Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Anonym
/
2025-12-26 18:31
En sån kväll där jag tittar på min katt och blir så ledsen för en dag kommer hon inte finnas mer. Tänk om detta var vår sista jul💔
Allt tar slut, ingen lever för evigt. Men jag önskar så att jag får dö först så jag slipper hantera den sorgen.
Jag säger som Markus Torgeby: om man har problem med tanken på döden så har man stora problem. Min pappa dog för sju veckor sen nu. Det är sorgligt men det är livets cykel. Det hade varit tusen gånger värre att aldrig ha fått ha honom i mitt liv. Tänk på allt det underbara ditt husdjur har gett dig och ger dig.
Håller jag inte med om. En del människor kan inte acceptera döden och så är det bara – jag är en av dem. Varför ska de jag älskar tas ifrån mig? Och lämna mig ensam? Varför ska jag bygga upp ett helt jävla liv och kämpa dygnet runt som kommer tas ifrån mig?
Nej om man ska leva för evigt kommer man aldrig bli pensionär. För att bli pensionär ingår konceptet att man har begränsad tid innan man dör.
Evigt liv innebär att man alltid kommer behöva jobba för att få pengar.
Ett alternativ till finns: att inte finnas alls. Livet är både härligt och förfärligt på samma gång, men man skulle inte ha velat missa det. Man lever för stunderna av lycka och vardag och att en gång ha blivit älskad.
Mina barn ställer mig nu denna fråga då deras morfar har sina sista dagar/veckor vid liv nu då cancern igen kom och hälsa på i vår familj! 💔 Det kommer vara jätte tungt och sorligt, barnen har svårt att förstå allt.. men vi vuxna är ju förstås förkrossade och ledsna men förstår livets gång ..
Det är ju väldigt egoistiskt. Dör du först så lämnar du din katt helt ovetandes om varför du övergett katten och vem vet vad dom händer med katten. Den kan hamna på katthem eller bli avlivad.
Jag önskar att mina djur får dö före mig.
Men om du dör först, vem ska ta hand om din lilla katt då? Det är jättejobbigt att förlora ett älskat husdjur, men hellre att de dör trygga i min famn än att jag ska dö ifrån dem och sedan måste de vänja sig vid ett nytt hem och ny ägare.
Åh jag vet, det är hemskt! Mina är snart 15 och 17, pigga och friska men det är ku en begränsad tid man har. Särskilt den enes bortgång vet jag kommer knäcka mig för en lång tid, ser inte fram emot det. Försöker att leva i nuet och njuta av den tid man har med dem.
Jag tänker att du kanske tänker så här om din katt för att du mår dåligt själv. Om man inte mår bra så klarar man inte av tankar på något som gör att man mår ännu sämre.
Så skrev jag inte. Eller vad menar du? Människor som mår dåligt har ju svårare att möta motgångar. Det är ingen frivillig känsla.
Försökte du göra dig rolig på någon som mår dåligt eller vad menar du? Jag frågade om personen mådde dåligt.
Du bestämde att personen mår dåligt generellt. Men du vet ingenting om henne, förutom att hon älskar sina katter så mycket så hon skulle må dåligt om dom dog.
Ska vi dra det ett varv till så är det nog du som mår dåligt❤️
Har någon mer läst Nadia Kandils bok? Har just läst klart den och tror inte alls den är så fiktiv som hon beskriver den? Nadia säger ju rakt ut i podden att den inte handlar om henne, att den är fiktiv. Men liksom, den innehåller ju massa saker som Nadia berättar om i podden? Semestern på Hydra, släkten i Polen och Palestina, lägenheten, chakrakvinnan, terapeuten osv osv. Säger Nadia att den är fiktiv bara för att hon skall komma undan med att huvudkaraktären knarkar?
I podden pratade hon om hur pinsamt det var att låta folk, typ Elsa, läsa om sex scenerna i boken. Men om den nu är så fiktiv varför skulle det vara så pinsamt?
Någon här skrev att Elvira, skulle vara Cassandra? Om det är så är det sjukt onice och fattar att Cass lämnar podden.
Jag tror hela boken är mer eller mindre rakt av ur hennes liv, men att hon skyddar sig själv med att säga att den är fiktiv, huvudkaraktären är ju inte direkt trevlig enligt folks recensioner
Inte läst boken men tänker att man kan skriva en fiktiv bok men tagit inspiration av verkliga livet? Att enstaka händelser är löst baserat på sånt man själv varit med om. Men om det är väldigt mycket sånt blir man såklart fundersam.
Jag hade tyckt det varit pinsamt om folk jag känner ska läsa sexscener jag skrivit oavsett om de är verklighetsbaserade eller inte haha.
Förstår hur du menar. Känns bara efter att ha läst hela boken att den innehåller väldigt många referenser till hennes riktiga liv. Tror nog den inte bara är så fiktiv som hon själv beskriver den som
Antar att det inte bara handlar om knarket utan att det också låter mer ”elegant” att den är fiktiv. Att hon inte bara satt sig rakt upp och ner och tagit texter från sina dagssidor eller vad det heter. Att hon inte bara skrivit utifrån det hon upplevde just då, rakt av. Det sista är ju mycket lättare.
Du som nyss läst då, tror du att Elvira kan vara cass?
Du har nog rätt att det låter mer elegant med en fiktiv bok!
Kanske, jag skulle nog inte tänkt det själv om inte någon här hade kommenterat det. Men om det är sant låter det verkligen inte som en trevlig beskrivning av en vän.
Jag är inne på samma spår, är ju vanligt vanligt med romaner med självbiografiska inslag, men det betyder inte att allt är sant eller att det är en självbiografi. Känns nästan som de flesta av den typen av romaner har det upplägget. Har dock inte läst boken – men att man ens behöver förtydliga att det är fiktion betyder väl att man hämtat mycket inspiration ur sitt eget liv.
Fattar inte varför den har så lågt betyg, tyckte den var riktigt sevärd! Den har tex lägre än en annan australiensisk som jag kollar på nu (the kettering incident) som är sjukt mkt sämre
Såg första säsongen och i väntan på säsong två tröttnade jag och orkade aldrig börja kolla. Nu har jag glömt bort allt. Värt att se säsong ett igen och fortsätta?
Absolut! Och nu har ju allt utom det allra sista släppts (men det släpps nog innan du sett klart allt det andra) så nu behöver du inte vänta på något. Bara se och njut!
Jag gjorde exakt samma – såg säsong ett när den kom för typ nio år sen. Var inte jätteimponerad så orkade aldrig se s2 typ två år senare. Men nu har det blivit så hypat och alla jag känner tjatar om det så såg om från start. Det är ju svinbra!! Är så glad att jag såg det nu också och verkligen är inne i universumet, samtidigt som resten av världen också är inför de sista avsnitten
Jag gör fotbad regelbundet, åtminstone en gång per 7-10 dagar.
Hade ett fruktansvärt nageltrång för nåt år sedan som fick behandlas på vårdcentralen så efter det vårdar jag mina fossingar med mycket kärlek. Lägger ut en handduk på mattan framför soffan, fyller en balja med varmt vatten och en skvätt olja. Sitter sedan där och läser en bok eller scrollar mobilen i ca 20 min innan jag tar mig till badrummet för att fila fötterna, klippa och fila naglarna och smörjer in fötterna med fotkräm. Gillar också att alltid ha fräscha fötter.
Jag gör det men det är bara för att mina fötter behöver filas inte se förskräckliga ut (och då har jag ändå rätt hög tröskel och fixar inte mer med utseende mer är väldigt grundläggande).
Men en del har ju fötter som ser OK ut ändå, då behöver man väl inte lägga tid på fotbad eller pengar på fotvård.
En gång i månaden. Använder Epsomsalt eller Himalayasalt beroende på vilket av dem jag har mest av hemma just då.
Filar och fixar, smörjer sedan in med hemmagjord bivaxsalva.
Det är skönt men brukar göra det väldigt sällan. Lite meckigt med att fylla en balja, bära den till vardagsrummet utan att spilla och sen tillbaka. Kallnar så fort också.
Jag och yngsta barnet har feber. Det började på julaftonskvällen och man är inte direkt kaxig med 39 grader som vuxen…
Känner mig så ledsen och ynklig just nu!
Hoppas ni andra har betydligt skönare ledigheter, eller arbetsdagar om ni jobbar i mellandagarna.
Jag ramlade nerför trappan ner till källaren igår, fraktur på näsan, piercingen gick genom överläppen och blå och svullen överallt så ganska ledsen jag också 😆 sett fram emot ledigheten sååå länge, men orkar inte göra någonting.
Tycker också synd om mig själv, är höggravid och åkt på magsjuka idag, har spytt som en liten gris. Barnet leker karate kid i magen och jag mår ännu mer illa av alla rörelser 🥲
Gästerna har åkt hem. Familjen leker med sina julklappar. Tvättmaskinen är igång och jag ska strax sätta mig i bilen och åka på snöiga småvägar till McDonald’s för en McWrap och Veggie Nuggets. Har inte lämnat huset eller ätit annat än julmat på tre dagar så det ska bli gudomligt!
Det var helt värdelöst. De hade gjort wrapen så slarvigt så den föll isär och halva var bara sallad och sås. Och i stället för veggie nuggets som jag var sugen på så fick jag vanliga Nuggets som jag inte gillar alls. Upptäckte såklart halvvägs hem. Bilturen var i alla fall väldigt vacker.
Ni som har rätt tunt hår och axellångt, hur brukar ni sätta upp håret?
Önskar så att jag hade tjockt hår så det vore fint med inbakade flätor, om jag hade kunnat lyckas lära mig det ens 😅
Ja hur lär man sig enkla frisyrer? Jag har tjockt hår men har aldrig fått till det… googlar man är videos mest på avancerade uppsättningar, vet inte hur man lagar dessa hål av kunskap man borde skaffat sig på mellanstadiet.
Har gett upp allt vad frisyrer heter. Har likadant hår som du och känner bara jaja vad gör man… Jag kör på att blåsa håret efter tvätt med min kopia av dyson airwrap (från rusta hehe) och då får jag iaf bra volym i håret. 🙂 Har det sedan utsläppt.
Så hur skulle ni summera julen 2025? Nu är den ju över i stort sett. Jag skulle vilja säga att min jul har varit lugn och bra i år. Inga gräl, inga sjukdomar, inga oväntade händelser. Mängder med god mat så att man mådde illa. Mediokra paket. Fred. Utom mellan barnen. Ni då?
Lugn… tråkig, men hade nog inte velat gjort något annat än jag gjorde heller. Var bara ensam hemma. Har ätit god mat. Hade egentligen velat göra något roligt också, nu i mellandagarna, typ gå på bio eller så.. men vet inte om det är värt pengarna.
Fick fantastiska presenter vilket jag nog inte känt sedan jag var barn (inget fancy men grejer jag verkligen velat ha men inte kommit mig för att unna mig). Julafton var mysig men över alldeles för fort, önskar att vi hade släkter där man umgicks i dagarna tre och hängde runt på juldagen isf typ 5 h en dag.
Jag brukar stanna en vecka typ, tycker de är mysigt att få komma hem till barndomshemmet. Så hinner man umgås med sina vänner som fortfarande bor kvar och familjen utan stress. Jag har ingen egen familj så har bara mig själv att tänka på..
Jag brukar försöka stanna så länge som möjligt. 1-2 veckor. Jag älskar att få åka hem till familjen och få umgås med mina föräldrar och syskon. Det känns väldigt lyxigt. Mina syskon gör detsamma. Längtar redan tills vi alla ska samlas igen.
Jag och min familj (sambo + 2-åring) kör hälften av ledigheten hos mina föräldrar/släkt och hälften hos hans familj. Dvs delar upp 20/12-5/1 hyfsat jämt. Brukar gå bra med min familj men man märker att svärfar tycker det är jobbigt att vi stannar där så länge trots att vi har 6 timmar i bil och sällan får besök hos oss.
Ca två veckor blir det i år, men det är endast för att vi även ska fira nyår hos min familj. Annars är det i alla fall minst en vecka. Bor många mil ifrån min familj så skulle kännas ovärt med bara ett par dagar.
Har tre jobbrelaterande frågor jag hoppas någon har ett bra svar på 😅
Har någon spontansökt jobb och fått jobb?tex på ett ställe man vill jobba på men de söker inte personal för tillfället?
Kan man söka jobb i mellandagarna eller är det större chans om man söker jobb efter nyår?
Och visst är det ovanligt att jobb man söker ringer sitt nuvarande jobb och frågar om hur man är?
För jag har inte meddelat mitt jobb att jag letar andra jobb utan vill se om det ens finns något annat jobb först. Men bör jag vara rädd att jobb jag söker nu kommer ringa mitt nuvarande jobb? 😅
Jag spontansökte jobb och fick 🙂 men jag är förskollärare och det här var på tiden då det fanns mycket jobb. Ringde samordnaren för kommunens förskolor och frågade om hon visste om det fanns jobb som inte låg ute på arbetsförmedlingen. Sedan var jag anställd typ veckan efter haha.
Och nej de ska ju inte ringa nån du inte angett som referens så det tror jag inte.
Har spontansökt och fått komma på intervju nästa gång de behövde personal. Efter nyår hade jag satsat på, många lediga i mellandagarna. Jag har sagt det på intervjun att mitt nuvarande inte vet att jag söker, så de får använda referens innan där jag jobbar nu. Inga problem, det är ju vanligt.
Ja, typ, om det räknas som spontanansökan. Min kusin jobbar på ett företag i en stad, och sa ”skicka ditt cv till xxx i på yyy där du bor” och tre dagar senare fick komma på intervju och jag fick jobbet.
Att ta referenser brukar vara det sista steget i en rekryteringsprocess och görs efter intervjun. Så du behöver inte vara rädd för att potentiella arbetsgivare hör av sig till ditt nuvarande jobb hipp som happ. 🙂 däremot om du går vidare till intervju så är det bra om du meddelar din chef och ber honom/henne ställa upp som referens!
Alltså detta måste bero så mycket på bransch och typ av tjänst men i min värld skulle det aldrig hända att ett ställe man sökt jobb på hör av sig till nuvarande arbetsgivare/chef utan att det är någon referens kandidaten själv angett. Skulle heller aldrig ge nuvarande chef som referens. Vilka branscher jobbar ni i där det förekommer?
Ja, jag ville jobba med tv så jag googlade produktionsbolag, mejlade runt och lyckades landa en junior tjänst. Jag märkte rätt snabbt att tv-branschen inte var nåt för mig, så det blev inte så långvarigt – men jag är glad att jag testade för annars hade jag ju inte vetat 🙂
I min ”bransch” är det inte ovanligt eller konstigt att ringa nuvarande chef och det efterfrågas ofta att man lämnar den referensen. Har jag gjort varje gång, inget konstigt hos oss.
Hej! Jag jobbar med rekrytering så hoppas kunna ge lite svar 😊
Händer absolut att man tar vidare spontanansökningar – hade jag varit du hade jag sökt om det är ett företag som lockar.
Så som jag jobbar kikar jag igenom alla ansökningar när jag är tillbaka i januari (vilket jag tror många gör). Med det sagt – spelar ingen roll när du skickar in din ansökan.
Vi ber alltid om referenser men absolut i slutet av processen och det är du själv som avgör vilka du vill använda. Man hör inte av sig till referenser utan att meddela kandidaten.
Jag har en random fråga, det låg en annons ute på region Västernorrland som arbetsgivare, det var typ sista-datum nån gång i december. Kommuner och dylikt brukar ju vänta till sista ansökningsdag innan de börjar kolla och tillsätta. Men här stod det faktiskt att de tillsätter löpande. Men finns det fortfarande stor chans att de inte går på det utan kollar i januari? Det var rätt sent sista datum i december om jag inte missminner mig
Svårt för mig att svara på! Men låter som att de kommer kolla ansökningar när de är åter i januari. Men att de betonar att det är en löpande process och kan vara så att de har någon internt exempelvis som sökt.
Jag jobbar i kommunvärlden, vi skriver ofta att vi tillsätter löpande om det skulle vara så att ett guldkorn dyker upp direkt, men ofta hinner man inte med intervjuer och liknande förrän efter sista datum.
Precis diskat. Försöker kolla lite serie men kan inte riktigt koncentrera mig. Eller känns inte roligt. Funderar på att försöka läsa men det lär väl absolut inte gå. Tråkig kväll. Längtar tills jag kan sova.
Väntar på att min kille ska sluta sitt skift. Vi jobbar olika tider, så vi har inte kunnat ses på två veckor (vi bor inte tillsammans) men ikväll ska vi äntligen få ses ❤️ Är så otroligt nykär så jag är jobbig, haha.
Är så vilsen och kluven i mina tankar!! Vi har precis köpt, vad som på pappret är drömhuset. Bott här i 4 månader nu. Stor tomt, geniunt, personligt och äldre hus som varsamt totalrenoverats (tidigigsre ägsre slm gjort, men i en stil vi gillar), i ett område vi älskar. Men jag hatar huset! Det känns inte alls rätt i magen och jag är bara rädd att vi tagit oss vatten över huvudet med hus/tomt och småbarnsår. Min partner älskar huset och ser sig själv bli gammal här… jag känner att det är ett av de större missarna vi gjort, att vi köpte detta. Känns som vi gjorde det för andra tyckte vi skulle bo där samt illusionen av huset och att leva där. Förstår absolut att det är privilegiet att ens tänka detta men nu gör jag det och så är de med det. Vad hade ni gjort?
Utan att vara otrevlig men det kanske är dags att växa upp? Ibland gör man bäst i att inte söka upp problem och utifrån din text är det väldigt mycket vad just Du upplever. Småbarnsåren är tillräckligt utmanade som de är — vad säger att du skulle må bättre i ett annat boende? Få kontakt med en psykolog om det är något som fortsätter skava.
Växa upp för att man inte känner sig vilsen och att ett stort beslut inte känns rätt? Du kanske ska växa upp och lära dig att sådanna känslor är normala och helt okej att ha genom livet.
Småbarnsåren är ju ganska få om man får ett långt liv så om det är dom som skaver skulle jag försöka med ”god enough” med trädgården tills du känner att du har mer tid, om du nu vill lägga tid på den! Annars är det okej att inte ha en perfekt trädgård resten av livet också, man får faktiskt sitta ner och chilla och dricka lite vin även om gräsmattan inte är gödslad och äppelträdet vildvuxet.
Förstår dig Sandra. Vi köpte hus för några år sedan och har småbarn. Det enda vi gör är att fixa med huset, varje ledig stund går åt till huset. Är det inte det ena så är det det andra. Jag ångrar huset. Skulle gärna bo i lägenhet. Ser framför mig hur mycket mer ledig tid vi skulle få då som familj… och särskilt få massa pengar över! Hus är dyrt och tidskrävande. Tyvärr var jag naiv och tänkte att ”allt löser sig”. Men jag var fan inte breredd på hur sjukt mycket jobb det är!!
Fundera samma, absolut kan något gå sönder, man ska rensa stuprännor, kratta osv, men nog har vi haft bra med familjetid trots hus (bott 9år här) och barn!🤷🏻♀️
Jag drömmer ändå om lägenheten då jag är uppvuxen i det medan mannen aldrig kan tänka sig lägenhet då han är uppvuxen i villa!
När det blir vår och du bara kan öppna dörren till barnen och de kan sätta i gång att leka, utan att packa allt man kanske behöver, utan att traska iväg till en park för att upptäcka att favorit gosedjuret är hemma, matsäcken står på köksbordet och Pelle behöver gå på toa, kommer du att trivas riktigt bra. Samma när många kompisar med hög volym vill leka och du kan ha uppblåsbara poolen under äppelträdet, där ni äter en massa glas och glassbilen lagt till ert hus, som extra hållplats, då känns det riktigt bra.
Ungefär samma situation här. Vi köpte tomt och byggde ett stort hus för ca 6,5 år sedan. Jag vantrivs fruktansvärt. Vi bor fint, i andras ögon men jag hatar det här huset.
Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det är liksom ingen bra vibe här. Det GÅR INTE få det mysigt. Jag tycker bara allt är fult och fel.
Känner mig så himla dum som känner så, men jag längtar verkligen härifrån varje dag vilket känns piss.
Så tyvärr inga tips. Håller bara tummarna för att min man någon dag ska säga att han också vill flytta.. men där är vi inte riktigt än om man säger så 😅🙈
Ahh va skönt att fler känner som jag! Kan inte sätta fingret på det hela heller men de känns bara inte rätt. Men känner också att de inte behöver vara så dramatiskt att flytta bara? Folk gör det hela tiden. Livet är för kort för att vantrivas, så därför har jag börjat fila på en 5-årsplan. Vi får se hur de går..
Fyra månader är inte lång tid, och ni har ju inte upplevt en sommar i huset ännu. Vänta till sommaren! Bästa i världen att äga ett hus då. Duka upp för aperol i solen, bjud över vänner på grillkväll, låt barnen leka på gräsmattan medan ni sitter och har det mysigt på altanen ☀️
Åh, jag har fått grova, mörka hår som navelsträng under graviditeten. Jag rakar navelsträngen väldigt ofta men den syns liksom ändå och får ibland röda rakningsprickar. Känner mig töntigt men skäms inför förlossningen. Vad kan jag göra för att den ska synas mindre?
Hade inte rakat, hade nopprat. Fick svarta strån vid navelsträngen när jag började med p-stav (försvunnit nu när jag tagit ut den) och nopprade jag så höll stråna sig borta rätt länge ändå.
Inte ts men är i samma sits. Jag har provat både noppa och raka, tycker inget funkar. Blir bara inväxta hårstrån och röda prickar. Hade jag inte blivit gravid i somras hade jag påbörjat en laserbehandling, tar upp jättemycket av min tid att tänka på och åtgärda, speciellt nu när fokus är på magen. Förstår inte hur man kan råka noppa bort för mycket av ögonbrynen som aldrig växer tillbaka men på magen kommer det tillbaka för alltid 😅
Mitt liv känns så hopplöst. Vet varken ut eller in. Känns som att jag konstant sedan jag fyllde typ 13 förstört för mitt framtida jag, det har verkligen kommit ikapp mig såhär när jag är 30.
Vad tråkigt att du känner så. 🙁 Känner nog väldigt liknande själv många gånger. Men samtidigt tror jag på att man kan förändra morgondagen.
Om du vill ha stöd med råd om något särskilt, lite peppning eller så, så ger jag gärna det! <3
Du har inte förstört ditt framtida jag, det går alltid att ändra på sitt liv även om du just nu inte vet varken ut eller in. Vad är det som känns hopplöst? ❤️ stor kram till dig
Var en totalt urspårad tonåring och ung vuxen, flydde min hemstad dagen jag fyllde 20 och levde ett om möjligt ännu mer urspårat liv i huvudstaden. Finns ingen jag kan stadga mig med i min hemstad och jag varken vill eller kan bygga mitt drömliv i Stockholm.
Skriv ner dina mål och drömmar och lägg din tid och energi på att uppfylla dem.
Du vill inte bygga drömlivet i Sthlm, var kan du tänka dig att bygga det då? Flytta dit. Vilken typ av kille vill du starta familj med? Utåtriktad, lugn, friluftsmänniska? Ta reda på var i den staden du med största sannolikhet hittar den typen av kille.
Hur tänker du att du vill bo? Hus, lgh, brf? Hur mycket behöver du spara isf? Dra in på onödig konsumtion, jobba extra.
Att bara låta livet segla som en skuta utan någon som styr kommer att ta dig på villovägar.
Jag träffade min man i Stockholm, han var född och uppvuxen där. Vi flyttade till hus i orten där jag växte upp, typ 5h från Stockholm. Så man kan ju träffa en stockholmare som kan tänka sig flytta
Istället för att tänka att du förlorat åren sen du var 13, föreställ dig att du blivit 90 men vaknat upp igen nu vid 30 och ”vunnit tillbaka” 60 år: vad skulle du göra med ditt liv från och med nu? Vad vill du göra?
Gillar ni att köra / åka bil i mörkret? Eller kanske varken ogillar det eller gillar?
Hatar verkligen att köra i mörkret. Men avskyr även att åka bil i mörkret. Tycker det är så läskigt när man inte ser vad som finns i vägrenen, om något djur är på väg över vägen innan det är för sent och liknande.
Älskar att köra bil, förutom på vintern. Men måste jag så måste jag. Dock bor jag lite dumt till, för att komma till mig finns fyra vägar, alla har en backe då jag bor på en höjd, och det är extremt dåligt vintervägsunderhåll här så jag är glad så länge det är plusgrader.
Gillar det inte heller. Kommer behöva göra det en del i jobbet snart vilket stressar mig. Kör nästan aldrig bil sen ett antal år tillbaka. Men jag hoppas att man vänjer sig lite.
Har sjukt bra extralysen så det är helt ok. Nackdelen är att det blir väldigt stor skillnad när jag bländar av till halvljus, känns som om jag kör utan lyse då.
Bryr mig inte om mörker men tycker vinterväglag är obehagligt. Har fyrhjulsdrift och bra däck men drog ändå alltid jag ska glida eller sladda av vägen. Är otroligt respektfull för vintern i trafiken (till skillnad från en stor del av mina mottrafikanter 🙂)
Jag ogillar att träffa min familj och släkt. Det finns förklaringar då min pappa varit elak mot mig under uppväxten och jag har upplevt allt runt omkring dysfunktionellt. Men det jag nästan tycker är jobbigare är att jag är ”ensam”. Min syster har man och barn. Min bror har fru och barn. Mina kusiner kommer med respektive. Min mamma och pappa. Morbror med fru. Och sen jag. Sitter på flanken, känner mig utstuderad, utfrågad. Inga direkta frågor om pojkvän eller liknande men jag upplever att tonen mot mig är annorlunda, som att de väntar på när jag ska berätta ”något”. Jag kan aldrig ”gömma” mig bakom en partner om jag är trött utan jag sitter där ensam. Jag vet inte vad jag försöker säga, bara att det är jobbigt såhär i högtider.
Låter väldigt jobbigt. Om man har varit med om föräldrar som är elaka på olika sätt, där de inte erkänner och ber om ursäkt, och sedan ändrar sig till det bättre- så är det svårt att vara avslappnad i sällskap med dem. Så känner jag själv i alla fall.
Att de behandlar dig annorlunda än dina syskon (en annan ton), eller vad som, är en del i den dysfunktionella familjen. Någon blir svarta fåret.
Jag tror att det kan vara helande för en själv som vuxen att faktiskt ta avstånd från familjen, åtminstone ett par år, och bygga upp sin självkänsla utan dem runt sig. När du sedan känner dig tillräckligt stark igen, kanske kan du träffa dem på högtider igen.
Det är inget fel på dig som är singel, men du måste låta det ta tid att bygga upp din självkänsla bra nog för att känna att du faktiskt duger, utan familjen runt om dig. När du sedan blivit starkare i dig själv, och OM du då väljer att umgås igen, kommer du märka att känslan förändras. De kommer bete sig på ett annat sätt mot dig, och du kommer känna dig tryggare i att sätta gränser osv.
Känner sååå igen mig! Har en väldigt liknande situation. Tycker det blir jobbigt för jag har aldrig nåt att berätta som nån tycker är intressant. Så man sitter där tyst och ensam. Är skönt att det är över för detta år.
Jag hade den stora turen att bli naturligt gravid vid 41 och vill verkligen vara den bästa mamman till min dotter. Jag önskar så att vi ska bli bästa vänner när hon är vuxen och att hon t ex längtar efter att få komma hem till mamma och pappa på jul. Ni som står era föräldrar nära, vad har era föräldrar gjort för att ni ska känna så?
Så känner jag också (såklart). Min mamma är missbrukare och det, kan jag meddela, är inte receptet för en god relation. Men mitt mål är att vara en tydlig, snäll och rättvis mamma. Stå på mitt barns sida.
Ska också försöka komma ihåg att ta hand om mig själv, odla mina relationer och ha ett liv som inte bara kretsar kring min dotter. Det är få saker som kväver kärlek som tvång och att hålla för hårt.
Kanske lite hårt råd men jag hade börjat med att lägga ambitionen att bli ”bästa vänner” som vuxna på hyllan. Tror den typen av förväntan / dröm med så hög ribba lätt ställer till det.
Tänk istället t ex att hon ska få en positiv känsla kring sig själv i magen när hon tänker på dig. Att hon ska kännbart du alltid finns där vad som än händer osv. Bästa vänner kan man såklart vara med sin mamma, men väldigt många har en toppen barndom och toppen relation med sin mamma utan att man är bästisar.
Jag tror att det allra viktigaste är att du finns där och oavsett vad barnet gör eller gjort så kan han eller hon räkna med dig. Och inte sträva efter att vara bästa kompisen. Barnet kommer förhoppningsvis få vänner men har bara en mamma. Men man kan ändå ha en väldigt fin relation som vuxna.
Lycka till❤️
Jag ar verkligen inte bastis med min mamma men I LOVE MY MOM haha. Alskar att aka hem till henne och bara hanga, alskar att spendera tid med henne och kanner aldrig att det ar jobbigt eller sa! Vad gjorde hon under min uppvaxt? Var narvarande, gjorde utflykter och gjorde vardagen ”magiskt”. Ok, detta kanske kommer lata hart/kallt? men min mamma har nastan aldrig sagt ”Jag alskar dig” men jag skulle inte en sekund tveka pa att hon alskar mig mest av allt :’) Hon skriver dock ”I love you” i ett kort till mig pa Alla hjartans dag varje ar aaaw. Btw jag har 5+ syskon och vi alla alskar att hanga med mamma. Hon ar rolig, snall och har sa mycket talamod. Varje morgon innan skolan hade vi frukost tillsammans och samma med middag, alltid tillsammans. Vi kankse inte hade mycket pengar men skolloven spenderades med olika aventyr med medhavd picknick. Sa med andra ord, massa karlek verkar ha hjalpt mig och mina syskon till att vilja spendera tid med var mor!
Jag har alltid känt att mina föräldrar finns där för mig no matter what, att dom älskar mig vad jag än gör och att dom alltid är så stolta över mig vad jag än väljer att gå för väg i livet. Det är nog en stor anledning till att jag är så nära dom idag som 32 åring och vill umgås med dom så mycket, sen är dom väldigt roliga att umgås med och har alltid känts yngre än vad dom är..
Nu när jag har egna barn är det så jag försöker vara som mamma också. Ger barnen kärlek, kärlek och ännu mera kärlek samt trygghet. Det tro jag man kommer långt på.
Låter kanske inte så trevligt, men min erfarenhet är att hålla sig långt borta från bästa vänner varianten.En jättebra mamma blir du om du är just mamma, att barnet kan komma till dig oavsett ålder i egenskapen av en mamma som finns där för henne. Att man är så pass stadig att det går att prata om tuffa och jobbiga saker, att man tar sig tid att lyssna och försöker ha ett öppet sinne. Jag menar inte att man ska hålla med om allt, nej dottern ska lita på att det kommer ett ärligt svar, även om det kanske inte var det svaret hon ville ha. Någon som sätter hennes bästa som prio, även om det kanske inte låter så. Lite så tänker jag. Jag hade önskat mig det när jag var barn.
Min mamma har alltid varit väldigt tydlig med att hon inte är min vän, utan min mamma. Jag har haft väldigt tydliga gränser att förhålla mig till, vilket gjorde mig till ett väldigt tryggt barn. Blev aldrig bekräftad utifrån utseende; aldrig hört mina föräldrar kommentera negativt om sina eller andras kroppar m.m. Vi firade när jag klarade matteprov, eftersom jag alltid haft svårt för matte. Jag hade skärmtid, innan det var en grej, vilket jag är väldigt tacksam för. Noll tolerans för alkohol innan 18. Aldrig sett mina föräldrar fulla eller röka/snusa. Snacks och läsk endast på lördagar. Hälsosam mat men också fika, och att festa till det ibland med hämtpizza. Viktigt med måltider tillsammans som familj då alla satt vid bordet. Pratade om sina dagar och hade livliga diskussioner om allt möjligt. Mina föräldrar bråkade aldrig inför oss barn. Vi fick vara barn under lång tid, och behålla den där oskuldsfullheten. Min barndom var otroligt fin och jag kan känna en sorg över att den är över haha. Umgås med min familj så mycket jag kan och längtar till högtider då vi alla får samlas. Min mamma är den bästa personen jag vet.
Nej men snälla, man ska inte vara ”bästa kompis” med sitt barn. Ett barn behöver en ansvarstagande förälder som sätter gränser och hjälper guida en genom livet, inte en bff. Folk här har gett dig jättebra tips på hur man är en bra förälder utan att vara en bästa kompis vilket känns mer rimligt och vettigt.
Skulle nog säga som andra att vilja bli bästa vän med ens barn är inte rätt väg att gå. Barn vill ha tydliga regler och mycket kärlek för att bli trygga personer. Så funkar inte en vänskap. Om man ska se på förebilder så känns det som att Parneviks har en bra balans. De verkar gilla varandra och umgås mycket men verkar samtidigt ha haft en ganska strikt uppväxt.
Jag växte upp i en mycket otrygg miljö. Mina föräldrar bråkade hela tiden och min pappa drack alldeles för mycket. Men mamma och jag var bästa vänner och jag flyttade tom in till henne sista tiden i hennes liv. Så jag tror också att det har med lite
Med att ens personligheter ska matcha också. Många i min sits hade kanske inte valt att ens ha kontakt med sin mamma.
Tror, som många andra här, inte att du ska satsa på bästa vännen-mamman, utan att bli en bra mamma med regler, struktur och glädje och kärlek! Men a och o är att få en trygg och bra barndom!
Jag och min mamma har med åren sedan blivit väldigt nära, kan ännu ringas 2-10 gånger per dag, men då jag var liten så var hon sträng men rolig, hade regler och jag skulle hjälpa till osv! I tonåren blev jag lite vild, men hon fortsatte samma, regler och kärlek! Nu som vuxen förstår jag ju henne på helt annat sätt och vi har blivit tajta!
Som många andra säger – att vara bästa vän med sitt barn är inte rätt väg att gå. Snarare känns det enligt mig väldigt ohälsosamt. Ditt barn behöver trygghet i både dig och sig själv. Vänner hittas på andra håll, precis som de ska, utifrån grunden du skapar.
Att låta hela sitt liv kretsa kring sitt barn är inte att rekommendera. Det kan komma ifatt dig med tiden, och rent av kväva ditt barn.
Gränser och kärlek tror jag är ett vinnande koncept, samt att du investerar i dig själv och blir en förebild för ditt barn, och det gäller livet ut. Åk på resor som tilltalar dig, lär dig nya saker, våga vad du än önskar men som känns läskigt och ta hand om din kropp och din själ. Bandet mellan er tar plats av sig själv. Håll inte ditt barn för hårt, och kanske viktigast av allt:
Stirra dig inte blind på din egna uppfattning om vad en bra mamma är. Fråga den som vet det bäst, det vill säga ditt egna barn. Ha en liten utvärdering varje år och fråga helt öppet vad ditt barn hade behövt mer och mindre av för att må bra och känna sig älskad. Vi får tyvärr fel för oss ibland, eller projicerar vår egna barndom på barnet.
Med din omtanke för ditt barn kan det bara gå bra. ❤️
Tips på vad man kan göra ensam på nyår? Bor utomlands med min utländska (från samma land) pojkvän men vi går igenom en tuff period. Ge alla tips ni har, julen har varit svår nog… stort tack!
Så du har flyttat till hans hemland ? Du kommer inte fira med honom och alternativet är då att fira ensam? Du känner alltså ingen annan som du kan fira med och din kille låter detta ske , samtidigt som han högst troligt har andra att fira med eftersom det är hans hemland? Förstår jag dig rätt nu? Isåfall låter han inte… toppen… 😞
Tack för alla fina svar! Jag märker nu att jag skrivit väldigt kort utan kontext. Ursäktar för det – jag var nog uppe i mitt egna huvud.
Vi har firat med hans familj vilket funkat bra men det har (och är) emotionellt utmanande. Han har mycket tvivel på framtiden och står inför livsval medan vi är på olika platser i livet. Har bott här i några år nu, men saknar ett eget kontaktnät vilket blir extra tydligt i dessa tider. Han kan tänka sig att umgås med mig men jag går i andra tankar om han känner att jag är sista utvägen.
Viktigt att känna sig trygg i ett förhållande, särskilt kring dessa speciella dagar. Att man är tillsammans och bygger relationen kring det. Hoppas du mår bra. Vilket land bor du i?
Förlåt att jag svarar utan hela kontexten nu men.. om han har olika tvivel inför framtiden och ni är på olika platser i livet och han ”kan tänka sig” att fira med dig som ”sista utväg”, vill han göra slut men vågar inte eftersom du flyttat till hans land? Jag gjorde slut med min kille i Sverige (han var och hälsade på från ett annat land) och det var så fruktansvärt jobbigt eftersom han var gäst hos mig. Kan då tänka mig hur svårt det är att göra slut med någon som faktiskt flyttat för ens skull.
Jag kommer tänka på dig under nyår. Och du, oavsett ålder så är det aldrig för sent att göra slut och börja dejta andra som värderar att vara med DIG på storhelger ❤️ var inte in ett Sunk Cost Fallacy-förhållande. (Googla sunk cost fallacy om du inte vet). Stor frivillig kram !
Funderar på vad jag ska laga för mat på nyår. Blir tyvärr alltid väldigt vardaglig mat på vardagar och de allra flesta helger också, och prisvärd. Är taggad på att laga något lite mer ambitiöst än så.
Det blev jättebra! God mat, trevligt umgänge och barnen var nöjda med klappar osv samtidigt som det vart avslappnat och inte massa hets osv! Hoppas du fick en bra jul också! 🙂
Julafton med svärföräldrarna var hemsk, känner att jag inte står ut så länge till…
Allt känns så krystat när man umgås, vi har liksom inget att prata om. Det blir stelt så, det blir att min man och de pratar om sånt som man inte kan relatera till.
Sen känner jag mig alltid kritiskt granskad av dem på något vis kan inte riktigt förklara. Det sägs inget men små miner och blickar…
Då hade jag försökt lösa det på annat sätt i fortsättningen. Kanske kan fira tillsammans själva på kvällen och ev en stund med den tidigare på dagen eller någon annan dag. Eller inte alls. Att ha det så varje jul kommer ju få dig att inte uppskatta julen alls.
Haha kunde varit jag som skrev! De är liksom trevliga men vi har inget gemensamt? Har nog aldrig fått en fråga som känts som att de genuint vill ha svar på. De är inte så varma eller inbjudande utan mer stela och gammalmodiga. Suck!
Ja nästa jul blir utan dem!
Men de nästlar ju in sig överallt känns det som. Nu ikväll kom en inbjudan på Facebook från svärfar som ska fira sin födelsedag i januari…
Har du ens försökt att lära känna dina svärföräldrar?
Dom känner kanske samma med dig. Bjuder du in dom, intresserar du dig för deras liv?
Dom har ju uppenbarligen uppfostrat en son som du älskar.
Räknar du att bjuda på födelsedagskalas är att nästla in sig överallt? Det kallar jag för gästfrihet.
Du verkar vara en mardröm till svärdotter, tur att du inte är min svärdotter!
Ja fast ändå inte pga utstrålar det? Lite lustigt nu på hennes frågestund ”ingen av oss vill gifta oss” men någon här skrev att hon veeeerkligen velat det men inte han. Hmmmm
Tycker också han utstrålar det men mest sjukt för hon lägger upp som att de har en perfekt relation och varför är han ens med henne o skaffar barn om han är gay..
Ja.. känns verkligen som ett luftslott. Hon sitter hemma själv med bebis och målar upp en perfekt fasad.. han ute och slirar och tycker det är fint att ha en fin tjej hemma som han eg sliter i. Så tror jag.
SL känns galet gränslös. Flyttade in hos nya killen typ direkt? Och lät barnen träffa honom. Förstår inte hur hon tänker. Men folk som känner henne säger att det mest är för att trycka till exet.
Exet som inte verkar bry sig för fem öre.. och ja, gränslös är rätt ord. Hon känns också så himla typ icke-moderlig om man får lov att uttrycka sig så 2025 hehe
Filippa ville ju jättegärna gifta sig. Säkert intalat sig själv att hon inte vill det längre för att det ska kännas bättre i deras relation. Filippa 💔❤️🩹😢
Vill skvallra om detta som Exonph skrev ut nyss: ”btw hon behövde gå på rehab pga missbruk” precis innan nämnde hon att hon saknar Sara brorman vilket var Biancas fejkkonto. Hon skrev också nyss att, en man är otrogen mot någon och ligger runt, en otrohet som ska ha skett i oktober, en influencer tagen av polisen. Vilka tror ni kring detta?
Undrar så hur Bianca EGENTLIGEN tar att hans ex ska ha barn med en till synes mycket gullig kvinna. Typ hennes motsats? Jag får känslan av att det svider ngt oerhört. Tror absolut inte hon var/är över Philippe som hon envist påstår
Tror också det är jobbigt för henne, just att det är en annan typ av tjej och liksom mer gullig och så naturlig. Och att de förlovar sig och ska ha barn, allt som B ville och nu har hon missbruk istället och är barnlös
Också funderat över detta, bl.a. eftersom Melinda Jacobs lägger ut så mycket på barnen. De familjehemsplacerade barn jag mött i jobb eller bekantskap har nästan alltid haft skyddad identitet och inte fått finnas med på bild, ha sociala medier i eget namn o liknande. Så antar att det måste bero på det enskilda barnets omständigheter, om det finns hot eller liknande.
Det brukar rekommendera att man inte gör det.
Men om barnen blir vårdnadsöverflyttade dvs att man blir vårdnadshavare vilket kan hända efter några år så är det ju andra regler att förhålla sig till.
Vad menar du? Jag förklarar bara att det är skillnad på ett barn som enbart är placerad och har andra vårdnadshavare och ett barn som familjehemsföräldrar blivit vårdnadshavare för. Då gäller samma ställningstagande som för ditt biologiska eller adopterade barn. Du är vårdnadshavaren som fattar beslut. Är det lämpligt att lägga upp en massa på barnet? Nej, men det gör olika föräldrar hela tiden. Själv har jag inga sociala medier alls och skulle aldrig låta folk lägga upp en massa bilder på mina barn.
Tramsfrans la ut häromdagen en story från en bild från Ellinor Löfgren om en operfekt jul för hon hade inte hunnit stryka dukar, skriva ut snapsvisehäftet m.m m.m var hon verkligen seriös? inte henne så vet inte hur hon är.
Ellinor är typ den mest världsfrånvända och självupptagna influencern jag följt. Slutade följa för några år sedan för orkade bara inte läsa hennes långa invecklade texter om icke-existerande problem som hon gjorde stora och dramatiska. Typ att hon inte hunnit stryka duken till jul.
Juste sen drack hon också alkohol när hon var gravid och försökte normalisera det.
Har märkt att många äldre vägrar kommatecken och istället skriver många korta meningar. Finns det någon anledning till det tro eller är det bara lättare?
Simpelt exempel:
”Idag har jag bakat. Det var gott. Sen film på tv. Det är trevligt.”
De kanske är osäkra på hur kommatecken används? En del äldre verkar inte ha så bra koll på vissa skrivregler som många yngre tycker känns självklara. Många äldre har inte gått i skolan lika länge som idag är standard, och sannolikt kan ju undervisningsstandarden också varierat mellan orter och skolor. Min pappa började t ex jobba som 12 åring och han skriver iof väldigt bra, men då och då slinker det in något stavfel, någon särskrivning och liknande. 🩷
Att börja arbeta när man är tolv år är väldigt ovanligt. Din pappa måste vara väldigt gammal? Undervisningsstandarden varierar väldigt mycket nu för tiden. Många barn som inte lärt sig skriva och läsa när de är klara med grundskolan och som tycker att det inte är så viktigt. Äldre människor fick fila ordentligt på både att kunna skriva tydligt och helst rätt. Kommatering är nog inte deras problem. Fast ”äldre” är relativt. Någon som är 40 år, är inte en äldre person för mig. Fast jag ser inte bara till antal år, utan hur man är som person. Vissa uppför sig mycket äldre än, sina år och tvärt om.
Alla dessa ”npf-föräldrar” som har barn som bara äter nuggets, bara kan äta framför en ipad, inte klarar inslagna paket, som måste ha hoodie, måste spela dator 12 h om dygnet osv osv. Vart fanns dessa barn för 50 år sen, eller för 1000 år sen? Det måste ju vara ett skapat problem?
Sanna Brådings barn kommer få problem som vuxna. Hon kan inte finnas där för barnen dygnet runt. Inte konstigt hon är utmattad.
På tal om barn med npf. Så jobbigt kamn det inte vara,man har rätt till avlastning stödfamilj.
Nyansera din reflektion. Det handlar inte om en fadersfigur som kan hota med våld eller skrika, utan mer om en ytterligare vårdnadshavare att dela ansvar och uppfostran med det. Behöver barn mer än en trygg vuxen? Forskning och erfarenhet säger att det åtminstone blir lättare då. Att den andra personen i de allra flesta fall är en pappa får du tycka vad du vill om.
På mitt jobb har hag minst 3 kollegor vars barn med olika npf-diagnoser är sk hemmasittare. Dvs de går inte i skolan eller går enbart periodvis. Föräldrar som trixar och fixar och verkar må skit själva. Jag fattar att det är jobbigt men samtidigt verkar det som att barnen styr helt. Skolan verkar inte hjälpa mycket heller
Ja har en kollega vars barn gärna skulle vara hemmasittare, men hon får trots allt väg barnet, mycket tack vare skolan. Men barnet styr verkligen allt i familjen. Han får allt som han vill.
Det är väl en heeeeelt annan sak än att curla sönder sina barn och inte ha regler för dom. Skolan är ju absolut inte skapad för barn som behöver lugn, trygghet och tystnad. Jag har ett barn som kräver mycket lugn och ro för att fungera bra men skolan idag är extremt stökig och högljudd. Vissa enkla specialanpassningar man ber om går inte.
Det är klart ett barn känner sig otryggt i den skolmiljö som finns i skolan idag.
Tror inte barn mår bra av att allt de gör visas på sociala medier. Hela tiden. Är en orsak att barn mår dåligt.
Inget är privat. Hur kul när de blir äldre och de har filmats sedan de var nyfödda.
Nja, man pratade inte om npf för typ 30 år sedan, men betyder inte att det inte fanns; tänker att det i alla tider funnits barn med olika behov och svårigheter. Obs-klass, damp-barn osv. Synen på barn och barnuppfostran har ju också ändrats med tiden från att inte synas och höras till hänsyn till olika behov och förutsättningar.
Absolutely. Men föräldraskap såg också annorlunda ut. Dagens föräldrar skapar i mångt och mycket dessa barn och problematiken. Scrolla ner till Idas inlägg längre ner i kommentarsfältet – det är spot on!
Hon berättar samma erfarenheter som jag fått höra från förskola och skola.
Fått höra, av en trött och gnällig lärare?
Jag har aldrig träffat så många som är trötta på sitt jobb som lärare, dom borde prova att jobba i fabrik på löpande band något år och få lite perspektiv på sitt jobb. Skitigt, jäktigt, högljutt, dålig arbetsställning m.m.
Tror du har helt rätt i flera av sakerna du räknar upp. Känner flera familjer med hemmasittare och gemensamt för dem alla är att föräldrarna gav efter alldeles för lätt och anpassade allting efter barnens vilja.
Min dotter har adhd. Absolut inget skapat problem! Många med npf är har svårt för vissa matkonsistenser och har selektivt ätande. De har även liten eller obefintlig melatoninproduktion vilket innebär dålig nattsömn. För utomstående, som inte har exempelvis barn med npf, så är det så lätt att avfärda dessa ungars problematik som trams vilket gör mig så förbannad! Ta reda på fakta innan du slänger ur dig åsikter, skämmes på dig!
Då mitt barn har aldrig varit hemmasittare så jag kan omöjligt sätta mig in i hur det är att vara i en sådan situation. Det skulle vara som att jag, som är helt utan den erfarenheten, ska säga ”så hör ska ni göra” till andra föräldrar som tampas med den problematiken och det kan jag inte.
Däremot är skolan inte skapad för alla. Och de som inte passar in: ska de anpassa sig eller ska skolan anpassa sig? Det finns nog ingen unge som inte vill klara skolan, alla människor vill duga och vara bra nog. Men i skolans värld är det tyvärr inte möjligt. Skolan har ett kompisatoriskt uppdrag vilket innebär att skolan ska sätta in de resurser och det stöd som varje elever behöver för att nå mesta möjliga utveckling utefter sin förmåga. Fina ord som tyvärr inte fungerar i verkligheten.
Nu svarade jag inte på din fråga insåg jag. Vad ska de hemmasittande barnen göra? Tror du de är hemma för att spela och hänga på sociala medier? Eller försöker de fördriva tiden och upprätthålla sina kompisrelationer eftersom de inte kan vara i skolan?
Kan svara då mitt barn är hemmasittare. Dottern har autism, självskadebeteende, självmordstankar, ångest, depression och ja, hon behöver vara hemma då hon är sjuk. Precis som med vuxna som har psykisk ohälsa kan även barn ha det. Hon har pressat sig själv länge för att orka med och nu går det inte längre. Hon hänger inte på sociala medier på dagarna. Jag gör allt jag kan så att hon ska vilja fortsätta leva. Om hon vill spela ett spel ett tag för att få en paus från sina negativa tankar är det ok.
Ja, vi har också ett barn som är hemmasittare. Vill han vara hemma, känna sig misslyckad och utanför? Nej, barn vill väldigt mycket göra som andra och att uppgifter som de fullföljer. Psykisk ohälsa som smyger sig på, att försöka lista ut varför ens barn inte vill gå på gympa, börjar få ont i magen eller huvudet, äter dåligt, sover dåligt, det är ofta så det börjar. Kolla med skola, stå i kö till BUP, gå till psykolog, stå i kö för utredning samtidigt som det blir värre, ångesten, tvångstankar, tankar om självmord. Inga frånvarande föräldrar, inga föräldrar som inte kan sätta gränser. Otur att bli sjuk, försök att hitta metoder för att överleva på ett bättre sätt, kanske hitta medicin som underlättar. Lika lite som vuxna väljer det här, gör barn och tonåringar det.
Jag har alltid haft svårt för konsistenser. Men har absolut inte levt på nuggets (hatar nuggets). Jag åt det mamma lagade, men det jag verkligen verkligen inte klarar av åt jag inte och äter fortfarande inte: tomat, svamp och mjuka grönsaker (tänk såndär fryst grönsaksmix). Grönsaker i all ära, men jag vill ha dem knapriga. Har ingen diagnos eller så och allting går bra i övrigt, men vi som har svårt för konsistenser fanns även på exempelvis 90talet.
Nu är du nog lite vilse, hur skulle dessa problem funnits för 50 år sedan när dessa saker inte fanns.
Barn blir som de vuxna tillåter, och förr krävdes det inte så mycket av barn som idag. Nu är allt så uppstyrt vilket barn med Npf inte alltid klarar.
Barn förr gick inte i skolan utan jobbade hemma, oftast med mor eller farföräldrar. Inte en massa tider att passa och läxor, idrott m.m.
Människors hjärnor är inte anpassade för så mycket intryck, speciellt inte barns.
Ja jag vet inte jag gjorde inte det med mina barn som växte upp på 90 och 2000-talet, dagens föräldrar orkar väl inte med sitt sönderstressade liv och väljer den lättaste vägen ibland för att orka.
Jag dömer inte dom utan känner empati för dom, vi vet inte hur dom känner och vi borde inte hitta på anledningar utan att veta varför dom gör som dom gör.
Varför ger dagens föräldrar bebisar en skärm att titta på?
Jag tror långt ifrån alla npf föräldrar går med på det, om de är hemma. Men jag kan tänka mig att många arbetar dagtid och därför inte kan total kontroll över skärmtiden. Men att det är samma för alla, det är det ju inte. Varje person har sina problem. Att säga att barn med npf inte klarar någonting är en hemsk inställning till ohälsa. Att vara okunnig är en sak, din inställning är något annat.
Stämmer inte. Jobbar i skola. Barn idag som börjar i ettan kan inte knyta skorna, många av dom kan inte klippa med sax, många av dom kan varken klättra eller göra kullerbyttor. Dom kan inte torka sig själva ordentligt efter att ha gått på toa, dom kan inte äta med kniv och gaffel. Dom kan inte cykla eller simma. Då pratar jag inte om barn med diagnoser utan helt vanliga sjuåriga barn. Det ställs otroligt lite krav på barn idag i allmänhet (av föräldrar). Dom flesta hjälper inte ens till att fylla diskmaskinen hemma, än mindre förväntas dom kunna leka självständigt eller passa ett småsyskon i några minuter. Vi uppfostrar som samhälle ett gäng jättebebisar just nu och dom går sönder helt vid minsta motgång. Dom vänjer sig vid det bekväma, skärmen, lättuggad och belönande mat, underhållning från andra. Att vuxna är betjänter. Sen kommer kraven inom skolan och då krockar det rejält.
Det är nog delvis arbetslivet som förändrats gradvis också, tillsammans med ekonomin som försämrats.
Föräldrar jobbar i högre grad heltid båda två, vilket gör att barnen får mindre tid med föräldrar som är de som ska lära barnen simma, knyta skorna osv.
Heltidsjobb förväntas vara standard för alla, vilket gör att barnens behov inte hinns med.
Men sedan är det väl så att många, både vuxna och barn fastnar i sociala medier, paddor och datorer som underhållning, istället för att göra annat som är mer utvecklande.
Det är en tråkig utveckling.
Hur många vuxna som t.ex. hellre sitter vid sin padda än går ut och leker med sina barn på ledig tid, och därmed lär barnen knyta skor, cykla, simma osv.
Det stör mig t.ex. att det är ett uttalat mål att ”digitalisera” i skolan.
Det är inte gynnande för hjärnan och kroppen att tidigt premiera lärande i digital miljö.
Dels för att språket lärs in sämre digitalt än vid skrift med penna och läsande i fysisk bok, dels för att barn blir beroende av digital underhållning, och därmed inte lär sig andra saker på fritiden genom lek som vi gjorde som barn.
Alla blir som zombies.
Jobbar du i Stockholm?
Barn som inte bor i storstäder klarar betydligt mer än det du räknar upp,
När mitt äldsta barn skulle börja lekskolan låg han långt före sina klasskompisar som hade gått på förskola, jag var hemma på dagtid och pappan på kvällstid.
Barn förväntas att göra så mycket mer olika saker mot barn förr i tiden, och skosnören är väl ute idag. Nu är det snabblås på skorna.
Jag tror inte att din observation är representativ för barn i allmänhet, jag har också jobbat i skolvärlden och tycker att barn idag kan saker många vuxna inte kan…och förskolelärare av idag är allmänt gnälliga och trötta på sitt jobb, dom letar mest fel på barnen.
Varför ska en 7-åring passa sina småsyskon? Talar du av egen erfarenhet?
Hinner du inte sköta dina barn själv har du skaffat för många
vissa människor är för svaga för dagens teknik och sociala medier, och algoritmerna blir bättre för att konkurrera (meta, google, tiktok…) om deras uppmärksamhet
om de växt upp utan tekniken hade de pratat med andra och övat på att vara sociala
Har samma. Usch det är så jobbigt. Vi har inte heller något att prata om och de verkar ändå aldrig genuint intresserad av mig. Bor ni nära? Tänkte att isf kan du frälsa få att träffarna inte blir alltför många timmar. Vi har långt till svärföräldrarna (cirka tolv timmar i bil) så det känns redan jobbigt inför nästa jul när jag vet att vi behöver va där minst fem dagar.
Äldre här🙂 men känner inte alls igen mig. Men det beror ju på. Idag har jag bakat och det var gott. Efter det blev det en film på tv, vilket var trevligt. Men det beror ju på i vilket sammanhang. Jag kör nog vanligtvis långa meningar men något jag ser ibland på Fb är att det aldrig blir nytt stycke vid en lång text och ingen punkt och stor bokstav vid ny mening. Väldigt svårläst.
Dag 57369 av att vara hemma hos föräldrarna över jullovet. Mamma ska göra en kladdkaka, jag kommer ner till en smet som är beige. En matsked kakao har hon använt, för så stod det i receptet. Fem minuter senare är smeten upphälld i en sockerkaksform.
Fint att din mor tar sig tid att baka. Och vilken tur att hon har en sådan expert som dig hemma på besök så att du vänligt kan vägleda henne att baka kakan helt enligt dina önskemål.
Föräldrar brukar vara stolta över sina barn. Men mamman skulle nog bli ledsen om hon fick läsa den larviga och dryga kommentaren dottern skrev om henne och hennes kladdkaka.
Men en dag har man inte sin föräldrar kvar i livet och då saknar man dem trots alla imperfektioner och brister.
//mvh moderlös
När började Bianca spåra? Problem med d#oger, operationer osv. Är det efter sista gången det tog slut med Philippe? Hon höll väl inte på sådär urartat innan?
Nu har Chrippa och Linnea fått en egen Facebookgrupp på temat ”Chrippa och Linnea-dramat”. Puh! Orka!
Vidare verkar den kända 13-barnsmamman fortsatt spela in p-rullar och sägs ha tappat tänder, vettet och ser påverkad ut.
Tragiskt!
Renara franco, nara, har börjat dyka upp på snapchat och skriver massa rykten om influencers. Är hon snapchats exonph, fattar inte? Vill hon göra en vanessa?
Jul med svärfamiljen i år. Jag och dom är så fruktansvärt olika personer. Allt är så intensivt när man är där. Det ska göras saker konstant, medan jag som introvert mest vill gå och gömma mig. Jag blir totalt dränerad och vet inte hur jag ska hantera att spendera varannan jul med dom. Jag och min sambo har barn ihop, och våra familjer bor på olika platser i landet. Hur gör ni andra?
Fast varför? Man har ett liv, ska man inte ha det bra? Förstår att folk har ångest över julen om det där är inställningen, att man ska lida igenom den…
Kan det vara så enkelt att dom känner ett ansvar att underhålla er när ni hälsar på? Dom kanske tycker det är lika jobbigt med alla aktiviteter som ni gör och med kommunikation kommer man långt. Du kanske kan säga att du uppskattar att dom gärna vill hitta på saker med er men att du samtidigt ser fram emot av att bara njuta av deras sällskap och återhämtning? Eller om din sambo kan ge dig möjlighet till lite egen tid och umgås själv med föräldrar och barn när det föreslås en aktivitet?
Var inte så hård mot dej själv. Fyller snart femtio och livet kan bli bättre.
Mår du riktigt dåligt hjälper det ofta att prata med någon. Det är aldrig hopplöst,finns hjälp att få. Har mått mycket psykiskt dåligt under mitt liv men har fått hjälp. Jämför dej inte med andra. Ingen har ett perfekt liv.
Man kan leva ett bra liv även om det är kämpigt. Har ingen partner inga barn ett helt okej liv.
Med tanke på hur jobbiga förhållanden folk har är det inte så dumt bo själv. Hellre ensam än i dåligt sällskap.
Till alla. Vad är det för liv jag har liksom? Ingen relation (har typ aldrig varit i en), bor inte själv, inga barn. Kul om det blir en återträff, då kan mina gamla klasskamrater skratta åt mig igen och se att de har vunnit över den misslyckade – som jag alltid var i deras ögon och alltid kommer förbli.
Glöm dina gamla klasskamrater. Har inte pratat med mina fd klasskamrater på trettio år.
Varför känner du dej misslyckad? Måste du ha en partner barn för att vara lyckad? Många har barn med olika män och separationer bakom sej.
Vad vill du med ditt liv vad vill du göra? Är du inte ens fyrtio har du många år kvar att leva.
Ibland hjälper terapi eller bara att prata med någon.
Fyller 39 vilket ÄR 40 mer eller mindre. Det verkar så – att vara utan en partner ses som ett stort misslyckande. Det enda jag är stolt över är hur högt jag har klättrat på mitt jobb trots att jag inte har den utbildningen. Jag vill göra mycket men min kroniska sjukdom sätter stopp tyvärr. Annars hade jag flyttat till USA och arbetat med bevarandet av vilda djur där. Men funderar på att ta körkort men tror inte jag är intelligent nog för det.
Om du fortfarande jämför dej med dem du gick i skolan med kanske du har möjlighet att flytta till en ny ort. Börja om,träffa nya människor.
Bor i en liten etta men tycker jag har det hemtrevligt. Var nöjd med det du har.
Var stolt över att du har ett jobb. Arbetslösheten är rekordhög. Finns det ingen på jobbet som är din vän?
Jag avskyr mina gamla klasskamrater då jag blev mobbad under hela min skoltid men det känns alltid som man ska vinna liksom, om du förstår vad jag menar. När man har gått ur skolan så blir det en tävling om vem som har det bästa jobbet, den bästa partnern, bor flottast, har gift sig snabbast och har man inte det så är man värdelös. Gäller när man gör slut med någon också – tävlan om vem som träffar någon ny snabbast och träffar man ingen alls har liksom ens ex vunnit.
Du är 39 år men fortfarande verkar stor del av ditt liv handla om att imponera på dina gamla klasskamrater?!
Sluta följa samhällets normer. Sätt upp dina egna normer.
Du behöver jobba lite på självförtroendet. Börja med körkortet, det är inte svårt. Sen när du har fixat det har du tagit ett steg i självförtroendetrappan.
Jag försöker 🥺❤️ Tar nya positioner på jobbet hela tiden (jobbar som utvecklare men har ingen utbildning i det så har lärt mig själv) och lär mig nya programmeringsspråk men jag tvivlar så lätt på mig själv, mer eller mindre hela tiden.
Känns som det blir för sent vid 30. Läste en artikel där män inte vill dejta någon över 30 typ för då är man för ”gammal” och tråkig så de letar efter yngre
Så är det ibland. Har tyyyyyp samma tankar egentligen, bara att jag i grunden ändå är positivt lagd så jag vet att det inte är kört. Men jag, som är 33, tänkte också senast idag att det kändes ”kört” (inte kört, men långt borta) att träffa någon.
Ups & downs får man ha men man får inte fastna i det. Som det står lite högre upp, börja med körkortet som ett steg på vägen. Och som nån skrev nedan, prata med nån. Det låter liksom inte som nåt roligt liv om man går runt och känner sig misslyckad hela tiden..
Anonym
/
2025-12-26 23:35
Känner mig inte alltid misslyckad men går i vågor.
Anonym
/
2025-12-26 23:39
Och om jag tar körkort kommer det liksom vara jag på 39 och resten 18åringar
Anonym
/
2025-12-26 23:46
Nej det kommer det inte vara.
– ingen körlärare kommer döma dig för att du är 39 och tar körkort.
– om du inte går intensivkurs kommer du inte vara i kontakt med övriga körskoleelever utom på typ riskettan och halkkörningen.
– när jag tog körkort minns jag att jag frågade min körlärare hur gammal hans äldsta elev hade varit. 72 var svaret. Och jag själv har många exempel på personer som varit över 30 när de tog körkort.
Dessutom tar du körkort för din skull, då spelar det inte heller någon roll hur gamla de andra är.
Anonym
/
2025-12-26 23:44
Jag är 52 och har inga problem att hitta män som vill dejta. Ser ut som en medelmåtta och är inte så mainstream i min livsstil men det finns någon för alla. Ge inte upp! Var dig själv i alla lägen så hittar du till slut den som gillar dig för den du är.
Du låter som du har ett stort varmt hjärta,väldigt fin egenskap. Bryr mej noll om utseende när jag dejtar. Är insidan som räknas.
Anonym
/
2025-12-26 22:38
Tror du skulle må bra av att prata med någon och ändra din negativa självbild.
Du har tydligen ett jobb och ett hem. Du kan inte ändra det förflutna.
Se framåt. Du har förhoppningsvis tiotals friska år framför dej. Ägna inte de åren till att tänka på gamla klasskamrater.
Livet går inte i repris,ska du tillbringa livet med att tänka på det förflutna. Gör något du tycker är kul,en dag är det försent.
Gå ut genom dörren. Du hittar inte partner eller vänner genom att sitta hemma.
Det gör jag när möjligheten finns. Går på konserter och träffar vänner när jag kan och är med på after works när det går. Inte så att jag träffar en partner ändå
Kanske bara släpp tanken att du måste ha en partner. Goda vänner växer inte på träd.
Att ha ett jobb att gå till är mera än många har.
Eller rör dej nånstans där det finns andra singlar. Man måste absolut inte ha en partner.
Den röda tråden i dina svar verkar vara oron för vad andra ska tycka och tänka. Klura alltid ut vad du själv vill i alla lägen och håll fast vid det. Livet blir så mycket enklare och roligare då.
Alla som bodde på särskilda boenden mentalsjukhus hade det inte dåligt. Fanns fina vårdare och gemenskap bland de andra som bodde där.
Nu när psykvården knappt existerar märks de som mår dåligt mycket mer. Alla klarar inte att bo ensamma i små lägenheter utan sysselsättning och vänner nåt vettigt att göra.
Många med diagnoser har det svårt i dagens samhälle. Har själv jobbat med folk med olika svårigheter. Det ordnades både jul och nyårsfirande. Idag sitter folk ensamma. Är väldigt svårt att få hjälp.
Självklart är detta inte hela bilden. Men bra psykiatrisk vård för 100 år sedan var nog ovanlig, milt uttryckt. Psykreformen som genomfördes är en total katastrof.
Nuvarande psykvård är verkligen ingenting att vara stolt över. Har tillbringat ett dygn på barnpsyk med ett av mina barn och det var fullständigt förfärligt.
Min poäng var bara att NPF inte är något nytt. Möjligen syns det mer i ett samhälle med så många fler intryck.
Det är inget nytt men det har eskalerat något enormt. Och man diagnosticerar frikostigt, även barn som förr bara hade klassats som aktiva med mycket energi och rörelsebehov. Och det här med problem kring maten (”nuggets-barnen”) har ju fullkomligen exploderat. Har flera lärare och förskollärare i släkten och de säger alla samma sak.
Har en i min närhet som fyller jämnt. Vad kan man göra i Stockholm en helg i januari? Har boende. Tänkte eventuellt spa på söndagen, men var? Var ska man äta?
Åh har funderat på mamma Mia the party. Mest för att det är det enda jag kommer på, men ska absolut kolla in om det finns någon musikal! Jag fick spaupplevelse i present så känns lite tråkigt att ge likande tillbaka, samtidigt är det ju något hon uppskattar.
Min morfar ligger för döden. Mitt hjärta går sönder. Min genomsnälla morfar 💔
Var precis och hälsade på honom, även om han inte kunde prata så visade han att han visste att jag var där.
Gick igenom det här i somras. Det var fruktansvärt och det är fortfarande svårt att ta in. Det är fortfarande overkligt och känns fel på många sätt att han inte finns längre. Helt sjukt att de snällaste människorna ska tas från oss först.😭
Har använt cordoxyl Munskölj några dagar för hade ont i visdomstanden, gjort innan och det har fungerat bra, denna gång fick jag lite gula och typ bruna skuggiga missfärgningar på tänderna vilket är en av biverkningarna tydligen. Nån annan som fått samma, vad ska man göra för att få bort??
Inte riktigt svar på din fråga men min tandläkare tipsade om att använda cordoxyl tandkräm istället. Då slipper man få det i hela munnen (och därmed på alla tänder) eftersom det kan missfärga. Om du skulle behöva använda igen eller mer…
Jag är så sjukt nyfiken på om något hänt mellan systrarna victoria törnegren o alexandra bring? Dom syns aldrig på varandras kanaler? Något måste skett. Ser dom inte heller kommentera på varandras bilder. Till skillnad från tiden när båda nyss fått barn.
De har brutit kontakten med varandra. Varför vet vi inte och kommer förmodligen aldrig att få veta det heller eftersom båda har den goda smaken att inte hänga ut konflikten på sociala medier. Så släpp det bara.
Är också så nyfiken!!! Vi kommer nog aldrig få veta. Tror antingen det är något mellan deras respektive, eller något som har att göra med Alexandras exponering av barnen då Victoria valt att inte visa sina barn alls lika mycket längre.
Jag misstänker att det handlar om ena systerns man. När den typen av misstankar började florera här var hon snabb med att lägga ut ett extremt och överdrivet hyllningsinlägg på Instagram där han höjdes till skyarna som den perfekta mannen som kan ALLT. Med en massa bilder. På en person som i åratal vägrat vara med på bild. Men då skulle plötsligt en mängd bilder visas upp.
Såg på TikTok att Alice Stenlöf och hennes podd-väninna tagit pressbilder. På en av bilderna sitter Alice och läser typ Financial Time, och på en bild har de tydligt fotat så DI tydligt ska synas. Väldigt sofistikerat! Och empowering. Inte visste jag att dessa två damer hade det intresset! Inte bara looks, utan brains också! Det såg inte alls tillrättalagt ut!
Blir galen på min svägerska.
Hennes barn hade haft vattkoppor i förra året, och vips fick ens barnet igen nu innan jul.
Enligt henne pga han hade haft så få förra vändan, men syskonet hade haft ordentligt.
Förstår och är besviken på mig själv att jag inte sa nej till julfirande men jag är alltid den negativa/ ifrågasättande och kände att hon/hennes familj kan ta lite ansvar eller ha respekt för andra.
Men lillasystern hade inte haft några tecken (och hade ju bestämt vattkoppor förra året) men såklart på juldagen har hon också koppor.
Såklart att det är mitt fel, men tycker hon borde nångång ta ansvar och tänka på nån annan än sig själv och sina, hela världen kretsar alltid kring henne, finns 100 saker hon gjort som man inte gör om man har nåt vett. Jag är så irriterad och kan inte släppa det..
Har gått ner tio kilo under ett år,minskat på maten och ökar på motionen. Går att gå ner utan sprutor men det tar tid.
Har man varit länge överviktig tar det tid att gå ner.
Föregående inlägg 
En sån kväll där jag tittar på min katt och blir så ledsen för en dag kommer hon inte finnas mer. Tänk om detta var vår sista jul💔
Allt tar slut, ingen lever för evigt. Men jag önskar så att jag får dö först så jag slipper hantera den sorgen.
Vilket kanske låter lite sjukt.
Jag säger som Markus Torgeby: om man har problem med tanken på döden så har man stora problem. Min pappa dog för sju veckor sen nu. Det är sorgligt men det är livets cykel. Det hade varit tusen gånger värre att aldrig ha fått ha honom i mitt liv. Tänk på allt det underbara ditt husdjur har gett dig och ger dig.
Håller jag inte med om. En del människor kan inte acceptera döden och så är det bara – jag är en av dem. Varför ska de jag älskar tas ifrån mig? Och lämna mig ensam? Varför ska jag bygga upp ett helt jävla liv och kämpa dygnet runt som kommer tas ifrån mig?
Vad skulle alternativet vara? Leva i evighet? Vill man det, egentligen, om man tänker noga på vad all evighet faktiskt innebär?
Varför skulle man inte vilja det?
Ja jag vill leva i evighet och inte lämna allt bakom mig.
Skulle jag vilja, eller iaf tills jorden blir för hemsk att leva på.
Härligt när man ska gå till ännu en härlig dag på jobbet efter att ha jobbat i 800 år 😉
Man blir väl pensionär emellanåt och vilar upp sig. Och får väl välja ett kul jobb.
Nej om man ska leva för evigt kommer man aldrig bli pensionär. För att bli pensionär ingår konceptet att man har begränsad tid innan man dör.
Evigt liv innebär att man alltid kommer behöva jobba för att få pengar.
Ett alternativ till finns: att inte finnas alls. Livet är både härligt och förfärligt på samma gång, men man skulle inte ha velat missa det. Man lever för stunderna av lycka och vardag och att en gång ha blivit älskad.
Om du inte hade funnits så hade du ju inte kunnat ”missa” det..
Mina barn ställer mig nu denna fråga då deras morfar har sina sista dagar/veckor vid liv nu då cancern igen kom och hälsa på i vår familj! 💔 Det kommer vara jätte tungt och sorligt, barnen har svårt att förstå allt.. men vi vuxna är ju förstås förkrossade och ledsna men förstår livets gång ..
❤️
Det är ju väldigt egoistiskt. Dör du först så lämnar du din katt helt ovetandes om varför du övergett katten och vem vet vad dom händer med katten. Den kan hamna på katthem eller bli avlivad.
Jag önskar att mina djur får dö före mig.
En känsla är inte alltid rationell.
Det är ju samma känsla som föräldrar har, att man vill dö innan sina barn.
Jag förstår dig ts. ❤️ Vad fint att du älskar dina djur så mycket🙌🏼
Men om du dör först, vem ska ta hand om din lilla katt då? Det är jättejobbigt att förlora ett älskat husdjur, men hellre att de dör trygga i min famn än att jag ska dö ifrån dem och sedan måste de vänja sig vid ett nytt hem och ny ägare.
Åh jag vet, det är hemskt! Mina är snart 15 och 17, pigga och friska men det är ku en begränsad tid man har. Särskilt den enes bortgång vet jag kommer knäcka mig för en lång tid, ser inte fram emot det. Försöker att leva i nuet och njuta av den tid man har med dem.
Jag tänker att du kanske tänker så här om din katt för att du mår dåligt själv. Om man inte mår bra så klarar man inte av tankar på något som gör att man mår ännu sämre.
😂
”Du mår dåligt av tanken på att den du älskar kommer dö innan dig, du måste dåligt annars skulle du aldrig känna så”
Så skrev jag inte. Eller vad menar du? Människor som mår dåligt har ju svårare att möta motgångar. Det är ingen frivillig känsla.
Försökte du göra dig rolig på någon som mår dåligt eller vad menar du? Jag frågade om personen mådde dåligt.
Tycker att din slutsats var lite konstig, man måste ju inte må dåligt för att man mår dåligt av en hemsk tanke liksom, det är normalt.
Du bestämde att personen mår dåligt generellt. Men du vet ingenting om henne, förutom att hon älskar sina katter så mycket så hon skulle må dåligt om dom dog.
Ska vi dra det ett varv till så är det nog du som mår dåligt❤️
Du frågade inte, du förutsatte.
Har någon mer läst Nadia Kandils bok? Har just läst klart den och tror inte alls den är så fiktiv som hon beskriver den? Nadia säger ju rakt ut i podden att den inte handlar om henne, att den är fiktiv. Men liksom, den innehåller ju massa saker som Nadia berättar om i podden? Semestern på Hydra, släkten i Polen och Palestina, lägenheten, chakrakvinnan, terapeuten osv osv. Säger Nadia att den är fiktiv bara för att hon skall komma undan med att huvudkaraktären knarkar?
I podden pratade hon om hur pinsamt det var att låta folk, typ Elsa, läsa om sex scenerna i boken. Men om den nu är så fiktiv varför skulle det vara så pinsamt?
Någon här skrev att Elvira, skulle vara Cassandra? Om det är så är det sjukt onice och fattar att Cass lämnar podden.
Jag tror hela boken är mer eller mindre rakt av ur hennes liv, men att hon skyddar sig själv med att säga att den är fiktiv, huvudkaraktären är ju inte direkt trevlig enligt folks recensioner
Inte läst boken men tänker att man kan skriva en fiktiv bok men tagit inspiration av verkliga livet? Att enstaka händelser är löst baserat på sånt man själv varit med om. Men om det är väldigt mycket sånt blir man såklart fundersam.
Jag hade tyckt det varit pinsamt om folk jag känner ska läsa sexscener jag skrivit oavsett om de är verklighetsbaserade eller inte haha.
Förstår hur du menar. Känns bara efter att ha läst hela boken att den innehåller väldigt många referenser till hennes riktiga liv. Tror nog den inte bara är så fiktiv som hon själv beskriver den som
Antar att det inte bara handlar om knarket utan att det också låter mer ”elegant” att den är fiktiv. Att hon inte bara satt sig rakt upp och ner och tagit texter från sina dagssidor eller vad det heter. Att hon inte bara skrivit utifrån det hon upplevde just då, rakt av. Det sista är ju mycket lättare.
Du som nyss läst då, tror du att Elvira kan vara cass?
Du har nog rätt att det låter mer elegant med en fiktiv bok!
Kanske, jag skulle nog inte tänkt det själv om inte någon här hade kommenterat det. Men om det är sant låter det verkligen inte som en trevlig beskrivning av en vän.
Jag är inne på samma spår, är ju vanligt vanligt med romaner med självbiografiska inslag, men det betyder inte att allt är sant eller att det är en självbiografi. Känns nästan som de flesta av den typen av romaner har det upplägget. Har dock inte läst boken – men att man ens behöver förtydliga att det är fiktion betyder väl att man hämtat mycket inspiration ur sitt eget liv.
Vilken är den senaste filmen du såg?
Tomten är far till alla barnen.
Bad Santa var nog senaste filmen men nu vill man ju se annat än julfilmer kanske 😬
Drömkåken på tv4 idag. Nu ser jag Harry Potter.
Vilken av Harry Potter-filmerna?
Den första delen av dödsrelikerna✨️
Amundsen.
Senaste hela filmen var ”O brother, where art thou?”.
Die Hard, visades igår kväll på sexan.
Bugonia – väldigt kul!
Jönssonligan får guldfeber.
Polarexpressen
Troll 2
Avatar 3, på bio idag.
Thirteen lives, verklighetsbaserad efter händelsen i Thailand där ett pojklag blev instängda i en grotta efter ett regnoväder. Helt okej.
Melancholia ✨️ 🌏
Min hatfilm 😂
Zootropolis 2
Avatar 2
In Bruges.
While you were sleeping
Sound of music! Förknippar den med julen, den brukade visas förr på julafton.
Love Actually 😊
Vilken är den senaste serien du såg?
The beast in me
Värd att se? 1-10 i betyg? 🙂
Den va jättebra, 8 i betyg skulle jag säga.
Gillar att det är en miniserie!
Älskar miniserier! Har den i min lista, får kanske börja kolla på den ikväll 🙂
6 sätter jag – slutet var sämst
Jag ska börja se Absentia, verkar bra också!
Började kolla men lade ner efter 3 avsnitt. Började bra men spårade ur. Rekommenderar inte.
Nej nej nej, inte värt tiden! Började så bra men jisses vad dålig. Se the diplomat istället!
Ja den var verkligen sämst. Hade alla förutsättningar men planade ut helt. Otroligt B
4
Kollar på den nu! Mycket spännande
Ronja Rövardotter serien.
Hur mår du camilla? ❤️🥺
Keep Breathing (Netflix).
Är den bra? Sett 10 minuter av den bara.
Den är jättebra om man gillar och har tålamod för slow burns. Annars är den nog olidlig.
Får kanske ge den en chans igen och ha lite mer tålamod då.
Vänner
Julkalendern.
Playing Gracie darling på Netflix, helt okej miniserie från Australien. Inte det bästa jag sett men klart sevärd!
Fattar inte varför den har så lågt betyg, tyckte den var riktigt sevärd! Den har tex lägre än en annan australiensisk som jag kollar på nu (the kettering incident) som är sjukt mkt sämre
The mentalist
Jag for ner till bror. Mycket bra.
Mycket bättre än vad jag trodde, såg alla avsnitt i ett svep
Revamp: The Undead story.
Goddess Bless You from Death
Stranger Things såklart!
Såg första säsongen och i väntan på säsong två tröttnade jag och orkade aldrig börja kolla. Nu har jag glömt bort allt. Värt att se säsong ett igen och fortsätta?
Absolut! Och nu har ju allt utom det allra sista släppts (men det släpps nog innan du sett klart allt det andra) så nu behöver du inte vänta på något. Bara se och njut!
Jag har sett alla 4 men orkar inte se femman nu eftersom jag känner att det är …. Mer av samma.
Vad tycker ni som har sett femman, är det värt att trycka på play ändå?
Ja!
JA!!! 5:an är en av de bästa säsongerna!
Jag gjorde exakt samma – såg säsong ett när den kom för typ nio år sen. Var inte jätteimponerad så orkade aldrig se s2 typ två år senare. Men nu har det blivit så hypat och alla jag känner tjatar om det så såg om från start. Det är ju svinbra!! Är så glad att jag såg det nu också och verkligen är inne i universumet, samtidigt som resten av världen också är inför de sista avsnitten
Emily in Paris 5:e säsong.
Herregud vad olidlig den va även för en tramsserie.
Kämpar just nu med Tokyo Vice. Någon som sett den? Blir den bättre? Är på avsnitt 3.
Shameless
Jag håller på att plöja Succession.
Boots
Började med Heated Rivalry idag.
Håller på med Beverly Hills 90201
Karen Pirie, gillar den
Baby Reindeer.Kanske är sist på bollen,men den var bra,men svår att se.
House of Guinness. Samma skapare som Peaky Blinders, rekommenderar stark 😊
Började på Emily in Paris (Rome) häromdagen men den är ju ganska B. Annars såg jag senaste säsongen av Outlander.
Brukar ni ha fotbad?
Är det något människor har liksom?
Hur ofta i så fall?
Har du badsalt, olja eller något i vattnet?
Jag brukar göra det regelbundet. Använder Biocool fotbad. Fast ibland varannan månad, ibland 1-2 ggr i veckan beroende på fötterna.
Jag gör fotbad regelbundet, åtminstone en gång per 7-10 dagar.
Hade ett fruktansvärt nageltrång för nåt år sedan som fick behandlas på vårdcentralen så efter det vårdar jag mina fossingar med mycket kärlek. Lägger ut en handduk på mattan framför soffan, fyller en balja med varmt vatten och en skvätt olja. Sitter sedan där och läser en bok eller scrollar mobilen i ca 20 min innan jag tar mig till badrummet för att fila fötterna, klippa och fila naglarna och smörjer in fötterna med fotkräm. Gillar också att alltid ha fräscha fötter.
Jag gör det men det är bara för att mina fötter behöver filas inte se förskräckliga ut (och då har jag ändå rätt hög tröskel och fixar inte mer med utseende mer är väldigt grundläggande).
Men en del har ju fötter som ser OK ut ändå, då behöver man väl inte lägga tid på fotbad eller pengar på fotvård.
Regelbundet. Flytande tvål med lavendel. Klipper naglarna och filar lite. Avslutar med att smörja fötterna. Så skönt.
En gång i månaden. Använder Epsomsalt eller Himalayasalt beroende på vilket av dem jag har mest av hemma just då.
Filar och fixar, smörjer sedan in med hemmagjord bivaxsalva.
Här svarar ju bara de som har fotbad.
Jag har inte haft ett fotbad sedan jag var typ 14 år. Så de som inte regelbundet tar sig ett fotbad kan ju gilla den här kommentaren
När man är typ 14 år så behöver kanske inte fötterna sitta i fotbad. Men ju äldre man blir ju mer behöver fötterna mjukas upp, filas och smörjas.
Jasså? Hur gammal då?
Det är skönt men brukar göra det väldigt sällan. Lite meckigt med att fylla en balja, bära den till vardagsrummet utan att spilla och sen tillbaka. Kallnar så fort också.
Du menar ta ett fotbad.
Tänka sig vad många som förstod ändå 🙂 men bra att du rättar och styr upp om någon inte fattar.
Jag och yngsta barnet har feber. Det började på julaftonskvällen och man är inte direkt kaxig med 39 grader som vuxen…
Känner mig så ledsen och ynklig just nu!
Hoppas ni andra har betydligt skönare ledigheter, eller arbetsdagar om ni jobbar i mellandagarna.
Krya på dig och barnet! Hoppas ni blir friska snart❤️
Tack! Det är faktiskt väldigt fint att kunna få lite sympati här 🥲
Då behöver du och barnet ännu ett Krya på er 🙂❤️
Krya på er!!!🎄🎄🎄🎄
Samma här, men började den 23:e. Gissar på influensa. Känner mig som en påse skit!
Här har vi höstblåsor, så förstår dig precis. Krya på oss allihop❤️
Krya på er. Hela familjen här hemma har åkt på en rejäl influensa med hög feber och dåliga i kistan. Fy fasen säger jag bara!
Precis samma här, men började den 23:e, då känner med er. Vi fick ställa in det stora julfirandet som skulle varit hos oss. Krya på er!
Jag ramlade nerför trappan ner till källaren igår, fraktur på näsan, piercingen gick genom överläppen och blå och svullen överallt så ganska ledsen jag också 😆 sett fram emot ledigheten sååå länge, men orkar inte göra någonting.
Tycker också synd om mig själv, är höggravid och åkt på magsjuka idag, har spytt som en liten gris. Barnet leker karate kid i magen och jag mår ännu mer illa av alla rörelser 🥲
Men oj vad jobbigt! Tur i oturen ändå att det inte gick värre.
Gästerna har åkt hem. Familjen leker med sina julklappar. Tvättmaskinen är igång och jag ska strax sätta mig i bilen och åka på snöiga småvägar till McDonald’s för en McWrap och Veggie Nuggets. Har inte lämnat huset eller ätit annat än julmat på tre dagar så det ska bli gudomligt!
Kör försiktigt!
Hur smakade det?
Det var helt värdelöst. De hade gjort wrapen så slarvigt så den föll isär och halva var bara sallad och sås. Och i stället för veggie nuggets som jag var sugen på så fick jag vanliga Nuggets som jag inte gillar alls. Upptäckte såklart halvvägs hem. Bilturen var i alla fall väldigt vacker.
Låter helt underbart
Ni som har rätt tunt hår och axellångt, hur brukar ni sätta upp håret?
Önskar så att jag hade tjockt hår så det vore fint med inbakade flätor, om jag hade kunnat lyckas lära mig det ens 😅
Tofs (hög eller mellanlåg) eller bulle
Ja hur lär man sig enkla frisyrer? Jag har tjockt hår men har aldrig fått till det… googlar man är videos mest på avancerade uppsättningar, vet inte hur man lagar dessa hål av kunskap man borde skaffat sig på mellanstadiet.
Tofs och drar bak luggen med spänne 😂
Tofs, bulle, fläta (hög eller låg), klämma (hela håret eller halva)
Har gett upp allt vad frisyrer heter. Har likadant hår som du och känner bara jaja vad gör man… Jag kör på att blåsa håret efter tvätt med min kopia av dyson airwrap (från rusta hehe) och då får jag iaf bra volym i håret. 🙂 Har det sedan utsläppt.
Hur får man till knut med axellångt hår? Om det är det ni menar med bulle? Finns ju väldigt lite längd att göra knuten på?
Så hur skulle ni summera julen 2025? Nu är den ju över i stort sett. Jag skulle vilja säga att min jul har varit lugn och bra i år. Inga gräl, inga sjukdomar, inga oväntade händelser. Mängder med god mat så att man mådde illa. Mediokra paket. Fred. Utom mellan barnen. Ni då?
Lugn… tråkig, men hade nog inte velat gjort något annat än jag gjorde heller. Var bara ensam hemma. Har ätit god mat. Hade egentligen velat göra något roligt också, nu i mellandagarna, typ gå på bio eller så.. men vet inte om det är värt pengarna.
Helt okej så länge min bror var tyst.
Fick fantastiska presenter vilket jag nog inte känt sedan jag var barn (inget fancy men grejer jag verkligen velat ha men inte kommit mig för att unna mig). Julafton var mysig men över alldeles för fort, önskar att vi hade släkter där man umgicks i dagarna tre och hängde runt på juldagen isf typ 5 h en dag.
Sämsta julen i mitt liv, helt ärligt.
Vill du berätta varför?
Du som är vuxen och bor en bit ifrån dina föräldrar men åker hem till jul. Hur länge stannar du? Hur länge är lagom?
3-4 nätter brukar det nog bli!
Två nätter brukar räcka.
Jag brukar stanna en vecka typ, tycker de är mysigt att få komma hem till barndomshemmet. Så hinner man umgås med sina vänner som fortfarande bor kvar och familjen utan stress. Jag har ingen egen familj så har bara mig själv att tänka på..
Jag brukar försöka stanna så länge som möjligt. 1-2 veckor. Jag älskar att få åka hem till familjen och få umgås med mina föräldrar och syskon. Det känns väldigt lyxigt. Mina syskon gör detsamma. Längtar redan tills vi alla ska samlas igen.
En vecka.
Jag och min familj (sambo + 2-åring) kör hälften av ledigheten hos mina föräldrar/släkt och hälften hos hans familj. Dvs delar upp 20/12-5/1 hyfsat jämt. Brukar gå bra med min familj men man märker att svärfar tycker det är jobbigt att vi stannar där så länge trots att vi har 6 timmar i bil och sällan får besök hos oss.
Ca två veckor blir det i år, men det är endast för att vi även ska fira nyår hos min familj. Annars är det i alla fall minst en vecka. Bor många mil ifrån min familj så skulle kännas ovärt med bara ett par dagar.
Max en natt
Har tre jobbrelaterande frågor jag hoppas någon har ett bra svar på 😅
Har någon spontansökt jobb och fått jobb?tex på ett ställe man vill jobba på men de söker inte personal för tillfället?
Kan man söka jobb i mellandagarna eller är det större chans om man söker jobb efter nyår?
Och visst är det ovanligt att jobb man söker ringer sitt nuvarande jobb och frågar om hur man är?
För jag har inte meddelat mitt jobb att jag letar andra jobb utan vill se om det ens finns något annat jobb först. Men bör jag vara rädd att jobb jag söker nu kommer ringa mitt nuvarande jobb? 😅
Ja har faktiskt fått jobb på spontanansökan. Var en person som jag träffat vid några
ytliga tillfällen tidigare men som visste min kapacitet
Inte jag men en vän till mig spontansökte och de uppskattade initiativet så hon fick ett vikariat som sedan ledde till en fast tjänst 🙂
Jag spontansökte jobb och fick 🙂 men jag är förskollärare och det här var på tiden då det fanns mycket jobb. Ringde samordnaren för kommunens förskolor och frågade om hon visste om det fanns jobb som inte låg ute på arbetsförmedlingen. Sedan var jag anställd typ veckan efter haha.
Och nej de ska ju inte ringa nån du inte angett som referens så det tror jag inte.
jag söker 10 programmerings-jobb per dag, för de ploppar upp fler än det per dag
spontanansökningar kräver lite detektivarbete och har aldrig hört något tillbaka från de (ca 20)
Har spontansökt och fått komma på intervju nästa gång de behövde personal. Efter nyår hade jag satsat på, många lediga i mellandagarna. Jag har sagt det på intervjun att mitt nuvarande inte vet att jag söker, så de får använda referens innan där jag jobbar nu. Inga problem, det är ju vanligt.
Ja, typ, om det räknas som spontanansökan. Min kusin jobbar på ett företag i en stad, och sa ”skicka ditt cv till xxx i på yyy där du bor” och tre dagar senare fick komma på intervju och jag fick jobbet.
Att ta referenser brukar vara det sista steget i en rekryteringsprocess och görs efter intervjun. Så du behöver inte vara rädd för att potentiella arbetsgivare hör av sig till ditt nuvarande jobb hipp som happ. 🙂 däremot om du går vidare till intervju så är det bra om du meddelar din chef och ber honom/henne ställa upp som referens!
Oftast ja. För mindre kvalificerade tjänster har jag varit med om att man kontaktat referenser i rekryteringsprocessens första skede.
Fast vem lämnar referenser redan i ansökan?
på PhDs kräver de det o rekomendationsbrev
Alltså detta måste bero så mycket på bransch och typ av tjänst men i min värld skulle det aldrig hända att ett ställe man sökt jobb på hör av sig till nuvarande arbetsgivare/chef utan att det är någon referens kandidaten själv angett. Skulle heller aldrig ge nuvarande chef som referens. Vilka branscher jobbar ni i där det förekommer?
I min stad ringer man alltid nuvarande chef oavsett om det är en angiven referens. Alltså om man byter jobb inom kommunen
Ja, jag ville jobba med tv så jag googlade produktionsbolag, mejlade runt och lyckades landa en junior tjänst. Jag märkte rätt snabbt att tv-branschen inte var nåt för mig, så det blev inte så långvarigt – men jag är glad att jag testade för annars hade jag ju inte vetat 🙂
I min ”bransch” är det inte ovanligt eller konstigt att ringa nuvarande chef och det efterfrågas ofta att man lämnar den referensen. Har jag gjort varje gång, inget konstigt hos oss.
Hej! Jag jobbar med rekrytering så hoppas kunna ge lite svar 😊
Händer absolut att man tar vidare spontanansökningar – hade jag varit du hade jag sökt om det är ett företag som lockar.
Så som jag jobbar kikar jag igenom alla ansökningar när jag är tillbaka i januari (vilket jag tror många gör). Med det sagt – spelar ingen roll när du skickar in din ansökan.
Vi ber alltid om referenser men absolut i slutet av processen och det är du själv som avgör vilka du vill använda. Man hör inte av sig till referenser utan att meddela kandidaten.
Jag har en random fråga, det låg en annons ute på region Västernorrland som arbetsgivare, det var typ sista-datum nån gång i december. Kommuner och dylikt brukar ju vänta till sista ansökningsdag innan de börjar kolla och tillsätta. Men här stod det faktiskt att de tillsätter löpande. Men finns det fortfarande stor chans att de inte går på det utan kollar i januari? Det var rätt sent sista datum i december om jag inte missminner mig
Svårt för mig att svara på! Men låter som att de kommer kolla ansökningar när de är åter i januari. Men att de betonar att det är en löpande process och kan vara så att de har någon internt exempelvis som sökt.
Jag jobbar i kommunvärlden, vi skriver ofta att vi tillsätter löpande om det skulle vara så att ett guldkorn dyker upp direkt, men ofta hinner man inte med intervjuer och liknande förrän efter sista datum.
Vad gör ni ikväll? 😊
Bara slappar. Äter chips. Ska kolla postkodmiljonären. Sen tidigt i säng.
Har på bron som white noise i bakgrunden, äter min favoritmarabou (gräddnougat) och försöker inte fastna i mörka tankar om mig själv och livet.
❤️
Sitter i bilen påväg hem från julfirande i hemstaden. 28 av 48 mil avklarade!
Precis diskat. Försöker kolla lite serie men kan inte riktigt koncentrera mig. Eller känns inte roligt. Funderar på att försöka läsa men det lär väl absolut inte gå. Tråkig kväll. Längtar tills jag kan sova.
Vad gör du själv ikväll?
age of empires 2 o söker jobb
Jobbar
Tittar på tv, kanske läser om jag inte somnar ifrån tvn.
Väntar på att min kille ska sluta sitt skift. Vi jobbar olika tider, så vi har inte kunnat ses på två veckor (vi bor inte tillsammans) men ikväll ska vi äntligen få ses ❤️ Är så otroligt nykär så jag är jobbig, haha.
Vad mysigt att vara nykär och snart få ses!
Ja, herregud – jag känner mig fånig faktiskt. Fast på ett positivt sätt ändå. Men han är så mjuk, fin och bra på alla sätt ❤️
Det ska bli så mysigt att ses, jag kommer krama honom så mycket ❤️
Ska ni ligga?
Hell to the yes – kommer inte bli mycket sömn den här natten ❤️❤️❤️
Hur märkligt att fråga.
Bästa i test julspecial, Julgodis och ett glas bubbel!
Låter som en riktigt fin kväll 🌟🌟🌟
Känner mig nedstämd så ingenting
Ska kolla på På spåret såklart!
Hade glömt att det var fredag idag, så tänkte inte på att det går idag, tack för påminnelsen!
Ser det för första gången! (är hos svärföräldrarna som tittar). Inte så kul men jag underhåller mig med mobilen haha.
Kollar JVM, äter chips och pusslar 😊
Spelar tv-spel efter jobbet
Är så vilsen och kluven i mina tankar!! Vi har precis köpt, vad som på pappret är drömhuset. Bott här i 4 månader nu. Stor tomt, geniunt, personligt och äldre hus som varsamt totalrenoverats (tidigigsre ägsre slm gjort, men i en stil vi gillar), i ett område vi älskar. Men jag hatar huset! Det känns inte alls rätt i magen och jag är bara rädd att vi tagit oss vatten över huvudet med hus/tomt och småbarnsår. Min partner älskar huset och ser sig själv bli gammal här… jag känner att det är ett av de större missarna vi gjort, att vi köpte detta. Känns som vi gjorde det för andra tyckte vi skulle bo där samt illusionen av huset och att leva där. Förstår absolut att det är privilegiet att ens tänka detta men nu gör jag det och så är de med det. Vad hade ni gjort?
Kan du sätta ord på vad det är som du hatar med huset? Säkert att det inte ”bara” är ångest pga omställningen?
Utan att vara otrevlig men det kanske är dags att växa upp? Ibland gör man bäst i att inte söka upp problem och utifrån din text är det väldigt mycket vad just Du upplever. Småbarnsåren är tillräckligt utmanade som de är — vad säger att du skulle må bättre i ett annat boende? Få kontakt med en psykolog om det är något som fortsätter skava.
Växa upp för att man inte känner sig vilsen och att ett stort beslut inte känns rätt? Du kanske ska växa upp och lära dig att sådanna känslor är normala och helt okej att ha genom livet.
Småbarnsåren är ju ganska få om man får ett långt liv så om det är dom som skaver skulle jag försöka med ”god enough” med trädgården tills du känner att du har mer tid, om du nu vill lägga tid på den! Annars är det okej att inte ha en perfekt trädgård resten av livet också, man får faktiskt sitta ner och chilla och dricka lite vin även om gräsmattan inte är gödslad och äppelträdet vildvuxet.
Förstår dig Sandra. Vi köpte hus för några år sedan och har småbarn. Det enda vi gör är att fixa med huset, varje ledig stund går åt till huset. Är det inte det ena så är det det andra. Jag ångrar huset. Skulle gärna bo i lägenhet. Ser framför mig hur mycket mer ledig tid vi skulle få då som familj… och särskilt få massa pengar över! Hus är dyrt och tidskrävande. Tyvärr var jag naiv och tänkte att ”allt löser sig”. Men jag var fan inte breredd på hur sjukt mycket jobb det är!!
Vaaa men vad är det ni fixar med? Vi har bott i hus i 10 år och på sin höjd oljar vi altanen på våren. Roboten klipper gräset 👍
Hört talas om att rensa stuprör?:)
Är det det som är det tidskrävande som gör att man inte får någon kvalitetstid som familj? Att rengöra dem någon timme om året? 😂
Fundera samma, absolut kan något gå sönder, man ska rensa stuprännor, kratta osv, men nog har vi haft bra med familjetid trots hus (bott 9år här) och barn!🤷🏻♀️
Jag drömmer ändå om lägenheten då jag är uppvuxen i det medan mannen aldrig kan tänka sig lägenhet då han är uppvuxen i villa!
Men handlar det om att det känns fel att bo i hus eller just det huset ni köpt?
När det blir vår och du bara kan öppna dörren till barnen och de kan sätta i gång att leka, utan att packa allt man kanske behöver, utan att traska iväg till en park för att upptäcka att favorit gosedjuret är hemma, matsäcken står på köksbordet och Pelle behöver gå på toa, kommer du att trivas riktigt bra. Samma när många kompisar med hög volym vill leka och du kan ha uppblåsbara poolen under äppelträdet, där ni äter en massa glas och glassbilen lagt till ert hus, som extra hållplats, då känns det riktigt bra.
Så har vi det, fsst bor i parhus. Mkt mindre jobb!:)
Ungefär samma situation här. Vi köpte tomt och byggde ett stort hus för ca 6,5 år sedan. Jag vantrivs fruktansvärt. Vi bor fint, i andras ögon men jag hatar det här huset.
Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det är liksom ingen bra vibe här. Det GÅR INTE få det mysigt. Jag tycker bara allt är fult och fel.
Känner mig så himla dum som känner så, men jag längtar verkligen härifrån varje dag vilket känns piss.
Så tyvärr inga tips. Håller bara tummarna för att min man någon dag ska säga att han också vill flytta.. men där är vi inte riktigt än om man säger så 😅🙈
Ahh va skönt att fler känner som jag! Kan inte sätta fingret på det hela heller men de känns bara inte rätt. Men känner också att de inte behöver vara så dramatiskt att flytta bara? Folk gör det hela tiden. Livet är för kort för att vantrivas, så därför har jag börjat fila på en 5-årsplan. Vi får se hur de går..
Fyra månader är inte lång tid, och ni har ju inte upplevt en sommar i huset ännu. Vänta till sommaren! Bästa i världen att äga ett hus då. Duka upp för aperol i solen, bjud över vänner på grillkväll, låt barnen leka på gräsmattan medan ni sitter och har det mysigt på altanen ☀️
Åh, jag har fått grova, mörka hår som navelsträng under graviditeten. Jag rakar navelsträngen väldigt ofta men den syns liksom ändå och får ibland röda rakningsprickar. Känner mig töntigt men skäms inför förlossningen. Vad kan jag göra för att den ska synas mindre?
Hade inte rakat, hade nopprat. Fick svarta strån vid navelsträngen när jag började med p-stav (försvunnit nu när jag tagit ut den) och nopprade jag så höll stråna sig borta rätt länge ändå.
Inte ts men är i samma sits. Jag har provat både noppa och raka, tycker inget funkar. Blir bara inväxta hårstrån och röda prickar. Hade jag inte blivit gravid i somras hade jag påbörjat en laserbehandling, tar upp jättemycket av min tid att tänka på och åtgärda, speciellt nu när fokus är på magen. Förstår inte hur man kan råka noppa bort för mycket av ögonbrynen som aldrig växer tillbaka men på magen kommer det tillbaka för alltid 😅
Vill börja med att säga att du absolut inte ska skämmas! Vi som jobbar inom vården har sett alla möjliga kroppar och ingenting är konstigt eller fel.
Det du kan göra om du vill är att vaxa eller dra med pincett. Får du bort hårsäckarna så syns det mindre än om du rakar.
Men sluta raka, ta med pincett
Hur mår du camilla? ❤️🥺
Mitt liv känns så hopplöst. Vet varken ut eller in. Känns som att jag konstant sedan jag fyllde typ 13 förstört för mitt framtida jag, det har verkligen kommit ikapp mig såhär när jag är 30.
Vad tråkigt att du känner så. 🙁 Känner nog väldigt liknande själv många gånger. Men samtidigt tror jag på att man kan förändra morgondagen.
Om du vill ha stöd med råd om något särskilt, lite peppning eller så, så ger jag gärna det! <3
Känner samma.
Du har inte förstört ditt framtida jag, det går alltid att ändra på sitt liv även om du just nu inte vet varken ut eller in. Vad är det som känns hopplöst? ❤️ stor kram till dig
Min dröm: bo i ett hus på landet, man och barn.
Var en totalt urspårad tonåring och ung vuxen, flydde min hemstad dagen jag fyllde 20 och levde ett om möjligt ännu mer urspårat liv i huvudstaden. Finns ingen jag kan stadga mig med i min hemstad och jag varken vill eller kan bygga mitt drömliv i Stockholm.
Flytta till en annan stad?
Skriv ner dina mål och drömmar och lägg din tid och energi på att uppfylla dem.
Du vill inte bygga drömlivet i Sthlm, var kan du tänka dig att bygga det då? Flytta dit. Vilken typ av kille vill du starta familj med? Utåtriktad, lugn, friluftsmänniska? Ta reda på var i den staden du med största sannolikhet hittar den typen av kille.
Hur tänker du att du vill bo? Hus, lgh, brf? Hur mycket behöver du spara isf? Dra in på onödig konsumtion, jobba extra.
Att bara låta livet segla som en skuta utan någon som styr kommer att ta dig på villovägar.
Jag träffade min man i Stockholm, han var född och uppvuxen där. Vi flyttade till hus i orten där jag växte upp, typ 5h från Stockholm. Så man kan ju träffa en stockholmare som kan tänka sig flytta
Istället för att tänka att du förlorat åren sen du var 13, föreställ dig att du blivit 90 men vaknat upp igen nu vid 30 och ”vunnit tillbaka” 60 år: vad skulle du göra med ditt liv från och med nu? Vad vill du göra?
Såg på Renaras snap att någon antyder att Paow fixar tjejer till Spanien genom falska grunder, typ trafficking.. ?
Men fy.. Stackars tjejer, Paows liv är inget att hänga i julgranen..
Väldigt hemskt om det är sant. Att tjejer luras dit för ”modell” jobb och sen tar dom deras pass
Verkligen, hoppas de polisanmäls om de är så..
Hoppas det kommer fram saker i ljuset om detta stämmer! Tydligen bor hon med två skumma killar med tveksam business..
Vilken buisness??
Gillar ni att köra / åka bil i mörkret? Eller kanske varken ogillar det eller gillar?
Hatar verkligen att köra i mörkret. Men avskyr även att åka bil i mörkret. Tycker det är så läskigt när man inte ser vad som finns i vägrenen, om något djur är på väg över vägen innan det är för sent och liknande.
Har inte körkort, men all trafik är läskig i mörkret, och när det är kallt.
Älskar att åka bil i mörker OM det är någon av mina föräldrar som kör. Tror det känns lite som att vara barn igen och 100% trygg liksom.
Älskar att köra bil, förutom på vintern. Men måste jag så måste jag. Dock bor jag lite dumt till, för att komma till mig finns fyra vägar, alla har en backe då jag bor på en höjd, och det är extremt dåligt vintervägsunderhåll här så jag är glad så länge det är plusgrader.
Gillar det inte heller. Kommer behöva göra det en del i jobbet snart vilket stressar mig. Kör nästan aldrig bil sen ett antal år tillbaka. Men jag hoppas att man vänjer sig lite.
Älskar att åka bil i mörkret men vill inte köra i mörkret, har för dåligt mörkerseende.
Varken eller. Man måste ju vara mer uppmärksam i mörker men tycker inte det är jobbigt så. Då är det värre när det ösregnar tex.
Har sjukt bra extralysen så det är helt ok. Nackdelen är att det blir väldigt stor skillnad när jag bländar av till halvljus, känns som om jag kör utan lyse då.
Bryr mig inte om mörker men tycker vinterväglag är obehagligt. Har fyrhjulsdrift och bra däck men drog ändå alltid jag ska glida eller sladda av vägen. Är otroligt respektfull för vintern i trafiken (till skillnad från en stor del av mina mottrafikanter 🙂)
Jag ogillar att träffa min familj och släkt. Det finns förklaringar då min pappa varit elak mot mig under uppväxten och jag har upplevt allt runt omkring dysfunktionellt. Men det jag nästan tycker är jobbigare är att jag är ”ensam”. Min syster har man och barn. Min bror har fru och barn. Mina kusiner kommer med respektive. Min mamma och pappa. Morbror med fru. Och sen jag. Sitter på flanken, känner mig utstuderad, utfrågad. Inga direkta frågor om pojkvän eller liknande men jag upplever att tonen mot mig är annorlunda, som att de väntar på när jag ska berätta ”något”. Jag kan aldrig ”gömma” mig bakom en partner om jag är trött utan jag sitter där ensam. Jag vet inte vad jag försöker säga, bara att det är jobbigt såhär i högtider.
Låter väldigt jobbigt. Om man har varit med om föräldrar som är elaka på olika sätt, där de inte erkänner och ber om ursäkt, och sedan ändrar sig till det bättre- så är det svårt att vara avslappnad i sällskap med dem. Så känner jag själv i alla fall.
Att de behandlar dig annorlunda än dina syskon (en annan ton), eller vad som, är en del i den dysfunktionella familjen. Någon blir svarta fåret.
Jag tror att det kan vara helande för en själv som vuxen att faktiskt ta avstånd från familjen, åtminstone ett par år, och bygga upp sin självkänsla utan dem runt sig. När du sedan känner dig tillräckligt stark igen, kanske kan du träffa dem på högtider igen.
Det är inget fel på dig som är singel, men du måste låta det ta tid att bygga upp din självkänsla bra nog för att känna att du faktiskt duger, utan familjen runt om dig. När du sedan blivit starkare i dig själv, och OM du då väljer att umgås igen, kommer du märka att känslan förändras. De kommer bete sig på ett annat sätt mot dig, och du kommer känna dig tryggare i att sätta gränser osv.
Så fint resonerat An🙂
Har du en nära relation till familjen annars?
Känner sååå igen mig! Har en väldigt liknande situation. Tycker det blir jobbigt för jag har aldrig nåt att berätta som nån tycker är intressant. Så man sitter där tyst och ensam. Är skönt att det är över för detta år.
Jag hade den stora turen att bli naturligt gravid vid 41 och vill verkligen vara den bästa mamman till min dotter. Jag önskar så att vi ska bli bästa vänner när hon är vuxen och att hon t ex längtar efter att få komma hem till mamma och pappa på jul. Ni som står era föräldrar nära, vad har era föräldrar gjort för att ni ska känna så?
Så känner jag också (såklart). Min mamma är missbrukare och det, kan jag meddela, är inte receptet för en god relation. Men mitt mål är att vara en tydlig, snäll och rättvis mamma. Stå på mitt barns sida.
Ska också försöka komma ihåg att ta hand om mig själv, odla mina relationer och ha ett liv som inte bara kretsar kring min dotter. Det är få saker som kväver kärlek som tvång och att hålla för hårt.
Vad fint ❤
Kanske lite hårt råd men jag hade börjat med att lägga ambitionen att bli ”bästa vänner” som vuxna på hyllan. Tror den typen av förväntan / dröm med så hög ribba lätt ställer till det.
Tänk istället t ex att hon ska få en positiv känsla kring sig själv i magen när hon tänker på dig. Att hon ska kännbart du alltid finns där vad som än händer osv. Bästa vänner kan man såklart vara med sin mamma, men väldigt många har en toppen barndom och toppen relation med sin mamma utan att man är bästisar.
Tror inte det är bra att ha den önskan. Du ska vara hennes förälder och inte hennes bästa vän.
Jag tror att det allra viktigaste är att du finns där och oavsett vad barnet gör eller gjort så kan han eller hon räkna med dig. Och inte sträva efter att vara bästa kompisen. Barnet kommer förhoppningsvis få vänner men har bara en mamma. Men man kan ändå ha en väldigt fin relation som vuxna.
Lycka till❤️
Jag ar verkligen inte bastis med min mamma men I LOVE MY MOM haha. Alskar att aka hem till henne och bara hanga, alskar att spendera tid med henne och kanner aldrig att det ar jobbigt eller sa! Vad gjorde hon under min uppvaxt? Var narvarande, gjorde utflykter och gjorde vardagen ”magiskt”. Ok, detta kanske kommer lata hart/kallt? men min mamma har nastan aldrig sagt ”Jag alskar dig” men jag skulle inte en sekund tveka pa att hon alskar mig mest av allt :’) Hon skriver dock ”I love you” i ett kort till mig pa Alla hjartans dag varje ar aaaw. Btw jag har 5+ syskon och vi alla alskar att hanga med mamma. Hon ar rolig, snall och har sa mycket talamod. Varje morgon innan skolan hade vi frukost tillsammans och samma med middag, alltid tillsammans. Vi kankse inte hade mycket pengar men skolloven spenderades med olika aventyr med medhavd picknick. Sa med andra ord, massa karlek verkar ha hjalpt mig och mina syskon till att vilja spendera tid med var mor!
Jag tycker du ska visa din mamma ditt inlägg aaao. Hade jag varit din mamma så hade jag blivit så glad. Men känner mig också väldigt älskad som mamma.
Jag har alltid känt att mina föräldrar finns där för mig no matter what, att dom älskar mig vad jag än gör och att dom alltid är så stolta över mig vad jag än väljer att gå för väg i livet. Det är nog en stor anledning till att jag är så nära dom idag som 32 åring och vill umgås med dom så mycket, sen är dom väldigt roliga att umgås med och har alltid känts yngre än vad dom är..
Nu när jag har egna barn är det så jag försöker vara som mamma också. Ger barnen kärlek, kärlek och ännu mera kärlek samt trygghet. Det tro jag man kommer långt på.
Låter kanske inte så trevligt, men min erfarenhet är att hålla sig långt borta från bästa vänner varianten.En jättebra mamma blir du om du är just mamma, att barnet kan komma till dig oavsett ålder i egenskapen av en mamma som finns där för henne. Att man är så pass stadig att det går att prata om tuffa och jobbiga saker, att man tar sig tid att lyssna och försöker ha ett öppet sinne. Jag menar inte att man ska hålla med om allt, nej dottern ska lita på att det kommer ett ärligt svar, även om det kanske inte var det svaret hon ville ha. Någon som sätter hennes bästa som prio, även om det kanske inte låter så. Lite så tänker jag. Jag hade önskat mig det när jag var barn.
Min mamma har alltid varit väldigt tydlig med att hon inte är min vän, utan min mamma. Jag har haft väldigt tydliga gränser att förhålla mig till, vilket gjorde mig till ett väldigt tryggt barn. Blev aldrig bekräftad utifrån utseende; aldrig hört mina föräldrar kommentera negativt om sina eller andras kroppar m.m. Vi firade när jag klarade matteprov, eftersom jag alltid haft svårt för matte. Jag hade skärmtid, innan det var en grej, vilket jag är väldigt tacksam för. Noll tolerans för alkohol innan 18. Aldrig sett mina föräldrar fulla eller röka/snusa. Snacks och läsk endast på lördagar. Hälsosam mat men också fika, och att festa till det ibland med hämtpizza. Viktigt med måltider tillsammans som familj då alla satt vid bordet. Pratade om sina dagar och hade livliga diskussioner om allt möjligt. Mina föräldrar bråkade aldrig inför oss barn. Vi fick vara barn under lång tid, och behålla den där oskuldsfullheten. Min barndom var otroligt fin och jag kan känna en sorg över att den är över haha. Umgås med min familj så mycket jag kan och längtar till högtider då vi alla får samlas. Min mamma är den bästa personen jag vet.
Gud det låter ju precis som jag har haft det! Förstår exakt. Tror det där skapar någon slags grundtrygghet som man bär med sig hela livet.
Nej men snälla, man ska inte vara ”bästa kompis” med sitt barn. Ett barn behöver en ansvarstagande förälder som sätter gränser och hjälper guida en genom livet, inte en bff. Folk här har gett dig jättebra tips på hur man är en bra förälder utan att vara en bästa kompis vilket känns mer rimligt och vettigt.
Skulle nog säga som andra att vilja bli bästa vän med ens barn är inte rätt väg att gå. Barn vill ha tydliga regler och mycket kärlek för att bli trygga personer. Så funkar inte en vänskap. Om man ska se på förebilder så känns det som att Parneviks har en bra balans. De verkar gilla varandra och umgås mycket men verkar samtidigt ha haft en ganska strikt uppväxt.
Jag växte upp i en mycket otrygg miljö. Mina föräldrar bråkade hela tiden och min pappa drack alldeles för mycket. Men mamma och jag var bästa vänner och jag flyttade tom in till henne sista tiden i hennes liv. Så jag tror också att det har med lite
Med att ens personligheter ska matcha också. Många i min sits hade kanske inte valt att ens ha kontakt med sin mamma.
Tror, som många andra här, inte att du ska satsa på bästa vännen-mamman, utan att bli en bra mamma med regler, struktur och glädje och kärlek! Men a och o är att få en trygg och bra barndom!
Jag och min mamma har med åren sedan blivit väldigt nära, kan ännu ringas 2-10 gånger per dag, men då jag var liten så var hon sträng men rolig, hade regler och jag skulle hjälpa till osv! I tonåren blev jag lite vild, men hon fortsatte samma, regler och kärlek! Nu som vuxen förstår jag ju henne på helt annat sätt och vi har blivit tajta!
Grattis till graviditeten!
Som många andra säger – att vara bästa vän med sitt barn är inte rätt väg att gå. Snarare känns det enligt mig väldigt ohälsosamt. Ditt barn behöver trygghet i både dig och sig själv. Vänner hittas på andra håll, precis som de ska, utifrån grunden du skapar.
Att låta hela sitt liv kretsa kring sitt barn är inte att rekommendera. Det kan komma ifatt dig med tiden, och rent av kväva ditt barn.
Gränser och kärlek tror jag är ett vinnande koncept, samt att du investerar i dig själv och blir en förebild för ditt barn, och det gäller livet ut. Åk på resor som tilltalar dig, lär dig nya saker, våga vad du än önskar men som känns läskigt och ta hand om din kropp och din själ. Bandet mellan er tar plats av sig själv. Håll inte ditt barn för hårt, och kanske viktigast av allt:
Stirra dig inte blind på din egna uppfattning om vad en bra mamma är. Fråga den som vet det bäst, det vill säga ditt egna barn. Ha en liten utvärdering varje år och fråga helt öppet vad ditt barn hade behövt mer och mindre av för att må bra och känna sig älskad. Vi får tyvärr fel för oss ibland, eller projicerar vår egna barndom på barnet.
Med din omtanke för ditt barn kan det bara gå bra. ❤️
Tips på vad man kan göra ensam på nyår? Bor utomlands med min utländska (från samma land) pojkvän men vi går igenom en tuff period. Ge alla tips ni har, julen har varit svår nog… stort tack!
Kanske spa? Bor du i en stor stad restaurang. Inte lika konstigt vara själv i en större stad.
Bio?
Så tuff att ni planerar att va var för sig på nyårsafton?
Låter din pojkvän dig vara själv på nyår i ett nytt land dessutom? Varfor har ni det tufft om man får fråga?
Så du har flyttat till hans hemland ? Du kommer inte fira med honom och alternativet är då att fira ensam? Du känner alltså ingen annan som du kan fira med och din kille låter detta ske , samtidigt som han högst troligt har andra att fira med eftersom det är hans hemland? Förstår jag dig rätt nu? Isåfall låter han inte… toppen… 😞
Låter verkligen inte schysst om han lämnar dej själv både jul och nyår. Speciellt om han firar med vänner familj.
Miranda hur mår du? Jag hade nog firat nyårsafton på en plats jag känner mig säker och trygg på. En mys nyårsafton!
Tack för alla fina svar! Jag märker nu att jag skrivit väldigt kort utan kontext. Ursäktar för det – jag var nog uppe i mitt egna huvud.
Vi har firat med hans familj vilket funkat bra men det har (och är) emotionellt utmanande. Han har mycket tvivel på framtiden och står inför livsval medan vi är på olika platser i livet. Har bott här i några år nu, men saknar ett eget kontaktnät vilket blir extra tydligt i dessa tider. Han kan tänka sig att umgås med mig men jag går i andra tankar om han känner att jag är sista utvägen.
Tack för tips och omtanke!
Viktigt att känna sig trygg i ett förhållande, särskilt kring dessa speciella dagar. Att man är tillsammans och bygger relationen kring det. Hoppas du mår bra. Vilket land bor du i?
Förlåt att jag svarar utan hela kontexten nu men.. om han har olika tvivel inför framtiden och ni är på olika platser i livet och han ”kan tänka sig” att fira med dig som ”sista utväg”, vill han göra slut men vågar inte eftersom du flyttat till hans land? Jag gjorde slut med min kille i Sverige (han var och hälsade på från ett annat land) och det var så fruktansvärt jobbigt eftersom han var gäst hos mig. Kan då tänka mig hur svårt det är att göra slut med någon som faktiskt flyttat för ens skull.
Jag kommer tänka på dig under nyår. Och du, oavsett ålder så är det aldrig för sent att göra slut och börja dejta andra som värderar att vara med DIG på storhelger ❤️ var inte in ett Sunk Cost Fallacy-förhållande. (Googla sunk cost fallacy om du inte vet). Stor frivillig kram !
Funderar på vad jag ska laga för mat på nyår. Blir tyvärr alltid väldigt vardaglig mat på vardagar och de allra flesta helger också, och prisvärd. Är taggad på att laga något lite mer ambitiöst än så.
Vad ska ni laga för roligt?
Vi kör avhämtning från restaurang brukar göra det med de vi firar med !
Käserösti. Enkelt men gott. Finns recept om man googlar. Bakad potatis med nån god röra. Hemlagade grönsaksbiffar. Lasagne.
Hemgjord potatisgratäng. Blir godare ju längre den är i ugnen.
Håller på och letar just nu. Köket har så mycket goda recept, titta om du blir inspirerad.
En god paj med hemlagat pajbotten. Rårakor med hackad lök smetana rom. Blinier.
Till signaturen ”Jo”, hur blev julfirandet?
Det blev jättebra! God mat, trevligt umgänge och barnen var nöjda med klappar osv samtidigt som det vart avslappnat och inte massa hets osv! Hoppas du fick en bra jul också! 🙂
Julafton med svärföräldrarna var hemsk, känner att jag inte står ut så länge till…
Allt känns så krystat när man umgås, vi har liksom inget att prata om. Det blir stelt så, det blir att min man och de pratar om sånt som man inte kan relatera till.
Sen känner jag mig alltid kritiskt granskad av dem på något vis kan inte riktigt förklara. Det sägs inget men små miner och blickar…
Då hade jag försökt lösa det på annat sätt i fortsättningen. Kanske kan fira tillsammans själva på kvällen och ev en stund med den tidigare på dagen eller någon annan dag. Eller inte alls. Att ha det så varje jul kommer ju få dig att inte uppskatta julen alls.
Haha kunde varit jag som skrev! De är liksom trevliga men vi har inget gemensamt? Har nog aldrig fått en fråga som känts som att de genuint vill ha svar på. De är inte så varma eller inbjudande utan mer stela och gammalmodiga. Suck!
Usch vad tråkigt med sånna svärföräldrar. Jag verkligen avgudar mina helhjärtat. Vid ev skilsmässa önskar jag att jag får behålla dom 😉
Bespara dig det nästa jul och fira på annat sätt!
Ja nästa jul blir utan dem!
Men de nästlar ju in sig överallt känns det som. Nu ikväll kom en inbjudan på Facebook från svärfar som ska fira sin födelsedag i januari…
Äh, det är ju bara att inte gå.
Du blev inbjuden till ett födelsedagsfirande och kallar det för att nästla sig in?
Det bästa med att vara singel är nog att inte ha några stela och tråkiga svärföräldrar.
Har du ens försökt att lära känna dina svärföräldrar?
Dom känner kanske samma med dig. Bjuder du in dom, intresserar du dig för deras liv?
Dom har ju uppenbarligen uppfostrat en son som du älskar.
Räknar du att bjuda på födelsedagskalas är att nästla in sig överallt? Det kallar jag för gästfrihet.
Du verkar vara en mardröm till svärdotter, tur att du inte är min svärdotter!
Bra skrivet!
Vill skvallra om följande personer:
Filippa Moulier och fästman som är.. gay?
Hannapee och Nea (surret podcast)
SaraLagom
Janni Deler
Helt sjukt att han skulle vara det… någon skrev häromdagen att massa folk vet endel från hans hemstad, vad kan det ha vart, att han vart med killar??
Ja fast ändå inte pga utstrålar det? Lite lustigt nu på hennes frågestund ”ingen av oss vill gifta oss” men någon här skrev att hon veeeerkligen velat det men inte han. Hmmmm
Tycker också han utstrålar det men mest sjukt för hon lägger upp som att de har en perfekt relation och varför är han ens med henne o skaffar barn om han är gay..
Ja.. känns verkligen som ett luftslott. Hon sitter hemma själv med bebis och målar upp en perfekt fasad.. han ute och slirar och tycker det är fint att ha en fin tjej hemma som han eg sliter i. Så tror jag.
Ja alltså vad händer, varför känns det som att hon är själv med barnet hela tiden?
Ryktet säger väl att han haft s*x med killar under deras relation..
Det är 2025 nu, så du kan skriva sex
Trodde de skulle fastna i mod..
Ajdå
Kanske han är Bisexuell?
SL känns galet gränslös. Flyttade in hos nya killen typ direkt? Och lät barnen träffa honom. Förstår inte hur hon tänker. Men folk som känner henne säger att det mest är för att trycka till exet.
Exet som inte verkar bry sig för fem öre.. och ja, gränslös är rätt ord. Hon känns också så himla typ icke-moderlig om man får lov att uttrycka sig så 2025 hehe
Filippas killes Instagram… alla bilder på han skriker verkligen gay
Kollade nu. Tycker inte han ser ut att vara det
Janni , hon har en sjukt kall blick. Någon som tänkt på det?
Tycker hela hon känns så tråkig och som att hon har noll personlighet eller känslor öht
Filippa ville ju jättegärna gifta sig. Säkert intalat sig själv att hon inte vill det längre för att det ska kännas bättre i deras relation. Filippa 💔❤️🩹😢
Vill skvallra om detta som Exonph skrev ut nyss: ”btw hon behövde gå på rehab pga missbruk” precis innan nämnde hon att hon saknar Sara brorman vilket var Biancas fejkkonto. Hon skrev också nyss att, en man är otrogen mot någon och ligger runt, en otrohet som ska ha skett i oktober, en influencer tagen av polisen. Vilka tror ni kring detta?
Hmm, jag svarar HT på alla.
HT?
Hahah den HT jag tänker på må va skyldig till mkt men kanske inte just de sakerna
Shopping- och vårdmissbruk kanske, men tror inte det finns rehab för det
Undrar så hur Bianca EGENTLIGEN tar att hans ex ska ha barn med en till synes mycket gullig kvinna. Typ hennes motsats? Jag får känslan av att det svider ngt oerhört. Tror absolut inte hon var/är över Philippe som hon envist påstår
Enligt flera så pratar hon ju fortfarande om honom, så hon har absolut inte släppt honom. Men såklart hon säger det när hon får frågan.
Tror också det är jobbigt för henne, just att det är en annan typ av tjej och liksom mer gullig och så naturlig. Och att de förlovar sig och ska ha barn, allt som B ville och nu har hon missbruk istället och är barnlös
Det kan hon ju tacka sin hemska attityd för.
Men gud….
Tror inte exonph har koll på HT.. Undra vem det är som har den otrogna mannen och vem som vart på rehab 🤔
B är ju definitivt den som vart på rehab, otrogna mannen känns typ som Jhon
Ohh helt valet B på första.
Jhon på andra kan vara bra gissning.. Annars kanske ES mot Hanna S?
Helt klart*
Jaaa.. tror ES är elak mot HS, har fått den känslan
Tror också det, tror inte han är helt reko som han vill framstå som eller att relationen är så gulligull
Skrev hon inte att de är gifta, den mannen som är otrogen?? Kanske minns fel
Har hört Kenza hör inne tidigare ang ryktet.
Men känns lite otippat?
De är gifta.
Har hört av mycket säker källa att kenzas man hånglat med andra ute osv.
Vågar han verkligen det helt öppet? Alla vet vem han är?
Tagen av polisen måste vara Chrippa typ… Rehab måste vara Bibbi?
Att han är tagen är ju inte en hemlis. Bibbi är det garanterat
Får man som fosterförälder lägga ut bilder på placerade småbarn? Har sett det själv nämligen på en bekants Facebook
Det är olämpligt..
Också funderat över detta, bl.a. eftersom Melinda Jacobs lägger ut så mycket på barnen. De familjehemsplacerade barn jag mött i jobb eller bekantskap har nästan alltid haft skyddad identitet och inte fått finnas med på bild, ha sociala medier i eget namn o liknande. Så antar att det måste bero på det enskilda barnets omständigheter, om det finns hot eller liknande.
Det brukar rekommendera att man inte gör det.
Men om barnen blir vårdnadsöverflyttade dvs att man blir vårdnadshavare vilket kan hända efter några år så är det ju andra regler att förhålla sig till.
Hur är det med barnens integritet?
Vad menar du? Jag förklarar bara att det är skillnad på ett barn som enbart är placerad och har andra vårdnadshavare och ett barn som familjehemsföräldrar blivit vårdnadshavare för. Då gäller samma ställningstagande som för ditt biologiska eller adopterade barn. Du är vårdnadshavaren som fattar beslut. Är det lämpligt att lägga upp en massa på barnet? Nej, men det gör olika föräldrar hela tiden. Själv har jag inga sociala medier alls och skulle aldrig låta folk lägga upp en massa bilder på mina barn.
Tramsfrans la ut häromdagen en story från en bild från Ellinor Löfgren om en operfekt jul för hon hade inte hunnit stryka dukar, skriva ut snapsvisehäftet m.m m.m var hon verkligen seriös? inte henne så vet inte hur hon är.
*oj min text blev lite märklig! Sista meningen skulle jag ta bort men tänkte skriva också att jag inte följer henne så vet inte hur hon brukar va
Så pinsamt av henne, skämdes av o läsa hennes töntiga texter om allt hon ej hunnit med, snark verklkgen
Ja så verklighetsfrånvänd
Alla influencers världsproblem… tex Hanna F som var så orolig om hon skulle gilla att ha löshår eller inte..
Ellinor är typ den mest världsfrånvända och självupptagna influencern jag följt. Slutade följa för några år sedan för orkade bara inte läsa hennes långa invecklade texter om icke-existerande problem som hon gjorde stora och dramatiska. Typ att hon inte hunnit stryka duken till jul.
Juste sen drack hon också alkohol när hon var gravid och försökte normalisera det.
Har märkt att många äldre vägrar kommatecken och istället skriver många korta meningar. Finns det någon anledning till det tro eller är det bara lättare?
Simpelt exempel:
”Idag har jag bakat. Det var gott. Sen film på tv. Det är trevligt.”
De använder ju punkter iaf, alltid nåt! Ser flera som inte använder skiljetecken alls.
De är väl slöa och skriver kortfattat. Jag gissar att många inte har en dator utan skriver på mobilen, vilket är tusen gånger jobbigare.
De kanske är osäkra på hur kommatecken används? En del äldre verkar inte ha så bra koll på vissa skrivregler som många yngre tycker känns självklara. Många äldre har inte gått i skolan lika länge som idag är standard, och sannolikt kan ju undervisningsstandarden också varierat mellan orter och skolor. Min pappa började t ex jobba som 12 åring och han skriver iof väldigt bra, men då och då slinker det in något stavfel, någon särskrivning och liknande. 🩷
Att börja arbeta när man är tolv år är väldigt ovanligt. Din pappa måste vara väldigt gammal? Undervisningsstandarden varierar väldigt mycket nu för tiden. Många barn som inte lärt sig skriva och läsa när de är klara med grundskolan och som tycker att det inte är så viktigt. Äldre människor fick fila ordentligt på både att kunna skriva tydligt och helst rätt. Kommatering är nog inte deras problem. Fast ”äldre” är relativt. Någon som är 40 år, är inte en äldre person för mig. Fast jag ser inte bara till antal år, utan hur man är som person. Vissa uppför sig mycket äldre än, sina år och tvärt om.
Äldre som i vilket ålderspann?
Skulle tro 40+
😂😂
Nä snarare 60+
Det är åtminstone inte språkligt fel. Det är väl deras sätt att uttrycka sig, en språklig stil. Det var så man skrev sina sagor i 2:an.
Däremot har jag märkt att många, både äldre och yngre lägger ett mellanslag före skiljetecken. Det känns som ett nytt fenomen.
Varför gör man så ?
De kanske ser det som en särskild skrivstil. Lite Camus över det.
Har ingenting med åldern att göra, det handlar snarare om bildningsnivå och socioekonomiska status.
Hur vet du att det är äldre som gör det? Jag tycker det är tvärt om.
Alla dessa ”npf-föräldrar” som har barn som bara äter nuggets, bara kan äta framför en ipad, inte klarar inslagna paket, som måste ha hoodie, måste spela dator 12 h om dygnet osv osv. Vart fanns dessa barn för 50 år sen, eller för 1000 år sen? Det måste ju vara ett skapat problem?
Ja verkligen, håller helt med dig!
Sanna Brådings barn kommer få problem som vuxna. Hon kan inte finnas där för barnen dygnet runt. Inte konstigt hon är utmattad.
På tal om barn med npf. Så jobbigt kamn det inte vara,man har rätt till avlastning stödfamilj.
Vissa helger ja, resten får du ta själv. Kan va skitjobbigt.
Eller kallar sin mamma för hora när den blir arg, måste ha keps inomhus.
Va? Vem kallar sin mamma det?
Finns en del barn som gör.
Och kallar sina lärare för hora..
låter som tonårstrots hos de killar som inte har någon bra far
Sån sjuk kommentar. Vad skulle en pappa kunna göra åt det, som inte en mamma kan? Behövs det en pappa till att uppfostra en unge?
Nyansera din reflektion. Det handlar inte om en fadersfigur som kan hota med våld eller skrika, utan mer om en ytterligare vårdnadshavare att dela ansvar och uppfostran med det. Behöver barn mer än en trygg vuxen? Forskning och erfarenhet säger att det åtminstone blir lättare då. Att den andra personen i de allra flesta fall är en pappa får du tycka vad du vill om.
Nej det är även mindre barn som gör sånt och som har papppr. Men nåt fel är är det ju…
På mitt jobb har hag minst 3 kollegor vars barn med olika npf-diagnoser är sk hemmasittare. Dvs de går inte i skolan eller går enbart periodvis. Föräldrar som trixar och fixar och verkar må skit själva. Jag fattar att det är jobbigt men samtidigt verkar det som att barnen styr helt. Skolan verkar inte hjälpa mycket heller
Fattar inte heller. Klart det blir jobbigt när barnen bestämmer allt. Hur ska de klara sej när föräldrarna inte finns där dygnet runt.
Ja har en kollega vars barn gärna skulle vara hemmasittare, men hon får trots allt väg barnet, mycket tack vare skolan. Men barnet styr verkligen allt i familjen. Han får allt som han vill.
Det är väl en heeeeelt annan sak än att curla sönder sina barn och inte ha regler för dom. Skolan är ju absolut inte skapad för barn som behöver lugn, trygghet och tystnad. Jag har ett barn som kräver mycket lugn och ro för att fungera bra men skolan idag är extremt stökig och högljudd. Vissa enkla specialanpassningar man ber om går inte.
Det är klart ett barn känner sig otryggt i den skolmiljö som finns i skolan idag.
Tror inte barn mår bra av att allt de gör visas på sociala medier. Hela tiden. Är en orsak att barn mår dåligt.
Inget är privat. Hur kul när de blir äldre och de har filmats sedan de var nyfödda.
Nja, man pratade inte om npf för typ 30 år sedan, men betyder inte att det inte fanns; tänker att det i alla tider funnits barn med olika behov och svårigheter. Obs-klass, damp-barn osv. Synen på barn och barnuppfostran har ju också ändrats med tiden från att inte synas och höras till hänsyn till olika behov och förutsättningar.
Skillnaden var att dessa obs-barn ändå kom till skolan istället för att sitta hemma och bli helknasiga i skallen av det också.
Skillnaden var att samhället såg annorlunda ut då och därmed också skolan.
Absolutely. Men föräldraskap såg också annorlunda ut. Dagens föräldrar skapar i mångt och mycket dessa barn och problematiken. Scrolla ner till Idas inlägg längre ner i kommentarsfältet – det är spot on!
Hon berättar samma erfarenheter som jag fått höra från förskola och skola.
Fått höra, av en trött och gnällig lärare?
Jag har aldrig träffat så många som är trötta på sitt jobb som lärare, dom borde prova att jobba i fabrik på löpande band något år och få lite perspektiv på sitt jobb. Skitigt, jäktigt, högljutt, dålig arbetsställning m.m.
Nej, inga trötta gnälliga lärare. En är rektor på förskola och allt annat än trött på sitt jobb, tvärtom är hon väldigt dedikerad till sitt arbete.
Några teorier om varför. Saker som inte fanns förr: mesiga föräldrar som låter barnen bestämma, allt skit på Internet, för mycket fritid, miljögifter…
Är väldigt gammal. All skit psykisk ohälsa på tiktok tror jag barn mår dåligt av.
Tror du har helt rätt i flera av sakerna du räknar upp. Känner flera familjer med hemmasittare och gemensamt för dem alla är att föräldrarna gav efter alldeles för lätt och anpassade allting efter barnens vilja.
Min dotter har adhd. Absolut inget skapat problem! Många med npf är har svårt för vissa matkonsistenser och har selektivt ätande. De har även liten eller obefintlig melatoninproduktion vilket innebär dålig nattsömn. För utomstående, som inte har exempelvis barn med npf, så är det så lätt att avfärda dessa ungars problematik som trams vilket gör mig så förbannad! Ta reda på fakta innan du slänger ur dig åsikter, skämmes på dig!
Respekterar dej. Men. Mår man bättre av att vara hemma,spela dataspel,hänga på tiktok snap.
En ärlig fråga. Dömer dej inte.
Då mitt barn har aldrig varit hemmasittare så jag kan omöjligt sätta mig in i hur det är att vara i en sådan situation. Det skulle vara som att jag, som är helt utan den erfarenheten, ska säga ”så hör ska ni göra” till andra föräldrar som tampas med den problematiken och det kan jag inte.
Däremot är skolan inte skapad för alla. Och de som inte passar in: ska de anpassa sig eller ska skolan anpassa sig? Det finns nog ingen unge som inte vill klara skolan, alla människor vill duga och vara bra nog. Men i skolans värld är det tyvärr inte möjligt. Skolan har ett kompisatoriskt uppdrag vilket innebär att skolan ska sätta in de resurser och det stöd som varje elever behöver för att nå mesta möjliga utveckling utefter sin förmåga. Fina ord som tyvärr inte fungerar i verkligheten.
Nu svarade jag inte på din fråga insåg jag. Vad ska de hemmasittande barnen göra? Tror du de är hemma för att spela och hänga på sociala medier? Eller försöker de fördriva tiden och upprätthålla sina kompisrelationer eftersom de inte kan vara i skolan?
Kan svara då mitt barn är hemmasittare. Dottern har autism, självskadebeteende, självmordstankar, ångest, depression och ja, hon behöver vara hemma då hon är sjuk. Precis som med vuxna som har psykisk ohälsa kan även barn ha det. Hon har pressat sig själv länge för att orka med och nu går det inte längre. Hon hänger inte på sociala medier på dagarna. Jag gör allt jag kan så att hon ska vilja fortsätta leva. Om hon vill spela ett spel ett tag för att få en paus från sina negativa tankar är det ok.
<3
Ja, vi har också ett barn som är hemmasittare. Vill han vara hemma, känna sig misslyckad och utanför? Nej, barn vill väldigt mycket göra som andra och att uppgifter som de fullföljer. Psykisk ohälsa som smyger sig på, att försöka lista ut varför ens barn inte vill gå på gympa, börjar få ont i magen eller huvudet, äter dåligt, sover dåligt, det är ofta så det börjar. Kolla med skola, stå i kö till BUP, gå till psykolog, stå i kö för utredning samtidigt som det blir värre, ångesten, tvångstankar, tankar om självmord. Inga frånvarande föräldrar, inga föräldrar som inte kan sätta gränser. Otur att bli sjuk, försök att hitta metoder för att överleva på ett bättre sätt, kanske hitta medicin som underlättar. Lika lite som vuxna väljer det här, gör barn och tonåringar det.
Men varför har helt plötsligt så många barn problem med konsistenser till exempel? Vad åt barn som bara kan äta nuggets innan det fanns nuggets?
Jag har alltid haft svårt för konsistenser. Men har absolut inte levt på nuggets (hatar nuggets). Jag åt det mamma lagade, men det jag verkligen verkligen inte klarar av åt jag inte och äter fortfarande inte: tomat, svamp och mjuka grönsaker (tänk såndär fryst grönsaksmix). Grönsaker i all ära, men jag vill ha dem knapriga. Har ingen diagnos eller så och allting går bra i övrigt, men vi som har svårt för konsistenser fanns även på exempelvis 90talet.
Men ha svårt för ≠ inte kunna äta allt livsmedel förutom typ en grej
Kan inte äta allt.
Nu är du nog lite vilse, hur skulle dessa problem funnits för 50 år sedan när dessa saker inte fanns.
Barn blir som de vuxna tillåter, och förr krävdes det inte så mycket av barn som idag. Nu är allt så uppstyrt vilket barn med Npf inte alltid klarar.
Det krävdes tvärtemot MER av barn förr. Nu krävs det ingenting och barnen klarar ingenting. Vill vara hemma och stirra på en skärm.
Barn förr gick inte i skolan utan jobbade hemma, oftast med mor eller farföräldrar. Inte en massa tider att passa och läxor, idrott m.m.
Människors hjärnor är inte anpassade för så mycket intryck, speciellt inte barns.
Varför tillåter npf-föräldrar barnen sitta med skärmar som ger dom tusentals onaturliga intryck?
Ja jag vet inte jag gjorde inte det med mina barn som växte upp på 90 och 2000-talet, dagens föräldrar orkar väl inte med sitt sönderstressade liv och väljer den lättaste vägen ibland för att orka.
Jag dömer inte dom utan känner empati för dom, vi vet inte hur dom känner och vi borde inte hitta på anledningar utan att veta varför dom gör som dom gör.
Varför ger dagens föräldrar bebisar en skärm att titta på?
Jag tror långt ifrån alla npf föräldrar går med på det, om de är hemma. Men jag kan tänka mig att många arbetar dagtid och därför inte kan total kontroll över skärmtiden. Men att det är samma för alla, det är det ju inte. Varje person har sina problem. Att säga att barn med npf inte klarar någonting är en hemsk inställning till ohälsa. Att vara okunnig är en sak, din inställning är något annat.
Till A var det.
Stämmer inte. Jobbar i skola. Barn idag som börjar i ettan kan inte knyta skorna, många av dom kan inte klippa med sax, många av dom kan varken klättra eller göra kullerbyttor. Dom kan inte torka sig själva ordentligt efter att ha gått på toa, dom kan inte äta med kniv och gaffel. Dom kan inte cykla eller simma. Då pratar jag inte om barn med diagnoser utan helt vanliga sjuåriga barn. Det ställs otroligt lite krav på barn idag i allmänhet (av föräldrar). Dom flesta hjälper inte ens till att fylla diskmaskinen hemma, än mindre förväntas dom kunna leka självständigt eller passa ett småsyskon i några minuter. Vi uppfostrar som samhälle ett gäng jättebebisar just nu och dom går sönder helt vid minsta motgång. Dom vänjer sig vid det bekväma, skärmen, lättuggad och belönande mat, underhållning från andra. Att vuxna är betjänter. Sen kommer kraven inom skolan och då krockar det rejält.
Det känns befriande att läsa att jag inte är ensam om denna reflektion.
Det är nog delvis arbetslivet som förändrats gradvis också, tillsammans med ekonomin som försämrats.
Föräldrar jobbar i högre grad heltid båda två, vilket gör att barnen får mindre tid med föräldrar som är de som ska lära barnen simma, knyta skorna osv.
Heltidsjobb förväntas vara standard för alla, vilket gör att barnens behov inte hinns med.
Men sedan är det väl så att många, både vuxna och barn fastnar i sociala medier, paddor och datorer som underhållning, istället för att göra annat som är mer utvecklande.
Det är en tråkig utveckling.
Hur många vuxna som t.ex. hellre sitter vid sin padda än går ut och leker med sina barn på ledig tid, och därmed lär barnen knyta skor, cykla, simma osv.
Det stör mig t.ex. att det är ett uttalat mål att ”digitalisera” i skolan.
Det är inte gynnande för hjärnan och kroppen att tidigt premiera lärande i digital miljö.
Dels för att språket lärs in sämre digitalt än vid skrift med penna och läsande i fysisk bok, dels för att barn blir beroende av digital underhållning, och därmed inte lär sig andra saker på fritiden genom lek som vi gjorde som barn.
Alla blir som zombies.
Tack Ida!! You nailed it!
Jobbar du i Stockholm?
Barn som inte bor i storstäder klarar betydligt mer än det du räknar upp,
När mitt äldsta barn skulle börja lekskolan låg han långt före sina klasskompisar som hade gått på förskola, jag var hemma på dagtid och pappan på kvällstid.
Barn förväntas att göra så mycket mer olika saker mot barn förr i tiden, och skosnören är väl ute idag. Nu är det snabblås på skorna.
Jag tror inte att din observation är representativ för barn i allmänhet, jag har också jobbat i skolvärlden och tycker att barn idag kan saker många vuxna inte kan…och förskolelärare av idag är allmänt gnälliga och trötta på sitt jobb, dom letar mest fel på barnen.
Varför ska en 7-åring passa sina småsyskon? Talar du av egen erfarenhet?
Hinner du inte sköta dina barn själv har du skaffat för många
vissa människor är för svaga för dagens teknik och sociala medier, och algoritmerna blir bättre för att konkurrera (meta, google, tiktok…) om deras uppmärksamhet
om de växt upp utan tekniken hade de pratat med andra och övat på att vara sociala
Absolut är det ett skapat problem. Så många barn idag som växer upp utan gränser eller krav på ansvarstagande. Bryter ihop för minsta lilla motgång.
Vilken rakhyvel rekommenderar ni?
Brukar vara så himla nöjd med Venus Gillette, eller vad den heter, men inte med den senaste.
Har samma. Usch det är så jobbigt. Vi har inte heller något att prata om och de verkar ändå aldrig genuint intresserad av mig. Bor ni nära? Tänkte att isf kan du frälsa få att träffarna inte blir alltför många timmar. Vi har långt till svärföräldrarna (cirka tolv timmar i bil) så det känns redan jobbigt inför nästa jul när jag vet att vi behöver va där minst fem dagar.
Äldre här🙂 men känner inte alls igen mig. Men det beror ju på. Idag har jag bakat och det var gott. Efter det blev det en film på tv, vilket var trevligt. Men det beror ju på i vilket sammanhang. Jag kör nog vanligtvis långa meningar men något jag ser ibland på Fb är att det aldrig blir nytt stycke vid en lång text och ingen punkt och stor bokstav vid ny mening. Väldigt svårläst.
Skulle vara till Anonym 20:22. Vet inte varför inlägg ibland hoppar till en ny tråd.
Dag 57369 av att vara hemma hos föräldrarna över jullovet. Mamma ska göra en kladdkaka, jag kommer ner till en smet som är beige. En matsked kakao har hon använt, för så stod det i receptet. Fem minuter senare är smeten upphälld i en sockerkaksform.
Öhh jahopp?
Fint att din mor tar sig tid att baka. Och vilken tur att hon har en sådan expert som dig hemma på besök så att du vänligt kan vägleda henne att baka kakan helt enligt dina önskemål.
Ja, hon uppfostrade i alla fall en perfekt dotter. Hon måste vara mäkta stolt över henne.
Föräldrar brukar vara stolta över sina barn. Men mamman skulle nog bli ledsen om hon fick läsa den larviga och dryga kommentaren dottern skrev om henne och hennes kladdkaka.
Men en dag har man inte sin föräldrar kvar i livet och då saknar man dem trots alla imperfektioner och brister.
//mvh moderlös
Om det är så oerhört plågsamt att vara hemma varför är du kvar där? Stackars din mamma som ansträngde sig helt i onödan.
När började Bianca spåra? Problem med d#oger, operationer osv. Är det efter sista gången det tog slut med Philippe? Hon höll väl inte på sådär urartat innan?
Hon har väl malt ner hjärnan med all kokain hon snortar. Hon måste ju vid det här laget gjort irreversibla skador på hjärnan.
Hur vet man att hon tar en massa d#oger och är i missbruk?
Spekulationer eller bekräftat?
Det förstår du väl själv att det är skitsnack. Kärringarna älskar att hacka på henne.
Kollade Wahlgrens värld, hon är så speedad och skriker typ när hon pratar
Fast det har hon väl alltid gjort
Nu har Chrippa och Linnea fått en egen Facebookgrupp på temat ”Chrippa och Linnea-dramat”. Puh! Orka!
Vidare verkar den kända 13-barnsmamman fortsatt spela in p-rullar och sägs ha tappat tänder, vettet och ser påverkad ut.
Tragiskt!
Var ser du att hon tappat tänder?
Kolla Flashbacktråden under hennes namn. Någon har länkat filmerna, men jag har inte sett dom själv.
Ida och Sanna – teorier?
Renara franco, nara, har börjat dyka upp på snapchat och skriver massa rykten om influencers. Är hon snapchats exonph, fattar inte? Vill hon göra en vanessa?
Hon är det, hon skulle hjälpa exonph för att hon ej pallar lägga så mkt tid på det längre, och nu har hon vuxit istället på snap
Jaha, helt missat detta. Verkar gå sjukt bra för hennes snap.
Jul med svärfamiljen i år. Jag och dom är så fruktansvärt olika personer. Allt är så intensivt när man är där. Det ska göras saker konstant, medan jag som introvert mest vill gå och gömma mig. Jag blir totalt dränerad och vet inte hur jag ska hantera att spendera varannan jul med dom. Jag och min sambo har barn ihop, och våra familjer bor på olika platser i landet. Hur gör ni andra?
Kan du inte gå undan när du behöver? Det gör jag med min egen ursprungsfamilj när det blir för mkt 😄
Bo på hotell istället för hos dem om ni gör det?
Om ni inte pratat om det, kan du ta upp det och förklara varför du behöver dra dig undan, så de inte tror att du inte trivs med dem.
Man är vuxen och biter ihop och gör sitt bästa. Det är en gång vartannat år och tar in fakta att allt inte handlar om en själv,
Eller hur, hur svårt kan det vara. Vad ska det bli av alla dessa snöflingor som inte klara någonting.
Fast varför? Man har ett liv, ska man inte ha det bra? Förstår att folk har ångest över julen om det där är inställningen, att man ska lida igenom den…
Kan det vara så enkelt att dom känner ett ansvar att underhålla er när ni hälsar på? Dom kanske tycker det är lika jobbigt med alla aktiviteter som ni gör och med kommunikation kommer man långt. Du kanske kan säga att du uppskattar att dom gärna vill hitta på saker med er men att du samtidigt ser fram emot av att bara njuta av deras sällskap och återhämtning? Eller om din sambo kan ge dig möjlighet till lite egen tid och umgås själv med föräldrar och barn när det föreslås en aktivitet?
Fyller snart 39 år och till ingen nytta alls – vilket jävla misslyckande.
Ingen nytta alls?
Var inte så hård mot dej själv. Fyller snart femtio och livet kan bli bättre.
Mår du riktigt dåligt hjälper det ofta att prata med någon. Det är aldrig hopplöst,finns hjälp att få. Har mått mycket psykiskt dåligt under mitt liv men har fått hjälp. Jämför dej inte med andra. Ingen har ett perfekt liv.
Till ingen nytta för vem?
På vilket sätt menar du att du är misslyckad?
Man kan leva ett bra liv även om det är kämpigt. Har ingen partner inga barn ett helt okej liv.
Med tanke på hur jobbiga förhållanden folk har är det inte så dumt bo själv. Hellre ensam än i dåligt sällskap.
Till alla. Vad är det för liv jag har liksom? Ingen relation (har typ aldrig varit i en), bor inte själv, inga barn. Kul om det blir en återträff, då kan mina gamla klasskamrater skratta åt mig igen och se att de har vunnit över den misslyckade – som jag alltid var i deras ögon och alltid kommer förbli.
Glöm dina gamla klasskamrater. Har inte pratat med mina fd klasskamrater på trettio år.
Varför känner du dej misslyckad? Måste du ha en partner barn för att vara lyckad? Många har barn med olika män och separationer bakom sej.
Vad vill du med ditt liv vad vill du göra? Är du inte ens fyrtio har du många år kvar att leva.
Ibland hjälper terapi eller bara att prata med någon.
Fyller 39 vilket ÄR 40 mer eller mindre. Det verkar så – att vara utan en partner ses som ett stort misslyckande. Det enda jag är stolt över är hur högt jag har klättrat på mitt jobb trots att jag inte har den utbildningen. Jag vill göra mycket men min kroniska sjukdom sätter stopp tyvärr. Annars hade jag flyttat till USA och arbetat med bevarandet av vilda djur där. Men funderar på att ta körkort men tror inte jag är intelligent nog för det.
Om du fortfarande jämför dej med dem du gick i skolan med kanske du har möjlighet att flytta till en ny ort. Börja om,träffa nya människor.
Bor i en liten etta men tycker jag har det hemtrevligt. Var nöjd med det du har.
Var stolt över att du har ett jobb. Arbetslösheten är rekordhög. Finns det ingen på jobbet som är din vän?
Jag avskyr mina gamla klasskamrater då jag blev mobbad under hela min skoltid men det känns alltid som man ska vinna liksom, om du förstår vad jag menar. När man har gått ur skolan så blir det en tävling om vem som har det bästa jobbet, den bästa partnern, bor flottast, har gift sig snabbast och har man inte det så är man värdelös. Gäller när man gör slut med någon också – tävlan om vem som träffar någon ny snabbast och träffar man ingen alls har liksom ens ex vunnit.
Nej det blir det inte. Det är förmodligen väldigt få som ens tänker på vad ens gamla klasskompisar gör.
Du är 39 år men fortfarande verkar stor del av ditt liv handla om att imponera på dina gamla klasskamrater?!
Sluta följa samhällets normer. Sätt upp dina egna normer.
Du kommer aldrig vinna den sortens spel. Börja med att gå i terapi och läk dina gamla sår.
Det där känner jag inte alls igen, tror få tänker så.
Nej men precis. Folk är så uppe i sig själva så det finns ingen som bryr sig om vad Kalle och Lisa har gjort eller inte har gjort.
Du behöver jobba lite på självförtroendet. Börja med körkortet, det är inte svårt. Sen när du har fixat det har du tagit ett steg i självförtroendetrappan.
Jag försöker 🥺❤️ Tar nya positioner på jobbet hela tiden (jobbar som utvecklare men har ingen utbildning i det så har lärt mig själv) och lär mig nya programmeringsspråk men jag tvivlar så lätt på mig själv, mer eller mindre hela tiden.
Klokt. Bra svar.
Vem ser det så? Där jag bor (storstad) är det vanligt att va singel och absolut inget misslyckande.
Hade du verkligen velat gå på en återträff om det var allas bild av dig?
Sen är det inte försent att ändra på resten.
Möjligen om jag hade tagit med mig en Calvin Klein modell för en kväll – bara för att. Jo nu är det försent.
Det är för sent om man har den inställningen, men det är verkligen inte det annars. Men vid vilken ålder blir det för sent?🤔
Känns som det blir för sent vid 30. Läste en artikel där män inte vill dejta någon över 30 typ för då är man för ”gammal” och tråkig så de letar efter yngre
Tro inte på allt du läser😛
Nej jag borde inte göra det. Känner mig väldigt ledsen idag och då framkallas allt på en och samma gång
Så är det ibland. Har tyyyyyp samma tankar egentligen, bara att jag i grunden ändå är positivt lagd så jag vet att det inte är kört. Men jag, som är 33, tänkte också senast idag att det kändes ”kört” (inte kört, men långt borta) att träffa någon.
Ups & downs får man ha men man får inte fastna i det. Som det står lite högre upp, börja med körkortet som ett steg på vägen. Och som nån skrev nedan, prata med nån. Det låter liksom inte som nåt roligt liv om man går runt och känner sig misslyckad hela tiden..
Känner mig inte alltid misslyckad men går i vågor.
Och om jag tar körkort kommer det liksom vara jag på 39 och resten 18åringar
Nej det kommer det inte vara.
– ingen körlärare kommer döma dig för att du är 39 och tar körkort.
– om du inte går intensivkurs kommer du inte vara i kontakt med övriga körskoleelever utom på typ riskettan och halkkörningen.
– när jag tog körkort minns jag att jag frågade min körlärare hur gammal hans äldsta elev hade varit. 72 var svaret. Och jag själv har många exempel på personer som varit över 30 när de tog körkort.
Dessutom tar du körkort för din skull, då spelar det inte heller någon roll hur gamla de andra är.
Jag är 52 och har inga problem att hitta män som vill dejta. Ser ut som en medelmåtta och är inte så mainstream i min livsstil men det finns någon för alla. Ge inte upp! Var dig själv i alla lägen så hittar du till slut den som gillar dig för den du är.
❤️ Fint. Heja dej.
Du låter som du har ett stort varmt hjärta,väldigt fin egenskap. Bryr mej noll om utseende när jag dejtar. Är insidan som räknas.
Tror du skulle må bra av att prata med någon och ändra din negativa självbild.
Du har tydligen ett jobb och ett hem. Du kan inte ändra det förflutna.
Se framåt. Du har förhoppningsvis tiotals friska år framför dej. Ägna inte de åren till att tänka på gamla klasskamrater.
Livet går inte i repris,ska du tillbringa livet med att tänka på det förflutna. Gör något du tycker är kul,en dag är det försent.
Gå ut genom dörren. Du hittar inte partner eller vänner genom att sitta hemma.
Det gör jag när möjligheten finns. Går på konserter och träffar vänner när jag kan och är med på after works när det går. Inte så att jag träffar en partner ändå
Kanske bara släpp tanken att du måste ha en partner. Goda vänner växer inte på träd.
Att ha ett jobb att gå till är mera än många har.
Eller rör dej nånstans där det finns andra singlar. Man måste absolut inte ha en partner.
Jag ska försöka 🥺❤️❤️
Den röda tråden i dina svar verkar vara oron för vad andra ska tycka och tänka. Klura alltid ut vad du själv vill i alla lägen och håll fast vid det. Livet blir så mycket enklare och roligare då.
Eller umgås med andra som är singlar och i din livssituation. Sluta jämfördes med andra.
De fanns naturligtvis för hundra år sen också. Det var de som kallades för byfånen.
Om de hade tur fanns det någon som brydde sig om dem och hjälpte dem, kanske ett syskon. Om inte sattes de på anstalt, oftast ren förvaring.
Hm, det här skulle så klart t NPF-diskussionen.
Pratar inte om dem. Alltid funnits nån sån i varje klass. Men nu finns det ca 5-10 i varje klass, vart fanns de förut?
Alla som bodde på särskilda boenden mentalsjukhus hade det inte dåligt. Fanns fina vårdare och gemenskap bland de andra som bodde där.
Nu när psykvården knappt existerar märks de som mår dåligt mycket mer. Alla klarar inte att bo ensamma i små lägenheter utan sysselsättning och vänner nåt vettigt att göra.
Många med diagnoser har det svårt i dagens samhälle. Har själv jobbat med folk med olika svårigheter. Det ordnades både jul och nyårsfirande. Idag sitter folk ensamma. Är väldigt svårt att få hjälp.
Självklart är detta inte hela bilden. Men bra psykiatrisk vård för 100 år sedan var nog ovanlig, milt uttryckt. Psykreformen som genomfördes är en total katastrof.
Nuvarande psykvård är verkligen ingenting att vara stolt över. Har tillbringat ett dygn på barnpsyk med ett av mina barn och det var fullständigt förfärligt.
Min poäng var bara att NPF inte är något nytt. Möjligen syns det mer i ett samhälle med så många fler intryck.
Det är inget nytt men det har eskalerat något enormt. Och man diagnosticerar frikostigt, även barn som förr bara hade klassats som aktiva med mycket energi och rörelsebehov. Och det här med problem kring maten (”nuggets-barnen”) har ju fullkomligen exploderat. Har flera lärare och förskollärare i släkten och de säger alla samma sak.
Har en i min närhet som fyller jämnt. Vad kan man göra i Stockholm en helg i januari? Har boende. Tänkte eventuellt spa på söndagen, men var? Var ska man äta?
Gillar Vana spa på Elite hotel i Vasastaden.
Vad gillar personer? Kanske musikal middag på finare restaurang.
Åh har funderat på mamma Mia the party. Mest för att det är det enda jag kommer på, men ska absolut kolla in om det finns någon musikal! Jag fick spaupplevelse i present så känns lite tråkigt att ge likande tillbaka, samtidigt är det ju något hon uppskattar.
Var precis inne på deras hemsida, det kanske är ett tecken haha.
Kanske en kul konsert med en artist personen gillar.
Beror lite på ålder men Lonely together verkar så himla bra!
Musikalen Joyride kanske kan vara något. Musikal på lördagen, spa på söndagen. Om du tänker fira en hel helg🙂
Låter kul. Fyller snart 50 och hade blivit jätteglad. Du låter som en fin vän.
Afternoon tea på Grand hotell?
Tack för alla tips😊
Nån som följer pilot madeleine? Har hon gått ut med att hon ska skilja sig?
Min morfar ligger för döden. Mitt hjärta går sönder. Min genomsnälla morfar 💔
Var precis och hälsade på honom, även om han inte kunde prata så visade han att han visste att jag var där.
♥️♥️
Beklagar. ❤️
Relaterar, min mormor ligger för döden. 💔
❤️❤️ Tänker på er.
❤️❤️
Gick igenom det här i somras. Det var fruktansvärt och det är fortfarande svårt att ta in. Det är fortfarande overkligt och känns fel på många sätt att han inte finns längre. Helt sjukt att de snällaste människorna ska tas från oss först.😭
Har använt cordoxyl Munskölj några dagar för hade ont i visdomstanden, gjort innan och det har fungerat bra, denna gång fick jag lite gula och typ bruna skuggiga missfärgningar på tänderna vilket är en av biverkningarna tydligen. Nån annan som fått samma, vad ska man göra för att få bort??
Inte riktigt svar på din fråga men min tandläkare tipsade om att använda cordoxyl tandkräm istället. Då slipper man få det i hela munnen (och därmed på alla tänder) eftersom det kan missfärga. Om du skulle behöva använda igen eller mer…
😴😴gäsp. Skönt med sovmorgon imorgon.
Jag är så sjukt nyfiken på om något hänt mellan systrarna victoria törnegren o alexandra bring? Dom syns aldrig på varandras kanaler? Något måste skett. Ser dom inte heller kommentera på varandras bilder. Till skillnad från tiden när båda nyss fått barn.
Haha nej inte detta igen
De har brutit kontakten med varandra. Varför vet vi inte och kommer förmodligen aldrig att få veta det heller eftersom båda har den goda smaken att inte hänga ut konflikten på sociala medier. Så släpp det bara.
Är också så nyfiken!!! Vi kommer nog aldrig få veta. Tror antingen det är något mellan deras respektive, eller något som har att göra med Alexandras exponering av barnen då Victoria valt att inte visa sina barn alls lika mycket längre.
Jag misstänker att det handlar om ena systerns man. När den typen av misstankar började florera här var hon snabb med att lägga ut ett extremt och överdrivet hyllningsinlägg på Instagram där han höjdes till skyarna som den perfekta mannen som kan ALLT. Med en massa bilder. På en person som i åratal vägrat vara med på bild. Men då skulle plötsligt en mängd bilder visas upp.
Väldigt övertydligt att det trampats på en öm tå…
Såg på TikTok att Alice Stenlöf och hennes podd-väninna tagit pressbilder. På en av bilderna sitter Alice och läser typ Financial Time, och på en bild har de tydligt fotat så DI tydligt ska synas. Väldigt sofistikerat! Och empowering. Inte visste jag att dessa två damer hade det intresset! Inte bara looks, utan brains också! Det såg inte alls tillrättalagt ut!
Fyfaaan vad pinsamt
Blir galen på min svägerska.
Hennes barn hade haft vattkoppor i förra året, och vips fick ens barnet igen nu innan jul.
Enligt henne pga han hade haft så få förra vändan, men syskonet hade haft ordentligt.
Förstår och är besviken på mig själv att jag inte sa nej till julfirande men jag är alltid den negativa/ ifrågasättande och kände att hon/hennes familj kan ta lite ansvar eller ha respekt för andra.
Men lillasystern hade inte haft några tecken (och hade ju bestämt vattkoppor förra året) men såklart på juldagen har hon också koppor.
Såklart att det är mitt fel, men tycker hon borde nångång ta ansvar och tänka på nån annan än sig själv och sina, hela världen kretsar alltid kring henne, finns 100 saker hon gjort som man inte gör om man har nåt vett. Jag är så irriterad och kan inte släppa det..
Ja du… det är så lätt att se andras fel och brister medan man förnekar sina egna.
Tänk på att man ofta projicerar sina egna inre problem på andra.
Har gått ner tio kilo under ett år,minskat på maten och ökar på motionen. Går att gå ner utan sprutor men det tar tid.
Har man varit länge överviktig tar det tid att gå ner.
Bra jobbat, men det funkar inte alls för alla.
Nej, men det funkar för alla som är ihärdiga och inte ger upp och faller tillbaka i gamla vanor och beteenden.