Är inte drömmen för många att faktiskt få styra sin egen tid?
Att få vara mer med sina barn, ta hand om vardagen, skapa, leva utan att varje vaken timme måste motiveras med ett anställningsavtal? // Amanda Lekland
Influencern Amanda Lekland meddelade i det här inlägget att hon haft möjligheten att säga upp sig för att vara hemma med sina barn och ta hand om hus och hem, och möttes av många positiva kommentarer, men också en del kritik.
Hon kallas för ”curlingmorsa”, någon skriver att förskolan minsann är viktig och att Amanda tar bort barnets möjlighet att leva ett normalt liv samt att hon borde hemskola barnet på gymnasiet eftersom hen kanske blir trött av att gå dit.
Nu sticker jag ut hakan här som den barnfria Bloggbevakare som jag ändå är, men är inte det många mammors dröm?
Att inte behöva lämna bort barnet till andra människor att ta hand om, på majoriteten av barnets vakna timmar?
Ni gick jag aldrig i någon förskola då, och kanske har jag missat något – men hur kan det här mötas av så mycket kritik?
Kommer den från andra föräldrar som egentligen önskar att de kunde göra samma sak för sina barn eller vad tusan är det som pågår?
Föregående inlägg
Att hon är hemma med barnet innebär ju inte nödvändigtvis att hon isolerar hen. Det är viktigt för barn att träffa andra i samma ålder, och även att öva på vissa saker som man gör på förskolan. Men sådant går att göra hemma, på öppna förskolan, och tusen andra ställen också.
Det viktigaste är väl att det fungerar för henne och familjen.
Håller med dig.
När jag var liten så samlades dagmammor och hemmafruar då och då i en lekpark/ lokal med oss barn. Vi behöver fler dagmammor, tror att många barn skulle må bättre.
Åh, dagmamma❤️
Ja, har man den möjligheten så är det väl upp till var och en.
Det anses riskfyllt eftersom ekonomiskt beroende kan minska handlingsfrihet, trygghet och pensionsrätt, särskilt vid separation eller dödsfall. Detta snarare än att det i sig handlar om brist på självständighet, vilket det också är.
Ekonomin är viktig att tänka på. Det går ju att göra arrangemang, t.ex att en del av mannens lön investeras åt frun, eller liknande. Sedan beror det ju på ifall man tänker vara hemmafru för evigt eller exempelvis tills barnen når skolålder. Ibland tycker jag att det slås på lite för stora trummor direkt det talas om hemmafruar, för att normen i Sverige är två förvärvsarbetande (vilket inte heller fungerar så bra alla gånger med mycket stress och brådska för alla i familjen). Finns ju dock hemmafruar lite här och där i världen, också i västländer.
100% missunnsamhet! Självklart är det fantastiskt att kunna välja att vara hemmafru un der småbarnsåren om man önskar det. Finns så många andra sätt än förskolan att ge barnen stimulans och träffa andra barn. Öppna förskolan, fritidaktiviteter och andra evenemang för barn finns i de flesta lite ”större” städer. Viktigt bara att lägga undan till pension osv.
Tänk vad magsjukor m.m man slipper när barnen blir lite äldre och inte skickas till förskolan sjuka. De borde lägga in 24 extra vid just magsjuka och diaree. Många gånger så går skiten runt, man får vabba och sedan bli sjuk själv.
Avskyr när så kallade feminster som skriker att kvinnor har rätt att välja hur de vill leva. För att i nästa andetag se ner på kvinnor som väljer att gå hemma.
Kvinnor gör alltid fel enligt andra kvinnor.
Mammor gör alltid fel enligt andra mammor.
Är nånting man gör nånsin rätt? att säga upp sig för att vara hemma mer med barnen är fel” Förskolan är viktig!”. När gbg stad öppnar upp för 30h vecka för barn som har föräldrar som är f-lediga med syskon, nä då jäklar är det också fel ”hur kan ni lämna bort era barn, dom behöver va hemma med familjen?”
Så länge hon inte gör som Hanna Theorin och håller ungen hemma på grund av sin egna sociala rädsla. Spenderar hela dagarna hemma eller i affären. Tragiskt. Bara man gör det bästa för sina barn och ser till att de får en fin uppväxt så spelar det ju ingen roll hur man gör det. Bara för mamma är hemma hela tiden behöver ju inte barnet bli isolerat. Bara man gör tvärtemot Hanna så går det nog bra!
Alla vägar bär till Hanna.
Men Hannas vägar bär bara till shopping.
Hur kan hanna ha social ångest/social fobi eller vad det är, men kan utan problem gå på Gekås, Rusta, handla mat och sånt?
Är det att behöva prata med folk hon tycker är jobbigt? Man kan ju låta ungen gå på någon aktivitet, lämna på förskolan osv utan att prata supermycket med andra om man tycker det är jobbigt. Va lite fåordig och tillbakadragen så lär folk inte orka försöka efter ett tag utan räcker med ett hej, tack och sådär.
Sen samtidigt kan hon kontakta vården och springa till läkaren ofta utan problem?
Jag tycker nya miljöer och sånt jag inte gör ofta är jobbigt. Har jag inte handlat på någon vecka är det ett jobbigt steg att ta igen för min ångest blir hemsk. Men det gör även att söka läkarhjälp är det sista jag vill göra, är alltid så nervös och tycker det är jobbigt att behöva sitta och prata med en läkare. Då hade jag hellre varit i en mer avslappnad omgivning där det inte enbart är fokus på mig.
Ibland kan jag vilja skaffa barn för det hade hjälpt mig att komma ut, få en gemenskap och även få in rutiner😂 Då MÅSTE man handla mat varje vecka, gå ut och aktivera barnet, vara lite social och allt sånt för barnets bästa. Just nu förstör jag bara mitt eget liv, vilket såklart är tråkigt men helt okej ändå.
Hade inte Lady Dahmer en liknande diagnos?
Jag kan bara svara för mig själv nu.
En del perioder/ dagar är det jätte svårt att gå ut genom dörren för att tex hämta posten. Dagen efter kan jag ränna runt bland folk utan att må skit. Många gånger handlar det om hur man mår just den dagen.
Tagit mig över en vecka att gå ut med sopor för ångest, ”rädd” att möta någon eller liknande. Tacka fan för att det är kallt och jävligt och inte sommar just nu.
Alltså för sopor börjar lukta och blir äckligt när det är varmt.
Fast så mycket ångest kan hon omöjligt ha med tanke på att hon i princip handlar varje dag. Det verkar ju som begränsningen är andra människor, och mer att hon är obekväm än att hon får fysisk ångest skulle jag gissa. Tror hon egentligen skäms över sitt ”kändisskap” men hon kan inte sluta för hon tjänar så mycket pengar på det samt vill inte ha ett vanligt jobb.
Jag tycker mest det är konstigt att hon är helt handikappad när hon har mens säger hon men nu springer hon på Lidl
Håller med. Å andra sidan så vad hon har förstått så är det ju alla hjärtans dag i helgen och det är viktigt att fira.
Haha hon avslöjar sina lögner hela tiden.
Det var någon som bor i närheten som sa att hon handlar de tider det är få människor där. Det känns ju rimligt. Där har hon ju tur och kan handla när andra jobbar. Sen vet vi ju inte om det är utan problem, hon kanske tycker det är jobbigt men hon har ju uppenbarligen ett shoppingberoende så det tar väl över.
Det är ju synd om hon nu har social ångest men då får man ju jobba på det, gå terapi eller på något sätt få hjälp för sitt barns skull även om man själv är nöjd med att leva isolerat. Undrar om barnet ens får ta hem/besöka vänner i framtiden? Hur ska hon kommunicera med föräldrarna om hon inte ens vågar möta dom på förskolan?
Om hon är influencer så har hon väl jobb, och är inte hemmafru? Nu blir jag förvirrad. Eller är det influencerjobbet hon ska sluta med?
Heter hon Lekland i efternamn på riktigt?🎡
Men FÅR man lämna bara ena barnet 9-15 och ha det andra hemma?
Jag menar, förskolan är ingen barnpassning där du kan välja vilka barn du ska lämna.
Olika i olika kommuner. Där jag bor får man lämna syskonet 30 h om du är hemma med den yngre (eller arbetslös osv).
Skönt för henne! Hade gärna varit hemmafru om ekonomin och framtidsekonomin tillät det. Är helt övertygad om att både jag och barnen hade mått bättre av det. De har ju ändå skolplikt vid 6 års ålder, sen går de i skolan tills de är 18 och sen börjar de jobba och skaffar egen familj så det är en så kort tid man får vara med dom helt villkorslöst. Tror att mycket av den psykiska ohälsan bland både barn och föräldrar skulle minska om fler hade möjlighet att inte behöva springa så fort i ekorrhjulet.
De mammor jag känner vill jobba, och ser det som positivt att återvända till jobbet efter föräldraledigheten. Det här är kvinnor som har högskoleutbildning och yrken som de brinner för, och så är det ju så klart inte för alla. Att vilja ha en balans mellan familjeliv och jobb kan ses som att man ””inte vill vara med sina barn” när det gäller kvinnor, men ingen säger samma sak om män med jobb och barn. När jag ser tillbaka på min barndom ser jag det inte som ett problem att min mamma hade ett jobb, det känns bara helt normalt och det är ingenting som har påverkat mig.
Alla får göra som de vill, men jag hoppas att man ser till att ha det på det torra ekonomiskt och juridiskt om man inte jobbar eller jobbar mindre. Jag har inte koll på influencern i inlägget, men det bör ju också noteras att dessa kvinnor som propagerar för att mammor ska stanna hemma faktiskt har en egen inkomst från sin närvaro på sociala medier. Detta involverar också att exponera sina barn vilket har egna nackdelar.
Min mest kontroversiella åsikt är, även om man så sagt får göra som man vill, att jag är glad att hemmafruar/hemmamammor inte är normen i Sverige. Jag har inga problem med att de existerar, men jag skulle tycka det var ett problem om mina barn växte upp i ett samhälle där ”pappa jobbar och mamma är hemma”. Sen kan man spåna om att pappor minsann också skulle kunna stanna hemma, men jag tror vi alla vet att det inte skulle bli så under rådande normer.
Min pappa var hemma och mamma jobbade.
Det gick hur bra som helst, om man bortser från ekonomin.
Samma här, pappa var hemma och mamma jobbade.
Tänker på min barndom minst varje dag, älskade att alltid ha en förälder nära <3
Det är socialismens (och kommunismens) ideologi som har format ett förakt mot hemmafrun och mot att barn inte lämnas på förskola för att fostras i grupp.
Man har i nu ett århundrade hjärntvättat oss med uttryck som kvinnofälla,kvinnlig frigörelse,jämlikhet,gruppfostran,socialtsamspel osv.
Barn blir efterblivna enstöringar om de ej lämnas på förskolan från 1års ålder.
Kommunerna är så stolta när de berättar att de minsann bara har heltidstjänster ,det är skambelagt och fult att vilja jobba deltid när man är kvinna.
Det är också numera skamligt att vilja gå i pension mellan 60 och 65år. Ett resonemang som jag inte kan köpa när arbetslösheten bland unga är hög. Varför ska de äldre försörja dem m bidrag när det borde vara tvärtom.
Ett år är för tok på tidigt för stt börja på förskolan.
Om det mesta hon mötts av varit SÅ positivt, som hon skriver inledningsvis, så har hon dragit fel slutsats i form av vad normen säger utifrån de negativa kommentarer hon fått. Alla livsval kommer att provocera ett antal personer av olika skäl. Det fåtalet befäster ju inte en norm om det man till största del möts av är positiva tillrop.
Det tråkiga/konstiga är ju att det (nästan nästan) alltid är mammorna. Som gör dessa val för barnen, familjen sig själv. Säger inte att det inte finns fördelar men som sagt, alltid kvinnor… Om det vore mer jämställt där så visst, men vill inte ha tillbaka nåt 50-tal och norm med bara hemmafruar…
Man kan ju säga till mannen att sätta in XXXX kronor på ett konto som sedan förs över till kvinnans pension.
Hur ar det konstigt? Kvinnor har alltid tagit hand om barn i urminnes tid lol.
Jag skulle inte vilja leva så, behöver mer intellektuell stimulans och sociala interaktioner än så.
Min pappa var förtidspensionerad och blev därför en ”hemmafru” medans mamma jobbade. Jag kan säga att han fick ALDRIG skit for det, vad han fick istället var oandligt med beröm for vilken bra pappa han var. Säg tog mamma med oss till en kiosk for glass då var det ”ojoj så många barn du har, oj vilka vildingar” typ, när pappa tog oss till samma kiosk ”ojoj vilken superpappa du är!”.
Ps, han var en superpappa! Han tog med oss på äventyr och gjorde vårat hem varmt, fint och bästa platsen för ett litet barn att vara nyfiken och trygg i.
Bor själv i usa i 15år och skulle jag få barn så skulle jag/vi välja att jag blir bli hemmamamma också. Våran hyra ar 10k, att ha en plats på dagis nära oss kostar 20k… :)) Många är rädda for att låsa sig men här finns massa grupper for mammor med barn hemma som möts upp, går på museum, parkhang eller andra äventyr.
Sen så sparar ju min man till mig no matter what så det är ju en säkerhet som kanske inte alla har.
Många säger ju men what about DIN karriär, ahh alltså har aldrig brytt mig om att ”göra” karriär, jag jobbar för att fa pengar och är det som servitris, kassör eller kock spelar mig inte någon roll om det är de jobben jag behöver ta som har ”förlorat” min karriär som hemmamamma senare lol.
Fler barn skulle 100% må bättre med en betydligt senare institution. Hemskt att bebisar på förskolan. Barnen är de som tar mest stryk i vårat samhälle och det syns.