan dansa fox – torsdag fungerar för mig
Det kommer gå bra! Jag föredrar att chatta/prata ett tag utan att träffas IRL. Om killen inte har tålamod till att vänta med att ses så är han inget för mig. (Lämnade en lång relation för 1.5 år sen, träffade nya killen i ett mobilspel av alla ställen 😅)
Något du verkligen bör veta om,är att de flesta dejtar 10 andra personer samtidigt som dig.Jag var inte beredd på det när jag testade en dejtapp.Jag vill hellre dejta en i taget,ses o ev.bli vänner,men märkt att andra inte är såna. Men om det är helt ok för dej,så kör!
Mår dåligt när mina föräldrar pratar om bekanta och deras barn och vad deras barn tjänar, hur många barn de har osv. Då känner jag mig kass och jämför mig, jag är 30 år, singel, låginkomsttagare och ofrivilligt barnlös. Jag hatar detta individualistiska skrytsamma samhället.
Att du jämför dig och känner sig kass ligger ju helt hos dig och ditt synsätt. Det är inte nån annans eller samhällets fel.
Hur slutar man göra det då när andra pratar så?
Jag tycker snarare att dina föräldrar borde hålla tyst om dessa ämnen när de pratar med dig. Tycker inte att du reagerar ”fel”. Jag hade också känt mig dålig om föräldrarna hela tiden pratar på det sättet. Vad är syftet liksom?
Men vilken hopplös inställning, ursäkta. Hur kan hon påverka föräldrarnas snack- det kan hon inte och det spelar ännu mindre roll för hennes föräldrar vad du tycker. Hur konstruktiv är din kommentar och hur ska den hjälpa henne…det enda hon kan påverka är sig själv.
Hon måste väl kunna be sina föräldrar att inte jämföra henne med andra om det får henne att må dåligt. Föräldrarna vill väl ändå henne det bästa.
Ja det är ju flera lösningar här. Man kan be föräldrarna att sluta prata om folk som har lyckats bättre i livet. Man kan också studera till ett bättre betalt yrke, hitta en man när man pluggar, börja träna och vända livet till något mer positivt. Men det kräver att man tar ansvar för eget liv! Kanske bättre att bara förbjuda föräldrarna att prata om folk man kan jämföra sig med
Föräldrarna ska stötta sina barn ge dem kärlek och uppmuntran. Inte sitta och tala om hur bra alla andra är och hur bra de gör. Allting beror inte bara på en själv och ens egen inställning till livet. Att visa lite omtanke om sitt eget barn och fråga hur hon har det vore väl bättre än att fokusera på andra och vad de har eller gör.
Jag har inga föräldrar men en ”vän” som ständigt påpekar vad bra eller hur alla andra tycker att hon gör allt bra, jag får mest negativ kritik och inga erkännande, klart att det tar. Efter varje möte så skaver det lite. Nu försöker jag hålla distans och tänka efter, kommer att droppa relationen. Det är värre med föräldrar men om jag vore frågeställaren så skulle jag nog distansera mig från minna föräldrar en period, fundera på vad jag vill med mitt liv och vad jag uppskattar.
Sätt ner foten!
Typiskt individualistiskt tänk att lägga allt ansvar på den enskilda individen.
Bara ignorera dens kommentarer, alltid lika elak.
Men herregud, hur fick du den kommentaren till elak?
Haha men den personen håller på jämt och trycka ner folk. Riktigt irriterande. Men ni får gärna gilla det beteendet om ni vill. Men det är ju anledningen att ÖS är kasst numera, för det är bara dryga personer och ni som gillar deras kommentarer och hejar på.
Och jo det är elakt att skriva på det sättet till en person som mår dåligt över något. Tycker du/ni inte det så är ni lika elaka själva.
Vi är många här som inte är elaka utan försöker säga ett snällt ord till någon som mår dåligt.
Snarare typiskt generation snöflinga att ha inställningen att allt är alla andras fel och man har inget eget ansvar.
Ok, Lewis. Gå och lägg dig.
🖕
That escalated fast??
De flesta lägger sig väl i mitten. Eller måste det alltid vara någon av ytterligheterna?
Sluta vara som där resonabel och rimlig nu.
Samhället kan bidra mycket, va inte så dryg mot någon och spec inte som skrivit att den mår dåligt!
Hamna på fel ställe..
Samhället kan bidra mycket, va inte så dryg mot någon och spec inte som redan har skrivit att den mår dåligt.
Samhället kan bidra mycket, va inte så dryg mot någon och spec inte som skrivit att den mår dåligt.
Trettio är ingen ålder du har många år framför dej. Jämför dej inte med andra. Även om du är låginkomsttagare så har du ett jobb. Idag är många arbetslösa. Många är sjukskrivna pga stress på jobbet.
Många förhållanden är inte så bra som de ser ut uttåt. Många visar upp ett liv som inte ser likadant ut i verkligheten. Var glad åt det du har. Ingens liv är perfekt.
Jobbigt att känna så. Kan du göra något för att ta dig ur den situationen?
Kan relatera och addera sjuk till det så kan/får inte ens jobba.. dock inte föräldrarna som pratar så men övrig släkt och ja.. resten av samhället om de visste typ..
Dessutom höjer resterande barnbarn som att allt de gör är helt fantastiskt trots att det inte är något speciellt egentligen. Tröttsamt..
Det är väl iofs fint att de tycker barnbarnen är fantastiska utan att de behöver göra något särskilt. Så borde de känna för dig också 🙂
Ja jo men de pratas ju som om de har löst världsproblem och nämner inte mig, så det är verkligen beröm om alla konstant utom mig som inte nämns alls. Så sitter man där och bara ”jahapp..” varje gång.. förlåt att jag inte kan få barn typ..
Jag tror inte de flesta föräldrar mäter sina barns värde i inkomst eller familjeförhållande! De tycker kanske att du är bäst som du är, och vill bara att du ska vara glad.
Förstår dig. Min mamma höll på likadant när jag inte fick några längre anställningar efter studenten. Det var timmar, säsong, vikariat. ”Jag träffade x på ica, hennes son blablabla”. ”Jag pratade med y, hon berättade att hennes dotter blablabla”. Oavsett vad så blir det en ofrivillig jämförelse.
Om man ska träffas och ha trevligt, känns det konstigt att dina föräldrar väljer just det samtalsämnet. Antingen fråga vad de tänkte eftersom de vill prata om det, eller börja prata om något annat. Kanske om Annas föräldrar som är så mysiga och de har så fin relation, för de stöttar varandra i ur och skur….
Har läst några kommentarer och håller med båda sidor egentligen. Okänsligt av dina föräldrar att hålla på så men kanske inte är helt medvetet heller. Oavsett, mår du dåligt av att höra det så säg till? Men att du tar åt dig kanske också har att göra med att du inte är helt nöjd över din situation själv? Då tycker jag att du antingen ska försöka göra någon förändring som tar dig ”framåt”, oavsett vad det kan vara, eller försöker hitta ett sätt att känna dig tillfreds i din tillvaro så som den ser ut. Alla behöver inte göra karriär och tjäna pengar, man kan vara lycklig utan det också. Man är sin egen lyckas smed, handlar bara om att hitta vad man själv drivs och inspireras av, och jag hoppas för allas skull att det inte är att leva upp till sina föräldrars föreställningar om framgång.
Men guuuud vilket tråkigt samtalsämne. Märker de inte att du är ointresserad? Har också familjemedlemmar som pratar om sånt, känns som att de skryter, då brukar jag ta upp mobilen 😂
Jag är snart 30 och haft min första pojkvän i några veckor. Min mamma har varit överlycklig över det och berättat för alla. Planen var att min pojkvän skulle träffa min familj i helgen och det har såklart min mamma berättat för folk. Men nu gjorde vi slut förra veckan så det blev inget. Då har hon mått så dåligt när kollegor och vänner frågat henne om det. Då vågar hon typ inte säga sanningen för då känner hon sig dålig typ. Inte känt hennes stöttning för att det tog slut.
Men oj vad jobbigt.
Snälla låt inte detta gå ut över ditt mående. Det är din mamma som behöver hjälp.
Jag har en dotter i din ålder och självklart har jag tyckt att det varit jobbigt att det tog slut med den killen som jag gillade men vet förstås att det inte handlar om mig. Det är min dotter som ska må bra i sitt förhållande.
Oj så jobbigt. Att din mamma valde att berätta för alla tänker jag får vara hennes problem att lösa. Hon borde fokusera på att stötta dig nu. Så tråkigt att det tog slut, du borde inte behöva fokusera på din mammas problem också.
Men oj vad dåligt hanterat av din mamma.
Så hon har mått dåligt….suck
Hon skäms säkert för att hon berättat för mycket.
Till dig❤️
Min mamma var likadan. Hon var SÅ ledsen när jag gjorde slut med min första pojkvän. Jag lärde mig fort att hon i det fallet inte var den jag skulle ”söka tröst” hos (då hon nästan sörjde mer än vad jag gjorde). Så mitt enda råd till dig är att prata med andra människor, din mamma kommer tyvärr inte vara ditt bästa stöd (just nu). ❤️
Förlåt din mamma har ju uppenbarligen sina egna mentala problem om hon reagerar sådär! Jag hoppas du har vänner du kan få stöd hos ❤️
I torsdags gick jag och mannen hela Klintkustleden på Gotland. Det är trettio kilometer. Känner mig så himla glad och stolt över att jag orkade gå hela sträckan på en dag och att kroppen faktiskt inte ballat ur efteråt. Jag känner mig stark och i bra form.
Har du gjort något riktigt utmanande som du blir stolt över dig själv när du tänker på det?
Sprungit marathon.
Grymt ju! Drömmer om att springa ett marathon. Får se om det kan bli av framöver.
Som yngre höll jag på med hästhoppning trots att jag var livrädd för hinder. Bestämde mig iaf för att en hoppa ett par GP hinder dvs med en höjd på 150-165 cm. Och jag gjorde det, som 13 åring, på en nyss pensionerad SM vinnande hingst.
Har aldrig varit så rädd när de gigantiska hindren tornade upp sig framför mig, och är fortfarande lika stolt över att jag både vågade och överlevde. För hästen var det bara en vanlig dag på träningsbanan..
Så bra gjort! Jag var så nöjd när jag vågade hoppa hinder på en meter utan att trilla av.
Utan att ta åt mig allt för mycket ära så var hästen i toppklass, och sitter du på en sån häst så känns det knappt någon skillnad på 1,0 eller 1,65. Jag blundade mig dessutom igenom större delen av äventyret.
Jag hade året innan dessutom brutit nacken under en fälttävlans tävling så tänkte att vad kan hända liksom.
Idag är jag rädd för att himmelen ska ramla ner men en gång i tiden var man modigare 😅
Eftersom utmaningar och stolthet kommer i olika skepnader-
Idag tog jag mig från sängen till arbetsstolen med glidbräda och bara lite stöd. Return gick lika bra och fortsätter det, öppnar det upp för att jag kan sitta uppe när jag känner för det, utan att vara beroende av andra i samma omfattning. Det är sjukt bra!
Men så bra, heja dig! Fantastiskt fint att få läsa att det går framåt för dig. <3
Åh, tusen tack!
Åh wow! Glidbrädan är ju ett fantastiskt hjälpmedel när det kommer till självständiga förflyttningar ! Va stort att du klarade det ! Bra jobbat!
Tusen tack! Den är jättebra och så mycket lättare än att dra fram liftskynke och lift. Ger möjlighet till familjen att hjälpa mig upp, så jag kan vara med utan att två personer måste rycka ut från hemtjänsten. Känner mig så himla upprymd av det här.
Jag behöver ett bra värmeskydd. Tips?
Vet inte hur deras värmeskydd är men jag gillar verkligen allt jag testat från lernberg och stafsing.
Maria nila cream heat
Finns absolut ingen bättre än K18 heat bounce! Känns som att jag testat hela jäkla marknaden 🥲
Någon som vet om det hänt något mellan Nicole falciani och hennes kille Oskar? Han verkar inte hälsat på en enda gång efter att hon opererat sig?
Jag hatar att säga detta om andra kvinnor men….hon verkar svår att leva med?
På vilket sätt verkar hon svår?
Någon som sett något av det som legat på topp 10 bland serie eller film på Netflix senaste tiden som är att rekommendera?
Jag har sträckkollat på Harry Hole nu under två dagar. Är egentligen inte alls min stil och genre men vart fan riktigt hooked efter ett avsnitt. Joel Kinnaman är otrolig i sin roll!
Sen är ju han som spelar Harry en riktig snygging.
Fyfan vad kass den serien var
Jag hade sådana förhoppningar på Harry Hole då böckerna är så bra! Men dom har förstört hela storyn med manuset och skådespelarna sen? Nej vilken MISS? Joel Kinnaman känns malplacerad? Och sen hon med luggen? Så himla stappligt skådespel🫠
Har också läst böckerna, är serien fruktansvärt rå? I böckerna kan jag bläddra förbi, svårare med film.
Älskar Harry Hole! Just min typ av serie, jätte bra skådespelare och bra gjord!! Hatade Kinnaman i rollen, han var för verklighetstrogen och sliskig 😅
Kollar på den nu, riktigt bra serie
Asså va?? Joel Kinnaman gör en otroligt dålig rollprestation. Det var fan skämskudde så usel han och hela serien var. Se inte den!!!
Nej men jag håller med???? Det var skämskudde hela serien igenom? Inga skådisar var bra? Har dom bara skramlat ihop några från exit och hoppats på det bästa?😂
Känner att jag behöver bolla med någon och alla mina vänner är upptagna med att fira påsk. Jag har bråkat med min partner och vi står i valet och kvalet att göra slut.
Han bor utomlands och vi har kört långdistans i flera år, det har varit ett enda väntande från min sida men alltid något som dykt upp i hans liv som gjort att vi inte kunnat flytta ihop. I nuläget är det ut som att det kan hända om tidigast 1,5 år. Jag är 32, snart 33, vet inte om jag vill ha barn men inte redo att stänga dörren än. Samtidigt blir han mer och mer säker på att han inte vill ha barn. Så varför har jag stannat? Han har varit min bästa vän i 9 år, min partner mer seriöst i 4 år, dessa år har haft sina utmaningar men i det stora hela har vi haft 4 bra år, turats om att hälsa på varandra och rest mycket. Jag har inte upplevt att jag slösat bort den här tiden men kring årsskiftet klickade ålderskrisen in på allvar och jag gick in i en depression. Vi var nära att göra slut redan då.
Sen blev en nära person till mig allvarligt sjuk och allt jag tidigare grubblade över fick sopas under mattan. Tills idag, vi hade ett dumt gräl som resulterade i att allt det ndra kom upp och att vi nu ser ut att göra slut. Jag skulle iväg och träffa honom om bara någon vecka, men det känns som att han redan gett upp. Jag håller på att gå sönder, jag trodde verkligen han var min person, och det är mitt första seriösa förhållande. Vill kämpa men vet inte om det är värt det.
Tacksam för inputs samt peppande ord
Kanske ta en paus och låta allt lugna sig. Det blir sällan bra att ta stora beslut när allt är upp och ner.
Barnfrågan är så stor, så där behöver man veta var båda står. Och det beslutet tar man inte i affekt.
Tycker du ska åka och träffa honom om en vecka som planerat och diskutera vidare när ni ses! Svårt att ta sådant på distans och även ett avslut kommer kännas bättre att ta på plats. Alla relationer har dippar, även de som inte är på distans.
Om det blir att ni väljer att fortsätta vara ihop, har du någon möjlighet att flytta dit han är ett tag?
Känslor kan verkligen blåsa upp och ner hur som helst när man är ifrån varandra. Ibland behöver man närhet och titta varandra i ögonen för faktiskt att förstå hur landet ligger och vad man egentligen vill. Med det sagt: självklart ska du åka och träffa din bästa vän sedan 9 år och partner sedan 4 år. ❤️ Ta inga förhastade beslut.
Om barnfrågan: det verkar inte som att någon av er är 100% säker.
Om distansen: är det möjligt att prova att bo ihop ett bra tag? Över längre ledighedsperioder osv?
Och jag som skulle färga påskäggen i dag … Hackar upp en rödlök och häller ner i kokvattnet. Händer ingenting. Ungefär då förstår jag att man ska ha i skalet, inte själva löken. Ny kunskap!
Härligt att man lär sig nya saker hela tiden.
Någon som såg Tiingelinns snap igår när hon snackade om att vilja ha en redig karla karl, olja på bilen, hur tjejerna på macken inte var hjälpsamma men hade det varit en man som jobbade där så hade han hjälp henne, att hon hoppas att en man skulle gå förbi som kunde hjälpa, fick inte ens upp locket själv. Att hon bara tar något litet på McDonalds för hon är så petit, medan äldsta dottern sitter i baksätet och hör allt..
Tankar?
Kör hon en karaktär och vill få reaktioner eller är hon seriös? Har fan svårt att avgöra. Svårt att tro att någon kan vara seriös när den säger sånt, men vem vet.
Tror hon har fattat att det ger reaktioner, klick och visningar. Hon försöker hålla sig relevant genom rage bait.
Dock tror jag inte hon fattar hur detta kan slå negativt mot barnen och jag tycker väligt synd om dom.
Hon tror på riktigt att hon är en Disneyprinsessa som väntar på sin prins som ska komma och rädda henne. Hon är riktigt störd.
Jag tror inte hon provocerar utan det är nog bara hennes krav? Männen hon dejtat har verkat ganska feminina, så hon har väl insett att hon dras mer till en maskulin man… antar jag?
Tror dock det kan vara svårt att lyckas fånga en ordentlig mans uppmärksamhet när man har 3 barn med 3 olika pappor och drömmer om fler :/
Alla i örebro vet vem Linn är. Ständigt med sin mamma i släptåg. Hon förstår verkligen inte att hon skämmer ut sig, och att hela hon ses som en vandrande redflag.
Nästa vecka måste jag skriva in min semester på jobbet och känner inte för att ta ut någon semester alls. Det enda jag gör är att umgås med mina föräldrar och leker med min hund. Kan lika gärna jobba medan alla njuter och åker på semester med sin partner.
Är väl ändå härligt med semester även om man inte har några direkta planer? Sova extra länge, vara uppe längre, gå till någon stand med hundbad med hunden, längre promenader, kanske åka till en ny rastgård med hunden eller något? Att bara vila upp, koppla bort jobbet och bara få vara, slippa tänka på tider och sånt.
Eller skapa några planer med dina föräldrar och hunden? Behöver ju inte vara något stort ens. Testa den där glasskiosken man tänkt att göra, picknick, testa att grilla något man aldrig grillat förut, baka något och fika ute. Man behöver inte en partner för att njuta av semestern. Men du gör som du vill såklart, men ledighet tar man inte skada av❤️
Mysig kommentar 🙂
Vilken himla fin kommentar du vet inte hur glad du gör mig ❤️ Jag behöver semester för att kunna orka med livet med den här kroniska sjukdomen men känner att jag bara blir äldre och äldre och inte gör någonting. Speciellt när jag har vänner som lider av FOMO som får panik om de missar en After Work.
Men fina du❤️ Då ska du ju verkligen ha semester. Och visst låter det härligt med dom som åker på resor och har massa planer, men ärligt, är inte semestern skönast när man bara tar den som den kommer och bara får vara? Hinna vila ut lite. Inte göra så mycket så man är mer slutkörd när man kommer tillbaka till jobbet än man var innan semestern. Att bara sitta ute och läsa lite, gå en promenad, sitta vid havet, höra fiskmåsarna, känna lukten av sommarregn, lukten av blommor, sova med fönstret öppet och såna små saker är underskattat.
Sen är sommaren lite ångest tycker jag, just för att man borde göra det, borde vara ute mycket, borde, borde och borde. Men har man en kronisk sjukdom som du har eller psykisk ohälsa som jag så antar jag att man måste försöka acceptera att livet inte blev sådär som man önska, livet springer ifrån en osv. Vilket är jättesvårt och suger. Tänker nog varje vecka på hur åldern springer iväg och jag står bara still. Önskar jag kunde sluta jämföra mig.
Är kanske helt ute och cyklar. Men är det du, Geralt? ❤️ fick bara den känslan. Vi lovade att inte röja varandras namn, så hoppas Geralt säger tillräckligt om det är du. Fick bara en känsla nu. Och i så fall, förlåt för jag bara slutade svara. Mått så dåligt psykiskt och varit rörigt så sköt bara fram. Är det inte du så ber jag om ursäkt för denna extra texten 😂
Det är din för alltid Geralt som saknar dig massor ❤️ Det är verkligen så men ibland blir jag så jävla (förlåt) trött på pressen från alla andra. Redan nu så börjar dem: Vad ska du göra i sommar? Några planer? Själv ska jag göra det och det med mina barn och min man och bla bla bla. Så vanligtvis brukar jag svara: Jag ska ha semester och så säger jag inte mer än så.
Men känns som jag kommer vakna upp när jag är 60 och ba: *spelat bort livet med tv-spel* 😂😭
MEN HEJ! Saknar dig men skämts så inte velat mejla för jag är så värdelös som bara uteblev. Du är så fin så du förtjänade verkligen inte att jag bara slutade svara, förlåt❤️
Blir också så trött på pressen från andra och känns så ensamt när alla har barn, partner, ska åka till svärföräldrars landställe och sen en tripp till Skansen, men väntar till hösten med en utlandssemester på höstlovet.. och själv hoppas man på att man kan planera att åka till havet en dag och att dagen man bestämt inte krockar med sämsta måendet så man får ställa in 🙃
Har exakt samma känsla! Just nu trivs jag rätt bra med att vara själv, glo serie, spela tv-spel och sådär. När jag inte tänker på livet och drömmar, utan bara är i min bubbla för stunden. Men hur känns det när man är 60 år och man ser tillbaka? Fast samtidigt, kan inte ändra allt ens. Drog en dålig lott i livet, haft fler motgångar. Försöker tänka att man får vara glad för dom stunderna man känner glädje, som nu att jag hittade dig här tex, när man skrattar, att man har någon i sin liv, sitt husdjur, mat på bordet, har ett hem. Och viktigast av allt, det kunde ha varit så mycket värre. I och för sig jävligt mycket bättre också såklart, men just att det kunde varit värre tänker jag ofta på.
💖
DU ÄR INTE VÄRDELÖS! Jag är bara ett mejlande bort och finns här och väntar tills när du känner dig bättre och redo igen ❤️ Jag tänker ofta så också och liksom över situationen i sin helhet med att jag inte har eget boende till exempel och stör mig på det ibland. Men så tänker jag: En dag finns inte mina föräldrar. Ingen mamma som ger mig en kram när jag kommer hem efter jobbet eller kommer upp med fika när jag arbetar hemifrån. Ingen röst i telefonen som ringer och frågar hur jag har det på jobbet och hur min lunch var och då försöker jag sätta det i perspektiv till så mycket annat. Egentligen är jag en Strunt Samma person som lever som jag vill leva men ibland hamnar jag i svackor och då blir jag ledsen.
Och i ärlighetens namn så hade jag aldrig velat titta tillbaka när jag är (förhoppningsvis) 60 år på ett liv som aldrig hade känts som mitt. Jag behöver inte resa iväg för att känna att jag lever eller göra några storslagna grejer. Den pressen orkar jag verkligen inte med och det kommer aldrig bli jag.
Vad spelar du nu? ❤️
Det är faktiskt så enligt semesterlagen att man måste ta ut semester.
Ja, men inte allt i ett svep under sommaren om man inte vill. Du har laglig rätt att få 4 sammanhängande veckor under juni, juli eller augusti. Men vill du inte ta få kan du sprida ut det under året.
Det låter som du gör ganska trevliga grejer ändå.
Känns det som att du inte har en riktig semester som alla andra för att du saknar partner?
Har du något nytt intresse du skulle vara sugen på att utforska? Eller kanske spara semestern och åka på en resa när det är tråkigt vänder här? Vad tycker du om?
Ja litegrann. Jag har funderat på att ta körkort genom intensivkurs under semestern eller försöka träna som jag absolut inte vill egentligen men behöver.
Vad är det som gör att ett liv med en partner skulle vara så bra? Eller semester. Kan du inte göra det du vill göra utan en partner?
Många par bråkar på semestern och är glada när det är vardag igen. Inget som säger livet blir perfekt genom att inte vara singel. Gör nåt du trivs med och ha kul.
Har du någon släkting du kan umgås med eller hälsa på? Min syster bor flera timmars resa från mej,känns som en minisemester när vi ses. Vi äter gott,fikar,umgås. Skönt bara komma hemifrån.
Jag har tyvärr inga släktingar kvar.
God idé, körkort ger en härlig frihet!
Det låter helt underbart tycker jag!! Avundsjuk på dig! Sätt guldkant på tillvaron på det sätt som går, god mat, sova länge, lyssna på musik, se film om det gillar sånt!
Gör saker på egen hand
Fundera på vem och varför du jämför dej med andra? Även om folks liv på instagram sociala medier ser perfekt ut är det inte hela sanningen.
Vad är det för fel med att göra saker själv? Ta en dagsutflykt vad gillar du att göra?
Jag vet faktiskt inte om jag ska vara ärlig varför jag alltid gör det. Vad jag gillar att göra? Ja enkla saker som att vara med min familj och min hund. Spela tv-spel och programmera lite. Träffa kompisar då och då och läsa ibland.
Var inte rädd för att göra saker själv. Är ensam utan barn. Ta en fika lunch fast du gör det själv. Enkla saker som att gå till badhuset. Försök få kontakt med andra hundägare kanske gemensam promenad med andra hundägare?
Är ett faktum att Sverige är ett väldigt ensamt land. I Stockholm bor väldigt många ensamma och även i resten av landet. Du är absolut inte ensam! Ensamhet är ett stort problem.
Hypotyreos!
Jag har nyligen diagnostiserats med hypotyreos. Överallt läser jag om människor som trots medicinering har det fortsatt jobbigt. Jag är orolig för att min livskvalitet ska påverkas för resten av mitt liv… Någon som Levaxin faktiskt funkar för och som vill ge lite pepp?
Tror det fungerar bra för massor av människor (t ex min mamma) men då finns det ju heller inte så mycket skäl att tala ut om det, eller ens tänka så mycket på det.
Det funkar för majoriteten, och då finns inte behovet av att skriva i diverse forum därför ser det jäkligt deppigt ut när man letar mer info/erfarenhet.
Jag har hypotyreos och för mig funkar medicinering jättebra. Det är lite av ett finlir att hitta rätt dos, men sen är det bara att tuta å köra. Tror tbh att de i media som inte tycker levaxin funkar har andra problem. Hypotyreos innebär att du har brist på sköldkörtelhormon och levaxin är konstgjort framställt sköldkörtelhormon.
Åh vad bra! Finlirar man främst utifrån provsvar eller mående? Och brukar måendet ofta speglas i provsvar? Jag fick mitt levaxin utskrivet hastigt efter ett telefonsamtal med läkaren direkt efter min andra provtagning. Ska träffa henne i juni (efter provtagning 3) och först då har jag möjlighet att ställa alla frågor…
Främst utifrån mående! Men det ska vara inom referensintervallet. Jag mår bäst när värdet ligger på ca 1,5. När jag har lägre värde får jag hjärtklappning och när jag har högre värde är jag ovanligt trött. Jag tar 75 mikrogram varannan dag och 100 varannan dag.
Sen har allt blivit upp och ned och behövt ställas om under och efter graviditeter med hormonerna, vet inte om det är aktuellt för dig men bra att känna till i så fall. 🙂
Jag håller inte med dig där. När man håller på att ställa in dosen, så tyckte i alla fall jag att värdet blev ok, men mitt mående hängde inte riktigt med. Men det är i början.
Sen lär man sig precis som du säger, vid vilket värde man mår bäst. Hos mig är det också 1,5.
Troligtvis fick du en svag dos nu, för det brukar man börja med. Sen måste det gå några månader innan man tar prov igen, annars visar det inte rätt. Då kollar hon hur du mår och vad värdet ligger på.
Men det tar kanske lite tid innan du mår bättre. Men oroa dig inte.
Hoppas att läkaren tog sig lite tid ändå att förklara för dig i telefon. Det är mycket man undrar över.
Två av mina barn har det, inga problem.
Vilka symptom hade du?
Vilka värde ligger ni på som medicinerar?
Har tagit prover men ligger tydligen i referensintervall dock i övre spannet med flera symptom…
Mens försvunnen i ett halvår men ändå svår pms, väldigt trött, deppig, konstant hungrig, plötsligt torr hy i ansiktet, tappade hår, dåliga naglar… Även dåliga järn- och blodnivåer. Det kom smygande allt eftersom innan jag förstod att något inte stämde. Har T4 11, TSH 7,2, TPO 302. Så inga extrema värden kanske.
För mig funkar inte levaxin och att få ut Lio är en mardröm. Så min livskvalitet är definitivt påverkad. Men det går ändå liksom 🫡
Hur länge har du tagit Levaxin?
Kolla om du har antikroppar (Hashimotos). Har du det så är rekommenderar jag dig att se över din kost, bla utesluta Gluten helt. Finns massor att läsa om, bara googla.
Jag har Hashimotos sedan 2013 (fick diagnos), hade antikroppar på runt 556. Slutade med gluten 2014 och nu senast jag kollade hade jag antikroppar på 9. Många med Hypotyreos är också känsliga mot histaminrik mat så kan vara bra att se över det också.
Tack, jag har Hashimotos. AK 302. För min del så känns det helt livsomvälvande att helt utesluta gluten 🙃
Jag har också den diagnosen, fått det pga litium, och har inga som helst problem med levaxin. Jag märker absolut ingenting. Det jobbigaste är i princip att förnya receptet.
Varför är det jobbigt att förnya recepet?
Har Hypotyreos sen massor med år och äter Levaxin. Det kan ta ett tag efter diagnosen när Levaxindosen ska ställas in, men efter det har inte jag några problem. Tycker inte du ska oroa dig.
Om en relation tar slut pga upprepade svek under många år (sexköp, sexchattande, Tinder), hur går man vidare utan att bli bitter?!
Barnen (en tonåring och en 20+) anklagar mig för skilsmässan så nånstans vill jag berätta, men rädd att dom tar avstånd från sin pappa då.
Det kanske de gör men lägg skulden där den är hemma – alltså inte på DIG. De är så pass gamla att de klarar det och behöver förstå att det inte är du som sviker familjen.
Tänker också att det är något som ditt ex borde tänkt på när han gjorde dom sakerna. Du ska inte ta ansvar för hans handlingar. Förstår dig att du önskar att barnen ska ha en fungerande relation till sin pappa, men det är hans ansvar att jobba på den.
Precis som du har ansvar för din relation till din barn. Förstör inte din relation med barnen pga hans beteende. Berätta vad han har gjort!
Där får man berätta. Jag förstår att det är jätte tungt, men om man undviker att berätta sanningen så kommer de att hitta på sina egna. De kommer skapa sig en bild av verkligenhet, bearbeta den – bara för att sedan eventuellt få reda på hur det faktiskt begav sig och då riskerar de att få sin nya verklighet raserad igen.
Precis som tidigare kommentarer tycker jag också att du ska berätta om varför ni bröt upp. Att skydda pappan kommer bara förstöra din relation med barnen. Det är inte rimligt att barnen lägger skulden på dig när sanningen är något helt annat.
tycker du ska kan säga att skilsmässan beror på att deras pappa gjort saker och varit otrogen. Sen är det nog bättre att inte berätta några detaljer om tex sexköp mm. Bespara dem det, de kanske får veta men det behöver inte komma från dig, i alla fall inte nu.
Jag tycker att du ska vara glad över att ha kommit ur en sådan relation. Du förtjänar så mycket bättre.
Är barnen arga på dig kan du i första hand be dem fråga deras pappa varför ni skildes. Fungerar inte det så berätta, det är trots allt pappan som gjort sina val och du kan inte ta ansvar för barnens relation till pappan framför din egen relation med dem.
Är han dömd för sexköp? Isf, mula upp domen i ansiktet på barnen! Så lär dom sig att inte göra samma misstag.
BERÄTTA!! Barnen förtjänar att veta. Det är inte din uppgift att skydda deras pappa, han får själv ta ansvar för sin relation med barnen.
Berätta för barnen. Det borde pappan tänkt på innan han gjorde all skit!
Borde kanske döpa om ös till deppigt spår istället.
Berätta nåt kul då.
Skaffa dig ett eget alias istället för att sno andras!
Tönt.
Jag fick upp Ribecka på snap idag. Herregud vad är det med henne? Gör sig till och gör massa miner som ett litet barn hela tiden.
Skulle aldrig palla umgås med någon som gör sig till sådär hela tiden.
Haha ja hon framstår som smått hysterisk ibland med sitt överdrivet positiva sätt och hennes miner. Stirriga ögon, gapande mun och ”omg” angående minsta lilla grej. Undrar ibland hur hon och Martin är med varandra när det inte filmas.
Hahah jaa, allt är hela tiden ”omg” ”det sjuuukaste”, visst det är bra att vara positiv men ja lite smått hysterisk ibland 🥲
Men en sak jag reagerat på är, har dom skutat umgås? Asså Ribecka och Amalia
De firar påsk ihop nu. Men retar mig på Ribeckas det är helt sjukt, det är det sjukaste – allt är sjukt tydligen.
Tycker Amalia är lite speciell, men visst underhållande i skn podd. Maja verksr lite less på henne i podden ibland. Hennes pappa har nog varit ett trainwreck i hennes liv.
Gillar Ribecka men de andra vill nog vara som henne, Lisa tex. Men säkert snälla människor.
Förresten Sofia Wistam? Ozempic?
Boktips sökes!
Mest för deckare, men främmande för att testa något annat.
Camilla Grebe skriver riktigt bra deckare!
Sofia Sarenbrandt. Fullgod Jojo Moyes Nora Roberts.
Feelgood.
Guillame Musso och Juan Gómez-Jurado om du tycker om deckare som utspelas i andra europeiska länder som Frankrike och Spanien. De har båda givit ut flera deckare som är riktigt bra.
Peter May, Ian Rankin, Elly Griffiths, Peter Robinson
Pascal Engman är väldigt bra. Vet inte vad du läst, jag brukar ta bokhandlarna topplista för tips.
Ninni Schulman
Camilla Grebe
Jens Lapidus
Katarina Wennstam
Emelie Schepp
Peter May
Deon Meyer! Älskar hans böcker
Tana French sökaren
Instämmer med Camilla Grebe. Kan också rekommendera Riley Sagers, Där skuggorna faller av Liz Moore, Lisa Jewell och Mary Kubica.
Hjort och Rosenfeldts serie! Den är super!
Allt av Karin Slaughter.
Någon som har läst I vikens mörker av Cecilia Andersson? Läsvärd?
Allt med Pascal Engman!
Blir så provocerad av alla bud influencers får – Lisa Borg står och sprätter upp säkert 20 paket idag. Kollar knappt vad det är i. Och nej jag är inte avundsjuk men det är ju vi konsumenter som får betala för buden i form av högre priser på produkterna. Därför bojkottar jag många företag som skickar ut bud till influencers.
Det är marknadsföring. Du får ”betala för det” oavsett hur produkten marknadsförs.
Hon är så jäkla otacksam och lite bitchig. Får sonen någonsin hålla i något? Av det lilla man ser verkar han liksom ”förbisedd” men jag förstår att det kanske bara är under inspelning.
Är inte Bauer med i Spanien under påsken med Pernilla?
Undrar hur det känns för Pernilla när i princip alla är kritiska till honom och deras förhållande. Samma med t.ex Klara och Jhon där många anser att han inte är inte bra kille. Själv hade jag blivit så sårad och säkert tänkt till både en och två gånger om det faktiskt kan stämma.
Nix. Hon undrar nog hur hon ska bli av med narcen😳
När kan vi få granskningar av influencers? Hälften av alla influencers som läggs ut på Bloggbevakning skulle få stora Skattebrottsmål.
Någon som har pluggat på medicindelegering inom vården? Är provet svårt?
Saga Sundberg herregud vad jobbig. Kan hon sluta spegla sig i kameran? Varför förstörde hon aitt ansikte med fillers och botox? Hon är endast 22 år. Stackars ungdom. Hon kunde satsat på en modellkarriär om hon gjort andra val. Studera?
Nä stör mig på hennes utseendefixering