My Westerdahl menar att förbud mot olika saker föder begär och en känsla av att vilja ”passa på”.
My berättar att hon länge trodde att det var något fel på henne. Att hon var svag och saknade självdisciplin, eftersom hon inte kunde låta bli att äta upp allt gott som fanns hemma. Det spelade ingen roll om hon redan var mätt eller mådde illa, suget tog över tills allt var slut.
Hon försökte följa det klassiska rådet att helt enkelt sluta köpa hem godsaker.
Problemet är att världen är full av frestelser. Butiker är öppna dygnet runt och det bjuds på sötsaker överallt, och till slut gick det så långt att hon började smyghandla och smyga med sitt ätande, vilket enbart gjorde att skammen växte ännu mer. Efter år av bantning, förbud och “förbjudna” livsmedel hade hennes hjärna lärt sig att sött var något man måste passa på att äta innan nästa försök att gå ner i vikt drog igång.
I dag gör hon tvärtom.
Hon ger sig själv fri tillgång till godis och inga restriktioner vilket lett till att fixeringen har försvunnit. Istället för hetsätning kan choklad ligga orörd hemma, glass blir gammal i frysen och sötsaker glöms bort. Hon menar att när kroppen känner sig trygg finns inte längre känslan av att behöva passa på.
Jag undrar mest hur länge den där fria tillgången måste finnas tillgänglig, innan hjärnan programmerar om?
Frågar inte åt en kompis.
Föregående inlägg 
My är någon som dykt upp i mitt flöde ibland genom åren och hennes konto har bytt inriktning många gånger, hon har promotat olika dieter och sätt att hantera kropp och övervikt. Det började väl med att hon lade upp massa om LCHF och GI-metoden och hur bra det var till att några år senare säga att det inte alls var bra och allt hon skrivit om innan i princip var en lögn. Det var så jag upplevde det i alla fall.
Jag har själv kämpat med ätande och övervikt hela mitt liv och kan säga att det finns en lösning, GLP-1 medicin som hjälper till med sug, hunger, mättnadskänslor och jämt blodsocker. För mig är det det enda som fungerat, lite som ett mirakel faktiskt.
Får jag fråga vilken medicin du tar? Jag tar ozempic 1 mg och känner noll effekt på sötsuget 😩
Jag använder Mounjaro (lägsta dosen) och sötsuget har så gott som försvunnit 🙂
Är detta fejk-Lewis?
Spelar det roll, för hur du ska läsa inlägget eller nåt?
Nej, får man inte fråga frågor längre? Antar du är anonyma Lewis, han har ju sagt att han skriver anonymt ibland.
Lewis har varit tydlig med vad han tycker om tjocka människor, lata och ligger på soffan och käkar godis. Blev bara chockad över om det nu är han som tar sprutan.
Återigen så snackar du bara skit. Har aldrig sagt så om tjocka människor.
Det jag har sagt (och upprepat gång på gång men du är för trög för att fatta) är att jag finner vältränade kvinnor mer attraktiva än tjocka kvinnor.
Nej. Du skrev att tjocka bara sitter i soffan och att det var oattraktivt. Men nu vet vi att du själv behöver hjälp. Det är väl något psykologiskt att man skriver illa om andra för att må bättre själv. Så jag hoppas du gör det.
Har aldrig hänt.
Kan säga att Oz inte funkade för mig! Jag kämpade på i ett halvår innan jag gav upp, mest pga massor av halsbränna men också för att vikten så otroligt långsamt kröp neråt. Bytte till Mounjaro och åh vilken skillnad! Nästan ingen halsbränna och vikten började äntligen gå neråt i lite mer rimlig takt. Dyrt? JA! Men enligt mig värt det för hjärnan har fått ett sådant lugn som jag inte känt på många år annars… Det är jätteskönt att inte tänka på mat hela tiden.
Håller med i det du beskriver, man tänker inte på mat hela tiden, utan snarare att man måste påminna sig att det är dags att äta.
Ja, det är väldigt skönt att inte hela tiden tänka på mat och snacks. Har en så skönt avslappnad inställning nu till mat som jag aldrig haft förut. Det är såhär naturligt smala personer känner och plötsligt känns ”jamen bara låt bli att äta choklad?” superenkelt och förståeligt.
För de flesta är det en kombination av att koppla vissa känslor till mat/sötsaker och sämre vanor kring sömn, kost och träning. Någon sammanhållen vård eller behandlingsplan kring det finns inte idag, vilket är synd. Vi ser redan vilka biverkningar ozempic och liknande bidrar med.
Ja de flesta mediciner har biverkningar och man får väga dem mot fördelarna. Forskning har visat många positiva effekter som GLP1-medicinerna bidragit med, som bättre hjärthälsa, mindre sömnapné m.m.
Jag tror att det är så himla orättvist att människor är genetiskt betingad att ha olika starka ”sötsug”.
Och att man inte kan göra så himla mycket åt själva suget utan får jobba runt det.
Kan mycket väl vara genetiskt betingat. Själv kan jag äta två chokladbitar på raken, tar jag den tredje biten känner jag bara äckel. Det blir för sött. Likaså fikabröd får sällan i mig en hel bakelse eller stor bulle.
Det finns väl studier på att desto mindre du äter, desto mindre sug. Så har det i alla fall varit för mig. I perioder då jag minskar sockret rejält, då mår jag nästan illa av att äta det.
Finns även studier på benägenheten att känna sug och att mättnadsreglera är kraftigt genetiskt betingad.
Vilka studier då?
jag tycker det är rättvist att jag inte har något sötsug – det är för att jag är bättre
Good for you 👌😄
Det finns inget ”genetiskt betingat” att vi skulle ha olika sötsug, känns som ännu en grej folk som har tendens att äta för mycket drar till med. ”Oj hoppsan jag ät upp en hel godispåse men det är synd om mig för det var inte mitt fel”….
Ja tjocka skyller alltid bara ifrån sig. Allt annat är genetiskt betingat, men inget är när det kommer till tjocka människor!
Min man äter 2-3 bitar godis och är nöjd. För mig är det lättare att inte äta nått godis alls, för tar jag 1 så äter jag hela påsen. Och p.s jag är inte tjock. Joke on you!
Jag har en kompis som klagar på att hon är tjock. Använder alltid hur mkt socker som helst, äter sjuttielva hamburgare och massor av godis. Ger man henne råd blir hon bara förbannad. Nu ska hon åka utomlands för att göra sleeve-operation🙄
Fast det för det visst. Däremot behöver man ju inte nödvändigtvis tycka synd om sig själv för det.
En genetiskt betingad dansk studie viser på att två genetiska varianter av hormonet FGF21 påverkar individens sötsug. Denna studie inkluderer 6 500 deltagere i Danmark och visar att personer med dessa hormoner har en 20 procent högre benägenhet att vara storkonsumenter av godis.
Själva studien är gjord på Köpenhamns universitetsinstitut.
Så mkt konstigt man skyller sin övervikt på idag. Ständigt matsurr osv.Väldigt få verkar ha lidit av detta på 70 och 80-talet. Övervikt var inte alls så vanligt.
Det är ett jäkla prat om att kosten spelar in allt bara, man hade väl mycket mer vardagsmotion då även om det inte känns så längesen. Ingen gick på gym som nu men samtidigt fick alla barn gå överallt eller ta sig själva till och med buss eller cykel, idag blir de skjutsade överallt
Vi åt väldigt annorlunda på den tiden. Hur många gånger fick man snabbmat/mikromat under uppväxten på 80-talet? (Jag kan räkna det på 2 händer) Hur ofta fick läsk mitt i veckan? (Det skedde överhuvudtaget aldrig) Osv osv….
Vidare, vi var ute & lekte på eftermiddagen efter skolan. Ute och cyklade i kvarteren, det var inget 25 meter hemma på gatan. TV var det en kvart på vardagskvällar & sen ”lördagsmorgon/disneydags” en timme på helgen. ”Sommarlovsmorgon” likadant, sen var man ute & lekte.
När vi var små köpte vi inget godis på vardagar, men fanns det hemma kunde det slinka ner. Men det var fortfarande strikt att vi köper inte hem (nytt) godis eller chips på vardagar. Jag har kvar det tänket nu och är nöjd med det. Vill inte äta godis varje dag, och tycker det är bra att jag kan ha lite restriktioner, att det är godis på helgen som gäller. Vi köpte inte heller hem godis i mängder, vilket jag inte gör nu heller. Handlar för det jag ska ha i helgen, om det inte äts upp händer det att det äts upp på en onsdag, men inte lika ofta då jag mer ser fram emot att vänta till helgen.
Det där beror nog på varför man äter. Mitt sötsug blir mindre av att äta lchf och bli mätt på protein och fett istf kolhydrater som triggar igång min aptit och sötsug.
Att köpa hem glass och godis i överflöd och kasta känns varken smart eller nyttigt ändå.
My är väl före detta LCHF inspiratör som försökte övertyga hela världen att byta kost så den metoden har hon nog prövat.
Ja, hon var ju då även normalviktig men började överdriva och använde dieten extremt. Sen slog det över åt andra hållet, äta allt och det har väl inte varit toppen för kroppen men hon säger att hon mår bättre. Svårt att lita på henne bara.
Jag delar din erfarenhet! Jag börjar även snabbt uppleva sötman mer framträdande, i mindre söta saker.
My är sockerberoende. Ett tag hade hon den insikten men nu är hon i sörjan igen. Förnekelse. Hon vet exakt vad hon har för socker där hemma, en sockerberoende ”glömmer” aldrig bort…
Det som blir klurigt med My:s konto är att hon tror sig vara ”genomsnittskvinnan” och har lite ”detta funkar för mig så det kommer funka för dig”-mentalitet. Men My är långt ifrån genomsnittet. Hon vägde 90 kg när hon var bara 11 år. Hon har inte en frisk kropp för en frisk person KAN inte bli så otroligt stor som hon blev redan i barndomen. Hon är egentligen den perfekta kandidaten för GLP1-medicin eller GBP-operation men så länge hon förnekar sina problem och tror sig vara frisk trots att hon väger närmre 150 kg så är det som det är. Tycker hon gjorde rätt som slutade med LCHF och plågade sin kropp med att bara äta typ 200 g kött per dag, men att gå över till att överäta och helt släppa tanken på en sund vikt är att låta pendeln svänga för långt åt andra hållet.
🎯💯
Ja, det är inte riktigt rätt sätt att äta lchf…
Jag skaffade digital pt vara matfilosofi är att inget är förbjudet. Och att man äter en portion mat samt ett par proteinrika mellanmål varje dag. Jag har gått från att hetsäta och att äta allt som finns, till att kunna ha goda saker i skåpen. Kan ta en godis ur en bjudskål eller en kaka och vara nöjd.
Trodde aldrig att jag skulle kunna hantera ätande utan ångest. Jag är aldrig hungrig, har alltid ett mellis i sikte. Om jag blir orimligt sötsugen så gör jag ett medvetet val. Antagligen ger jag efter, vilket i princip aldrig händer. Annars äter jag ett mellanmål och känner efter efteråt.
Min känsla av att äta så här är att jag äter mycket mer än innan, vilket inte är sant. Bara att jag inte hela tiden smygsvälter mig och sedan blir super hungrig.
Om man är barn eller tonåring är det väl så att det förbjudna lockar men är man en vuxen människa är det inte så enligt vad jag tycker /tror. My framhåller ofta hur bra hon mår trots sin övervikt men alltså hon verkar få varenda förkylning som är i omlopp. Hennes immunförsvar verkar obefintligt.
Hon har 2 små barn hemma. Dom drar säkert hem både det ena och det andra. Känns som alla småbarnsföräldrar antingen vabbar eller är hemma sjuka just nu.
Jag har undrat över det där, är det normalt att vara sjuk varannan vecka när man har barn? Själv är jag barnfri och är förkyld några dagar gång varannat år. Har folk det så där? Ska det vara så? Det är ju konstant tjat om barnens magsjuka, förkylning, influensa, feber. Vem som är sjuk när. Vem som har smittat vem. Känner ni andra med barn igen er i det där?
Nej inte alls. Jag är inte sjuk oftare nu än innan jag hade barn. De är sjuka ibland absolut men verkligen inte varann vecka. Första året på förskolan var de sjuka med jämna mellanrum eftersom immunförsvaret då skulle byggas upp. Men nu när de är 7 och 4 är de väldigt sällan sjuka. Min äldsta vabbade jag för sammanlagt fyra dagar under förra läsåret.
Små barn är sjuka ofta under de första åren. Det är det normala.
Har för mig att jag läst att en ettåring är 10-12 infektioner på ett år eller något i den stilen.
Föräldrar blir inte alltid smittade, småbarn har sämre immunförsvar än vuxna.
Hennes barn är väl 4-5 år nu. För mig utifrån känns det hela absurt. Blir verkligen inte sugen på barn.
Det beror såklart på, precis som för alla. Småbarnsförälder lider ju t.ex. också ofta av dålig sömn i perioder (speciellt när barnen är sjuka) – att sova mellan 40 minuter och 3h per natt i en vecka gör dig klen. Men mest beror det på i vilken ordning och i vilken intensitet sjukorna kommer (för mig i alla fall). Åker du på en ordentlig halsfluss eller något annat som kräver penicillin i början av sjuksäsongen och som kajkar ihop magen så är det mer troligt att du kommer åka dit på maginfluensa eller en härlig vanlig influensa med bronkit några veckor senare och sen är du körd för den säsongen. Du kommer få allt. Har just nu en tvååring hemma som hade maginfluensa förra veckan och som är däckad i förkylning med feber den här. Med den frekvensen så är det ju klart att man kommer få något. Det är ju inte så att man ”håller avstånd” till sitt barn när de är sjuka.
Ja det är ju rätt logiskt? Har man inga barn och inte umgås med barn så stöter man aldrig på de virus de bär på.
Sedan är inte alla föräldrar sjuka varannan vecka. Men många är lite mer infektionskänsliga p.g.a. sjukdomar som är vanliga idag, typ astma (som My har), reumatism o.s.v. Eller det är väl inte sjukdomarna i sig som gör dem mer känsliga för att bli sjuka utan medicineringen.
Första året på förskola så får dom flesta barn en hel del förkylningar osv. Dom utvecklar sitt immunförsvar fram till tre års ålder. Men mycket beror också på hur man lever som småbarnsfamilj tror jag – bor man trångt inne i storstan, mycket stress, dålig sömn, färdigmat varje dag, barnen får bara äta pasta för ”det är det enda som vill ha”. Klart man blir förkyld hela tiden då. Jag harven treåring och en åttaåring, vabbade en eftermiddag förra året och ingenting hittills i år. Är förkyld själv max en gång per år.
Va duktig du är!
Varför blev du triggad av detta?
Haha du sätter dig själv på en väldigt hög piedestal, tycker du inte
Nej det är din tolkning. Det är klart att hur man lever och vad man äter spelar roll för hur ofta man är sjuk. My Westerdahl är ju ett levande exempel på det..
Hahahaha!
Såklart, sålänge de gick på förskola kan det vara sådär, men sen är det olika för både barn och föräldrar så ser inget konstigt med det. Vissa år är både barn och vuxna sjuka mycket, andra år inte alls och man klappar sig på axeln över hur bra man skött hygien och ätit rätt och sovit rätt och sen plötsligt ett år är barnen sjuka normalt mycket men den vuxna lyckas dra på sig varenda en av sjukorna också, osv. Man klarar ju ofta fler sjukdomar än vad barnen gör, men sålänge de är så små att man måste hjälpa dem mycket och är mycket närkontakt så är det ju omöjligt att inte bli utsatt för smitta
Visst drar barn som är på förskola hem en o annan smitta men som förälder brukar msn väl inte få allt. Jag har själv haft barn på förskola o fick väl en o annan förkylning men jag var inte förkyld eller magsjuk jämt. Ett par ggr per år.
Jag har som vuxen alltid haft godis, sött och gott hemma. Även överfyllda skåp fyllt med mat och ingredienser, för att kunna laga eller baka allt jag är sugen på.
Äter absolut inte sött varje dag, och äter tills jag är nöjd. Kan omöjligt sätta i mig allt och må bra, därför försöker jag inte ens.
Jag håller med My!
Enda ordet man aldrig lär sig är väl ”inte”?
– ”Jag ska inte äta godis idag!”.. -”inte”//hjärnan
Sambon har dock svårare för att ha saker hemma, och inte äta, än jag.
Alla är vi olika. Jag kan inte ha något hemma utan att äta det samma dag. Det går inte. Handlar inte om förbud eller så, jag kan bara inte låta bli. Är fd drogmissbrukare och att låta bli godis när det finns tillgängligt är nästan lika svårt som att låta bli kokainet när jag använde. Så jag köper aldrig, det är min regel. Äter bara godis etc när min sambo köper hem det, han köper ibland som vi äter tillsammans samma kväll. En del tycker det är för strikt och att jag borde kunna ”unna mig” om han jobbar kväll eller så men nej. Det här funkar toppen, för mig.
Så du äter upp allt även fast du inte är sugen?
Och för just dig är DET balans. Man måste kunna acceptera sin beroendehjärna. 👍
Är innerligt trött på My och hennes offerkoftor, alltid vabbandes och svettig (fast hon har minsta motstånd på gåbandet) ? Förstår inte att folk köper? Hennes kurser?
Hon känns som ny JB, allt är en fasad typ.
Ja och hon är så frisk och sund och tränar som en professionell atlet och äter aaaaldrig upp sin hämtmat… Men samtidigt är hon större än de allra flesta ens skulle få sig själva att bli, och hennes fötter har helt gått sönder och liksom flytit ut p.g.a. hennes stora vikt. Och så skyller hon fotproblemen på att hon var gravid?! Haha jag känner ingen kvinna som fött barn som måste beställa specialskor som är typ 20 cm breda för att fötterna totalt havererat. Det är synd att hon inte hittar balansen. Hon behöver ju inte svälta ner sig till 65 kg igen, men hon måste ju förstå att hålla igen lite för att inte väga 165 kg ändå är fullt rimligt?
Eftersom det är så det funkar för My, så är det klart att det är så!
Självklart! 👍
Jag har alltid massor med godis, choklad och snacks hemma. Mitt sötsug minskar ironiskt nog av det. Känns tryggt att veta att OM jag blir sugen, så kan jag äta det, men då blir det också väldigt lätt för mig att välja bort det. Är jag sugen på godis just nu? Nej – men imorgon kanske jag är det och då kan jag ju äta det. Det är liksom aldrig ”allt eller inget” för mig. Brukar bli att jag äter några få bitar godis varje dag bara. Om jag äter upp mitt godis fast jag inte är sugen egentligen så slösar jag ju mitt godis, då njöt jag ju inte av det ändå? Bättre att spara det då till ett annat tillfälle
Jag har ”fri tillgång” på godis hemma. Men äter 1-2 bitar på kvällen framför tvn. Äter jag mer börjar jag må illa. Har alltid varit så. Kan äta ett kex eller två eller en bulle. Fascinerad av folk som kan trycka i sig en hel påse på samma gång
Lustigt det där. Är samma som du när det gäller godis; oavsett om det är choklad, lakrits eller sött godis. Kan äta runt tre bitar innan det tar stopp. När det gäller kakor och bullar däremot finns inga hämningar, kan öta tills magen står i fyra hörn.
Grejen är att man inte ens behöver trycka i sig? Du hade behövt det, men för andra är 30:e biten lika lätt att äta som den 1:a är för dig, kanske till och med lättare. Det är ett kroppsligt begär som är kvar från när människan levde på savannen.
Människan åt väl inte godis eller sötsaker när de levde på savannen.
Mat med mycket energi åt vi så fort vi kom åt. Krpppen har inte ställt om till att vi har mat i överflöd nu.
Låter underbart, men rent krasst är
Hon rejält tjock.
Vad hon säger så år inte det
Hälsosamt heller. När hon åt lchf och var normalviktig såg man att hon såg ohälsosam ut då med, svältfödd, i ansiktet.
Så problemen går nog mkt djupare än så tyvärr, men fattar hennes kamp.
Jag har den samma och man försöker bara hitta ngt som fungerar.
Att inte stressa kring mat för barn är sunt, MEN hon som barn var ju i en onormal situation så hon har jju haft motvind sedan start.
Jag tycker my är ute också cyklar kring barnen… hon tycks helt fascinerad att ett barn i 3 årsåldern inte trycker i sig en gigantiskt bulle (sån där som är stor som en tårta) trots att han får, och tror det beror på hennes egna matstrategier. Men sådär är ju alla barn i den åldern. Bjuder man på tårta på kalas äter 90 % inte upp.
Hon kanske jämför med sig själv .
Jag tror hon har en skev syn på hur folk äter och att det baseras på henne själv. I julas satte jag fram en bit mjuk pepparkaka och en bit kladdkaka framför min son. Han åt en tugga av pepparkakan och ratade kladdkakan helt, och bad om äppelbitar. Och vi är ändå strikta med socker och serverar enbart sådant vid speciella tillfällen, så vi har ju ”förbud” enligt My och han borde ha vräkt i sig tills han blev illamående om hennes teori funkade…
Det är visserligen inte så konstigt kan jag tycka? Många barn är ju rätt restriktiva mot sådant de inte är så vana vid att äta så om ni äter väldigt lite kakor så kan det ju vara att han efterfrågade något han tycker smakar gott som han är van vid
Ja därav att jag inte förstår varför man introducerar sådant som en vardagsgrej så tidigt. Varför ska barn vänja sig vid de söta smakerna som kakor och fruktyoghurt har? Där köper jag inte riktigt My:s argument att ha sånt framme hela tiden. Det kan skapa en vana av att det man stoppar i munnen smakar väldigt sött.
Va man inte ätstörd innan, blir man det när man går in på den här sidan.
Allt är stört, dieter och olika tänk kring hur man ska sköta sin kropp
Är en trigger.
Och ännu värre är att tipsa om att hålla sig h.ä.l.l.s.o.s.a.m – förutom att vara en stolt snällfet.
Då är du i ditt esse och fullt frisk.
Då ska du vara naken, trycka i dig gifflar och – VARA STOLT.
Men resten är det fel på, speciellt om du är snygg, och medveten om det.
Lovisa Vorge skulle till skammen direkt, för hennes ryggrad syntes för mycket.
Bilden togs på fel sätt.
Har man en ätstörning åt ena hållet (smällfet), så ska det hyllas, är man ätstörd åt det andra, att man är smal, ska man bli arbetslös och gömma sig, hängas ut och tryckas ned.
?
Du har här, ändå inte lyckats ta till dig argument och perspektiv vad det handlar om? Att kritisera i sak ÄR INTE att kritisera någon som person. Du är verkligen så resistent? Dina överdrifter är skrattretande.
Haha vad har du tagit så här på förmiddagen?
Snällfet låter ju ändå trevligare än styggsmal.
Ska förbjuda mig själv att gå till gymmet så får vi se om suget blir oemotståndligt och jag går dit i eftermiddag.
👊😄
Då har du alltså ett sug efter gymmet från början, förstår inte varför du måste förbjuda dig från att gå dit?
Om du är en person som främst är motiverad av förbud utifrån så förbjuder även jag dig att gymma. Och är absolut inte en frukt idag, det är strängeligen verboten!
Men det funkar för vissa? I perioder när jag behöver bryta ovanan att inte gå till gymmet för att det känns för tungt sätter jag en gräns, 20 min sen MÅSTE du gå hem. Att inte träna sig helt slut hjälper min hjärna att ställa om från gymmet till ett ställe som är väldigt jobbigt till ett ställe där det är lätt och kul. Efter några gånger kan man gå tillbaka till vanliga träningspass igen.
My är mer fanatisk än en sektledare till den diet hon håller på med just precis då. Först var det LCHF, sen GI och nu detta. Hon har sån bemästrande ton när hon pratar om det.
Hon säljer kurser för tusentals kronor till de hon lyckas övertyga.
Vem köper hennes kurser? Jag förstår inte hur man lockas för det handlar ju bara om att sluta banta och sluta ha massor av förbud? Det är ju en filosofi man kan anamma utan att köpa en kurs för flera tusen kr.
Och sen fortsätta vara tjock…acceptera sitt öde
jag kommenterade ett inlägg en gång då hon sa att vissa föds tjocka och att det bara är så, man kan inte göra något åt det helt enkelt. Och att hon va en av dem. Jag ifrågasatte just detta, med att man föds tjock. och skrev att alla har såklart olika genetiska förutsättningar, både arv och miljö, för att lyckas bättre eller sämre, men ingen föds tjock.
Men hon menade på att det visst är så och hon drog en visa ur henens barndom som hon tyckte bekräftade detta ( men det var mer att hon hetsåt än att hon var född tjock). Så det hon promotar nu är att är man tjock så är man född sån, och att det ska vara så.
Lady Dahmer hävdade länge att man inte kan bli smal utan att plåga sig och svälta och att det ändå aldrig var hållbart i längden. Sen började hon träna typ karate och lägga om kosten lite och plötsligt var hon också smal. Tänka sig!
Jag undrar hur hon gör med skärmtid för sina barn? Gäller samma filosofi där, att fri tillgång gör att man inte är så intresserad?
Jag har lite svårt att köpa konceptet för barn är ju ganska gränslösa och min erfarenhet är att rutiner och regler ofta skapar harmoniska barn. My har skrivit att barn som har massor av sockerförbud äter godis tills de KRÄKS när de väl får tillgång. Det låter påhittat tycker jag? Barn som inte har matats med bantningspropaganda har ofta en naturlig mättnad som infinner sig långt innan kräkningar uppstår…
Det är nog olika det där med förbud. Hade en period med mina barn där det fungerade bäst med fri tillgång till skärm då blev de inte så stressade kring det. När de visste hur mycket tid de ”hade rätt till” så blev de helt låsta runt det och fick panik om man var borta en dag och inte hade möjlighet att använda. Med inget förbud så kunde det gå flera dagar innan det ens var intressant och då kunde vi även vara mer generösa med längre tid det tillfället. Så är nog rätt personbundet vad som funkar med alla möjliga beroenden och rutinee
My och allas favoritinfluenser HT kan ju bilda en klubb där sockerberoende och dålig inställning till kost och hälsa är centralt… Gärna dra in barnen också i ens dåliga matvanor 👍🏻
Har My ett lika stort shoppingberoende också?
Nä men det är ju bara en bonus såklart!
Jag ställer mig mer frågande till varför man ens ska introducera godis i den mängden som My verkar göra för sina barn i så tidig ålder. Absolut om de hade varit småsyskon – då är det lite svårare att hålla på godisreglerna, men inte omöjligt. Nu är det ju ett tvillingpar som hon överhuvudtaget inte hade behövt ge godis så här tidigt och framför allt inte i den mängden som de får. Då tänker jag främst inte på att de kan bli tjocka, men på tänder och att godiset ersätter annan – de facto – bättre mat. Nä, det är knepigt.
Ja det är faktiskt lite underligt. Med den genetiken My bär på borde hon också vara försiktig. Förhoppningsvis väger inte något av hennes barn 90 kg om 8 år, men det är ju inte så bra förutsättningar om chips och godis introduceras när barnen är 2 år…
Har man såna mängder hemma är det ju inte konstigt det inte tar slut..
Jag har fått enorm hjälp av hennes kunskap. Jag kan nu också ha hemma godis och annat utan att äta. Tricket för mig är att verkligen njuta och uppleva de gånger jag inte kan stå emot. Min kropp vet nu att jag inte förnekar den något och på något vis har det hjälpt mig att höra vad min kropp mår bra av. Det går nästan inte beskriva hur skönt det är att vara av med den ständiga matkampen.