Samir Badran lägger minsann inte pengar på hög längre, utan han vill leva här och nu.
Han är trött på sättet han uppfostrades på, där man bara ska spara, spara, spara och tänka på framtiden för vem vet om man ens blir gammal?
Han tänker inte sitta och vänta tills han är 65 år gammal innan han börjar spendera sina pengar, för tänk om han kastar in handduken innan det?
Gry Forsell frågar om det går att hitta någon form av balans där för det är ju trist att bli 75 och att det kommer som en överraskning, och att man då inte ha några pengar, men Samir säger att han inte tänker så, att han egentligen inte tänker alls utan bara lever.
Spara eller slösa?
Vem är du i den här situationen? Jag är nog mer som Samir än en riktig supersparare. Jag har inga biologiska barn som behöver ärva mina pengar för att kunna köpa en skrubb på Södermalm för 8 000 000 kr för att ha någonstans att bo, så jag tänker att jag ska ”go out with a bang”.
Jag ska landa på +/- 0kr när min begravning är avklarad! Ka-ching!
Föregående inlägg 
Jag har två biologiska föräldrar och jag vill att de spenderar sina pengar på sådant de tycker om och vill göra. Spara inte till ett arv för guds skull!
Håller med, lev upp era pengar och upplev det ni vill göra – lägg inte pengar på hög på ålderns höst.
Jag vill inte vara en tråkmåns men många av er kommer bittert att få ångra det tankesättet längre fram i livet.
Dessutom missar ni en av de bästa fördelarna med ett tidigt sparande: den fantastiska ränta på ränta-effekten!
Pengar kommer inte vara värt ett skit om några år. Vi kommer leva i en helt annan typ av värld där ingen ska äga något. Du kommer inte ha möjlighet att varken spendera eller äga och alla som inte är superrika kommer ha medborgarlön. Det digitala kommunistsamhället byggs sakta men säkert upp. Vår enda önskan kommer att vara frihet…som vi aldrig mer får tillbaka.
Jodå, jag har läst på en hel del om det men tror faktiskt inte att det är så lätt att skapa en ny världsordning under de kommande åren. Inte fullt ut genom att avskaffa privata egendomar och tvinga människor att hyra allt istället för att äga något. Inte en chans.
Samhällets system för utsatthet däremot kommer att förändras och försämras i stadig takt. Allt från ekonomiskt stöd till grundläggande välfärd. Så alla som förlitar sig på a-kassa, långtidssjukskrivning och pensioner kommer att få sig ett brutalt uppvaknande. Vi kommer att få klara oss själva i mycket högre grad i framtiden.
Men ordna din egen ekonomi. Varför ska dina föräldrar leva med lägre standard för att du vill ha ekonomisk trygghet när de är döda? De måste vaggat dig fel.
Men spara med ränta på ränta effekten har ju inget med att man vill att sina föräldrar lever gott och inte sparar för ett framtida arv.
Tror ingen har menat att man ska spara för att någon ska ärva. Tror att man kanske ska ha lite bakom ryggen när t.ex. det är dags för pension. Att få ut ca hälften av vad man är van vid, blir nog ingen dröm.
När är ”längre fram i livet” då? Jag är över 40 och behöver inte mina föräldrars pengar. Så otroligt trist om alla ska leva för att samla till stort arv ingen generation får använda. Hur kan du missunna dina föräldrar att göra vad de vill med de pengar de jobbat hela sitt liv för?
Jo du är en tråkmåns. Lev lite seriöst
Din syn är att pengar föräldrar tjänat ihop bör vaktas på för att de vuxna barnet/barnen ska ha pengar att ärva. Äckligt synsätt!
Mina syskon och jag är alla överens om att våra föräldrars pengar är deras. Däremot hör vi fortfarande av oss ibland till föräldrarna om råd gällande investeringar och utbildning och sådant som gör att vi kan vara självständiga. Jag älskar att mina föräldrar slösar på sina pengar och ofta är generösa mot sina egna föräldrar och vänner. Vi vuxna barn tar hand om oss själva för vi har fått en bra grund och det är värt mycket mer än att skapa drama över att ens föräldrar använder sina pengar!
Håller med. Att mina föräldrar vill lämna något sorts penga-arv till mig är fint men värdelöst egentligen. Vill inte verka otacksam, men jag ser mycket hellre att de använder pengarna till något som gör dom glada och skapar fina minnen.
Mina föräldrar portionerade ut pengar till mig och syrran varje jul. De ville se att vi hade kul/nytta av pengarna medan de levde. Det fanns iofs en slant kvar att ärva också. Själv äger jag inget men är jätteglad att jag satte mina barn i bostadskön när de var 18. De fick varsin liten etta i innerstan genom den.
Det gör min mamma och jag blir galen på henne. Jag vill att hon unnar sig medan hon lever men istället: ”Nej jag vill att du får något efter mig”
Men om det gör henne glad så tycker jag hon ska få hålla på 🙂 Det ger henne nåt, en slags trygghet att du får pengar sedan hon gått bort. Och hon kanske unnar sig ändå? Hon kanske inte önskar sig nåt som kostar utan har det jättebra som det är?
Det har hon tyvärr inte eftersom hon är svårt sjuk och knappt får någon pension. Så jag köper sådant till henne som hon behöver och vill ha men som hon inte köper själv.
Då förtjänar du väl de pengarna hon ger dig sen.
Nej det tycker jag inte.
Nähä?
Okej, men du får väl finna dig i att din mamma gör som hon vill.
Bitch
Du är så osympatiskt. Ingen borde vilja att ens föräldrar kompromissar med sin egen livskvalitet för att lämna pengar när man är död. Istället för att oroa sig för sin mamma och känna att hon nu behöver köpa saker till sin mamma hade varit enklare. Du är väl samma anonym som ovan och då är det mycket bättre att få behålla sina pengar direkt och investera dem som man önskar än att vänta på dem.
Så härligt att höra /läsa spendera användas i rätt sammanhang. 🙂
Om du vet med dig i hyfsat vuxen ålder att du inte tänker bli längre än xx år, så visst spendera majoriteten av alla pengar. Känns ju som ett ganska morbid-way of thinking men vem är jag att döma..
Jag vet inte hur gammal jag blir men hoppas förstås bli gammal nog och då vill jag både leva OCH ha pengar sparade för gråa dagar när man är pensionär. Lite 50/50. Är inte den som snålar tusan för att kuna leva gott sen, utan jag försöker fördela det så jag kan ha det ganska bra nu och ganska bra sen med.
Känns ju jävligt trist om man kör plattan i mattan och spenderar som att det inte finns en morgondag…och sen så vaknar man till en morgondag ändå och tänker ops, nu då?
En kombination. Jag har barn & hus så måste ändå ha någon form av buffert, plus sparar till barnen. Men min mamma dog pga en vårdmiss när hon var 57, min pappa har fått cancer som 65 åring, ska gå i pension om en månad.. jag har gått från en supersparare till att faktiskt tänka lite mer att jag inte behöver spara på varenda krona. Det behöver inte vara antingen eller 😃
Exakt samma här! Min mamma blev sjuk några år före pension och hennes ”spara”-mentalitet genererade bara arv till oss när hon dog några år senare. Det har helt förändrat mitt sätt att se på mina pengar. Jag har en trygg tillvaro och stabilt sparande men jag nekar inte mig själv nånting som jag har råd med. Yolo.
Mina föräldrar har levt som sparor hela livet men efter att de gått i pension har vi barn lyckats få dem att spendera mer. De har faktiskt efter lång övertalning sålt vårt barndomshem (som var helt opraktiskt för dem att bo i med branta trappor och sämre tillgänglighet) och köpt en mindre enplansvilla som är totalrenoverad. De åker utomlands flera gånger per år varav en längre resa (6-8 veckor) under vintern för att slippa halkan i Sverige.
Själv är jag en slösa av rang medan min man är en spara så vi kompromissar och det brukar bli bra. Vi unnar oss men har buffert för nödfall och framtid.
Hur lyckades ni med det? Mina föräldrar lyssnar inte och är helt inne i sina tankar och planer som de förstås tycker är smartast och bäst.
Vi började prata med dem redan innan pensionen. De hade även en sommarstuga då. Beskrev fördelen med att flytta när man fortfarande är pigg i huvudet och bo in sig i sitt nya hus, lära känna området osv. Sedan började vi skicka annonslänkar till dem och följde med på visningar, åkte runt och letade efter bra områden osv. Det som blev dödsstöten var faktiskt att min pappa blev väldigt svårt sjuk i covid och då fick sig mamma en tankeställare om att bo helt själv i det stora huset eller att pappa inte skulle kunna flytta hem ordentligt då huset har höga trösklar och inga sovrum på nedervåningen. Det är ett gammalt och stort sekelskifteshus som inte är renoverat alls sedan 80-talet så finns mycket att göra.
De bestämde sig för att testa att lägga ut huset för att se vad de kunde få för det och om det blev sålt så kunde de tillfälligt bo i sommarstugan som är enplans. De fick mängder med intressenter för huset och det såldes för långt över vad de kunnat tro. Ganska snabbt därefter veva rasade bostadspriserna så när enplansvillan kom ut på marknaden köpte de den väldigt förmånligt med en stor peng kvar efter husförsäljningen och då sålde de även sommarstugan till min ena bror (för marknadspris).
Det löste sig väldigt bra men satt långt inne att sälja innan det väl blev av. Tog nästan 8 år för dem från att vi tog upp det till att det blev av men nu är det två glada pensionärer som lever enkelt i huset och har gott om pengar att resa och nöja sig för 🙂
Tack!
Håller helt med Samir. Vad är poängen med att snåla in på en massa man vill göra under åren man är frisk och har ork? Lev här och nu!
Finns väl en massa 50-70 åringar som är friska och har ork att göra saker? Jag känner till många som köper lantställen i Sverige eller utomlands efter 55 då det är först då de slagit av på takten på sina jobb och tycker de har tid och möjlighet att lägga på ytterligare ett boende.
Men man bör absolut leva här och nu också, hitta en balans!
Det kan kännas mentalt bra att kunna lämna något av värde efter sig.
Men har man inga barn så kanske man tänker annorlunda.
Jag är inte så mycket för att slösa och inte heller för några speciella äventyr ute i stora världen.
Kan jag glädja någon (mina barn) med mina tillgångar så njuter jag mer av det.
Jag som vuxit upp med dagssländor till föräldrar om aldrig sparat ett enda öre till mig har många gånger önskat att de iaf kunde lagt undan lite pengar till mig. Så att jag t.ex. Fått hjälp med kostnad för körkort, investering till första bil/hus/fickpeng på en större resa. Något iaf. Men inte fått ett enda öre.. Dom har inte ens haft pengar till att betala en operation som inte täcks av staten, utanndet har jag, som sparar, behövt betala för dom.
Aldrig att jag vill bli så. Sker det något oförutsägbart, som medför en stor kostnad, så vill jag kunna ta den där och då och inte behöva vänta 1-2 månader.
Relaterar sååå mycket. Det är som att jag blir deras förälder nu när jag är vuxen och har efter många år lyckats tjäna bra med pengar men jag kommer alltid att vara besviken över att de inte sparade en enda krona till mig när jag vet att de hade kunnat det om de inte var så slarviga.
Verkligen samma här… behöver konstant hjälpa till med hyra, mobilräkningar och andra kostnader för att en av mina föräldrar inte har råd. Det handlar iofs inte om att hen levt loppan för pengarna utan mer haft bristande koll på sin ekonomi och tagit dumma beslut. Blir också väldigt avundsjuk på folk som FÅR pengar av sina föräldrar… så därför har jag blivit en riktig Spara.
Jag tänker absolut inte leva loppan för alla pengar utan ser varje sparad krona som mina barn får ärva som en långsiktig vinst för familjen. Sedan är jag inte som min svärmor som lever extremt snålt bara för att spara mer, men jag vill absolut kunna ge pengar vidare till mina barn så jag amorterar av bolånet för fullt och planerar inte att börja resa som pensionär bara för att jag kan. De pengarna sparar jag hellre och lever enkelt efter pensionen.
Mina föräldrar sparade till mig så att jag hade en slant när jag blev vuxen och flyttade hemifrån. Dom stöttade mig även ekonomiskt då och då när jag var student. Dom gav mig även bidrag till körkort. När min pappa dog så lämnade han ca 300 000 kr till mig och samma summa till mitt syskon som arv. Min mamma kommer att lämna ca tre miljoner kr. Jag vill gärna göra något liknande för mina barn. Det blir som en livs-buffert som hjälper ens barn (lagom, inte så att dom blir bortskämda). Jag vet inte hur dock, för fyrtiotalisterna som mina föräldrar tillhörde levde i en guldålder med obefintliga studielån, lätt att få fast jobb och lägenhet, lätt att göra bostadskarriär, hyfsad pension att vänta på. Numera så får man nog kämpa mer för att spara undan och få en bra pension. Men det går!
Det är ju fritt fram att sätta sprätt på sina egna pengar och leva livet. Tyvärr har inte alla massa pengar att sätta sprätt på eller kan unna sig gränslöst
Det va inte riktigt det som va frågan heller.
Jag tror att för oss som är uppvuxna med fattiga föräldrar och noll skyddsnät så är det inte så lätt att sätta sprätt på pengarna och leva här och nu. Den ständiga stressen över att allt kan rasa på en dag hänger över mig hela tiden och därför måste jag spara för det finns ingen annan som kan stötta mig om den dagen kommer.
Jag har vuxit upp i ett hem med väldigt stark och stabil ekonomi men jag är ändå en riktig spara och älskar att investera i aktier och fonder, göra smarta affärer och maxa varenda krona. Jag fick lära mig hemifrån att respektera pengar och vikten av att investera regelbundet.
Men jag vill samtidigt leva ett gott liv så jag delar upp vad som är sparande (kort- och långsiktigt) samt vad som kan gå till nöjen och levnadskostnader.
Exakt. Mina föräldrar hade ingen möjlighet att spara pengar till mig så jag kunde flytta hemifrån när jag var 18 – inte en chans.
OT. Men fattar inte. Har Bianca alltid assistenter med när hon reser? Dom andra flunsorna hur gör dom? Har inte snap.
Det är pga Bianca inte har några vänner
Jag undrar också. Klara brukar ta med sin också. Men Bianca’s stackars assistent får ju bara gå runt och filma och fota henne dagarna i ända? Bianca har laddat upp typ 20 olika videos på snap när hon dansar
Låter verkligen inte kul att vara assistent. Om Bianca träffar en kille som är miljonär varför vill man ha sin assistent med? Låter bara konstigt.
Konstigt om det inte finns en enda bild nånstans på Biancas kärlek. Mycket där man undrar om det är sant eller inte.
Hon umgås iallafall med en kille i klippen hon lägger upp, man hör dock bara hans röst.
Chrippa häktas
🤮🤮🤮
Det är väl en bra sak 🥳 hoppas det var värt dom där 46 kepsarna han sålde och tjänade typ 7000kr på.
Hahahahah som går raka vägen till staten ändå
Och att han sitter och gnäller om att reseförbudet gör att han känner sig häktad, och att han kommer stanna. Han är så korkad 😭 han hade verkligen inte behövt bli häktad om han skött detta snyggt.
Hahah detta var SÅ enkelt att undvika för honom!
Sen idag sitter har i rätten och fejkar tårar för att han ” inte klarar att sitta häktad ”
Well well well 😂
Helt rätt! 🥳 Lås in honom och kasta bort nyckeln!
Det låter på vissa som om han vore en styckmördare och totalt livsfarlig.
Låter väldigt mycket adhd på det. Har nyligen fattat att mitt ex och min dotter har det och de sätter sprätt på allt direkt. Tack och lov är de bra på att tjäna pengar och då funkar det ju.
Allt är inte en diagnos.
Men snälla, man kan väl välja att spendera sina pengar utan att ha ADHD?
I detta fallet är nog Samirs ADHD-diagnos något som påverkar hans inställning.
”ADHD, eller Attention Deficit Hyperactivity Disorder, påverkar en persons förmåga att reglera uppmärksamhet, kontrollera impulser och upprätthålla koncentration. Detta inverkar direkt på ekonomiska beslut. Personer med ADHD är ofta mer benägna att göra impulsköp eller ta ekonomiska beslut som inte har övervägts noggrant. Detta kan resultera i skuldsättning och svårigheter att följa en budget.”
Chrippa blev just häktad 👏
Vilka UNDERBARA nyheter.
Mmm nu kom verkligheten ikapp dom ❤️
Såg att Linnea lipade efteråt 🥰👏🏻
Försöker tänka lite ”både och” – men det är ju inte möjligt för alla. Jag och min man har kämpat oss upp från noll, och har idag turen att både kunna resa flera gånger per år med alla våra barn, leva utan att snåla idag men OCKSÅ ha ett buffertspar samt pengar som kommer bli arv (eller helst delas ut medan vi fortfarande lever, när barnen blir stora och vill köpa bostad osv). Med det sagt köpte vi vårt hus för 13 år sedan för 1.5 miljon kronor, och hade – utifrån vår ekonomi idag – kunnat byta upp oss och bo lyxigare, ha ny dyr bil osv. Men vi har valt att bo kvar, ha en bil utan lån osv för att istället kunna leva och spara som vi gör idag.
Hade vi inte haft turen att kunna både spara och ”slösa” så hade jag nog vägt mer åt slösa hållet, dvs visat barnen världen och inte snålat på upplevelser och istället haft mindre att lämna efter oss.
Problemet är ju bara att det är så dyrt att vara pank och man riskerar att få jobba betydligt hårdare över hela livet om man inte sparar/investerar. Nu bor jag visserligen i ett land med helt oreglerad hyresmarknad men några års hårt sparande gör att man kan köpa ett boende och spara många tusen per månad i boendekostnad tex. En besparing som varar livet ut. Och investerar man de pengarna man sparar kan man relativt snart även minska tiden man arbetar och göra något kul den tiden, kanske må bättre generellt istället för att arbeta 45 år under konstant stress. Även att veta att man klarar oförutsedda utgifter ökar min livskvalitet generellt något enormt. Men skulle själv inte tycka det var värt om jag behövde leva extremsnålt men som ett slags mellanting, en kompromiss. Men det gäller ju att man spenderar de pengarna man sparar på rätt sätt, inte bara för att.
Tack för ett välformulerat inlägg i debatten. Jag misstänker att alla de här ”lev i nuet”- kommentarerna är skrivna av unga människor som ännu inte behövt ta något större ekonomiskt ansvar.
Idag krävs det både en bra buffert och ett långsiktigt sparande för att ha en grundtrygghet i livet. Man vet aldrig vem som drabbas av sjukdom, arbetslöshet och svårigheter längre fram i livet.
Och även om man skulle klara sig bra under hela medelåldern så behöver man ekonomisk trygghet även som äldre. För att kunna ha en bibehållen levnadsstandard eller åtminstone ha ett drägligt liv. Först därefter är det ju tal om huruvida det kommer att finnas något över till efterlevande.
Ja men precis, det finns ju så mycket emellan att ”bli påkörd av en buss imorgon” och att leva till 100. Och man har ju ändå oddsen på sin sida, mer troligt att man lever till pensionsålder än inte. Men självklart får man göra avvägningar – tex att göra den där resan man verkligen vill göra, men också fundera; kommer jag ångra att jag inte beställde mer hämtmat när jag ligger på dödsbädden? Att jag inte renoverade köket vart 5:e år?
Tror också det är svårt att sluta på noll när man dör, som du säger så kommer man ju behöva den tryggheten som pengar ger allt mer när man inte kan dra in nya pengar på samma sätt, hälsan kanske går upp och ner så att man kan och vill spendera i perioder, i andra perioder kanske man inte orkar, man vill eller behöver köpa fler tjänster, kanske behöver byta boende osv, dvs livet är ingen raksträcka och jag kommer säkert ha en del pengar kvar men inte så att jag skulle öronmärka pengar till just arv.
Min man är en spara och jag en slösa, perfekt kombo. Jag ser till att vi har roligt, och han ser till att vi har sparade pengar. Vi har möjlighet att spara bra till våra barn och räknar med att de kommer få ca 700k var när de är runt 18. Så jag tänker att vi ska leva gott och så får vi se om det blir något arv kvar. Precis som mina föräldrar gör, de gav mig en bra start på bostadsmarknaden och nu lever de loppan. Jag hoppas det inte blir något arv.
Jag och min man kom ut i vuxenlivet utan något. Har byggt upp en lite förmögenhet (vet inte vad det innebär egentligen) men har nån miljon undansparat, äger våra bilar utan lån, bor billigt i hus som vi äger mer av än vad banken gör osv. Vi ville ge våra barn ”bättre” förutsättningar än vad vi hade så dom har fått sina körkort betalda, fått en rejäl klumpsumma pengar vid 18 och får en större summa vid jul och födelsedagar. Men det har istället gett oss barn (unga vuxna) utan större driv.
Ni som fått mycket hemifrån, vad har ni för driv? Har ni varit sugna på att jobba/plugga tex? Jag är lite rädd att vi gjorde helt fel.
DET HÄR. Så intressant. Det har forskats en hel del på barn och pengar och vad ett tidigt arv gör med motivation och driv hos unga vuxna. Jag har via Rika Tillsammans-podden lärt mig att den bästa summan att ge sina barn när dom är myndiga är 250.000 kr. Inte mer. Det är alltså vad forskning visar. Då har dom en liten insats till lägenhet tex men fortfarande drivet att plugga och jobba och skapa sig självständiga liv. Ger man dom stora summor så ökar risken för depression och psykisk ohälsa, att dom hoppar av studier, missbrukar.
Det behöver inte bli så. Jag fick en större summa när jag var 18, visste att jag skulle få det pga hade fått bankbreven adresserade till mig sedan tidigare. Det var till större del arv från släktingarna som gått bort och inte hade barn och på den tiden man delade upp arvet i olika lotter pga skatteskäl. Jag rörde aldrig de pengarna förrän jag köpte min första lägenhet. Jag är absolut en spara, vill alltid ha en grundtrygghet. Jag är nog som person väldigt lojal och plikttrogen och har oavsett vetskap om sparpengarna haft extrajobb som ung (lite för ung kanske) och sparat en del och spenderat en del. Vet inte vad nyckeln är riktigt? Kanske ha dialog med barnen om vad pengarna bör gå till. Se till att barnet är mogen nog att ta beslut om pengarna. Iom att det var arv gick pengarna direkt till mig, men om det var vanligt sparande till barn hade jag nog gjort det i eget namn och sen gett till specifika saker så man är säker att barnet inte bara bränner allt när den fyller 18..
Såklart det inte behöver bli så men det finns faktiskt en hel del forskning om pengar och vad det gör med beteenden. Man har ju också sett att lyckonivåerna för en person som vinner en storvinst på lotto går upp mycket, för att sedan ligga på precis samma nivå som före vinsten efter ett år. Detta lärde jag mig av Michael Dahlén, professorn i ekonomi. Det är intressant med pengar tycker jag. Jag kommer inte ta risken och ge mina barn mer än ca 250.000 när dom är myndiga även om jag skulle ha råd. Visst, just dom kanske skulle klara vardagens krav ändå men hur ska man kunna veta? Jag har en nära släkting som är tonåring och har det väldigt gott ställt och redan nu en hel del sparpengar och jag kan se att det skapar en von oben-attityd och skälvrättfärdighet, förutom brist på driv. Men såklart, det gäller inte alla.
Har sett både det ena och det andra för vänner och bekanta som fått pengar, tror det finns så mycket som spelar in. Hur som helst, just 250 låter ändå rätt rimligt för en summa de får styra över helt själva. Vill inte ge villkorade pengar tex att de får det till en lägenhet då det känns som att jag pushar till en viss typ av liv, kanske tidigare än de egentligen tänkt sig. Intressant med forskningen, isåfall vore det ju bättre att pytsa ut pengarna med tex 5 års mellanrum för maximerad glädje, alltså en ordentlig summa varje gång men inte allt på en gång.
Jag fick också en bunke pengar när jag fyllde 18. Pengar som min ena förälder sparat från den barnpension som betalats ut efter att min andra förälder dog när jag var barn. Har varit extremt noga med hur de pengarna ska användas (de blev kontantinsats i mitt och partnerns gemensamma hus, som vi köpte när jag var 28). Däremellan gick jag på universitetet och pluggade 150% samtidigt som jag jobbade extra för att jag inte ville ta fullt CSN-lån. Så att ha pengar behöver inte betyda att man inte har driv. Men kanske annorlunda med pengar som man inte önskar att man aldrig fått (hade ju hellre haft två föräldrar kvar i livet).
Vi sparar till barnen men inte i deras namn, så kommer nog att avgöra när de blir större om vi tycker det är bra att de får pengar och i så fall när, eller om de ska vara villkorade (typ vi betalar xxx av en kontantinsats till boende).
Det sista kör vi också på. Vi sparar i våra egna namn pga att vi inte vill att barnen ska få en summa vid 18. Vi bestämmer när, var, hur pengarna ges ut. Tanken är att de ska få en kontantinsats, körkort och inte behöva ta lån för CSN. Typ. Inte att det ska gå till allmänna hushållskassan och inte jobba.
Jag fick inpräntat tidigt att om jag vill fortsätta leva samma standard som jag växte upp med behövde jag ett välbetalt jobb. Och hur får man det enklast? Genom en bra utbildning på universitetet. Har man ett kall och brinner för att jobba med barn exempelvis så ska man göra det, men om inte så är det bättre att sikta på en utbildning som ger bra betalt i slutändan. (Och bla bla nej inte alla utbildningar ger pengar osv).