Hahaha! Rikssvenska har aldrig varit stockholmska. Det är ett konstruerad sätt att prata som man får lära sig som t.ex. nyhetsankare. Förr skulle alla anpassa sitt tal men så är det inte riktigt längre, varken på TV eller i radio.
Åh tänkte börja kolla säsongen där de har blåa klänningar på omslaget, vet ej vilken det är och har aldrig kollat det förut, men började kolla love is blind Sverige ist!
Både tragisk och underhållande. Vilken fantasivärld dessa lever i. Gillar Therouxs tidigare arbete/stil. Han observerar, håller sig lugn och ställer genomtänkta frågor. Dvs kastade upp bollen och lät alla Tate-muppar smasha självmål.
Sett om filmen ”Inte utan min dotter”. Finns det något vidrigare land än Iran? Tack och lov att mina döttrar inte blivit tillsammans med några muslimska män!
Hej!
Är det någon här som har tips på seriösa extrajobb man kan göra helt på distans? 😊
Jag är inte ute efter såna där betalda online-undersökningar, utan riktiga uppdrag/arbete online. Har egen firma så jag kan fakturera om det behövs.
Tar gärna tips på företag eller jobb ni själva testat. Svenska företag är enklast men utländska funkar också.
Har gjort det men de flesta är hybridjobb där distans är varvat med kontorsdagar tyvärr. Bor på landet så jag har lite svårare att få tag på fysiska extrajobb 😔
Nej, tyvärr inte. Känner inte att det är lämpligt att ha katt där vi bor idag, bor mitt i ett samhälle med mycket trafik och tycker inte att katter ska vara inne.
Vad fint att du fick så många år med henne❤️ men fy vad sorgligt och hemskt det blir efter så lång tid😢 hur tar man sig igenom det?
Började tänka tanken ikväll men försöker slå ifrån mig, vet inte vad jag ska ta mig till den dagen min katt inte finns mer.
Det är det absolut värsta med att ha djur, att dom en dag lämnar en. Jag har varit med om det och tror på riktigt inte jag klarar av att ha djur igen. Kärleken man upplever är fantastisk men sorgen är vidrig
Kan redan nu ibland känna att jag ångrar att jag har katt för hur hemsk sorgen kommer bli 😞 hon är snart 16 år, tiden går så fort. Älskar henne obeskrivligt mycket. Känns som att jag kommer dö med henne.
Känner exakt såhär! Har förlorat en katt och det tog flera år innan jag kunde tänka på henne utan att bli ledsen, blir det fortfarande ibland. En jag har nu är ännu mer speciell och nära mig och det kommer bli ett helvete när det är dags. Men jag tänker att man nog överlever, för man måste, många människor som lidit stora förluster gör ju det. Men det kommer göra så jävla ont. Försöker inte tänka på det och leva i nuet. Tar man ut sorger i förskott får man uppleva dem fler gånger bara, som min mamma brukar säga.
Ja väldigt tacksam över det. Hon bodde dock kvar hemma hos mamma när jag flyttade hemifrån men varje gång jag kom hem så kom hon springandes och skulle upp på mina axlar och sitta där ❤️
Har inget svar på hur man tar sig igenom det, man gör det bara. Tiden läker.
Min svägerska brukar ofta ifrågasätta eller säga emot exakt allt man säger. Som att hennes första reflex är att inte hålla med eller ens försöka förstå den andras åsikt eller synpunkt, av ren princip. Även om det gäller ämnen som hon inte är insatt i. Vet inte exakt hur jag ska förklara det men det är som att hon inte bara kan lyssna och förstå nån annans situation utan måste säga emot. Väldigt störigt. Och ocharmigt.
Låter som min mans brors tjej. Helt genomrutten personlighet – så jobbigt att behöva umgås då och då (för allt för att minimera våra träffar men ibland krävs det ju dessvärre)
Ugh alltså min pappa är exakt så och det är
vansinnigt störigt. Han ska liksom alltid säga emot vad man säger än vad det handlar om, små som stora saker. Det roliga är att han själv blir jätte upprörd om man inte håller med honom tillbaka till 100% nån gång.
Hatar sådant. Det finns de som alltid ska tycka ”the opposite” – oavsett vad man än säger. Det är som en grej för dem. Tror inte ens att de har riktiga åsikter egentligen.
Haha exakt aå är min svärmor. Om jag säger ”ja fast så säger man ju inte” om något otrevligt tex. så svarar hon tex ”MAN säger inte så, DU säger inte så”. Vad det en än är har hon något hon vill säga emot. Tyvärr har det blicit att jag tänker extremt mycket på vad jag säger och därför säger knappt något alls när vi umgås.
Har vi samma svägerska? Hon är sån jäkla energidödare, börjar tro hon har seriösa problem med sociala koder för hon kan liksom inte inte bara nicka med ett leende en endaste gång, tror det gör fysiskt ont i henne.
Har en kollega som hela tiden ska ”skryta” om helt normala saker. Typ att hon var ung när hon fick barn, att hon ska åka till ett visst resmål, att hon har en tyst diskmaskin osv osv. Hon liksom pratar om det på ett skrytsamt sätt som att man ska bli imponerad av det, svårt att förklara. Stör mig på det sjukt mycket
Jag har en liknande person i min närhet. Det är på samma gång irriterande och på ett sätt underhållande 😅 hur mycket den kan skryta om helt vanliga saker
Hahaha har en nära vän samt en svägerska som är så, det är lite störigt men samtidigt otroligt underhållande, och det mest häpnadsväckande är ändå när man märker att så många verkar köpa skrytet och genuint tycks bli imponerade (och liksom uppenbart bildar sig en väldigt positiv bild av den skrytande personen). 🥹
Folk som alltid måste kommentera vad de äter. Typ kommentera att ”nu behöver man inte äta nån middag idag” när de ätit en normal portion till lunch. Eller hålla på och tramsa när de bjuda på fika (tex på jobbet) med ”åh jag borde ju inte…” eller ”är det nån som vill dela den här?” Ät och håll käften. Eller ät inte och håll käften.
Folk har nämnt kollegor, svägerska mm. Lite väl drastiskt att säga upp sig för att kollegan skryter eller hoppa över en familjemiddag för att svägerskan är med. Alla går inte att avsluta så enkelt.
Vill gärna tro att de är ditsatta skådespelare för att skapa drama. För de kan väl ändå inte vara på riktigt? Den där Ola i säsong 1 framstår ju som normal i jämförelse med de här vandrande röda flaggorna…
Jag tycker även att Fabian förtjänade kärlek mest av alla! Och mitt hjärta gick sönder av Ellens svar.
Gillade henne först men tror nog nu att hon är lite… eh. Knäpp?
Det är ju lätt att tycka att någon är fantastisk som person, betyder inte att man vill leva med den. Personligen förstår jag Ellen, tycker inte Fabian var särskilt pratsam och hon fick typ leda alla konversationer. Tycker att det är bättre att man är ärlig från början istället för att fejka allt och dumpa på bröllopsdagen.
Trist att det bara känns som att ett av paren har äkta känslor och det är Ibbe och Aniela. Varför de andra fortsätter att låtsas förstår jag inte. Gissar att det handlar om att få synas i TV?
Fabian😭 har bara sett folk önska kärlek till honom. Hoppas han får komma på återträffen och har hittat kärleken❤️
Alla de valde att gå vidare med kändes lite gnälliga.
Eller det känns som att Aron och Angelica (heter de så? Basketkillen iaf) har något fint ihop och jag tycker de passar tillsammans. Hoppas de håller.
Kan iofs ha missat om det hände något mellan dem, det var en stund tvn stod på utan mitt fokus.
Inte sett avsnitt 5, men här är mina korta intryck hittills!
Aniela och Ibbe: stabila och god potential om de kan ta sig över tröskeln av överväldigande som programmet verkar innebära.
Angelica och Aron: han är kär för ”””första gången””” och hon vill ha barn helst igår så de lär hänga ihop ett tag, kanske få ett barn och sedan gå isär när hans jobb inte är kompatibelt med svenssonlivet (vilket ca alla utom de två räknade ut redan i kapslarna)
Camilla och Ludwig: han ser ut och beter sig som 15 år, hon ser ut som 45 och är inte tänd på honom över huvud taget (förståeligt när han kommer och kräver närhet och pratar som en troglodyt). Kan för mitt liv inte fatta att HAN landade en brud men inte Fabian.
Larsa och Ronja: Helt ärligt tror jag att han undermedvetet gick igång mer på att Ronja inte var kristen pga ”förbjudet” och kanske större chans att få doppa (celibat bahaha sure). Hans tro känns lite poserande? Och Ronja är klok som reagerar på hans ivrighet och sätter ner foten. Hon är fin men han missade ju vackraste Dannette.
Johanna och Daniel: avskydde honom efter 1 minut och det blir vara värre och värre. Dock lite intressant att HON säger att han inte ställer följdfrågor men hon föregår verkligen inte med gott exempel på den fronten.
Och så Fabian och Ellen: han är en ängel på denna jord som förtjänar all kärlek och lycka, men hon pratade med honom i kapslarna som han var typ utvecklingsstörd. Kan dock tycka att han var aningen naiv för man såg inte så mycket av att de skapade genuin kontakt utan mer att hon blev impad av honom (med all rätt). Hoppas han hittar sin person i alla kärleks-dm som han lär vada igenom nu.
Var det Fabian som sa till Ellen att han var lite gammaldags med typ blommor och gåvor? Och hon typ ”åh men lite bortskämd säger man ju inte nej till” (nåt i den stilen)? Kände redan då, vem det nu var som sa det, att hon kändes som en röd flagga.
Har sjukt svårt för det här ”vill bli bortskämd” som många uttrycker. Hör det även bland kompisar, de själva gör ingenting för killen men de ska minsann ha blommor och spontana presenter.
Vi ska åka, 5 personer till Alcudia i juni
Kostar 68 000, men det är barnklubb, och trerumsboeende och All inclusive.
Ganska normalt pris för en hel familj.
Om man har två inkomster så är det ju inte superdyrt direkt.
Älskar Alcudia! Fick tag i en resa förra året, två pers två veckor, bara frukost 14 dagar, 37000:- tvårumslägenhet med stor terass. Vi hade så mysigt, hyrde bil 5 dagar, 4000:- typ, kollade upp utflyktsmål, 2-3 varje dag, borgar, gamla fiskebyar, valdemossa, marknader i små städer. sen hyrde vi basic cyklar 7 euro om dagen, och cyklade runt i Alcudia.
Finns så mycket att titta på och göra där om man gillar historia.
Hoppas du inte tar åt dig av ovan kommentar. Du/ni bestämmer ju vad som ger värde/är ett bra liv för er och därmed vad ni vill lägga era pengar på. Klart ni ska lägga extra på en resa om ni har råd och det ger guldkant för er ❤️
Sunwing är inte bra om sonen har autism, det är otroligt rörigt och skrikigt, man hörde inte ens sin egen röst i resturangen. Barn sprang vilt för våg och skrek och gapade och föräldrarna sket totalt i sina barn. Vi åt lite varm frukost där, sen tog vi med det kalla och fikat till lägenheten där vi kunde njuta av maten på terrassen.
En 1 åring satt och skrekgrät i 30 minuter i sin matstol medans tio vuxna satt och drack vin, mamman tog upp henne, satte henne i stolen igen,tröttskriket började igen i 20 min, till slut sparkade bebisen till bordet och stolen föll rakt bak ner i kakelgolvet, då lyfte föräldrarna upp henne och pappan gick och nattade henne till slut. Sen kom han ner utan barn🤷🏼♀️
Jag vet! Därav att vi egentligen bokat det lugnare familjehotellet på Cypern men nu fick det bli Sunwing trots allt. Vi har dock gjort alla tillval man kan tänka sig för extra lugn.
Inte hysteriskt enligt mig, hade gjort likadant. Funderar på att åka till Barcelona och hälsa på släktingar snart men känner egentligen för att stanna hemma med tanke på läget.. DET är nog hysteriskt 😅
Här kommer mina tankar om årets Love is blind så läs inte vidare om du inte vill ha spoilers!!
Lars-Erik är OTROLIGT obehaglig!
Han ger ett sekt-intryck!
Att Ronja kunde välja honom förstår jag inte??
Han var ju till och med obehaglig i kapseln med sitt tänk angående att ha sex innan äktenskap.
Han har en äcklig blick på Ronja som säger DU ÄR MIN!
Usch!! Rysningar!!!!
Hon måste ju känna sig så trängd.
Daniel. Fy fan!!! Han är nog en riktig narcissist. När han och hans tjej sitter vid middagen och hon berättar ett fint minne med sin pappa och han bara ”jaha, är det så” och sen fortsätter prata om tsatzikini.
Jag hör mig själv säga högt ”MEN VAD I HELVETE?”
Jag mår så dåligt för hennes skull.
Hon måste känna osynlig och noll värd.
Vad gör han ens där???
Likt Chrippa är han också.
Tänker även att han gjort läpparna och botox?
Riktigt osexig dialekt/röst.
NOOOOOOLL djup i den människan.
Fabian. Åh herregud! Vilken man. Hjärtat gick sönder för honom.
Men jag skulle vilja se hans DM nu.
Han kommer vara gift inom ett år.
Jag trodde först att Ellen var ett kap. Men jag tror att hon är en gök..
Håller helt med, den ansvarige för castingen har gjort ett katastrofalt jobb. Eller produktionen/klippningen som inte lyckats få publiken att känna med deltagarna, bortsett från Fabian eller vad han nu hette.
Någon som såg Sverige live idag där Berra och Anis var med? Sa dom något intressant? Förutom att göra reklam för sin live podd där biljetterna snart är slut, och snart varit slut i flera veckor enligt dom. SKYNDA ATT FYNDA, SNART SLUT! FÅ KVAR! ALDRIG IGEN!
Häromdagen pratade världsartisten Doja Cat om att hon har den kroniska sjukdomen Lipödem. Sjukdomen drabbar minst 11% av alla kvinnor och det skrevs en oroligt bra artikel i tidningen Times.
Rekommenderar alla att läsa den. Känner du inte själv igen dig i sjukdomen så finns mycket möjligt någon i din närhet som är drabbad som förtjänar en diagnos. En tidig diagnos kan vara rent av avgörande för progressionen och både det fysiska och psykiska välmåendet. Vi kvinnor behöver backa varandra ❤️
”Lipedema affects around 11% of people worldwide—most of whom are women -which researchers say is likely an underestimate. Despite that prevalence, it’s long been misunderstood and underdiagnosed. Now, however, experts are hopeful that may finally be changing, thanks in part to rising awareness on social media.”
Jag har opererat mig. Det var läskigt för jag oroade mig för eventuella bieffekter som inte ska vara ett bättre alternativ. Som t.ex. känslighet mot viss föda utan gallblåsa. (t.ex. fet mat, men jag äter det ibland ändå).
Men när operationen väl var klart så gick det rätt fort över med smärta osv… vad jag vill minnas.
Var uppblåst ett tag, och hade typ 4 små stygn.
Viss föda är svårare att bryta ner utan gallblåsa, det kan man kolla upp online. Men till mig sade dietisten ingenting särskilt, mer än ”prova dig fram” angående kost.
Jag opererade bort min för en månad sen. Jag tänkte att jag skulle vara uppe på benen efter ett dygn men låg i sängen i några dagar. Tog smärtstillande i en 4-5 dagar och gick som en ostbåge 😅 nu efter 4 veckor känner jag mest när lite stramande känsla jag tränar, så gör det försiktigt. Annars är det bara att jag måste gå på toaletten snabbt efter jag ätit- oavsett vilken mat.. så tror magen försöker anpassa sig bara. Är så glad att jag gjorde operationen, att leva med att vara orolig för att smärtanfall va så stressigt….
Själva operationen gick bra. Lite ont dagarna efter och även lite ont i axeln men finns ju smärtstillande. Stygnen försvann av sig själva (gjorde titthål). Det värsta är magproblemen som kom och fortfarande är kvar 25 år senare, IBS. Men lärt mig leva med det.
Opererade bort gallblåsan för fyra år sedan. Var groggy på operationsdagen efter narkosen (en måndag) och åt smärtstillande (Alvedon och Ipren) de första dagarna. Började jobba hemifrån på fredagen. Hade länge svårt att göra rygglyft men annars inga fysiska besvär. Klarar typ all mat men kan bli lite illamående av mycket fett och syrligt i kombination, typ pizza och bubbel. Hade gjort kejsarsnitt innan och fysiskt var detta enklare återhämtning! Och SÅ skönt att slippa oroa sig för anfallen!!
Jag har opererat bort den (blev typ tvingad av kirurgen, var väldigt allvarligt i mitt fall) och jag var så nervös. Nybliven mamma, första narkosen osv. Men det var en väldigt enkel upplevelse. Var trött när jag vaknade men kunde stå, gå osv direkt. Var lite öm i magen dagen därpå men hade absolut inte ont. Tog inga värktabletter. Efter ett par dagar kändes allt som vanligt. Detta är 2 år sedan nu och min enda ”biverkning” är att jag gör nummer 2 oftare än före operationen. Utöver det kan jag äta vad som helst och slipper de där vidriga anfallen. Med facit i hand borde jag gjort denna operationen mycket tidigare. Kommer gå fint och glöm inte att detta är en extremt vanlig operation!
Opererades för 6 månader sen. Klart bästa jag gjort trots att jag drabbades av akut allvarlig komplikation dagen efter operation som bara drabbar färre än 1% av alla som gör operationen. Inga fler gallstensanfall och kan nu äta allt! Ibland reagerar magen rätt snabbt efter att jag ätit fet mat, magen rasar och jag får rusa på toa.
Jag tog bort min för två år sedan. Jag var också jättenervös men lugnade mig med att en planerad op är säkrare än en akut pga inflammation i gallblåsan.
Jag har mått så bra sedan dess. Saker jag inte trodde hade med gallblåsan att göra försvann med (ett speciellt ont som jag mer trodde var stressrelaterat).
Känner att jag behöver lite positivitet, så vad har du gjort idag som du är stolt över eller kanske något du är tacksam för? ❤️
Jag är stolt över att jag äntligen orkade och tog tag i att städa idag. Känns skönt att ha dammtorkat, plockat undan och dammsugit bland annat. Härligt med nystädat och lite tända ljus nu på kvällen.
Jag har packat ihop min lägenhet, för att flytta ihop med min kille och hans två bonusbarn. Det är skitstort men känns bara bra och pirrigt, för han är verkligen världens finaste och tryggaste. Trodde att jag skulle ha mer panik, men det känns helt rätt.
Två våningar haha men älskar det. Jag kommer aldrig kunna bo i lägenhet det är därför jag bor kvar tills jag har råd att köpa mig ett hus. Jag behöver hitta mitt inre lugn och det är för mig inte en lägenhet.
Jag sprang för första gången, på flera år, 6km utan att stanna. I regnet. Det var ett sånt lyckorus efteråt. Så stolt över mig själv haha och att jag tragglar mig igenom att springa långsamt för att orka, och inte rusa fram och sen få andnöd och behöva gå resten av biten.
Jag hörde av mig till mina vänner och frågade om någon ville ses, istället för att ägna min lediga dag åt att beta av sysslor/ärenden och jobba ikapp. Tror det var bra för mitt mående i längden.
Såg ett klipp från barnprogrammet Kannan som gick på 90-talet, när jag var runt 8-10 år Och fick en oskön känsla när jag hörde signaturmelodin, nästan lite ångest. Hade lite svårt att sova i den åldern och gillade inte att gå och lägga mig. Ville inte att barnprogrammen skulle ta slut. Nån mer som kan få liknande känsla från barndomen?
Tror jag brukade få det av Noahs ö och Skymningssagor. Tror iaf att programmen hette så. Det där sistnämnda var väl med hon den rödhåriga skådespelerskan, lockigt hår och glasögon. Var LIVRÄDD för henne då och tycker fortfarande hon är läskig pga det😅😅
Ja melodin till Skymningssagor också! Och även ett random program som Snacka om nyheter, inget barnprogram men jag såg det, fick väl vara uppe lite längre haha.
Exonph ger en känga till Alice och säger att hon fettsugit magen, armarna, låren osv och att hon lurar sina följare. Alltså kan en normalviktig ung tjej ens gå till en plastikkirurg och be om att bli fettsugen mer eller mindre överallt? Gör vi ens sånt här i Sverige? Låter så sjukt
Plastikkirurgen vill såklart tjäna pengar. Samma med dom som gör fillers, hur kan dom aldrig säga stopp och neka? Minns en tjej på facebook som hade så stora läppar så det såg ut som att dom skulle spricka, skrämmande. Men den personen ville ju också bara tjäna pengar, men ibland borde dom bara säga stopp, säga nej och neka.
Låter sjukt. Vid 20 30 har man ofta superfin hud naturligt och behöver inte fillers. Eller superstora opererade bröst.
Klart det är lätt tjäna pengar på unga osäkra tjejer.
Eller hur? Innan verkade hon ändå lite fin och snäll, men jobbig med alla onödiga snap. Följer för skvaller skiter i ditt festande och träning.
Men hon känns så förändrad nu.
Hon och exontheph har ju alltid varit så här? Snälla mot de som slickar deras rövar och bedrövliga mot andra. Nu har ju Johanna Nordström tydligen blivit riktigt förbannad för att de hintat om hennes graviditet och känslan är att hon tagit det vidare juridiskt, då blir det story på story hos Nara om hur mycket hon ogillar Johanna och att hon är den sämsta influncern.
Bianca har gått ut i försvar och säger att man inte är cool om man inte… men man är cool när man är snäll.
Är det viktigt att vara cool? Eller betyder inte cool samma som jag tänker?
Men vem är den vännen som snackar skit och om Bianca och pratat vidare det hon sagt i förtroende till den personen i en taxi som Nara pratar om? Är det också Alice?
Jag har börjat kolla på Supernatural. När Sam och Ruby har den sexscenen, den var så bra, blev nästan genererad för det kändes för intimt 😅nu blev ju de skådespelarna tillsammans efter att ha träffats under inspelningarna.
Ville bara säga det till någon som kanske håller med mig? 😅 mina kompisar skulle nog bara tycka att jag var konstig om jag sa det till dem😅😅
Varför tycker folk det är orimligt att Klaras fästman äger 50% av deras nya lgh? Om Klara nu har mer pengar och kan lägga en större kontantinsats så är det väl inga konstigheter att de ändå äger 50% vardera? De är ju en familj?
När mina föräldrar köpte deras hem så hade jag tyckt det vore konstigt om den föräldern med högre ekonomi hade krävt att de skulle gå in 50/50 med kontantinsatsen och inte se pengarna som gemensamma 😅
Jag fattar inte varför man ens är så intresserad av hur andra, dessutom personer man inte känner, har lagt upp sin ekonomi.
Sen läser man ju titt som tätt här om kvinnor som lever med män som tjänar typ dubbelt så mycket så dem själva men att de anser att det är sjävklart att ekonomin är helt gemensam samt att mannen ska ansvara för att pensionsspara till henne om hon är föräldraledig länge och/eller jobbar deltid i några år.
Så vad är det som provocerar så mycket med hur just Klara och Jhon gör med sin ekonomi? De är väl också en familj?
Är det inte så att de inte förstår hur han har råd med det? Handlar väl inte om att han skulle äga hälften. Kanske tolkade helt fel men jag uppfattade en diskussion om detta som att de inte förstår hur han kan ha lagt 50% då det är Klara som tjänar de största pengarna.
Jag ägde hälften av vårt hus på pappret men min sambo gick in med betydligt mer i kontantinsats. Vi skrev papper på vad var och en skulle ha tillbaka och hur mycket av eventuell vinst vi skulle få var om vi delade på oss.
Gör ni nåt extra nåt kul på helgerna? Nästa helg ska jag träffa min syster,blir nog bio och gå ut och äta. Mitt liv är nog supertråkigt.
Gillar att gå ut,ta en drink,lyssna på musik. Men har ingen att gå ut med.
Är såklart jätteglad inför vår helg. Önskar bara jag hade någon att umgås med till vardags,blir sällan jag träffar min syster då vi bor långt ifrån varandra.
Är väl barnslig,allas liv låter så kul jämfört med mitt.
Gå med i Facebookgruppen Friendcation eller ladda ner appen GoFriendly och kompisdejta! Tror dock de endast är för tjejer – men du kanske är en tjej! ☺️
Ja men brukar tappa gnistan typ januari-nu så nu har jag inte haft så roliga helger.
Idag har jag inte gjort något alls, imorgon ska jag träffa en kompis och även plugga. Nästa fredag ska jag på Håkan Hellström och kanske Molly Sandén på lördagen. Och sen kommer jag kunna fylla helgerna fram till jul om jag vill, kanske inte riktigt men känner att det blir roligare att göra saker nu och framåt, och hösten springer alltid fram för att jag av någon anledning har fullt upp då.
Har mycket kompisar, älskar att umgås med familjen också. Och de flesta av mina kompisar tycker om att hitta på saker så om vi inte ses kvällstid (hemma eller på nån restaurang/liknande) så åker vi iväg på utflykter, weekends etc. Och gör jag det inte med familj eller kompisar så gör jag det ensam. Utflykter för mig själv är också jättenice😍
Jag åker till min stuga på landet oftast. Hänger med kompisar ibland men blir inte så ofta då det är svårt att få ihop det då alla har familjer och barn med fritidsaktiviteter på helgerna.
Var bor du? I större städer finns ofta Gofrendly-event och även Facebookgruppen för träffar vad jag förstått. Om du är barnfri har jag ett tips på ett bra community.
VARFÖR kan inte folk (släkt) förstå att man inte vill att de ska komma och kolla på ens nya lägenhet när man mår sämre än vad några ord i världen någonsin kan förklara och dessutom inte ens har fått ordning på alla möbler och packat upp kartonger?? T.o.m. min ena förälder tjatar å de andras vägnar. Den vet redan vad jag känner kring det och att jag mentalt inte orkar alls!!
Är det verkligen så jävla svårt att acceptera??!
Tror tyvärr många har svårt att acceptera sånt. Förmodligen personer som inte känt så själva så dom inte kan sätta sig in i det.
Vill du att dom ska komma på besök senare? Säg i så fall tex att i slutet på april ska du bjuda in på fika men att du just nu inte vill ha besök eller tjat om det, och behöver få landa och komma iordning själv. Fortsätter tjatet så försök att ignorera det, lättare sagt än gjort dock.
Hoppas du mår bättre snart❤️
Tack för ett trevligt bemötande när jag själv låter otrevlig dessutom. Men jag orkar bara inte.. jag har förklarat innan och sagt just det du skriver, men ändå fortsätter tjatet. Att inte ens föräldern kan acceptera det liksom.. jag själv skulle aldrig bjuda in mig själv till andra alls så jag har så svårt att förstå hur man då tänker när man tjatar på någon som mår så extremt fruktansvärt dåligt.
Ja nej det är ju en annan sak. Jag syftade inte på föräldrarna, utan på annan släkt (som hälsat på mig en gång innan sen jag flyttade hemifrån för mellan 10-15 år sedan..)
Ja, det är det tyvärr. Vissa människor kan inte förstå helt enkelt🙃 när vi var mitt uppe i köksrenovering och rivning av väggar så skulle min sambos släkt komma och fika och ”titta på nya lägenheten”. jag typ; eh, vi har inget kök (allt var utrivet och vatten fick vi hämta från badrum) och det är slipdamm överallt och alla fick sitta på pallar/flyttkartonger. Men likförbannat skulle det fikas!
Åh, när det är som lämpligast..🤦♀️ Lite samma här förra gången, då var det förmiddagen efter jag flyttat och jag hade inte ens fått upp sittplatser till alla. Eller lampor..
Jag tror jag vill/behöver börja på antidepp. Jag har alltid upplevt, sedan jag var barn, att livet är tungt och svårt. Jag ser andra leva sitt liv på ett helt annat sätt än mig och jag kan inte låta bli att tänka att det jag upplever är medfött, precis som dålig syn eller hörsel och att det kräver ett hjälpmedel för att man ska ha ett likvärdigt liv, i mitt fall i form av antidepp. Det som skrämmer mig är just att jag tänker att det behovet är livslångt, och jag tycker det känns nästan overkligt att vara i behov av medicin livet ut.
Funkar ditt liv som ”normalt” och som alla andras nu? Är det ”bara” tungt och svårt men funkar liksom?
För om inte så tänker jag att det kan vara ett hjälpmedel att må bättre och då få bättre struktur, rutiner, äta bättre, våga mer, leva mer ”normalt” så man tillslut bygger upp sig och har en stabil grund.
Men sen är det många som tar det livet ut och som inte skulle klara sig utan, och det är ju toppen att det finns den hjälpen att få. Man ska inte behöva plågas i onödan och kämpa i motvind hela livet.
Jag tror inte mitt liv ser ut som andras. Jag tror att jag till det yttre kan uppfattas som fungerande men om man t.ex besöker min lägenhet förstår man att den som bor här inte mår bra, eller om man läser min dagbok, räknar hur många gånger per vecka jag gråter, hur mina städrutiner ser ut osv.
Har du kontaktat vården gällande detta? Inte säkert att det behövs medicin, finns annat som kan hjälpa. Men om medicin behövs så tveka inte, tänker jag. Testa och se hur det blir för dig, behöver ju inte betyda att du måste ta den för evigt om du inte vill.
Jag insåg när jag var i 35-års åldern att det inte var ”normalt” att må så som jag gjorde. Fixade inte att jobba 100%, allt var tungt och jobbigt. Som att gå i seg sirap hela tiden.
Började med antidepressiva och gick ner i arbetstid och jag mår så bra nu! Jag har börjat inse att det är så här man ska må, att orka gå till jobbet varje pass och ändå ha ork till fritidssysselsättning och sin familj. Jag kommer garanterat äta antidepressiva livet ut och så får det vara. Medan andra har brist på insulin, en sköldkörtel som krånglar eller ett blodtryck som inte kan reglera sig själv så har jag problem med mina signalsubstanser i hjärnan och behöver medicin för det. Inte konstigare än alla andra mediciner folk behöver äta livet ut.
Mitt tips till dig är att kontakta vårdcentralen och börja där. Våga prova, fungerar det inte kan man byta eller avsluta behandlingen. Stort lycka till!
Tycker inte du ska tänka så långt fram än och so what om det skulle bli så? Finns många situationer där man behöver det, typ 1 diabetes tex. Det är inget fel liksom.
Om livet länns övermäktigt och alltid gjort kan det ligga funktionshinder i grunden. Behöver såklart inte vara så för dig men för mig var det autism. Depression var sen en bieffekt av det slitsamma i att försöka leva på det sätt som det förväntas.
Varför kommenterade folk så mycket angående att Sanna J D gjort brösten? Hon gjorde en bröstförminskning ju. Det är väl tvärtemot normen, så varför upprördes folk av det?
Det är ju möjligt att det var ett lyft också. Men i en av sina Youtube-videos pratar hon om operationen. Att hon aldrig trivts med stora bröst, hon har dolt dem och inte velat framhäva dem. Och att hon nu förminskat dem.
Ända sen jag blev medveten om fenomenet att försova sig och uppleva stress på morgonen (typ runt 10-års ålder) har jag haft sömnproblem till och från. Jag minns när jag var runt 10 år och kunde inte somna pga skulle på konståkningsläger dagen efter, jag var uppe hela natten och försökte trötta ut mig själv genom att göra situps på rummet, när jag gick i högstadiet hade jag hört att man blev dåsig av pollenmedicin så jag tryckte i mig flera per natt (utan framgång såklart) i en period för att somna, och när jag började gymnasiet köpte jag en flaska vodka fast än jag inte hade börjat dricka ännu för att jag hade hört att man blev trött av att dricka och tänkte att det skulle hjälpa att ta en shot innan läggdags, idag fattar jag ju såklart att dessa metoder inte fungerar men jag tycker det är talande för min problematik att jag burit på detta ensam redan som barn.
Jag kan inte somna om nätterna för att jag tänker så mycket på att jag MÅSTE somna, jag känner mitt hjärta slå snabbt och hårt när jag ligger ner, jag vaknar alldeles för tidigt och kan inte somna om. Detta går i perioder som sagt men är oavsett otroligt prövande. Även när jag är ledig från jobb har jag samma tankar då jag känner att jag behöver vara i beredskap för mina kommande sömnrutiner. Vad kan jag göra? När jag tänker på framtiden tänker jag lika ofta på vem som är min framtida man som om jag någon gång kommer känna avslappning under nätterna?
Jag har samma erfarenheter och har till slut fått starkare sömnmedicin utskrivet. Det tar bort stressen och oron då jag vet att jag somnar med medicinen, dock är det inte bra i det långa loppet pga beroendeframkallande men hitills det som funkar bäst tbh.
Kanske terapi ka vara en idé? Det är väldigt vanligt att personer som har svårt att sova fastnar i tanken att de måste sova, vilket skapar en stress och tankesnurr som gör det ännu svårare att somna, men du har ju dessutom med dig detta sen barnsben. Då kan det säkert vara svårt att lösa på egen hand, medan en terapeut kan hjälpa till att knyta upp tankarna och lära dig strategier. Kolla med vc om du kan få remiss för dina sömnsvårigheter!
Du verkar tänka att du måste göra så att du somnar, att det är nåt du ska göra, prestera. Tänk i stället att du lägger dig och slappnar av och låter sömnen komma till dig. Det du kan göra är att varva ner förstås, kanske läsa en bok i sängen. Sen kan du bara känna vad skönt det är att slappna av och vila, vad lyxigt du har som ligger i din sköna säng och inte behöver jobba på natten. Sömnen får komma när den vill. Du kan lyssna på hypnos på t ex Youtube för att lära dig att slappna av.
Jag pratar med en kvinna som vill träna på svenska. Vi hade bokat en tid idag och jag tyckte synd om henne, hennes barn var överallt och ingenstans, hennes man sov. Hon är genuint intresserad och har pratat mycket om att hon har ingen att prata med. Dåligt att han inte gick upp och tog dottern så hon fick en stund i lugn och ro. Fick mig att värdesätta min egen extra mycket, han skulle se till att jag inte blev störd, om jag sa att jag hade ett samtal. Pratar med psykologen om saker som är viktiga, att respektera något som är viktigt för den andra ingår helt klart, även om det kan tyckas vara en mindre sak.
Hur hittade ni varandra? Jag skulle vilja göra något bra och att bidra med min tid + svenskkunskaper på det sättet skulle vara roligt (plus chans att lära känna nya människor). Är lite rädd att jag är för socialt awkward men skulle vilja prova.
Det är jättekul, lite svårt (hon kommer från Libanon och har kvar släkt, nära där de bombar. Vill inte säga något fel, lyssnar mest)
Det var min psykolog som tipsade mig. Jag ville göra något bra för någon. Gillar människor, svenska är mitt andraspåk, men har bott här så länge. Har alltid haft serviceyrken, så jag brukar kunna hitta på saker att prata om.
Kolla på Volontärbyrån. Ligger en massa roliga uppdrag där. Jag kan inte gå och stå just nu, så jag var begränsad till uppdrag hemifrån.
Det finns många varianter, kollade nu och flera jätteintressanta uppdrag såg jag.
Man får gå lite efter vad man är bra på, samtidigt som jag tog med, vad jag inte skulle klara. Jag sätter mig in för lätt i hur andra mår, jag skulle inte kunna prata med barn som mår jättedåligt. Skulle vilja ta hem alla till mig.
Det är inte bra att vara för hårdhudad men en som gråter i Masterchef, passar inte att sitta med det ena svåra samtalet efter det andra. Beundrar de som är så varma, men kan hålla distansen som krävs.
Jag anmälde intresse och gjorde en kort intervju per telefon. Sedan en skriftlig ansökan. Skrev lite om intressen och familj eftersom man pratar om privata saker också.
Fick läsa vad en kvinna sökte och hon ville behärska vardagssvenska, hon berättade om sig själv och kände att det skulle passa oss båda.
Hon har inga svenska grannar och inte svenska arbetskamrater heller, så det är jättesvårt att få använda språket. Förstår att hon känner att hon inte kommer ihåg allt. Hon läser på sfi.
Det blir också lite om hur man gör i Sverige i olika situationer, tips ang barn, var man letar info. Var de säljer bästa bullarna hade det kunnat vara, om hon bott nära mig 😊
Jag tycker det är kul, lär mig av henne , en helt annan kultur, som är ny för mig. Dag,tid allt sånt lägger vi upp som vi vill.
Nu fick du en halv novell, men skriv bara om du undrar något,
Kan Gud eller någon ge mig styrka att palla med morgondagen? Ska träffa ett gång gravida kvinnor, har undvikit dem så länge men nu går det inte längre och har nyligen gått igenom ett missfall, som jag fortfarande är trasig från. Missunnar såklart inte någon graviditet men jämför mig med dem och tänker att jag hade varit si och så stor nu/i den månaden osv osv. Blir knäpp av att tänka på det 🫣 ingen av dem vet heller något och så vill jag att det ska förbli 😅
Jag har väntat i typ två månader redan, börjar få slut på undanflykter nu så känner att jag bara måste göra det tyvärr.. missfallet var ändå ca 3mån sen så kan ju inte skjuta på det i all oändlighet.. men vill verkligen inte 😅 får väl skylla mig själv som inte försökte ”läka” i början utan bara ignorerade det 🫣
Du har ju gått igenom något väldigt tufft och smärtsamt, så sätt ditt egna mående först nu. Det skulle vara 100 procent mänskligt att avboka lite snyggt. Det kan bli en onödig triggar för dig❤️
Ja jag förstår ju det 😕 Jag har väntat i typ två månader redan, börjar få slut på undanflykter nu så känner att jag bara måste göra det tyvärr.. missfallet var ändå ca 3mån sen så kan ju inte skjuta på det i all oändlighet.. men vill verkligen inte 😅 får väl skylla mig själv som inte försökte ”läka” i början utan bara ignorerade det så mår dåligt nu istället 🫣 får försöka hålla det lite kortare eller något iaf och gråta ut i min sambos famn sen haha 💔
Men varför måste du träffa dem? Om du verkligen vill för att ni är nära vänner skulle du väl berättat om din situation? Är de inte nära så kan du ju strunta i det?
Det är mest släkt, så vi är inte nära på det sättet men ändå nära liksom. Men berättar inte mina djupaste hemligheter för dem så att säga. Så eftersom det är släkt känner jag också att jag måste nu haha, vi ses vanligtvis en gång i veckan typ 🥲 sen har jag inte berättat för mina nära vänner om missfallet heller, det är bara två av mina vänner som vet. Så jag har nog lite problem med att berätta
Får jag ge dig ett råd? Berätta för dem. Jag förstår verkligen var du kommer ifrån, det är jättetufft. Och att du påverkas av andras graviditeter är helt naturligt. Det tror jag de skulle förstå, om du förklarade för dem. Jag har själv varit i båda situationer, själv stått utan barn och varit gravid när en vän haft långa missfall bakom sig. Just nu är jag gravid och jag hade förstått och respekterat alla känslor en vän som kämpar skulle känna. Alltså verkligen. Kanske är det ngn av dem som gått igenom liknande? Om du öppnar dig kanske du får oväntad förståelse tillbaka? Då kanske det känns lättare för dig?
Nej jag vill inte berätta, dels pga skäms (vet, fel) men även för att jag hade känt mer press då. Vi är ganska unga (30) så ingen förväntar sig eller så att vi ska ha barn nu och så vill jag att det ska förbli, vet ju inte om vi blir gravida om en månad eller tretton liksom.. men störste vad du säger och egentligen hade det varit skönare såklart, de hade ju absolut förstått och brytt sig! ❤️
De flesta kvinnor jag känner inklusive mig själv har fått missfall, du är inte ensam.
Jag ville inte heller berätta först, men insåg att jag inte kunde påverka att jag fick missfall. Alla var så snälla och empatiska och ville själva berätta hur det var för dom och det underlättade för mig.
Fint, men alla är olika. Jag ville inte heller berätta för någon. Är inte typen som VILL ha människor nära inpå, nöjd med stödrt från lin partner. Skulle också känna mig stressad över att folk vet att vi försöker. Så du behöver vidga dina perspektiv lite.
Fast vaddå varför? Att någon vill/inte vill berätta om privata saker får man bara acceptera- du kan inte be någon motivera varför den inte vill berätta om missfall, lika lite som du kan be den som berättar motivera varför.
Känner med dig, vilken jobbig situation ❤️
Har du tid/råd/möjlighet att prata med en terapeut/psykolog om det? Tänker att det skulle kunna vara hjälpsamt att få lufta alla de ”fula” känslorna med någon utomstående?
Varför pratar ingen om MGraaf och valparna? Stackars Addi som tvingades göra kejsarsnitt pga storlek på valpar… Hennes lilla hund borde slippa att paras med större hanar.
Men vad snackar du för skit? Senast igår pratade hon om valparna. Det blev snitt för efter första valpen, så låg nästa fel, så dom inte kom ut. Hanhunden är inte en större hund.
Oavsett orsaken till snittet M är ansvarslös som låter hunden bli dräktig år efter år.
Endast ett sätt för henne att dra in pengar till sitt alltför vidlyftiga liv och spenderande.
Några år på komvux och sedan ett riktigt 7.00-16.00 jobb hade varit nyttigt för henne.
En av Olsson systrarna är nu i södra Frankrike med en Ferrari förare. Jag förstår nu varför hon var så angelägen om att åka dit då det är en väldigt förmögen man. Namnet på denna personen är Ronnie Kessel.
Varför skulle han inte vara det? Förmögna män har en tendens att få snygga tjejer, det är väl ingen nyhet. Hon verkar ganska rolig också, och benägen att flytta på sig med en man som reser mycket. Ett kap.
Hon ser bra ut, det har jag aldrig sagt något annat om. Säkert jättetrevlig också. Men ett kap vet jag inte om jag skulle säga med tanke på alla rykten som är kring systrarna. Han kan få vem som helst som inte har sånna rykten om sig menar jag.
Du kan ha rätt. Jag tänkte också honom men står att han är 47 år och hon sa att han var några år äldre än henne? Hon sa också att han hade längre hår. Jan har ju inte särskilt långt hår.
Vad är det som gör stämningen på bloggar så olika? Två specifika exempel är Monas Universum och Magdalena Graafs… den ena personen får så mycket skit för typ allt medan hos den andra där lallas det bara på i kommentarsfältet som att personen är guds gåva till världen. Trots att personen inte ger ett särskilt positivt intryck i mina ögon.
Har någon gått igenom en allvarlig sjukdom? Jag befinner mig i processen där saker verkar gå på rätt håll. Jag är hoppfull, tacksam och lycklig för varenda dag som känns normal. Samtidigt brottas jag med så många andra känslor. Rädsla, ovisshet. Vetskapen att oavsett om jag verkligen är frisk nu så kommer jag aldrig bli densamma. Jag kommer alltid ha en risk för återfall. Jag kommer aldrig se på min kropp och hälsa på samma sägg igen, på gott och ont. Det är livsomvälvande på alla sätt.
Jag har njursvikt I sista stadiet. Man blir ju tyvärr bara sämre och behöver en ny njure. Samtidigt ska man vara tillräckligt frisk för att klara transplantation. Jag har inte dialys ännu och hoppas bara att det dröjer.
För 1.5 år sedan fick jag en stroke också.
Så jag har blivit väldigt klar över min dödlighet, samtidigt som jag facineras över hur mycket kroppen klarar. Men jag vet att jag kan få en till stroke och det finns inga garantier för att man klarar sig. Min pappa gick bort i sviterna efter stroke. Jag blev halvsides förlamad men med mycket träning och säkert tur, släppte det. Sidan är svag men rörlig.
Jag håller med dig, man ser annorlunda på mycket och är väldigt tacksam så länge man lever. Jag kan för närvarande inte stå och gå efter en fallolycka, så jag tränar och önskar jag ska komma på fötterna igen. Hade inte sett för mig så mycket sjukdomar både hos mig och familjen och på dåliga dagar, vara avis på andra som lever IG liv och max är snuvig. Men man vet aldrig hur det egentligen är.
Du låter som en jättefin människa. Låter som en klyscha men vi ska vara rädda om varje dag vi får leva. Livet är så kort.
Prins Daniel är ett bra exempel på att det går att leva med transplanterad njure.
Du är jättego! Är det du som genomgått en allvarlig sjukdom? Vill du berätta? Det är sant, man vet inte hur många dagar man får. Min mamma längtade efter pensionen och hade massor med planer, men vad hjälpte det, hon dog 66 år gammal.
Så i den här familjen har vi svart bälte i belöning! Allt som kan firas, firas. Vi väntar inte så värst mycket, utan passar på. Man kan äta extra gott en måndag, varför inte? Eller köpa ett nytt nagellack för att fysioterapeut tyckte det var förbättringar.
Om vi inte hade tänkt så, hade vi aldrig orkat som familj med allt som varit genom åren.
Jag känner igen mig i dig. Har också njursvikt i sent stadium. Har haft en hjärtinfarkt och 2 hjärtstopp. Har nu en ICD (hjärtstartare) inopererad.
Opererades 3 ggr i magen under en 7-veckors tid och lever nu med stomipåse. Har ständig värk i ländryggen och höger ben som man , och inte jag heller, ej vill försöka något kirurgiskt ingrepp för att åtgärda. Mycket mediciner blir det och ibland dystra tankar, men jag är ändå tacksam varje gång jag vaknar upp till en ny dag. Jag ser fram emot våren, härliga dagar i solen tillsammans med vattenflaska och en bra bok.
Jag har en nervsjukdom som är väldigt ovanligt för yngre att få. Sjukdomen har ett brett spann, vissa känner ingenting förutom att en tå sover konstant, till att man blir helt handikappad och får bo på boende.
Mitt största problem är att inte ens min läkare har kunskap om sjukdomen. Vården behandlar mig som att jag överdriver, jag får ingen hjälp, neurologmottagningen skrev ut mig pga att det inte går att behandla.
Jag får ingen sjukpenning, soc hotade varenda månad att om jag inte går på åtgärd får jag inga pengar, och jag kan inte ta mig till åtgärden för att jag är sjuk, så fick inte socbidrag heller.
Nu kommer det bästa och det hemskaste, tolka mig fel: som tur var, dog min pappa innan han hann fylla 65, så jag får 84000:- i fem år av hans pension.
Jag är i princip totalt handikappad. Dom senaste veckorna har nerverna runt hals och ansikte blivit påverkade, så jag får kramper när jag andas, gäspar, sväljer.
Vården har jag slutat vända mig till sen i december, husläkaren vände totalt i attityd efter mötet med sockärringen.
Jag hoppas jag lever gott i 5 år till, när pengarna tar slut hoppas jag att jag dör. Och då kan ändå känna att jag har levt mina sista år i frihet, utan myndighetshot och omöjliga krav🙏🏼
Jag är så klart med livet, så att dö är ingen sorg eller rädsla längre. Jag längtar till den dagen det sker. Mitt liv togs i från mig, jag var en väldigt aktiv utomhusmänniska. Jag sprang, tränade, badade, simmade, älskade, odlade, skapade, gick i skogen, tränade hundar, lagade mat, bakade, skrattade.
Att myndigheter och vården tror att jag helt plötsligt självmant gav upp ett sånt liv för att ligga i en säng eller badkar hela dagarna är befängt😂
Det är som att man tror att en miljardär ger bort alla sina pengar och ägodelar för att bli hemlös utan en spänn, och inte ha förmågan att bygga upp rikedom igen.
Men kära du, så fruktansvärt! Att du inte får stöd i vården, om de inte kan måste de leta upp någon som vet mer.
Har du hemtjänst som hjälp? Vet ingen som vill vara sjuk. Jag vill inte ligga i min säng större delen av dygnet , jag har dock inrättat mig. Pluggar, skriver mycket, så jag har mer mening i det. Men hade jag fått välja hade någon annan kunnat ta några av min och familjens sjukdomar.
Men det är hemskt när sjukvården inte tror på vad man säger. Jag hade så fruktansvärt ont i ryggen, in till akuten med liggande transport några gånger men det var ryggskott alternativt psykiskt så klart! Först när jag ramlade fick jag en riktigt undersökning och röntgen, en öppen fraktur i ryggen! Ryggskott minsann…
Hej!❤️ Men gud så jobbigt för dig! Hjärtat är ju något man verkligen är rädd för att bli sjuk i. Klarar du dig utan ångest för att det sker igen eller är startaren en garant? Kan ingenting om det, så det kan vara en dum fråga.
Jag har Chrons också, när jag var som sämst var det prat om stomi, men det stabiliserade sig.
Det är Osteoporos som gjorde att min rygg blev kass. Efter en fallolycka kom jag inte på fötterna igen, ännu…tränar och hoppas.
Visst brakar humöret ihop ibland, särskilt om den andra hälften är missnöjd och tycker det är mycket för hans del. Men jag försöker verkligen hitta ljuspunkter för att orka med mig själv. Jag är lättroad som tur är.
Jag längtar också. Ska parkera rullstolen på altanen och dricka kaffe så fort det blir lite varmare. Jag läser också, dock lite sämre koncentration, så det är inte samma omfattning som förr. Men det är en träningssak.
Om det nu går så hi.la bra för Underbaraclara med betalvägg för blogg och podd – VARFÖR gör hon så mycket reklam pp insta? Eller är det inte mycket? Och hur bra går blogg/podd – egentligen?
Föregående inlägg 
Är inte moffa ett väldigt fult ord?
Nej, på finlandssvenska betyder det morfar så tycker det är fint ❤️
Så säger vi i Tornedalen också ♥️
Som förkortning på morfar – nej. Men som i att moffa i sig (hetsäta) är det väl negativt laddat och låter väl fult..?
”Hon moffade i sig hela semlan på en gång” Nej inte fult alls.
Jag säger ”moffla” med L, någon mer som gör det? 😂
Fult ändå tycker jag, från det att man kan prata ordentligt tycker jag inte det är gulligt att säga så.
Ok, du måste inte säga så. Sällan vuxna gör det.
Vad betyder det?
Trycka i sig, hetsäta.
Tänkte på det idag när jag hörde en skåning prata. Tacksam över att jag inte har en dialekt som ger en massa talfel.
Som att Stockholmska skulle vara det rätta🤣
Du får tycka vad du vill, men det finns en anledning till att i princip alla nyhetsankare talar stockholmska. Tack och lov för det!
Rikssvenska.
Vad är det som är så läskigt med dialekter?
Många är fula.
Dialekter är ju underbara! Fy fan vad trist om hela Sverige pratade likadant!
Fast de talar ju inte Stockholmska. De talar rikssvenska. Har du hört riktig stockholmska så hör du stor skillnad på det och rikssvenska.
Stockholmska är numera rikssvenska! 🙂↔️
Hahaha! Rikssvenska har aldrig varit stockholmska. Det är ett konstruerad sätt att prata som man får lära sig som t.ex. nyhetsankare. Förr skulle alla anpassa sitt tal men så är det inte riktigt längre, varken på TV eller i radio.
Nä.
Så du hör inte skillnad på stockholmska och hur nyhetsankare pratar? Det är ju faktiskt stor skillnad på uttalet där.
Vad är det för anledning tänker du dig? Att stockholmska är så vackert?
Mvh,
Stockholmare
Herregud Stockholmska är inte rikssvenska
På vad sätt menar du att tex skånskan ger talfel?
De säger G istället för R. Prova själv.
Håller med
ja för det låter typ muffins fast det är inte muffins så därför är det ett bedrägeligt ord
Nu blev jag sugen på muffins
Igår gick jag in på ett café, och ville ha en muffins.
Utan russin och utan choklad, en vanlig jävla muffins!🎶🎶🎶
Hade dom det?
Näj, dom hade bara macka med pastej.
De kunde bjuda på chillinötter kaanske… 😜
Jo, absolut.
Jo kanske.. själv är jag farmor vilket är svårt att säga för barnbarnet och föräldrarna tycker jag ska komma på ett smeknamn för farmor. Förslag? ☺️
Men jösses, barnen själva kommer ju på det när dom försöker säga farmor.
Själv får jag rysningar av ordet krämig.
Konstigt, för det är ju härligt med saker som är krämiga? Men ogillar ordet skarpt ändå.
Vad kollar ni på ikväll?
Jag kollar på Animal Kingdom.
A knight of the seven kingdoms!
XO Kitty. Men stöd mig på att det är så tydlig ålderssskillnad på skådisarna fast de ska spela high school-undomar.
Yuri är väl över 30 hehe
Den nya Young Sherlock =)
Bytt är bytt.
Secret Lives of Mormon Wives!
Åå kollar du på nya säsongen? Vad tycker du hittills?
Åh tänkte börja kolla säsongen där de har blåa klänningar på omslaget, vet ej vilken det är och har aldrig kollat det förut, men började kolla love is blind Sverige ist!
Började kolla på säsong 4 imorse. Så himla synd att Taylor och Dakota inte kunde reparera förhållandet.
Ska bli spännande att se om hon och chase gör något😅 vilken soppa.
Ska se klart filmen ”Sentimental Value” som är Oscarsnominerad, finns att se på Prime.
Laddar för fullt inför Oscarsgalan natten till måndag 🫡
https://m.imdb.com/title/tt27714581/?ref_=nv_sr_srsg_1_tt_7_nm_0_in_0_q_Sentimen
Sedan lär det slinka in något avsnitt av Love is blind Sverige eller Married at first sight Australien. Högt och lågt och det älskar man.
Avslutade precis: https://www.svtplay.se/fotbollsmiljonerna-som-forsvann
En välgjord dokumentär. Känner med alla som blivit lurade.
Åh också sett den, så sjukt! Lätt att bli indgragen i sånt. Starkt att våga medverka
Den nya anaconda
Är den bra?
Jag och min man ska se Love is blind och analysera sönder allt i små beståndsdelar.
Vi kollade på Sinners, den som fått så många Oscars nomineringar.
Såg precis Louis Theroux nya på dokumentär på Netflix. Så jävla ledsam.
Både tragisk och underhållande. Vilken fantasivärld dessa lever i. Gillar Therouxs tidigare arbete/stil. Han observerar, håller sig lugn och ställer genomtänkta frågor. Dvs kastade upp bollen och lät alla Tate-muppar smasha självmål.
Är det han som var ihop med Jennifer Aniston? Verkar så menlös.
Jag tror du tänker på Justin Theroux.
Sett om filmen ”Inte utan min dotter”. Finns det något vidrigare land än Iran? Tack och lov att mina döttrar inte blivit tillsammans med några muslimska män!
Oj… alla är verkligen inte likadana!
Hundarna
LouisTheroux träffar idioter bland män likt Andrew Tate. Netflix. Måste leta efter en spyhink 🤮
Hej!
Är det någon här som har tips på seriösa extrajobb man kan göra helt på distans? 😊
Jag är inte ute efter såna där betalda online-undersökningar, utan riktiga uppdrag/arbete online. Har egen firma så jag kan fakturera om det behövs.
Tar gärna tips på företag eller jobb ni själva testat. Svenska företag är enklast men utländska funkar också.
Finns för sifo bl.a har jag sett. Man kör telefon intervjuer på distans, då tror jag timlönen var 147 kr.
Har också sett korrekturläsare på förlag, vet inte vad dom får betalt dock.
Har sett några admin jobb på distans, vissa är lite oseriösa där man bara skall sköta deras mail och oklart vilka arbetstider.
Ett tips är att gå in på Arbetsförmedlingen. Klicka på sök, filter och kryssa för möjlighet till distansarbete.
Bra tips!!
Har gjort det men de flesta är hybridjobb där distans är varvat med kontorsdagar tyvärr. Bor på landet så jag har lite svårare att få tag på fysiska extrajobb 😔
Ni som har eller har haft katt, hur gammal har den eller dom blivit eller är nu?
Fick en katt när jag fyllde 8år, fick ta bort henne året jag fyllde 30 så fick äran att ha henne i mitt liv i 22år. Saknar henne varje dag 💔
Men WOOW! Så fint, blir tårögd.
Har du skaffat någon ny? ❤️❤️
Skaffade min när jag flyttade hemifrån. Hon fyller snart 18 år ❤️❤️❤️❤️❤️❤️😢
Nej, tyvärr inte. Känner inte att det är lämpligt att ha katt där vi bor idag, bor mitt i ett samhälle med mycket trafik och tycker inte att katter ska vara inne.
Vad fint att du fick så många år med henne❤️ men fy vad sorgligt och hemskt det blir efter så lång tid😢 hur tar man sig igenom det?
Började tänka tanken ikväll men försöker slå ifrån mig, vet inte vad jag ska ta mig till den dagen min katt inte finns mer.
Det är det absolut värsta med att ha djur, att dom en dag lämnar en. Jag har varit med om det och tror på riktigt inte jag klarar av att ha djur igen. Kärleken man upplever är fantastisk men sorgen är vidrig
Kan redan nu ibland känna att jag ångrar att jag har katt för hur hemsk sorgen kommer bli 😞 hon är snart 16 år, tiden går så fort. Älskar henne obeskrivligt mycket. Känns som att jag kommer dö med henne.
Känner exakt såhär! Har förlorat en katt och det tog flera år innan jag kunde tänka på henne utan att bli ledsen, blir det fortfarande ibland. En jag har nu är ännu mer speciell och nära mig och det kommer bli ett helvete när det är dags. Men jag tänker att man nog överlever, för man måste, många människor som lidit stora förluster gör ju det. Men det kommer göra så jävla ont. Försöker inte tänka på det och leva i nuet. Tar man ut sorger i förskott får man uppleva dem fler gånger bara, som min mamma brukar säga.
Ja väldigt tacksam över det. Hon bodde dock kvar hemma hos mamma när jag flyttade hemifrån men varje gång jag kom hem så kom hon springandes och skulle upp på mina axlar och sitta där ❤️
Har inget svar på hur man tar sig igenom det, man gör det bara. Tiden läker.
17 år ❤️
14 och 17 år
Har för mig min familjs katt blev typ 18-19 år. Något sådant.
Hon blir 19 i april
19 och 22 är❤️❤️
Var alltså åldern de somnade in
13,7 miljarder år
Har tre nu som är 2, 8 och 9 år
Mina norska skogkatter jag hade blev 15 och 16,5 år.
Har en som snart blir 17 och en som snart är 15. Hade en tredje som blev 14,5, var tvungen att avliva pga sjukdom.
Vår älskade Kisse blev 20 år! Oändlig sorg när vi fick ta bort honom!
Mina fina katt blev 19 år ❤️ Hon somnade in i min famn och kändes lugn och trygg. Men fy, vad jag grät, jag saknar henne så mycket ❤️
Vad tycker du är ett oförskämt/oskönt beteende av någon som du umgås med? Alltså, något som den gör under tiden ni ses.
Bara pratar om sig och sitt.
Komma för sent. Men det hände ju dock precis innan.
Flirtar oavbrutet med alla som går förbi.
– bara pratar om sig själv.
– tigger bekräftelse.
– använder telefonen. Umgås man med någon ligger den i fickan.
– avbryter när en annan pratar.
Stirrar på telefonen,otroligt oartigt och irriterande.
Pratar bara om sej själv,frågar aldrig hur andra mår.
Min svägerska brukar ofta ifrågasätta eller säga emot exakt allt man säger. Som att hennes första reflex är att inte hålla med eller ens försöka förstå den andras åsikt eller synpunkt, av ren princip. Även om det gäller ämnen som hon inte är insatt i. Vet inte exakt hur jag ska förklara det men det är som att hon inte bara kan lyssna och förstå nån annans situation utan måste säga emot. Väldigt störigt. Och ocharmigt.
Låter som min mans brors tjej. Helt genomrutten personlighet – så jobbigt att behöva umgås då och då (för allt för att minimera våra träffar men ibland krävs det ju dessvärre)
Jag fattar! Min kompis är EXAKT sån.
Ugh alltså min pappa är exakt så och det är
vansinnigt störigt. Han ska liksom alltid säga emot vad man säger än vad det handlar om, små som stora saker. Det roliga är att han själv blir jätte upprörd om man inte håller med honom tillbaka till 100% nån gång.
Hatar sådant. Det finns de som alltid ska tycka ”the opposite” – oavsett vad man än säger. Det är som en grej för dem. Tror inte ens att de har riktiga åsikter egentligen.
Haha exakt aå är min svärmor. Om jag säger ”ja fast så säger man ju inte” om något otrevligt tex. så svarar hon tex ”MAN säger inte så, DU säger inte så”. Vad det en än är har hon något hon vill säga emot. Tyvärr har det blicit att jag tänker extremt mycket på vad jag säger och därför säger knappt något alls när vi umgås.
Har vi samma svägerska? Hon är sån jäkla energidödare, börjar tro hon har seriösa problem med sociala koder för hon kan liksom inte inte bara nicka med ett leende en endaste gång, tror det gör fysiskt ont i henne.
Har en kollega som hela tiden ska ”skryta” om helt normala saker. Typ att hon var ung när hon fick barn, att hon ska åka till ett visst resmål, att hon har en tyst diskmaskin osv osv. Hon liksom pratar om det på ett skrytsamt sätt som att man ska bli imponerad av det, svårt att förklara. Stör mig på det sjukt mycket
Jag har en liknande person i min närhet. Det är på samma gång irriterande och på ett sätt underhållande 😅 hur mycket den kan skryta om helt vanliga saker
Hahaha har en nära vän samt en svägerska som är så, det är lite störigt men samtidigt otroligt underhållande, och det mest häpnadsväckande är ändå när man märker att så många verkar köpa skrytet och genuint tycks bli imponerade (och liksom uppenbart bildar sig en väldigt positiv bild av den skrytande personen). 🥹
De är dock snälla och gulliga som personer, men kan inte låta bli att fnissa för mig själv åt det! Men tycker om dem väldigt mycket ändå!
Vet exakt typen, har en sån kollega med. Sen när man väl säger något som sig själv kommer inga följdfrågor eller knappt nån reaktion
Tror verkligen alla som skryter om att de var unga när de fick barn egentligen ångrar sig. Can’t change my mind.
Det där mindsetet är också ett väldigt störigt och socialt inkompetent beteende.Att tro sig veta hur andra tänker och känner.
Man kan väl vara social men tycka saker inombords ändå herregud
Oj en ung mamma som kände sig träffad
Var inte en ung mamma men känner exakt likadant
Njaaaaa. Hade hellre varit en ung mamma än gammal mamma
Folk som alltid måste kommentera vad de äter. Typ kommentera att ”nu behöver man inte äta nån middag idag” när de ätit en normal portion till lunch. Eller hålla på och tramsa när de bjuda på fika (tex på jobbet) med ”åh jag borde ju inte…” eller ”är det nån som vill dela den här?” Ät och håll käften. Eller ät inte och håll käften.
JA, instämmer 100% på det! Är så sjukt tröttsamt när exakt ingen bryr sig.
Haha det är så sjukt att det ätstörda beteendet finna kvar. Försvinn!
Vet inte om jag umgås med folk som gör sånt. Störde jag mig skulle jag väl avsluta.
Folk har nämnt kollegor, svägerska mm. Lite väl drastiskt att säga upp sig för att kollegan skryter eller hoppa över en familjemiddag för att svägerskan är med. Alla går inte att avsluta så enkelt.
Tävlar om allt.
Kolla mobilen hela tiden.
(Om personen inte förvarnat typ: jag väntar ett samtal/besked/meddelande och behöver ha lite koll just nu.)
Hålla på med telefonen.
Love is blind säsong 3 vad tycker ni? 🤓
AVSKYR Lars-Erik och Daniel.
Där har vi två äckligt obehagliga män.
Ja! Och jag lägger till basketspelaren på listan. Han känns oerhört obehaglig.
Hmm tycker det? Jag trodde det först får jag erkänna. Dåligt ordförråd osv.
Men han verkar så kär och ärlig.
Nej, det är något knepigt med honom. Känns inte som att alla cornflakes är i paketet heller…
Vill gärna tro att de är ditsatta skådespelare för att skapa drama. För de kan väl ändå inte vara på riktigt? Den där Ola i säsong 1 framstår ju som normal i jämförelse med de här vandrande röda flaggorna…
Han var väl säsong 2
Så var det nog! Jag tänkte fel, tack.
Jag tycker även att Fabian förtjänade kärlek mest av alla! Och mitt hjärta gick sönder av Ellens svar.
Gillade henne först men tror nog nu att hon är lite… eh. Knäpp?
Det var som ju helt hemskt!
Det är ju lätt att tycka att någon är fantastisk som person, betyder inte att man vill leva med den. Personligen förstår jag Ellen, tycker inte Fabian var särskilt pratsam och hon fick typ leda alla konversationer. Tycker att det är bättre att man är ärlig från början istället för att fejka allt och dumpa på bröllopsdagen.
Men varför sa hon ja i kapseln ens då
Känns som att det går åt skogen för alla. Daniel Fjäll är en sådan typisk säljare och inte på ett bra sätt.
Han verkar totalt blåst. Helt uppe i sig själv hela tiden.
Men märkligt där på slutet, han ville hoppa av eller vad säger Johanna?
Trist att det bara känns som att ett av paren har äkta känslor och det är Ibbe och Aniela. Varför de andra fortsätter att låtsas förstår jag inte. Gissar att det handlar om att få synas i TV?
Ludwigs ”flickvän” vad hette hon? Hon verkar inte så rolig
Camilla. Hon fick väl en chock när hon såg honom och han såg ut att vara 16 år gammal…
Ja jag tycker det var extremt tydligt hur oattraherad hon blev direkt när de sågs
Fabian😭 har bara sett folk önska kärlek till honom. Hoppas han får komma på återträffen och har hittat kärleken❤️
Alla de valde att gå vidare med kändes lite gnälliga.
Eller det känns som att Aron och Angelica (heter de så? Basketkillen iaf) har något fint ihop och jag tycker de passar tillsammans. Hoppas de håller.
Kan iofs ha missat om det hände något mellan dem, det var en stund tvn stod på utan mitt fokus.
Ja men åh Fabian 🥹💐
Katastrof hittills! Otroligt platta och ointressanta personer. Hoppas att alla paren gör det rätta – gör slut och lämnar offentligheten för evigt🙏🏼
Håller med, väldigt tråkiga människor.
Vad gäller Ellen och Fabian, det kommer fler avsnitt, tycker Ellen får alldeles för mycket skit.
MEN alltså kudos till Aron, bara jag som tyckte att Ronja ville flörta med honom när alla fick träffas?
Men aron sa att han är DÖDSKÄR.
Ronja tror lite för mycket om sig själv, så snygg är hon inte.
Inte sett avsnitt 5, men här är mina korta intryck hittills!
Aniela och Ibbe: stabila och god potential om de kan ta sig över tröskeln av överväldigande som programmet verkar innebära.
Angelica och Aron: han är kär för ”””första gången””” och hon vill ha barn helst igår så de lär hänga ihop ett tag, kanske få ett barn och sedan gå isär när hans jobb inte är kompatibelt med svenssonlivet (vilket ca alla utom de två räknade ut redan i kapslarna)
Camilla och Ludwig: han ser ut och beter sig som 15 år, hon ser ut som 45 och är inte tänd på honom över huvud taget (förståeligt när han kommer och kräver närhet och pratar som en troglodyt). Kan för mitt liv inte fatta att HAN landade en brud men inte Fabian.
Larsa och Ronja: Helt ärligt tror jag att han undermedvetet gick igång mer på att Ronja inte var kristen pga ”förbjudet” och kanske större chans att få doppa (celibat bahaha sure). Hans tro känns lite poserande? Och Ronja är klok som reagerar på hans ivrighet och sätter ner foten. Hon är fin men han missade ju vackraste Dannette.
Johanna och Daniel: avskydde honom efter 1 minut och det blir vara värre och värre. Dock lite intressant att HON säger att han inte ställer följdfrågor men hon föregår verkligen inte med gott exempel på den fronten.
Och så Fabian och Ellen: han är en ängel på denna jord som förtjänar all kärlek och lycka, men hon pratade med honom i kapslarna som han var typ utvecklingsstörd. Kan dock tycka att han var aningen naiv för man såg inte så mycket av att de skapade genuin kontakt utan mer att hon blev impad av honom (med all rätt). Hoppas han hittar sin person i alla kärleks-dm som han lär vada igenom nu.
Var det Fabian som sa till Ellen att han var lite gammaldags med typ blommor och gåvor? Och hon typ ”åh men lite bortskämd säger man ju inte nej till” (nåt i den stilen)? Kände redan då, vem det nu var som sa det, att hon kändes som en röd flagga.
Har sjukt svårt för det här ”vill bli bortskämd” som många uttrycker. Hör det även bland kompisar, de själva gör ingenting för killen men de ska minsann ha blommor och spontana presenter.
Bokade om resan till Cypern precis och åker istället till Rhodos med familjen i juni. Känns kanske lite hysteriskt eller?
Som läget är nu så stannar jag hemma. Helt ok för mig och alla tänker vi olika.
Vår resa var bokad sen förra året och går inte att avboka utan att vi förlorar 85000 kr. Känns ändå bra att ha bokat annat resmål.
Vem sjutton betalar 85000 för en sketen resa
Vi ska åka, 5 personer till Alcudia i juni
Kostar 68 000, men det är barnklubb, och trerumsboeende och All inclusive.
Ganska normalt pris för en hel familj.
Om man har två inkomster så är det ju inte superdyrt direkt.
Älskar Alcudia! Fick tag i en resa förra året, två pers två veckor, bara frukost 14 dagar, 37000:- tvårumslägenhet med stor terass. Vi hade så mysigt, hyrde bil 5 dagar, 4000:- typ, kollade upp utflyktsmål, 2-3 varje dag, borgar, gamla fiskebyar, valdemossa, marknader i små städer. sen hyrde vi basic cyklar 7 euro om dagen, och cyklade runt i Alcudia.
Finns så mycket att titta på och göra där om man gillar historia.
Ja, vi älskar också Alcudia!:)
Speciellt hotell som funkar bra för sonen med autism. Superdyrt men helt klart värt det för oss.
Hoppas du inte tar åt dig av ovan kommentar. Du/ni bestämmer ju vad som ger värde/är ett bra liv för er och därmed vad ni vill lägga era pengar på. Klart ni ska lägga extra på en resa om ni har råd och det ger guldkant för er ❤️
Sunwing är inte bra om sonen har autism, det är otroligt rörigt och skrikigt, man hörde inte ens sin egen röst i resturangen. Barn sprang vilt för våg och skrek och gapade och föräldrarna sket totalt i sina barn. Vi åt lite varm frukost där, sen tog vi med det kalla och fikat till lägenheten där vi kunde njuta av maten på terrassen.
En 1 åring satt och skrekgrät i 30 minuter i sin matstol medans tio vuxna satt och drack vin, mamman tog upp henne, satte henne i stolen igen,tröttskriket började igen i 20 min, till slut sparkade bebisen till bordet och stolen föll rakt bak ner i kakelgolvet, då lyfte föräldrarna upp henne och pappan gick och nattade henne till slut. Sen kom han ner utan barn🤷🏼♀️
Jag vet! Därav att vi egentligen bokat det lugnare familjehotellet på Cypern men nu fick det bli Sunwing trots allt. Vi har dock gjort alla tillval man kan tänka sig för extra lugn.
Vilt för våg? Du vet att det heter vind för våg?
Jag hade absolut betalat 85k plus för en resa (har gjort) men inte till Cypern haha
Oherre
Inte hysteriskt enligt mig, hade gjort likadant. Funderar på att åka till Barcelona och hälsa på släktingar snart men känner egentligen för att stanna hemma med tanke på läget.. DET är nog hysteriskt 😅
Ja det är väldigt hysteriskt😅 vilken del av dig tror att Spanien kommer hamna i krig närmaste året? 😆
Hur menar du?
Vi skulle till Rhodos i juni men bokade om till Mallorca. Vill inte vara i det området alls.
Tanken slog mig efter min ombokning men så svårt att hitta något som passar oss på mallorca.
Kom hem från cypern igår!:)
Var helt fantastiskt, men inte jättevarmt än. Men färstårmdin oror men var precis som vanligt. Min pappa bor där.:)
Men hade jag bokat om pga av Oro så hade jg kanske inte valt Rhodos, inte jättelångt bort.
Hade nog tagit Mallorca istället.
Men allt var jättebra och de har ju extra beskydd, men inget man märker.
Haha precis, garvar åt att boka om till en annan ö i närheten
Här kommer mina tankar om årets Love is blind så läs inte vidare om du inte vill ha spoilers!!
Lars-Erik är OTROLIGT obehaglig!
Han ger ett sekt-intryck!
Att Ronja kunde välja honom förstår jag inte??
Han var ju till och med obehaglig i kapseln med sitt tänk angående att ha sex innan äktenskap.
Han har en äcklig blick på Ronja som säger DU ÄR MIN!
Usch!! Rysningar!!!!
Hon måste ju känna sig så trängd.
Daniel. Fy fan!!! Han är nog en riktig narcissist. När han och hans tjej sitter vid middagen och hon berättar ett fint minne med sin pappa och han bara ”jaha, är det så” och sen fortsätter prata om tsatzikini.
Jag hör mig själv säga högt ”MEN VAD I HELVETE?”
Jag mår så dåligt för hennes skull.
Hon måste känna osynlig och noll värd.
Vad gör han ens där???
Likt Chrippa är han också.
Tänker även att han gjort läpparna och botox?
Riktigt osexig dialekt/röst.
NOOOOOOLL djup i den människan.
Fabian. Åh herregud! Vilken man. Hjärtat gick sönder för honom.
Men jag skulle vilja se hans DM nu.
Han kommer vara gift inom ett år.
Jag trodde först att Ellen var ett kap. Men jag tror att hon är en gök..
Håller med om exakt allt. Men vad menas med gök?
Knäppgök
Hahaha han Daniel, var det han? Som sa att han låter som ett preventivmedel? Han har ju inte fel. Finns inget mer avtändande än östgötska.
Speciellt inte i kombination med hans stil/utseende🙈
Han ser exakt ut som Chrippa! Jag gillar typ ingen av deltagarna. Varken männen eller kvinnorna.
Håller helt med, den ansvarige för castingen har gjort ett katastrofalt jobb. Eller produktionen/klippningen som inte lyckats få publiken att känna med deltagarna, bortsett från Fabian eller vad han nu hette.
Fast Fabian var ju svintråkig
Nej han var så söt
Menade inte att han var bra castad utan att man kunde känna med honom, typ.
Då vet vi, det var inte en kille för dig. Antecknar.
Någon som såg Sverige live idag där Berra och Anis var med? Sa dom något intressant? Förutom att göra reklam för sin live podd där biljetterna snart är slut, och snart varit slut i flera veckor enligt dom. SKYNDA ATT FYNDA, SNART SLUT! FÅ KVAR! ALDRIG IGEN!
Tips på snygga jeans som är höga i midjan? Letar efter mörkgrå och gärna raka i benen, alltså inte skinny jeans ☺️
Kolla ellos. De brukar ha stort utbud.
Köpte Carin Wester på sellpy,
Levis ribcage
Hej jag söker någon som vill vara suppleant i ett aktiebolag då jag tänkte sälja mjukvara på nätet. #obetalderfarenhet
Säkert många som vill arbeta utan lön, lycka till mannen.
https://time.com/article/2026/03/12/what-is-lipedema-doja-cat/?fbclid=IwdGRleAQiBVBleHRuA2FlbQIxMQBzcnRjBmFwcF9pZAo2NjI4NTY4Mzc5AAEe8Hz6ekxW3NKbY-2pNPTU4Nq6PPScQYaX2QVxvA2sQqDfBtdIjk0ZpapbRRs_aem_g7CdewgaJBoQb4HGR-W-dA
Häromdagen pratade världsartisten Doja Cat om att hon har den kroniska sjukdomen Lipödem. Sjukdomen drabbar minst 11% av alla kvinnor och det skrevs en oroligt bra artikel i tidningen Times.
Rekommenderar alla att läsa den. Känner du inte själv igen dig i sjukdomen så finns mycket möjligt någon i din närhet som är drabbad som förtjänar en diagnos. En tidig diagnos kan vara rent av avgörande för progressionen och både det fysiska och psykiska välmåendet. Vi kvinnor behöver backa varandra ❤️
”Lipedema affects around 11% of people worldwide—most of whom are women -which researchers say is likely an underestimate. Despite that prevalence, it’s long been misunderstood and underdiagnosed. Now, however, experts are hopeful that may finally be changing, thanks in part to rising awareness on social media.”
Operation av gallblåsan!!
Tips och råd mottags..
Har massa gallstenar och attacker och har fått en tid om 2 veckor..
Är så nervös 😥
Jag har opererat mig. Det var läskigt för jag oroade mig för eventuella bieffekter som inte ska vara ett bättre alternativ. Som t.ex. känslighet mot viss föda utan gallblåsa. (t.ex. fet mat, men jag äter det ibland ändå).
Men när operationen väl var klart så gick det rätt fort över med smärta osv… vad jag vill minnas.
Var uppblåst ett tag, och hade typ 4 små stygn.
Viss föda är svårare att bryta ner utan gallblåsa, det kan man kolla upp online. Men till mig sade dietisten ingenting särskilt, mer än ”prova dig fram” angående kost.
Jag opererade bort min för en månad sen. Jag tänkte att jag skulle vara uppe på benen efter ett dygn men låg i sängen i några dagar. Tog smärtstillande i en 4-5 dagar och gick som en ostbåge 😅 nu efter 4 veckor känner jag mest när lite stramande känsla jag tränar, så gör det försiktigt. Annars är det bara att jag måste gå på toaletten snabbt efter jag ätit- oavsett vilken mat.. så tror magen försöker anpassa sig bara. Är så glad att jag gjorde operationen, att leva med att vara orolig för att smärtanfall va så stressigt….
Själva operationen gick bra. Lite ont dagarna efter och även lite ont i axeln men finns ju smärtstillande. Stygnen försvann av sig själva (gjorde titthål). Det värsta är magproblemen som kom och fortfarande är kvar 25 år senare, IBS. Men lärt mig leva med det.
Opererade bort gallblåsan för fyra år sedan. Var groggy på operationsdagen efter narkosen (en måndag) och åt smärtstillande (Alvedon och Ipren) de första dagarna. Började jobba hemifrån på fredagen. Hade länge svårt att göra rygglyft men annars inga fysiska besvär. Klarar typ all mat men kan bli lite illamående av mycket fett och syrligt i kombination, typ pizza och bubbel. Hade gjort kejsarsnitt innan och fysiskt var detta enklare återhämtning! Och SÅ skönt att slippa oroa sig för anfallen!!
Jag har opererat bort den (blev typ tvingad av kirurgen, var väldigt allvarligt i mitt fall) och jag var så nervös. Nybliven mamma, första narkosen osv. Men det var en väldigt enkel upplevelse. Var trött när jag vaknade men kunde stå, gå osv direkt. Var lite öm i magen dagen därpå men hade absolut inte ont. Tog inga värktabletter. Efter ett par dagar kändes allt som vanligt. Detta är 2 år sedan nu och min enda ”biverkning” är att jag gör nummer 2 oftare än före operationen. Utöver det kan jag äta vad som helst och slipper de där vidriga anfallen. Med facit i hand borde jag gjort denna operationen mycket tidigare. Kommer gå fint och glöm inte att detta är en extremt vanlig operation!
Opererades för 6 månader sen. Klart bästa jag gjort trots att jag drabbades av akut allvarlig komplikation dagen efter operation som bara drabbar färre än 1% av alla som gör operationen. Inga fler gallstensanfall och kan nu äta allt! Ibland reagerar magen rätt snabbt efter att jag ätit fet mat, magen rasar och jag får rusa på toa.
Tack snälla för svaren allihopa 🙌
Jag tog bort min för två år sedan. Jag var också jättenervös men lugnade mig med att en planerad op är säkrare än en akut pga inflammation i gallblåsan.
Jag har mått så bra sedan dess. Saker jag inte trodde hade med gallblåsan att göra försvann med (ett speciellt ont som jag mer trodde var stressrelaterat).
Känner att jag behöver lite positivitet, så vad har du gjort idag som du är stolt över eller kanske något du är tacksam för? ❤️
Jag är stolt över att jag äntligen orkade och tog tag i att städa idag. Känns skönt att ha dammtorkat, plockat undan och dammsugit bland annat. Härligt med nystädat och lite tända ljus nu på kvällen.
Jag har packat ihop min lägenhet, för att flytta ihop med min kille och hans två bonusbarn. Det är skitstort men känns bara bra och pirrigt, för han är verkligen världens finaste och tryggaste. Trodde att jag skulle ha mer panik, men det känns helt rätt.
Vad spännande och skönt att det känns helt rätt!
Grattis och lycka till!
Bor han med sina bonusbarn?
Haha jag har…hittat två källor till min hemtenta. Men that’s it. Inte skrivit något, ingenting. Men alltid något😂
Två mer än ingen alls, så det är ju bra! 🙂
anmälde mig till distans-sommarkursser på antagning inom it
Vad för kurs? Har du erfarenhet av IT sedan tidigare?
c#, android & effektiv problemlösning
Hjälpt mina föräldrar att städa huset och sedan har jag städat mitt rum
Har dom/ni stort hus? Ibland är jag glad att jag bara bor i lägenhet😂
Man kan ju dock bo i ett litet hus och det vore såklart drömmen!
Två våningar haha men älskar det. Jag kommer aldrig kunna bo i lägenhet det är därför jag bor kvar tills jag har råd att köpa mig ett hus. Jag behöver hitta mitt inre lugn och det är för mig inte en lägenhet.
Oj…..
Jag sprang för första gången, på flera år, 6km utan att stanna. I regnet. Det var ett sånt lyckorus efteråt. Så stolt över mig själv haha och att jag tragglar mig igenom att springa långsamt för att orka, och inte rusa fram och sen få andnöd och behöva gå resten av biten.
Jag hörde av mig till mina vänner och frågade om någon ville ses, istället för att ägna min lediga dag åt att beta av sysslor/ärenden och jobba ikapp. Tror det var bra för mitt mående i längden.
Såg ett klipp från barnprogrammet Kannan som gick på 90-talet, när jag var runt 8-10 år Och fick en oskön känsla när jag hörde signaturmelodin, nästan lite ångest. Hade lite svårt att sova i den åldern och gillade inte att gå och lägga mig. Ville inte att barnprogrammen skulle ta slut. Nån mer som kan få liknande känsla från barndomen?
Tror jag brukade få det av Noahs ö och Skymningssagor. Tror iaf att programmen hette så. Det där sistnämnda var väl med hon den rödhåriga skådespelerskan, lockigt hår och glasögon. Var LIVRÄDD för henne då och tycker fortfarande hon är läskig pga det😅😅
Ja melodin till Skymningssagor också! Och även ett random program som Snacka om nyheter, inget barnprogram men jag såg det, fick väl vara uppe lite längre haha.
Exonph ger en känga till Alice och säger att hon fettsugit magen, armarna, låren osv och att hon lurar sina följare. Alltså kan en normalviktig ung tjej ens gå till en plastikkirurg och be om att bli fettsugen mer eller mindre överallt? Gör vi ens sånt här i Sverige? Låter så sjukt
Plastikkirurgen vill såklart tjäna pengar. Samma med dom som gör fillers, hur kan dom aldrig säga stopp och neka? Minns en tjej på facebook som hade så stora läppar så det såg ut som att dom skulle spricka, skrämmande. Men den personen ville ju också bara tjäna pengar, men ibland borde dom bara säga stopp, säga nej och neka.
Låter sjukt. Vid 20 30 har man ofta superfin hud naturligt och behöver inte fillers. Eller superstora opererade bröst.
Klart det är lätt tjäna pengar på unga osäkra tjejer.
Tycker Nara fått hybris. Hon är som en helt annan person nu än när hon började med snap. Så himla oskön.
Eller hur? Innan verkade hon ändå lite fin och snäll, men jobbig med alla onödiga snap. Följer för skvaller skiter i ditt festande och träning.
Men hon känns så förändrad nu.
Hon och exontheph har ju alltid varit så här? Snälla mot de som slickar deras rövar och bedrövliga mot andra. Nu har ju Johanna Nordström tydligen blivit riktigt förbannad för att de hintat om hennes graviditet och känslan är att hon tagit det vidare juridiskt, då blir det story på story hos Nara om hur mycket hon ogillar Johanna och att hon är den sämsta influncern.
Jaha, trodde hon menade Bianca?
Bianca har gått ut i försvar och säger att man inte är cool om man inte… men man är cool när man är snäll.
Är det viktigt att vara cool? Eller betyder inte cool samma som jag tänker?
Nej Alice som skrev – hellre personlighetlös än en rutten insida- typ nåt sånt.
Men vem är den vännen som snackar skit och om Bianca och pratat vidare det hon sagt i förtroende till den personen i en taxi som Nara pratar om? Är det också Alice?
Hintas om saga.
Oj, vad var hintarna?
Jag har börjat kolla på Supernatural. När Sam och Ruby har den sexscenen, den var så bra, blev nästan genererad för det kändes för intimt 😅nu blev ju de skådespelarna tillsammans efter att ha träffats under inspelningarna.
Ville bara säga det till någon som kanske håller med mig? 😅 mina kompisar skulle nog bara tycka att jag var konstig om jag sa det till dem😅😅
Vad kul, jag har också börjat kolla om serien! Och jag håller med dig haha
Vilken säsong och vilket avsnitt?? Måste seeeeee
Säsong 4 avsnitt 9.
Eller det är kanske inte den TS menar. Minns inte om det finns flera. Var ett tag sen jag såg haha
Ts här, Det var den jag tänkte på 😅
Varför tycker folk det är orimligt att Klaras fästman äger 50% av deras nya lgh? Om Klara nu har mer pengar och kan lägga en större kontantinsats så är det väl inga konstigheter att de ändå äger 50% vardera? De är ju en familj?
När mina föräldrar köpte deras hem så hade jag tyckt det vore konstigt om den föräldern med högre ekonomi hade krävt att de skulle gå in 50/50 med kontantinsatsen och inte se pengarna som gemensamma 😅
Jag fattar inte varför man ens är så intresserad av hur andra, dessutom personer man inte känner, har lagt upp sin ekonomi.
Sen läser man ju titt som tätt här om kvinnor som lever med män som tjänar typ dubbelt så mycket så dem själva men att de anser att det är sjävklart att ekonomin är helt gemensam samt att mannen ska ansvara för att pensionsspara till henne om hon är föräldraledig länge och/eller jobbar deltid i några år.
Så vad är det som provocerar så mycket med hur just Klara och Jhon gör med sin ekonomi? De är väl också en familj?
För att han är en man! Traditionellt är det ju mannen som ska försörja familjen. Klara utmanar den normen.
Är det inte så att de inte förstår hur han har råd med det? Handlar väl inte om att han skulle äga hälften. Kanske tolkade helt fel men jag uppfattade en diskussion om detta som att de inte förstår hur han kan ha lagt 50% då det är Klara som tjänar de största pengarna.
Förstod det så också
Jag ägde hälften av vårt hus på pappret men min sambo gick in med betydligt mer i kontantinsats. Vi skrev papper på vad var och en skulle ha tillbaka och hur mycket av eventuell vinst vi skulle få var om vi delade på oss.
Smart!
Vet en som köpte lägenhet med sin partner men bara hen gick in med all kontantinsats, inga papper skrevs…
Man blir blåst om man skiljer sig…
Folk tycker att det är konstigt för att dom själva inte skulle ge sin livspartner en ”fördel”, jaget före laget vet du😉
Gör ni nåt extra nåt kul på helgerna? Nästa helg ska jag träffa min syster,blir nog bio och gå ut och äta. Mitt liv är nog supertråkigt.
Gillar att gå ut,ta en drink,lyssna på musik. Men har ingen att gå ut med.
Låter ju jättetrevligt och inte alls tråkigt!
Är såklart jätteglad inför vår helg. Önskar bara jag hade någon att umgås med till vardags,blir sällan jag träffar min syster då vi bor långt ifrån varandra.
Är väl barnslig,allas liv låter så kul jämfört med mitt.
Tror alla tänker så, man ska inte jämföra sig med andra
Gå med i Facebookgruppen Friendcation eller ladda ner appen GoFriendly och kompisdejta! Tror dock de endast är för tjejer – men du kanske är en tjej! ☺️
❤️Jo är tjej. Fina tips. Vet att många är ofrivilligt ensamma. Ta mod till er och sök sällskap.
Ja men brukar tappa gnistan typ januari-nu så nu har jag inte haft så roliga helger.
Idag har jag inte gjort något alls, imorgon ska jag träffa en kompis och även plugga. Nästa fredag ska jag på Håkan Hellström och kanske Molly Sandén på lördagen. Och sen kommer jag kunna fylla helgerna fram till jul om jag vill, kanske inte riktigt men känner att det blir roligare att göra saker nu och framåt, och hösten springer alltid fram för att jag av någon anledning har fullt upp då.
Har mycket kompisar, älskar att umgås med familjen också. Och de flesta av mina kompisar tycker om att hitta på saker så om vi inte ses kvällstid (hemma eller på nån restaurang/liknande) så åker vi iväg på utflykter, weekends etc. Och gör jag det inte med familj eller kompisar så gör jag det ensam. Utflykter för mig själv är också jättenice😍
Jag åker till min stuga på landet oftast. Hänger med kompisar ibland men blir inte så ofta då det är svårt att få ihop det då alla har familjer och barn med fritidsaktiviteter på helgerna.
Var bor du? I större städer finns ofta Gofrendly-event och även Facebookgruppen för träffar vad jag förstått. Om du är barnfri har jag ett tips på ett bra community.
Nej inte ett skit. Vilar mig, städar, går ut med min hund, spelar tv-spel
Vilar upp mig. Sover ut, tar nån promenad, läser, bakar och sånt. Lite mys efter veckan som varit.
VARFÖR kan inte folk (släkt) förstå att man inte vill att de ska komma och kolla på ens nya lägenhet när man mår sämre än vad några ord i världen någonsin kan förklara och dessutom inte ens har fått ordning på alla möbler och packat upp kartonger?? T.o.m. min ena förälder tjatar å de andras vägnar. Den vet redan vad jag känner kring det och att jag mentalt inte orkar alls!!
Är det verkligen så jävla svårt att acceptera??!
Tror tyvärr många har svårt att acceptera sånt. Förmodligen personer som inte känt så själva så dom inte kan sätta sig in i det.
Vill du att dom ska komma på besök senare? Säg i så fall tex att i slutet på april ska du bjuda in på fika men att du just nu inte vill ha besök eller tjat om det, och behöver få landa och komma iordning själv. Fortsätter tjatet så försök att ignorera det, lättare sagt än gjort dock.
Hoppas du mår bättre snart❤️
Tack för ett trevligt bemötande när jag själv låter otrevlig dessutom. Men jag orkar bara inte.. jag har förklarat innan och sagt just det du skriver, men ändå fortsätter tjatet. Att inte ens föräldern kan acceptera det liksom.. jag själv skulle aldrig bjuda in mig själv till andra alls så jag har så svårt att förstå hur man då tänker när man tjatar på någon som mår så extremt fruktansvärt dåligt.
Tror inte föräldrar ser det som att ”bjuda in sig” utan bara vill träffa sitt barn ❤️
Ja nej det är ju en annan sak. Jag syftade inte på föräldrarna, utan på annan släkt (som hälsat på mig en gång innan sen jag flyttade hemifrån för mellan 10-15 år sedan..)
Men gud vad märkligt beteende av dem. Socialt inkompetent. Har man frågat en gång och fått nej väntar man på initiativ från den andra. Ignorera dem.
Ja, det är det tyvärr. Vissa människor kan inte förstå helt enkelt🙃 när vi var mitt uppe i köksrenovering och rivning av väggar så skulle min sambos släkt komma och fika och ”titta på nya lägenheten”. jag typ; eh, vi har inget kök (allt var utrivet och vatten fick vi hämta från badrum) och det är slipdamm överallt och alla fick sitta på pallar/flyttkartonger. Men likförbannat skulle det fikas!
Åh, när det är som lämpligast..🤦♀️ Lite samma här förra gången, då var det förmiddagen efter jag flyttat och jag hade inte ens fått upp sittplatser till alla. Eller lampor..
Men ni sa inte nej?
De kanske bara dyker upp? Hänt mig och har de åkt långt kan det kännas svårt att kasta ut dem.
Jag hade inte släppt in. Jättekonstigt att bara dyka upp, så gör man inte där jag bor.
Gick inte då min sambo redan hade sagt att det var okej och jag veta det när dom var typ 10 minuter bort🫠
Då hoppas jag han löste allt? Puckat.
Jag tror jag vill/behöver börja på antidepp. Jag har alltid upplevt, sedan jag var barn, att livet är tungt och svårt. Jag ser andra leva sitt liv på ett helt annat sätt än mig och jag kan inte låta bli att tänka att det jag upplever är medfött, precis som dålig syn eller hörsel och att det kräver ett hjälpmedel för att man ska ha ett likvärdigt liv, i mitt fall i form av antidepp. Det som skrämmer mig är just att jag tänker att det behovet är livslångt, och jag tycker det känns nästan overkligt att vara i behov av medicin livet ut.
Funkar ditt liv som ”normalt” och som alla andras nu? Är det ”bara” tungt och svårt men funkar liksom?
För om inte så tänker jag att det kan vara ett hjälpmedel att må bättre och då få bättre struktur, rutiner, äta bättre, våga mer, leva mer ”normalt” så man tillslut bygger upp sig och har en stabil grund.
Men sen är det många som tar det livet ut och som inte skulle klara sig utan, och det är ju toppen att det finns den hjälpen att få. Man ska inte behöva plågas i onödan och kämpa i motvind hela livet.
Jag tror inte mitt liv ser ut som andras. Jag tror att jag till det yttre kan uppfattas som fungerande men om man t.ex besöker min lägenhet förstår man att den som bor här inte mår bra, eller om man läser min dagbok, räknar hur många gånger per vecka jag gråter, hur mina städrutiner ser ut osv.
Har du kontaktat vården gällande detta? Inte säkert att det behövs medicin, finns annat som kan hjälpa. Men om medicin behövs så tveka inte, tänker jag. Testa och se hur det blir för dig, behöver ju inte betyda att du måste ta den för evigt om du inte vill.
Jag insåg när jag var i 35-års åldern att det inte var ”normalt” att må så som jag gjorde. Fixade inte att jobba 100%, allt var tungt och jobbigt. Som att gå i seg sirap hela tiden.
Började med antidepressiva och gick ner i arbetstid och jag mår så bra nu! Jag har börjat inse att det är så här man ska må, att orka gå till jobbet varje pass och ändå ha ork till fritidssysselsättning och sin familj. Jag kommer garanterat äta antidepressiva livet ut och så får det vara. Medan andra har brist på insulin, en sköldkörtel som krånglar eller ett blodtryck som inte kan reglera sig själv så har jag problem med mina signalsubstanser i hjärnan och behöver medicin för det. Inte konstigare än alla andra mediciner folk behöver äta livet ut.
Mitt tips till dig är att kontakta vårdcentralen och börja där. Våga prova, fungerar det inte kan man byta eller avsluta behandlingen. Stort lycka till!
Tycker inte du ska tänka så långt fram än och so what om det skulle bli så? Finns många situationer där man behöver det, typ 1 diabetes tex. Det är inget fel liksom.
Om livet länns övermäktigt och alltid gjort kan det ligga funktionshinder i grunden. Behöver såklart inte vara så för dig men för mig var det autism. Depression var sen en bieffekt av det slitsamma i att försöka leva på det sätt som det förväntas.
Varför kommenterade folk så mycket angående att Sanna J D gjort brösten? Hon gjorde en bröstförminskning ju. Det är väl tvärtemot normen, så varför upprördes folk av det?
Säker? Var kanske ett lyft också då? Att hon bara gjorde mindre tror jag inte någon skulle bry sig om
Det är ju möjligt att det var ett lyft också. Men i en av sina Youtube-videos pratar hon om operationen. Att hon aldrig trivts med stora bröst, hon har dolt dem och inte velat framhäva dem. Och att hon nu förminskat dem.
Ända sen jag blev medveten om fenomenet att försova sig och uppleva stress på morgonen (typ runt 10-års ålder) har jag haft sömnproblem till och från. Jag minns när jag var runt 10 år och kunde inte somna pga skulle på konståkningsläger dagen efter, jag var uppe hela natten och försökte trötta ut mig själv genom att göra situps på rummet, när jag gick i högstadiet hade jag hört att man blev dåsig av pollenmedicin så jag tryckte i mig flera per natt (utan framgång såklart) i en period för att somna, och när jag började gymnasiet köpte jag en flaska vodka fast än jag inte hade börjat dricka ännu för att jag hade hört att man blev trött av att dricka och tänkte att det skulle hjälpa att ta en shot innan läggdags, idag fattar jag ju såklart att dessa metoder inte fungerar men jag tycker det är talande för min problematik att jag burit på detta ensam redan som barn.
Jag kan inte somna om nätterna för att jag tänker så mycket på att jag MÅSTE somna, jag känner mitt hjärta slå snabbt och hårt när jag ligger ner, jag vaknar alldeles för tidigt och kan inte somna om. Detta går i perioder som sagt men är oavsett otroligt prövande. Även när jag är ledig från jobb har jag samma tankar då jag känner att jag behöver vara i beredskap för mina kommande sömnrutiner. Vad kan jag göra? När jag tänker på framtiden tänker jag lika ofta på vem som är min framtida man som om jag någon gång kommer känna avslappning under nätterna?
Sök hjälp. Det där låter inte friskt.
Jag har samma erfarenheter och har till slut fått starkare sömnmedicin utskrivet. Det tar bort stressen och oron då jag vet att jag somnar med medicinen, dock är det inte bra i det långa loppet pga beroendeframkallande men hitills det som funkar bäst tbh.
Kanske terapi ka vara en idé? Det är väldigt vanligt att personer som har svårt att sova fastnar i tanken att de måste sova, vilket skapar en stress och tankesnurr som gör det ännu svårare att somna, men du har ju dessutom med dig detta sen barnsben. Då kan det säkert vara svårt att lösa på egen hand, medan en terapeut kan hjälpa till att knyta upp tankarna och lära dig strategier. Kolla med vc om du kan få remiss för dina sömnsvårigheter!
Du verkar tänka att du måste göra så att du somnar, att det är nåt du ska göra, prestera. Tänk i stället att du lägger dig och slappnar av och låter sömnen komma till dig. Det du kan göra är att varva ner förstås, kanske läsa en bok i sängen. Sen kan du bara känna vad skönt det är att slappna av och vila, vad lyxigt du har som ligger i din sköna säng och inte behöver jobba på natten. Sömnen får komma när den vill. Du kan lyssna på hypnos på t ex Youtube för att lära dig att slappna av.
Jag pratar med en kvinna som vill träna på svenska. Vi hade bokat en tid idag och jag tyckte synd om henne, hennes barn var överallt och ingenstans, hennes man sov. Hon är genuint intresserad och har pratat mycket om att hon har ingen att prata med. Dåligt att han inte gick upp och tog dottern så hon fick en stund i lugn och ro. Fick mig att värdesätta min egen extra mycket, han skulle se till att jag inte blev störd, om jag sa att jag hade ett samtal. Pratar med psykologen om saker som är viktiga, att respektera något som är viktigt för den andra ingår helt klart, även om det kan tyckas vara en mindre sak.
Kanske mannen jobbar på natten?
Som jag förstått det jobbar han dagtid.
Ni kunde ju gått till lekplatsen?
Det är distans. Hon bor i Stockholm och jag utanför Göteborg, tyvärr. Vi pratar bara på tele.
Hur hittade ni varandra? Jag skulle vilja göra något bra och att bidra med min tid + svenskkunskaper på det sättet skulle vara roligt (plus chans att lära känna nya människor). Är lite rädd att jag är för socialt awkward men skulle vilja prova.
Det är jättekul, lite svårt (hon kommer från Libanon och har kvar släkt, nära där de bombar. Vill inte säga något fel, lyssnar mest)
Det var min psykolog som tipsade mig. Jag ville göra något bra för någon. Gillar människor, svenska är mitt andraspåk, men har bott här så länge. Har alltid haft serviceyrken, så jag brukar kunna hitta på saker att prata om.
Kolla på Volontärbyrån. Ligger en massa roliga uppdrag där. Jag kan inte gå och stå just nu, så jag var begränsad till uppdrag hemifrån.
Det finns många varianter, kollade nu och flera jätteintressanta uppdrag såg jag.
Man får gå lite efter vad man är bra på, samtidigt som jag tog med, vad jag inte skulle klara. Jag sätter mig in för lätt i hur andra mår, jag skulle inte kunna prata med barn som mår jättedåligt. Skulle vilja ta hem alla till mig.
Det är inte bra att vara för hårdhudad men en som gråter i Masterchef, passar inte att sitta med det ena svåra samtalet efter det andra. Beundrar de som är så varma, men kan hålla distansen som krävs.
Jag anmälde intresse och gjorde en kort intervju per telefon. Sedan en skriftlig ansökan. Skrev lite om intressen och familj eftersom man pratar om privata saker också.
Fick läsa vad en kvinna sökte och hon ville behärska vardagssvenska, hon berättade om sig själv och kände att det skulle passa oss båda.
Hon har inga svenska grannar och inte svenska arbetskamrater heller, så det är jättesvårt att få använda språket. Förstår att hon känner att hon inte kommer ihåg allt. Hon läser på sfi.
Det blir också lite om hur man gör i Sverige i olika situationer, tips ang barn, var man letar info. Var de säljer bästa bullarna hade det kunnat vara, om hon bott nära mig 😊
Jag tycker det är kul, lär mig av henne , en helt annan kultur, som är ny för mig. Dag,tid allt sånt lägger vi upp som vi vill.
Nu fick du en halv novell, men skriv bara om du undrar något,
Kan Gud eller någon ge mig styrka att palla med morgondagen? Ska träffa ett gång gravida kvinnor, har undvikit dem så länge men nu går det inte längre och har nyligen gått igenom ett missfall, som jag fortfarande är trasig från. Missunnar såklart inte någon graviditet men jämför mig med dem och tänker att jag hade varit si och så stor nu/i den månaden osv osv. Blir knäpp av att tänka på det 🫣 ingen av dem vet heller något och så vill jag att det ska förbli 😅
Vänta tills du mår lite bättre, det är att plåga sig själv i nuläget.
Jag har väntat i typ två månader redan, börjar få slut på undanflykter nu så känner att jag bara måste göra det tyvärr.. missfallet var ändå ca 3mån sen så kan ju inte skjuta på det i all oändlighet.. men vill verkligen inte 😅 får väl skylla mig själv som inte försökte ”läka” i början utan bara ignorerade det 🫣
Vill man inte så vill man inte.
Du behöver inte gå. Skyll på sjukdom eller bara säg att du inte mår bra.
Det har jag gjort i två månader, vet inte vad jag ska skylla på längre 😅🫣
Du har ju gått igenom något väldigt tufft och smärtsamt, så sätt ditt egna mående först nu. Det skulle vara 100 procent mänskligt att avboka lite snyggt. Det kan bli en onödig triggar för dig❤️
Ja jag förstår ju det 😕 Jag har väntat i typ två månader redan, börjar få slut på undanflykter nu så känner att jag bara måste göra det tyvärr.. missfallet var ändå ca 3mån sen så kan ju inte skjuta på det i all oändlighet.. men vill verkligen inte 😅 får väl skylla mig själv som inte försökte ”läka” i början utan bara ignorerade det så mår dåligt nu istället 🫣 får försöka hålla det lite kortare eller något iaf och gråta ut i min sambos famn sen haha 💔
Men varför måste du träffa dem? Om du verkligen vill för att ni är nära vänner skulle du väl berättat om din situation? Är de inte nära så kan du ju strunta i det?
Det är mest släkt, så vi är inte nära på det sättet men ändå nära liksom. Men berättar inte mina djupaste hemligheter för dem så att säga. Så eftersom det är släkt känner jag också att jag måste nu haha, vi ses vanligtvis en gång i veckan typ 🥲 sen har jag inte berättat för mina nära vänner om missfallet heller, det är bara två av mina vänner som vet. Så jag har nog lite problem med att berätta
Ok, men då behöver ni inte träffas om du inte orkar. Släkt finns ju kvar dessutom även om man inte umgås så ofta. Plåga dig inte i onödan.
säg ba att du är på studieresa i iran och ghosta de sedan
Får jag ge dig ett råd? Berätta för dem. Jag förstår verkligen var du kommer ifrån, det är jättetufft. Och att du påverkas av andras graviditeter är helt naturligt. Det tror jag de skulle förstå, om du förklarade för dem. Jag har själv varit i båda situationer, själv stått utan barn och varit gravid när en vän haft långa missfall bakom sig. Just nu är jag gravid och jag hade förstått och respekterat alla känslor en vän som kämpar skulle känna. Alltså verkligen. Kanske är det ngn av dem som gått igenom liknande? Om du öppnar dig kanske du får oväntad förståelse tillbaka? Då kanske det känns lättare för dig?
Varför vill du inte berätta för dem?
Nej jag vill inte berätta, dels pga skäms (vet, fel) men även för att jag hade känt mer press då. Vi är ganska unga (30) så ingen förväntar sig eller så att vi ska ha barn nu och så vill jag att det ska förbli, vet ju inte om vi blir gravida om en månad eller tretton liksom.. men störste vad du säger och egentligen hade det varit skönare såklart, de hade ju absolut förstått och brytt sig! ❤️
De flesta kvinnor jag känner inklusive mig själv har fått missfall, du är inte ensam.
Jag ville inte heller berätta först, men insåg att jag inte kunde påverka att jag fick missfall. Alla var så snälla och empatiska och ville själva berätta hur det var för dom och det underlättade för mig.
Fint, men alla är olika. Jag ville inte heller berätta för någon. Är inte typen som VILL ha människor nära inpå, nöjd med stödrt från lin partner. Skulle också känna mig stressad över att folk vet att vi försöker. Så du behöver vidga dina perspektiv lite.
Fast vaddå varför? Att någon vill/inte vill berätta om privata saker får man bara acceptera- du kan inte be någon motivera varför den inte vill berätta om missfall, lika lite som du kan be den som berättar motivera varför.
Känner med dig, vilken jobbig situation ❤️
Har du tid/råd/möjlighet att prata med en terapeut/psykolog om det? Tänker att det skulle kunna vara hjälpsamt att få lufta alla de ”fula” känslorna med någon utomstående?
Alla är såklart olika.
Jag gick igenom ett MA och en månad senare skulle vi på dop. Trodde aldrig jag skulle klara av det men beslöt mig för att följa med ändå.
Gick faktiskt över förväntan och vart inte ens ledsen, var faktiskt skönt att stänga ner och känna glädje istället för någon annan.
Varför pratar ingen om MGraaf och valparna? Stackars Addi som tvingades göra kejsarsnitt pga storlek på valpar… Hennes lilla hund borde slippa att paras med större hanar.
Men vad snackar du för skit? Senast igår pratade hon om valparna. Det blev snitt för efter första valpen, så låg nästa fel, så dom inte kom ut. Hanhunden är inte en större hund.
Oavsett orsaken till snittet M är ansvarslös som låter hunden bli dräktig år efter år.
Endast ett sätt för henne att dra in pengar till sitt alltför vidlyftiga liv och spenderande.
Några år på komvux och sedan ett riktigt 7.00-16.00 jobb hade varit nyttigt för henne.
En av Olsson systrarna är nu i södra Frankrike med en Ferrari förare. Jag förstår nu varför hon var så angelägen om att åka dit då det är en väldigt förmögen man. Namnet på denna personen är Ronnie Kessel.
Ok
Det tror jag inte eftersom RK är schweizisk.
Hon hade på sig hans team jacka på Snapchat där det står Kessel tryckt med logotyp på.
Så bara för att man kommer från Schweiz kan man inte vara i Frankrike?
Nej eftersom hon sagt att han är tysk :))))
Mm för allt systrarna säger är 100% sant
Visst, kanske inte är han men beskrivningen hon gett på honom stämmer väldigt bra överens med honom.
Är hon där som eskort då? Mycket märkligt att han raggade upp henne och direkt flög henne till st tropezzzzzz
Det är väl inte så konstigt när det rör sig om mkt pengar???
Hon försöker ju dock få det att se ut som att han är intresserad av att dejta henne. Lol.
Varför skulle han inte vara det? Förmögna män har en tendens att få snygga tjejer, det är väl ingen nyhet. Hon verkar ganska rolig också, och benägen att flytta på sig med en man som reser mycket. Ett kap.
Hon ser bra ut, det har jag aldrig sagt något annat om. Säkert jättetrevlig också. Men ett kap vet jag inte om jag skulle säga med tanke på alla rykten som är kring systrarna. Han kan få vem som helst som inte har sånna rykten om sig menar jag.
Haha
Jag tror hon är där med Jan Benedikt Sandmann. Kör för Kessel (team för Ferrari) och tysk. Körde även igår.
Du kan ha rätt. Jag tänkte också honom men står att han är 47 år och hon sa att han var några år äldre än henne? Hon sa också att han hade längre hår. Jan har ju inte särskilt långt hår.
Vad är det som gör stämningen på bloggar så olika? Två specifika exempel är Monas Universum och Magdalena Graafs… den ena personen får så mycket skit för typ allt medan hos den andra där lallas det bara på i kommentarsfältet som att personen är guds gåva till världen. Trots att personen inte ger ett särskilt positivt intryck i mina ögon.
Graaf censurerar friskt. Lägg till att många av hennes följare är mindre begåvad och lätt att manipulera.
Hur gick det med att Mona behövde en akut höftoperation? På Monas blogg händer mycket som bara försvinner.
Är Monas följare så smarta menar du? Är bara reklam och skryt om alla dyra saker hon köper på Monas blogg. Plus svindyra operationer.
Har någon gått igenom en allvarlig sjukdom? Jag befinner mig i processen där saker verkar gå på rätt håll. Jag är hoppfull, tacksam och lycklig för varenda dag som känns normal. Samtidigt brottas jag med så många andra känslor. Rädsla, ovisshet. Vetskapen att oavsett om jag verkligen är frisk nu så kommer jag aldrig bli densamma. Jag kommer alltid ha en risk för återfall. Jag kommer aldrig se på min kropp och hälsa på samma sägg igen, på gott och ont. Det är livsomvälvande på alla sätt.
Jag har njursvikt I sista stadiet. Man blir ju tyvärr bara sämre och behöver en ny njure. Samtidigt ska man vara tillräckligt frisk för att klara transplantation. Jag har inte dialys ännu och hoppas bara att det dröjer.
För 1.5 år sedan fick jag en stroke också.
Så jag har blivit väldigt klar över min dödlighet, samtidigt som jag facineras över hur mycket kroppen klarar. Men jag vet att jag kan få en till stroke och det finns inga garantier för att man klarar sig. Min pappa gick bort i sviterna efter stroke. Jag blev halvsides förlamad men med mycket träning och säkert tur, släppte det. Sidan är svag men rörlig.
Jag håller med dig, man ser annorlunda på mycket och är väldigt tacksam så länge man lever. Jag kan för närvarande inte stå och gå efter en fallolycka, så jag tränar och önskar jag ska komma på fötterna igen. Hade inte sett för mig så mycket sjukdomar både hos mig och familjen och på dåliga dagar, vara avis på andra som lever IG liv och max är snuvig. Men man vet aldrig hur det egentligen är.
Hoppas allt ska gå superbra med dig!
❤️❤️Du låter som en riktig kämpe! Önskar dej all lycka med njurtransplantionen.
Tack snälla du! Måste vara friskare för att bli transplanterad. Tänk prins Daniel 🙂 frisk
Men kanske, en dag i taget.
Du låter som en jättefin människa. Låter som en klyscha men vi ska vara rädda om varje dag vi får leva. Livet är så kort.
Prins Daniel är ett bra exempel på att det går att leva med transplanterad njure.
Du är jättego! Är det du som genomgått en allvarlig sjukdom? Vill du berätta? Det är sant, man vet inte hur många dagar man får. Min mamma längtade efter pensionen och hade massor med planer, men vad hjälpte det, hon dog 66 år gammal.
Så i den här familjen har vi svart bälte i belöning! Allt som kan firas, firas. Vi väntar inte så värst mycket, utan passar på. Man kan äta extra gott en måndag, varför inte? Eller köpa ett nytt nagellack för att fysioterapeut tyckte det var förbättringar.
Om vi inte hade tänkt så, hade vi aldrig orkat som familj med allt som varit genom åren.
Jag känner igen mig i dig. Har också njursvikt i sent stadium. Har haft en hjärtinfarkt och 2 hjärtstopp. Har nu en ICD (hjärtstartare) inopererad.
Opererades 3 ggr i magen under en 7-veckors tid och lever nu med stomipåse. Har ständig värk i ländryggen och höger ben som man , och inte jag heller, ej vill försöka något kirurgiskt ingrepp för att åtgärda. Mycket mediciner blir det och ibland dystra tankar, men jag är ändå tacksam varje gång jag vaknar upp till en ny dag. Jag ser fram emot våren, härliga dagar i solen tillsammans med vattenflaska och en bra bok.
Jag har en nervsjukdom som är väldigt ovanligt för yngre att få. Sjukdomen har ett brett spann, vissa känner ingenting förutom att en tå sover konstant, till att man blir helt handikappad och får bo på boende.
Mitt största problem är att inte ens min läkare har kunskap om sjukdomen. Vården behandlar mig som att jag överdriver, jag får ingen hjälp, neurologmottagningen skrev ut mig pga att det inte går att behandla.
Jag får ingen sjukpenning, soc hotade varenda månad att om jag inte går på åtgärd får jag inga pengar, och jag kan inte ta mig till åtgärden för att jag är sjuk, så fick inte socbidrag heller.
Nu kommer det bästa och det hemskaste, tolka mig fel: som tur var, dog min pappa innan han hann fylla 65, så jag får 84000:- i fem år av hans pension.
Jag är i princip totalt handikappad. Dom senaste veckorna har nerverna runt hals och ansikte blivit påverkade, så jag får kramper när jag andas, gäspar, sväljer.
Vården har jag slutat vända mig till sen i december, husläkaren vände totalt i attityd efter mötet med sockärringen.
Jag hoppas jag lever gott i 5 år till, när pengarna tar slut hoppas jag att jag dör. Och då kan ändå känna att jag har levt mina sista år i frihet, utan myndighetshot och omöjliga krav🙏🏼
Jag är så klart med livet, så att dö är ingen sorg eller rädsla längre. Jag längtar till den dagen det sker. Mitt liv togs i från mig, jag var en väldigt aktiv utomhusmänniska. Jag sprang, tränade, badade, simmade, älskade, odlade, skapade, gick i skogen, tränade hundar, lagade mat, bakade, skrattade.
Att myndigheter och vården tror att jag helt plötsligt självmant gav upp ett sånt liv för att ligga i en säng eller badkar hela dagarna är befängt😂
Det är som att man tror att en miljardär ger bort alla sina pengar och ägodelar för att bli hemlös utan en spänn, och inte ha förmågan att bygga upp rikedom igen.
Men kära du, så fruktansvärt! Att du inte får stöd i vården, om de inte kan måste de leta upp någon som vet mer.
Har du hemtjänst som hjälp? Vet ingen som vill vara sjuk. Jag vill inte ligga i min säng större delen av dygnet , jag har dock inrättat mig. Pluggar, skriver mycket, så jag har mer mening i det. Men hade jag fått välja hade någon annan kunnat ta några av min och familjens sjukdomar.
Men det är hemskt när sjukvården inte tror på vad man säger. Jag hade så fruktansvärt ont i ryggen, in till akuten med liggande transport några gånger men det var ryggskott alternativt psykiskt så klart! Först när jag ramlade fick jag en riktigt undersökning och röntgen, en öppen fraktur i ryggen! Ryggskott minsann…
Kram
Nån som vet hur det går för pixee fox? Har varit tyst efter domen.
Hej!❤️ Men gud så jobbigt för dig! Hjärtat är ju något man verkligen är rädd för att bli sjuk i. Klarar du dig utan ångest för att det sker igen eller är startaren en garant? Kan ingenting om det, så det kan vara en dum fråga.
Jag har Chrons också, när jag var som sämst var det prat om stomi, men det stabiliserade sig.
Det är Osteoporos som gjorde att min rygg blev kass. Efter en fallolycka kom jag inte på fötterna igen, ännu…tränar och hoppas.
Visst brakar humöret ihop ibland, särskilt om den andra hälften är missnöjd och tycker det är mycket för hans del. Men jag försöker verkligen hitta ljuspunkter för att orka med mig själv. Jag är lättroad som tur är.
Jag längtar också. Ska parkera rullstolen på altanen och dricka kaffe så fort det blir lite varmare. Jag läser också, dock lite sämre koncentration, så det är inte samma omfattning som förr. Men det är en träningssak.
Om det nu går så hi.la bra för Underbaraclara med betalvägg för blogg och podd – VARFÖR gör hon så mycket reklam pp insta? Eller är det inte mycket? Och hur bra går blogg/podd – egentligen?