Vet ju inte varför du vill veta, men är det för du själv vill gå ner i vikt hjälper det ju inte vad andra gör då deras vikt och aktivitet skiljer sig från dig. Bättre att du använder dig av en app som kan räkna ut till dig personligen baserat på din vikt och aktivitet.
Äter ca 1500 kcal om dagen. Gått ner i vikt men bara räknat i lite mer än två veckor och försöker se det som en livsstilsförändring, inte att jag bantar.
Vill inte räkna för evigt såklart, men när jag nått min målvikt och lär mig mer hur en ”normal” portion är blir det kanske enklare. Förhoppningsvis.
Tycker det är skrämmande lätt att komma upp i det. Känner att frågan mer är hur man håller sig för att inte överstiga 😂
Men jag äter typ som innan, förutom att jag då väger och räknar så portionerna blir mindre. Eller jag tänker ju mer, innan kunde jag köpa hem en fryspizza och äta men det gör jag inte för det blir för mycket kcal mot vad man får.
Har dock tagit bort godis, fika och sånt för att jag hetsäter lätt och kan trycka i mig hur mycket som helst.
Idag gjorde jag bananpannkakor till frukost, blev en rätt stor frukost med mycket kcal men höll mig länge.
Åt sen ärtsoppa för jag inte orkade laga mat idag.
På kvällen har jag ätit lite hummus, gurka, morot, vindruvor, blomkål och spetspaprika. Mysigt med liten plocktallrik 🙂
Jag menade verkligen inte hur man kommer upp i det haha, formulerade mig fel, menade mer hur man kommer upp i just 1500 liksom, översikt på vad man äter på en dag för att hamna där och inte mer än så 😅 härligt, men då har du verkligen många kcal kvar att äta för idag!
Frukost gärna äggröra, ett ägg och sen mer äggvita för lite kcal men mer mat (jag gillar att äta) och gärna lite svamp till det. Eller overnight oats med lite bär, en halv banan eller något som topping. Eller havregrynsgröt.
Till middag gjorde jag en vecka lax med citronsås och ris + gröna ärtor. Denna veckan var det köttfärssås där jag hade mycket rivna morötter i och stekt vitkål vissa dagar, andra dagar lite fullkornspasta + lite grönsaker.
Jag gillar att äta middag med plockmat då jag gärna vill ha något att plocka med framför tvn och man får mycket volym för kalorierna. En bit kyckling, en korv, lite lax eller liknande och till det hummus, keso med senap eller någon starksås, salsa eller något att blanda runt med för smak. Massa grönsaker som morot, gurka, broccoli, paprika, blomkål och lite någon frukt som kiwi, äpple, apelsin eller vindruvor.
Köpt proteinpulver för att få i mig lite mer protein, gillade inte smaken tyvärr så jag mixar vatten, proteinpulver och lite frysta hallon och dricker. Blir antingen ett mellanmål eller på kvällen om jag känner mig lite hungrig. 3 dl vatten, ca 40 g proteinpulver och 50 g frysta hallon.
Tack snälla, jag äter typ ungefär likadant men jag räknar inte och äter en till enkel måltid till middagen! Tips på gott proteinpulver är från tyngre, dem har bäst och smakar typ minst artificiellt – låter som att du hade gillat den som heter jordgubbsglass ☺️
Hade inte klarat mig på 1200 kcal, hade varit hungrig varje kväll. Det är inte idealisk om man vill gå ner i vikt, att vara hungrig och tänka på mat hela tiden xD Låter inte hälosamt att sätta detta som standard vid viktnedgång. Bättre att ligga lite högre och gå ner långsammare över tid. Mer hållbart att upprätthålla.
Men det är kanske bara jag. 🙂 alla är olika.
Tränar även 3-4 ggr i veckan ca 1 Tim. Yoga/bikram yoga blandat med mycket kondition och styrketräning. Siktar alltid på att gå minst 10k steg varje dag.
Men gud, du tränar så mycket och går så mkt steg och äter hälften av vad du bör få i dig? Det låter inte alls sunt! Din kropp kanske håller i det fett du har kvar
Jag har en kalori app och väger all mat, förbereder matlådor varje vecka där jag vet exakt hur många kalorier de innehåller. 400-500 kcal per matlåda, 2 ggr dag. Äter inte frukost eller mellanmål. Dricker bara kaffe och vatten, inte läsk eller alkohol.
Det stämmer helt enkelt inte att du tränar såpass mycket och äter så få kalorier och inte går ner i vikt. Det är inte fysiologiskt möjligt.
xx
/
2026-03-08 19:57
Detta i kombination med din livsstil beskriver en ätstörning.
DSS
/
2026-03-08 20:02
Min kropp fungerar väl annorlunda, Johanna Nordström beskrev något liknande innan hon började med Ozempic. Vi båda har väl seg metabolism, kanske pcos?
A
/
2026-03-08 20:27
Du kanske har PCOS?
En nära vän kämpade men sin övervikt i ca 25 år.
Hon levde/lever en aktiv livsstil med massor av träning och åt 1200-1500 kcal om dagen. Inte förrän hon diagnostiserades PCOS och fick behandling för det började hon gå ner i vikt. Innan dess stod vågen still oavsett träningsform och kost.
Det är värt att kolla upp! ❤️
DSS
/
2026-03-08 20:36
Ja jag tror det alltså, ska göra det. Hur behandlar man det? Tack 🙏❤️
DSS
/
2026-03-08 19:43
Om jag äter mer kommer jag ju verkligen inte gå ner i vikt? Funderar på att dra ner mer/träna mer för att se om det händer något då. Men håller med om att det inte är sunt.. men min kropp kanske kräver det för att gå ner.
Måste nog dra ner mer, får testa 700-800 instället.
Anonym
/
2026-03-08 19:56
Trams, du trollar ju.
DSS
/
2026-03-08 19:59
Tyvärr inte 😞 I wish, vet inte vad jag ska göra för att lyckas. Funderar på ozempic men har inte riktigt råd egentligen, det är så himla dyrt.
🐻
/
2026-03-08 20:27
Om du bara äter runt 1000 kcal om dagen och tränar och är aktiv som du beskriver så tror jag helt ärligt din kropp har gått in i full-stress-mode. Det innebär att kroppen är i fight and flight och lagrar fett istället för att förbränna det.
Fortsätt rör på dig som du gör men ät proteinrik mat och öka intaget. Bli inte förvånad om det är då du faktiskt börjar gå ner den vikten som kroppen nu lagrar stenhårt pga din nuvarande kost/aktivitet.
Okej, låter bara så märkligt att jag ska äta mer för att gå ner i vikt 😧 Blir ändå mätt på det jag äter, men ja.. kanske värt att testa i alla fall 😅
A
/
2026-03-08 21:29
Jo det stämmer. Tränar du behöver kroppen tillräckligt med kalorier för att kunna bygga muskler, äter du för lite håller kroppen kvar i fettet. Äter du mer så använder kroppen kalorierna till att bygga muskler och du förlorar således fettmassa och kommer uppleva dig smalare. Sen ska du givetvis inte äta FÖR mycket, men du behöver mer än du tror för att du ska gå ner i vikt. Att hålla så lågt kaloriintag som 1000kcal gör att kroppen inte släpper på fettmassan och då går du inte ner i vikt. Tränar du regelbundet kan du äta ca (med betoning på ca utifrån din ålder, längd osv) 2000kcal. Var det tydligt? Jag är lite trött..🙈
DSS
/
2026-03-08 21:39
Ja, jo.. låter väl rimligt i och för sig. Får börja med frukost och mellanmål så kanske jag kan komma upp till 1700-2000 kcal 😅 Tack för input!
Anonym
/
2026-03-08 19:37
Du räknar antagligen fel och får i dig kalorier någon annanstans
Äter väldigt kalorisnålt.
Tex. Torskfilé med palsternacka, mos/i ugn.
Broccoli och lite olivolja och kryddor.
Kycklingfilé med quinoa och massa sallad, citron och olivolja.
Skulle säga att det låter högst osannolikt att du äter så lite och rör på dig så mycket och inte går ner i vikt.
Troligtvis räknar du kalorier fel eller äter få kalorier vissa dagar och överäter andra.
Jag har en kalori app och väger all mat, förbereder matlådor varje vecka där jag vet exakt hur många kalorier de innehåller. 400-500 kcal per matlåda, 2 ggr dag. Äter inte frukost eller mellanmål. Dricker bara kaffe och vatten, inte läsk eller alkohol.
Vissa verkar ha en seg metabolism, jag verkar vara en sådan person. Hörde en pod där Johanna Nordström beskrev något liknande, hon kunde inte gå ner ett enda kilo trots att hon åt helt normalt som vem som helst, som inte är överviktig.
Jag har PCOS, äter dubbelt så mycket som dig minst, väger 56 kg och är 172 cm. Men rent fysiologiskt går det inte att det du skriver är sant, eftersom metabolism inte kan sakta ned så mycket att man inte går ner i vikt alls på ett extremt kaloriunderskott
Uppenbarligen, tycker också att det är helt sjukt och det gör mig otroligt frustrerad och less. Men någon skrev att min kropp nog är i stressläge och håller fast i fettet för glatta livet..
Men så funkar inte kroppen. När man är i kaloriunderskott går man ned i fett. Fett är reserver som ska användas vid underskott, kroppen håller inte fast i fett för att den är stressad. Man kan få minskad effekt av att hårdbanta men inte gå 5 år med 30% energiunderskott utan att gå ned i vikt. Det är omöjligt. Jag håller vikten genom att äta normala mängder hälsosam mat och träna
Håller med, det är sjukt.. men i mitt fall är det tyvärr så. Min kropp är väl ett unikum, otroligt frustrerande.. 😓 Vill bara fettsuga och skära bort skiten nu..
Anonym
/
2026-03-08 20:37
Men om det vore problemet för Johanna hade ju inte viktminsknigsmedicin fungerat
Jag känner igen mig så väl. Jag är också en aktiv person; jag går runt 15 000 steg om dagen, springer 2-3 gånger i veckan och styrketränar 3 gånger i veckan. Är noga med kosten men ändå går jag inte ner i vikt. Jag har också funderat på Ozempic för jag är så trött på att kämpa för ingenting.
Nu var det inte svar på din fråga. Jag gick ner mycket i vikt utan att räkna kalorier alls. Jag gjorde bara lite olika förändringar i min kost och började motionera. Mycket frukt och grönt i alla måltider, mycket protein och något mindre kolhydrater än tidigare. Äter precis likadant fortfarande. Och inget sånt där unna sig dagar eller börja på måndag.
Gör det enkelt. Vanligt mat men med mer nyttigheter. Och så rörelse i vardagen.
Svarar mig själv. Med unna sig dagar menar jag att jag inte tycker att mat är något man unnar sig. Man äter av allting, vissa dagar bra, ibland lite mindre bra. Utan något som helst dåligt samvete. En tycker liksom en kaka förstör hela tänket. Tänk långsiktigt istället.
Äter 1 400 kalorier per dag just nu. Gått ner 6 kg men ska snart börja äta lite mer.
Är dock hos mina föräldrar några dagar och det har helt spårat ur 🤪
Jag bör enligt mina parametrar (dvs vikt, längd, aktivitetsnivå etc) äta ca 2000 kalorier per dag. Det är då för att behålla sin vikt. Det vara ganska standard för många kvinnor kring 2k.
Vid viktnedgång:
Jag får i mig ca 1600-1700 när jag vill gå ner i vikt, men kombinerar även med 8000 steg dagligen. Försöker äta näringsrika måltider med mycket protein, så att jag kan hålla mig mätt länge. 😊 Försöker även styrketräna någon gång i veckan. Inte ett måste, man hjälper till!
Gick ner från ca 66 kilo till 56 på 5 månader med ovan. Vägde alltså redan ganska lite från början (vilket gör viktminskningen svårare).
I snitt 1800 per dag. Försöker hålla mig till 1500 kcal på vardagarna och blir kanske 2000-2200 någon/några helgdagar. Går ner ca 0,5kg i veckan. Hög aktivitetsnivå med både långpromenader, kondition- och styrketräning.
Vilken historisk händelse har du läst mest om, sett flesta dokumentärer om och snöat in dig på mest?
Vad tycker du är så spännande och intressant med just det?
9/11. Först var det intressant med alla konspirationsteorier. På senare år har det varit intressant med överlevande som berättar. Tror det var förra året jag hittade nån på tiktok som hade varit där och hon hade varit på en våning högt upp.
Och ibland kan jag snöa in på Youtubeklipp där man ser folk hoppa, hör paniken, hör kroppar landa med helt sjuka dunsar. Jag njuter ju knappast av deras sista lidande och sista sekunder i livet, får snarare en klump i magen när jag ser det men kan ändå inte låta bli.
Tror att det blir intressant för att det är en så overklig grej. Sen var det väl första stora grejen som hände som jag har ett tydligt minne av (var 9).
Jag är medveten om att det här kanske är en sjukt dum fråga men varför hoppade dom? Måste ju varit otroligt smärtsamt att landa på marken efter ett sånt hopp. Man hade ju ändå dött så varför inte bara stanna kvar i byggnaden och invänta döden?
Man agerar inte alltid rationellt när man får panik. Jag antar att den kraftiga röken fick de att sakta kvävas och med det känslan att sakta dö. Vissa kände nog att det var värt att hoppa ut från byggnaden och hoppas på att de skulle överleva på något sätt.
Du tycker att det är bättre att brinna upp levandes eller krossas under rasmassorna och kanske inte ens dö på en gång? Att hoppa är nog det minst hemska alternativet ändå.
9/11, men det beror nog på att jag var ett barn då och det var en så stor händelse, liksom första verkliga fruktansvärda ”detta hände just nu, är världen verkligen så ond”-händelsen.
9/11. Jag fascineras över terroristernas beslutsamhet, planering och genomförande. Man visste att islamiska terrorister kunde slå till närhelst, men det man inte räknade med var att de skulle koordinera flygkrascher runt om i landet och ge sig på WTC-tornen som sades vara konstruerade för att tåla en kollision med ett flygplan.
Mordet på statsminister Olof Palme. Det måste vara en enorm ovanlighet att ett lands ledare mördas på öppen gata bredvid sin fru, avlider, undersökningar kring mordet hanteras verkligen inte på rätt sätt, osv. Det är så mycket märkligt i fallet.
Jag tror faktiskt att det hela var upplagt. Hos någon myndighet eller annan del av statsapparaten så har man tagit ett beslut om att Palme måste väck. Kanske var han själv involverad i beslutet, eller att det var han själv som ville det.
Det är helt omöjligt att man jobbat på projektet i 39 år och att man inte kommit någonstans. Det är omöjligt att rättsväsendet, regering/riksdag, åklagare och polisen tillät Holmer att gå från protokollet och utnämna sig själv till ledare i sökandet efter GM. Dessutom verkar vissa ha uppfattat honom som en märklig typ privat. Troligtvis utbränd eller ngn form av personlighetsstörning som gett upphov till alla irrationella beslut.
Titanic. Blev helt besatt av händelsen efter att filmen kom 97, då var jag 11 år. Finns så många lager i den historien. Den mänskliga biten med alla som dog och den mänskliga faktorn som gjorde att det ens hände. Övertron på båten och myterna som finns kring – om orkestern spelade till sluten, om hon gick av på mitten när hon till slut sjönk. Ojojoj, kan hålla på en en evighet.
Spännande! Spelade orkestern och gick den av på mitten? Eller vet man inte?
Hade varit spännande att snöa in sig på det, det mesta jag vet kommer från filmen och tar det såklart med en nypa salt så vet inte vad som stämmer eller ej. Det enda jag googlat upp är kostnad för biljett, olika måltiderna osv.
Har du någon favorit dokumentär eller kanske bok om Titanic?
Kunde varit min kommentar, för jag blev också helt besatt av Titanic i samband med filmen och läste ALLT jag kom över. Lånade Claes-Göran Wetterholms bok på biblioteket flera månader i rad tills jag i princip kunde den utantill.
Efter att ha sett utställningen ”Jorden sedd från ovan” i Göteborg 2003 snöade jag in på Pripyat och Tjernobylkatastrofen, och drömde om att resa dit och få se den övergivna staden samt reaktorn. Tycker händelsen är fascinerande på så många plan.
Andrées polarexpedition långt före Bea Usma😂 har ju dock köpt båda hennes böcker.
Och Amundsen nordvästpassagen. Alltså det är något med de otroligt ogästvänliga delen av jordklotet och hur de bara åkte i väg utan att veta vad som väntade.
Ja, det finns flera dokumnetärer och även spelfilm. Andrées luftfärd fick vi se i skolan, massa fniss och snack från kompisarna men jag bara sögs in och varit fast sen dess. För en massa år sedan köpte jag en bok på en auktion som getts ut efter att deras kvarlevor hittats och är deras anteckningar, listor över mat och utrustning. Så spännande!
Fick Amundsens bok i julklapp och samma sak med den, bara fastande och läste allt man kunde hitta.
Franklinexpeditionen. Ja där är en spännande till. Många som gått åt i isen, kylan och mörkret.
Fy fasen, tänk att frysa fast med skeppet och veta att nu blir det flera månader utan att solen går upp, vansinnig kyla, isbjörnar, matbrist osv. Brrrrrr.
Nu började jag tänka på något jag läste för många år sedan. En grupp människor som sov i tält, kallt, snö. När dom hittades saknade en ögon, tror dom var nakna kanske? Minns inte om dom bara var på vandring eller något forskargäng som forskade på något.
De har sprungit ut från tältet mitt i natten och frusit ihjäl. Fanns kläder kvar som de inte tog med sig. Sen var det väl något om radioaktiv strålning också? Mystiskt!
Jag såg ett svt-program om olyckan för några år sedan. Det pågick svensk forskning som jämförde området med Anaisolyckan i Sverige. Deras teori var att det kunde handla om fallvindar/katabatiska vindar som kraftigt kylde ner de drabbade. I panik försökte de fly från kylan och lämnade därför tält och kläder. Riktigt otäckt och med respekt för fjällvintrar.
Om nutidshistoria räknas så Knutby 2004 och tsunamin 2004. Jag har läst i princip allt som skrivits i svensk och engelskspråkig text om det förstnämnda och väldigt mycket om tsunamin.
Knutby var så absurt att det fascinerar mig än idag att det skedde i världens mest sekulära land, och att precis allting var tvärtom mot hur mord i Sverige brukar gå till i Sverige.
Tsunamin är väl fascination fel ord att använda, utan jag blev berörd då flera i min närhet förlorade anhöriga. Och var tvärarg på hur regeringen och UD inte skötte det hela. Faktiskt lite förvånad över hur något kunde få vara så uselt.
Estonias förlisning.Jag förlorade två nära klasskompisar i Östersjön.Jag följde allt som skrevs och visades om Estonia,dokumentärer om de överlevande,mm.besökt monumentet över de omkomna på Djurgården,och tänker ofta på mina två vänner.Eg var resan till Estland tänkt som en klassresa,men fler o fler drog sig ur ( jag livrädd för stora färjor) så den lades ner, men två elever beslöt för för att åka tillsammans i alla fall.
Jag är gravid i vecka 41+2 och är inbokad på igångsättning imorgon. Behöver få höra om positiva igångsättningar, eftersom alla som jag känner har haft dåliga upplevelser och det har ofta slutat i akuta kejsarsnitt. Har någon av en bra upplevelse så berätta gärna!
Jag har!
Blev igångsatt med min andra. Från första tablett till barnet är fött tog det 5 timmar, första värk till barnet är ute 2,5 h. Det gick otroligt fort och bra, ville ha epidural, men hann aldrig så födde med lustgas som smärtlindring.
Inte haft det själv men min kompis hade. Hon tyckte det var superskönt att slippa stressen när händer det? Tog en lång dusch innan, passade på att sova/vila massa och äta ordentligt. Förlossningen tog såklart lång tid men dom hade förberett med avsnitt på plattan och sånt. Hon hade gärna gjort om igångsättning!
Så var det för min syster också! Hon var helnöjd. Egoina har skrivit om sin igångsättning också.
Jag blev själv igångsatt och det slutade med akut kejsarsnitt men det var välkommet. Bebisen och jag mådde bra hela tiden och jag ser det absolut inte som en skräckupplevelse! Skulle det ske igen är jag helt okej med det även om jag även vill prova att föda vaginalt 🥰 hoppas inte jag skrämde dig nu dock
Lycka till och önskar dig en fin tid med din lilla bebis! ♥️
Jag blev igångsatt för länge sen (snart 20 år sen) och det gick hur bra som helst. Fick epidural tidigt i förloppet vilket gjorde att jag hade ”semester” i 10 timmar. inga värkar, inga foglossningar… rörde mig som en gasell på avdelningen, kollade på tv och åt godis. Vid en kontroll var jag fullt öppen, krystade 2 gånger och sen var det klart.
Blivit igångsatt två gånger (pga havandeskapsförgiftning) och allt gick super båda gångerna! Skulle inte velat ha det på annat sätt, tyckte det var så skönt att ha en datum och tid för när allt skulle dra igång. Skickar lite digital pepp här, det kommer gå jättebra!!
Jag blev igångsatt! Allting gick toppen, det var en fin upplevelse. Jag gav min förlossning 8/10 efteråt, skulle absolut kunna tänka mig göra det igen. Lycka till, det kmmer gå bra för dig också.
När man är så långt gången, då är kroppen i stort sett redo och det kommer att gå galant! ❤️ Mitt vatten hade börjat rinna (saaaakta, sakta) så jag blev igångsatt dagen efter (hade dock börjat få lite värkar redan, så åkte åkte in och fick stanna den natten). Körde epidural from 3 cm öppen och kände INGENTING från dess till att barnet kom ut 😊
Blev igångsatt med andra barnet.
Var rätt jobbigt alltså men ut kom en pojke på 4950 g och 55 cm.
Jag sprack inte och allt gick bra! Och att det inte blir snitt eller forlossningskador med ett så stort barn är typ allt jag kan önska mig.
Personalen va toppen!
Jämfört med den första förlossningen som inte va igångsättning va ju värkarbetet vare sig värre eller bättre, tyckte det va samma. Kryssningen jobbigare men det berodde ju på storleken.
Mådde bra av läkemedlen, inte illamående eller ngt sånt.
Vill bara säga att ett akut kejsarsnitt inte är kul förstås och kan innebära mkt rädsla oro osv. Men jag hamnade där och det var faktiskt en fin upplevelse. Jag kände mig så trygg i rummet med allt folk (typ 12-13 pers) nålen i ryggen kändes inte alls och det gick så fort och plötsligt hade jag min unge i famnen. Återhämtningen var heller inte jobbig, mådde rätt bra dag 3. Det jag försöker säga är att OM du skulle hamna i ett sånt läge så behöver det inte vara en dålig upplevelse ❤️
Blev igångsatt med min trea. Fick tabletter som skulle tas varannan timme, märkte ingenting förens jag vaknade av att vattnet gick. 1,5h senare var han ute, gick super bra! Lycka till ❤️
En anhörig skulle bli igångsatt i fredags. Barnet bestämde sig dock för att det var dags just då så allt förlöpte enligt moder natur. Hon hade då gått 10 dagar över tiden.
I veckan som kommer ska jag på läkarbesök två timmar bort och måste äta lunch ute.
Håller på att räkna kalorier just nu och får sån beslutsångest hur jag ska göra den dagen.
Vad äter man ute som inte skjuter iväg kcal för mycket?
Funderar på om jag borde ta med mig matlåda som jag kan äta kallt, men min mamma ska följa med och hon hade gärna ätit på någon restaurang, vilket skulle vara väldigt trevligt och mysigt. Men känner ändå ett litet misslyckande om jag inte räknar den dagen samtidigt som jag är rädd att bli lite för kontrollerande så det går överstyr 😅
En måltid spelar ingen roll. Välj bort friterat, i övrigt, ät en vanlig lunch för guds skull. Det är inte undantagen som gör att du varken ökar eller minskar i vikt.
Det är helheten som räknas, vad man gör vid något enstaka tillfälle spelar ingen roll i det långa loppet! Läkarbesök i annan stad och restaurangbesök med mamma hör säkert inte till vanligheterna, det hade jag sorterat in under kategorin ”unna sig”.
Vill du tänka hälsosamt så undvik det mest uppenbart onyttiga som pommes frites, friterade saker och feta såser och var nöjd med det. Men egentligen tycker jag du ska hoppa över att räkna kalorier den dagen, det kommer att jämna ut sig!
Nu svarar jag mig själv. Såg att nån ovan skrev om uttrycket ”unna sig”. Tycker generellt inte heller att ätande ska behöva handla om att ”unna sig”. Men sånt som är lite guldkant på vardagen tycker jag dock är ”unn” av andra skäl än kalorier, typ att fika eller äta lunch ute.
TS här.
Ni har rätt, tack för era kloka svar! Jag ska äta på någon god restaurang med mamma och lyxa till det. Jag kan äta bra 6 dagar av 7 nästa vecka, och det är bra nog. Tack!
Jag skulle vilja dra det till att du kan äta ”bra” dagens övriga mål.
Jag har gått ner nästan tio kg genom att inte tänka att allt är förstört för att jag ätit nåt extra. Det är bara att fortsätta direkt. Kroppen mår bra av regelbundenhet och av att få i sig näring.
GOS
Sorgligt när Lovisa diskuterar med Bianca och Hanna om de blir utnyttjade av vänner. Och L säger att B står för allting alltid med alla vänner som reser med henne & att de aldrig kommer ha råd att betala den standarden som Bianca vill ha och att de har en helt annan ekonomi, så hon förstår att B betalar, men att det är helt sjukt att hon får stå för allt, alltså flyg, hotell/hus, middagar, taxi, luncher ALLT. Och att ingen betalar ett öre och inte ens kan ta en lunch, taxiresa eller något, eller ens betala sina egna flygbiljetter, inte swisha över en symbolisk summa eller något. Jag tycker det är heeeelt sjukt, vad är det för snåla äckliga vänner som hittat henne och lever som parasiter? De alla har råd nog att betala sin egna flygresa liksom. Eller bjuda Bianca på en fkn lunch nångång iallafall. Usch
Det är så sorgligt! Bianca kan omöjligen vara en lycklig människa. Hon har ju inga äkta vänner. Alla utnyttjar henne för egen vinning. Värst av dem är ju Vanessa som utnyttjade Bianca till max i samband med lägenhetsrenoveringen genom att se till att Bianca anlitade hennes makes företag.
Det är väl fullt möjligt att de ibland betalar något.. men sedan är det kanske så att alternativet här är att Bianca skaffar sig andra vänner… Jag har vänner som har mycket pengar, och de umgås med mig och gör vissa saker (vi går ut och tar några öl och liknande) men sedan vet jag att de har andra vänner som de gör andra saker med (reser tillexempel) – och det funkar ju kanon. Om Bianca har noll intresse (vilket hon har sagt) att sitta hemma och kolla film och äta tacos med en kompis så får hon väl antingen betala för andra eller skaffa vänner som har samma ekonomi och standard som hon själv.
100% men hennes vänner som följer med på resorna är inte fattiga liksom. De alla har jobb, jag tror de har råd att ex betala egen flygresa om de vill följa med på en redan betald resa, eller okej köper de inte ens egna flygresan så kan man visa tacksamhet genom att ta en lunch, en taxiresa, VAD SOM. Handlar inte om summan i sig utan om att visa uppskattning snarare än att ta för givet att B ska stå för varje öre. Som exempelvis Sanna Guidetti som följde med på en Ibizaresa, hon om ngn har ekonomi, men sen när hon kommer hem gnäller hon i podden om att hon va såååå hungrig, att det åts för lite mat och att det inte fanns tillräckligt med mat. Man ba du är en vuxen fkn kvinna, nog fan kan du ta ansvar för din egna magsäck och gå och köpa dig ngt att äta om du är så hungrig att du svälter bland alla andra ätstörda eller är det Bianca’s ansvar också att MATA DIG? Så fruktansvärt otacksamt.
Jo, att systematiskt betala 0 känns skumt. Har man inte alls råd att bjuda tillbaka på något stort bjuder man tillbaka med något litet, bjuder Bianca på en drink eller så. Det är symboliskt.
Tror bianca är väldigt ensam och desperat efter vänner. Hon verkar inte ha nån äkta vän, utan alla som umgås med henne gör det för att få allt betalt eller för att bli ”känd” och sen lämnar de illa kvickt.
Man undrar ju hur det kommer sig att ingen stannar kvar? Tråkig, jobbig, egoistisk??
Tycker ni att det är ok att ställa in olika grejer, bara för att man inte vill/orkar/har lust? Jag avskyr när nån ställer in sista minuten och det känns uppenbart att det är utan särskild anledning
Beror lite på. Om det är en eller flera personer inblandade. Hur länge man har planerat det osv. Hade en kompis som gjorde så för många år sedan, typ planerade in en fika och sen skrev på morgonen att hon måste boka om. Jag sa då till henne att jag blev sårad när hon avbokade med kort varsel eftersom jag hängt upp min dag på våra planer. Hon förstod mig och slutade med det, har inte gjort så sedan dess, så i det fallet var det nog bra att jag sa ifrån. Samtidigt tycker jag egentligen att man ska göra det man mår bra av, jag är själv en ”people pleaser” och har svårt att sätta gränser för när saker inte känns bra, så jag är lite tudelad där.
Nej det tycker jag inte om det inte är så att man verkligen mår dåligt. Är själviskt tycker jag att göra så, lite som att komma sent, andra människor har också planerat in sin tid liksom.
Beror på, man vet aldrig vad andra går igenom. ”Inte har lust eller orkar” kan ha psykisk ohälsa som bakgrund och då borde man ha större förståelse. Det är ju sällan illa menat när någon ställer in.
När jag fick barn så kände jag att tiden utanför familjen krympte och jag var inte så intresserad av ytliga relationer eller relationer som skaver. Så hör man av sig sent och har ingen vettig anledning så blir jag ganska ointresserad av relationen.
Har dock en nära vän som lider av psykisk ohälsa och där tänker jag mer att det är en del av symptombilden. Däremot så har hon varit dålig i många år och för att inte jag eller barnen ska bli besvikna så hänger jag inte upp mig så mycket på att vi ska ses. Till exempel att ska vi äta så bjuder vi in men kommer hon inte så är det så. Vi väntar inte. Kommer hon sent ja, då går det värma och kommer hon inte alls ja då finns det rester. Hade jag räknat med henne varje gång så hade vår relation nog tagit skada för längesen.
Det beror på vad man menar med orkar tex. Är man helt slut, oväntat hade en jättetuff dag eller så så är det förståeligt. Man måste ta hand om sig själv och saker kan hända. Men om man bara helt plötsligt fick lust att göra nåt annat eller bara är lite trött och hellre skulle vilja sitta i soffan är det ju lite ego, särskilt om det upprepas. Man tröttnar på att göra planer med en sån person.
Säger som många andra… beror på.
Jag är duktig på att känna in andra människor, så om jag hade börjat känna av och märka att just en specifik person i min krets börjar banga ur flertal gånger och jag misstänker att det snarare beror på ”äsch orkar inte” så hade jag nog slutat umgås med denne. Det är helt OK att ställa in IBLAND(sällan) för man faktiskt inte orkar, mår dålig, planerat skitdåligt osv. Men om det händer 5 av 10 gånger på ett år hade det känts som att personen inte värderar mig och vår vänskap. Vi är alla vuxna, så om du själv tar på dig att göra planer med mig, helt frivilligt, så får du faktiskt se till att dyka upp också. Annars kan du ju bara låta bli att planera något.
Är dock en planerare och den typen av person, så hatar när folk ställer in när jag var ready to gooooooo.
Sist jag hade en sådan vän så avslutade jag vänskapen. Hon ställde in flera gånger för hon ”Oj glömde att jag bokat tvättstuga” och liknande.
Det är inte ok om man har en lam ursäkt. Säg bara att du inte har lust. Det värsta är när folk smiter från jobbet när man sagt att vi har möte eller ska göra nåt tillsammans. Riktiga svikare.
Alltså, visst är det väl okej men gör man så får man väl acceptera att ens vänner kanske inte finns kvar efter ett tag. Jag har en fin vän som är introvert och som ofta ställer in pga ”orkar inte”. Hon brukade ställa in kanske 3-4 av 5 gånger. Ofta med kort varsel. Jag fattar och respekterar att hon behöver det för att må bra men jag har helt slutat bjuda in till saker och säger ofta nej när hon frågar, eftersom jag så ofta har planerat för att ses för att sen få veta i sista stund att det inte blir nåt. Jag pallar liksom inte med det. Inga arga känslor från min sida men det är klart att det är trist att inte ses länge.
Min man klagar varje vår/vårvinter att vi inte åker längdskidor och därmed är lata. Mind you, vi äger inga längdskidor och har inte åkt i vuxen ålder. Jag har heller ingen ambition att vilja åka längdskidor. Jag säger varje gång att han kan köpa sig ett par och åka ut i spåren om han vill, men det blir heller aldrig av och så är det samma visa året efter. Jag är helt enkelt less på klagandet. Jag har andra intressen än friluftsliv. Min man har nog trott att han är frilufsig men när det kommer till kritan så är han inte det och jag tror det är det som är jobbigt för honom. Så vad gör ni för att komma ut ur hus och lägenhet när det är fint väder? Jag är ganska nöjd med lekpark, promenader vid skog och hav och ibland skridskor. Behöver inspo för att se om jag kan hitta något annat som han kan gilla.
Ja men det ser härligt ut, speciellt om man gör fikastopp. Men jag har ingen teknik och tycker det är bakhalt och jävligt. Min man vet jag inte, vi har som sagt inte åkt i vuxen ålder och han får gärna åka själv.
Hade inte stått ut med någon som kallar en ”lat” för att man inte vill åka längdskidor. Det är ju något av det absolut tråkigaste man kan göra. Tråkigare än att titta på när färg torkar.
Nej jag tycker ju inte det. Men det verkar som att min man behöver att jag peppar igång oss för skidåkning; för han kommer aldrig till skott själv heller.
Han måste inse att det är hans eget ansvar att fixa skidor och ge sig ut. Du måste inte göra någonting, förutom att säga ifrån på skarpen till honom att det är dags att agera som en vuxen person och sluta gnälla!
Finns så många fina naturreservat att se och gå i, ha ni bil kan man ju köra en bit och göra en utflykt av det och kanske passa på att se något annat i närheten av naturreservat, någon sevärdhet, museum, trevlig blomsteraffär eller liknande.
En tur i skogen, naturreservat eller någon led så packa med en god matsäck eller kanske inskaffa stormkök (eller vad allt nu heter) och laga mat i naturen? Antingen bara något enkelt att värma eller något mer generöst. Om det inte är eldningsförbud och finns grillsplats så ta med ved och grilla.
Paddla kanot kanske? Köpa fiskekort och fiska vid någon sjö eller å/älv? Ta en cykeltur i något naturskönt område. Finns ibland svampkurser man kan gå i naturen, eller följa med på span efter fladdermöss tex.
Hahaha, kul ändå! Man kan ju få såna ryck där man hänger upp sig på saker man tycker man ”borde” göra.
Jag gillar inte att va ute så mkt förutom på våren och sommaren, kanske blir nån liten promenad eller fika utomhus.
Låt honom hitta nåt själv tänker jag? Det är ju inte ditt ansvar.
Ja men absolut, jag kan också få ryck! Men mina är lite mer ”jag borde testa en keramikkurs eller akvarellmålning”, och noll krav på att mannen ska vilja följa med. I ärlighetens namn så är längdskidor kanske det värsta jag kan tänka mig att göra på en lördag.
Eftersom du skriver lekpark så antar jag att ni har barn också. Och ärligt talat, det ÄR ju ett projekt att ta sig ut, ha skidor i rätt storlek till alla, någon form av transport för eventuella barn som ej kan åka själva, sen förbereda allt man behöver dagen man ska åka och så hitta lämpliga spår. Det sistnämnda är ju definitivt något han han reka lite själv först, det skulle ju underlätta för alla? Skulle satsa på att vandra i naturen i första hand, skidor kräver ju liksom intresse och vilja från alla som ska med.
Om ni inte orkar med skidåkning, skridskor, vandring osv så tipsar jag om att det lilla räcker gott. Baka nån god kaka, gå ut i trädgården/parken och låt barnen leka av sig och fika lite. Eller gör en utflykt till närmsta stad.
Några av mina bästa minnen är när min mamma bakade bullar och kakor, och sen gick hela fam ut på sjön och bara njöt. Går att ordna i park också.
Det är väl fullt möjligt att de ibland betalar något.. men sedan är det kanske så att alternativet här är att Bianca skaffar sig andra vänner… Jag har vänner som har mycket pengar, och de umgås med mig och gör vissa saker (vi går ut och tar några öl och liknande) men sedan vet jag att de har andra vänner som de gör andra saker med (reser tillexempel) – och det funkar ju kanon. Om Bianca har noll intresse (vilket hon har sagt) att sitta hemma och kolla film och äta tacos med en kompis så får hon väl antingen betala för andra eller skaffa vänner som har samma ekonomi och standard som hon själv.
Jag tror att Bianca har komplex för att hon är obildad. Hon undviker nog helst folk med samma ekonomi då det ofta innebär högre utbildningsnivå. Det är ju inte svårt att imponera på sitt umgänge när statusmarkörer är materiella ting.
Någon som bodde i Malmö i början av 2000-talet? Är på jakt efter namnet på en restaurang som låg vid kanalen, Södra Vallgatan 3 har jag googlat mig fram till att det borde vara. Designtorget låg intill. Asiatisk/thai/sushi/fusion, två våningar med servering på ovanvåningen (vid långbord) och nån slags bar på gatuplan. Var lite trendig och hajpad som jag minns det. Hade öppet både för lunch och på kvällarna och för take away. Bodde i Malmö då och kan se den framför mig men absolut inte minnas vad den hette. Ingen aning om hur länge den fanns, flyttade från Malmö sen.
Egentligen inte. Var helt ung och pluggade de åren, och det var ett av mina favoritställen. Gillade deras mat otroligt mycket (säkert för att jag var ung och det fortfarande var rätt nytt men den sortens kök då). Har inte tänkt på stället på över tjugo år men så träffade jag en kompis från det tiden i helgen och fastnade i en nostalgisnurr. Det retade mig något otroligt att jag inte kommer ihåg namnet. Sen har jag en rätt störig detektivhjärna, så jag gillar att lista ut saker. Och ur detta kom sen tanken att jag skulle vilja nämna namnet i en text. Lång historia!
Artikeln som anonym tipsar om borde väl vara rätt om det är början av 2000-talet? En familj drev tydligen två restauranger intill varandra och med ovanvåning som syns vid bildsökning med markiser och skyltar: Osaka Inn och Gourmet. Jag minns att jag käkade där efter att ha sett filmen Hipp Hipp Hora på bio så det måste ha varit 2004.
Fast artikeln var ju från 1994. Och det här var som sagt ett ställe som öppnade kring 2000, om jag inte är helt fel på det, det var nåt nytt. Thai-rätter, möjligen sushi/japanskt också, men inte kinesiskt. Ja, jag får väl ge mig. Det kanske dyker upp nån natt. Däremot insåg jag nu efter att ha googlat lite till att det inte kan vara Södra Vallgatan 3, för det var där Designtorget låg, men på samma sida. Tack för engagemanget!
Paj med potatis istället för pajdeg i botten, tror det kallas ”Smashed potato pie”. Vi brukar göra broccoli och ostpaj med potatisbotten. Gott och smidigt!
Potatis och morotssoppa med stora vita bönor
Potatismos med tofupinnar
Kokt potatis, gräddsås, vegbullar, ärtor och lingon
Ugnsrostad potatis med kikärtsbiffar, tzatziki och sallad
Bakad potatis med tofuskagenröra.
Bakad potatis, potatissallad med gräddfil, lök, gräslök,dill och citron. Pyttipanna med dragonmayo, pommeseller potatisgratäng till grönsaksbiffar. Hasselbackspotatis. Potatissoppa.
Nu är Hannah G nere och nedstämd. Har inte hon nyligen träffat en ny karl? Kan det vara syrran som ger henne skuldkänslor ( vill att hon ska vara med henne ist)🤔
Systrarna Graafs förhållande till varandra är så himla konstigt. Som två fjortisar som är avundsjuka på varandra. I perioder umgås de ständigt,tills den ena av dem blir dödskär igen en gång. Kan tänka mej att Maggan är sur och bitter när syrran hittat ny karl. Igen.
Kan man inte vara nere trots att man nyligen träffat ny karl? Det finns ju rätt stora problem inom familj och släkt utöver Maggan som de flesta hade varit mer än nedstämda av.
Graafarna känns så oerhört omogna och otrygga i sig själva. Inget av deras förhållanden har väl varit stabila, vilket kanske också återspeglas i deras barn (iaf maggans barn som alla har grova problem).
Tror ni det är Maggans son T som Monas Universum skriver om i inlägget för några dagar sedan om en son som slår sin mamma allvarligt? Finns kommentarer som menar att det är T. Alla märkliga blåmärken genom åren Maggan förklarat på olika sätt.
Såg att några skrev om ångest under en längre tid i fredagens ÖS men kunde inte fråga då, ni som är där eller varit med ångest-var det en speciell händelse som ”utlöste” det eller flera? Och har ni haft det ända sedan ni var barn?
Tacksam för svar.
För mig har det kommit av åtskilliga anledningar. Barndomstrauman och mobbning och anhöriga som valde att avsluta sina liv och nära döden upplevelser. Många ord triggar mig men har lärt mig att hantera det någorlunda även om det kommer över mig ibland. Speciellt när jag är nära min mens och det enda jag ser är mörker.
Har haft anlagen skulle jag säga sedan barn, är en ängslig person med mycket oro så tror det kommit ur det. Har inte varit med om trauma i barndomen utan tror mest min personlighet ligger till grund för det. Blev värre i tonåren och eskalerade som ung vuxen och när jag fick barn. Inte barnen i sig utan pga kraven att vara vuxen/leva upp till förväntningar/ansvara för liv/dödsångest mm.
Jag blir nyfiken, vad menar du för typ av personlighet ligger till grund för mycket ängslighet och oro?
Är själv exakt så men tror stenhårt på att jag är sådan pga otillgängliga föräldrar, jag tvingades växa upp och klara mig själv från en ung ålder.
Har haft känslomässigt närvarande och engagerade föräldrar som varit helt fantastiska, så tror inte alls det stämmer in på mig även om såklart miljö kan vara en stor bidragande faktor generellt. Tänker att personligheter kan skilja sig bland exempelvis syskon där man kan anta att de haft en liknande uppväxt, så min tanke är att personlighet inte styrs enbart av miljö utan att det finns anlag som är mer eller mindre starka. Har alltid varit ängsligt lagd, orolig för nya miljöer/situationer något mina syskon inte är.
Hade ingen ångest som barn, men i takt med att man växte upp och var mer om fler och fler negativa erfarenheter så triggades allt igång och då med roten i barndomstrauma och liknande. Fick väldigt svårt att lita på folk och tycker mest alla ljuger hela dagarna, detta i sig triggande annat och sen bara hänger allt ihop helt plötsligt. Domino effekt.
Jag har varit en ängslig person sedan jag var barn, typ rädd för många saker och orolig av mig. Men när min ena förälder dog plötsligt i tonåren triggades min ångest till det värre. Lider mycket av ångest ännu, 15 år senare. Mycket katastroftankar m.m. Så en blandning av arv och miljö tror jag.
Ni med barn som syskonbråkar konstant (3 & 5år), låter ni dom tjafsa med varandra eller är ni där och medlar? Jag är så sjukt trött på att tjata om att de ej ska bråka, men kanske bara ska låta dom hålla på? Så länge de inte slåss eller skadar varandra?
Haha åh alltså måste bara säga att det var så skönt att läsa detta, har också en treåring och en femåring. Det är så mycket bråk. Idag skulle jag avbryta ett handgemäng mellan dem och när jag sätter min hand emellan råkar jag riva treåringen så att han får ett långt rivsår vid ögat eftersom han kastar sig framåt i en häftig rörelse samtidigt som jag lyfter upp handen. Kände mig som en 10/10-morsa…
Våra leker mycket och bråkar ibland. Den äldre har ett fysiskt övertag som gör att jag medlar ibland. Eller ja, jag ryter till när de inte lyssnat de första 5 gångerna att man inte får ta nacksving på varandra.
Nacksving. 🙂
Vill också tillägga att det är bra att de får lösa konflikter själva inom rimliga gränser men att just det här med att den äldsta har övertag är bra att ha i åtanke. Inte bara rent fysiskt utan också intellektuellt.
5 och 7 år här och de bråkar om allt, precis allt. Idag fick jag flytta fram ena barnet i bilen för att de tjafsade om att de tittade ut genom varandras fönster 🫠
Försöker låta de sköta det själva men får gå emellan och separera när de ät börjar bli för hetsigt och fysiskt
Hittills har följande hänt:
– Alice blir rekommenderad av Dr Charles (influencervärldens kirurg) att fixa näsan. Hon bråkar dessutom fortfarande hela tiden med Amani.
– Lovisa åker till en klinik för att scanna ansiktet och få behandlaren att bekräfta att hon inte har fillers eller botox vid kinderna och käken.
– Klara klagar på jobbigt med barn. Hon skiter även i att dyka upp på en resa med Hanna. Hanna får reda på det genom en story på Instagram där hon på ”Nära vänner” frågat vilka mer som ska hänga med till Way out west. Klara svarar ”inte jag” (2 timmar innan flyget går 😅). Hanna är ledsen över det men Klara är helt världsfrånvänt och förstår inte alls att hanna är upprörd eftersom ”Hanna, du har ändå så många andra vänner”.
– Det snackas om huruvida Hanna och Saga varit mer än bara vänner. Bianca säger de har hånglar. Hanna nekar.
– Lovisa åker ner till huset i Ibiza lite senare än de andra. Alla har varit ute och festat. Hon är irriterad och tycker inte det är varken kul eller värt att hon åkte ner. Hon säger även en kommentar som lyder typ såhär: Det luktar som en blandning av XX och dro*ger här.
– Lovisa är irriterad över att Klaras pojkvän friat men inte hennes. Han har dock flyttat till Sverige nu. Hon hetsar honom, bland annat i en scen med en makeupartist som sminkar henne medan pojkvännen sitter i rummet. Hon säger saker som: ”hörde du älskling? Hennes pojkvän friade 6 månader efter de hade träffats!”
– Klara klagar som vanligt på att hon är trött och att det är tufft med barnen. Hon känner sig utmattad.
Hanna sa att hon var besviken, just för att det hade blivit hus o helvwte om det var tvärtom och Hanna gjort så mot Klara. Och att hon känner att många av hennes vänner testar hennes gränser just för att hon inte blir sur och för att de själva är så ”men Hanna blir inte sur” men de hade inte gjort samma sak mot ngn annan, tex Klara mot Alice. Så hon kände sig nog sårad men Klara vägrade ta in det och be om ursäkt.
Sinnessjukt beteende av Klara. Hon skyller dessutom på att anledningen var att hon inte lyckats sluta amma, vilket hon rimligen visste tidigare än 2 h innan.
Igår hade vi våra vänner över hos oss, och reflekterade över deras barns bordsskick som jag anser är bedrövligt. De äter med fingrarna, tuggar med öppen mun och pratar med mat i munnen. Sen sprang de ifrån bordet innan mina barn ätit upp. Barnen är snart fyra och 6.5 så i mina ögon inga små barn. Jag tappar aptiten lite tycker att man borde ha lärt sig lite vett och etikett hur man beter sig vid ett matbord. Hade mina barn gjort så när vi varit borta hade jag sagt till dem direkt.
Jag hör dig. Bordsskick är något som ska läras så fort barnen börjar äta med bestick… jobbar på förskola och många äter helt bedrövligt. Barnen lär sig absolut genom att öva och kladda, men man ser så tydligt vilka föräldrar som lägger lite extra tid på att stötta och lära sina barn vid maten och vilka som inte gör det.
Jag tappar också aptiten och blir irriterad när mitt barn har dåligt bordsskick. Men jag kan också känna att om hon tuggar med öppen mun vid en bortbjuden middag, då vill inte jag förnedra henne inför hela sällskapet genom att säga till henne så alla hör. Jag viskar oftast eller tar upp det efteråt. Det kanske dina vänner också gjorde?
Du ville skrika rätt ut…? Okeeeej. Jag håller med om att det låter sjukt slappt och att bordsskick lär man kidsen, men att känna så för att de tuggar med öppen mun och äter med händerna, fortfarande under sju år. Kanske jobba med dig själv lite också?
Jo, vissa gör det! Finns de som har svårigheter med finmotoriken och inte får till det med bestick. Jag lovar! Är vanligt bland npf t.ex.
Måste inte vara så i detta fall men det förekommer absolut trots att föräldrarna lärt ut bordsskick.
Skrev att det inte behövde vara så i detta fall, opponerade mig mot just åsikten att ”en sexåring ska fan inte äta med händerna” som generell övertygelse.
Men alltså vad är det här med att ständigt skylla saker på npf. Jag blir uppriktigt förvånad, människor med npf är inte obildbara primitiva varelser – de har alla möjligheter att lära sig också. Absolut med vissa svårigheter som neurotypiska inte stöter på, men inte till den milda grad att de inte kan lära sig äta med kniv och gaffel.
Självklart kan och kommer de lära sig. Men menade att det kan absolut förekomma svårigheter att använda bestick pga det även när barnet är 6 år. Skrev ingenstans att det var obotligt.
Dagens gapskratt. Skrika rakt ut? Oh my, gissar att du stör dig på mycket i din omgivning? Mina barn skulle självklart behöva äta med bestick, sitta kvar och tvätta händerna direkt efteråt men jag skulle aldrig känna att jag måste bita mig i tungan för att inte skrika rakt ut om bekantas barn gjorde det du beskrev.
Det är la en jävla skillnad på att VILJA skrika rakt ut och att GÖRA det? Det finns mycket jag vill göra för att jag irriterar mig på något, men inte gör. Det betyder inte att man är en dålig människa. Ni som tycker att någon ska jobba på sig själv för en känsla inombords, är ni bara fine med allting? Tänker aldrig en tanke som inte hade varit okej att säga högt?
Tvivlar starkt på det. Men det är lätt att leka ängel på internet…
Låter som de skulle behöva läxas upp hur man beter sig vid matbordet! 😬
Du kan ju nästa gång ni har middag hos er säga ”så äter alla i lugn och ro, tuggar maten med munnen stängd och väntar vid bordet tills alla ätit klart!” Testa om det hjälper!
Jag har sagt så då våra vänner med barn har varit över, Nåja nu är det mat! Alla går och tvättar händerna innan maten, så ger vi matro och väntar tills samtliga barn ätit klart innan vi stiger upp!
Det har hjälpt, nu behöver jag inte påminna mer, men då vi är hos de andra är reglerna som bortblåsta ifall jag inte säger igen!😅
Men chilla? En fyraåring ska alltså fint kunna sitta kvar, äta med stängd mun hela tiden, inte ta på maten med händer alls. Nja. Tror du förväntar för mycket av den åldern 😅
Ja eller hur! Det var jag som skrev kommentaren ovan. Jag avskyr också slapphänta föräldrar men ärligt, det var ju inte som att ungarna bajsade på bordet vilket att döma av OP:s reaktion är vad som hände
Men tugga med öppen mun, prata med mat i munnen och äta med händerna? Ok om de råkade hända, de lär sig fortfarande. Men hela tiden och föräldrarna rättar inte? Det är konstigt.
Tycker absolut inte att det finns någon poäng i att tvinga barnen att sitta kvar tills alla ätit. Det kan ju faktiskt va riktigt besvärligt för vissa barn.
Bordsskick är en annan sak, sen tycker jag det beror lite på vad man tar med händerna. En gurkstav eller en pommes liksom eller ris och korvstroganof.
Nej så klart ska inte barn behöva ta minsta lilla ansvar, eller vänta en liten stund…. Oj oj oj, det blir jobbigt för dom små stackarna. Bättre att dom får göra som dom vill.
Larvig och otroligt svartvitt kommentar. Tror inte ett dugg att det var detta som menades. Utan att barn såklart ska läras bordskick mm men i vissa fall är det bättre att låta barnet få iväg när det ätit upp, för allas skull.
Fast att få gå från bordet när man är klar är väl inte samma som att inte ta något ansvar?
Tvingar inte min 5-åring sitta längre än han vill, 2 åringen sitter alltid länge oavsett.
Däremot hjälper 5-åringen oftast till att laga maten, duka, lägga upp mat, hämta haklapp till lillebror, plocka undan sin egen tallrik och bestick och lägga i diskmaskinen och sen tvätta sina händer och sin mun och gå och leka på egen hand när han är klar. Sen absolut samtal om bordsskick, säga till om han gör något han inte ska osv, torka upp om han spiller osv.
Men att tvinga honom att sitta längre än vad han förmår med en riktigt långsam lillebror. Det är ju bara att skapa en dålig upplevelse av vad middagssituationen är. Finns så många andra konstruktiva sätt att jobba med att ta ansvar i den situationen.
Mina barn är något yngre än dina gästers. De har också helt bedrövligt bordsskick. Den äldre har antagligen NPF och har fått en fullständig låsning när det gäller bestick. Vi har försökt allt, ALLT, kräva, lirka, leka, prata om det i en o-laddad situation, komma med förslag hur man övar, lyssnat in barnets förslag etc etc (tips mottages!). Inget har funkat hittills. För att inte alla matsituationen ska bli förknippade med ångest och kritik håller vi oftast bara tyst. Syskonet kan bättre och använder ofta bestick men tar också efter sitt äldre syskon då och då.
Om vi skulle vara hemma hos någon på middag, barnet åt med händerna och någon (vi föräldrar eller någon annan) sa till ”på skarpen” skulle det bli affektutbrott direkt, antagligen skulle tallriken flyga all världens väg och det matkladdiga barnet springa och gömma sig i någons före detta rena säng.
Men absolut, läxa upp 🙄.
Inte helt ovanligt att jag förvarnar den vi ska äta hos om detta så den förhoppningsvis slipper bli förskräckt.
Hoppas det lossnar med besticken tills barnet blir vuxen. (I och för sig har mina svärföräldrar också uselt bordsskick, så verkar ju inte bli så för alla.)
Det kommer lossna. Ni gör rätt i att inte göra en stor grej av det, ni har redan förklarat och visat så vetskapen finns men just nu är det svårt att genomföra. Kan vara fysiskt att motoriken inte är där än. Och om det rör sig om NPF så var glada att barnet äter och att ni får en hyfsat lugn matstund. Mat kan vara väldigt laddat och svårt för dessa barn. Lyssna inte på kommentarerna här utan ni kommer få hjälp pch stöd av utbildade personer sen om det visar sig vara funktionsnedsättning som förstår och vet hur det kan se ut.
Utöver allt ni redan gör så bra så vill jag bara säga att ni kan testa olika material på besticken. Om det är npf (och kanske autism) så kan den kalla metallen kännas jättekonstig. Kan prova med plast, trä samt matpinnar.
Ett syskon fick ett barn nyligen men jag tycker det är svårt att svara med någon entusiasm. Tycker det är vämjeligt att vilja bli förälder i dagens samhälle (inklusive förr och i framtida samhället).
Dom var inga bra föräldrar. Det går inte att garantera att nuvarande eller framtida generationer inte får uppleva lidande – därav är det oetiskt att skaffa barn.
Ja det är svårt att förstå men nu är det JJ gjort. Jag tycker inte det är jättekul när nån nära får barn av andra anledningar, allt förändras ju. Men man får fejka och säga grattis. Men du behöver ju inte göra så mkt mer, man måste inte ooa och aa:a hela tiden.
Ja, känns lite väl egocentriskt att låta din övertygelse drabba en oskyldig men högst existerande individ? Du behöver ju inte sitta barnvakt, räcker med ett grattis.
Åh herregud, det här har verkligen blivit ett tillhåll för udda kufar. Vämjeligt att bli förälder?! Stackars dina föräldrar. Stackars dina syskon och syskonbarn.
Ja! Vad kostar det att göra någon annan glad? Ditt syskon är garanterat glad över att barnet finns som troligtvis är en av de viktigaste personerna i hens liv. Hur kan du inhe flytta dig själv ut ur centrumet ur något som inte handlar om dig?
Man undrar också hur personen ser på allt annat här i livet, är det lika vämjeligt att köpa en bostad eller bli antagen till en utbildning om man har synen att allt bara är kört? Eller kan man försöka känna sig in i glädjen hos andra, oavsett vad det handlar om, oavsett om det påverkar en själv.
Jag har en familjemedlem som har så dålig hygien att jag drar mig från att umgås, det är hemskt men jag äcklas verkligen runt personen. Personen är inte gammal och det har alltid varit såhär, så det är inget åldersrelaterat eller nytt. Hen duschar knappt, tvättar inte händerna efter toabesök (bor otroligt lyhört så man hör sånt), har hemsk andedräkt och naglar med synligt svart smuts under. Förutom det så tuggar personen med öppen mun och kan peta sig i näsan/naveln/på fötterna i ens sällskap. Samt att personen rapar och pruttar öppet, alltså fine att vi är släkt men jag hade inte hållit på så.
Det har gått så långt att jag drar mig från att vilja ses nu vilket är jättesynd. Men liksom är det något man ens kan ta upp utan att totalt såra personen? Eller är det totalt gränslöst att ens säga nåt?
Ew hur kan man bry sig så lite om sin hygien. Har den jobb och så?
Fanns en där jag jobbade som luktade fan, han var så smutsig så hela han var nästan svart av smuts. Nån på hans avdelning hade tagit upp det med chefen som hade sagt till honom.
Jag skulle inte umgås med den. Man kan ju bli sjuk av bakterier som sprids runt efter toalettbesök och även om man klarar sig är det sjukt äckligt. Skulle inte släppa in i mitt hem.
Tycker absolut man kan säga nåt, kanske gå ihop de närmaste? Man undrar ju hur det blir såhär om det inte ligger psykisk sjukdom bakom, det är ju inte alls normalt. Man kan ju inte ha missat hur man sköter sin hygien??
Lider hen av psykisk ohälsa? Hur är personens hem?
Jag tänker att ingen vill vara äcklig, ingen vill lukta illa osv. Men psykisk ohälsa tex kan ställa till det och göra det svårt.
Låter verkligen som psykiskt ohälsa att inte ta hand om sin hygien. Fast har det alltid varit så kanske det ligger något annat i botten, någon funktionsnedsättning som gör att hen har svårt att automatisera vardaliga saker som t.ex duscha? Att rapa och prutta osv inför dig, peta näsan osv är bara ohyfsat.
Hitta på en historia om en kollega/granne/vän när ni i familjen sitter och småsnackar, t.ex. i samband med att någon i sällskapet går på toa (eller få in historien spontant). Säg t.ex; ”Min kollega sa att hon upptäckt att hennes kompis oftast inte tvättar händerna i samband med toabesök. Det tycker min kollega är lite jobbigt men hon vet inte hur hon ska säga till kompisen. Hur hade ni gjort?”. Eller ja alltså nu låter det lite stolpigt när jag skriver såhär, men liksom någon dylik historia som kan få igång en diskussion, som kanske får din familjemedlem att tänka till. Och du själv skulle eventuellt kunna säga t.ex. ”ni tvättar händerna va?” och skratta till som att du skojar.
En annan idé är att prata med fler familjemedlemmar utan din ”ohygieniska” familjemedlems närvaro. Fråga om någon mer reagerat, om de vet varför er familjemedlem gör såhär, osv.
Konstig fråga men, är det någon mer som har ångest i samband med att göra nr 2? Antingen är jag rädd för att helt plötsligt behöva göra det akut och inte ha nära till en toa alternativt så får jag ångest/är rädd för att bli nödig och behöva göra det någon annan stans än hemma. Men sen när det väl är gjort är allt bra. Men kan gå och oroa mig hela dagen för att det ska ske. Dem här tankarna kom efter att jag varit dålig i ett skov (alltid haft lite problem med magen) men det har aldrig hänt en olycka/jobbig situation så förstår inte varför jag ändå känner mig så begränsad! Är till den nivån att jag ibland inte äter lunch om jag vet att jag ska på ett möte/göra något där jag inte kan gå ifrån för att jag är rädd för att behöva bajsa akut! Och den stressen gör ju magen orolig… hemma är det aldrig ett problem
Tufft och väldigt begränsande! Jag jobbar med patienter som har ibs/ibd och som har liknande problem som du. Man kan absolut bryta de mönster som du beskriver (oro, symtom från magen, undvikanden, kontrollbeteenden etc) genom att börja bete sig annorlunda. Superkort sagt: Du behöver sluta anpassa dig så mycket efter oron och magsymtomen, leva som du vill och inte som oron/magen säger åt dig. Exponering helt enkelt. Skriv ner allt som du gör för att undvika det du är mest rädd för, och börja utmana de beteendena. Man kan faktiskt uppnå minskade symtom från magen i längden då, för hjärnan och tarmen är så känslig för hur vi beter oss. Lycka till! Och sök hjälp om du inte kommer framåt, finns KBT för detta!
Jag hör dig. Bordsskick är något som ska läras så fort barnen börjar äta med bestick… jobbar på förskola och många äter helt bedrövligt. Barnen lär sig absolut genom att öva och kladda, men man ser så tydligt vilka föräldrar som lägger lite extra tid på att stötta och lära sina barn vid maten och vilka som inte gör det.
Nä. En del har inte bra kontakt med sina syskon, gillar inte barn eller så är just det barnet ouppfostrat eller jobbigt eller nåt annat. Man måste inte umgås bara för man är släkt.
Det är min storasyrra som fick barn för ca ett par år sen. Men jag ogillar barn starkt och har ingen kontakt med min syster heller av olika anledningar (och aldrig träffat barnet). Men jag är rädd att folk ska tycka jag är konstig. Om jag tex dejtar någon och han börjar fråga om min familj osv? Kommer han få red flag på mig om jag säger hur det ligger till?
Är du inte nära din syster är det ju inte konstigt att du inte har någon kontakt med hennes barn. Det är ju ingen red flag i sig att inte ha kontakt med någon i sin familj, de flesta har ju bra anledningar. Det enda som han kan tycka är red flag i detta är att du ogillar barn starkt om han nu själv vill ha barn 😅
Absolut en red flag för mig. Jag hade tyckt att en person som inte ens träffat sitt syskonbarn är konstig. Men så är jag en väldigt familjekär och traditionsbunden person också.
Skönt att det finns folk för alla! Jag är inte särskilt traditionell och skulle dra öronen åt mig om dejten umgicks väldigt mkt med sin familj, det fanns många barn i den och det skulle bli stora, livliga familjesammankomster 😄
Om jag ska vara ärlig. Ja, det är en red flag. Alltså att du verkar ha brutit med din syster. Det hade behövt vara en väldigt bra förklaring för att jag skulle fortsätta dejta.
Men det kan finnas många skäl till detta som inte alls behöver ligga på ts. Finns ju syskon som missbrukar och stjäl, ljuger, manipulerar, utsätter syskonet för fara osv. Kan finnas syskon med narcissistiska drag, våldsamma syskon, psykiskt sjuka, kriminella. Stigmat kring att bryta med släkt måste upphöra, ibland har man inget annat val.
Jag skriver ju det, det måste vara ett väldigt bra skäl. Jag föredrar att den jag dejtar har normala familjeförhållanden där vi kan gå på ett familjekalas om vi blir ett par. Är det något så illa som att personen missbrukar, våldsam osv så är det fine, men är det någon som inte kan sköta relationer och ha fördragsamhet med människor så skulle jag inte dejta vidare.
Men det är verkligen också en red-flag. Fattar verkligen inte det. Finns verkligen föräldrar som är rent ut sagt otrevliga mot andras barn, helt sjukt.
Otrevlig ska man inte va mot nån. Men red flag att inte gilla barn, det fattar jag inte. Såklart nåt som inte funkar om man vill skaffa eller har det själv, me red flag, nej.
Det är väl ingen som har skrivit älskar. Men att uttrycka sig som att man starkt ogillar barn så hade jag tyckt att personen är underlig. Jag hade funderat vad som är fel på denne, om den har svårigheter med relationer, saknar sociala koder osv. Jag hade känt samma om personen skrev att den starkt ogillar invandrare, gamla människor eller kvinnor.
Anonym
/
2026-03-09 07:41
Skulle inte påstå att det är ganska vanligt att starkt ogilla barn. Att inte föredra att hänga med barn är en sak, men att ”starkt ogilla” då är man lite av en udda människa. Starkt ogillar du en annan grupp människor?
Nej man är inte udda. Hör det ganska ofta och känner en hel del personer som ogillar barn. Det är väl deras beteenden som påverkar det, barn beter sig väldigt annorlunda mot andra grupper.
Folk tycker nog redan att du är konstig, vännen. Varför bryr du dig? Gör som du vill. Låter som att du nog slutar upp väldigt ensam, men vill du det så kör på.
Beror på er relation men om du låt säga har en fin nära relation med ditt syskon skulle jag tycka det vore jättekonstigt om du inte ville knyta an till mitt barn (om jag vore syskonet). Abolut inte som i vara barnvakt eller något kravfyllt men att fråga hur hen mår och visa omgtanke och intresse på det viset tycker jag är grundläggande. Men finns ju inga förpliktelser egentligen.
Såg nu det du skrev om er relation. Nej, tycker inte det är konstigt när er relation är så. Skulle förklara det precis så för en framtida partner, alla har inte friktionsfria relationer till sin familj.
Jag fyller år snart och jag vet att jag säkert låter otacksam.
Men jag har verkligen inte en nära relation med min familj, men de köper presenter varje år. Och, eftersom de knappt känner mig, så är det sällan saker som jag vill ha. Jag har kunnat önska mig en bok uttryckligen, men fått ett par glittriga pumps med 15 cm klackar när jag var nyförlöst. Jag använder aldrig klackar och har aldrig gjort.
I år när jag har fått frågan om vad jag önskar mig så har jag sagt att det finaste för mig är om man donerar till en välgörenhetsorganisation. Det skulle jag verkligen uppskatta.
Då har det blivit ett himla rabalder om: ”Men vi vill ju ge dig EN SAK!” och ”Vi vill ge DIG något”.
Men jag tycker, även om jag uppskattar gesten, att det är rätt meningslöst med blombuketter via bud och presenter jag egentligen inte vill ha.
Det är helt onödiga pengar för dem att lägga.
Men jag har alltid betraktas som ”mindre vetande” i min familj och släkt, så de anser väl att de vet bättre kring vad jag ”egentligen vill ha”.
Synd bara att lägga 700 kr på ett par pumps när de hade vetskap om att jag önskade mig en bok för 159 kr.
Jag tycker det är tanken som räknas. De köper i alla fall något.
Om du fått pumps du ej använder får du väl skratta bort det och säga: ”oj, hehe. Jag och klackar är nog ingen bra kombo, särskild ej nu som nyförlöst 😅 går de att byta till andra mer praktiska skor?”
Tanken som räknas? Har du varit med om att inte få det du vill ha trots att ha fått frågan?
Det finns en gräns när det inte är tanken som räknas längre.
Får jag fråga hur det blev så att du inte är nära din familj? Det är samma för mig, vi brukade vara nära men inte längre och jag vet knappt hur det gick till
Du förstår inte hur det kommer sig att din familj inte känner dig? Och ger dig ett par pumps? Inte många som får ett par pumps, ens av folk som känner dom.
Jag förstår dig, men samtidigt hade jag blivit tacksam att jag ens fått presenter. Min familj är en sån som inte ger presenter öht (nej inte ens på födelsedagar). Hade varit glad om jag hade familjemedlemmar som VILLE ge mig saker, oavsett vad det hade varit faktiskt..
Känner igen mig så mycket i det du skriver, och då är jag ändå ganska nära mig familj. Tror mer det handlar om en viss typ av person. Att dem liksom såg de glittriga pumpsen och tyckte dem var fina, och därför tror att du också kommer tycka det. Är i 30-års åldern och överöses årligen med rosaglittrande necessärer, tröjor och allt vad det är, av min mamma trots att jag gång på gång säger att jag inte tycker om det. Hennes svar är alltid ”men den är ju fin”.
Fråga om prioriteringar/livsval. Är uppvuxen med en pappa som jobbat väldigt mycket. Beslutade därför att prioritera annorlunda och både jag och min man har inte satsat på karriär utan fått barn tidigt, varit hemma länge, arbetat deltid osv. Nu när barnen börjar bli större kan jag känna viss ånger då vår ekonomi halkar efter rätt rejält jämfört med jämnåriga. När barnen är lite större vill man ju kunna erbjuda resor, upplevelser, fina kvalitetssaker osv. Hur har ni tänkt om det?
Ps nu rätt glad över min pappas val då han kan erbjuda en del ekonomisk stabilitet som ger oss som familj glädje.
Det finns studier kring vad människor ångrar på sin dödsbädd, och ingen ångrar att de inte jobbade mer eller hade mer pengar. Det absolut vanligaste är att ångra att man inte umgåtts mer med nära och kära. Jag tror att ni gjort helt rätt val!
Det blir ju alltid konstigt när man ska analysera i efterhand, ni vet ju inte hur livet sett ut om ni jobbat massor? Kanske hade ni idag haft en så pass dålig relation med era barn att resorna ni erbjudit mest blivit ett nödvändigt ont. Kanske hade ni varit så trötta att det bara blivit jobbigt.
Men ni behöver ju inte fortsätta precis som tidigare, behov förändras och om barnen är lite större nu kanske det är läge att jobba lite mer och förhoppningsvis uppskattas isåfall det ni kan köpa till dem lite mer än om de varit vara vid det sedan start.
Hur vi tänkte? Skaffade barn sent så vi hann jobba upp en bra lön och buffert, varit föräldralediga länge och jobbar inte ihjäl oss eftersom vi är seniora inom ”viktiga” bolagsroller. Men det hjälper ju inte dig. Gjort är gjort och ni har säkert haft det underbart under barnens uppväxt! Det ni kan göra nu är att se över era jobb, är det läge att byta om ni vill öka inkomsten?
Tycker närvaro är betydligt mer värt än fina saker och resor. Vi har dessutom lärt barnen att vill man ha något dyrare så får man spara. Vi har såklart hjälpt dem också när de velat ha något dyrare men de har fått bidra också.
Vi har inte åkt på några resor utomlands utan hittat på saker i Sverige. Ingen av barnen, som är vuxna nu, har klagat. Däremot har ingen av dem varit särskilt mycket på förskola och fritids. Ok, Vi har haft sämre ekonomi än många andra men det var det värt.
Jag har tänkt att jag vill h det gott ekonomiskt ställt innan jag får barn. Jag är där nu och 30, så kommer nog snart skaffa barn. Ångrar inte detta beslut en sekund, men älskar också livet utan barn haha. Det måste ju dock inte kost skjortan att åk på semester alltid dock, man kan hyra husvagn t ex eller semester i sin grannstad. Kan någon av er plugga och få en hög lön direkt kanske?
Tänker du på när yngsta dottern var på ”intervju”? Det var iscensatt för att göra ”bra” tv. Lisa Agerman som intervjuade henne är partner med Malin Eklund. De båda sköter PR och koordinering av events för Lundgrens i USA, och var involverade i tv-serien. Intervjun var med andra ord bara fejk.
Så är väl alla kändisbarn. Som Elsa Billgren som träffade en ”erfaren kostymör” över en fika och nu hoppas få jobb. Hon sökte till utbildningen en gång, kom inte in och orkade inte försöka igen.
Våra favoritsystrar planerar att resa till Thailand. De ska träffa Maximus där eftersom han är i Singapore för en matmässa.. Det här blir bara konstigare och konstigare.
Föregående inlägg 
Hur många kalorier äter ni per dag ni som lyckas gå ner i vikt genom att minska intaget av kalorier?
Vet ju inte varför du vill veta, men är det för du själv vill gå ner i vikt hjälper det ju inte vad andra gör då deras vikt och aktivitet skiljer sig från dig. Bättre att du använder dig av en app som kan räkna ut till dig personligen baserat på din vikt och aktivitet.
Det spelar ingen roll hur mycket kalorier en person får i sig om du inte tar hänsyn till ålder, genetik, längd, kön och såklart aktivitetsnivå.
Här kan du räkna ut hur mycket kalorier du behöver äta baserat på det jag tog upp ovan: https://www.calculator.net/calorie-calculator.html
Äter ca 1500 kcal om dagen. Gått ner i vikt men bara räknat i lite mer än två veckor och försöker se det som en livsstilsförändring, inte att jag bantar.
Vill inte räkna för evigt såklart, men när jag nått min målvikt och lär mig mer hur en ”normal” portion är blir det kanske enklare. Förhoppningsvis.
Vill du dela med dig av vad du brukar äta på en dag för att komma upp i 1500 kcal?
Tycker det är skrämmande lätt att komma upp i det. Känner att frågan mer är hur man håller sig för att inte överstiga 😂
Men jag äter typ som innan, förutom att jag då väger och räknar så portionerna blir mindre. Eller jag tänker ju mer, innan kunde jag köpa hem en fryspizza och äta men det gör jag inte för det blir för mycket kcal mot vad man får.
Har dock tagit bort godis, fika och sånt för att jag hetsäter lätt och kan trycka i mig hur mycket som helst.
Idag gjorde jag bananpannkakor till frukost, blev en rätt stor frukost med mycket kcal men höll mig länge.
Åt sen ärtsoppa för jag inte orkade laga mat idag.
På kvällen har jag ätit lite hummus, gurka, morot, vindruvor, blomkål och spetspaprika. Mysigt med liten plocktallrik 🙂
Jag menade verkligen inte hur man kommer upp i det haha, formulerade mig fel, menade mer hur man kommer upp i just 1500 liksom, översikt på vad man äter på en dag för att hamna där och inte mer än så 😅 härligt, men då har du verkligen många kcal kvar att äta för idag!
Frukost gärna äggröra, ett ägg och sen mer äggvita för lite kcal men mer mat (jag gillar att äta) och gärna lite svamp till det. Eller overnight oats med lite bär, en halv banan eller något som topping. Eller havregrynsgröt.
Till middag gjorde jag en vecka lax med citronsås och ris + gröna ärtor. Denna veckan var det köttfärssås där jag hade mycket rivna morötter i och stekt vitkål vissa dagar, andra dagar lite fullkornspasta + lite grönsaker.
Jag gillar att äta middag med plockmat då jag gärna vill ha något att plocka med framför tvn och man får mycket volym för kalorierna. En bit kyckling, en korv, lite lax eller liknande och till det hummus, keso med senap eller någon starksås, salsa eller något att blanda runt med för smak. Massa grönsaker som morot, gurka, broccoli, paprika, blomkål och lite någon frukt som kiwi, äpple, apelsin eller vindruvor.
Köpt proteinpulver för att få i mig lite mer protein, gillade inte smaken tyvärr så jag mixar vatten, proteinpulver och lite frysta hallon och dricker. Blir antingen ett mellanmål eller på kvällen om jag känner mig lite hungrig. 3 dl vatten, ca 40 g proteinpulver och 50 g frysta hallon.
Tack snälla, jag äter typ ungefär likadant men jag räknar inte och äter en till enkel måltid till middagen! Tips på gott proteinpulver är från tyngre, dem har bäst och smakar typ minst artificiellt – låter som att du hade gillat den som heter jordgubbsglass ☺️
Det är inte svårt att få i sig 1500 kalorier läser du hur mycket kalorier saker innehåller, så kommer man snabbt upp i 1500 kalorier
Ingen har påstått att det är svårt att få i sig 1500 kalorier.
Tre äpplen 1 avokado 2 koppar te utan tillbehör
Hade som mål att äta under 2000kcal när jag gick ner, dock säger det ju inte speciellt mycket för hur mycket du ska äta.
Gick då ner ca 0,5kg/vecka från november-juni för 6år sedan har sedan stått still där trots viktuppgång vid graviditeter m.m.
Stått still då för jag inte ville ner mer så började äta mer.
Cirka 1200 men det är ju helt beroende av vikt och längd. Men skulle nog behöva gå ner ännu mer men det är inte görbart man blir för hungrig
Oj det va lite
Gjorde också 1200, det är vl för många ganska rimligt om man vill gå ner i vikt. Det går ju inte att äta mycket kalorier om man vill gå ner?
Beror på startvikt.
Beror ju även på hur lång man är.
Hade inte klarat mig på 1200 kcal, hade varit hungrig varje kväll. Det är inte idealisk om man vill gå ner i vikt, att vara hungrig och tänka på mat hela tiden xD Låter inte hälosamt att sätta detta som standard vid viktnedgång. Bättre att ligga lite högre och gå ner långsammare över tid. Mer hållbart att upprätthålla.
Men det är kanske bara jag. 🙂 alla är olika.
900-1000 kcal/dag i 5 år, har dock inte hänt så mycket.. undrar om det är något fel 🧐
Du kanske äter för lite?
Vet inte vad du väger och hur lång du är iofs.
Eller redan är väldigt smal.
Är 158 cm, väger 73 kg. Skulle vilja gå ner 10 kg, men det verkar vara svårt..
Tränar även 3-4 ggr i veckan ca 1 Tim. Yoga/bikram yoga blandat med mycket kondition och styrketräning. Siktar alltid på att gå minst 10k steg varje dag.
Men snälla, ät mer?!
Men gud, du tränar så mycket och går så mkt steg och äter hälften av vad du bör få i dig? Det låter inte alls sunt! Din kropp kanske håller i det fett du har kvar
Ja eller så räknaer personen fel. Många underskattar hur mycket kalorier de faktiskt får i sig på en dag genom t ex dryck och liknande.
Jag har en kalori app och väger all mat, förbereder matlådor varje vecka där jag vet exakt hur många kalorier de innehåller. 400-500 kcal per matlåda, 2 ggr dag. Äter inte frukost eller mellanmål. Dricker bara kaffe och vatten, inte läsk eller alkohol.
Det stämmer helt enkelt inte att du tränar såpass mycket och äter så få kalorier och inte går ner i vikt. Det är inte fysiologiskt möjligt.
Detta i kombination med din livsstil beskriver en ätstörning.
Min kropp fungerar väl annorlunda, Johanna Nordström beskrev något liknande innan hon började med Ozempic. Vi båda har väl seg metabolism, kanske pcos?
Du kanske har PCOS?
En nära vän kämpade men sin övervikt i ca 25 år.
Hon levde/lever en aktiv livsstil med massor av träning och åt 1200-1500 kcal om dagen. Inte förrän hon diagnostiserades PCOS och fick behandling för det började hon gå ner i vikt. Innan dess stod vågen still oavsett träningsform och kost.
Det är värt att kolla upp! ❤️
Ja jag tror det alltså, ska göra det. Hur behandlar man det? Tack 🙏❤️
Om jag äter mer kommer jag ju verkligen inte gå ner i vikt? Funderar på att dra ner mer/träna mer för att se om det händer något då. Men håller med om att det inte är sunt.. men min kropp kanske kräver det för att gå ner.
Fast du går ju inte ner?
Måste nog dra ner mer, får testa 700-800 instället.
Trams, du trollar ju.
Tyvärr inte 😞 I wish, vet inte vad jag ska göra för att lyckas. Funderar på ozempic men har inte riktigt råd egentligen, det är så himla dyrt.
Om du bara äter runt 1000 kcal om dagen och tränar och är aktiv som du beskriver så tror jag helt ärligt din kropp har gått in i full-stress-mode. Det innebär att kroppen är i fight and flight och lagrar fett istället för att förbränna det.
Fortsätt rör på dig som du gör men ät proteinrik mat och öka intaget. Bli inte förvånad om det är då du faktiskt börjar gå ner den vikten som kroppen nu lagrar stenhårt pga din nuvarande kost/aktivitet.
Okej, låter bara så märkligt att jag ska äta mer för att gå ner i vikt 😧 Blir ändå mätt på det jag äter, men ja.. kanske värt att testa i alla fall 😅
Jo det stämmer. Tränar du behöver kroppen tillräckligt med kalorier för att kunna bygga muskler, äter du för lite håller kroppen kvar i fettet. Äter du mer så använder kroppen kalorierna till att bygga muskler och du förlorar således fettmassa och kommer uppleva dig smalare. Sen ska du givetvis inte äta FÖR mycket, men du behöver mer än du tror för att du ska gå ner i vikt. Att hålla så lågt kaloriintag som 1000kcal gör att kroppen inte släpper på fettmassan och då går du inte ner i vikt. Tränar du regelbundet kan du äta ca (med betoning på ca utifrån din ålder, längd osv) 2000kcal. Var det tydligt? Jag är lite trött..🙈
Ja, jo.. låter väl rimligt i och för sig. Får börja med frukost och mellanmål så kanske jag kan komma upp till 1700-2000 kcal 😅 Tack för input!
Du räknar antagligen fel och får i dig kalorier någon annanstans
Hur ser en dag ut i din mat? 1000 kcal är så lite. Äter du väldigt små portioner eller väldigt kalorisnåla måltider?
Äter väldigt kalorisnålt.
Tex. Torskfilé med palsternacka, mos/i ugn.
Broccoli och lite olivolja och kryddor.
Kycklingfilé med quinoa och massa sallad, citron och olivolja.
Skulle säga att det låter högst osannolikt att du äter så lite och rör på dig så mycket och inte går ner i vikt.
Troligtvis räknar du kalorier fel eller äter få kalorier vissa dagar och överäter andra.
Jag har en kalori app och väger all mat, förbereder matlådor varje vecka där jag vet exakt hur många kalorier de innehåller. 400-500 kcal per matlåda, 2 ggr dag. Äter inte frukost eller mellanmål. Dricker bara kaffe och vatten, inte läsk eller alkohol.
Vissa verkar ha en seg metabolism, jag verkar vara en sådan person. Hörde en pod där Johanna Nordström beskrev något liknande, hon kunde inte gå ner ett enda kilo trots att hon åt helt normalt som vem som helst, som inte är överviktig.
Om vi säger att du hade varit 50 år gammal hade du förbränt ca 1300 kalorier per dag i vila. Ju yngre du är desto mer.
Jag är 39. Men kanske har PCOS? Då kanske man förbränner mindre..
Kolla sköldkörteln.
Jag har PCOS, äter dubbelt så mycket som dig minst, väger 56 kg och är 172 cm. Men rent fysiologiskt går det inte att det du skriver är sant, eftersom metabolism inte kan sakta ned så mycket att man inte går ner i vikt alls på ett extremt kaloriunderskott
Uppenbarligen, tycker också att det är helt sjukt och det gör mig otroligt frustrerad och less. Men någon skrev att min kropp nog är i stressläge och håller fast i fettet för glatta livet..
Hur lyckas du hålla vikten då?
Men så funkar inte kroppen. När man är i kaloriunderskott går man ned i fett. Fett är reserver som ska användas vid underskott, kroppen håller inte fast i fett för att den är stressad. Man kan få minskad effekt av att hårdbanta men inte gå 5 år med 30% energiunderskott utan att gå ned i vikt. Det är omöjligt. Jag håller vikten genom att äta normala mängder hälsosam mat och träna
Håller med, det är sjukt.. men i mitt fall är det tyvärr så. Min kropp är väl ett unikum, otroligt frustrerande.. 😓 Vill bara fettsuga och skära bort skiten nu..
Men om det vore problemet för Johanna hade ju inte viktminsknigsmedicin fungerat
Hon säger det, PCOS gör ju att man bl.a. är insulin resistent och ozempic löser väl det?
Alltså det viktminskningsmedicin gör är ju att dämpa hungern så man äter mindre. Det kan man ju åstadkomma själv genom att 🥁 ÄTA MINDRE
Är ju inte säkert man kan lösa det på egen hand, då känner man ju hunger och blodsockret blir ostabilt.
Ok, kanske får dra ner lite till då.. från 900-1000 till 500-700, kanske funkar bättre 🙏
Jag känner igen mig så väl. Jag är också en aktiv person; jag går runt 15 000 steg om dagen, springer 2-3 gånger i veckan och styrketränar 3 gånger i veckan. Är noga med kosten men ändå går jag inte ner i vikt. Jag har också funderat på Ozempic för jag är så trött på att kämpa för ingenting.
Ja, det kanske är den enda lösningen 🤷🏼♀️
Verkar ju funkat super för Johanna, synd att det är så dyrt bara 😔
Har även funderat på att låna pengar för en fettsugning av hela kroppen, börja om på 0 och se om det hjälper.
Du äter för lite!!
Nu var det inte svar på din fråga. Jag gick ner mycket i vikt utan att räkna kalorier alls. Jag gjorde bara lite olika förändringar i min kost och började motionera. Mycket frukt och grönt i alla måltider, mycket protein och något mindre kolhydrater än tidigare. Äter precis likadant fortfarande. Och inget sånt där unna sig dagar eller börja på måndag.
Gör det enkelt. Vanligt mat men med mer nyttigheter. Och så rörelse i vardagen.
Svarar mig själv. Med unna sig dagar menar jag att jag inte tycker att mat är något man unnar sig. Man äter av allting, vissa dagar bra, ibland lite mindre bra. Utan något som helst dåligt samvete. En tycker liksom en kaka förstör hela tänket. Tänk långsiktigt istället.
Äter 1 400 kalorier per dag just nu. Gått ner 6 kg men ska snart börja äta lite mer.
Är dock hos mina föräldrar några dagar och det har helt spårat ur 🤪
Jag bör enligt mina parametrar (dvs vikt, längd, aktivitetsnivå etc) äta ca 2000 kalorier per dag. Det är då för att behålla sin vikt. Det vara ganska standard för många kvinnor kring 2k.
Vid viktnedgång:
Jag får i mig ca 1600-1700 när jag vill gå ner i vikt, men kombinerar även med 8000 steg dagligen. Försöker äta näringsrika måltider med mycket protein, så att jag kan hålla mig mätt länge. 😊 Försöker även styrketräna någon gång i veckan. Inte ett måste, man hjälper till!
Gick ner från ca 66 kilo till 56 på 5 månader med ovan. Vägde alltså redan ganska lite från början (vilket gör viktminskningen svårare).
Jag räknade inte nitiskt utan bara någorlunda! Vägde exempelvis inte min mat. Åt vad jag ville minst 1 dag i veckan, men åt då mindre en annan dag.
I snitt 1800 per dag. Försöker hålla mig till 1500 kcal på vardagarna och blir kanske 2000-2200 någon/några helgdagar. Går ner ca 0,5kg i veckan. Hög aktivitetsnivå med både långpromenader, kondition- och styrketräning.
Galet att ni diskuterar kalorier tycker jag.
Vilken historisk händelse har du läst mest om, sett flesta dokumentärer om och snöat in dig på mest?
Vad tycker du är så spännande och intressant med just det?
9/11. Först var det intressant med alla konspirationsteorier. På senare år har det varit intressant med överlevande som berättar. Tror det var förra året jag hittade nån på tiktok som hade varit där och hon hade varit på en våning högt upp.
Och ibland kan jag snöa in på Youtubeklipp där man ser folk hoppa, hör paniken, hör kroppar landa med helt sjuka dunsar. Jag njuter ju knappast av deras sista lidande och sista sekunder i livet, får snarare en klump i magen när jag ser det men kan ändå inte låta bli.
Tror att det blir intressant för att det är en så overklig grej. Sen var det väl första stora grejen som hände som jag har ett tydligt minne av (var 9).
Jag är medveten om att det här kanske är en sjukt dum fråga men varför hoppade dom? Måste ju varit otroligt smärtsamt att landa på marken efter ett sånt hopp. Man hade ju ändå dött så varför inte bara stanna kvar i byggnaden och invänta döden?
Man agerar inte alltid rationellt när man får panik. Jag antar att den kraftiga röken fick de att sakta kvävas och med det känslan att sakta dö. Vissa kände nog att det var värt att hoppa ut från byggnaden och hoppas på att de skulle överleva på något sätt.
Läste någonstans att det är en instinkt eftersom man inte kan andas. Men jag vet inte om det stämmer.
Du tycker att det är bättre att brinna upp levandes eller krossas under rasmassorna och kanske inte ens dö på en gång? Att hoppa är nog det minst hemska alternativet ändå.
Hoppar man så högt hinner man ju inte känna något. Hellre dö fort.
9/11, men det beror nog på att jag var ett barn då och det var en så stor händelse, liksom första verkliga fruktansvärda ”detta hände just nu, är världen verkligen så ond”-händelsen.
9/11. Jag fascineras över terroristernas beslutsamhet, planering och genomförande. Man visste att islamiska terrorister kunde slå till närhelst, men det man inte räknade med var att de skulle koordinera flygkrascher runt om i landet och ge sig på WTC-tornen som sades vara konstruerade för att tåla en kollision med ett flygplan.
Mordet på statsminister Olof Palme. Det måste vara en enorm ovanlighet att ett lands ledare mördas på öppen gata bredvid sin fru, avlider, undersökningar kring mordet hanteras verkligen inte på rätt sätt, osv. Det är så mycket märkligt i fallet.
Har du nån gissning på vem det var?
Jag tror faktiskt att det hela var upplagt. Hos någon myndighet eller annan del av statsapparaten så har man tagit ett beslut om att Palme måste väck. Kanske var han själv involverad i beslutet, eller att det var han själv som ville det.
Det är helt omöjligt att man jobbat på projektet i 39 år och att man inte kommit någonstans. Det är omöjligt att rättsväsendet, regering/riksdag, åklagare och polisen tillät Holmer att gå från protokollet och utnämna sig själv till ledare i sökandet efter GM. Dessutom verkar vissa ha uppfattat honom som en märklig typ privat. Troligtvis utbränd eller ngn form av personlighetsstörning som gett upphov till alla irrationella beslut.
Helt ofattbart. Vila i frid Olof Palme.
Varför tror du inte på teorin Christer A?
Titanic. Blev helt besatt av händelsen efter att filmen kom 97, då var jag 11 år. Finns så många lager i den historien. Den mänskliga biten med alla som dog och den mänskliga faktorn som gjorde att det ens hände. Övertron på båten och myterna som finns kring – om orkestern spelade till sluten, om hon gick av på mitten när hon till slut sjönk. Ojojoj, kan hålla på en en evighet.
Spännande! Spelade orkestern och gick den av på mitten? Eller vet man inte?
Hade varit spännande att snöa in sig på det, det mesta jag vet kommer från filmen och tar det såklart med en nypa salt så vet inte vad som stämmer eller ej. Det enda jag googlat upp är kostnad för biljett, olika måltiderna osv.
Har du någon favorit dokumentär eller kanske bok om Titanic?
Samma här, kan fortfarande en massa fakta om Titanic för nördade ner mej helt i ämnet då jag var 10 år.
Kunde varit min kommentar, för jag blev också helt besatt av Titanic i samband med filmen och läste ALLT jag kom över. Lånade Claes-Göran Wetterholms bok på biblioteket flera månader i rad tills jag i princip kunde den utantill.
Efter att ha sett utställningen ”Jorden sedd från ovan” i Göteborg 2003 snöade jag in på Pripyat och Tjernobylkatastrofen, och drömde om att resa dit och få se den övergivna staden samt reaktorn. Tycker händelsen är fascinerande på så många plan.
Andrées polarexpedition långt före Bea Usma😂 har ju dock köpt båda hennes böcker.
Och Amundsen nordvästpassagen. Alltså det är något med de otroligt ogästvänliga delen av jordklotet och hur de bara åkte i väg utan att veta vad som väntade.
Såg att det fanns en dokumentär om den första på svt, inte sett den än men ligger i listan.
Den andra har jag inte hört talas om.
Något att snöa in sig på för mig tror jag, haha.
Känns extra spännande och skrämmande när det är så länge sen också.
Ja, det finns flera dokumnetärer och även spelfilm. Andrées luftfärd fick vi se i skolan, massa fniss och snack från kompisarna men jag bara sögs in och varit fast sen dess. För en massa år sedan köpte jag en bok på en auktion som getts ut efter att deras kvarlevor hittats och är deras anteckningar, listor över mat och utrustning. Så spännande!
Fick Amundsens bok i julklapp och samma sak med den, bara fastande och läste allt man kunde hitta.
Då måste du läsa om Terror och Erebus!
Franklinexpeditionen. Ja där är en spännande till. Många som gått åt i isen, kylan och mörkret.
Fy fasen, tänk att frysa fast med skeppet och veta att nu blir det flera månader utan att solen går upp, vansinnig kyla, isbjörnar, matbrist osv. Brrrrrr.
Titanic, ser gärna nya dokumentärer, läser om ögonvittnen, faktaböcker, ser filmen från 1997 med några års mellanrum
Titanic och 9/11!
Nu började jag tänka på något jag läste för många år sedan. En grupp människor som sov i tält, kallt, snö. När dom hittades saknade en ögon, tror dom var nakna kanske? Minns inte om dom bara var på vandring eller något forskargäng som forskade på något.
Någon som vet vad jag menar?
Hittade själv 😂
Olyckan vid Djatlovpasset.
De har sprungit ut från tältet mitt i natten och frusit ihjäl. Fanns kläder kvar som de inte tog med sig. Sen var det väl något om radioaktiv strålning också? Mystiskt!
Jag såg ett svt-program om olyckan för några år sedan. Det pågick svensk forskning som jämförde området med Anaisolyckan i Sverige. Deras teori var att det kunde handla om fallvindar/katabatiska vindar som kraftigt kylde ner de drabbade. I panik försökte de fly från kylan och lämnade därför tält och kläder. Riktigt otäckt och med respekt för fjällvintrar.
Ja jag har sett program på YouTube och hört avsnitt i poddar (tror det var spöktimmen) om det. Himla konstigt.
Om nutidshistoria räknas så Knutby 2004 och tsunamin 2004. Jag har läst i princip allt som skrivits i svensk och engelskspråkig text om det förstnämnda och väldigt mycket om tsunamin.
Knutby var så absurt att det fascinerar mig än idag att det skedde i världens mest sekulära land, och att precis allting var tvärtom mot hur mord i Sverige brukar gå till i Sverige.
Tsunamin är väl fascination fel ord att använda, utan jag blev berörd då flera i min närhet förlorade anhöriga. Och var tvärarg på hur regeringen och UD inte skötte det hela. Faktiskt lite förvånad över hur något kunde få vara så uselt.
Palme
Vet inte om det räknas som ”historisk händelse”, men mordet på Catrine da Costa.
Andra världskriget och Knutby-morden.
Antika Egypten och pyramiderna, ancient civilisations
Trolldomsprocesserna i Sverige.
MH370 och Madeleine McCann
Estonias förlisning.Jag förlorade två nära klasskompisar i Östersjön.Jag följde allt som skrevs och visades om Estonia,dokumentärer om de överlevande,mm.besökt monumentet över de omkomna på Djurgården,och tänker ofta på mina två vänner.Eg var resan till Estland tänkt som en klassresa,men fler o fler drog sig ur ( jag livrädd för stora färjor) så den lades ner, men två elever beslöt för för att åka tillsammans i alla fall.
Jag är gravid i vecka 41+2 och är inbokad på igångsättning imorgon. Behöver få höra om positiva igångsättningar, eftersom alla som jag känner har haft dåliga upplevelser och det har ofta slutat i akuta kejsarsnitt. Har någon av en bra upplevelse så berätta gärna!
Har inte varit med om det men vill bara önska dig lycka till❤️
Jag har!
Blev igångsatt med min andra. Från första tablett till barnet är fött tog det 5 timmar, första värk till barnet är ute 2,5 h. Det gick otroligt fort och bra, ville ha epidural, men hann aldrig så födde med lustgas som smärtlindring.
Min kompis blev igångsatt- gick hur bra som helst.
Inte haft det själv men min kompis hade. Hon tyckte det var superskönt att slippa stressen när händer det? Tog en lång dusch innan, passade på att sova/vila massa och äta ordentligt. Förlossningen tog såklart lång tid men dom hade förberett med avsnitt på plattan och sånt. Hon hade gärna gjort om igångsättning!
Vadå ”så klart lång tid”? Det måste det ju inte?
Vanligt dock.
Blivit igångsatt och det gick toppen! Inget uppseendeväckande hände och kunde föda vaginalt. Försök inte lyssna på de jobbiga historierna. <3
Så var det för min syster också! Hon var helnöjd. Egoina har skrivit om sin igångsättning också.
Jag blev själv igångsatt och det slutade med akut kejsarsnitt men det var välkommet. Bebisen och jag mådde bra hela tiden och jag ser det absolut inte som en skräckupplevelse! Skulle det ske igen är jag helt okej med det även om jag även vill prova att föda vaginalt 🥰 hoppas inte jag skrämde dig nu dock
Lycka till och önskar dig en fin tid med din lilla bebis! ♥️
Jag blev igångsatt för länge sen (snart 20 år sen) och det gick hur bra som helst. Fick epidural tidigt i förloppet vilket gjorde att jag hade ”semester” i 10 timmar. inga värkar, inga foglossningar… rörde mig som en gasell på avdelningen, kollade på tv och åt godis. Vid en kontroll var jag fullt öppen, krystade 2 gånger och sen var det klart.
Typ exakt samma som för mig. Men ej 20 år sen haha.
Blivit igångsatt två gånger (pga havandeskapsförgiftning) och allt gick super båda gångerna! Skulle inte velat ha det på annat sätt, tyckte det var så skönt att ha en datum och tid för när allt skulle dra igång. Skickar lite digital pepp här, det kommer gå jättebra!!
Jag blev igångsatt! Allting gick toppen, det var en fin upplevelse. Jag gav min förlossning 8/10 efteråt, skulle absolut kunna tänka mig göra det igen. Lycka till, det kmmer gå bra för dig också.
När man är så långt gången, då är kroppen i stort sett redo och det kommer att gå galant! ❤️ Mitt vatten hade börjat rinna (saaaakta, sakta) så jag blev igångsatt dagen efter (hade dock börjat få lite värkar redan, så åkte åkte in och fick stanna den natten). Körde epidural from 3 cm öppen och kände INGENTING från dess till att barnet kom ut 😊
Glömde lägga till: Om jag någonsin får fler barn, då vill jag gärna bli igångsatt. 😊
Blev igångsatt med andra barnet.
Var rätt jobbigt alltså men ut kom en pojke på 4950 g och 55 cm.
Jag sprack inte och allt gick bra! Och att det inte blir snitt eller forlossningskador med ett så stort barn är typ allt jag kan önska mig.
Personalen va toppen!
Jämfört med den första förlossningen som inte va igångsättning va ju värkarbetet vare sig värre eller bättre, tyckte det va samma. Kryssningen jobbigare men det berodde ju på storleken.
Mådde bra av läkemedlen, inte illamående eller ngt sånt.
Krystningen. Inte kryssningen.
Vill bara säga att ett akut kejsarsnitt inte är kul förstås och kan innebära mkt rädsla oro osv. Men jag hamnade där och det var faktiskt en fin upplevelse. Jag kände mig så trygg i rummet med allt folk (typ 12-13 pers) nålen i ryggen kändes inte alls och det gick så fort och plötsligt hade jag min unge i famnen. Återhämtningen var heller inte jobbig, mådde rätt bra dag 3. Det jag försöker säga är att OM du skulle hamna i ett sånt läge så behöver det inte vara en dålig upplevelse ❤️
Blev igångsatt med min trea. Fick tabletter som skulle tas varannan timme, märkte ingenting förens jag vaknade av att vattnet gick. 1,5h senare var han ute, gick super bra! Lycka till ❤️
En anhörig skulle bli igångsatt i fredags. Barnet bestämde sig dock för att det var dags just då så allt förlöpte enligt moder natur. Hon hade då gått 10 dagar över tiden.
Ni som snöat in på Epstein, kan ni berätta 5 grejer som verkligen äcklar er och som ni tror är sanna?
Finns det något ni tror är falskt? Liksom med att äta barn osv.
Sök hjälp
Det här är inte ett sökfält
?
Att trump var delaktig?
Vilken sinnessjuk kommentar. Du kan inte må bra.
Tycker inte det är konstigare än att snöa in på historiska grejer som ovan och vara riktig nörd på ämnet.
Jag tror att ganska mycket av de här sjuka grejerna är hitte-på för att ta uppmärksamheten mot det som hänt på verkligt, dvs utsatta barn och kvinnor.
Fast vadå? Alla sjuka grejer gäller ju kvinnor och barn?
I veckan som kommer ska jag på läkarbesök två timmar bort och måste äta lunch ute.
Håller på att räkna kalorier just nu och får sån beslutsångest hur jag ska göra den dagen.
Vad äter man ute som inte skjuter iväg kcal för mycket?
Funderar på om jag borde ta med mig matlåda som jag kan äta kallt, men min mamma ska följa med och hon hade gärna ätit på någon restaurang, vilket skulle vara väldigt trevligt och mysigt. Men känner ändå ett litet misslyckande om jag inte räknar den dagen samtidigt som jag är rädd att bli lite för kontrollerande så det går överstyr 😅
En måltid spelar ingen roll. Välj bort friterat, i övrigt, ät en vanlig lunch för guds skull. Det är inte undantagen som gör att du varken ökar eller minskar i vikt.
Jag hade tänkt att läkarbesök är en del av en hälsoresa. Ät på restaurang och tänk inte så mycket på det.
Din vikt kommer inte påverkas av 1 måltid. Ät något gott, njut av maten och njut av stunden och sällskapet.
Det är helheten som räknas, vad man gör vid något enstaka tillfälle spelar ingen roll i det långa loppet! Läkarbesök i annan stad och restaurangbesök med mamma hör säkert inte till vanligheterna, det hade jag sorterat in under kategorin ”unna sig”.
Vill du tänka hälsosamt så undvik det mest uppenbart onyttiga som pommes frites, friterade saker och feta såser och var nöjd med det. Men egentligen tycker jag du ska hoppa över att räkna kalorier den dagen, det kommer att jämna ut sig!
Nu svarar jag mig själv. Såg att nån ovan skrev om uttrycket ”unna sig”. Tycker generellt inte heller att ätande ska behöva handla om att ”unna sig”. Men sånt som är lite guldkant på vardagen tycker jag dock är ”unn” av andra skäl än kalorier, typ att fika eller äta lunch ute.
Soppa eller en enkel sallad.
Det finns ju hur mycket som helst man kan äta ute som är lågkalori- vad menar du?
Jag hade ätit vilken dagens som helst men lite mer grönsaker och kanske lite mindre kolhydrater. Det spelar ju ingen som helst roll med en dag.
TS här.
Ni har rätt, tack för era kloka svar! Jag ska äta på någon god restaurang med mamma och lyxa till det. Jag kan äta bra 6 dagar av 7 nästa vecka, och det är bra nog. Tack!
Vad bra! Lycka till ❤️
Tack ❤️
Jag skulle vilja dra det till att du kan äta ”bra” dagens övriga mål.
Jag har gått ner nästan tio kg genom att inte tänka att allt är förstört för att jag ätit nåt extra. Det är bara att fortsätta direkt. Kroppen mår bra av regelbundenhet och av att få i sig näring.
Men snälla ”augusti” ”november” det här börjar bli tröttsamt…. Väx upp!
⁉️
GOS
Sorgligt när Lovisa diskuterar med Bianca och Hanna om de blir utnyttjade av vänner. Och L säger att B står för allting alltid med alla vänner som reser med henne & att de aldrig kommer ha råd att betala den standarden som Bianca vill ha och att de har en helt annan ekonomi, så hon förstår att B betalar, men att det är helt sjukt att hon får stå för allt, alltså flyg, hotell/hus, middagar, taxi, luncher ALLT. Och att ingen betalar ett öre och inte ens kan ta en lunch, taxiresa eller något, eller ens betala sina egna flygbiljetter, inte swisha över en symbolisk summa eller något. Jag tycker det är heeeelt sjukt, vad är det för snåla äckliga vänner som hittat henne och lever som parasiter? De alla har råd nog att betala sin egna flygresa liksom. Eller bjuda Bianca på en fkn lunch nångång iallafall. Usch
Det är så sorgligt! Bianca kan omöjligen vara en lycklig människa. Hon har ju inga äkta vänner. Alla utnyttjar henne för egen vinning. Värst av dem är ju Vanessa som utnyttjade Bianca till max i samband med lägenhetsrenoveringen genom att se till att Bianca anlitade hennes makes företag.
Det är väl fullt möjligt att de ibland betalar något.. men sedan är det kanske så att alternativet här är att Bianca skaffar sig andra vänner… Jag har vänner som har mycket pengar, och de umgås med mig och gör vissa saker (vi går ut och tar några öl och liknande) men sedan vet jag att de har andra vänner som de gör andra saker med (reser tillexempel) – och det funkar ju kanon. Om Bianca har noll intresse (vilket hon har sagt) att sitta hemma och kolla film och äta tacos med en kompis så får hon väl antingen betala för andra eller skaffa vänner som har samma ekonomi och standard som hon själv.
100% men hennes vänner som följer med på resorna är inte fattiga liksom. De alla har jobb, jag tror de har råd att ex betala egen flygresa om de vill följa med på en redan betald resa, eller okej köper de inte ens egna flygresan så kan man visa tacksamhet genom att ta en lunch, en taxiresa, VAD SOM. Handlar inte om summan i sig utan om att visa uppskattning snarare än att ta för givet att B ska stå för varje öre. Som exempelvis Sanna Guidetti som följde med på en Ibizaresa, hon om ngn har ekonomi, men sen när hon kommer hem gnäller hon i podden om att hon va såååå hungrig, att det åts för lite mat och att det inte fanns tillräckligt med mat. Man ba du är en vuxen fkn kvinna, nog fan kan du ta ansvar för din egna magsäck och gå och köpa dig ngt att äta om du är så hungrig att du svälter bland alla andra ätstörda eller är det Bianca’s ansvar också att MATA DIG? Så fruktansvärt otacksamt.
Eller hur, och de lär väl ätit på restaurang 9 av 10 ggr så beställ in din egna mat?!
Jo, att systematiskt betala 0 känns skumt. Har man inte alls råd att bjuda tillbaka på något stort bjuder man tillbaka med något litet, bjuder Bianca på en drink eller så. Det är symboliskt.
Tror bianca är väldigt ensam och desperat efter vänner. Hon verkar inte ha nån äkta vän, utan alla som umgås med henne gör det för att få allt betalt eller för att bli ”känd” och sen lämnar de illa kvickt.
Man undrar ju hur det kommer sig att ingen stannar kvar? Tråkig, jobbig, egoistisk??
Exakt, så förjävligt. Hon gjorde Alice känd, melina criborn, dessa umgås hon sällan med? Sen massa andra som hon ser nångång ibland
Hon behöver vänner som inte finns i influencer/mode/smink- världen.Vanliga,men roliga och bra människor.
Tycker ni att det är ok att ställa in olika grejer, bara för att man inte vill/orkar/har lust? Jag avskyr när nån ställer in sista minuten och det känns uppenbart att det är utan särskild anledning
Beror lite på. Om det är en eller flera personer inblandade. Hur länge man har planerat det osv. Hade en kompis som gjorde så för många år sedan, typ planerade in en fika och sen skrev på morgonen att hon måste boka om. Jag sa då till henne att jag blev sårad när hon avbokade med kort varsel eftersom jag hängt upp min dag på våra planer. Hon förstod mig och slutade med det, har inte gjort så sedan dess, så i det fallet var det nog bra att jag sa ifrån. Samtidigt tycker jag egentligen att man ska göra det man mår bra av, jag är själv en ”people pleaser” och har svårt att sätta gränser för när saker inte känns bra, så jag är lite tudelad där.
Om det är återkommande mönster, inte ok. Den sortens kompisar umgås jag inte längre med.
Nej det tycker jag inte om det inte är så att man verkligen mår dåligt. Är själviskt tycker jag att göra så, lite som att komma sent, andra människor har också planerat in sin tid liksom.
Beror på, man vet aldrig vad andra går igenom. ”Inte har lust eller orkar” kan ha psykisk ohälsa som bakgrund och då borde man ha större förståelse. Det är ju sällan illa menat när någon ställer in.
Jag är sjuk i obotlig cancer så jo visst ställer jag in ofta sista minuten,.folk får finnas sig i det bara och det gör äkta vänner.
Allvarligt sjuk är ju självklart en särskild anledning till att endast tänka på sig själv och sina egna behov.
❤️❤️❤️
Det beror lite på.
När jag fick barn så kände jag att tiden utanför familjen krympte och jag var inte så intresserad av ytliga relationer eller relationer som skaver. Så hör man av sig sent och har ingen vettig anledning så blir jag ganska ointresserad av relationen.
Har dock en nära vän som lider av psykisk ohälsa och där tänker jag mer att det är en del av symptombilden. Däremot så har hon varit dålig i många år och för att inte jag eller barnen ska bli besvikna så hänger jag inte upp mig så mycket på att vi ska ses. Till exempel att ska vi äta så bjuder vi in men kommer hon inte så är det så. Vi väntar inte. Kommer hon sent ja, då går det värma och kommer hon inte alls ja då finns det rester. Hade jag räknat med henne varje gång så hade vår relation nog tagit skada för längesen.
Fint tänk av dig!
Det beror på vad man menar med orkar tex. Är man helt slut, oväntat hade en jättetuff dag eller så så är det förståeligt. Man måste ta hand om sig själv och saker kan hända. Men om man bara helt plötsligt fick lust att göra nåt annat eller bara är lite trött och hellre skulle vilja sitta i soffan är det ju lite ego, särskilt om det upprepas. Man tröttnar på att göra planer med en sån person.
Säger som många andra… beror på.
Jag är duktig på att känna in andra människor, så om jag hade börjat känna av och märka att just en specifik person i min krets börjar banga ur flertal gånger och jag misstänker att det snarare beror på ”äsch orkar inte” så hade jag nog slutat umgås med denne. Det är helt OK att ställa in IBLAND(sällan) för man faktiskt inte orkar, mår dålig, planerat skitdåligt osv. Men om det händer 5 av 10 gånger på ett år hade det känts som att personen inte värderar mig och vår vänskap. Vi är alla vuxna, så om du själv tar på dig att göra planer med mig, helt frivilligt, så får du faktiskt se till att dyka upp också. Annars kan du ju bara låta bli att planera något.
Är dock en planerare och den typen av person, så hatar när folk ställer in när jag var ready to gooooooo.
Sist jag hade en sådan vän så avslutade jag vänskapen. Hon ställde in flera gånger för hon ”Oj glömde att jag bokat tvättstuga” och liknande.
Det är inte ok om man har en lam ursäkt. Säg bara att du inte har lust. Det värsta är när folk smiter från jobbet när man sagt att vi har möte eller ska göra nåt tillsammans. Riktiga svikare.
Smita från jobbet?? Ny nivå haha. Måste ju få problem?
Alltså, visst är det väl okej men gör man så får man väl acceptera att ens vänner kanske inte finns kvar efter ett tag. Jag har en fin vän som är introvert och som ofta ställer in pga ”orkar inte”. Hon brukade ställa in kanske 3-4 av 5 gånger. Ofta med kort varsel. Jag fattar och respekterar att hon behöver det för att må bra men jag har helt slutat bjuda in till saker och säger ofta nej när hon frågar, eftersom jag så ofta har planerat för att ses för att sen få veta i sista stund att det inte blir nåt. Jag pallar liksom inte med det. Inga arga känslor från min sida men det är klart att det är trist att inte ses länge.
Min man klagar varje vår/vårvinter att vi inte åker längdskidor och därmed är lata. Mind you, vi äger inga längdskidor och har inte åkt i vuxen ålder. Jag har heller ingen ambition att vilja åka längdskidor. Jag säger varje gång att han kan köpa sig ett par och åka ut i spåren om han vill, men det blir heller aldrig av och så är det samma visa året efter. Jag är helt enkelt less på klagandet. Jag har andra intressen än friluftsliv. Min man har nog trott att han är frilufsig men när det kommer till kritan så är han inte det och jag tror det är det som är jobbigt för honom. Så vad gör ni för att komma ut ur hus och lägenhet när det är fint väder? Jag är ganska nöjd med lekpark, promenader vid skog och hav och ibland skridskor. Behöver inspo för att se om jag kan hitta något annat som han kan gilla.
Han kan åka skidor med mig istället. Superkul ju. Annars är det ju härligt att bara packa matsäck och vandra i skog eller vid havet.
Ja men det ser härligt ut, speciellt om man gör fikastopp. Men jag har ingen teknik och tycker det är bakhalt och jävligt. Min man vet jag inte, vi har som sagt inte åkt i vuxen ålder och han får gärna åka själv.
Hade inte stått ut med någon som kallar en ”lat” för att man inte vill åka längdskidor. Det är ju något av det absolut tråkigaste man kan göra. Tråkigare än att titta på när färg torkar.
Hahah
Men om ni vill komma ut, så räcker väl promenader.
Gå en liten vandringsled i ny natur.
Bra tips! Den ska jag föreslå att vi gör.
Ja gör det😃 vi brukar gå några om året, hade gärna gått fler, men man mår bra av lite miljöombyte tycker jag.
Måste ni gilla samma saker och göra det tillsammans? Ta en cykeltur. Vandra en vandringsled. På sommaren bada i havet.
Krångla inte till det.
Nej jag tycker ju inte det. Men det verkar som att min man behöver att jag peppar igång oss för skidåkning; för han kommer aldrig till skott själv heller.
Skit i det, låt honom hantera det själv. Han är inte ditt barn 😄😉
Haha sant! Jag orkar bara inte höra ordet längdskidor en gång till 😂
Säg stopp! och sätt ett finger framför hans mun. Eller stäng av och tänk på annat.
Han måste inse att det är hans eget ansvar att fixa skidor och ge sig ut. Du måste inte göra någonting, förutom att säga ifrån på skarpen till honom att det är dags att agera som en vuxen person och sluta gnälla!
Finns så många fina naturreservat att se och gå i, ha ni bil kan man ju köra en bit och göra en utflykt av det och kanske passa på att se något annat i närheten av naturreservat, någon sevärdhet, museum, trevlig blomsteraffär eller liknande.
En tur i skogen, naturreservat eller någon led så packa med en god matsäck eller kanske inskaffa stormkök (eller vad allt nu heter) och laga mat i naturen? Antingen bara något enkelt att värma eller något mer generöst. Om det inte är eldningsförbud och finns grillsplats så ta med ved och grilla.
Paddla kanot kanske? Köpa fiskekort och fiska vid någon sjö eller å/älv? Ta en cykeltur i något naturskönt område. Finns ibland svampkurser man kan gå i naturen, eller följa med på span efter fladdermöss tex.
Hahaha, kul ändå! Man kan ju få såna ryck där man hänger upp sig på saker man tycker man ”borde” göra.
Jag gillar inte att va ute så mkt förutom på våren och sommaren, kanske blir nån liten promenad eller fika utomhus.
Låt honom hitta nåt själv tänker jag? Det är ju inte ditt ansvar.
Ja men absolut, jag kan också få ryck! Men mina är lite mer ”jag borde testa en keramikkurs eller akvarellmålning”, och noll krav på att mannen ska vilja följa med. I ärlighetens namn så är längdskidor kanske det värsta jag kan tänka mig att göra på en lördag.
Eftersom du skriver lekpark så antar jag att ni har barn också. Och ärligt talat, det ÄR ju ett projekt att ta sig ut, ha skidor i rätt storlek till alla, någon form av transport för eventuella barn som ej kan åka själva, sen förbereda allt man behöver dagen man ska åka och så hitta lämpliga spår. Det sistnämnda är ju definitivt något han han reka lite själv först, det skulle ju underlätta för alla? Skulle satsa på att vandra i naturen i första hand, skidor kräver ju liksom intresse och vilja från alla som ska med.
Om ni inte orkar med skidåkning, skridskor, vandring osv så tipsar jag om att det lilla räcker gott. Baka nån god kaka, gå ut i trädgården/parken och låt barnen leka av sig och fika lite. Eller gör en utflykt till närmsta stad.
Några av mina bästa minnen är när min mamma bakade bullar och kakor, och sen gick hela fam ut på sjön och bara njöt. Går att ordna i park också.
Vilka nya serier har du sett senaste månaderna?
Nya som sett för första gången, inte nya som precis börjat.
Jag for ner till bror.
Har börjat se på Professor T och den tycker jag väldigt mycket om. Ser även fram emot Svärtan med Rolf Lassgård som börjar på svt play senare i år.
His and hers (Netflix)
Sååå bra!
Alltså vi var så besvikna på den här serien! Skulle ge ** av 5*
Alien Resident. Precis min humor! 👽
Resident Alien, förlåt för rättelsen! Så jävla bra och rolig med udda med underbara karaktärer🥰
Just det, tack! 😊 Otroligt bra karaktärer! 😍 Sa ikväll att de som skrivit replikerna är mina idoler alltså.
Heated Rivalry hbo (otrolig!!), tell me lies disney
Sista avsnittet av HR, jag typ grät av glädje
Jag älskar The way home påTv4 play! Det är Hallmark och supertöntigt men jag är så himla fast 😄
Animal kingdom! Ingen ny serie men kom nyss till netflix så har fått en revival. 😍
Din vikt kommer inte påverkas av 1 måltid. Ät något gott, njut av maten och njut av stunden och sällskapet.
Det är väl fullt möjligt att de ibland betalar något.. men sedan är det kanske så att alternativet här är att Bianca skaffar sig andra vänner… Jag har vänner som har mycket pengar, och de umgås med mig och gör vissa saker (vi går ut och tar några öl och liknande) men sedan vet jag att de har andra vänner som de gör andra saker med (reser tillexempel) – och det funkar ju kanon. Om Bianca har noll intresse (vilket hon har sagt) att sitta hemma och kolla film och äta tacos med en kompis så får hon väl antingen betala för andra eller skaffa vänner som har samma ekonomi och standard som hon själv.
Jag tror att Bianca har komplex för att hon är obildad. Hon undviker nog helst folk med samma ekonomi då det ofta innebär högre utbildningsnivå. Det är ju inte svårt att imponera på sitt umgänge när statusmarkörer är materiella ting.
Någon som bodde i Malmö i början av 2000-talet? Är på jakt efter namnet på en restaurang som låg vid kanalen, Södra Vallgatan 3 har jag googlat mig fram till att det borde vara. Designtorget låg intill. Asiatisk/thai/sushi/fusion, två våningar med servering på ovanvåningen (vid långbord) och nån slags bar på gatuplan. Var lite trendig och hajpad som jag minns det. Hade öppet både för lunch och på kvällarna och för take away. Bodde i Malmö då och kan se den framför mig men absolut inte minnas vad den hette. Ingen aning om hur länge den fanns, flyttade från Malmö sen.
Kan det vara någon av dessa?
https://www.sydsvenskan.se/dygnet-runt/tidsresan-sa-sag-malmos-internationella-krogliv-ut-1994/
Den öppnade först någon gång kring millenieskiftet eller därefter, men tack! Har googlat mig tokig, men det här verkar svårlöst.
Inte Osaka Inn?
Nix! Tyvärr.
Hör av dig till kommunen, tex turistbyrån kan ha koll men även arkivet kan ha koll på vilka olika verksmheter det har varit i en viss fastighet.
Ja, jag får nog ta till mer grävande metoder, men tänkte jag slänger iväg en fråga här, man vet aldrig!
Finns det någon mer anledning till att du vill veta mer än att du är nyfiken och att det såklart är störigt när man inte minns?
Egentligen inte. Var helt ung och pluggade de åren, och det var ett av mina favoritställen. Gillade deras mat otroligt mycket (säkert för att jag var ung och det fortfarande var rätt nytt men den sortens kök då). Har inte tänkt på stället på över tjugo år men så träffade jag en kompis från det tiden i helgen och fastnade i en nostalgisnurr. Det retade mig något otroligt att jag inte kommer ihåg namnet. Sen har jag en rätt störig detektivhjärna, så jag gillar att lista ut saker. Och ur detta kom sen tanken att jag skulle vilja nämna namnet i en text. Lång historia!
Artikeln som anonym tipsar om borde väl vara rätt om det är början av 2000-talet? En familj drev tydligen två restauranger intill varandra och med ovanvåning som syns vid bildsökning med markiser och skyltar: Osaka Inn och Gourmet. Jag minns att jag käkade där efter att ha sett filmen Hipp Hipp Hora på bio så det måste ha varit 2004.
Fast artikeln var ju från 1994. Och det här var som sagt ett ställe som öppnade kring 2000, om jag inte är helt fel på det, det var nåt nytt. Thai-rätter, möjligen sushi/japanskt också, men inte kinesiskt. Ja, jag får väl ge mig. Det kanske dyker upp nån natt. Däremot insåg jag nu efter att ha googlat lite till att det inte kan vara Södra Vallgatan 3, för det var där Designtorget låg, men på samma sida. Tack för engagemanget!
Fy fasen vad bra – men sorgligt – Clair Obscur är. For those who come after 😭
Vad är era bästa vegetariska (lakto-ovo) rätter som innehåller potatis? Snabba rätter till vardags eller lite mer tidskrävande spelar ingen roll.
Paj med potatis istället för pajdeg i botten, tror det kallas ”Smashed potato pie”. Vi brukar göra broccoli och ostpaj med potatisbotten. Gott och smidigt!
Raggmunkar, potatisomelette, indisk curry med potatis, potatis och purjo-soppa, gnocchi (plättlätt att göra egen)…
Ååååh, raggmunk!!!
Jag tänker alltid på chokladtoppar för jag trodde de var raggmunkar. Så gör en chokladtopp med potatis istället.
Aloo gobi eller vegetarisk yaknet batata.
Rårakor med gräddfil, tångrom, citron, rödlök och dill!
Potatis och morotssoppa med stora vita bönor
Potatismos med tofupinnar
Kokt potatis, gräddsås, vegbullar, ärtor och lingon
Ugnsrostad potatis med kikärtsbiffar, tzatziki och sallad
Bakad potatis med tofuskagenröra.
Krompir corba
Ugnsstekt potatis med halloumi och tzatziki 😻
Bakad potatis, potatissallad med gräddfil, lök, gräslök,dill och citron. Pyttipanna med dragonmayo, pommeseller potatisgratäng till grönsaksbiffar. Hasselbackspotatis. Potatissoppa.
Frittata.
Gör ofta nåm slags tortilla/bondomelett på överblivna kalla potatisar, ägg och nån löksort som finns hemma och grönsaker/sallad till. Enkel lunch.
Vad händer med HT:s spiral?
Intesseklubben antecknar.
Eftersom du enbart kommenterat detta här, så antar jag du tycker allt annat här är intressant. Vad intressant.
Ingenting. Precis som med allt annat kring henne.
Verkligen, typ tre samma grejer som snurrar runt men exakt inget som händer.
Nu är Hannah G nere och nedstämd. Har inte hon nyligen träffat en ny karl? Kan det vara syrran som ger henne skuldkänslor ( vill att hon ska vara med henne ist)🤔
Systrarna Graafs förhållande till varandra är så himla konstigt. Som två fjortisar som är avundsjuka på varandra. I perioder umgås de ständigt,tills den ena av dem blir dödskär igen en gång. Kan tänka mej att Maggan är sur och bitter när syrran hittat ny karl. Igen.
Fasiken vad smal hon är. Skulle ngn kasta en snöboll på hennes pinnar till ben skulle de gå av. Hoppas hon inte har ngn ätstörning🙁
Kan man inte vara nere trots att man nyligen träffat ny karl? Det finns ju rätt stora problem inom familj och släkt utöver Maggan som de flesta hade varit mer än nedstämda av.
Vad menar du med att man blir nedstämd av Maggan🤔
Graafarna känns så oerhört omogna och otrygga i sig själva. Inget av deras förhållanden har väl varit stabila, vilket kanske också återspeglas i deras barn (iaf maggans barn som alla har grova problem).
Tror ni det är Maggans son T som Monas Universum skriver om i inlägget för några dagar sedan om en son som slår sin mamma allvarligt? Finns kommentarer som menar att det är T. Alla märkliga blåmärken genom åren Maggan förklarat på olika sätt.
Såg att några skrev om ångest under en längre tid i fredagens ÖS men kunde inte fråga då, ni som är där eller varit med ångest-var det en speciell händelse som ”utlöste” det eller flera? Och har ni haft det ända sedan ni var barn?
Tacksam för svar.
För mig har det kommit av åtskilliga anledningar. Barndomstrauman och mobbning och anhöriga som valde att avsluta sina liv och nära döden upplevelser. Många ord triggar mig men har lärt mig att hantera det någorlunda även om det kommer över mig ibland. Speciellt när jag är nära min mens och det enda jag ser är mörker.
Jag har haft det sedan barnsben. Förmodligen orsakat av en kombination av flera olika händelser och situationer.
Har haft anlagen skulle jag säga sedan barn, är en ängslig person med mycket oro så tror det kommit ur det. Har inte varit med om trauma i barndomen utan tror mest min personlighet ligger till grund för det. Blev värre i tonåren och eskalerade som ung vuxen och när jag fick barn. Inte barnen i sig utan pga kraven att vara vuxen/leva upp till förväntningar/ansvara för liv/dödsångest mm.
Jag blir nyfiken, vad menar du för typ av personlighet ligger till grund för mycket ängslighet och oro?
Är själv exakt så men tror stenhårt på att jag är sådan pga otillgängliga föräldrar, jag tvingades växa upp och klara mig själv från en ung ålder.
Har haft känslomässigt närvarande och engagerade föräldrar som varit helt fantastiska, så tror inte alls det stämmer in på mig även om såklart miljö kan vara en stor bidragande faktor generellt. Tänker att personligheter kan skilja sig bland exempelvis syskon där man kan anta att de haft en liknande uppväxt, så min tanke är att personlighet inte styrs enbart av miljö utan att det finns anlag som är mer eller mindre starka. Har alltid varit ängsligt lagd, orolig för nya miljöer/situationer något mina syskon inte är.
Hade ingen ångest som barn, men i takt med att man växte upp och var mer om fler och fler negativa erfarenheter så triggades allt igång och då med roten i barndomstrauma och liknande. Fick väldigt svårt att lita på folk och tycker mest alla ljuger hela dagarna, detta i sig triggande annat och sen bara hänger allt ihop helt plötsligt. Domino effekt.
Jag har varit en ängslig person sedan jag var barn, typ rädd för många saker och orolig av mig. Men när min ena förälder dog plötsligt i tonåren triggades min ångest till det värre. Lider mycket av ångest ännu, 15 år senare. Mycket katastroftankar m.m. Så en blandning av arv och miljö tror jag.
Psykisk misshandel från ena föräldern och mobbning i skolan.
Tack för era svar ❤️
Ni med barn som syskonbråkar konstant (3 & 5år), låter ni dom tjafsa med varandra eller är ni där och medlar? Jag är så sjukt trött på att tjata om att de ej ska bråka, men kanske bara ska låta dom hålla på? Så länge de inte slåss eller skadar varandra?
Om du pallar är det ganska bra för att träna dem på att lösa konflikter
Haha åh alltså måste bara säga att det var så skönt att läsa detta, har också en treåring och en femåring. Det är så mycket bråk. Idag skulle jag avbryta ett handgemäng mellan dem och när jag sätter min hand emellan råkar jag riva treåringen så att han får ett långt rivsår vid ögat eftersom han kastar sig framåt i en häftig rörelse samtidigt som jag lyfter upp handen. Kände mig som en 10/10-morsa…
Våra leker mycket och bråkar ibland. Den äldre har ett fysiskt övertag som gör att jag medlar ibland. Eller ja, jag ryter till när de inte lyssnat de första 5 gångerna att man inte får ta nacksving på varandra.
Nacksving. 🙂
Vill också tillägga att det är bra att de får lösa konflikter själva inom rimliga gränser men att just det här med att den äldsta har övertag är bra att ha i åtanke. Inte bara rent fysiskt utan också intellektuellt.
Bråk, nej går inte och medlar.
Fysiskt våld så ja.
5 och 7 år här och de bråkar om allt, precis allt. Idag fick jag flytta fram ena barnet i bilen för att de tjafsade om att de tittade ut genom varandras fönster 🫠
Försöker låta de sköta det själva men får gå emellan och separera när de ät börjar bli för hetsigt och fysiskt
Medlar såklart och lär dom rätt och fel. En del av att vara förälder.
Kan rekommendera dig att läsa Siblings without rivalry med Adele Faber
Ni som gett GOS, är det värt att se och betala för?
Vad är det?
Girls of Stockholm på Amazon Prime
Nja, faktiskt väldigt tråkigt och meningslöst?
Hittills har följande hänt:
– Alice blir rekommenderad av Dr Charles (influencervärldens kirurg) att fixa näsan. Hon bråkar dessutom fortfarande hela tiden med Amani.
– Lovisa åker till en klinik för att scanna ansiktet och få behandlaren att bekräfta att hon inte har fillers eller botox vid kinderna och käken.
– Klara klagar på jobbigt med barn. Hon skiter även i att dyka upp på en resa med Hanna. Hanna får reda på det genom en story på Instagram där hon på ”Nära vänner” frågat vilka mer som ska hänga med till Way out west. Klara svarar ”inte jag” (2 timmar innan flyget går 😅). Hanna är ledsen över det men Klara är helt världsfrånvänt och förstår inte alls att hanna är upprörd eftersom ”Hanna, du har ändå så många andra vänner”.
– Det snackas om huruvida Hanna och Saga varit mer än bara vänner. Bianca säger de har hånglar. Hanna nekar.
– Lovisa åker ner till huset i Ibiza lite senare än de andra. Alla har varit ute och festat. Hon är irriterad och tycker inte det är varken kul eller värt att hon åkte ner. Hon säger även en kommentar som lyder typ såhär: Det luktar som en blandning av XX och dro*ger här.
– Lovisa är irriterad över att Klaras pojkvän friat men inte hennes. Han har dock flyttat till Sverige nu. Hon hetsar honom, bland annat i en scen med en makeupartist som sminkar henne medan pojkvännen sitter i rummet. Hon säger saker som: ”hörde du älskling? Hennes pojkvän friade 6 månader efter de hade träffats!”
– Klara klagar som vanligt på att hon är trött och att det är tufft med barnen. Hon känner sig utmattad.
Men har Klara lämnat Hanna 2h innan en planerad resa??! Så gör man verkligen inte! Skulle absolut vara länge besviken och sårad!
Hanna sa att hon var besviken, just för att det hade blivit hus o helvwte om det var tvärtom och Hanna gjort så mot Klara. Och att hon känner att många av hennes vänner testar hennes gränser just för att hon inte blir sur och för att de själva är så ”men Hanna blir inte sur” men de hade inte gjort samma sak mot ngn annan, tex Klara mot Alice. Så hon kände sig nog sårad men Klara vägrade ta in det och be om ursäkt.
Sinnessjukt beteende av Klara. Hon skyller dessutom på att anledningen var att hon inte lyckats sluta amma, vilket hon rimligen visste tidigare än 2 h innan.
Haha asså verkligen. Hon hade definitivt kunnat säga detta till Hanna innan de planerade att åka ihop.
Igår hade vi våra vänner över hos oss, och reflekterade över deras barns bordsskick som jag anser är bedrövligt. De äter med fingrarna, tuggar med öppen mun och pratar med mat i munnen. Sen sprang de ifrån bordet innan mina barn ätit upp. Barnen är snart fyra och 6.5 så i mina ögon inga små barn. Jag tappar aptiten lite tycker att man borde ha lärt sig lite vett och etikett hur man beter sig vid ett matbord. Hade mina barn gjort så när vi varit borta hade jag sagt till dem direkt.
Jag hör dig. Bordsskick är något som ska läras så fort barnen börjar äta med bestick… jobbar på förskola och många äter helt bedrövligt. Barnen lär sig absolut genom att öva och kladda, men man ser så tydligt vilka föräldrar som lägger lite extra tid på att stötta och lära sina barn vid maten och vilka som inte gör det.
Jag tappar också aptiten och blir irriterad när mitt barn har dåligt bordsskick. Men jag kan också känna att om hon tuggar med öppen mun vid en bortbjuden middag, då vill inte jag förnedra henne inför hela sällskapet genom att säga till henne så alla hör. Jag viskar oftast eller tar upp det efteråt. Det kanske dina vänner också gjorde?
Nej de blev inte tillsagda!
Jag bet mig i tungan flera gånger för att inte säga något fast att jag egentligen ville skrika rätt ut…
Enda gången jag sa till var när de gick från matbordet till soffan då sa jag sty man går och tvättar händer först!
Men blä!
Man tappar ju lite respekten för såna som inte uppfostrar barnen. Varför liksom?? Ohyfsat att låta barn bete sig så.
Du ville skrika rätt ut…? Okeeeej. Jag håller med om att det låter sjukt slappt och att bordsskick lär man kidsen, men att känna så för att de tuggar med öppen mun och äter med händerna, fortfarande under sju år. Kanske jobba med dig själv lite också?
En sexåring ska fan inte äta med händerna??
Jo, vissa gör det! Finns de som har svårigheter med finmotoriken och inte får till det med bestick. Jag lovar! Är vanligt bland npf t.ex.
Måste inte vara så i detta fall men det förekommer absolut trots att föräldrarna lärt ut bordsskick.
Det handlade det väl inte om i det här fallet. Här var det ouppfostrade ungar som åt med fingrarna för att föräldrarna var lata.
Skrev att det inte behövde vara så i detta fall, opponerade mig mot just åsikten att ”en sexåring ska fan inte äta med händerna” som generell övertygelse.
Ok, barn utan funktionsnedsättningar ska klara det. De är rätt stora…
Men alltså vad är det här med att ständigt skylla saker på npf. Jag blir uppriktigt förvånad, människor med npf är inte obildbara primitiva varelser – de har alla möjligheter att lära sig också. Absolut med vissa svårigheter som neurotypiska inte stöter på, men inte till den milda grad att de inte kan lära sig äta med kniv och gaffel.
Självklart kan och kommer de lära sig. Men menade att det kan absolut förekomma svårigheter att använda bestick pga det även när barnet är 6 år. Skrev ingenstans att det var obotligt.
Dagens gapskratt. Skrika rakt ut? Oh my, gissar att du stör dig på mycket i din omgivning? Mina barn skulle självklart behöva äta med bestick, sitta kvar och tvätta händerna direkt efteråt men jag skulle aldrig känna att jag måste bita mig i tungan för att inte skrika rakt ut om bekantas barn gjorde det du beskrev.
De verkade ju äta som grisar? Hon jämför väl med sina egna barn som kunde bete sig.
Det är la en jävla skillnad på att VILJA skrika rakt ut och att GÖRA det? Det finns mycket jag vill göra för att jag irriterar mig på något, men inte gör. Det betyder inte att man är en dålig människa. Ni som tycker att någon ska jobba på sig själv för en känsla inombords, är ni bara fine med allting? Tänker aldrig en tanke som inte hade varit okej att säga högt?
Tvivlar starkt på det. Men det är lätt att leka ängel på internet…
Var väl mest ett vädligt stark känsla att vilja skrika rätt ut i förhållande till vad som hände.
Hur vet du att de inte tog upp det efteråt?
Det är därför man lär dom redan tidigt, hemma. Sen vet dom när man är borta.
Åh fy! En av dem lär ju gå i skolan… så borde absolut äta på ett vettigt sätt. Man gör verkligen sina barn en otjänst genom att inte lära dem.
Låter som de skulle behöva läxas upp hur man beter sig vid matbordet! 😬
Du kan ju nästa gång ni har middag hos er säga ”så äter alla i lugn och ro, tuggar maten med munnen stängd och väntar vid bordet tills alla ätit klart!” Testa om det hjälper!
Jag har sagt så då våra vänner med barn har varit över, Nåja nu är det mat! Alla går och tvättar händerna innan maten, så ger vi matro och väntar tills samtliga barn ätit klart innan vi stiger upp!
Det har hjälpt, nu behöver jag inte påminna mer, men då vi är hos de andra är reglerna som bortblåsta ifall jag inte säger igen!😅
Läxas upp? En fyraåring för att den tuggar med öppen mun, äter med händerna och gick från bordet? Vad sägs om vägledas och hjälpas istället?
Sånt säger man till direkt! Öppen mun ska inte accepteras, svårt att bli av med sen.
En fyraåring vet att man äter med stängd mun. Det är snarare fel på ditt föräldraskap om din fyraåring inte vet.
Läs kommentaren – vägleda och hjälpa. Vad i det säger att såligt bordsskick ska accepteras? Kritiken car mot ”läxas upp”.
* dåligt
* var
Men chilla? En fyraåring ska alltså fint kunna sitta kvar, äta med stängd mun hela tiden, inte ta på maten med händer alls. Nja. Tror du förväntar för mycket av den åldern 😅
Ja eller hur! Det var jag som skrev kommentaren ovan. Jag avskyr också slapphänta föräldrar men ärligt, det var ju inte som att ungarna bajsade på bordet vilket att döma av OP:s reaktion är vad som hände
Eller hur! Lät som de skulle ha haft matkrig och kastat köttfärsås på tapeterna typ…
Men tugga med öppen mun, prata med mat i munnen och äta med händerna? Ok om de råkade hända, de lär sig fortfarande. Men hela tiden och föräldrarna rättar inte? Det är konstigt.
Tycker absolut inte att det finns någon poäng i att tvinga barnen att sitta kvar tills alla ätit. Det kan ju faktiskt va riktigt besvärligt för vissa barn.
Bordsskick är en annan sak, sen tycker jag det beror lite på vad man tar med händerna. En gurkstav eller en pommes liksom eller ris och korvstroganof.
Håller med!
Nej så klart ska inte barn behöva ta minsta lilla ansvar, eller vänta en liten stund…. Oj oj oj, det blir jobbigt för dom små stackarna. Bättre att dom får göra som dom vill.
Larvig och otroligt svartvitt kommentar. Tror inte ett dugg att det var detta som menades. Utan att barn såklart ska läras bordskick mm men i vissa fall är det bättre att låta barnet få iväg när det ätit upp, för allas skull.
Fast att få gå från bordet när man är klar är väl inte samma som att inte ta något ansvar?
Tvingar inte min 5-åring sitta längre än han vill, 2 åringen sitter alltid länge oavsett.
Däremot hjälper 5-åringen oftast till att laga maten, duka, lägga upp mat, hämta haklapp till lillebror, plocka undan sin egen tallrik och bestick och lägga i diskmaskinen och sen tvätta sina händer och sin mun och gå och leka på egen hand när han är klar. Sen absolut samtal om bordsskick, säga till om han gör något han inte ska osv, torka upp om han spiller osv.
Men att tvinga honom att sitta längre än vad han förmår med en riktigt långsam lillebror. Det är ju bara att skapa en dålig upplevelse av vad middagssituationen är. Finns så många andra konstruktiva sätt att jobba med att ta ansvar i den situationen.
Instämmer helt! Låter som en fin matrutin.
Ja, det kan en 4 åring.
Visste inte att fyraåringar var en homogen grupp med individer som fungerar exakt likadant. Kul fakta!
Mina barn är något yngre än dina gästers. De har också helt bedrövligt bordsskick. Den äldre har antagligen NPF och har fått en fullständig låsning när det gäller bestick. Vi har försökt allt, ALLT, kräva, lirka, leka, prata om det i en o-laddad situation, komma med förslag hur man övar, lyssnat in barnets förslag etc etc (tips mottages!). Inget har funkat hittills. För att inte alla matsituationen ska bli förknippade med ångest och kritik håller vi oftast bara tyst. Syskonet kan bättre och använder ofta bestick men tar också efter sitt äldre syskon då och då.
Om vi skulle vara hemma hos någon på middag, barnet åt med händerna och någon (vi föräldrar eller någon annan) sa till ”på skarpen” skulle det bli affektutbrott direkt, antagligen skulle tallriken flyga all världens väg och det matkladdiga barnet springa och gömma sig i någons före detta rena säng.
Men absolut, läxa upp 🙄.
Inte helt ovanligt att jag förvarnar den vi ska äta hos om detta så den förhoppningsvis slipper bli förskräckt.
Hoppas det lossnar med besticken tills barnet blir vuxen. (I och för sig har mina svärföräldrar också uselt bordsskick, så verkar ju inte bli så för alla.)
Det kommer lossna. Ni gör rätt i att inte göra en stor grej av det, ni har redan förklarat och visat så vetskapen finns men just nu är det svårt att genomföra. Kan vara fysiskt att motoriken inte är där än. Och om det rör sig om NPF så var glada att barnet äter och att ni får en hyfsat lugn matstund. Mat kan vara väldigt laddat och svårt för dessa barn. Lyssna inte på kommentarerna här utan ni kommer få hjälp pch stöd av utbildade personer sen om det visar sig vara funktionsnedsättning som förstår och vet hur det kan se ut.
Utöver allt ni redan gör så bra så vill jag bara säga att ni kan testa olika material på besticken. Om det är npf (och kanske autism) så kan den kalla metallen kännas jättekonstig. Kan prova med plast, trä samt matpinnar.
😂
Du verkar vara en härlig person. Inte.
Ett syskon fick ett barn nyligen men jag tycker det är svårt att svara med någon entusiasm. Tycker det är vämjeligt att vilja bli förälder i dagens samhälle (inklusive förr och i framtida samhället).
Tycker det är vämjeligt att vara funtad som du.
Det har alltså, enligt dig, alltid varit vämjeligt att skaffa barn? Hur känner du gentemot dina föräldrar?
Dom var inga bra föräldrar. Det går inte att garantera att nuvarande eller framtida generationer inte får uppleva lidande – därav är det oetiskt att skaffa barn.
Handlar livet bara om att undvika lidande?
Vänligt tips: gå i terapi.
Ja det är svårt att förstå men nu är det JJ gjort. Jag tycker inte det är jättekul när nån nära får barn av andra anledningar, allt förändras ju. Men man får fejka och säga grattis. Men du behöver ju inte göra så mkt mer, man måste inte ooa och aa:a hela tiden.
Det räcker med ett ”Grattis!”.
Varför funderar du ens på vad du själv tycker om saken, barnet finns till och du får väl bete dig som en vuxen.
Ja, känns lite väl egocentriskt att låta din övertygelse drabba en oskyldig men högst existerande individ? Du behöver ju inte sitta barnvakt, räcker med ett grattis.
Åh herregud, det här har verkligen blivit ett tillhåll för udda kufar. Vämjeligt att bli förälder?! Stackars dina föräldrar. Stackars dina syskon och syskonbarn.
Ja! Vad kostar det att göra någon annan glad? Ditt syskon är garanterat glad över att barnet finns som troligtvis är en av de viktigaste personerna i hens liv. Hur kan du inhe flytta dig själv ut ur centrumet ur något som inte handlar om dig?
Man undrar också hur personen ser på allt annat här i livet, är det lika vämjeligt att köpa en bostad eller bli antagen till en utbildning om man har synen att allt bara är kört? Eller kan man försöka känna sig in i glädjen hos andra, oavsett vad det handlar om, oavsett om det påverkar en själv.
Troligen inte. Bär emot att glädjas åt någons nyfödda barn. Höjden av självcentrering.
Är man inte glad så är man inte, man måste inte?
Personen behöver inte vara glad, men hen kan glädjas åt sitt syskons lycka vilket borde vara en enkel sak?
Jocke och Jonnas bröllopsprogram. Nee vad ointressant och onödigt program tv4! 🤦🏻♀️
Känns som tv4 har dåligt omdöme.
Speciellt när de redan gift sig. En del älskar uppmärksamhet så mycket att man blir chockerad.
Jag har en familjemedlem som har så dålig hygien att jag drar mig från att umgås, det är hemskt men jag äcklas verkligen runt personen. Personen är inte gammal och det har alltid varit såhär, så det är inget åldersrelaterat eller nytt. Hen duschar knappt, tvättar inte händerna efter toabesök (bor otroligt lyhört så man hör sånt), har hemsk andedräkt och naglar med synligt svart smuts under. Förutom det så tuggar personen med öppen mun och kan peta sig i näsan/naveln/på fötterna i ens sällskap. Samt att personen rapar och pruttar öppet, alltså fine att vi är släkt men jag hade inte hållit på så.
Det har gått så långt att jag drar mig från att vilja ses nu vilket är jättesynd. Men liksom är det något man ens kan ta upp utan att totalt såra personen? Eller är det totalt gränslöst att ens säga nåt?
Ew hur kan man bry sig så lite om sin hygien. Har den jobb och så?
Fanns en där jag jobbade som luktade fan, han var så smutsig så hela han var nästan svart av smuts. Nån på hans avdelning hade tagit upp det med chefen som hade sagt till honom.
Jag skulle inte umgås med den. Man kan ju bli sjuk av bakterier som sprids runt efter toalettbesök och även om man klarar sig är det sjukt äckligt. Skulle inte släppa in i mitt hem.
Tycker absolut man kan säga nåt, kanske gå ihop de närmaste? Man undrar ju hur det blir såhär om det inte ligger psykisk sjukdom bakom, det är ju inte alls normalt. Man kan ju inte ha missat hur man sköter sin hygien??
Lider hen av psykisk ohälsa? Hur är personens hem?
Jag tänker att ingen vill vara äcklig, ingen vill lukta illa osv. Men psykisk ohälsa tex kan ställa till det och göra det svårt.
I så fall får man ju försöka fixa hjälp, boende eller boendestöd. Orosanmäla.
Låter verkligen som psykiskt ohälsa att inte ta hand om sin hygien. Fast har det alltid varit så kanske det ligger något annat i botten, någon funktionsnedsättning som gör att hen har svårt att automatisera vardaliga saker som t.ex duscha? Att rapa och prutta osv inför dig, peta näsan osv är bara ohyfsat.
Två förslag…
Hitta på en historia om en kollega/granne/vän när ni i familjen sitter och småsnackar, t.ex. i samband med att någon i sällskapet går på toa (eller få in historien spontant). Säg t.ex; ”Min kollega sa att hon upptäckt att hennes kompis oftast inte tvättar händerna i samband med toabesök. Det tycker min kollega är lite jobbigt men hon vet inte hur hon ska säga till kompisen. Hur hade ni gjort?”. Eller ja alltså nu låter det lite stolpigt när jag skriver såhär, men liksom någon dylik historia som kan få igång en diskussion, som kanske får din familjemedlem att tänka till. Och du själv skulle eventuellt kunna säga t.ex. ”ni tvättar händerna va?” och skratta till som att du skojar.
En annan idé är att prata med fler familjemedlemmar utan din ”ohygieniska” familjemedlems närvaro. Fråga om någon mer reagerat, om de vet varför er familjemedlem gör såhär, osv.
Konstig fråga men, är det någon mer som har ångest i samband med att göra nr 2? Antingen är jag rädd för att helt plötsligt behöva göra det akut och inte ha nära till en toa alternativt så får jag ångest/är rädd för att bli nödig och behöva göra det någon annan stans än hemma. Men sen när det väl är gjort är allt bra. Men kan gå och oroa mig hela dagen för att det ska ske. Dem här tankarna kom efter att jag varit dålig i ett skov (alltid haft lite problem med magen) men det har aldrig hänt en olycka/jobbig situation så förstår inte varför jag ändå känner mig så begränsad! Är till den nivån att jag ibland inte äter lunch om jag vet att jag ska på ett möte/göra något där jag inte kan gå ifrån för att jag är rädd för att behöva bajsa akut! Och den stressen gör ju magen orolig… hemma är det aldrig ett problem
Det finns jättebra psykologhjälp att få ❤️
Tufft och väldigt begränsande! Jag jobbar med patienter som har ibs/ibd och som har liknande problem som du. Man kan absolut bryta de mönster som du beskriver (oro, symtom från magen, undvikanden, kontrollbeteenden etc) genom att börja bete sig annorlunda. Superkort sagt: Du behöver sluta anpassa dig så mycket efter oron och magsymtomen, leva som du vill och inte som oron/magen säger åt dig. Exponering helt enkelt. Skriv ner allt som du gör för att undvika det du är mest rädd för, och börja utmana de beteendena. Man kan faktiskt uppnå minskade symtom från magen i längden då, för hjärnan och tarmen är så känslig för hur vi beter oss. Lycka till! Och sök hjälp om du inte kommer framåt, finns KBT för detta!
Jag hör dig. Bordsskick är något som ska läras så fort barnen börjar äta med bestick… jobbar på förskola och många äter helt bedrövligt. Barnen lär sig absolut genom att öva och kladda, men man ser så tydligt vilka föräldrar som lägger lite extra tid på att stötta och lära sina barn vid maten och vilka som inte gör det.
Är det konstigt att inte vilja ha kontakt med sitt syskonbarn?
Beror väl på. Har man bra kontakt med sitt syskon är det väl lite konstigt. Men samtidigt har man ingen skyldighet till det heller.
Eh ja? Hur gammalt är barnet?
Varför? Barn är individer, kan ju va jättejobbig tex? Eller man kanske inte vill umgås med barn alls.
Låter gravt stört att oavsett vem det är inte vilja umgås med barn alls.
Nä. En del har inte bra kontakt med sina syskon, gillar inte barn eller så är just det barnet ouppfostrat eller jobbigt eller nåt annat. Man måste inte umgås bara för man är släkt.
Nej. Det är ju inte ditt barn.
Det är min storasyrra som fick barn för ca ett par år sen. Men jag ogillar barn starkt och har ingen kontakt med min syster heller av olika anledningar (och aldrig träffat barnet). Men jag är rädd att folk ska tycka jag är konstig. Om jag tex dejtar någon och han börjar fråga om min familj osv? Kommer han få red flag på mig om jag säger hur det ligger till?
Är du inte nära din syster är det ju inte konstigt att du inte har någon kontakt med hennes barn. Det är ju ingen red flag i sig att inte ha kontakt med någon i sin familj, de flesta har ju bra anledningar. Det enda som han kan tycka är red flag i detta är att du ogillar barn starkt om han nu själv vill ha barn 😅
Men då är ju han red flag för henne ändå, de passar inte ihop i så fall så är ju inget problem.
Absolut en red flag för mig. Jag hade tyckt att en person som inte ens träffat sitt syskonbarn är konstig. Men så är jag en väldigt familjekär och traditionsbunden person också.
Skönt att det finns folk för alla! Jag är inte särskilt traditionell och skulle dra öronen åt mig om dejten umgicks väldigt mkt med sin familj, det fanns många barn i den och det skulle bli stora, livliga familjesammankomster 😄
Om jag ska vara ärlig. Ja, det är en red flag. Alltså att du verkar ha brutit med din syster. Det hade behövt vara en väldigt bra förklaring för att jag skulle fortsätta dejta.
Men det kan finnas många skäl till detta som inte alls behöver ligga på ts. Finns ju syskon som missbrukar och stjäl, ljuger, manipulerar, utsätter syskonet för fara osv. Kan finnas syskon med narcissistiska drag, våldsamma syskon, psykiskt sjuka, kriminella. Stigmat kring att bryta med släkt måste upphöra, ibland har man inget annat val.
Jag skriver ju det, det måste vara ett väldigt bra skäl. Jag föredrar att den jag dejtar har normala familjeförhållanden där vi kan gå på ett familjekalas om vi blir ett par. Är det något så illa som att personen missbrukar, våldsam osv så är det fine, men är det någon som inte kan sköta relationer och ha fördragsamhet med människor så skulle jag inte dejta vidare.
Och TBH, någon som uttrycker sig att den ogillar starkt barn låter som en kuf, så jag tror inte systern är enda boven i att relationen är bruten.
Hahaha va? Ganska vanligt, tom föräldrar gillar ju ofta inte andras barn än sina egna 😄
Men det är verkligen också en red-flag. Fattar verkligen inte det. Finns verkligen föräldrar som är rent ut sagt otrevliga mot andras barn, helt sjukt.
Otrevlig ska man inte va mot nån. Men red flag att inte gilla barn, det fattar jag inte. Såklart nåt som inte funkar om man vill skaffa eller har det själv, me red flag, nej.
Byt ut ordet barn mot t.ex. spanjor så förstår du varför det är en red flag…
Och för andra är att vilja ha barn/ha barn en red flag…
Haha. Ja. Det finns. Älskar du alla barn automatiskt för att du har barn?😂
Det är väl ingen som har skrivit älskar. Men att uttrycka sig som att man starkt ogillar barn så hade jag tyckt att personen är underlig. Jag hade funderat vad som är fel på denne, om den har svårigheter med relationer, saknar sociala koder osv. Jag hade känt samma om personen skrev att den starkt ogillar invandrare, gamla människor eller kvinnor.
Skulle inte påstå att det är ganska vanligt att starkt ogilla barn. Att inte föredra att hänga med barn är en sak, men att ”starkt ogilla” då är man lite av en udda människa. Starkt ogillar du en annan grupp människor?
Nej man är inte udda. Hör det ganska ofta och känner en hel del personer som ogillar barn. Det är väl deras beteenden som påverkar det, barn beter sig väldigt annorlunda mot andra grupper.
Spännande hur olika man är. Jag slipper gärna sånt 😄
Är ju inte ovanligt alls. Finns mkt som kan hända och det kan va nyttigt att bryta. Ibland inget dramatiskt ens, inte konstigt att glida isär.
Är det inte skillnad på bryta och glida isär? Glida isär så är man ju ändå vänskapliga om man ses.
Det är inte ovanligt att inte ha kontakt med sina syskon i vuxen ålder. Berätta lite i taget, så mkt eller lite du vill.
Ingen red flag – jag hade bara sagt vi inte har så mycket kontakt. Inte ens nämnt barnet.
Man måste inte vända ut-o-in på sitt liv för en fråga.
Folk tycker nog redan att du är konstig, vännen. Varför bryr du dig? Gör som du vill. Låter som att du nog slutar upp väldigt ensam, men vill du det så kör på.
Oj. En taskig attityd kan nog se till att en blir väldigt ensam också. Det kanske du ska tänka på!
Beror på er relation men om du låt säga har en fin nära relation med ditt syskon skulle jag tycka det vore jättekonstigt om du inte ville knyta an till mitt barn (om jag vore syskonet). Abolut inte som i vara barnvakt eller något kravfyllt men att fråga hur hen mår och visa omgtanke och intresse på det viset tycker jag är grundläggande. Men finns ju inga förpliktelser egentligen.
Såg nu det du skrev om er relation. Nej, tycker inte det är konstigt när er relation är så. Skulle förklara det precis så för en framtida partner, alla har inte friktionsfria relationer till sin familj.
Ok, tack!
Jag fyller år snart och jag vet att jag säkert låter otacksam.
Men jag har verkligen inte en nära relation med min familj, men de köper presenter varje år. Och, eftersom de knappt känner mig, så är det sällan saker som jag vill ha. Jag har kunnat önska mig en bok uttryckligen, men fått ett par glittriga pumps med 15 cm klackar när jag var nyförlöst. Jag använder aldrig klackar och har aldrig gjort.
I år när jag har fått frågan om vad jag önskar mig så har jag sagt att det finaste för mig är om man donerar till en välgörenhetsorganisation. Det skulle jag verkligen uppskatta.
Då har det blivit ett himla rabalder om: ”Men vi vill ju ge dig EN SAK!” och ”Vi vill ge DIG något”.
Men jag tycker, även om jag uppskattar gesten, att det är rätt meningslöst med blombuketter via bud och presenter jag egentligen inte vill ha.
Det är helt onödiga pengar för dem att lägga.
Men jag har alltid betraktas som ”mindre vetande” i min familj och släkt, så de anser väl att de vet bättre kring vad jag ”egentligen vill ha”.
Synd bara att lägga 700 kr på ett par pumps när de hade vetskap om att jag önskade mig en bok för 159 kr.
Jag tycker det är tanken som räknas. De köper i alla fall något.
Om du fått pumps du ej använder får du väl skratta bort det och säga: ”oj, hehe. Jag och klackar är nog ingen bra kombo, särskild ej nu som nyförlöst 😅 går de att byta till andra mer praktiska skor?”
Grejen är väl lite att de inte tänker på henne? Alltså de verkar inte bry sig eller bry sig om att ta reda på vad hon vill och vem hon är.
Håller med!
Tanken som räknas? Har du varit med om att inte få det du vill ha trots att ha fått frågan?
Det finns en gräns när det inte är tanken som räknas längre.
Får jag fråga hur det blev så att du inte är nära din familj? Det är samma för mig, vi brukade vara nära men inte längre och jag vet knappt hur det gick till
Du förstår inte hur det kommer sig att din familj inte känner dig? Och ger dig ett par pumps? Inte många som får ett par pumps, ens av folk som känner dom.
Förlåt trodde du var TS.
Förstår dig. Blir ju bara slöseri.
Jag förstår dig, men samtidigt hade jag blivit tacksam att jag ens fått presenter. Min familj är en sån som inte ger presenter öht (nej inte ens på födelsedagar). Hade varit glad om jag hade familjemedlemmar som VILLE ge mig saker, oavsett vad det hade varit faktiskt..
Känner igen mig så mycket i det du skriver, och då är jag ändå ganska nära mig familj. Tror mer det handlar om en viss typ av person. Att dem liksom såg de glittriga pumpsen och tyckte dem var fina, och därför tror att du också kommer tycka det. Är i 30-års åldern och överöses årligen med rosaglittrande necessärer, tröjor och allt vad det är, av min mamma trots att jag gång på gång säger att jag inte tycker om det. Hennes svar är alltid ”men den är ju fin”.
VAR HITTA DU DEN ANSIKTSMASKEN????
Mvh friends-galning
Gammal kollektion som gjordes av make up revolution för några år sedan som tyvärr utgått ur sortimentet.
Vad/vem? https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/ArPgGr/perla-rainey-malmberg-berattar-att-en-offentlig-person-har-trakasserat-henne-i-over-ett-och-ett-halvt-ar
Jag tycker att hon ska gå ut med namn!
Paow
Paow?
Fråga om prioriteringar/livsval. Är uppvuxen med en pappa som jobbat väldigt mycket. Beslutade därför att prioritera annorlunda och både jag och min man har inte satsat på karriär utan fått barn tidigt, varit hemma länge, arbetat deltid osv. Nu när barnen börjar bli större kan jag känna viss ånger då vår ekonomi halkar efter rätt rejält jämfört med jämnåriga. När barnen är lite större vill man ju kunna erbjuda resor, upplevelser, fina kvalitetssaker osv. Hur har ni tänkt om det?
Ps nu rätt glad över min pappas val då han kan erbjuda en del ekonomisk stabilitet som ger oss som familj glädje.
Det finns studier kring vad människor ångrar på sin dödsbädd, och ingen ångrar att de inte jobbade mer eller hade mer pengar. Det absolut vanligaste är att ångra att man inte umgåtts mer med nära och kära. Jag tror att ni gjort helt rätt val!
Det blir ju alltid konstigt när man ska analysera i efterhand, ni vet ju inte hur livet sett ut om ni jobbat massor? Kanske hade ni idag haft en så pass dålig relation med era barn att resorna ni erbjudit mest blivit ett nödvändigt ont. Kanske hade ni varit så trötta att det bara blivit jobbigt.
Men ni behöver ju inte fortsätta precis som tidigare, behov förändras och om barnen är lite större nu kanske det är läge att jobba lite mer och förhoppningsvis uppskattas isåfall det ni kan köpa till dem lite mer än om de varit vara vid det sedan start.
Hur vi tänkte? Skaffade barn sent så vi hann jobba upp en bra lön och buffert, varit föräldralediga länge och jobbar inte ihjäl oss eftersom vi är seniora inom ”viktiga” bolagsroller. Men det hjälper ju inte dig. Gjort är gjort och ni har säkert haft det underbart under barnens uppväxt! Det ni kan göra nu är att se över era jobb, är det läge att byta om ni vill öka inkomsten?
Tycker närvaro är betydligt mer värt än fina saker och resor. Vi har dessutom lärt barnen att vill man ha något dyrare så får man spara. Vi har såklart hjälpt dem också när de velat ha något dyrare men de har fått bidra också.
Vi har inte åkt på några resor utomlands utan hittat på saker i Sverige. Ingen av barnen, som är vuxna nu, har klagat. Däremot har ingen av dem varit särskilt mycket på förskola och fritids. Ok, Vi har haft sämre ekonomi än många andra men det var det värt.
Jag har tänkt att jag vill h det gott ekonomiskt ställt innan jag får barn. Jag är där nu och 30, så kommer nog snart skaffa barn. Ångrar inte detta beslut en sekund, men älskar också livet utan barn haha. Det måste ju dock inte kost skjortan att åk på semester alltid dock, man kan hyra husvagn t ex eller semester i sin grannstad. Kan någon av er plugga och få en hög lön direkt kanske?
Har sovit 4-5h 3 nättr i rad. Hopas jag kan sova bra inatt.
Också sovit dåligt nu det senaste. Är det någon planet som står i retrograd eller något tro?
Min healer berättade att det beror på ökad aktivitet på månen just nu.
Tror folk på sånt?
Månen kan påverka folks sömn oavsett hur mycket man väljer att tro på det. Du behöver inte avfärda folk så som du gör.
Ökad aktivitet? Vad menas? Kanske att det var fullmåne nyligen.
Det är små islandshästar som springer omkring där uppe i full fart nämligen
Gulligt
Hjälp… tittar på Lundgren och hans bortskämda barn som tror man får jobb bara så där 😂😂
Tänker du på när yngsta dottern var på ”intervju”? Det var iscensatt för att göra ”bra” tv. Lisa Agerman som intervjuade henne är partner med Malin Eklund. De båda sköter PR och koordinering av events för Lundgrens i USA, och var involverade i tv-serien. Intervjun var med andra ord bara fejk.
Folk måste sluta tro på allt de ser.
Det var väl lika illa ändå, pinsamt
Båda verkar otroligt lata
Så är väl alla kändisbarn. Som Elsa Billgren som träffade en ”erfaren kostymör” över en fika och nu hoppas få jobb. Hon sökte till utbildningen en gång, kom inte in och orkade inte försöka igen.
Finns det någon god sushibuffé i Stockholm till ok pris? 😊
Gillar Rice på Nybrogatan
Hur går det för Paow och hennes osäkerhet mot Perla? Ngt nytt?
Alltså Jocke och Jonna ska gifta sig igen och ska spelas in för tv4🙄 vem är intresserad??
Alla jockes wt fans som backar honom i vått och torrt
De vill bara få uppmärksamhet och mer cash. Så tröttsamma.
Våra favoritsystrar planerar att resa till Thailand. De ska träffa Maximus där eftersom han är i Singapore för en matmässa.. Det här blir bara konstigare och konstigare.