Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Anonym
/
2026-03-15 18:34
Har ni lätt för att ta emot hjälp från andra? Både när någon erbjuder eller fråga någon om hjälp?
Har jättesvårt för att ta emot hjälp. Vill inte känna mig som en börda eller belastning, vara jobbig eller liknande. Även när någon erbjuder hjälp så tar det emot och jag säger nej för jag tänker att jag fixar det själv. Tex idag hade jag besök hemma och personen frågade om hen skulle hjälpa mig att slänga lite saker då jag har någon påse med plast och kartong ståendes. Sa att jag fixar det senare idag, gjorde jag det? Nej. Hade hjälpen behövts? Jepp. Vad är det för fel på mig?
Köpte en hylla för 3 år sedan som ska sättas upp, är en betongvägg så kan inte själv men vill inte vara till besvär så ber ingen om hjälp heller 🙃 så nu står den bara i ett hörn. Onödiga pengar att köpa något som aldrig kommer upp.
Är precis likadan. Men har fått insikt i det och att det liksom inte är till besvär att be om hjälp ibland? Så länge du erbjuder hjälp tillbaka, vilket de allra flesta är betydligt bättre på att göra. Det är en spärr, men jag har också varit tydlig med ex min chef att jag verkligen har svårt att säga till i tid och uppskattar om hon frågar en extra gång så att jag får chansen att tänka om och inse mina begränsningar.
Nej, skulle typ aldrig be om hjälp från någon. Jo, mina föräldrar men det är ju något helt annat. Även när folk erbjuder mig hjälp har jag svårt att tacka ja. Jag förstår inte, jag hjälper gärna andra och blir ju bara glad om man kan vara snäll och hjälpa till. Men tvärtom känner jag mig bara jobbig och besvärlig om jag skulle be om hjälp.
Känner likadant som ni andra. Tycker det är jätteroligt att hjälpa andra men själv be om det, nej, det är jättesvårt.
Något jag klarar är att be en okänd människa i en affär att se om den kan nå något på översta hyllan. Då frågar jag en lång man🙂 och får alltid ett stort leende och ett klart jag hjälper dig. Sedan både skrattar jag och skäms🙂
En dam frågade mig en gång i affären om jag kunde hjälpa henne att ta ner några saker från en hylla. Blev orimligt glad som fick hjälpa till och att hon frågade mig😂
Jag med! Tex har de nu ställt min favorittidning. (ett inredningsmagasin) allra längst bak bland tidningarna. Hopplöst! Och aldrig nån personal i närheten.
Såklart men då kan man ”kbt:a” sig själv och försöka jobba med det jobbiga.. Och sen så om nån beter sig dåligt mot nån som frågar om hjälp så ligger det problemet hos den personen och inget den som vill ha hjälp ska behöva lida eller ta onödigt ansvar för
Jag tänker att det är viktigt att komma till insikt om att det varken handlar om att vara snäll eller att undvika att göra det besvärligt för en annan människa (som folk skriver, de flesta blir glada att hjälpa) utan det handlar nog mer om att man själv får en liten känsla av ångest/ obehag när man ber om hjälp som man försöker undvika.
Jag har väldigt svårt att be om hjälp, men jag blir jätteglad om någon erbjuder sig. Tidigare när barnen var små, var det guld. Nu med något som är svårare för mig, t ex baka till en fika. Är hjälpsam tillbaka såklart, men lite försiktig med nya bekanta som ber om hjälp, innan jag vet vad de heter, lite överdrivet. Har gått på några smällar, där det blev väldigt mycket hjälp, så som i ett jobb. Och inte särskilt mycket tack för hjälpen.
Hej! Kan det vara någonting från barndomen? Att det blev en roll du fick ta som sedan hängt kvar. Att du ofta var till lags, inte var ”besvärlig” som barn och kunde klara dig själv? Kanske att det undermedvetet blev en strategi att inte be om hjälp osv för det var det som var tryggast/gav kärlek/var det som förväntades av dig.
Förlåt för hobbypsykolog, jag känner bara att det nog varit så för mig iaf. Jag har liknande problematik.
Jag upplever att folk ofta säger ”hör av dig om jag kan hjälpa till med något”, men sedan när man väl samlat mod så kan de inte, allt blir omständigt osv. Det sitter så långt inne i mig att be om hjälp och när det då verkar som att det där bara var en tom fras, något som man bara säger man inte menar, då skäms jag och drar mig tillbaka.
Håller med! Jag känner mig dum som frågade och muttrar för mig själv, att det borde man räknat med. Såklart att det inte blev någon hjälp! För man hade ju tagit i från tårna när man frågade…
Någon här som har erfarenhet av progesteronkräm mot pms? Har hamnat i förklimakteriet tror jag (är 43 år) och pms:en är värre. Köpte en kräm från nätet men jag har svårt att avgöra hur mycket jag ska dosera. Idag har jag känt mig deppig, gråtmild och jättetrött och svullen, inte alls som vanligt. Tror att jag tog för mycket kräm. Är det någon som har gått via Hercare eller Femcare istället och fått progesterontabletter?
Jag har inte använt just progesteronkräm, men använder man den bara alltså? Tänkte att mot klimakteriebesvär tar man väl östrogen och progesteron? Det är iaf vad jag blivit erbjuden. Tyvärr klarar jag inte progesteron alls utan behöver bioidentiskt.
Men vänd dig till Femcare så hjälper dom dig så att det blir rätt 🩷
Har fått östrogen/progesteronkombo via Estercare, för förklimakteriebesvär. Lätt att boka tid och kostade bara en hundralapp jämfört med dyra privatkliniker!
Hur snabbt har ni fått ta bolån efter att ni fått en tillsvidare tjänst? Min partner har fast jobb sedan länge. Vi vill köpa bostad men jag har inte fast jobb ännu. Men vissa banker tillåter ju par låna pengar där bara den ena har fast jobb. Måste jag ha jobbat på mitt tillsvidarejobb i 6-12 månader innan vi kan ta ett bolån ihop? Vilken bank rekommenderar ni för bolån?
Jag jobbar som bolånespecialist på en av våra storbanker. Skulle säga att så fort du har en fast anställning (utan villkorad provanställning) så är det bara att söka, du kommer få skicka in anställningsbevis då uc antagligen inte kommer stämma! Att vissa får låna med endast en part som fast anställd kan bero på att inkomsten räcker ändå eller många andra faktorer! 🙂
Mitt ena syskon fick banklån trots enbart CSN och högskolestudier i början av 20-års åldern, men hade redan tillgångar sedan barndomen (gåvor från äldre släktingar).
Jag och min partner fick bolån på Swedbank trots att jag var föräldraledig och hade ingen anställning att gå tillbaka till efter ledigheten. Jag har utbildning inom en bransch där det finns mycket jobbmöjligheter, så vår kontakt på banken gav lånet med motivering att jag lätt skulle hitta arbete efter fl.
Skickade in pappren så fort anställningsavtalet var skrivet och köpte bostad efter 3 veckor på jobbet! Så bolånet gick fort att få. Det var Handelsbanken
När jag tog mitt första bolån var det inga konstigheter att jag hade ett vikariat (på 10 månader) och min sambo hade tillsvidareanställning. Det var via Handelsbanken.
Vi lånade hos Handelsbanken och då var de inga problem. Frågade om det men de svarade att det går bra för företaget jag jobbar för. Så kanske hade varit annorlunda med en annan arbetsgivare de inte kände igen.
Fick lån hos Swedbank tillsammans med min sambo trots att jag hade provanställning (och han fast jobb med helt normal lön). De kollade inte ens upp vilket företag jag jobbade på.
Någon som lever med psykisk ohälsa som blivit mycket bättre av långa promenader?
Läser ofta att folk mår så bra av att ta promenader, men svårt att förstå att det skulle göra skillnad.
Hur tar man ens tag i det och kommer ut? Förutom ”det är bara att gå ut”, det är inte bara för mig. Känns som alla kommer titta på mig och se mig om jag går ut på en promenad. Det är förmodligen inte sant, och självklart har jag rätt att gå en promenad och skit i liksom, men dom tankarna är så jobbiga. Vill helst göra det när det är mörkt i så fall men det känns otryggt 😕
Ser typ inte fram emot ljusare tider😬 känner mig så fel i det, blir sån stor kontrast mot insidan liksom. Känner mig mer hemma i mörkret och känns mer passande. Sen märker jag såklart att vårsolen är härlig men då tänker jag mer på mitt mående 😅
Ta sig ut och göra det är så svårt verkligen.
Jag springer själv alltid när det är mörkt, men det där med otrygghet beror ju på var man rör sig och vad man själv är bekväm med. Kan du gå dina promenader när (och där) det inte är så mycket folk i rörelse? Tidigt på morgonen, på förmiddagen eller eftermiddagen, när många jobbar? Eller en helgmorgon? Särskilt söndagar brukar folk vara rätt sega med att komma igång! Annars kanske ett par solglasögon och hörlurar kan hjälpa dig att skärma av omgivningen. Lyssnar du på en podd eller musik är det kanske också lättare både att komma ut och gå en stund. Att du börjar lyssna hemma och sen går ut med musiken och podden i öronen, i din egen värld liksom.
Sen kommer folk såklart inte titta på dig, det är ju massor av folk som är ute och går och springer och lunkar och de har fullt upp med sig själva (är det dessutom nån som går och tittar på andra nuförtiden, alla lyssnar väl på nåt eller kollar i telefonen?) men jag fattar din känsla. Gick själv mycket när jag var sjukskriven för utmattning.
Absolut! Minskad stress, mindre grubblande och bättre humör
Tog bilen till en skog och kanske gick 10 minuter första gången, satte mig på en sten och andades
Sedan ökade jag, går nu runt 5 km varje dag i skogen oavsett väder Mår bra idag, men går i skogen året runt .
Äger även en hund nu som hänger med
Been there. Börja med små mål, beroende på vad du känner är lagom utmaning för dig. Kan tex vara att bara ta på (promenad)skor och gå två steg utanför dörren. Sen firar du att du klarade det. Nästa gång kanske du går fler steg. Sen kan du sätta en punkt dit du ska gå, t ex närmaste lyktstolpe – och så går du hem och firar framstegen. Öka på med en lyktstolpe efter hand (eller nåt annat riktmärke, har en kompis som använde just lyktstolpar). Glöm inte att fira, och blir det bakslag så fastna inte i dem, försök igen.
Ingen kommer titta på dig, men jag vet att det känns så.
Folk är upptagna av sig själva. Kan ge ett exempel från mitt liv (varning om du är äckelmagad), när jag hade panikattacker så hände det att jag spydde. Detta hände en gång mitt i ett fullspäckat köpcenter, försökte stoppa det med handen – med påföljd att det istället sprutade ut genom näsan. Noll diskret 😅 och INGEN noterade det! Efter det så känner jag inte längre att folk stirrar på mig 😉
Jag går gärna ut när det är mörkt för då känns det som att ingen ser mig. Om jag går i dagsljus har jag alltid solglasögon på mig, jag känner mig avskärmad när andra inte kan se mina ögon.
Ja, att gå ut i en skog eller park, speciellt om det är soligt ute, är jättebra för din psykiska hälsa.
Måste inte vara långa promenader. Kan räcka med en kort också.
Ingen kommer kolla på dig och tänka något speciellt.
Behöver väl inte vara i en skog eller park, det viktiga är ju att komma ut. Att promenera i en skog låter som det värsta tänkbara för mig när jag är i ett skov av dåligt mående (iofs annars också, hatar att vistas i naturen), men däremot att gå där det finn folk omkring mig mår jag bra av.
Tack så mycket för era fina tips och råd, pepp och kloka ord❤️ är så satans trött så orkar inte svara er alla. Ska testa era tips och även försöka mer. Älskar att gå i skogen och i vår är min plan att beta av alla naturreservat som finns i min kommun.
Ska läsa igenom era tips igen imorgon när jag är lite piggare också och spara ner dom, tack igen❤️❤️
Jag svarade ovan och då tänkte jag på att gå i stan, vilket jag själv har svårt för. Springer gärna på kvällarna alt tidigt på morgonen när det är glest med folk, men gillar verkligen inte att gå promenader bland en massa folk. Men skogen! Den älskar jag. Det är dessutom vetenskapligt bevisat att skogsmiljö sänker blodtryck och stressnivåer och är bra för vår psykiska hälsa, så det är en toppenmiljö om man brottas med just detta. Lycka till med ditt projekt! Och kommer du bara igång, och skapar en rutin och vana av att gå promenader, är det garanterat lättare att komma ut också i tråkigare miljöer sen.
Har varit i samma situation. Alla läkare och psykologer var på mig om att ta promenader, till slut började jag nästan bygga upp något sorts hat inombords mot folk som bara tog upp det. Det är en promenad liksom, hurfan ska det hjälpa mig?
Don´t get me wrong, än idag så är jag bestämd när det kommer till att det iNTE är en lösning. Men, det är en liten liten bra sak som hjälper när allt annat är piss. Du kanske inte märker det idag eller nästa vecka men på det stora hela tror jag det är en bra grej att försöka hålla igång med. De dagarna jag inte ens orkade duscha eller laga mat så tog jag iaf en promenad och då kändes det som att jag iaf hade lyckats med en sak. Det räknas även om du bara tar en runda runt huset.
Jag tror luften, tanken och akten i sig gör nytta, även om det bara är en kort promenad. Sen känns det också lite lite bättre inombords när man vet att man gjort något man skjutit på.
Och tro mig, folk är så jävla upptagna med sitt att dom kommer inte ägna mer än en sekund på att tänka på att du är ute på en promenad.
Jag går ut sent på kvällarna med musik på och kollar varken på folk eller vad som sker omkring mig, just minding my own business liksom. Ibland får jag flow och går lite längre, men har alltid i baktanken att det är okej att ta en kort runda om det är allt man orkar idag.
Tänk såhär, om du möter en människa på stan och du noterar hans skor, så kommer du där och då tänka på hans skor. En minut senare kommer du glömt att du ens tänkt på hans skor och skulle någon fråga dig vad han hade på sig, hade du förmodligen inte kunnat svara. Så tänker jag att andra ser på dig med. Folk har så fullt upp med sig själva och sina tankar att det finns inte tid eller energi till att notera speciellt mycket vad andra helt normala människor håller på med.
Jag har lidit av psykisk ohälsa och ångest länge. Testat sjuttielva antidepp mediciner utan framgång. Har nu träffat en jättebra läkare som gett mig en medicin mot ångest och den hjälper. Nu först orkar jag ta långa promenader, inte en suck att jag orkade det förut (fast jag vet att det skulle varit bra). Lycka till!
När jag mådde som sämst i min psykiska ohälsa så tyckte jag promenader och träning hjälpte i stunden när jag gjorde det. Tränade mycket konditionsträning och endorfinkickarna jag fick då gjorde så att jag orkade kämpa på. Efter ett år med psykisk ohälsa tog jag hjälp av vården och fick medicin utskrivet som hjälpte mig massor men jag fortsatte träna och gå promenader.
Mådde piss förra året. Men någon gång vid slutet på april beslutade jag mig för att prova något nytt – jag skulle gå 10.000 steg varje dag – oavsett vad! Började först promenera med musik och poddar i öronen – och med ett mål – tex att promenera till affären som låg 3 km bort (just för att jag – precis som du – tyckte det var stelt att ”bara promenera runt”), men efter ett tag gick jag bara runt, utan destination, och utan hörlurar – och granskade naturen, lyssnade på fågelkvitter, log mot världen. Det sammanföll med sommaren men jag mådde så bra! Så fort jag började känna stress eller ångest, då tog jag på mig mina promenadskor och gick. I alla väder. Ibland fick jag med min mamma, syskon eller en kompis och då promenerade vi på nya destinationer (tex i skogen, i stan, i en ny stad osv). Så mysigt! Som ett plus gick jag även ner 9 kilo (dock med lite koständringar också)! 😅
Obs. 10.000 steg är väldigt ambitiöst. Men strunta i stegen! Bara kom ut. Ett mål kan vara att bara ta på dig skor och röra dig utåt. Bygg in det som en vana och se vad det gör för dig 🫶🏻
Jag har inte sex då pga känner mig ofräsch, min sambo bryr sig dock inte och han hade kunnat köra med en handduk under om jag hade haft lust! Sex i dusch är inget för oss då det blir lite torrt 😅
Ser inte någon poäng med sex under mensen för varför ska jag ha sex som inte ger mig not i princip? In och ut är trevligt för partnern, men som kvinna finns det inte nervtrådar i vaginan som känns extra trevliga med penetrering. Oralsex under mens är inget som lockar. Fingrar i ett blodigt kön känns inte heller trevligt för någon av oss.
Vi brukar mest visa ömhet och vara nära ändå, utan att blanda in sex. Nej, jag ägnar mig inte åt att gå ner på mig partner för att det är ”synd” om honom när jag har mens och vi inte har sex. Som yngre gjorde jag som många och hade sex ändå lite för att det presenterades som det mest vanliga. Gillar inte känslan eller kladdet. Kanske annorlunda om man blöder extremt sparsamt och har tampong mini under den rikligaste mensdagen?
Löpning är ett intresse men jag kan tröttna på att fastna i samma runda och vill perioder ha löpprojekt. Testar därför på olika sorters löpning och har testat triathlon, orientering (var fruktansvärt dålig på att komma in i snabb kartläsning), maraton.
Började på simhopp för nåt år sedan och även om jag är riktigt usel på det gillar jag det. Vet inte så många vuxna som ägnar sig åt simhopp som vuxna för skojs skull och som inte har ägnat sig åt det regelbundet som barn.
Tror att många skulle hitta in i träning om man tänker utanför att enbart vara på gymmet eller gå klasser genom gymmet.
Köttfärs med tacokrydda och lite salt, Sötpotatis i ugn och keso samt avokado till. Så gott! Har sett att man kan toppa med honung, mer specifikt hot honey, men jag har inte hittat det i Sverige.
Jag gör egen! Jag tar en förpackning med flytande honung, lägg i en kastrull. Hackar i 1-2 habanero, beroende på styrka + hur starkt man gillar. Koka upp i några minuter.
Alt 1: låt stå 24h, plocka bort habaneron och häll på burk
Alt 2 (jag föredrar detta): häll direkt på burk och behåll habaneron i
Hade kunnat hälla i mig en hel burk på en vecka om jag inte begränsat mig 😬
Lagar exakt det jag är sugen på men fyller halva tallriken med grönsaker. Får det jag suktar efter plus vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidanter, lagom med kalorier och håller mig mätt länge! Och frisk.
Ex spagetti 25%, köttfärssås 25% och broccoli, morötter, blomkål 50%.
Jag kör mycket bowls.
Lite ris/quinoa/bulgur, en halv avokado, köttfärs/kyckling,kokt ägg, några nötter. Varierar beroende på vad jag har hemma.
Kycklingfilé med rostad sötpotatis/vanlig potatis. Sås till gjord på grekisk yoghurt,vitlök och kryddor.
Sallad i olika varianter.
Sen är hälsosamt lite ospecifik term.. Hälsosamt som i bra för kroppen eller hälsosamt som i gå ner i vikt.. Det är ju olika. Nötter och avokado är toppen men inte toppen om ens enda fokus är att gå ner i vikt till exempel.
Eftersom detta är enda tillfället där annat får diskuteras så annat på ett sätt. Men finns det något intressant om någon influencer att prata om så är det självklart kul. Gillar ÖS just för att det är så blandat här.
Jag gillar också att det är blandat! Men tycker det varit lite skvaller och sånt det senaste och tänkte om det var för att folk hellre skriver om annat när det som du säger är enda tillfället.
Håller absolut med om det. Men har inte bloggen dött väldigt mycket senaste tiden? ÖS brukade komma upp i 500 kommentarer innan kvällen var slut, men det var ett tag sen nu.
Tror det är för det krånglar mycket, flera som skrivit att de inte orkar med det och de har nog lämnat. Tänkte göra detsamma innan det ordnade sig för mig när jag bytte webbläsare.
Ja hade varit skönt med flikar som vissa tagit upp, eller uppdelat i ämnen kanske. Något som gör det lättare att hitta det man är intresserad av. Ofta är det ju väldigt många kommentarer här att scrolla igenom.
Tycker det mer är som OT i inlägg och inte här. Förut var det väldigt mycket om influencers, nu är det bara några enstaka trådar tycker jag. Men jag kanske missat då 😅 Gick snabbt igenom och ser två trådar om influencers just nu.
Ja, därav olika från ös till ös. Men det är ju bara att starta en influencertråd om man nu vill det, fattar att det är mest trådar om annat eftersom ös tillåter det. Tycker det är rätt tråkigt att diskutera influencers när man faktiskt får skriva om annat. Annars skriver ju folk om nån köksalice och ht hela tiden nästan. Bianca diskuteras i ös, igår var det väl hon Alice som bianca hade podd med bland annat. Så det är ju väldigt olika.
Tippar att 95% här är kvinnor i fertil ålder. Så inte så konstigt. Skrollar bara förbi de trådarna då de inte intresserar mig.
Jag tycker skvaller om influencers jag inte känner till är totalt ointressant. Knappt de jag känner till heller när jag tänker efter. Återigen, skrollar förbi.
Husdjursfrågor toktråkigt.
Kritik av Camillas stavfel etc absolut tråkigast av allt.
Film ni aldrig tänker se om men INTE pga att den är dålig på något vis utan annan anledning. Min är Trainspotting. Kommer inte vilja se den nu efter jag fått barn. Och pga flertalet äckliga scener
Fifty shades filmerna. Min anledning kanske inte räknas om man inte får tycka det är ”dåligt” men jag lyckades på något sätt hitta flera saker i flera av filmerna that just…doesn´t make sense och det irriterar mig jättemycket.
T.ex i en scen klär hon på sig underkläder som han tycker om massor, dom är gröna. Dom klipper då till en annan scen (samma stund, moment och scenario)när hon tagit på sig en klänning direkt efter underkläderna och då helt plötsligt är de gröna underkläderna inte gröna utan blåa…? Känns som en typ error behind the scenes.
Sånt får mig direkt att tänka att det är en film och då förstör det hela känslan för mig, jag kan liksom inte ”tro” på filmen längre.
Hatar fasen 50 shades. Och deras kemi? Existerar till 0%. Kan inte förstå att folk faktiskt tycker att filmerna är bra😅
Inte böckerna heller men de är bättre än filmerna iaf.
Nej, du blir internt utbildad som vårdbiträde genom en kort validering och sen är du igång och jobbar. Jobbade extra som vårdbiträde lite under gymnasiet (kvällar, heller och en del lov). Minns det som ett extrajobb som kändes viktigt och där jag hade fina kollegor och de äldre var trevliga.
Handels är ju bra och har du möjlighet att jobba kväll och helg så är ju matvarubutik bra. Vissa stormarknader har ju öppet till 23-23.30. Bra OB så mycket betalt för få timmar.
Jag tänkte på att eftersom du jobbat på förskolan kunde du söka inom kommunen, som avlösare eller ledsagare. Kontaktperson finns det ofta uppdrag för också. Bara en tanke.
Tänkt på att du även ska hålla och att återhämtning är viktigt. Var försiktig så du inte tappar förmågan att jobba helt, genom att ta på dig för mycket. Finns det kanske saker du kan dra in på och/eller sälja av?
Jag har rikliga blödningar och tar alltid cyklo-F och liknande. Jag planerar att bli gravid i år och undrar om det på något sätt är dåligt att ta dessa då? Om jag tar flera tabletter under 2-3 dagar vid mens och sen blir gravid vid ägglossning 14 dagar senare, kan det vara dåligt på något sätt då?
Vet du orsaken till dina rikliga blödningar? Om inte så be om blodprov (kanske strular sköldkörteln) eller kanske du behöver få göra ett ultraljud på livmodern och äggstockarna för att se om du har cystor.
Grundorsaken är viktig att ha koll på hellre än att parera symptomen.
Får man sitta på en högskola/universitet och plugga även om man inte går där? Går på ett annat men har långt att åka och kom på att det hade varit en idé. Om man får. Och jag har hört att man får men är osäker. Vet att man får gå till universitetetsbiblioteken iaf (men jag pluggar inte så bra i biblioteksmiljö).
Ja jag har för mig att högskolor och universitet är offentliga byggnader och jag ser ju där jag går att folk som så uppenbart inte pluggar där går in och lånar toaletten bland annat. Och ja, du har ju rätt, ingen kan kolla det. Har ju inte tänkt sätta mig i ett rum heller utan i en öppnare yta.
Merparten av högskolorna är offentliga byggnader eftersom det är statligt. Många universitet har öppettider för allmänheten och utöver det öppettider för studenter och då gäller enbart passerkorten.
Universiteten har säkerhetsvakter som cirkulerar vid olika tidpunkter. Det kollas absolut men inte om allt är i sin ordning och vid öppettider för allmänheten.
Jo, det får man men som gäst. Har ibland haft vänner som har hämtat mig och när jag har pluggat kart har de kunnat logga in på universitetets Wi-Fi. Finns instruktioner på hemsidan för universitetet eller på biblioteket (en del universitetet har även små broschyrer utlagda i byggnaden med instruktioner gällande Wi-Fi-inloggningen).
Blev lite osäker nu för universiteten har höjt säkerhetsgraden för IT nu. Möjligtvis vill de inte längre att gäster kan logga in som innan? De har ju höjt säkerheten i olika etapper (bara förra året var det en till säkerhetsåtgärd för alla studenter på mitt universitet). Det är nog en nationell åtgärd?
Ja, det får du men du kommer att bli utslängd när öppettiderna för allmänheten är över för dagen. Du kan bara vistas i universitetsbyggnaderna utanför de öppettiderna genom att uppvisa studentlegitimation för Securitas-vakterna.
Du kan inte vara där på helgen om du inte är student och ca. 8 timmar under vardagar.
Jag tvättade precis håret med ett schampo jag inte provat innan, och det luktar lite manligt. Och jag kände det här var ju lite mysigt! Tror verkligen att jag behöver ligga 😅
Min mamma gick bort för snart två veckor sedan, min pappa är också borta sen ett par år. Kan någon som förlorat sin mamma snälla ge lite hopp om att det kommer kännas bättre. Att mina barn inte får ha sin mormor genom uppväxten känns helt hjärtskärande. Allt känns just nu mörkt och som att färgen i livet försvunnit. Någon som förlorat sin mamma mitt i livet (kring 40år) och kan ge lite hopp om att man tar sig igenom det här?
Förlorade min mamma för 3 år sedan (samma ålder som dig). Trodde aldrig jag skulle resa mig igen, förlorade hela mig själv. Första året var enbart en kamp men med tiden lär man sig leva med det. När jag i dag tänker på att det är 3 år sedan jag kramade mamma sist känns det helt ofattbart men jag vet att mamma är med mig varje dag ändå. När jag inte kan ringa henne så tänker jag på henne istället och resonerar med henne, vad hade mamma sagt/gjort nu. Går till kyrkan ofta och tänder ett ljus, det ger mig närvaro och lugnt. Ta en dag i taget är mitt bästa tips <3
Jag var inte den som skrev kommentaren men har liknande känslor. Min mamma dog för några år sen. Jag var väldigt nära min mamma, vi var bästa vänner, spenderade mycket tid tillsammans, semestrade ihop.
Jag har, har förlorat båda mina föräldrar. 10 år sen mamma gick bort, några år innan var det pappa. Förstår dina känslor och tankar.
Det är en klyscha men det blir bättre med tiden, men det kommer ta tid. Jag gick till psykolog i början när mamma gick bort.
Och i vissa perioder i livet så kommer det kännas tuffare, men man lär sig leva med det.
Har själv småbarn och tanken om att mormor/morfar aldrig fick vara med är otroligt tufft att tänka på, men försöker tänka att världens finaste farmor/farfar finns istället.
Du kommer lära dig leva med det ❤️
Tack för era kommentarer, de värmer mer än ni anar. ❤️ Just nu är det typ fosterställning halva dagarna, när skulle ni säga att det mest akuta släppte för er? Ska börja jobba imorgon och hoppas att lite rutiner hjälper. Men det här mörka upptar liksom tankarna nästan hela tiden.
Så, så ledsen för dig ❤️. Beklagar verkligen från botten av mitt hjärta. Det är ingenting någon människa kan förbereda sig på.
Vill även skriva att rutiner är ett jättebra sätt att komma bort från sin verklighet ett kort tag. Så det kanske hjälper. Men känn ingen press och tillåt alla känslor att komma.
Läste nyligen ett fint citat om sorg; att sorg är som glitter, i början är det överallt och du får inte bort det. Med tiden dyker det upp här och vart och efter en lång period kan du hitta lite under soffan medan du dammsuger. 🫶🏻
Sorg är en fin sak – det är bekräftelsen på hur älskade och saknade de vi förlorat är. Din smärt är just tecken på hur älskad och saknad hon är. ❤️
Vilket fint citat, hoppas det kan bli så. Hela min världsbild har liksom ändrats, den man ser att mormor ska vara med på skolavslutningar, komma över på fikor eller bara vara den där personen man ringer om något helt oviktigt. Det är så så tomt. Men man får bara hoppas att sorgen lägger sig med tiden. Tack för din kommentar ❤️
Jag beklagar din förlust. Det är så otroligt smärtsamt att förlora sin mamma 💔
Jag förlorade min mamma vid årsskiftet, hon var 71 och jag 42. Kan fortfarande inte fatta att det är sant. Tänker på henne varje dag och flera flera gånger i veckan tänker jag att jag ska ringa henne…. Det är så svårt att förlika sig med ”aldrig mer”. Är mitt uppe i livet med barn och heltidsjobb, det är så himla konstigt att allt bara rullar på; jobb, träningar, läxor, skola, hämta-lämna, maglagning, natta, förkylningar och fan vet allt.
Jag har inga råd att ge, är också ganska ny på det här. Men vad jag förstått så kommer det komma en dag när det känns lite ljusare. Jag hoppas du har bra stöd omkring dig🩷
Så hemskt att du är i samma situation. Jag beklagar verkligen.
Jag hoppas också att det kommer en dag där allt känns ljusare. Kan du känna nu efter ett par månader att du är på en liiite bättre plats?
Tänkte nog att varje dag skulle bli lite lättare. Men efter två veckor känns nästan allt jobbigare.
Förstår din känsla med rutiner, eller hur allt rullar på trots att inget är som innan. Det kanske underlättar på ett vis, jag vet inte.
Beklagar verkligen din förlust! Jag var i samma ålder när mamma gick bort och jag tänke också mycket på att mina barn inte kommer ihåg henne och det var en egen sorg. Vi har pratat mycket om henne, visat bilder så hon är inte främmande för dem. Och vi pratar mycket om alla som lämnat oss, det är ett sätt att ha dem kvar. Berättade mycket småroligt historier, så de skulle tänka på henne med ett skratt. Speciellt vår dotter saknade en mormor ibland, jag sa att mormor satt på ett moln och viftade med fötter och kikade ner på dem ibland för att de vad de gjorde. Det tyckte hon om <3
Läser era kommentarer om era bortgångna mammor och tårarna rinner ner för mina kinder💔. All kärlek och styrka till er. Era mammor finns kvar inom er för alltid . Beklagar er sorg så mycket ❤️💔. Klarar inte av tanken på att någon gång förlora min Älskar henne så mycket😭
Tack för din kommentar. ❤️
Att berätta om henne är ju verkligen ett sätt att hålla henne levande, ska ta med mig det.
Kan du känna att du kommit vidare? Jag förstår ju att livet framåt kommer bli annorlunda, men komme glädjen komma tillbaks på samma sätt som innan? 😭
Jag beklagar verkligen. ❤️ Min mamma gick bort för några år sedan, 59 år gammal. Jag var 28. Jag hade inga barn då men idag har jag ett samt två i magen. Just sorgen över att min mamma inte fick uppleva detta är stundtals så stark att jag inte fattar hur en människokropp kan hantera det utan att lägga av. Men den kan det, efter ett tag känns det lite lite mer uthärdligt igen. Sorgen går verkligen i vågor för mig.
Jag har inga konkreta tips mer än att inte försöka tränga undan känslorna. Bara låta dem finnas, acceptera dem – det kommer att kännas lättare. En annan sak som hjälpte mig var att läsa om krisens fyra faser. Att förstå vad jag gick igenom och vilket skede jag var i hjälpte mycket. ❤️
Jag hade verkligen behövt lite kärleksråd…. ❤️ Överreagerar jag eller hade ni känt likadant?Jag har dejtat en jättefin kille sedan i höstas och han har alltid varit otroligt varm & mjuk mot mig. Vi är ganska olika, han är praktiskt lagd och grubblar inte så mycket, medans jag är en högkänslig person som tänker en del. Inte minst på andra. Vi har hamnat i ett jättegräl precis där jag sa att jag inte vill fortsätta mer, vilket gör jätteont i hjärtat för jag är så himla kär i honom annars. Men kort & gott: jag sa ifrån och bad honom tänka sig för, för åter igen så har hans killkompisgäng uttryckt sig lite ”klumpigt” tycker jag. Dom använder sjukdomar som skällsord, t.ex ”han är helt cp just nu” när dom skulle beskriva hur en av killarna är trött och snurrig efter igårkväll, eller ”han var helt dampig”. Jag känner såhär; vi är över 35 år båda två, och detdär är sånt man ju hörde ens klasskompisar skämta i högstadiet. Vi hamnade i en ganska ilsk diskussion där jag tycker att han borde säga ifrån ifall hans vänner uttrycker sig sådär, medans han menar att ”det är ju bara ord” och att dom ju inte är ute och kränker nån. Och jag kan fatta hans argument MEN om det nu bara är ord, varför inte då börja ändra på en ful vana och tänka sig för? Och jag tycker det är relevant huruvida det är ord man säger för att aktivt vilja såra någon, risken är att du säger en sån sak ute och någon person kanske blir jätteledsen för att den har en anhörig där hemma som t.ex har sjukdomen, eller mobbas och blir kallad för dampbarn. Han tycker att jag blir kränkt för nåt som inte ens handlar om mig. Jag har ganska högt i tak annars och kan själv skoja om mycket. Men gränsen går, tycker jag, när man gör det på bekostnad av någon annans sjukdom, hudfärg eller sexuella läggning. Jag vet att hade han uttryckt sig sådär bland mina vänner eller familj så hade dom tagit jätteilla upp. Inte för att någon av dom kanske kan identifiera sig med det han använder som skällsord, utan för att det helt enkelt bara inte känns okej. Måste man själv vara berörd och bli träffad för att du ska motiveras nog att förändra ett beteende? Samtidigt ogillar jag dom som blir kränkta av precis allt, men det är ju en extremgrupp och en helt annat sak. Vad känner ni…? Usch jag kan inte sluta gråta för jag vill verkligen att dethär ska funka, han är den första jag vågat träffa och verkligen för första gången kunnat bli kär sedan mitt ex och jag tog slut i höstas efter 11 år ihop. Så detta gör ont, på riktigt. Men jag måste veta att jag fattar rätt beslut som väljer att gå eller om jag borde ge honom chansen att förändras.
Jag tycker att du är larvig. Men det är nog bra för honom att inte behöva vara ihop med dig som blir så upprörd av sådant. Det är ju precis det som är att vara lättkränkt.
Förstår inte varför du ska göra slut med honom pga hur hans vänner uttrycker sig. Tror du överreagerar lite, om du hänger med dom och dom utrycker sig så kan du ju du påpeka att du tycker det är oskönt sätt att utrycka sig på. Men förstår inte varför du ska straffa killen ? För att han inte tycker som du?
Jag tänker mest om det är hans vänner som säger så. Du eller han kan ju inte ändra på hur de beter sig. Msn kan acceptera det eller inte däremot. Men varför säger du inte själv något när de säger så? Typ att det där lät ju inte så schysst eller… ?
Är du säker på att det är just det här du retar dig på med din kille eller är det annat i bakgrunden som spökar?
Det jag reagerade på är att det tog slut med ditt ex i höstas och du började dejta den här killen direkt efter? Girl… Om ni var tillsammans i 11(!) år borde du ha tagit mer tid än så innan du hoppar in i något nytt.
Det är väl bara du som vet om du gör rätt beslut. Om du tycker det är jobbigt att han håller på så, så verkar det ju obviously vara en dealbreaker för dig.
Hade själv inte gjort slut för en sån sak.
Jag tycker att det är absurt att du ska försöka styra att han ska säga ifrån till sina kompisar. Det blir sjukt kontrollerande och jag hade aldrig accepterat det.
Sen hade jag personligen inte varit så pepp på en man som pratar som en 14-åring med sina kompisar men det är ju en annan sak.
Skulle undvika vännerna iaf och vara vaksam på liknande språk och beteende hos honom och ev dåligt inflytande från dem. Känner igen typen och det där är i så fall inte det enda tveksamma. Hatar typiskt ”grabbiga” killgäng.
Den mest intressanta tråden idag. Så mycket följdfrågor jag vill ha svar på. Typ är killen oskön eller är det vännerna? Är de ord du skrivit som exempel verkligen sååå hemska ?
Jag har varit i samma situation som du och jag dumpade också. Det är så fruktansvärt avtändande med ”män” över femton år som uttrycker sig på det viset och ens vänner speglar ens egna åsikter. Något av det mest attraktiva jag vet är män som säger emot och står upp för saker, så jag kan inte respektera någon som sitter tyst.
Sedan har jag aldrig köpt det där med att man inte kan/ska ta illa upp om man inte själv ingår i gruppen som det skämtas om. Jag är vit, heterosexuell och har ingen diagnos, men accepterar inte rasism, homofobi eller funkofobi.
Jag angaryatt du är kvinna, och om jag har fel så ber jag om ursäkt.
Killar kommunicerar på ett helt annat sätt än tjejer och lägger absolut ingen vikt vid vilka ord som används. Tjejer och deras kommunikation är helt tvärtom. Det rättfärdigar inte hur dom uttrycker sig, men det kan vara en förklaring till varför den du träffar inte reagerar och tycker det är en big deal.
Okej, dåligt uttryckt av mig. Jag syftade inte på att alla män säger sådana ord, bara att dom uttrycker sig annorlunda än kvinnor som grupp. Så det jag försökte få fram var att man som kvinna måste ha det i åtanke när en diskussion påbörjas om ordval med en man som då inte verkar förstå varför man hakar upp sig på ett visst uttryck/ord.
Att vara högkänslig är ok men du måste respektera att han inte är det.
Du kan inte kräva att han ska agera utifrån din känslor. Det är som att en diabetike skulle kräva att ens partner ska äta utifrån en sjukdom som partnern har. Du måste lära dig att separerar din egna känslor från din partners agerande. Ni är två olika personer och ska inte härma varandra. Ni ska leva bredvid varandra. Lika lite som du ska vara ”okänslig” som han så ska han gå dina ärenden.
Alla människor är olika. Har du en sjukdom och behöver en viss kost är ditt eget ansvar. Lever du med en person som älskar den maten som är fel för dig behöver du respektera att den ändå får äta det medan du tittar på.
Att du reagerar på det hans vänner säger är inte ditt ansvar. Eller hans. Alla människor kan och ska inte vara på ett sätt som passar dig. Men du ska inte ändra dig för att passa dem. Det finns en teori som heter ”let them”. Läs lite om det. Det handlar om att landa i att tanken att ok ”jag känner så här, han tycker så, min partner bryr sig inte – och det är ok”. Din partner kan inte tvingas föra din talan. Kort och gott – njut av din partner, häng med hans vänner och respektera att de är idioter eller be din partner umgås med dem utan dig. Din partner är inte ett hot mot dig bara för att den skiter i kämpa emot vännernas knasiga åsikter.
Min bror blev diabetikeR i ung ålder, han har alltid ätit det vi andra i familjen ätit. Sen såklart att allt är med måtta, inte hälsosamt för någon att dricka läsk som inte är Zero Sugar tex.
Bara intressant att du som diabetiker tar upp en sådan liknelse. Min bror har hela livet hatat när människor säger kommentarer som ”ska du verkligen äta kanelbullen? Du har ju diabetes”. Det kan man ju.
Låt honom känna så då.
Jag kan äta allt och reglera men jag mår sämre då. Jag mår bäst av hålla min matrutin och inte svänga runt för mycket men jag lider inte av det. Jag mår ju bra av att äta på mitt sätt och bara glad att jag hittar en väg som jag mår bra av ändå. Om folk frågar så vill de väl veta? Jag berättar gärna isf.
Jag tycker det är en konstig tanke att du vill bestämma att han ska säga åt sina kompisar. Du har ju sagt åt honom att du tycker sådana uttryck är dumt och förhoppningsvis tar han det till sig då ni umgås tillsammans. Men att du vil styra och ställa i hans umgängeskrets är lite väl.
Pja, ogillar hon partnerns vänner till den graden är det ju bara att göra slut. Men hon kan självklart inte be partnern uppfostra sina vänner, snacka om okontrollerat kontrollbehov.
Du tänker rätt. Det är otroligt trashigt beteende, kan tänka mig vilka slags killar det är. Kvar i yngre tonåren… Man pratar inte sådär i vuxen ålder. Och att han är ok med det säger ju nåt om honom. Man kan inte ändra partnerns vänner men skulle dra öronen åt mig lite om de var såna, ofta följer annat beteende och åsikter med…
Håller med här. Känns inte alls som ett någolunda ens vuxet beteende. Inte fan är man 35, hämtar ungarna på dagis och påvägen hem ringer man grabbarna och kallar folk för CP och det ena och det andra? Känns skevt.
Låt folk hålla på som dom vill, men du väljer själv vad det är för människor du vill ha omkring dig och umgås med.
Byt ut mannen, han är uppenbarligen helt okej med beteendet.
Inte ditt ansvar hur hans kompisar uttrycker sig men sjukt osexigt att vara 35 och hålla på så? Skulle göra slut mer pga det och låta dem fortsätta i sitt gäng
Om du har problem med det är det väl upp till dig att säga till kompisarna vad du tycker. Inte be din kille göra det? Stå upp för dina åsikter och göm dig inte bakom honom
Jag fattar inte- om du är så himla kär och vill fortsätta med honom är det ju dumt att säga att du vill göra slut…? Du måste ju kunna stå för vad du säger, om det blev fel får du väl säga till honom att du uttryckte dig i stundens hetta men inte menar vad du sa.
Jag kan faktiskt förstå dig. Jag är 30+ och vill bete mig därefter, och hade velat att min partner beter sig likadant.
Nu säger inte jag att din partner använder samma språkbruk, för du nämner att hans kompisar gör det..Men.. Det känns väldigt otippad att alla hans vänner uttrycker sig på det sättet, utom han? Din partner?…Det är sällan det är så och oftare så att alla i grupp uttrycker sig på samma sätt.
Men till poängen, jag hade väntat mig ett vuxnare språk från någon som är 30+. Jag pratar inte så, och vill inte umgås med folk som pratar så heller. Det hör till tonåren och ungkarlslivet att vara slapp i käften och inte tänka så mycket. Inte när man är 30+ och vuxen. Jag pratar inte så på jobbet och inte på fritiden heller.
Hade mina vänner träffat någon som pratar så hade dom inte heller blivit förolämpade för att det är personligt, men dom hade förmodligen reagerat på att personen i fråga väldigt frispråkigt använder ”starka” ord. Det blir som att man ryggar till och tänker ”oj..?”
Själv är jag långt ifrån rumsren, jag svär och kan vara väldigt stor i munnen ibland, men jag går inte runt och kallar folk (bakom deras ryggar) för t.ex h*ora, fitta, CP, osv. Spelar ingen roll om dom hör mig eller inte. Om jag tycker någon beter sig helt bakom flötet så säger jag det, i värsta fall säger jag ”är han dum i huvudet”. Men att blanda in skällsord och bete sig på det sättet känns bara så otroligt barnsligt och förlegat.
Jag tänker på detta ofta när jag träffar min syrras kompisgäng, dom är alla snart 40 men pratar som om dom är 18 år gamla.
Det är mycket grova ord, diagnos anklagelser och allmänt ”trash” språkbruk.
Man kan tycka att det är överkänsligt, men om du får ångest över att han beter sig så så blir det ju ändå jobbigt för dig. Jag hade fortsatt säga ifrån och ge det lite tid och om han inte ändrar sig så dumpa honom. Hitta någon som passar dig bättre så att du slipper ha ångest.
Emelie F’s personlighet börjar verkligen komma fram ju mer pengar hon tjänar. Hon är clout chaser nummer 1 och en mean girl. Varför ska hon lägga sig i hela grejen med Nara/Bianca/Alice etc grejen. Spelar dum ”jag vet inte om jag förstår men hjälp mig förstå. Får man inte ha en åsikt om man är mångmiljonär” ”här smörjer jag in mig som en medelklass” hon sjunker till exakt samma nivå som alla andra nämnda. Hon pikar och har en åsikt mot Perla (som hon var extremt otrevlig mot i sin podd för några veckor sedan). Kan vi bara cancella Emelie snart? Orkar inte med influensers som följer strömmen, tackar ja till alla samarbeten och inte har någon egen nisch.
Håller med om att hon uppfattades som väldigt ödmjuk genuin och go tjej innan och fick ett stort uppsving på snap just pga detta när hon var gravid och var så ”delar med sig av allt” – blev förvånad över att hon faktiskt lät som en översittare och mean girl i podden som de nyss släppt. Är väl ganska uppenbart att hon också ville dra fördel av att vara Bianca’s assistent, hon försökte ju liksom va influenser innan men hade typ 20k följare, så givetvis är hon clout chaser.. naivt att tro ngt annat
Hon är så jävla jobbig. Förlåt men varför ska hon försöka bli D-kändis på alla andras bekostnad? Om hon nu har så mycket att säga till om hela tiden kan hon väl försöka göra någon verklig skillnad i världen istället
Nej därav ”sjunker till exakt samma nivå” dom är alla omogna. Perla la sig i för att Nara sa att hon är en av få hon tycker om. Emelie la sig i för att hon är clout chaser. Och Biancas lilla minion
Förstår inte ens varför folk börjar följa influencers assistenter och annat? Det är ju liksom de personerna som gör att det blir fler och fler influencers som tjänar multum på att göra ingenting typ.
Det är verkligen helt sjukt. Och typ Lovisa Worge som tror hon är Sveriges största och över alla andra, man ba du va en fkn assistent och låtsades som att du ej visste vem B var ens, huuuur kan hon komma undan så lätt och att alla typ rövslickar henne för att hon har sån hård yta
Får inte alla som går från att vara okända till att helt plötsligt bli lite mini-kända, tackvare Bianca, hybris?
Har skit dålig koll på hela Bianca-ligan men känns som de håller varandra ryggen och flikar in i allt för att få mer engagemang och attention? Bara en tanke….
Ja men det är för att tv-spel får mig att koppla av och må bra. Spelar jag inte blir jag nedstämd. Oj jag har många men Mass Effect, Cyberpunk, Witcher 3, Persona 5, Zelda BOTW och Zelda TOK, Clair Obscur
Någon här med erfarenhet att flytta från Sthlm till Malmö? Vill gärna höra upplevelser (eller från annan ort såklart), jag har bott hela mitt liv i Sthlm men är mer inne på att flytta till malmö av olika anledningar. Har dock inget sammanhang där än, mest nyfiken på om någon gjort samma sak och har erfarenheter att dela med sig av på olika sätt, jobb/gemenskap/hobby/boendesituation etc 🌸
Jag har! Jag säger: testa! Man kan alltid ångra sig. Jag flyttade av rent sug och nyfikenhet. Tänkte bo ett halvår när jag ändå pluggade distans men blev kvar i fyra år. Det säger en del om hur gott jag trivdes 🙂 Folk är öppna och välkomnande, det är enkelt att hitta sammanhang och nya vänner. Många är ju inflyttade, som alla studenter till exempel. Billigare boende och större chans att hitta något väldigt centralt om du gillar det. Stan är enkel att ta sig runt i och inte svår att lära sig. Jag hade fantastiska år i Malmö. Många säger att livet liksom är enklare där, och det håller jag med om!
Jag har. Tempot är generellt lugnare utanför sthlm. Billigare att bo osv. Men, Malmö är den sista stad jag frivilligt skulle välja. Tänk noga innan är mitt tips.
ÄLSKAR Malmö. Hade aldrig någonsin kunnat bosätta mig i Stockholm igen.
Malmö ligger även 10 min tåg från Danmark (lägger du till några minuter hamnar du i Köpenhamn), där du har möjlighet att få skyhög lön på grund av valutakursen. Jobbmarknaden är god i Danmark och det är vanligt att anställa svenskar.
Upplever Malmö som en mycket mindre ytlig stad än Stockholm och att folk är mer välkomnande och hjälpsamma.
Älskar att det finns så mycket olika delar av staden, som har så mycket trevligt att bjuda på oavsett om du är i Limhamn, Möllan, Dockan, Gamla Stad osv.
Malmö är en storstad, så mycket av det man har i Stockholm finns även i Malmö. Annars är det som sagt bara en tågresa över bron till Köpenhamn (som inte kallas ”Skandinaviens huvudstad” för inget ;).)
Jag har. Flyttade efter 9 år i Sthlm. Kommer från södra Sverige men hade i princip aldrig varit i Malmö och kände ingen där när jag flyttade ner med man, bebis och hund för ganska exakt 9 år sen. Trivs jättebra här! Malmö har ett sånt oförtjänt dåligt rykte. Du har havet precis intill, fantastiska parker, mysiga områden i staden, närheten till Köpenhamn och Kastrup.. bodde i Slottsstaden innan vi flyttade till hus, älskar fortfarande det området. Det är mycket mer chill här än i Stockholm, tempot är lugnare, folk är trevliga. Absolut finns det problem med kriminalitet men bor du inte själv i utsatta områden osv så är det ju inget man märker till vardags och samma problem finns överallt (jobbar inom rättsväsendet så vet precis hur mkt som händer). Kan inte nog rekommendera Malmö!
Tips på bra schampo och balsam till skört, tunt hår (dock egentligen lockigt men när man har typ tjugo hårstrån kvar blir det ju aningen mindre lockigt med..) ?
Testat rätt många märken, mest dyrare för billiga gör det bara till svinto, men behöver något ännu bättre..
Ger tips igen om bruns schampo och balsam. Helt klart bäst av de jag testat. Sen är det också värt att testa någon bonding trearmemt om håret är skadat. Tex k18 🙂
Nej det än någon annan då haha. Men tack för tipset, har inte hört om det märket alls, ska kolla vad det är för något. Tycker du k18 är bättre än olaplex (om du nu testat båda)? Gillade olaplex förr men tycker inte det gör varken något bra eller dåligt längre så kör bara med Kèrastase inpackning istället.. bra men de är relativt tunga överlag så det gör att jag inte kör på shampoot och balsamet tyvärr.
Jag har förvisso rätt bra hårkvalitet men jag använder Silicea shampoo och Arganmidas balsam och hårinpackning. Äter dessutom siliceas kapslar och gjort några år.
Någon som kollat nya säsongen av Love is blind och vill diskutera lite? Ni som inte sett allt och planerar att göra det kan ju skrolla vidare så ni slipper spoiler.
– så ledsen för Fabian. Men kändes som att Ellenor valde honom för att hon typ tyckte synd om honom?
– herre jösses vad dryg Daniel är. Såg något klipp från när han var med i ”halv åtta hos mig” och ljög om att han gjort egen bea fast han köpt den. Han förtjänar inte Johanna.
– och han Ludvig.. att två tjejer ville ha han. Hon som blev bortvald borde vara glad?
–
g som trodde att Fabian och Ellen skulle bli det enda paret som kändes äkta och som verkligen skulle passa ihop! Kunde se dem framför mig på filantropiska resor (volontärarbete m.m). Vilken missbedömning!
Intressant att Daniel varit med i ”Halv åtta”, jag måste definitivt leta rätt på det klippet.
Bara jag som tänker att Fabian hade typ valt vem som helst bara för att han är så kär i kärleken?
Missförstå mig rätt, han verkar vara en otroligt fin person men LIB är så fel forum för en sån själv.
Så ledsen för Fabians skull, men blev lite avtänd såfort jag såg honom. Är verkligen inte tjej som jagar macho men jag tror hans språkbruk och brytning blir lite för mesig med allt han säger om att han verkligen vill ha kärlek och bla bla bla..Det blev lite…awww mes.
– Daniel är en straight ick. Fyfan. Bläääääää. Johanna är jag inget fan av heller men hon är ju inte ick iaf, bara inte min typ av tjej.
Ludvig går bort direkt för mig, jag är väldigt strukturerad och ordentlig och hans adhd syns på långt håll, jag hade fått panik av att ens prata med honom och han direkt tappar tråden och ba ööööee eeehhhh va. Och vadå han är 30+???? Det skriker typ 19 år och precis flyttat hemifrån om honom!
Lars erik är 2026s version av Mitt hjärtas fröjd och eviga kärlek.. Om religion är så viktigt för honom borde han ha valt en tjej som också är religiös?
Fabian 💔 tycker även synd om Ellen. Måste varit så svårt för henne att säga nej.
Ludwig, rätt störig ändå. Hon har sagt flera ggr att hon inte är bekväm med att ge fysisk närhet men han fortsätter tjata. OK VI FATTAR. Såklart tråkigt att han inte känner sig bekräftad, men tjejen kommer knappast bli sugen på att ge honom fysisk närhet när det ligger sån himla press på det. Väldigt omaka, han 16 bast med Samir som idol och hon känns som 38 och classy.
Daniel 🤮 gillar ingenting med honom. Dryg i kapslarna och störig och egoistisk på resan också. Tycker synd om tjejen, men har inte fått ngn riktig bild av hennes personlighet. I synkarna verkar dock Johanna väldigt vettig och jordnära.
Älskar basketspelaren och den mörkhåriga tjejen. Tror på dem! Båda är väldigt likeable.
Lars-Erik haha, får noll grepp om honom. Lite mood manager va? Ronja irriterar sig nog på att han är rätt inställsam, snäll och flexibel. Tror hon är van vid drama och kommer inte attraheras av hans snällhet utan kommer nog vilja provocera fram en reaktion från honom pga sina gamla mönster. Tror han är en riktigt fin person men kan förstå om man stör sig på honom om man föredrar raka rör. Ronja också så sugen på basketspelaren!!! De kommer aldrig hålla.
Ibbe och Annie är väl guldparet. Hoppas veeeeeerkligen de håller. Tycker om båda två!
Minns ni Toftbys ilska för några år sedan då hon hade suttit mitt emot en ammande mamma på tåget och gick hem och skrev ”jag vill inte ha dina bröst i ansiktet” och startade en livlig debatt? Jag kom att tänka på det nu när hon har ett litet barnbarn som kanske också behöver mat när hon är ute bland människor. Undrar om hon fortfarande är lika ilsken som då?
Har aldrig och kommer aldrig förstå det där ”jag vill inte ha nåns bröst upp i mitt ansikte”. Vart fasen befinner ni er i förhållande till den ammande mamman egentligen? Jag har ammat mina barn på alla möjliga ställen. Kunde inte bry mig mindre om nån valt att störa sig på det.
Nej, vart ska en ammande mamma ta vägen på ett tåg(eller var det än sker)? Låsa in sig på en skitig offentlig toalett? Toftby kunde väl tagit en runda i gångarna på tåget, scrollat på sin mobil, tittat ut genom fönstret eller vad som helst utom att titta på kvinnans bröst!
Anvönder inte chatgpt, pga av att de ingått i avtal med amerikanska militärem och tillåter dom använda sin AI till att övervaka medborgare och döda oskyldiga i kriget.
Gått över till Claude som sa tvärnej till att stötta militären i deras mördande.
Inget alls eftersom det är en miljöbov och inte en tillförlitlig källa. Läste också om ett fall i veckan där ett företag som begått miljöbrott undslapp straff för att man inte hundra kunde utesluta att mobilfilmen som visade händelsen var AIgenererad så jag tycker att AI borde regleras kraftigt.
Är det någon mer än jag här som fortfarande gillar att skriva brev för hand och skicka med posten? Svara gärna om du är intresserad av att brevväxla med mig! 🙂
Har några brevvänner men hade varit kul med fler!
Jag är född 93 och gillar bland annat djur och att läsa. Har småbarn, men spelar ingen roll om du har det eller ej. 🙂
Skulle vara kul om någon svarade!
Jag hade gärna brevväxlat. Jag gjorde det en del förr, men hade varit kul att börja igen. Är 92:a, har också små barn och mina intressen är böcker, skriva och plugga språk. 😊
Jobbar vanligtvis 6-14:30. Jobbar in flex på em om jag är mitt i något jag inte vill avsluta. Blir ofta 1,5 – 2h plus flex per vecka.
Tar ut flex på 4-timmarsdagar, långlunch ute med vänner eller vårdbesök.
Jag och många andra på min arbetsplats utnyttjar flexen hejvilt. Vi har ”kärntid” 9-15 så då förväntas man vara på kontoret, men inget konstigt att komma 9 eller gå 15 (ibland t o m både och, antar att de andra också jobbar in det på kvällen hemma eller en annan dag).
Lunchtiden varierar också kraftigt. Ena dagen slänger man i sig nåt på 10min mellan möten, nästa kanske men tar en springtur så det blir en 80min-lunch. Förhoppningsvis jämnar det ut sig…
Men pratade med en kompis igår och han har flex men kulturen på hans jobb är att man jobbar 7-15.30 med en exakt tid för lunch och avviker man från det får man gliringar av de andra.
Jag till skillnad mot de flesta andra börjar alltid senare. Brukar jobba 9,30-18 ungefär. Men varierar ofta med vissa kortare dagar och en del längre. Men undviker så långt det går att börja före 9.
Jag jobbar 9-17. Tar oftast 45 min lunch för att kunna gå hem lite tidigare på fredagar. Flexar ibland för att kunna passa någon tid, typ om jag har en frisörtid bokad men flexar inte in och ut i tid och otid bara för att jag kan.
Låter skönt! Ska också börja på ett jobb med flex och det lät på chefen som att det var ”frihet under ansvar” där också; därför är jag lite nyfiken på hur andras dagar ser ut. Hoppas tex kunna ta kortare lunch ibland och gå hem lite tidigare för att hämta barn om det krävs, och dylikt…
Jag känner mig lite tråkig och ointressant typ. Jag är ganska introvert och inte så utåtriktad. Men jag har ju vissa intressen jag gör, tex träning och matlagning. Men de flesta runt mig har så mycket personlighet och de är flörtiga, intressanta och utåtriktade. Och jag känner mig som en tråkig liten mus typ? Jag blir mest beskriven som snäll och visst det är en bra egenskap men rätt så tråkig och något de flesta är.
Men samtidigt vill jag inte ändra på mig själv heller men jag kanske måste det? För jag känner mig ju inte sedd av någon typ. Så jag vet inte vad jag ska göra?
Såklart du inte skall ändra på dig själv. Kanske skall du umgås med folk som är mer lik dig så du inte känner att du måste ändra dig för att passa in. Människor och det sociala är som ett pussel, alla pusselbitar funkar inte i alla pussel. Du ska hitta det som passar dig ❤
Hej hej från en till som skulle beskriva sin främsta egenskap som typ snäll, och som inte heller har några spännande intressen (ungefär samma som du + ta hand om barnen).
Älskar snälla människor. Känner att med rätt människor så hittar man mycket i sig själv som andra inte ser.
Tro på dig själv! Vi lever inte för att passa in i hur andra vill ha oss.
Ändra dig inte! De här med den stora personligheten, tar över det mesta. Hela rummet blir tyst och inte av beundran. Det finns liksom ingen luft kvar. Man märker att alla skakar av sig och börjar prata igen, när personligheten lämnar rummet. Mycket trevligare med människor som lyssnar in andra och visar intresse för mer än sig själv. Annars blir man som en dejt jag hade, han föll nästan i trance, när han speglade sig i bordskniven,
Jag är likadan. Det är svårt för jag känner att ”idealet” är att vara självsäker, härlig och driven, men jag är motsatsen. Men försöker att vara nöjd med mig själv ändå.
Kan vi snälla sluta göra influencers relevanta??? Vi liksom gör assistenter kända, deras vänner och kleti och pleti för absolut ingenting. Här knegar vi på som vanligt och gör så de alla kan bli mångmiljonärer, för vad liksom??? De bidrar med absolut ingenting gott
Ahhaha. Kul tanke. Det hade nog gjort Bianca väldigt lycklig iallafall… tänk om de faktiskt båda växt upp på ett sätt att de hade funkat ihop idag? Hade vart kul att se
Jag närmar mig 40 och har alltid tänkt ”aldrig botox eller fillers i mitt ansikte”. Meeen nu börjar man liksom se att man åldras. Jag har inget emot att åldras och att det syns lite, men har ändå börjat fundera på om man kan ”age well” med lite hjälp. Botox vet jag hur det funkar. Men fillers, kan det verkligen se naturligt ut? Är livrädd för ”att det ska synas” om ni fattar vad jag menar.
Jag har gjort under ögonen för gick ner väldigt mycket i vikt och såg nästan hålögd ut. Så det blev min 40-årspresent till mig själv. Ser mycket piggare ut. Gör även botox mellan ögonbrynen för kisar alltid annars, har starka muskler där emellan så får tydliga streck som jag vill ta bort.
Min favoritgodis är gräddnougaten i paradisasken, med andra ord inget jag kan köpa för att fylla en godisskål. Jag vet att Marabou har en egen gräddnougat-kaka men jag vill ha till pralinkänslan. Finns det en konfektyr i Stockholm som säljer goda gräddnougat-praliner?
Fick upp ett inlägg i flödet på Facebook (för att nån jag är vän med hade reagerat på det) från pappan till den tjejen som dog i terrorattacken på Drottninggatan. Gick spontant in och läste hans inlägg och blev lite chockad. Hur kan en man över 60 år sitta och helt öppet söka efter en 25-30 år yngre kvinna som ska föda ett nytt barn åt honom? Oavsett hur mycket jag kan känna med honom får vad han varit med om (är själv förälder och kan inte ens förställa mig smärtan att förlora ett barn) så var detta riktigt sjukt. Som att kvinnor och barn är nån beställningsvara…. Nej, blev så illa berörd av hela inställningen.
Hittade en artikel från -21 där han beskriver detta. Var det nytt det du läste?
” – Ska jag ha en chans att ens komma tillbaka till 50 procent av vad jag var så måste jag få bli pappa igen. Det är det enda som ger mig hopp. ”
”Visst vore det roligt att bilda familj ihop, men jag kan också tänka mig ett varannan-vecka-upplägg där vi bor på varsitt håll och delar på ansvaret för barnet”
Han är verkligen så besatt efter ett nytt barn att han gärna har varannan vecka, bara han får ett barn.
Att en man på 60+ vill skaffa barn? Ja det är väldigt fel anser jag. Inte rätt mot barnet att dels vara så gammal och dels födas som nåt substitut till ett barn han verkar ha satt på en väldigt hög piedestal.
Förstår att han saknar att ha ett barn och att det känns som en enorm tomhet. Men blir också lite osmakligt när det framstår som att hans dotter är ersättningsbar med ett nytt barn. Lite som han Pigge som efter tsunamin skaffade en helt ny familj kort efter katastrofen.
Fast det är väl verkligen inte jämförbart? Pigge skapade ju en familj tillsammans med en kvinna, som han än idag är gift med. Och har två döttrar som verkar må toppen. Kvinnan i fråga träffade han i en stödgrupp för folk som förlorat familjemedlemmar i tsunamin och det är inte helt ovanligt att det växer fram starka relationer i sådana sammanhang. Vad skulle de gjort? Aborterat barn de ville ha? Och har man inte varit med om att förlora sina barn i en sådan katastrof kan man omöjligen förstå vidden av det.
Jag har en person i min närhet som också förlorade familjen i tsunamin. Hade hon hittat något som gjorde att livet förbättrades, vad det än var, hade jag verkligen önskat att hon kunnat ta det steget.
Och med det menar jag inte att man ersätter ett barn med ett annat, så fungerar det ju inte.
Och ja, jag håller fullt ut med om att pappan till flickan på Drottninggatans ”annons” är osmaklig.
Saralagom ska ut på promenad med hunden medans hennes kille är hemma själv med hennes två små flickor när de badar. Bara jag som tycker att det känns lite gränslöst att lämna två så små tjejer själva med en kille som man känt mindre än ett år när de ska bada? Förstår inte varför han inte kan gå på promenad så hon är hemma med tjejerna istället
Haha hon har ju dock inte varit med sina barn hela veckan. Lite det som är grejen också, hon lämnar ju bort barnen väldigt mycket även när det är hennes barnveckor. Fattar att man kan vilja ta sig iväg för att träna eller ta en promenad även när man har barnen så klart att hon ska kunna lämna dom med honom en stund när de ändå bor ihop, men måste det vara just när det ska bada
Finns väl mycket annat man kan hjälpa till med? Även om killen är helt reko så blir det ju lite konstigt om nya män kommer in och ska bada dem, kan ju bli flera med tiden menar jag. Hade själv också fått en dålig känsla om en ny man kommer och erbjuder sig att bada mina barn, från mannens håll borde de ju normalt sett avvakta lite med sånt av ren respekt om det nu inte är kris.
Även om hon har gått vidare så kanske hon borde tänka på att barnen skulle må bra av lite stabilitet efter skilsmässan. Men kanske är lugnare hos pappan ändå. Så många verkar helt glömma barnens perspektiv efter en separation. Flytt med nya hem och rutiner och allt vad det innebär med att inte ha både mamma och pappa nära hela tiden. Plus nya partners som ska introduceras direkt också.
Hennes kille är ingen ny, dom bor ihop. Nu får ni lägga ner. Vi vet ingenting om hur han är med barn, men det vet nog Sara och skulle förmodligen aldrig lämna sina barn med han om hon inte kände sig trygg med han, eller att hennes tjejer inte känner sig trygga med han.
Skriver ofta med Sara på Instagram, hon har bl.a skrivit att hennes Instagram handlar om henne, fokuset är på henne, inte hennes barn. Jag tycker hon är klok som inte exponerar sina barn konstant och får hela sitt innehåll att handla om hennes barn. Kanske därför ni uppfattar att hon aldrig är med barnen, för ni ser bara det som syns på Instagram, men tänker inte på att allt inte syns
Han kan väl vara ny trots att de bor ihop? Sara har bott med honom i vadå, ett halvår typ? Barnen har bott med honom ett par månader. Oavsett om hon känner sig trygg med honom så vet man aldrig så känns bara så sjukt onödigt att ta den risken. Och även om han inte skulle göra nåt så för barnens integritet.
Och jag vet att Sara skriver att hon inte vill exponera barnen så mycket men det är inte därför jag upplever att hon inte är med barnen, alltså för att de inte syns. Utan hon lägger ju också upp mycket om allt hon gör där det är tydligt att barnen inte är med, eller när hon skriver öppet om att barnen ska ha barnvakt osv. Tyckte om henne innan och tycker fortfarande hon kan ha en del bra alkohol men just hur hon hanterat situationen med barnen efter skilsmässan tycker jag inte känns optimal
Barn introduceras för nya vuxna ofta, allt från föräldrarnas eventuellt nya bekatskapskretsar, andra föräldrar till barn på t.ex förskola, nya pedagoger och jada jada. Men det gör man ingen big deal av?
Jag har då aldrig tänkt att jag måste vara vän med en kompis i X antal månader innan hen får träffa mina barn? Jag har fått många nya vänner under min föräldraledighet som är en del av mina barns liv? Vad är skillnaden? Vi vet inte hur han introducerades i barnens liv, det vet bara dom själva. Och av det jag ser så verkar han och hennes barn ha en väldigt fin relation.
Det största problemet jag ser är detta. Dessa spekulationer som saknar grund/bevis
Du ser ingen skillnad på en förälders bekantskap, en förälder på förskolan eller ny förskolepersonal och en person som ska flytta in i ens hem och familj? Ok…
Jag hade en pappa som bytte kvinna ofta när jag var liten. Var ganska stor skillnad på en ny kvinna att bo med, och en ny personal på förskolan. Nu är jag säkert färgad av mina egna erfarenheter som barn, men blir så trött på föräldrar som inte tänker på hur barnen upplever det, de som inte ens har något att säga till om utan bara helt plötsligt ska acceptera nya människor i hemmet. Vad är det för fel med att inte bli sambo efter första dejten när man har små barn?
Du hör själv, din pappa bytte kvinna ofta. Hur många killar har Sara bytt och introducerat för sina barn? Mig veterligen så är Victor den enda. Så nej jag ser inte hur du kan jämföra detta
Vilken otroligt dålig jämförelse. Det är ju extremt stor skillnad på andra nya bekantskaper och en man som du ska bo med och som ska vara med när du badar utan någon annan trygg vuxen närvarande
Och man får komma ihåg att barnen också har genomgått en separation i och med föräldrarnas skilsmässa. Sen helt plötsligt kastas in i en ny relation med någon de ska leva med. Ja, de kanske har en fin relation. Barn brukar ju vilja vara till lags, speciellt om de nyligen upplevt en slags separation från föräldrarna och det liv de hade.
Sätt dig in i barnens situation. Hade du velat att någon rev upp ditt liv och sedan talade om att du skulle bo med en man du knappt kände?
Hon la ut i december att hon och barnen skulle flytta in på heltid? Vart är det som det gått så orimligt snabbt? Som gör att hennes barn kommer få trauma för resten av sina liv?😂
Sara och hennes exman skiljer sig i början av 2025, Sara träffar ny 5-6 månader senare, väljer att flytta in med barnen efter ca 7 månader. I mina ögon är det inte något konstigt.
Jag träffa min nuvarande 3 månader efter jag lämnade mitt ex som jag har 1 barn med. Vi köpte en gemensam bostad efter vi varit tillsammans 6 månader. Idag har vi varit tillsammans i 7 år och har 2 gemensamma barn.
Så säg hur det korrekta facit ska vara?
Anonym
/
2026-03-15 22:34
Det är du som pratar om ett facit, inte jag. Jag tycker inte att det finns ett enda rätt och allt annat är fel. Jag tycker bara att många glömmer bort barnen och deras perspektiv, de bara förväntas acceptera allt det nya utan minsta gnäll. Och ja, jag(!) tycker att sju månader är snabbt, när man har barn med i bilden. De har ju bott ihop länge innan denna flytt. (Säger inte att det är ett facit för det.)
Man får så klart flytta ihop precis hur snabbt man vill, men vad är det som är så väldigt bråttom med att just bo ihop? Finns ju dessutom väldigt mycket tid att leva samboliv när barnen är hos den andra föräldern om man har varannan vecka.
Men vi behöver verkligen inte vara överens om hur Sara sköter sitt liv. Jag kommer gå och lägga mig nu och sova gott ändå 😊
Anonym
/
2026-03-15 22:55
Svar till nedan:
Sara & hennes Ex har turats om att bo i deras gemensamma hus. Den som har haft barnen har bott i huset. Jag tycker dom skött det väldigt fint för sina tjejer
Anonym
/
2026-03-15 21:33
Hon har renoverat en hel lägenhet samtidigt som hon haft barnen där. Hon verkar väldigt duktig på att rodda och styra upp. Hon får saker gjorda och verkar vara en otroligt driven och målmedveten tjej.
Jag diggar henne skarpt. Tycker hon verkar härlig och har en skön personlighet. Jag själv blir väldigt inspirerad av hennes driv och det har fått mig att ta tag i många projekt i mitt hus samt att jag blivit inspirerad att börja prioritera min hälsa. Mina barn har inte tagit skada av detta. Dom har fått en piggare och gladare mamma. Vilket jag tror även Saras barn har fått.
Vet inte vem denna tjej är. Men skrattar högt åt engagemanget här. Nån frånskild mamma har alltså en ny partner. Och nu är det rabalder om att den nya passar barnen medan hon tar en hundpromenad? Okej…..🙄
Jag trodde verkligen inte att Martin Melin skulle stanna kvar i Liberalerna och även tycka att det är bra att inleda samarbete och regera med SD.
Snart har SD lurat i alla att de är rumsrena och vi är ett steg närmare att bli ett nytt N***Tyskland
o nu är det bra några år till 30-talet, historien upprepar sig, snart marscherar brunskjortorna på våra gator igen och folket kommer omfamna Jimmie som den stora ledaren han är, sen börjar Sverige ockupationen över norden för att sedan fortsätta mot….
Eller bara nej, Sd är ett parti som alla andra, men som tidigt såg konsekvenserna av vad som skulle hända med Sverige om man hade öppna gränser. Vilket dom har fått rätt i då så gott som alla partier idag har samma syn som Sd, det tog bara lite längre tid för dom att vakna upp.
Det är högst personligt och risken för kraftiga biverkningar under insättningen blir lägre om man gradvis ökar dosen. Jag mådde mycket bättre än innan.
Hej på er som också fått missfall nyligen/som kan något om detta. Hur vet man att ÄL har kommit igång som den ska? Mi mens har varit så konstig, har haft konstiga smärtor och annat jag inte känt innan jag blev gravid och fick missfall. Senast så gjorde jag test med stickor för att följa ÄL men lyckades nog inte testa exakt den sag ÄL var, eftersom ÄL test aldrig fick utslag utan bara att det antingen var nära inpå eller efter. Nu har jag konstiga smärtor i magen efter mens och vet inte vad det är? Vill ju bara bli gravid igen och har försökt i 5 mån – gravid – och nu 4 mån efter.
Tips på någon influencer som klär sig snyggt och inte bara i beige eller minimalistiskt? Nån med mer färg, alltså inte Worge, Bianca osv. Behöver lite inspiration, eftersom jag håller på att förnya min garderob.
Petra tungården klär sig mycket med färg och utstickande plagg och former. Samma med Hanna Friberg dock har hon UK style, sen tycker jag Filippa Lindau och Freja Knutsson på Instagram klär sig snyggt.
Har så tråkigt med min kille.. Ligger nästan med gråten i halsen för jag känner att jag inte vill ha det så här med min partner såklart? Orkar inte vara den som initierar saker hela tiden och han är bara inne på sin mobil konstant. Insett att jag inte vill leva så här men känner inte att jag har kraften att gå igenom ett uppbrott. Så jobbig situation. Har ingen att prata med om detta så det fick komma ut här. Det var inte så här jag trodde det skulle vara att leva ihop .. Ska det verkligen vara så tråkigt
Hur gammal är du? Hur länge har ni vart ihop? Barn ihop? Prata med han om det du känner och försök lös det, visar han inget engagemang om dina känslor och vad du tycker och vill förändra sig eller tillvaron så är det inte värt det.. man lever länge och man ska ha kul ihop!
Vi är 27, men vi har precis flyttat ihop efter att ha pluggat och bott i olika städer. Så jag såg väldigt mycket fram emot det, förstår att det är en del av vardagen att ha tråkigt men att inte ens prata med varandra känns ju inte så normalt, eller iallafall inte så jag vill ha det. Försökt ta upp det litegrann men jag tror att jag innerst inne vet hur mycket jag inte trivs med detta att jag inte riktigt vågar ta upp det, för då måste jag nog göra slut..
Nej, det ska det inte om man ska må bra. Du lever med honom och han med sin mobil, verkar det som. Det är inte riktigt det man vill tänka tillbaka på när man är gammal.
Tiden kommer inte tillbaka och det går läskigt snabbt. Slösa den inte på något och någon som gör dig olycklig.
Tack IL, måste säga att jag uppskattar dig och dina kommentarer väldigt mycket. Du har ofta bra råd. Jag håller med dig, även om det verkligen tar emot att känna så för en person jag trodde jag skulle spendera livet med.
Men vad snäll du är! Tusen tack! Jag skulle ha tänkt att det skulle bli jättekul att flytta ihop, när man levt i olika städer. För mig hade det varit lyckoskutt och verkligen gotta oss tillsammans. Jag hade blivit oerhört besviken om min nya sambo, hade mys med mobilen istället.
Om man inte är jättekär och bara längtar efter varandra när man nyss flyttat ihop, vad säger det om framtiden? Önska dig inget mindre! Man ska inte nöja sig. Om man är 80 och Olle-Pelle börjar bli lite tröttsam, det kan jag gå med på, men helst inte innan.
Nyss flyttat ihop, man har så många ord! Så många spännande samtal, man vill aldrig sluta prata. Så hade jag det, tror inte jag direkt är ensam om det. Att inte alla förhållanden håller i en evighet är normalt, men början måste i alla fall vara sådär krispigt lyckligt. Det backar jag inte på.
Den du har träffat då och då, kanske du inte känner riktigt? Det är stor skillnad att bo ihop men älskar man varandra ska det bli en positiv upptäckt, inte tvärtom.
Fråga honom hur han tänkt sig sambolivet? Fråga varför han inte pratar. Helt normala frågor när han är tyst. Jag skulle ha blivit lika besviken som du. Om han inte har ett jättebra skäl, gå vidare. Du förtjänar så mycket mer. 🥰
Tycker faktiskt synd om Bianca om hon nu var så kär i killen och beskrev det som en trygg kärlek och att han tog hand om henne. Att det var som något hon inte känt förut, om det nu stämmer att han gjort slut så är det ju tråkigt.
En av hennes ”vänner” har skvallrat till skvallerkonto. Hon har heller inte uppdaterat mer om honom sen dess vad jag sett folk skriva. Så det mesta tyder ju på det.
Tänker att bianca bör fokusera på sin psykiska hälsa först, innan hon går in i ett förhållande. Som det är nu, och verkar ha varit länge, känns hon väldigt instabil.
Hanapee har söndagsbikt och någon har skrivit om en komiker och programledare som raggat på hen. Hanna skriver att om det är den hon tror det är så är han nyskild. Jag är så nyfiken på allt sånt men kan för mitt liv inte komma på vem det skulle kunna vara?
Lisa freespiritbylisa och Chris (Ribeckas kompisar) la ut en ny YouTube video ikväll där Lisa bland annat ägnar ett klipp åt att berätta om några nära vänner som förlorat sitt barn.. Hon har även berättat om detta på sin Instagram. Fruktansvärt hemskt på alla sätt såklart, men är det några man vet vilka det är som också är offentliga? Annars känns det lite konstigt att gå ut och prata om icke offentliga personers trauma inför tusentals tittare på det sättet, eller?
Jag menar, att någon förlorar sitt barn kan vi nog alla enas om är bland det värsta som kan hända en människa, hjärtat brister ju, men om någon med många följare som i det här fallet går ut med något sådant om privata vänner som ingen vet vilka det är så undrar man ju lite vad är syftet??
Vad har jag missat? Varför försöker ni göra Chrippa och Linnea till ett household name som man ska tycka om? Lyssnade precis på ert senaste extraavsnitt men kunde inte lyssna vidare för ni gör ju totalt bort er när ni sitter och förskönar dom? Sen när var det ok med brottslighet? Känner ni samma för Pontus Rasmusson? Varför gullar ni om att ni nog tror Linnea har tvillingar, trillingar och att hennes kropp skriker om att bli gravid.. när Chrippa redan har ett barn som han inte ens skriver brev till från häktet? Försöker ni hamna i god ton med Temugänget som ni retade upp sist eller vad är grejen? Har avföljt er överallt, kräks.
Jag tror den här kanske var till mig, jag svarar i alla fall. Mamma dog 2007, en månad innan hon skulle bli 66 år. Hon hade varit sjuk, cancern kom tillbaka. Jag tyckte det var så orättvist! Hon hade jobbat så mycket och äntligen var hon ledig. Och då dör hon .
Något jag lärde mig av det, vänta inte. Vänta inte på att helgen, våren, semestern eller vad som ska komma. Lev i det du är. Vill du ha en bukett blommor, köp den. Är den för dyr, köp en liten blomma och sätt i ett fint glas.
Vill du fira, gör det. Det spelar ingen roll vilken dag det är, du får bestämma själv. Det är som att ha finglas eller klänningen du ska spara till samma fest. Det kanske inte blir. Man får lov att glädjas där man är, Det kommer ingen glädjespolis och ger dig böter.
Jag drömmer fortfarande om mamma. Hon är lika knasig i drömmar som i verkligheten. Tror alla barn känner att de känner mamma eftersom vi ofta pratar om henne. Jag kan hitta en strumpa hon stickat, ett uttryck hon brukade använda, det känns som hon gör sig påmind, om jag inte tänkt på henne på ett tag.
Jag saknar allt som var bra med henne, men inte på ett sånt sätt att det gör ont. Livet går vidare, saker du måste ta tag i, vi har fyra barn och barn med särskilda behov och öht mycket ohälsa. Du måste släcka om det brinner runt fötterna på dig.
På något sätt är de som lämnat oss, med oss. Går inte en vecka utan att vi pratar om någonting som någon brukade göra eller säga. Du vet, de blir inte borta så länge vi pratar om dem. Vi kan komma till graven och det är helt grått på himlen, innan vi åker har solen brutit igenom och skickat oss en blinkning. Händer alltid, för oss alla .
Är man naturvetare som min bror, säger man konstigt, ostadigt idag, är man som mig, säger man hej mamma 😊
Varför pratar ingen om att fashionandthecity.se köper instagramföljare? Hon ökar runt 1000 följare om dagen och kollar man bland följarna så är det massvis med fejkkonton/fejkföljare. Skrivit om det till henne vid två tillfällen och ifrågasatt men hon bara raderar mina kommentarer.
Föregående inlägg 
Har ni lätt för att ta emot hjälp från andra? Både när någon erbjuder eller fråga någon om hjälp?
Har jättesvårt för att ta emot hjälp. Vill inte känna mig som en börda eller belastning, vara jobbig eller liknande. Även när någon erbjuder hjälp så tar det emot och jag säger nej för jag tänker att jag fixar det själv. Tex idag hade jag besök hemma och personen frågade om hen skulle hjälpa mig att slänga lite saker då jag har någon påse med plast och kartong ståendes. Sa att jag fixar det senare idag, gjorde jag det? Nej. Hade hjälpen behövts? Jepp. Vad är det för fel på mig?
Köpte en hylla för 3 år sedan som ska sättas upp, är en betongvägg så kan inte själv men vill inte vara till besvär så ber ingen om hjälp heller 🙃 så nu står den bara i ett hörn. Onödiga pengar att köpa något som aldrig kommer upp.
Är precis likadan. Men har fått insikt i det och att det liksom inte är till besvär att be om hjälp ibland? Så länge du erbjuder hjälp tillbaka, vilket de allra flesta är betydligt bättre på att göra. Det är en spärr, men jag har också varit tydlig med ex min chef att jag verkligen har svårt att säga till i tid och uppskattar om hon frågar en extra gång så att jag får chansen att tänka om och inse mina begränsningar.
Nej, skulle typ aldrig be om hjälp från någon. Jo, mina föräldrar men det är ju något helt annat. Även när folk erbjuder mig hjälp har jag svårt att tacka ja. Jag förstår inte, jag hjälper gärna andra och blir ju bara glad om man kan vara snäll och hjälpa till. Men tvärtom känner jag mig bara jobbig och besvärlig om jag skulle be om hjälp.
Har jättesvårt för att ens ta emot hjälp från min mamma.
Jag kan ta emot hjälp av mina föräldrar. Andra är jobbigt.
Känner likadant som ni andra. Tycker det är jätteroligt att hjälpa andra men själv be om det, nej, det är jättesvårt.
Något jag klarar är att be en okänd människa i en affär att se om den kan nå något på översta hyllan. Då frågar jag en lång man🙂 och får alltid ett stort leende och ett klart jag hjälper dig. Sedan både skrattar jag och skäms🙂
En dam frågade mig en gång i affären om jag kunde hjälpa henne att ta ner några saker från en hylla. Blev orimligt glad som fick hjälpa till och att hon frågade mig😂
Kunde varit jag som bad om hjälp men brukar fråga någon lång man🙂🙂
Jag med! Tex har de nu ställt min favorittidning. (ett inredningsmagasin) allra längst bak bland tidningarna. Hopplöst! Och aldrig nån personal i närheten.
Tycker det är oskönt med folk som alltid tackar nej och aldrig låter omgivningen hjälpa till.
Jag med, därför har jag blivit bättre på att be om hjälp hehe.
Vi vill ju inte illa men har bara svårt för det.
Bara våga prova och ta emot lite hjälp, för vad är det att vara rädd för egentligen? <3
Vaddå oskönt?
Kontrollförlust för den som tar emot hjälp, kan skapa mycket ångest beroende på vad man varit med om tidigarenör någon ”hjälpt”.
Såklart men då kan man ”kbt:a” sig själv och försöka jobba med det jobbiga.. Och sen så om nån beter sig dåligt mot nån som frågar om hjälp så ligger det problemet hos den personen och inget den som vill ha hjälp ska behöva lida eller ta onödigt ansvar för
Handlar inte om kontrollförlust för mig utan ”varför skulle någon vilja hjälpa mig”.
Jag tänker att det är viktigt att komma till insikt om att det varken handlar om att vara snäll eller att undvika att göra det besvärligt för en annan människa (som folk skriver, de flesta blir glada att hjälpa) utan det handlar nog mer om att man själv får en liten känsla av ångest/ obehag när man ber om hjälp som man försöker undvika.
Vaddå oskönt?
Jag har väldigt svårt att be om hjälp, men jag blir jätteglad om någon erbjuder sig. Tidigare när barnen var små, var det guld. Nu med något som är svårare för mig, t ex baka till en fika. Är hjälpsam tillbaka såklart, men lite försiktig med nya bekanta som ber om hjälp, innan jag vet vad de heter, lite överdrivet. Har gått på några smällar, där det blev väldigt mycket hjälp, så som i ett jobb. Och inte särskilt mycket tack för hjälpen.
Hej! Kan det vara någonting från barndomen? Att det blev en roll du fick ta som sedan hängt kvar. Att du ofta var till lags, inte var ”besvärlig” som barn och kunde klara dig själv? Kanske att det undermedvetet blev en strategi att inte be om hjälp osv för det var det som var tryggast/gav kärlek/var det som förväntades av dig.
Förlåt för hobbypsykolog, jag känner bara att det nog varit så för mig iaf. Jag har liknande problematik.
Till ts eller mig?
Det var till ts☺️
Jag upplever att folk ofta säger ”hör av dig om jag kan hjälpa till med något”, men sedan när man väl samlat mod så kan de inte, allt blir omständigt osv. Det sitter så långt inne i mig att be om hjälp och när det då verkar som att det där bara var en tom fras, något som man bara säger man inte menar, då skäms jag och drar mig tillbaka.
Håller med! Jag känner mig dum som frågade och muttrar för mig själv, att det borde man räknat med. Såklart att det inte blev någon hjälp! För man hade ju tagit i från tårna när man frågade…
Någon här som har erfarenhet av progesteronkräm mot pms? Har hamnat i förklimakteriet tror jag (är 43 år) och pms:en är värre. Köpte en kräm från nätet men jag har svårt att avgöra hur mycket jag ska dosera. Idag har jag känt mig deppig, gråtmild och jättetrött och svullen, inte alls som vanligt. Tror att jag tog för mycket kräm. Är det någon som har gått via Hercare eller Femcare istället och fått progesterontabletter?
Jag har inte använt just progesteronkräm, men använder man den bara alltså? Tänkte att mot klimakteriebesvär tar man väl östrogen och progesteron? Det är iaf vad jag blivit erbjuden. Tyvärr klarar jag inte progesteron alls utan behöver bioidentiskt.
Men vänd dig till Femcare så hjälper dom dig så att det blir rätt 🩷
Jag ska kolla med riktiga läkare, detta verkar inte funka så bra. Tack för tips
Progesteron är bioidentiskt. Gestagen är det däremot inte.
Har fått östrogen/progesteronkombo via Estercare, för förklimakteriebesvär. Lätt att boka tid och kostade bara en hundralapp jämfört med dyra privatkliniker!
Tack!
Hur snabbt har ni fått ta bolån efter att ni fått en tillsvidare tjänst? Min partner har fast jobb sedan länge. Vi vill köpa bostad men jag har inte fast jobb ännu. Men vissa banker tillåter ju par låna pengar där bara den ena har fast jobb. Måste jag ha jobbat på mitt tillsvidarejobb i 6-12 månader innan vi kan ta ett bolån ihop? Vilken bank rekommenderar ni för bolån?
Nu var det tusen år sedan men jag fick bolån bara veckor efter jag fick fast anställning (hade varit där typ två månader).
Sbab, fivk lån trots provanställning.
Jag jobbar som bolånespecialist på en av våra storbanker. Skulle säga att så fort du har en fast anställning (utan villkorad provanställning) så är det bara att söka, du kommer få skicka in anställningsbevis då uc antagligen inte kommer stämma! Att vissa får låna med endast en part som fast anställd kan bero på att inkomsten räcker ändå eller många andra faktorer! 🙂
Vi har fått lån i flera banker trots att jag inte har fast. Men har haft en trygg utbildning där man alltid får jobb
Ja det är ju människor som oftast beviljar lånen och inte automatiskt, så då görs ju alltid en helhetsbedömning!
På storbanken är det människor men på de lite mer alternativa bankerna kan det väl vara väldigt fyrkantigt?
Mitt ena syskon fick banklån trots enbart CSN och högskolestudier i början av 20-års åldern, men hade redan tillgångar sedan barndomen (gåvor från äldre släktingar).
Jag och min partner fick bolån på Swedbank trots att jag var föräldraledig och hade ingen anställning att gå tillbaka till efter ledigheten. Jag har utbildning inom en bransch där det finns mycket jobbmöjligheter, så vår kontakt på banken gav lånet med motivering att jag lätt skulle hitta arbete efter fl.
Skickade in pappren så fort anställningsavtalet var skrivet och köpte bostad efter 3 veckor på jobbet! Så bolånet gick fort att få. Det var Handelsbanken
När jag tog mitt första bolån var det inga konstigheter att jag hade ett vikariat (på 10 månader) och min sambo hade tillsvidareanställning. Det var via Handelsbanken.
Vi lånade hos Handelsbanken och då var de inga problem. Frågade om det men de svarade att det går bra för företaget jag jobbar för. Så kanske hade varit annorlunda med en annan arbetsgivare de inte kände igen.
Gick bra att låna trots provanställning dvs.
Fick lån hos Swedbank tillsammans med min sambo trots att jag hade provanställning (och han fast jobb med helt normal lön). De kollade inte ens upp vilket företag jag jobbade på.
Någon som lever med psykisk ohälsa som blivit mycket bättre av långa promenader?
Läser ofta att folk mår så bra av att ta promenader, men svårt att förstå att det skulle göra skillnad.
Hur tar man ens tag i det och kommer ut? Förutom ”det är bara att gå ut”, det är inte bara för mig. Känns som alla kommer titta på mig och se mig om jag går ut på en promenad. Det är förmodligen inte sant, och självklart har jag rätt att gå en promenad och skit i liksom, men dom tankarna är så jobbiga. Vill helst göra det när det är mörkt i så fall men det känns otryggt 😕
Undrar samma sak. Tänker att det (kanske) blir lättare nu när vi går mot ljusare tider.
Men sen så ska man lyckas med att ta sig ut också. 😭
Ser typ inte fram emot ljusare tider😬 känner mig så fel i det, blir sån stor kontrast mot insidan liksom. Känner mig mer hemma i mörkret och känns mer passande. Sen märker jag såklart att vårsolen är härlig men då tänker jag mer på mitt mående 😅
Ta sig ut och göra det är så svårt verkligen.
Jag springer själv alltid när det är mörkt, men det där med otrygghet beror ju på var man rör sig och vad man själv är bekväm med. Kan du gå dina promenader när (och där) det inte är så mycket folk i rörelse? Tidigt på morgonen, på förmiddagen eller eftermiddagen, när många jobbar? Eller en helgmorgon? Särskilt söndagar brukar folk vara rätt sega med att komma igång! Annars kanske ett par solglasögon och hörlurar kan hjälpa dig att skärma av omgivningen. Lyssnar du på en podd eller musik är det kanske också lättare både att komma ut och gå en stund. Att du börjar lyssna hemma och sen går ut med musiken och podden i öronen, i din egen värld liksom.
Sen kommer folk såklart inte titta på dig, det är ju massor av folk som är ute och går och springer och lunkar och de har fullt upp med sig själva (är det dessutom nån som går och tittar på andra nuförtiden, alla lyssnar väl på nåt eller kollar i telefonen?) men jag fattar din känsla. Gick själv mycket när jag var sjukskriven för utmattning.
Absolut! Minskad stress, mindre grubblande och bättre humör
Tog bilen till en skog och kanske gick 10 minuter första gången, satte mig på en sten och andades
Sedan ökade jag, går nu runt 5 km varje dag i skogen oavsett väder Mår bra idag, men går i skogen året runt .
Äger även en hund nu som hänger med
Been there. Börja med små mål, beroende på vad du känner är lagom utmaning för dig. Kan tex vara att bara ta på (promenad)skor och gå två steg utanför dörren. Sen firar du att du klarade det. Nästa gång kanske du går fler steg. Sen kan du sätta en punkt dit du ska gå, t ex närmaste lyktstolpe – och så går du hem och firar framstegen. Öka på med en lyktstolpe efter hand (eller nåt annat riktmärke, har en kompis som använde just lyktstolpar). Glöm inte att fira, och blir det bakslag så fastna inte i dem, försök igen.
Ingen kommer titta på dig, men jag vet att det känns så.
Folk är upptagna av sig själva. Kan ge ett exempel från mitt liv (varning om du är äckelmagad), när jag hade panikattacker så hände det att jag spydde. Detta hände en gång mitt i ett fullspäckat köpcenter, försökte stoppa det med handen – med påföljd att det istället sprutade ut genom näsan. Noll diskret 😅 och INGEN noterade det! Efter det så känner jag inte längre att folk stirrar på mig 😉
Ett bra och peppande råd.
Jag går gärna ut när det är mörkt för då känns det som att ingen ser mig. Om jag går i dagsljus har jag alltid solglasögon på mig, jag känner mig avskärmad när andra inte kan se mina ögon.
Ja, att gå ut i en skog eller park, speciellt om det är soligt ute, är jättebra för din psykiska hälsa.
Måste inte vara långa promenader. Kan räcka med en kort också.
Ingen kommer kolla på dig och tänka något speciellt.
Behöver väl inte vara i en skog eller park, det viktiga är ju att komma ut. Att promenera i en skog låter som det värsta tänkbara för mig när jag är i ett skov av dåligt mående (iofs annars också, hatar att vistas i naturen), men däremot att gå där det finn folk omkring mig mår jag bra av.
Att vistas i naturen, och särskilt i skog, har dokumenterade hälsoeffekter, så generellt är det ett bra tips.
Tack så mycket för era fina tips och råd, pepp och kloka ord❤️ är så satans trött så orkar inte svara er alla. Ska testa era tips och även försöka mer. Älskar att gå i skogen och i vår är min plan att beta av alla naturreservat som finns i min kommun.
Ska läsa igenom era tips igen imorgon när jag är lite piggare också och spara ner dom, tack igen❤️❤️
Jag svarade ovan och då tänkte jag på att gå i stan, vilket jag själv har svårt för. Springer gärna på kvällarna alt tidigt på morgonen när det är glest med folk, men gillar verkligen inte att gå promenader bland en massa folk. Men skogen! Den älskar jag. Det är dessutom vetenskapligt bevisat att skogsmiljö sänker blodtryck och stressnivåer och är bra för vår psykiska hälsa, så det är en toppenmiljö om man brottas med just detta. Lycka till med ditt projekt! Och kommer du bara igång, och skapar en rutin och vana av att gå promenader, är det garanterat lättare att komma ut också i tråkigare miljöer sen.
Åh vilken bra idé, det ska jag också försöka mig på! Största hindret för mig är att lämna soffan 🤣
Har varit i samma situation. Alla läkare och psykologer var på mig om att ta promenader, till slut började jag nästan bygga upp något sorts hat inombords mot folk som bara tog upp det. Det är en promenad liksom, hurfan ska det hjälpa mig?
Don´t get me wrong, än idag så är jag bestämd när det kommer till att det iNTE är en lösning. Men, det är en liten liten bra sak som hjälper när allt annat är piss. Du kanske inte märker det idag eller nästa vecka men på det stora hela tror jag det är en bra grej att försöka hålla igång med. De dagarna jag inte ens orkade duscha eller laga mat så tog jag iaf en promenad och då kändes det som att jag iaf hade lyckats med en sak. Det räknas även om du bara tar en runda runt huset.
Jag tror luften, tanken och akten i sig gör nytta, även om det bara är en kort promenad. Sen känns det också lite lite bättre inombords när man vet att man gjort något man skjutit på.
Och tro mig, folk är så jävla upptagna med sitt att dom kommer inte ägna mer än en sekund på att tänka på att du är ute på en promenad.
Jag går ut sent på kvällarna med musik på och kollar varken på folk eller vad som sker omkring mig, just minding my own business liksom. Ibland får jag flow och går lite längre, men har alltid i baktanken att det är okej att ta en kort runda om det är allt man orkar idag.
Tänk såhär, om du möter en människa på stan och du noterar hans skor, så kommer du där och då tänka på hans skor. En minut senare kommer du glömt att du ens tänkt på hans skor och skulle någon fråga dig vad han hade på sig, hade du förmodligen inte kunnat svara. Så tänker jag att andra ser på dig med. Folk har så fullt upp med sig själva och sina tankar att det finns inte tid eller energi till att notera speciellt mycket vad andra helt normala människor håller på med.
Jag har lidit av psykisk ohälsa och ångest länge. Testat sjuttielva antidepp mediciner utan framgång. Har nu träffat en jättebra läkare som gett mig en medicin mot ångest och den hjälper. Nu först orkar jag ta långa promenader, inte en suck att jag orkade det förut (fast jag vet att det skulle varit bra). Lycka till!
När jag mådde som sämst i min psykiska ohälsa så tyckte jag promenader och träning hjälpte i stunden när jag gjorde det. Tränade mycket konditionsträning och endorfinkickarna jag fick då gjorde så att jag orkade kämpa på. Efter ett år med psykisk ohälsa tog jag hjälp av vården och fick medicin utskrivet som hjälpte mig massor men jag fortsatte träna och gå promenader.
JA! Ja! JA!!!
Jag!
Mådde piss förra året. Men någon gång vid slutet på april beslutade jag mig för att prova något nytt – jag skulle gå 10.000 steg varje dag – oavsett vad! Började först promenera med musik och poddar i öronen – och med ett mål – tex att promenera till affären som låg 3 km bort (just för att jag – precis som du – tyckte det var stelt att ”bara promenera runt”), men efter ett tag gick jag bara runt, utan destination, och utan hörlurar – och granskade naturen, lyssnade på fågelkvitter, log mot världen. Det sammanföll med sommaren men jag mådde så bra! Så fort jag började känna stress eller ångest, då tog jag på mig mina promenadskor och gick. I alla väder. Ibland fick jag med min mamma, syskon eller en kompis och då promenerade vi på nya destinationer (tex i skogen, i stan, i en ny stad osv). Så mysigt! Som ett plus gick jag även ner 9 kilo (dock med lite koständringar också)! 😅
Obs. 10.000 steg är väldigt ambitiöst. Men strunta i stegen! Bara kom ut. Ett mål kan vara att bara ta på dig skor och röra dig utåt. Bygg in det som en vana och se vad det gör för dig 🫶🏻
Hur gör ni med sex när ni har mens? Handduk i sängen? Duschen?
Har inte sex när jag har mens. Både jag och min sambo föredrar det så
Har inte sex under mens. Dör inte av att avstå några dagar haha but that’s me
Klarar mig finfint utan sex de dagarna.
Inga problem, har varken sex eller mens
Nu har jag inte haft mens på många år, men när jag hade det körde jag nog alltid med handduk om jag minns rätt.
Jag har inte sex då pga känner mig ofräsch, min sambo bryr sig dock inte och han hade kunnat köra med en handduk under om jag hade haft lust! Sex i dusch är inget för oss då det blir lite torrt 😅
Lever i en lesbisk relation och ingen av oss är sugna på sex vid mens. Däremot brukar den av oss som inte har det ofta tillfredsställa den andra.
Borde det inte vara tvärtom? Att den som har mens tillfredställer den som inte har det?
Handduk. Dusch är bara jobbigt tycker jag, vatten i näsan haha.
Kör på handduk
Har inte mens längre pga preventivmedel men har aldrig haft sex då, inget för oss.
Min snubbe vägrade sex när jag hade mens. Kan förstå honom.
Sex är så mycket mer än snopp in/ut.
Så vi har sex även under mens, men utan just penetration.
Handduk! Och vid behov en dusch efteråt haha
Ser inte någon poäng med sex under mensen för varför ska jag ha sex som inte ger mig not i princip? In och ut är trevligt för partnern, men som kvinna finns det inte nervtrådar i vaginan som känns extra trevliga med penetrering. Oralsex under mens är inget som lockar. Fingrar i ett blodigt kön känns inte heller trevligt för någon av oss.
Vi brukar mest visa ömhet och vara nära ändå, utan att blanda in sex. Nej, jag ägnar mig inte åt att gå ner på mig partner för att det är ”synd” om honom när jag har mens och vi inte har sex. Som yngre gjorde jag som många och hade sex ändå lite för att det presenterades som det mest vanliga. Gillar inte känslan eller kladdet. Kanske annorlunda om man blöder extremt sparsamt och har tampong mini under den rikligaste mensdagen?
*nåt
Oralsex på honom och tampong + vibrator för mig 👌🏻👌🏻 OM man känner sig sugen alltså.
Har ni något udda intresse som ni känner att nog ingen annan i detta kommentarsfält håller på med?
Skriva påhittade släktträd.
Kaninhoppning!
Löpning är ett intresse men jag kan tröttna på att fastna i samma runda och vill perioder ha löpprojekt. Testar därför på olika sorters löpning och har testat triathlon, orientering (var fruktansvärt dålig på att komma in i snabb kartläsning), maraton.
Började på simhopp för nåt år sedan och även om jag är riktigt usel på det gillar jag det. Vet inte så många vuxna som ägnar sig åt simhopp som vuxna för skojs skull och som inte har ägnat sig åt det regelbundet som barn.
Tror att många skulle hitta in i träning om man tänker utanför att enbart vara på gymmet eller gå klasser genom gymmet.
Löpning är inget udda intresse
Nä, det är verkligen svennigt🤓
När ni vill göra hälsosam mat, vad lagar ni då?
Köttfärs med tacokrydda och lite salt, Sötpotatis i ugn och keso samt avokado till. Så gott! Har sett att man kan toppa med honung, mer specifikt hot honey, men jag har inte hittat det i Sverige.
Jag gör egen! Jag tar en förpackning med flytande honung, lägg i en kastrull. Hackar i 1-2 habanero, beroende på styrka + hur starkt man gillar. Koka upp i några minuter.
Alt 1: låt stå 24h, plocka bort habaneron och häll på burk
Alt 2 (jag föredrar detta): häll direkt på burk och behåll habaneron i
Hade kunnat hälla i mig en hel burk på en vecka om jag inte begränsat mig 😬
Åh, tusen tack R2D2! Blir absolut att handla imorgon 🫶🏼
Allt lät nyttigt utom köttfärsen, tacokryddan och saltet🤓
Lagar exakt det jag är sugen på men fyller halva tallriken med grönsaker. Får det jag suktar efter plus vitaminer, mineraler, fibrer, antioxidanter, lagom med kalorier och håller mig mätt länge! Och frisk.
Ex spagetti 25%, köttfärssås 25% och broccoli, morötter, blomkål 50%.
Jag kör mycket bowls.
Lite ris/quinoa/bulgur, en halv avokado, köttfärs/kyckling,kokt ägg, några nötter. Varierar beroende på vad jag har hemma.
Kycklingfilé med rostad sötpotatis/vanlig potatis. Sås till gjord på grekisk yoghurt,vitlök och kryddor.
Sallad i olika varianter.
Sen är hälsosamt lite ospecifik term.. Hälsosamt som i bra för kroppen eller hälsosamt som i gå ner i vikt.. Det är ju olika. Nötter och avokado är toppen men inte toppen om ens enda fokus är att gå ner i vikt till exempel.
Husmanskost, vegetarisk och bowls. Tänker hälsosamt som att välja näringsrika, fräscha produkter, och inte för mycket ultraprocessad mat.
Försöker att inte krångla till det, utan hålla det enkelt. Tex fiskgryta, kålpudding, köttbullar med potatis och gräddsås, grönsallad. Äkta varor typ.
På sommaren blir det mycket pastasallader.
Veganska soppor med fullkorns matvete. Det låter riktigt trist men man ska inte underskatta en vällagad hemgjord soppa. Toppar med hummus utan olja.
Tycker ni det är mer intressant att diskutera influencers eller diskutera annat här i ÖS?
Eftersom detta är enda tillfället där annat får diskuteras så annat på ett sätt. Men finns det något intressant om någon influencer att prata om så är det självklart kul. Gillar ÖS just för att det är så blandat här.
Vad tycker du?
Jag gillar också att det är blandat! Men tycker det varit lite skvaller och sånt det senaste och tänkte om det var för att folk hellre skriver om annat när det som du säger är enda tillfället.
Håller absolut med om det. Men har inte bloggen dött väldigt mycket senaste tiden? ÖS brukade komma upp i 500 kommentarer innan kvällen var slut, men det var ett tag sen nu.
Tror det är för det krånglar mycket, flera som skrivit att de inte orkar med det och de har nog lämnat. Tänkte göra detsamma innan det ordnade sig för mig när jag bytte webbläsare.
Influencers. Tycker det här kommentarsfältet blir svårt att läsa/följa när det skrivs om allt möjligt.
Ja hade varit skönt med flikar som vissa tagit upp, eller uppdelat i ämnen kanske. Något som gör det lättare att hitta det man är intresserad av. Ofta är det ju väldigt många kommentarer här att scrolla igenom.
Jag tänkte också det. Dela upp ÖS i två delar – en för generellt snack och en för influencers och skvaller 🙂
Det hade vart ooootroligt!!
Tycker bara om när man diskuterar influencers och skvaller på ÖS
Min känsla är att det blivit mycket mindre skvaller och om influencers här, stämmer det eller är jag trött bara? 😅
Haha folk skvallrar ju hejvilt tycker jag.
Tycker det mer är som OT i inlägg och inte här. Förut var det väldigt mycket om influencers, nu är det bara några enstaka trådar tycker jag. Men jag kanske missat då 😅 Gick snabbt igenom och ser två trådar om influencers just nu.
Det är väl olika från ös till ös då kanske😄
Nja majoriteten handlar ju om annat. På ÖS tycker jag typ det är kanske 4-5 trådar om influencers ibland mindre
Ja, därav olika från ös till ös. Men det är ju bara att starta en influencertråd om man nu vill det, fattar att det är mest trådar om annat eftersom ös tillåter det. Tycker det är rätt tråkigt att diskutera influencers när man faktiskt får skriva om annat. Annars skriver ju folk om nån köksalice och ht hela tiden nästan. Bianca diskuteras i ös, igår var det väl hon Alice som bianca hade podd med bland annat. Så det är ju väldigt olika.
Är förvånad över hur många mamma- och gravidfrågor som dyker upp här! Måste väl finnas bättre forum för det?
Tippar att 95% här är kvinnor i fertil ålder. Så inte så konstigt. Skrollar bara förbi de trådarna då de inte intresserar mig.
Jag tycker skvaller om influencers jag inte känner till är totalt ointressant. Knappt de jag känner till heller när jag tänker efter. Återigen, skrollar förbi.
Husdjursfrågor toktråkigt.
Kritik av Camillas stavfel etc absolut tråkigast av allt.
Allt kan diskuteras, men är såååå trött på gravid/mamma/barnfrågor. De borde dra till familjeliv istället.
Film ni aldrig tänker se om men INTE pga att den är dålig på något vis utan annan anledning. Min är Trainspotting. Kommer inte vilja se den nu efter jag fått barn. Och pga flertalet äckliga scener
Kramer mot Kramer, Titanic, The Pianist, Schindler’s List, Sophie’s Val och några till
Requiem for a Dream räcker att se en gång.
Fifty shades filmerna. Min anledning kanske inte räknas om man inte får tycka det är ”dåligt” men jag lyckades på något sätt hitta flera saker i flera av filmerna that just…doesn´t make sense och det irriterar mig jättemycket.
T.ex i en scen klär hon på sig underkläder som han tycker om massor, dom är gröna. Dom klipper då till en annan scen (samma stund, moment och scenario)när hon tagit på sig en klänning direkt efter underkläderna och då helt plötsligt är de gröna underkläderna inte gröna utan blåa…? Känns som en typ error behind the scenes.
Sånt får mig direkt att tänka att det är en film och då förstör det hela känslan för mig, jag kan liksom inte ”tro” på filmen längre.
Hatar fasen 50 shades. Och deras kemi? Existerar till 0%. Kan inte förstå att folk faktiskt tycker att filmerna är bra😅
Inte böckerna heller men de är bättre än filmerna iaf.
Vad är bra att ha som extrajobb när man redan har ett heltidsjobb? Kan jobba kvälls- och nattid samt helger. Har ni några erfarenheter eller idéer?
Tidningsbud kanske?
Tack! Behöver man körkort för det?
Ja
Jag har jobbat som tidningsbud när jag var yngre, och det gick bra att gå då. Men kanske de flesta företag vill att man kör bil nu för tiden?
Delas det ut så mycket tidningar längre? Förr var det ju ett jättevanligt extrajobb, men nu är det så få som läser papperstidningar. Lite sorgligt.
Hemtjänst, LSS-boende eller matbutik?
Tack! Har tänkt hemtjänst men behöver man inte erfarenhet/utbildning?
I de bästa av världar vore det så.
Håller med. Jag har dock ett annat omsorgsarbete (förskola) så jag kanske har ett litet plus i kanten där.
Nej, det behövs personal hela tiden, så utbildning är inget krav.
De flesta av mina är undersköterskor. Några har fått vik efter sommarjobb, som inte har utbildning.
Nej, du blir internt utbildad som vårdbiträde genom en kort validering och sen är du igång och jobbar. Jobbade extra som vårdbiträde lite under gymnasiet (kvällar, heller och en del lov). Minns det som ett extrajobb som kändes viktigt och där jag hade fina kollegor och de äldre var trevliga.
Handels har 100% i OB-tillägg på lörd efter 12:00 samt sönd. Bra betalt, inga specifika krav på utb samt stort utbud av arbetsgivare.
Tack! Får jag fråga vad exakt inom handels du jobbar med?
Matvarubutiker, Lidl, Willys, Ica etc alla är inom Handels
Restaurang/pub eller kanske på bion eller på operan. Kanske matbutik?
På operan låter spännande haha. Tack!
Handels är ju bra och har du möjlighet att jobba kväll och helg så är ju matvarubutik bra. Vissa stormarknader har ju öppet till 23-23.30. Bra OB så mycket betalt för få timmar.
Tack Elin!
Kommer du orka? ♥️
Tyvärr känner jag att jag måste, med eller utan ork. Behöver ha en extra inkomst ett tag för att få en jämn ekonomi. Men tack att du tänker så ❤️
Jag tänkte på att eftersom du jobbat på förskolan kunde du söka inom kommunen, som avlösare eller ledsagare. Kontaktperson finns det ofta uppdrag för också. Bara en tanke.
Tänkt på att du även ska hålla och att återhämtning är viktigt. Var försiktig så du inte tappar förmågan att jobba helt, genom att ta på dig för mycket. Finns det kanske saker du kan dra in på och/eller sälja av?
Jag har rikliga blödningar och tar alltid cyklo-F och liknande. Jag planerar att bli gravid i år och undrar om det på något sätt är dåligt att ta dessa då? Om jag tar flera tabletter under 2-3 dagar vid mens och sen blir gravid vid ägglossning 14 dagar senare, kan det vara dåligt på något sätt då?
Fråga gynekolog för säkerhets skull.
Vet du orsaken till dina rikliga blödningar? Om inte så be om blodprov (kanske strular sköldkörteln) eller kanske du behöver få göra ett ultraljud på livmodern och äggstockarna för att se om du har cystor.
Grundorsaken är viktig att ha koll på hellre än att parera symptomen.
Får man sitta på en högskola/universitet och plugga även om man inte går där? Går på ett annat men har långt att åka och kom på att det hade varit en idé. Om man får. Och jag har hört att man får men är osäker. Vet att man får gå till universitetetsbiblioteken iaf (men jag pluggar inte så bra i biblioteksmiljö).
Vem ska kontrollera det? När jag gick på universitetet var ju alla hus öppna och det var ju bara att gå in.
Ja jag har för mig att högskolor och universitet är offentliga byggnader och jag ser ju där jag går att folk som så uppenbart inte pluggar där går in och lånar toaletten bland annat. Och ja, du har ju rätt, ingen kan kolla det. Har ju inte tänkt sätta mig i ett rum heller utan i en öppnare yta.
Stämmer inte- vi har passerkort.
Vilken skola? Har varit på 3 senaste året. Ingen har. Vissa delar kan ha, men oftast inte.
Merparten av högskolorna är offentliga byggnader eftersom det är statligt. Många universitet har öppettider för allmänheten och utöver det öppettider för studenter och då gäller enbart passerkorten.
Universiteten har säkerhetsvakter som cirkulerar vid olika tidpunkter. Det kollas absolut men inte om allt är i sin ordning och vid öppettider för allmänheten.
Men va har aldrig sett en enda vakt där jag går. Där jag tänkt sitta idag kan jag eventuellt ha sett någon när jag var där och fikade en gång.
Ja det får du. Men du får nog inte koppla upp dig på deras nät.
De har eduroam precis som där jag pluggar, så det borde väl gå?
Jo, det får man men som gäst. Har ibland haft vänner som har hämtat mig och när jag har pluggat kart har de kunnat logga in på universitetets Wi-Fi. Finns instruktioner på hemsidan för universitetet eller på biblioteket (en del universitetet har även små broschyrer utlagda i byggnaden med instruktioner gällande Wi-Fi-inloggningen).
Blev lite osäker nu för universiteten har höjt säkerhetsgraden för IT nu. Möjligtvis vill de inte längre att gäster kan logga in som innan? De har ju höjt säkerheten i olika etapper (bara förra året var det en till säkerhetsåtgärd för alla studenter på mitt universitet). Det är nog en nationell åtgärd?
Ja, det får du men du kommer att bli utslängd när öppettiderna för allmänheten är över för dagen. Du kan bara vistas i universitetsbyggnaderna utanför de öppettiderna genom att uppvisa studentlegitimation för Securitas-vakterna.
Du kan inte vara där på helgen om du inte är student och ca. 8 timmar under vardagar.
Ja men det vet jag. Det handlar inte om hela dagarna ändå och det handlar inte om helgerna heller.
Jag tvättade precis håret med ett schampo jag inte provat innan, och det luktar lite manligt. Och jag kände det här var ju lite mysigt! Tror verkligen att jag behöver ligga 😅
🙂🙂
Vad var det för schampo🤔
Någon här som följer Aisha? Var tycker du om henne? Vad har du för åsikter om henne?
Vet att det har varit rabalder & skandaler men jag tycker att hon är gullig och mysig att följa.
Haha usch för att stötta henne.
Nej tack.
Vem Aisha? Efternamn?
Min mamma gick bort för snart två veckor sedan, min pappa är också borta sen ett par år. Kan någon som förlorat sin mamma snälla ge lite hopp om att det kommer kännas bättre. Att mina barn inte får ha sin mormor genom uppväxten känns helt hjärtskärande. Allt känns just nu mörkt och som att färgen i livet försvunnit. Någon som förlorat sin mamma mitt i livet (kring 40år) och kan ge lite hopp om att man tar sig igenom det här?
Förlorade min mamma för 3 år sedan (samma ålder som dig). Trodde aldrig jag skulle resa mig igen, förlorade hela mig själv. Första året var enbart en kamp men med tiden lär man sig leva med det. När jag i dag tänker på att det är 3 år sedan jag kramade mamma sist känns det helt ofattbart men jag vet att mamma är med mig varje dag ändå. När jag inte kan ringa henne så tänker jag på henne istället och resonerar med henne, vad hade mamma sagt/gjort nu. Går till kyrkan ofta och tänder ett ljus, det ger mig närvaro och lugnt. Ta en dag i taget är mitt bästa tips <3
Hur nära era föräldrar var ni som känner såhär? Ingen kritik eller nåt såklart, bara undrar.
Jag var inte den som skrev kommentaren men har liknande känslor. Min mamma dog för några år sen. Jag var väldigt nära min mamma, vi var bästa vänner, spenderade mycket tid tillsammans, semestrade ihop.
Jag har, har förlorat båda mina föräldrar. 10 år sen mamma gick bort, några år innan var det pappa. Förstår dina känslor och tankar.
Det är en klyscha men det blir bättre med tiden, men det kommer ta tid. Jag gick till psykolog i början när mamma gick bort.
Och i vissa perioder i livet så kommer det kännas tuffare, men man lär sig leva med det.
Har själv småbarn och tanken om att mormor/morfar aldrig fick vara med är otroligt tufft att tänka på, men försöker tänka att världens finaste farmor/farfar finns istället.
Du kommer lära dig leva med det ❤️
Tack för era kommentarer, de värmer mer än ni anar. ❤️ Just nu är det typ fosterställning halva dagarna, när skulle ni säga att det mest akuta släppte för er? Ska börja jobba imorgon och hoppas att lite rutiner hjälper. Men det här mörka upptar liksom tankarna nästan hela tiden.
Så, så ledsen för dig ❤️. Beklagar verkligen från botten av mitt hjärta. Det är ingenting någon människa kan förbereda sig på.
Vill även skriva att rutiner är ett jättebra sätt att komma bort från sin verklighet ett kort tag. Så det kanske hjälper. Men känn ingen press och tillåt alla känslor att komma.
Läste nyligen ett fint citat om sorg; att sorg är som glitter, i början är det överallt och du får inte bort det. Med tiden dyker det upp här och vart och efter en lång period kan du hitta lite under soffan medan du dammsuger. 🫶🏻
Sorg är en fin sak – det är bekräftelsen på hur älskade och saknade de vi förlorat är. Din smärt är just tecken på hur älskad och saknad hon är. ❤️
Vilket fint citat, hoppas det kan bli så. Hela min världsbild har liksom ändrats, den man ser att mormor ska vara med på skolavslutningar, komma över på fikor eller bara vara den där personen man ringer om något helt oviktigt. Det är så så tomt. Men man får bara hoppas att sorgen lägger sig med tiden. Tack för din kommentar ❤️
❤️
Jag beklagar din förlust. Det är så otroligt smärtsamt att förlora sin mamma 💔
Jag förlorade min mamma vid årsskiftet, hon var 71 och jag 42. Kan fortfarande inte fatta att det är sant. Tänker på henne varje dag och flera flera gånger i veckan tänker jag att jag ska ringa henne…. Det är så svårt att förlika sig med ”aldrig mer”. Är mitt uppe i livet med barn och heltidsjobb, det är så himla konstigt att allt bara rullar på; jobb, träningar, läxor, skola, hämta-lämna, maglagning, natta, förkylningar och fan vet allt.
Jag har inga råd att ge, är också ganska ny på det här. Men vad jag förstått så kommer det komma en dag när det känns lite ljusare. Jag hoppas du har bra stöd omkring dig🩷
Så hemskt att du är i samma situation. Jag beklagar verkligen.
Jag hoppas också att det kommer en dag där allt känns ljusare. Kan du känna nu efter ett par månader att du är på en liiite bättre plats?
Tänkte nog att varje dag skulle bli lite lättare. Men efter två veckor känns nästan allt jobbigare.
Förstår din känsla med rutiner, eller hur allt rullar på trots att inget är som innan. Det kanske underlättar på ett vis, jag vet inte.
Beklagar verkligen din förlust! Jag var i samma ålder när mamma gick bort och jag tänke också mycket på att mina barn inte kommer ihåg henne och det var en egen sorg. Vi har pratat mycket om henne, visat bilder så hon är inte främmande för dem. Och vi pratar mycket om alla som lämnat oss, det är ett sätt att ha dem kvar. Berättade mycket småroligt historier, så de skulle tänka på henne med ett skratt. Speciellt vår dotter saknade en mormor ibland, jag sa att mormor satt på ett moln och viftade med fötter och kikade ner på dem ibland för att de vad de gjorde. Det tyckte hon om <3
Läser era kommentarer om era bortgångna mammor och tårarna rinner ner för mina kinder💔. All kärlek och styrka till er. Era mammor finns kvar inom er för alltid . Beklagar er sorg så mycket ❤️💔. Klarar inte av tanken på att någon gång förlora min Älskar henne så mycket😭
Tack för din kommentar. ❤️
Att berätta om henne är ju verkligen ett sätt att hålla henne levande, ska ta med mig det.
Kan du känna att du kommit vidare? Jag förstår ju att livet framåt kommer bli annorlunda, men komme glädjen komma tillbaks på samma sätt som innan? 😭
Jag beklagar verkligen. ❤️ Min mamma gick bort för några år sedan, 59 år gammal. Jag var 28. Jag hade inga barn då men idag har jag ett samt två i magen. Just sorgen över att min mamma inte fick uppleva detta är stundtals så stark att jag inte fattar hur en människokropp kan hantera det utan att lägga av. Men den kan det, efter ett tag känns det lite lite mer uthärdligt igen. Sorgen går verkligen i vågor för mig.
Jag har inga konkreta tips mer än att inte försöka tränga undan känslorna. Bara låta dem finnas, acceptera dem – det kommer att kännas lättare. En annan sak som hjälpte mig var att läsa om krisens fyra faser. Att förstå vad jag gick igenom och vilket skede jag var i hjälpte mycket. ❤️
Tack för ditt svar! ❤️Kan du känna att du ”kommit” igenom det och kan känna glädje som innan, även om sorgen kommer i perioder?
Jag hade verkligen behövt lite kärleksråd…. ❤️ Överreagerar jag eller hade ni känt likadant?Jag har dejtat en jättefin kille sedan i höstas och han har alltid varit otroligt varm & mjuk mot mig. Vi är ganska olika, han är praktiskt lagd och grubblar inte så mycket, medans jag är en högkänslig person som tänker en del. Inte minst på andra. Vi har hamnat i ett jättegräl precis där jag sa att jag inte vill fortsätta mer, vilket gör jätteont i hjärtat för jag är så himla kär i honom annars. Men kort & gott: jag sa ifrån och bad honom tänka sig för, för åter igen så har hans killkompisgäng uttryckt sig lite ”klumpigt” tycker jag. Dom använder sjukdomar som skällsord, t.ex ”han är helt cp just nu” när dom skulle beskriva hur en av killarna är trött och snurrig efter igårkväll, eller ”han var helt dampig”. Jag känner såhär; vi är över 35 år båda två, och detdär är sånt man ju hörde ens klasskompisar skämta i högstadiet. Vi hamnade i en ganska ilsk diskussion där jag tycker att han borde säga ifrån ifall hans vänner uttrycker sig sådär, medans han menar att ”det är ju bara ord” och att dom ju inte är ute och kränker nån. Och jag kan fatta hans argument MEN om det nu bara är ord, varför inte då börja ändra på en ful vana och tänka sig för? Och jag tycker det är relevant huruvida det är ord man säger för att aktivt vilja såra någon, risken är att du säger en sån sak ute och någon person kanske blir jätteledsen för att den har en anhörig där hemma som t.ex har sjukdomen, eller mobbas och blir kallad för dampbarn. Han tycker att jag blir kränkt för nåt som inte ens handlar om mig. Jag har ganska högt i tak annars och kan själv skoja om mycket. Men gränsen går, tycker jag, när man gör det på bekostnad av någon annans sjukdom, hudfärg eller sexuella läggning. Jag vet att hade han uttryckt sig sådär bland mina vänner eller familj så hade dom tagit jätteilla upp. Inte för att någon av dom kanske kan identifiera sig med det han använder som skällsord, utan för att det helt enkelt bara inte känns okej. Måste man själv vara berörd och bli träffad för att du ska motiveras nog att förändra ett beteende? Samtidigt ogillar jag dom som blir kränkta av precis allt, men det är ju en extremgrupp och en helt annat sak. Vad känner ni…? Usch jag kan inte sluta gråta för jag vill verkligen att dethär ska funka, han är den första jag vågat träffa och verkligen för första gången kunnat bli kär sedan mitt ex och jag tog slut i höstas efter 11 år ihop. Så detta gör ont, på riktigt. Men jag måste veta att jag fattar rätt beslut som väljer att gå eller om jag borde ge honom chansen att förändras.
Jag tycker att du är larvig. Men det är nog bra för honom att inte behöva vara ihop med dig som blir så upprörd av sådant. Det är ju precis det som är att vara lättkränkt.
Han är den första du kunnat bli kär i sen i höstas när det tog slut med ditt ex och ni har träffats sen i höstas?
Du har INTE ”högt i tak” som blir arg över skämt om sjukdomar, hudfärg och sexuell läggning.
Vad menar du? Att du tycker det är okej att skämta om sånt?
Jag menar att du använder begreppet ”högt i tak” helt fel eftersom du har tydliga gränser om vad du anser vara ok att skämta om.
Förstår inte varför du ska göra slut med honom pga hur hans vänner uttrycker sig. Tror du överreagerar lite, om du hänger med dom och dom utrycker sig så kan du ju du påpeka att du tycker det är oskönt sätt att utrycka sig på. Men förstår inte varför du ska straffa killen ? För att han inte tycker som du?
Jag tänker mest om det är hans vänner som säger så. Du eller han kan ju inte ändra på hur de beter sig. Msn kan acceptera det eller inte däremot. Men varför säger du inte själv något när de säger så? Typ att det där lät ju inte så schysst eller… ?
Är du säker på att det är just det här du retar dig på med din kille eller är det annat i bakgrunden som spökar?
Det jag reagerade på är att det tog slut med ditt ex i höstas och du började dejta den här killen direkt efter? Girl… Om ni var tillsammans i 11(!) år borde du ha tagit mer tid än så innan du hoppar in i något nytt.
Fast nu vet vi ingenting om TS förra relation och det är inte det hon vill ha hjälp med. Fokusera på inlägget och skit i den förra relationen.
Om man inte är redo för en ny relation kommer man lägga krokben för sig själv.
Fortfarande helt irrelevant. Fokusera på frågan. Herregud.
Det är väl bara du som vet om du gör rätt beslut. Om du tycker det är jobbigt att han håller på så, så verkar det ju obviously vara en dealbreaker för dig.
Hade själv inte gjort slut för en sån sak.
Är du på riktigt?
Jag tycker att det är absurt att du ska försöka styra att han ska säga ifrån till sina kompisar. Det blir sjukt kontrollerande och jag hade aldrig accepterat det.
Sen hade jag personligen inte varit så pepp på en man som pratar som en 14-åring med sina kompisar men det är ju en annan sak.
Skulle undvika vännerna iaf och vara vaksam på liknande språk och beteende hos honom och ev dåligt inflytande från dem. Känner igen typen och det där är i så fall inte det enda tveksamma. Hatar typiskt ”grabbiga” killgäng.
Nä exakt, trivs man i den typen av grabbgäng och med den jargongen så säger det ju något om hur man är som person liksom.
Den mest intressanta tråden idag. Så mycket följdfrågor jag vill ha svar på. Typ är killen oskön eller är det vännerna? Är de ord du skrivit som exempel verkligen sååå hemska ?
Jag har varit i samma situation som du och jag dumpade också. Det är så fruktansvärt avtändande med ”män” över femton år som uttrycker sig på det viset och ens vänner speglar ens egna åsikter. Något av det mest attraktiva jag vet är män som säger emot och står upp för saker, så jag kan inte respektera någon som sitter tyst.
Sedan har jag aldrig köpt det där med att man inte kan/ska ta illa upp om man inte själv ingår i gruppen som det skämtas om. Jag är vit, heterosexuell och har ingen diagnos, men accepterar inte rasism, homofobi eller funkofobi.
Jag angaryatt du är kvinna, och om jag har fel så ber jag om ursäkt.
Killar kommunicerar på ett helt annat sätt än tjejer och lägger absolut ingen vikt vid vilka ord som används. Tjejer och deras kommunikation är helt tvärtom. Det rättfärdigar inte hur dom uttrycker sig, men det kan vara en förklaring till varför den du träffar inte reagerar och tycker det är en big deal.
angaryatt = antar att
Inga killar (män) jag umgås med pratar så…
Okej, dåligt uttryckt av mig. Jag syftade inte på att alla män säger sådana ord, bara att dom uttrycker sig annorlunda än kvinnor som grupp. Så det jag försökte få fram var att man som kvinna måste ha det i åtanke när en diskussion påbörjas om ordval med en man som då inte verkar förstå varför man hakar upp sig på ett visst uttryck/ord.
Vissa män ja. Alla är individer.
Haha snälla. Dina killkompisar kanske.
Att vara högkänslig är ok men du måste respektera att han inte är det.
Du kan inte kräva att han ska agera utifrån din känslor. Det är som att en diabetike skulle kräva att ens partner ska äta utifrån en sjukdom som partnern har. Du måste lära dig att separerar din egna känslor från din partners agerande. Ni är två olika personer och ska inte härma varandra. Ni ska leva bredvid varandra. Lika lite som du ska vara ”okänslig” som han så ska han gå dina ärenden.
Kan du förklara mer?
Alla människor är olika. Har du en sjukdom och behöver en viss kost är ditt eget ansvar. Lever du med en person som älskar den maten som är fel för dig behöver du respektera att den ändå får äta det medan du tittar på.
Att du reagerar på det hans vänner säger är inte ditt ansvar. Eller hans. Alla människor kan och ska inte vara på ett sätt som passar dig. Men du ska inte ändra dig för att passa dem. Det finns en teori som heter ”let them”. Läs lite om det. Det handlar om att landa i att tanken att ok ”jag känner så här, han tycker så, min partner bryr sig inte – och det är ok”. Din partner kan inte tvingas föra din talan. Kort och gott – njut av din partner, häng med hans vänner och respektera att de är idioter eller be din partner umgås med dem utan dig. Din partner är inte ett hot mot dig bara för att den skiter i kämpa emot vännernas knasiga åsikter.
Om någon vill läsa mer om Let them-theorin:
https://www.bokus.com/bok/9789199028071/let-them-teorin-svensk-utgava/
En diabetike kan äta samma saker som en frisk person.
Både du och jag missade ett r.
Bara du missade den symboliska liknelsen.
Jag är diabetikeR. Men kan inte äta som min familj och må bra.
Min bror blev diabetikeR i ung ålder, han har alltid ätit det vi andra i familjen ätit. Sen såklart att allt är med måtta, inte hälsosamt för någon att dricka läsk som inte är Zero Sugar tex.
Bara intressant att du som diabetiker tar upp en sådan liknelse. Min bror har hela livet hatat när människor säger kommentarer som ”ska du verkligen äta kanelbullen? Du har ju diabetes”. Det kan man ju.
Låt honom känna så då.
Jag kan äta allt och reglera men jag mår sämre då. Jag mår bäst av hålla min matrutin och inte svänga runt för mycket men jag lider inte av det. Jag mår ju bra av att äta på mitt sätt och bara glad att jag hittar en väg som jag mår bra av ändå. Om folk frågar så vill de väl veta? Jag berättar gärna isf.
Jag tycker det är en konstig tanke att du vill bestämma att han ska säga åt sina kompisar. Du har ju sagt åt honom att du tycker sådana uttryck är dumt och förhoppningsvis tar han det till sig då ni umgås tillsammans. Men att du vil styra och ställa i hans umgängeskrets är lite väl.
Jag tycker du överreagerar.
Säg vad du tycker absolut, men du kan inte kräva att han ska fostra sina vänner.
Hade sagt att jag uppskattar om du inte säger så när jag är med om du kan komma ihåg det, så kpmmer det kanske blir färre och färre.
Men ja, ni är vuxna, men såååå jävla farligt är det väl inte? Herre gud, sluta träffas fär en sån sak.
Skänt ändå med i-landsproblem.
It’s giving långburk, småstad, tonårsgraviditet och studier vid livets hårda.
Pja, ogillar hon partnerns vänner till den graden är det ju bara att göra slut. Men hon kan självklart inte be partnern uppfostra sina vänner, snacka om okontrollerat kontrollbehov.
Du tänker rätt. Det är otroligt trashigt beteende, kan tänka mig vilka slags killar det är. Kvar i yngre tonåren… Man pratar inte sådär i vuxen ålder. Och att han är ok med det säger ju nåt om honom. Man kan inte ändra partnerns vänner men skulle dra öronen åt mig lite om de var såna, ofta följer annat beteende och åsikter med…
Håller med här. Känns inte alls som ett någolunda ens vuxet beteende. Inte fan är man 35, hämtar ungarna på dagis och påvägen hem ringer man grabbarna och kallar folk för CP och det ena och det andra? Känns skevt.
Låt folk hålla på som dom vill, men du väljer själv vad det är för människor du vill ha omkring dig och umgås med.
Byt ut mannen, han är uppenbarligen helt okej med beteendet.
Inte ditt ansvar hur hans kompisar uttrycker sig men sjukt osexigt att vara 35 och hålla på så? Skulle göra slut mer pga det och låta dem fortsätta i sitt gäng
Fast det är som jag förstår det inte killen själv som använder dessa ord, utan hans kompisar.
Om du har problem med det är det väl upp till dig att säga till kompisarna vad du tycker. Inte be din kille göra det? Stå upp för dina åsikter och göm dig inte bakom honom
Jag fattar inte- om du är så himla kär och vill fortsätta med honom är det ju dumt att säga att du vill göra slut…? Du måste ju kunna stå för vad du säger, om det blev fel får du väl säga till honom att du uttryckte dig i stundens hetta men inte menar vad du sa.
Vad menar du med ge honom chansen att förändras? Du måste ju kunna acceptera att han inte tänker som du?
Eller hur…folk vill inte bli styrda av sina parters. Knepigt att uppfostra en partner på det viset.
Jag kan faktiskt förstå dig. Jag är 30+ och vill bete mig därefter, och hade velat att min partner beter sig likadant.
Nu säger inte jag att din partner använder samma språkbruk, för du nämner att hans kompisar gör det..Men.. Det känns väldigt otippad att alla hans vänner uttrycker sig på det sättet, utom han? Din partner?…Det är sällan det är så och oftare så att alla i grupp uttrycker sig på samma sätt.
Men till poängen, jag hade väntat mig ett vuxnare språk från någon som är 30+. Jag pratar inte så, och vill inte umgås med folk som pratar så heller. Det hör till tonåren och ungkarlslivet att vara slapp i käften och inte tänka så mycket. Inte när man är 30+ och vuxen. Jag pratar inte så på jobbet och inte på fritiden heller.
Hade mina vänner träffat någon som pratar så hade dom inte heller blivit förolämpade för att det är personligt, men dom hade förmodligen reagerat på att personen i fråga väldigt frispråkigt använder ”starka” ord. Det blir som att man ryggar till och tänker ”oj..?”
Själv är jag långt ifrån rumsren, jag svär och kan vara väldigt stor i munnen ibland, men jag går inte runt och kallar folk (bakom deras ryggar) för t.ex h*ora, fitta, CP, osv. Spelar ingen roll om dom hör mig eller inte. Om jag tycker någon beter sig helt bakom flötet så säger jag det, i värsta fall säger jag ”är han dum i huvudet”. Men att blanda in skällsord och bete sig på det sättet känns bara så otroligt barnsligt och förlegat.
Jag tänker på detta ofta när jag träffar min syrras kompisgäng, dom är alla snart 40 men pratar som om dom är 18 år gamla.
Det är mycket grova ord, diagnos anklagelser och allmänt ”trash” språkbruk.
Heltokigt att lämna någon man är kär i för att personen i fråga inte säger i från när hans kompisar använder tanklösa ord.
Man måste ju kunna ha någon typ av tolerans för att man kan tycka olika.
Om du säger din åsikt och förklarar varför – och han inte håller med – ska han ändå lyda dig då och börja läxa upp sina vänner?
Du kan väl säga till själv när vännerna säger dumheter.
Låter extremt barnsligt beteende av dig.
Väx upp och bete dig som en vuxen. Var nog bra för killen att slippa dig.
Man kan tycka att det är överkänsligt, men om du får ångest över att han beter sig så så blir det ju ändå jobbigt för dig. Jag hade fortsatt säga ifrån och ge det lite tid och om han inte ändrar sig så dumpa honom. Hitta någon som passar dig bättre så att du slipper ha ångest.
Emelie F’s personlighet börjar verkligen komma fram ju mer pengar hon tjänar. Hon är clout chaser nummer 1 och en mean girl. Varför ska hon lägga sig i hela grejen med Nara/Bianca/Alice etc grejen. Spelar dum ”jag vet inte om jag förstår men hjälp mig förstå. Får man inte ha en åsikt om man är mångmiljonär” ”här smörjer jag in mig som en medelklass” hon sjunker till exakt samma nivå som alla andra nämnda. Hon pikar och har en åsikt mot Perla (som hon var extremt otrevlig mot i sin podd för några veckor sedan). Kan vi bara cancella Emelie snart? Orkar inte med influensers som följer strömmen, tackar ja till alla samarbeten och inte har någon egen nisch.
Vadå smörjer in mig som en medelklass? Vad menas med det?
Tror hon försökte sig på ett skämt
Håller med om att hon uppfattades som väldigt ödmjuk genuin och go tjej innan och fick ett stort uppsving på snap just pga detta när hon var gravid och var så ”delar med sig av allt” – blev förvånad över att hon faktiskt lät som en översittare och mean girl i podden som de nyss släppt. Är väl ganska uppenbart att hon också ville dra fördel av att vara Bianca’s assistent, hon försökte ju liksom va influenser innan men hade typ 20k följare, så givetvis är hon clout chaser.. naivt att tro ngt annat
Har bott granne med Emelie i Hägersten, tjejen är NOLL ödmjuk och har aldrig varit
Men att Perla lägger sig i är ok?
Hon är så jävla jobbig. Förlåt men varför ska hon försöka bli D-kändis på alla andras bekostnad? Om hon nu har så mycket att säga till om hela tiden kan hon väl försöka göra någon verklig skillnad i världen istället
Var det inte hon som lipade för några dagar sedan för att någon sa något om henne.
Fattar faktiskt inte hur hon orkar det börjar bli too much liksom.
Nej därav ”sjunker till exakt samma nivå” dom är alla omogna. Perla la sig i för att Nara sa att hon är en av få hon tycker om. Emelie la sig i för att hon är clout chaser. Och Biancas lilla minion
Hoppas hennes 15 minuter i rampljuset är över snart och att hon återgår till att vara irrelevant
Förstår inte ens varför folk börjar följa influencers assistenter och annat? Det är ju liksom de personerna som gör att det blir fler och fler influencers som tjänar multum på att göra ingenting typ.
Ja det är helt galet, i vilken värld blir en människa intressant bara för att den jobbar nära en influencer?
Det är verkligen helt sjukt. Och typ Lovisa Worge som tror hon är Sveriges största och över alla andra, man ba du va en fkn assistent och låtsades som att du ej visste vem B var ens, huuuur kan hon komma undan så lätt och att alla typ rövslickar henne för att hon har sån hård yta
Får inte alla som går från att vara okända till att helt plötsligt bli lite mini-kända, tackvare Bianca, hybris?
Har skit dålig koll på hela Bianca-ligan men känns som de håller varandra ryggen och flikar in i allt för att få mer engagemang och attention? Bara en tanke….
Ja de alla lägger sig i för att få lite trafik.. går väldigt dåligt med engagemanget these days verkar det som
Inte spelat tv-spel på en månad. Är så sugen men känns ändå lite jobbigt att spela, enklare att glo på serie. Vilket problem😂😂
Jag hade dött
Jaså? Haha får nog fan spela imorgon.
Vilka är dina topp favvospel?
Ja men det är för att tv-spel får mig att koppla av och må bra. Spelar jag inte blir jag nedstämd. Oj jag har många men Mass Effect, Cyberpunk, Witcher 3, Persona 5, Zelda BOTW och Zelda TOK, Clair Obscur
Någon här med erfarenhet att flytta från Sthlm till Malmö? Vill gärna höra upplevelser (eller från annan ort såklart), jag har bott hela mitt liv i Sthlm men är mer inne på att flytta till malmö av olika anledningar. Har dock inget sammanhang där än, mest nyfiken på om någon gjort samma sak och har erfarenheter att dela med sig av på olika sätt, jobb/gemenskap/hobby/boendesituation etc 🌸
Jag har! Jag säger: testa! Man kan alltid ångra sig. Jag flyttade av rent sug och nyfikenhet. Tänkte bo ett halvår när jag ändå pluggade distans men blev kvar i fyra år. Det säger en del om hur gott jag trivdes 🙂 Folk är öppna och välkomnande, det är enkelt att hitta sammanhang och nya vänner. Många är ju inflyttade, som alla studenter till exempel. Billigare boende och större chans att hitta något väldigt centralt om du gillar det. Stan är enkel att ta sig runt i och inte svår att lära sig. Jag hade fantastiska år i Malmö. Många säger att livet liksom är enklare där, och det håller jag med om!
Ur askan i elden. Flytta till Lund ist, bra mycket charmigare.
Jag har. Tempot är generellt lugnare utanför sthlm. Billigare att bo osv. Men, Malmö är den sista stad jag frivilligt skulle välja. Tänk noga innan är mitt tips.
ÄLSKAR Malmö. Hade aldrig någonsin kunnat bosätta mig i Stockholm igen.
Malmö ligger även 10 min tåg från Danmark (lägger du till några minuter hamnar du i Köpenhamn), där du har möjlighet att få skyhög lön på grund av valutakursen. Jobbmarknaden är god i Danmark och det är vanligt att anställa svenskar.
Upplever Malmö som en mycket mindre ytlig stad än Stockholm och att folk är mer välkomnande och hjälpsamma.
Älskar att det finns så mycket olika delar av staden, som har så mycket trevligt att bjuda på oavsett om du är i Limhamn, Möllan, Dockan, Gamla Stad osv.
Malmö är en storstad, så mycket av det man har i Stockholm finns även i Malmö. Annars är det som sagt bara en tågresa över bron till Köpenhamn (som inte kallas ”Skandinaviens huvudstad” för inget ;).)
Kör, bara kör!
Juste! Boendepriserna här är något helt annat än Stockholm 😂 PÅ ETT BRA SÄTT!
10 minuter! Det tåget vill jag gärna pendla med : )
Annars var det ett härligt optimistiskt svar!
Jag har. Flyttade efter 9 år i Sthlm. Kommer från södra Sverige men hade i princip aldrig varit i Malmö och kände ingen där när jag flyttade ner med man, bebis och hund för ganska exakt 9 år sen. Trivs jättebra här! Malmö har ett sånt oförtjänt dåligt rykte. Du har havet precis intill, fantastiska parker, mysiga områden i staden, närheten till Köpenhamn och Kastrup.. bodde i Slottsstaden innan vi flyttade till hus, älskar fortfarande det området. Det är mycket mer chill här än i Stockholm, tempot är lugnare, folk är trevliga. Absolut finns det problem med kriminalitet men bor du inte själv i utsatta områden osv så är det ju inget man märker till vardags och samma problem finns överallt (jobbar inom rättsväsendet så vet precis hur mkt som händer). Kan inte nog rekommendera Malmö!
Tips på bra schampo och balsam till skört, tunt hår (dock egentligen lockigt men när man har typ tjugo hårstrån kvar blir det ju aningen mindre lockigt med..) ?
Testat rätt många märken, mest dyrare för billiga gör det bara till svinto, men behöver något ännu bättre..
Är det samma person som brukar fråga?
Ger tips igen om bruns schampo och balsam. Helt klart bäst av de jag testat. Sen är det också värt att testa någon bonding trearmemt om håret är skadat. Tex k18 🙂
Nej det än någon annan då haha. Men tack för tipset, har inte hört om det märket alls, ska kolla vad det är för något. Tycker du k18 är bättre än olaplex (om du nu testat båda)? Gillade olaplex förr men tycker inte det gör varken något bra eller dåligt längre så kör bara med Kèrastase inpackning istället.. bra men de är relativt tunga överlag så det gör att jag inte kör på shampoot och balsamet tyvärr.
Jag har förvisso rätt bra hårkvalitet men jag använder Silicea shampoo och Arganmidas balsam och hårinpackning. Äter dessutom siliceas kapslar och gjort några år.
Någon som kollat nya säsongen av Love is blind och vill diskutera lite? Ni som inte sett allt och planerar att göra det kan ju skrolla vidare så ni slipper spoiler.
– så ledsen för Fabian. Men kändes som att Ellenor valde honom för att hon typ tyckte synd om honom?
– herre jösses vad dryg Daniel är. Såg något klipp från när han var med i ”halv åtta hos mig” och ljög om att han gjort egen bea fast han köpt den. Han förtjänar inte Johanna.
– och han Ludvig.. att två tjejer ville ha han. Hon som blev bortvald borde vara glad?
–
g som trodde att Fabian och Ellen skulle bli det enda paret som kändes äkta och som verkligen skulle passa ihop! Kunde se dem framför mig på filantropiska resor (volontärarbete m.m). Vilken missbedömning!
Intressant att Daniel varit med i ”Halv åtta”, jag måste definitivt leta rätt på det klippet.
*Jag som trodde…
ska det givetvis vara!
även lyxfällan 😉
Nej men hjärtat braaast för Fabian, så fin och genuin kille! Att han inte har någon familj heller som kan stötta han känns så hemskt.
Daniel ser ut precis som chrippa och pratar som han också antar jag, de måste va släkt, båda är ju från Norrköping?
Ludvig ser ut som 15 år men tjejen han valt ser också ut o va typ classy lady 45 år, så omaka
Han känns även som 15!
Bara jag som tänker att Fabian hade typ valt vem som helst bara för att han är så kär i kärleken?
Missförstå mig rätt, han verkar vara en otroligt fin person men LIB är så fel forum för en sån själv.
Men vem är det Lars-Erik är lik?? Blir galen
Sebastian från Bachelor?🤔
Ja, kanske är det han jag tänker på..
De är väldigt lika!
Sebastian som var bachelor för några år sen, tror jag. Han som var tillsammans med Ida Nordfors.
Så ledsen för Fabians skull, men blev lite avtänd såfort jag såg honom. Är verkligen inte tjej som jagar macho men jag tror hans språkbruk och brytning blir lite för mesig med allt han säger om att han verkligen vill ha kärlek och bla bla bla..Det blev lite…awww mes.
– Daniel är en straight ick. Fyfan. Bläääääää. Johanna är jag inget fan av heller men hon är ju inte ick iaf, bara inte min typ av tjej.
Ludvig går bort direkt för mig, jag är väldigt strukturerad och ordentlig och hans adhd syns på långt håll, jag hade fått panik av att ens prata med honom och han direkt tappar tråden och ba ööööee eeehhhh va. Och vadå han är 30+???? Det skriker typ 19 år och precis flyttat hemifrån om honom!
Lars erik är 2026s version av Mitt hjärtas fröjd och eviga kärlek.. Om religion är så viktigt för honom borde han ha valt en tjej som också är religiös?
Fabian 💔 tycker även synd om Ellen. Måste varit så svårt för henne att säga nej.
Ludwig, rätt störig ändå. Hon har sagt flera ggr att hon inte är bekväm med att ge fysisk närhet men han fortsätter tjata. OK VI FATTAR. Såklart tråkigt att han inte känner sig bekräftad, men tjejen kommer knappast bli sugen på att ge honom fysisk närhet när det ligger sån himla press på det. Väldigt omaka, han 16 bast med Samir som idol och hon känns som 38 och classy.
Daniel 🤮 gillar ingenting med honom. Dryg i kapslarna och störig och egoistisk på resan också. Tycker synd om tjejen, men har inte fått ngn riktig bild av hennes personlighet. I synkarna verkar dock Johanna väldigt vettig och jordnära.
Älskar basketspelaren och den mörkhåriga tjejen. Tror på dem! Båda är väldigt likeable.
Lars-Erik haha, får noll grepp om honom. Lite mood manager va? Ronja irriterar sig nog på att han är rätt inställsam, snäll och flexibel. Tror hon är van vid drama och kommer inte attraheras av hans snällhet utan kommer nog vilja provocera fram en reaktion från honom pga sina gamla mönster. Tror han är en riktigt fin person men kan förstå om man stör sig på honom om man föredrar raka rör. Ronja också så sugen på basketspelaren!!! De kommer aldrig hålla.
Ibbe och Annie är väl guldparet. Hoppas veeeeeerkligen de håller. Tycker om båda två!
Också: ÄLSKADE reaktionsavsnittet. Skrattade högt.
Tycker det är så märkligt med personer som är med i sådana här program och sen tycker att det går för fort fram 😅
Synd? Om? Ellen?
Minns ni Toftbys ilska för några år sedan då hon hade suttit mitt emot en ammande mamma på tåget och gick hem och skrev ”jag vill inte ha dina bröst i ansiktet” och startade en livlig debatt? Jag kom att tänka på det nu när hon har ett litet barnbarn som kanske också behöver mat när hon är ute bland människor. Undrar om hon fortfarande är lika ilsken som då?
Har aldrig och kommer aldrig förstå det där ”jag vill inte ha nåns bröst upp i mitt ansikte”. Vart fasen befinner ni er i förhållande till den ammande mamman egentligen? Jag har ammat mina barn på alla möjliga ställen. Kunde inte bry mig mindre om nån valt att störa sig på det.
Nej, vart ska en ammande mamma ta vägen på ett tåg(eller var det än sker)? Låsa in sig på en skitig offentlig toalett? Toftby kunde väl tagit en runda i gångarna på tåget, scrollat på sin mobil, tittat ut genom fönstret eller vad som helst utom att titta på kvinnans bröst!
Vad använder ni chatgpt till?
J
Anvönder inte chatgpt, pga av att de ingått i avtal med amerikanska militärem och tillåter dom använda sin AI till att övervaka medborgare och döda oskyldiga i kriget.
Gått över till Claude som sa tvärnej till att stötta militären i deras mördande.
En del frågor om barnuppfostran, inredningshjälp, hjälp vid jobbsökande. Ja det är väl mest det.
Senast när jag skulle köpa en ny läsplatta, Fick en massa bra info snabbt.
Inget alls eftersom det är en miljöbov och inte en tillförlitlig källa. Läste också om ett fall i veckan där ett företag som begått miljöbrott undslapp straff för att man inte hundra kunde utesluta att mobilfilmen som visade händelsen var AIgenererad så jag tycker att AI borde regleras kraftigt.
Brevvänner?
Är det någon mer än jag här som fortfarande gillar att skriva brev för hand och skicka med posten? Svara gärna om du är intresserad av att brevväxla med mig! 🙂
Har några brevvänner men hade varit kul med fler!
Jag är född 93 och gillar bland annat djur och att läsa. Har småbarn, men spelar ingen roll om du har det eller ej. 🙂
Skulle vara kul om någon svarade!
Men gud vad mysigt och roligt med brevkompis! Vilken nostalgi! Håller tummarna att du hittar någon 🙂
Finns grupper för dem som söker brevvänner på Facebook. Sök på brevvänner,finns flera olika. Lycka till. Så mysigt med snigelpost.
Jag hade gärna brevväxlat. Jag gjorde det en del förr, men hade varit kul att börja igen. Är 92:a, har också små barn och mina intressen är böcker, skriva och plugga språk. 😊
Härligt namn, jag börjar sjunga på Nu är jag ensam här igen… från Les Miserables <3
Vad kul! Du kan maila mig så kan vi utbyta adresser!
Om fler vill brevväxla så går det bra att maila också ☺️ mysan.louise@hotmail.com
Ni som jobbar kontorstider med flex, hur brukar era arbetstider/dagar se ut? Hur långa luncher tar ni? Hur utnyttjar ni flexen?
Jag brukar jobba från halv åtta till fyra typ när jag är på kontoret annars till 5 hemifrån. Tar 30 min lunch +-
Alla ”jobbar” alltid någon extra timme hemifrån. Det är så man inte hamnar minus på flexen
Dock så JOBBAR jag och inte ”jobbar”
Det är väl inte så konstigt att man hinner jobba lite extra när man slipper restid?
Hur vet du det? Har du koll på mitt flexsaldo också? 🤓
Jobbar vanligtvis 6-14:30. Jobbar in flex på em om jag är mitt i något jag inte vill avsluta. Blir ofta 1,5 – 2h plus flex per vecka.
Tar ut flex på 4-timmarsdagar, långlunch ute med vänner eller vårdbesök.
7-15.30 på plats och 6.30-15 när jag jobbar hemma. Flexar när jag vill sluta tidigt.
Jag och många andra på min arbetsplats utnyttjar flexen hejvilt. Vi har ”kärntid” 9-15 så då förväntas man vara på kontoret, men inget konstigt att komma 9 eller gå 15 (ibland t o m både och, antar att de andra också jobbar in det på kvällen hemma eller en annan dag).
Lunchtiden varierar också kraftigt. Ena dagen slänger man i sig nåt på 10min mellan möten, nästa kanske men tar en springtur så det blir en 80min-lunch. Förhoppningsvis jämnar det ut sig…
Men pratade med en kompis igår och han har flex men kulturen på hans jobb är att man jobbar 7-15.30 med en exakt tid för lunch och avviker man från det får man gliringar av de andra.
Jag till skillnad mot de flesta andra börjar alltid senare. Brukar jobba 9,30-18 ungefär. Men varierar ofta med vissa kortare dagar och en del längre. Men undviker så långt det går att börja före 9.
Jag jobbar 9-17. Tar oftast 45 min lunch för att kunna gå hem lite tidigare på fredagar. Flexar ibland för att kunna passa någon tid, typ om jag har en frisörtid bokad men flexar inte in och ut i tid och otid bara för att jag kan.
Ok, då har du inte 8-timmarsdagar då?
Jooo, oj! Jag skulle skriva 8-17!
09-15 typ. 😊
På en heltid? Hur går det ihop? Eller menar du att du jobbar den tiden på kontoret? 😊
Jag brukar jobba 9-16:15 ungefär, 1,5 timmes lunch. Vet att jag inte kommer upp i 8 timmar men det gör ingen, det är väldigt ”frihet under ansvar”.
Låter skönt! Ska också börja på ett jobb med flex och det lät på chefen som att det var ”frihet under ansvar” där också; därför är jag lite nyfiken på hur andras dagar ser ut. Hoppas tex kunna ta kortare lunch ibland och gå hem lite tidigare för att hämta barn om det krävs, och dylikt…
Jag känner mig lite tråkig och ointressant typ. Jag är ganska introvert och inte så utåtriktad. Men jag har ju vissa intressen jag gör, tex träning och matlagning. Men de flesta runt mig har så mycket personlighet och de är flörtiga, intressanta och utåtriktade. Och jag känner mig som en tråkig liten mus typ? Jag blir mest beskriven som snäll och visst det är en bra egenskap men rätt så tråkig och något de flesta är.
Men samtidigt vill jag inte ändra på mig själv heller men jag kanske måste det? För jag känner mig ju inte sedd av någon typ. Så jag vet inte vad jag ska göra?
Åh jag känner igen det. Eller jag har intressen, men jag känner mig platt och personlighetslös.
Såklart du inte skall ändra på dig själv. Kanske skall du umgås med folk som är mer lik dig så du inte känner att du måste ändra dig för att passa in. Människor och det sociala är som ett pussel, alla pusselbitar funkar inte i alla pussel. Du ska hitta det som passar dig ❤
Hej hej från en till som skulle beskriva sin främsta egenskap som typ snäll, och som inte heller har några spännande intressen (ungefär samma som du + ta hand om barnen).
Älskar snälla människor. Känner att med rätt människor så hittar man mycket i sig själv som andra inte ser.
Tro på dig själv! Vi lever inte för att passa in i hur andra vill ha oss.
Ändra dig inte! De här med den stora personligheten, tar över det mesta. Hela rummet blir tyst och inte av beundran. Det finns liksom ingen luft kvar. Man märker att alla skakar av sig och börjar prata igen, när personligheten lämnar rummet. Mycket trevligare med människor som lyssnar in andra och visar intresse för mer än sig själv. Annars blir man som en dejt jag hade, han föll nästan i trance, när han speglade sig i bordskniven,
Jag är likadan. Det är svårt för jag känner att ”idealet” är att vara självsäker, härlig och driven, men jag är motsatsen. Men försöker att vara nöjd med mig själv ändå.
Kan vi snälla sluta göra influencers relevanta??? Vi liksom gör assistenter kända, deras vänner och kleti och pleti för absolut ingenting. Här knegar vi på som vanligt och gör så de alla kan bli mångmiljonärer, för vad liksom??? De bidrar med absolut ingenting gott
Om du inte vill bidra till att göra influnencers relevanta har du nog hamnat på fel blogg 😅
Nej det tror jag inte! Den här bloggen upplyser ju mycket problematiskt med influencers som gör att man typ vill avfölja dem snarare.
Bloggen gör ju en nyfiken på influencers. Många jag aldrig varit inne och kollat på, om jag inte hade läst om dem här.
Tycker tvärtom. Jag följer inga, läser om dem här istället.
Tipsar om att avfölja influencers. Har blockat flera större, och det är väl ett sätt att ta ställning.
Har egoina gjort fillers?
Varför tror du det?
Tänk om… pernilla gör slut med bauer.. och blir tillsammans med emilio igen…
Då åker hon väl på däng igen🙄
Ahhaha. Kul tanke. Det hade nog gjort Bianca väldigt lycklig iallafall… tänk om de faktiskt båda växt upp på ett sätt att de hade funkat ihop idag? Hade vart kul att se
Tror du? B verkar ju gilla Bauer👀
Jag närmar mig 40 och har alltid tänkt ”aldrig botox eller fillers i mitt ansikte”. Meeen nu börjar man liksom se att man åldras. Jag har inget emot att åldras och att det syns lite, men har ändå börjat fundera på om man kan ”age well” med lite hjälp. Botox vet jag hur det funkar. Men fillers, kan det verkligen se naturligt ut? Är livrädd för ”att det ska synas” om ni fattar vad jag menar.
Om det inte ska synas, vad är då poängen? Att du är rädd för att se äldre ut?
Tror du mycket väl förstår vad jag menar.
Det ska se naturligt ut, alltså att man inte ska se fylld ut som en del personer gör.
Lägg pengarna på terapi istället. Eller en härlig semesterresa.
Varför skulle jag behöva terapi tror du?
Jag har gjort under ögonen för gick ner väldigt mycket i vikt och såg nästan hålögd ut. Så det blev min 40-årspresent till mig själv. Ser mycket piggare ut. Gör även botox mellan ögonbrynen för kisar alltid annars, har starka muskler där emellan så får tydliga streck som jag vill ta bort.
Min favoritgodis är gräddnougaten i paradisasken, med andra ord inget jag kan köpa för att fylla en godisskål. Jag vet att Marabou har en egen gräddnougat-kaka men jag vill ha till pralinkänslan. Finns det en konfektyr i Stockholm som säljer goda gräddnougat-praliner?
Längesen jag köpte en sån ask, men är det inte liknande nougatpraliner i den hjärtformade marabou-asken?
Vilken mardröm det måste vara att resa med Margaretha Grääs. Hur står stackars Fredrik ut?
Varför mardröm? Vad gör hon?
Hon gnäller ju på allt, precis hela tiden. Tycker deras resevloggar är lite kul att se men vet inte om tag orkar kolla klart.
Han verkar vara nöjd med både resan och sällskapet.
Älskar tyvärr deras resevloggar men hon är verkligen vidrig nog honom? Han verkar genomsnäll, en pleaser av rang.
*mot
Hon beter sig som en bortskämd liten snorunge mest hela tiden. Gillade hennes resevloggar förut men nu är hon odräglig.
Hon är så satans oskön och ful som stryk! 🤮
Sånt håller man för sig själv.
Varför måste man det? Kvinnan ÄR svinful
Ja, hon kan ju inte rå för att hon är ful😳
Fick upp ett inlägg i flödet på Facebook (för att nån jag är vän med hade reagerat på det) från pappan till den tjejen som dog i terrorattacken på Drottninggatan. Gick spontant in och läste hans inlägg och blev lite chockad. Hur kan en man över 60 år sitta och helt öppet söka efter en 25-30 år yngre kvinna som ska föda ett nytt barn åt honom? Oavsett hur mycket jag kan känna med honom får vad han varit med om (är själv förälder och kan inte ens förställa mig smärtan att förlora ett barn) så var detta riktigt sjukt. Som att kvinnor och barn är nån beställningsvara…. Nej, blev så illa berörd av hela inställningen.
Hittade en artikel från -21 där han beskriver detta. Var det nytt det du läste?
” – Ska jag ha en chans att ens komma tillbaka till 50 procent av vad jag var så måste jag få bli pappa igen. Det är det enda som ger mig hopp. ”
”Visst vore det roligt att bilda familj ihop, men jag kan också tänka mig ett varannan-vecka-upplägg där vi bor på varsitt håll och delar på ansvaret för barnet”
Han är verkligen så besatt efter ett nytt barn att han gärna har varannan vecka, bara han får ett barn.
Sjukt ju. Ett nytt barn kan ju ändå inte ersätta dottern som dog. Tragiskt f ö.
Ärligt talat är det så fel? Han är jätteöppen med sina intentioner och lurar knappast en Vuxen kvinna på något sätt.
Att en man på 60+ vill skaffa barn? Ja det är väldigt fel anser jag. Inte rätt mot barnet att dels vara så gammal och dels födas som nåt substitut till ett barn han verkar ha satt på en väldigt hög piedestal.
Precis. Han kan väl skaffa ett djur om han behöver något att ta hand om.
Förstår att han saknar att ha ett barn och att det känns som en enorm tomhet. Men blir också lite osmakligt när det framstår som att hans dotter är ersättningsbar med ett nytt barn. Lite som han Pigge som efter tsunamin skaffade en helt ny familj kort efter katastrofen.
Fast det är väl verkligen inte jämförbart? Pigge skapade ju en familj tillsammans med en kvinna, som han än idag är gift med. Och har två döttrar som verkar må toppen. Kvinnan i fråga träffade han i en stödgrupp för folk som förlorat familjemedlemmar i tsunamin och det är inte helt ovanligt att det växer fram starka relationer i sådana sammanhang. Vad skulle de gjort? Aborterat barn de ville ha? Och har man inte varit med om att förlora sina barn i en sådan katastrof kan man omöjligen förstå vidden av det.
Jag har en person i min närhet som också förlorade familjen i tsunamin. Hade hon hittat något som gjorde att livet förbättrades, vad det än var, hade jag verkligen önskat att hon kunnat ta det steget.
Och med det menar jag inte att man ersätter ett barn med ett annat, så fungerar det ju inte.
Och ja, jag håller fullt ut med om att pappan till flickan på Drottninggatans ”annons” är osmaklig.
Saralagom ska ut på promenad med hunden medans hennes kille är hemma själv med hennes två små flickor när de badar. Bara jag som tycker att det känns lite gränslöst att lämna två så små tjejer själva med en kille som man känt mindre än ett år när de ska bada? Förstår inte varför han inte kan gå på promenad så hon är hemma med tjejerna istället
Hon har väl lämnat barnen med honom massvis med gånger för hon måste få ihop sina steg och kilometrar.
Hon verkar ju hitta på alla möjliga ursäkter för att slippa umgås med sina barn när de är hos henne.
Hon måste väl få in sina steg? Dom verkar väldigt viktiga det jag sett från henne..
Ser inte det konstiga i att ens partner hjälper till? Bara för att man inte är biologisk med någon så kan man fortfarande ta sig an en roll?
Hon har ju varit med sina barn hela veckan, inte farligt att prioritera sin hälsa 30 min om dagen😂
Haha hon har ju dock inte varit med sina barn hela veckan. Lite det som är grejen också, hon lämnar ju bort barnen väldigt mycket även när det är hennes barnveckor. Fattar att man kan vilja ta sig iväg för att träna eller ta en promenad även när man har barnen så klart att hon ska kunna lämna dom med honom en stund när de ändå bor ihop, men måste det vara just när det ska bada
Inte så att det är bara 30 min idag. Hon har mer egentid än tid med barnen när de är hos henne.
Men vänta bara.. blir nog snart en tredje unge att hitta barnvakt till där.
Finns väl mycket annat man kan hjälpa till med? Även om killen är helt reko så blir det ju lite konstigt om nya män kommer in och ska bada dem, kan ju bli flera med tiden menar jag. Hade själv också fått en dålig känsla om en ny man kommer och erbjuder sig att bada mina barn, från mannens håll borde de ju normalt sett avvakta lite med sånt av ren respekt om det nu inte är kris.
Även om hon har gått vidare så kanske hon borde tänka på att barnen skulle må bra av lite stabilitet efter skilsmässan. Men kanske är lugnare hos pappan ändå. Så många verkar helt glömma barnens perspektiv efter en separation. Flytt med nya hem och rutiner och allt vad det innebär med att inte ha både mamma och pappa nära hela tiden. Plus nya partners som ska introduceras direkt också.
Hennes kille är ingen ny, dom bor ihop. Nu får ni lägga ner. Vi vet ingenting om hur han är med barn, men det vet nog Sara och skulle förmodligen aldrig lämna sina barn med han om hon inte kände sig trygg med han, eller att hennes tjejer inte känner sig trygga med han.
Skriver ofta med Sara på Instagram, hon har bl.a skrivit att hennes Instagram handlar om henne, fokuset är på henne, inte hennes barn. Jag tycker hon är klok som inte exponerar sina barn konstant och får hela sitt innehåll att handla om hennes barn. Kanske därför ni uppfattar att hon aldrig är med barnen, för ni ser bara det som syns på Instagram, men tänker inte på att allt inte syns
Han kan väl vara ny trots att de bor ihop? Sara har bott med honom i vadå, ett halvår typ? Barnen har bott med honom ett par månader. Oavsett om hon känner sig trygg med honom så vet man aldrig så känns bara så sjukt onödigt att ta den risken. Och även om han inte skulle göra nåt så för barnens integritet.
Och jag vet att Sara skriver att hon inte vill exponera barnen så mycket men det är inte därför jag upplever att hon inte är med barnen, alltså för att de inte syns. Utan hon lägger ju också upp mycket om allt hon gör där det är tydligt att barnen inte är med, eller när hon skriver öppet om att barnen ska ha barnvakt osv. Tyckte om henne innan och tycker fortfarande hon kan ha en del bra alkohol men just hur hon hanterat situationen med barnen efter skilsmässan tycker jag inte känns optimal
Vad är facit då? Hur ska man göra?
Barn introduceras för nya vuxna ofta, allt från föräldrarnas eventuellt nya bekatskapskretsar, andra föräldrar till barn på t.ex förskola, nya pedagoger och jada jada. Men det gör man ingen big deal av?
Jag har då aldrig tänkt att jag måste vara vän med en kompis i X antal månader innan hen får träffa mina barn? Jag har fått många nya vänner under min föräldraledighet som är en del av mina barns liv? Vad är skillnaden? Vi vet inte hur han introducerades i barnens liv, det vet bara dom själva. Och av det jag ser så verkar han och hennes barn ha en väldigt fin relation.
Det största problemet jag ser är detta. Dessa spekulationer som saknar grund/bevis
Du ser ingen skillnad på en förälders bekantskap, en förälder på förskolan eller ny förskolepersonal och en person som ska flytta in i ens hem och familj? Ok…
Jag hade en pappa som bytte kvinna ofta när jag var liten. Var ganska stor skillnad på en ny kvinna att bo med, och en ny personal på förskolan. Nu är jag säkert färgad av mina egna erfarenheter som barn, men blir så trött på föräldrar som inte tänker på hur barnen upplever det, de som inte ens har något att säga till om utan bara helt plötsligt ska acceptera nya människor i hemmet. Vad är det för fel med att inte bli sambo efter första dejten när man har små barn?
Du hör själv, din pappa bytte kvinna ofta. Hur många killar har Sara bytt och introducerat för sina barn? Mig veterligen så är Victor den enda. Så nej jag ser inte hur du kan jämföra detta
Jag syftade till att introducera barnen snabbt och flytta ihop snabbt. Vad är så bråttom?
Och du svarade fortfarande inte på frågan, du tror alltså att en förälders bekant är samma sak som en sambo i barnens ögon?
Haha nej men du kan se jämförelsen mellan förälder till ett annat barn på förskolan och en ny ”pappa”?😅
Ja, barn har ju en förmåga att anpassa sig, vare sig de vill eller inte. Vad har de för val?
Vilken otroligt dålig jämförelse. Det är ju extremt stor skillnad på andra nya bekantskaper och en man som du ska bo med och som ska vara med när du badar utan någon annan trygg vuxen närvarande
Och man får komma ihåg att barnen också har genomgått en separation i och med föräldrarnas skilsmässa. Sen helt plötsligt kastas in i en ny relation med någon de ska leva med. Ja, de kanske har en fin relation. Barn brukar ju vilja vara till lags, speciellt om de nyligen upplevt en slags separation från föräldrarna och det liv de hade.
Sätt dig in i barnens situation. Hade du velat att någon rev upp ditt liv och sedan talade om att du skulle bo med en man du knappt kände?
Hon la ut i december att hon och barnen skulle flytta in på heltid? Vart är det som det gått så orimligt snabbt? Som gör att hennes barn kommer få trauma för resten av sina liv?😂
Jag har inte sagt att de kommer få trauma för livet. Håll dig till sak.
Sara och hennes exman skiljer sig i början av 2025, Sara träffar ny 5-6 månader senare, väljer att flytta in med barnen efter ca 7 månader. I mina ögon är det inte något konstigt.
Jag träffa min nuvarande 3 månader efter jag lämnade mitt ex som jag har 1 barn med. Vi köpte en gemensam bostad efter vi varit tillsammans 6 månader. Idag har vi varit tillsammans i 7 år och har 2 gemensamma barn.
Så säg hur det korrekta facit ska vara?
Det är du som pratar om ett facit, inte jag. Jag tycker inte att det finns ett enda rätt och allt annat är fel. Jag tycker bara att många glömmer bort barnen och deras perspektiv, de bara förväntas acceptera allt det nya utan minsta gnäll. Och ja, jag(!) tycker att sju månader är snabbt, när man har barn med i bilden. De har ju bott ihop länge innan denna flytt. (Säger inte att det är ett facit för det.)
Man får så klart flytta ihop precis hur snabbt man vill, men vad är det som är så väldigt bråttom med att just bo ihop? Finns ju dessutom väldigt mycket tid att leva samboliv när barnen är hos den andra föräldern om man har varannan vecka.
Men vi behöver verkligen inte vara överens om hur Sara sköter sitt liv. Jag kommer gå och lägga mig nu och sova gott ändå 😊
Svar till nedan:
Sara & hennes Ex har turats om att bo i deras gemensamma hus. Den som har haft barnen har bott i huset. Jag tycker dom skött det väldigt fint för sina tjejer
Hon har renoverat en hel lägenhet samtidigt som hon haft barnen där. Hon verkar väldigt duktig på att rodda och styra upp. Hon får saker gjorda och verkar vara en otroligt driven och målmedveten tjej.
Jag diggar henne skarpt. Tycker hon verkar härlig och har en skön personlighet. Jag själv blir väldigt inspirerad av hennes driv och det har fått mig att ta tag i många projekt i mitt hus samt att jag blivit inspirerad att börja prioritera min hälsa. Mina barn har inte tagit skada av detta. Dom har fått en piggare och gladare mamma. Vilket jag tror även Saras barn har fått.
Vet inte vem denna tjej är. Men skrattar högt åt engagemanget här. Nån frånskild mamma har alltså en ny partner. Och nu är det rabalder om att den nya passar barnen medan hon tar en hundpromenad? Okej…..🙄
Märks att du inte vet vem det är eller vad hon lägger ut. Eller är det så..att.. Sara själv hittat hit kanske..?
Jag tänkte exakt samma sak när jag såg det. Jag hade aldrig gjort så.
/har utrett bla sexualbrott mot barn
Jag trodde verkligen inte att Martin Melin skulle stanna kvar i Liberalerna och även tycka att det är bra att inleda samarbete och regera med SD.
Snart har SD lurat i alla att de är rumsrena och vi är ett steg närmare att bli ett nytt N***Tyskland
Haha om någon seriös tror det som du skriver behöver dom sansa sig 😂😂😂
o nu är det bra några år till 30-talet, historien upprepar sig, snart marscherar brunskjortorna på våra gator igen och folket kommer omfamna Jimmie som den stora ledaren han är, sen börjar Sverige ockupationen över norden för att sedan fortsätta mot….
Eller bara nej, Sd är ett parti som alla andra, men som tidigt såg konsekvenserna av vad som skulle hända med Sverige om man hade öppna gränser. Vilket dom har fått rätt i då så gott som alla partier idag har samma syn som Sd, det tog bara lite längre tid för dom att vakna upp.
V och Mp kommer dock aldrig vakna upp.
Han var ju för SD i regering sedan länge så att han stannar när han får som han vill är väl verkligen inte förvånande?
Det visste jag faktiskt inte, då är det ju inte så chockerande.
Nu har jag tagit ett beslut. Pånftedag börjar jag på antidepp. Jag måste testa, för min skull.
På fredag*
Låter som ett bra och klokt beslut. Hoppas det hjälper dig❤️
Är i samma sits som dig, ska också börja på antidepp till veckan❤️
Biverkningarna är inte nådiga, man kan bli mer plågad än hjälpt. Det är en vänjningsperiod, men man ska överleva den med.
Det är högst personligt och risken för kraftiga biverkningar under insättningen blir lägre om man gradvis ökar dosen. Jag mådde mycket bättre än innan.
Det kan även bli noll biverkningar, som för mig. Funkade jättebra.
Någon som vet vad som hände med Sherry och Abel alltså lifeofshabels, och stämmer det att bolaget gått i konkurs?
Ägglossning efter missfall?
Hej på er som också fått missfall nyligen/som kan något om detta. Hur vet man att ÄL har kommit igång som den ska? Mi mens har varit så konstig, har haft konstiga smärtor och annat jag inte känt innan jag blev gravid och fick missfall. Senast så gjorde jag test med stickor för att följa ÄL men lyckades nog inte testa exakt den sag ÄL var, eftersom ÄL test aldrig fick utslag utan bara att det antingen var nära inpå eller efter. Nu har jag konstiga smärtor i magen efter mens och vet inte vad det är? Vill ju bara bli gravid igen och har försökt i 5 mån – gravid – och nu 4 mån efter.
Tips på någon influencer som klär sig snyggt och inte bara i beige eller minimalistiskt? Nån med mer färg, alltså inte Worge, Bianca osv. Behöver lite inspiration, eftersom jag håller på att förnya min garderob.
Petra tungården klär sig mycket med färg och utstickande plagg och former. Samma med Hanna Friberg dock har hon UK style, sen tycker jag Filippa Lindau och Freja Knutsson på Instagram klär sig snyggt.
Andrea Hedenstedt!
Ida-Louise Loebbert tycker jag har en bra stil med en del färg och vintage
Underbaraclara. Nej, skoja bara 🤣
Har så tråkigt med min kille.. Ligger nästan med gråten i halsen för jag känner att jag inte vill ha det så här med min partner såklart? Orkar inte vara den som initierar saker hela tiden och han är bara inne på sin mobil konstant. Insett att jag inte vill leva så här men känner inte att jag har kraften att gå igenom ett uppbrott. Så jobbig situation. Har ingen att prata med om detta så det fick komma ut här. Det var inte så här jag trodde det skulle vara att leva ihop .. Ska det verkligen vara så tråkigt
Hur gammal är du? Hur länge har ni vart ihop? Barn ihop? Prata med han om det du känner och försök lös det, visar han inget engagemang om dina känslor och vad du tycker och vill förändra sig eller tillvaron så är det inte värt det.. man lever länge och man ska ha kul ihop!
Vi är 27, men vi har precis flyttat ihop efter att ha pluggat och bott i olika städer. Så jag såg väldigt mycket fram emot det, förstår att det är en del av vardagen att ha tråkigt men att inte ens prata med varandra känns ju inte så normalt, eller iallafall inte så jag vill ha det. Försökt ta upp det litegrann men jag tror att jag innerst inne vet hur mycket jag inte trivs med detta att jag inte riktigt vågar ta upp det, för då måste jag nog göra slut..
Du är bara 27, vill du ha så här resten av livet?
Gör slut och hitta en partner som du har roligt tillsammans med 👌
Nej, det ska det inte om man ska må bra. Du lever med honom och han med sin mobil, verkar det som. Det är inte riktigt det man vill tänka tillbaka på när man är gammal.
Tiden kommer inte tillbaka och det går läskigt snabbt. Slösa den inte på något och någon som gör dig olycklig.
Tack IL, måste säga att jag uppskattar dig och dina kommentarer väldigt mycket. Du har ofta bra råd. Jag håller med dig, även om det verkligen tar emot att känna så för en person jag trodde jag skulle spendera livet med.
Men vad snäll du är! Tusen tack! Jag skulle ha tänkt att det skulle bli jättekul att flytta ihop, när man levt i olika städer. För mig hade det varit lyckoskutt och verkligen gotta oss tillsammans. Jag hade blivit oerhört besviken om min nya sambo, hade mys med mobilen istället.
Om man inte är jättekär och bara längtar efter varandra när man nyss flyttat ihop, vad säger det om framtiden? Önska dig inget mindre! Man ska inte nöja sig. Om man är 80 och Olle-Pelle börjar bli lite tröttsam, det kan jag gå med på, men helst inte innan.
Nyss flyttat ihop, man har så många ord! Så många spännande samtal, man vill aldrig sluta prata. Så hade jag det, tror inte jag direkt är ensam om det. Att inte alla förhållanden håller i en evighet är normalt, men början måste i alla fall vara sådär krispigt lyckligt. Det backar jag inte på.
Den du har träffat då och då, kanske du inte känner riktigt? Det är stor skillnad att bo ihop men älskar man varandra ska det bli en positiv upptäckt, inte tvärtom.
Fråga honom hur han tänkt sig sambolivet? Fråga varför han inte pratar. Helt normala frågor när han är tyst. Jag skulle ha blivit lika besviken som du. Om han inte har ett jättebra skäl, gå vidare. Du förtjänar så mycket mer. 🥰
Det är den gråa vardagen du känner så är livet
Tycker faktiskt synd om Bianca om hon nu var så kär i killen och beskrev det som en trygg kärlek och att han tog hand om henne. Att det var som något hon inte känt förut, om det nu stämmer att han gjort slut så är det ju tråkigt.
Det väl väl bara tur för Bianca att han avslutade det innan det gick för långt då han uppenbarligen inte ville ha något seriöst.
Hur vet man att det är slut?
En av hennes ”vänner” har skvallrat till skvallerkonto. Hon har heller inte uppdaterat mer om honom sen dess vad jag sett folk skriva. Så det mesta tyder ju på det.
Tänker att bianca bör fokusera på sin psykiska hälsa först, innan hon går in i ett förhållande. Som det är nu, och verkar ha varit länge, känns hon väldigt instabil.
Någon som bor utomlands och lyckas se PH? Viaplay funkar väl inte med VPN? Går det att komma runt på något sätt?
Testat Pluto?
Hanapee har söndagsbikt och någon har skrivit om en komiker och programledare som raggat på hen. Hanna skriver att om det är den hon tror det är så är han nyskild. Jag är så nyfiken på allt sånt men kan för mitt liv inte komma på vem det skulle kunna vara?
Henrik Schyffert?
Henrik Schyffert?
Johan Hurtig? Vet dock inte om han räknas som programledare.
David Sundin?? Han känns dock spontant inte som en person som skulle ragga på någon på Instagram?
Messiah Hallberg kanske
Han är inte gift till att börja med så inte nyskild.
Det är Hallberg, precis flyttat ifrån sambon. Bor numera på Lidingö.
Lisa freespiritbylisa och Chris (Ribeckas kompisar) la ut en ny YouTube video ikväll där Lisa bland annat ägnar ett klipp åt att berätta om några nära vänner som förlorat sitt barn.. Hon har även berättat om detta på sin Instagram. Fruktansvärt hemskt på alla sätt såklart, men är det några man vet vilka det är som också är offentliga? Annars känns det lite konstigt att gå ut och prata om icke offentliga personers trauma inför tusentals tittare på det sättet, eller?
Jag menar, att någon förlorar sitt barn kan vi nog alla enas om är bland det värsta som kan hända en människa, hjärtat brister ju, men om någon med många följare som i det här fallet går ut med något sådant om privata vänner som ingen vet vilka det är så undrar man ju lite vad är syftet??
Men va? När man precis flyttat ihop? Nej, så är inte livet. Det där är något väldigt fel.
Det här var till grå vardagen.
Vad har jag missat? Varför försöker ni göra Chrippa och Linnea till ett household name som man ska tycka om? Lyssnade precis på ert senaste extraavsnitt men kunde inte lyssna vidare för ni gör ju totalt bort er när ni sitter och förskönar dom? Sen när var det ok med brottslighet? Känner ni samma för Pontus Rasmusson? Varför gullar ni om att ni nog tror Linnea har tvillingar, trillingar och att hennes kropp skriker om att bli gravid.. när Chrippa redan har ett barn som han inte ens skriver brev till från häktet? Försöker ni hamna i god ton med Temugänget som ni retade upp sist eller vad är grejen? Har avföljt er överallt, kräks.
Jag tror den här kanske var till mig, jag svarar i alla fall. Mamma dog 2007, en månad innan hon skulle bli 66 år. Hon hade varit sjuk, cancern kom tillbaka. Jag tyckte det var så orättvist! Hon hade jobbat så mycket och äntligen var hon ledig. Och då dör hon .
Något jag lärde mig av det, vänta inte. Vänta inte på att helgen, våren, semestern eller vad som ska komma. Lev i det du är. Vill du ha en bukett blommor, köp den. Är den för dyr, köp en liten blomma och sätt i ett fint glas.
Vill du fira, gör det. Det spelar ingen roll vilken dag det är, du får bestämma själv. Det är som att ha finglas eller klänningen du ska spara till samma fest. Det kanske inte blir. Man får lov att glädjas där man är, Det kommer ingen glädjespolis och ger dig böter.
Jag drömmer fortfarande om mamma. Hon är lika knasig i drömmar som i verkligheten. Tror alla barn känner att de känner mamma eftersom vi ofta pratar om henne. Jag kan hitta en strumpa hon stickat, ett uttryck hon brukade använda, det känns som hon gör sig påmind, om jag inte tänkt på henne på ett tag.
Jag saknar allt som var bra med henne, men inte på ett sånt sätt att det gör ont. Livet går vidare, saker du måste ta tag i, vi har fyra barn och barn med särskilda behov och öht mycket ohälsa. Du måste släcka om det brinner runt fötterna på dig.
På något sätt är de som lämnat oss, med oss. Går inte en vecka utan att vi pratar om någonting som någon brukade göra eller säga. Du vet, de blir inte borta så länge vi pratar om dem. Vi kan komma till graven och det är helt grått på himlen, innan vi åker har solen brutit igenom och skickat oss en blinkning. Händer alltid, för oss alla .
Är man naturvetare som min bror, säger man konstigt, ostadigt idag, är man som mig, säger man hej mamma 😊
Var till Sofia, kommentarerna hoppar dit de vill nu.
Varför pratar ingen om att fashionandthecity.se köper instagramföljare? Hon ökar runt 1000 följare om dagen och kollar man bland följarna så är det massvis med fejkkonton/fejkföljare. Skrivit om det till henne vid två tillfällen och ifrågasatt men hon bara raderar mina kommentarer.