Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Anonym
/
2025-11-22 20:00
Hur länge lämnar du din katt/katter ensam som längst? Om du var tvungen att vara på sjukhus ett dygn, hade du haft samvete att lämna ensam och att bara någon kommer och ger mat 2 gånger?
Absolut! Behöver du va på sjukhus så skulle jag säga att det absolut är rimligt att katten får besök två gånger per dag för mat och mys. Du ska inte ha dåligt samvete för det, du får bara gosa lite extra när du kommer hem igen.
Min katt är lite lömsk och gillar inte människor så mycket, så blir nog tyvärr inget mys för henne tyvärr. Åtminstone inte första dygnet då jag bara kunnat lösa det med en som bara träffat henne några få gånger, men andra dygnet ska min mamma sova i min lägenhet. Men har så dåligt samvete💔
Även om den saknar sin familj så kommer den inte fara illa av att vara ensam ETT dygn om den får tillsyn två gånger under det dygnet. Det är ju en engångshändelse och sedan är ägaren tillbaka hemma och kan gosa extra mycket med katten.
Tillägg: det är också vad lagen säger, att katter måste ha tillsyn minst två gånger per dag.
Beror på förutsättningarna skulle jag säga,om alternativet är att lämna bort katten till en vän eller ett kttdagis skulle jag utgå från huruvida jag tror att min katt mår bättre av att vara hemma ensam men på ett tryggt ställe, eller med sällskap hos någon annan/med andra katter, i kombination med de riktlinjer som finns för hur katter generellt ska/får skötas! ☺️
Kan givetvis inte tala för allas katter men min grannes katt trivs inte alls med att flyttas hem till någon annan (inte ens släktingar han känner). Det funkar inte alls. Han är dessutom utekatt och van att få gå in/ut som han vill. Så någon av parets föräldrar kommer två gånger per dag och ser till katten när de är bortresta.
Och vi grannar är alltid informerade så att vi kan hålla lite koll och höra av oss om vi vill förmedla något.
Jag förstår att du har dåligt samvete – ni får ta igen allt det när ni ses efter du kommit hem från sjukhuset tänker jag 😊
Hoppas du mår bättre snart ❤️
En bilresa på två timmar där du vill snacksa lite – vad kör du på för gott?
Kan inte bestämma om jag är sugen på lösgodis eller typ en påse bilar och choklad. Eller jordnötsringar. Eller vindruvor.
Jag minns bara rubriker från när jag var barn. Då var det larver i kexchoklad. Efter det har jag inte varit så förtjust i kexchoklad. Några kan ha slunkit ned, med eller utan larver…
Bästa ögonbrynsfärgen? Både märke och färg.
Mina ögonbryn är helt blonda och har väldigt glesa och lite hår så färgar jag inte kan man tro att jag rakat av dom😅
Efter många år med färgning med jämna mellanrum så gjorde jag puderbrun. Jag hade som du, inga bryn som syntes alls. Det bästa jag gjort. Efter fem år ser dom fortfarande bra ut. Fyller bara i med lite brynpenna på lördag då de givetvis ha blekts lite med åren.
Om ni hade fått drömma fritt och struntat i ålder, ev utbildning/förkunskaper, ekonomiska utmaningar/familj etc som gör att drömjobbet just bara som en dröm. Vad hade ni då jobbat med och vad jobbar ni med idag?
Då hade jag snarare tipsat om e.l.f micro fine brow pen. Finns typ på HM? Det är ju en smaksak, men har man ljusa bryn och sen plötsligt ”får” bryn kan det vara lite ovant även för en själv. Jag har ljusa ögonbryn och färgar med Depend som funkar bäst för mig, men att gå från ”noll till 100” skulle iaf kännas för mycket för mig. Hade kört med penna först innan jag hade färgat. Ett tips iaf 😊
Helt sjukt är det. Speciellt när det kommer snyftinlägg emellanåt att de inte har råd med soffa eller Lekland till barnet. Det är ju helt klart ett shoppingberoende som hon behöver hjälp med. Skulle inte förvåna mig om de har dålig ekonomi trots hög inkomst med tanke på alla onödiga utgifter.
Jag har följt henne länge men har börjat reagera först nyligen över hur sjukt mycket hon handlar hela tiden. Öht taget så är hon en av de som inspirerar mig minst numera genom att hela tiden komma med cliffhangers om vad som kommer snart för att få mer trafik. Hur gullig hon än är så närmar hon sig pappapappadöttrar och Johanna Toftby i sin strävan efter mer trafik, likes och betalda samarbeten. Urtrist.
Jag födde vaginalt, vid 18.00 ca. De ville egentligen att jag skulle åka hem vid midnatt istället för att flyttas till BB, men jag ville ej åka hem mitt i natten. Åkte hem på morgonen efter 09.09.
Fy f-n för dagens förlossningsvård! Att stressa hem dig med en nyfödd efter bara några timmar. När min mamma födde barn i mitten av åttiotalet var hon kvar på BB i en vecka, det var det vanliga då! Hon sa att hon tog det lugnt, låg och läste och ammade, fick mat och fick hjälp av sköterska på nätterna. Tänk att ha det så idag! Det är nästan otänkbart, eller hur? Jag födde mitt första barn och fick stanna en natt, när mitt andra barn föddes några år senare så ville dom köra hem mig redan några timmar efteråt för att ”BB var fullt”. Jag grät och var så stressad och upprörd. Till slut blev det en plats ledig för mig, för EN natt, då var klockan typ 22.00 på kvällen och jag var helt slut. Fick tjata på en sköterska för att hon skulle ta min bebis ett par timmar så att jag kunde sova. Hon sa först att ”sånt gör vi inte här” och skrattade i princip åt mig. Sen pratade jag med en annan sköterska som gick med på det. Dagens förlossningsvård alltså. Kor och hästar behandlas bättre.
När jag födde mitt första barn för några år sedan (samma BB) så hjälpte sköterskorna en på natten efter att man fött barn. Ni vet dom nyfödda brukar ligga i en vagn i början? Den rullade dom ut och passade min bebis första natten så att jag fick sova. Var dom hade bebisen vet jag inte, i ett angränsande rum antar jag. Så var regeln för några år sedan. Självklart behövde man inte lämna bort sin bebis utan kunde sova med den själv om man ville. Jag och min man låg och sov i samma rum första natten, helt utmattade. Idag så verkar den möjligheten till hjälp helt ha tagits bort.
Det förekommer t ex om man har risk för svårare former av psykisk ohälsa att det finns med redan i vårdplaner inför förlossning / BB att personalen ska hjälpa till med att ta hand om bebisen. Vet inte var de ”brukar” göra det, vem vet, kanske fikarummet? Men det är väl absolut inget som det brukar finnas resurser till om det inte finns medicinska skäl gissar jag.
Nu för tiden. För flera decennier sen var väl hela tanken med BB att mamman skulle vila för att återhämta sig och bebisen skulle lämnas för att passas av personal, i någon bebissal. Kanske inte så kul det heller.
Min rekommendation är att man planerar med släkt och familj så man får avlastning första tiden.
Idag finns tyvärr inte de resurserna. Därför man har med sig någon form av stödperson till sin förlossning, som kan avlasta efter så mamman kan få sova.
Det är därför det borde vara stängt förbjudet att låta pappan (eller partnern) bli hemskickad pga platsbrist, så mamman får vara kvar helt ensam med bebisen.
Det är historiskt sett och globalt vansinne att låda en nybliven mamma vara helt ensam och inte få bli omhändertagen (utan endast ha tillgång till personal som inte har tid med mer än medicineringen).
Det är inte så vi är skapta för att leva, man ska känna att man har en flock omkring sig när man får barn.
Nej typ typ 50 talet hade man inga pappor med, men då hade ju personalen som arbetsuppgift att låta mamman vila.
Nej men absolut. Jag vet inte vad du har för erfarenheter men jag har varit på fyra olika BB och det var bara en av dem det kunde bli ett problem, för där var det fler delade salar, vilket gjorde att partner inte alltid fick plats. Men då hjälpte mammorna varandra – så de var ju aldrig ensam i ett rum. Finns ju absolut förbättringspotential.
Fasiken vad det verkar stressas nu. Födde barn 89, låg kvar nästan en vecka. De ville se så amningen gått igång och funkade. Man fick köra in vagnen med barnet till stora rummet där personalen var när man ville. De kom och väckte en på natten när barnet vaknat och skulle ammas. Superbra vård verkligen. Har vi ngn barnmorska här, hur upplever ni det isf?
Ja Barnmorska här. Vi har absolut stress på oss med hemgångarna. Vården ser ju också helt annorlunda ut idag än förr, dels på grund av att allt sjukare mammor föder barn, vilket kräver längre vårdtider och tyngre vård på just de mammorna. Förut var man friskare och jag tror då att personalen hade mer tid till mer omvårdnad. Jag minns inte senast jag hjälpte någon med en amning, för att det är så medicinskt idag. Så undersköterskorna har hand om amning och omvårdnad och vi barnmorskor tar prover, ger antibiotika och massa sådant. Därför också de friska ”gröna” (som vi kallar dem) måste hem relativt fort, för fokus idag ligger på de som haft något komplicerat.
Kvinnor som var avrådda att föda förut – föder idag. Ex. svåra hjärtproblem och diabetiker. Fler riskgraviditeter, vi blir ju exempelvis allt tjockare i samhället, vilket kan resultera i allt fler risker under graviditet och vidare då förlossning.
Ja man får också ha med i beräkningen att IVF har blivit allt mer privatiserat och de har ibland andra kriterier för att bli berättigad hjälp och är ju ”mer villig” att hjälpa par eller självstående i och med att de är vinstdrivande. Detta leder ju till allt fler kan få hjälp trots sin sjukdom!
Oj, det låter inte helt sunt… undra om mammorna vet om att deras sjukdom skulle betraktats annorlunda av regionen? Låter inte bra att privata ivf kliniker tar beslut kring om folk är tillräckligt friska för barn?
Jag hade min praktik på en privat IVF-klinik när jag studerade till BM och upplevde att mammorna var rätt insatta 🙂 Oavsett om det är i privat eller regional regi, så har man ju riktlinjer att gå efter – så blir ju ofta inga galna skillnader. Jag fick upplevelsen av att det kunde skilja lite på BMI-gränsen. Där jag var, var BMI-gränsen för att få hjälp max 35, medan i den regionen var det 30 tror jag!
Anonym
/
2025-11-22 21:58
Låter ärligt talat lite märkligt att förvänta sig att personalen ska kunna ta din bebis i några timmar på natten. Redan första natten dessutom. Om det nu finns speciella orsaker är det väl en sak. Men förstår till 100% att det inte är något de brukar göra.
När jag jobbade på BB en sommar så var jag med en gång om att en barnmorska hade en bebis med på expeditionen ett tag. Mamman var väldigt ung med strulig bakgrund.
Jag tycker att det är väldigt sorgligt att man inte ens har tid att hjälpa en nyförlöst mamma en enda natt numera, när det var kutym för bara några år sedan. Och för några decennier sedan fick mamman hjälp i en hel vecka. Så klagas det på att det föds för lite barn numera! Hade jag varit en kvinna i 25-30-årsåldern idag hade jag garanterat tvekat inför att föda.
Nuförtiden vet vi mer om vikten av anknytning, komma igång med amning osv än för några decennier sen. Menar såklart inte att det är någon fara för anknytningen att personalen tar barnet några timmar. Men var absolut inte optimalt med barnen sovande i stora salar medan mammorna var på sina egna rum.
Vi fick vår bebis 2023 som knappt sov och ville amma hela tiden. Personalen frågade faktiskt oss om de kunde ta bebisen en stund så att jag fick vila. Vi nappade inte på erbjudandet men det händer ju uppenbarligen nuförtiden 🤷♀️ I Linköping var det, så inte i Stockholm där jag kan tänka mig att de absolut inte har tid för sånt.
Exakt samma för mig fast med andra barnet! Det var verkligen känslan av att de ville kicka ut oss direkt men kändes inte bra att åka hem mitt i natten efter bara några timmar…
Vårt första barn sov liksom i vår säng därhemma med mormor, ska vi då komma klampandes med ett småsyskon. ”Trygg hemgång” som det kallas inom Västra Götalandsregionen – jo tjena. På morgonen därefter åkte vi gladeligen hem igen så kände inget behov av att stanna längre än det, men mitt i natten går väl gränsen. Med första barnet fick vi stanna ca 1-1,5 dygn på BB.
Syftar väl på att det är den allra mörkaste delen av natten. Men om man tänker på vilken tid som är värst att köra bil osv är det ju snarare småtimmarna.
Barn nr 1: Vaginal förlossning. Han kom kl. 20 på kvällen och vi fick åka hem kl. 10 dagen efter. Vi var aldrig uppe på BB utan fick stanna på förlossningen.
Barn nr 2: Vaginal förlossning. Hon kom kl. 01 på natten och vi åkte hem dagen efter vid 11-tiden. Aldrig på BB denna gången heller.
Har alltså aldrig upplevt BB och vet inte ens hur det ser ut där 😆
Kan tillägga att jag absolut inte kände mig stressad därifrån utav personalen utan för egen del så var jag uppe på benen direkt efter förlossningarna och med nr 2 ville jag hem så fort som möjligt. Jag var nöjd med tiden jag var där och kände inget behov av att stanna.
Barn 1: vaginal förlossning vid 23tiden. Fanns inte plats på BB den natten så blev kvar på förlossningen. Önskade själv att åka hem dagen efter så tackade nej när vi väl erbjöds BBplats. Åkte hem runt 16.
Barn 2: akut kejsarsnitt vid 14tiden. Åkte hem runt 17 dagen efter. Rekommenderades att stanna 36 timmar efter snittet men eftersom förlossningen var långdragen och vi helst inte ville stanna ytterligare en natt åkte vi hem tidigare. Bor mkt nära förlossningen ska tilläggas.
Första barnet. Gick över tiden två veckor, igångsatt, 20 timmars förlossning som sedan slutade med akut snitt. Vi var rätt medtagna, med andra ord. Ungen kom måndag kväll och vi blev ”starkt rekommenderade” att åka hem onsdag morgon. Lagom kul som nyopererad, plus en nyfödd.
Vi blev inlagda igen två dagar senare 🙃
Barn 1. BB i 3 dagar på grund av barnet hade gulsot och skulle behandlas. Va under corona så partner fick ej va med. Fruktansvärd upplevelse. Fick inte duscha förrän jag kom hem.
Barn 2. Hade missfärgat fostervattnen så de ville att jag skulle stanna ett dygn på BB, men nekade till att partner skulle få följa med. Jag vägrade. Vi fick stanna kvar på förlossningen under natten (barnet föddes 01) och åkte hem på morgonen.
1a barnet blev vi kvar 14 dagar men då var det under speciella omständigheter med en katastrofförlossning
2a barnet var planerat snitt, åkte hem efter två nätter. Hade egentligen velat och fått stanna längre men hade ett äldre barn hemma som mådde väldigt dåligt och jag klarade inte av det riktigt
Två nätter efter traumatisk vaginal förlossning med första, för koll av barn och mig. Detta utomlands. Två nätter efter kejsarsnitt med komplikation (extra op med kateterinsättning) med andra barnet. I Sverige. Hade gärna fått mer tid och stöd båda gångerna.
Vi blev rekommenderade att stanna tills vår son var 4 dygn. Jag snittades och kände mig redo att åka hem efter tre dygn, men han hade gått ner för mycket I vikt, så de ville se att det vände först. Två dagar efter vi kom hem fick vi hembesök av bvc för att säkerställa att han gick upp i vikt. Första barnet.
Första barnet åkte vi hem efter 2 dygn efter alla tester. Sov på patienthotellet.
Andra barnet föddes 23:27, åkte hem strax före lunch dagen efter, för att sedan komma tillbaka för testerna som jag tror är två dygn efter födsel? Vägrade sova på patienthotellet igen, ville bara hem😂 har ändå 8 mil till sjukhuset hemifrån. Vaginal födsel på båda.
Tråkigt att så många känner sig utsparkade från BB. Födde I Helsingborg 2023 och 2025 och var så nöjd! Födde vaginalt båda gångerna men tappade mycket blod vid första så fick lite extra tester efter. Vi åkte hem efter 48 h och kände oss väldigt redo. Efter andra ville vi själva hem så fort som möjligt men valde att stanna till 24 h kollen. Sen har de BB Hemma så 48 h kollen kom BB hem till oss. Då hade bebisen gått ner för mycket så de kom dagen efter igen. Då var han precis på gränsen men bvc kom 2 dagar senare. Vi är verkligen så nöjda och har fått precis som vi önskat.
Födde också i Helsingborg (2022). BÄSTA upplevelsen!!!! Bor inte i Hbg längre, men kommer 100% åka dit om jag mot förmodan skulle skaffa fler barn.
Jag var förstagångsföderska, allt hade gått jättebra. Men DE frågade om jag ville stanna, kände tvärtom att de ville ha oss där medan vi bara ville hem 😅
Födde också i HBG 2023.
Först inlagd på prenatal några dagar pga för tidig vattenavgång. Därefter igångsatt pga infektion i kroppen och stannade därefter på neo i några dagar.
Är väldigt nöjd med prenatal, förlossning och neo i HBG.
Tillägg: enda stället i Skåne där det fanns plats på prenatal, förlossning och neo (bor ej i HBG). Samt att min sambo fick stanna på alla tre ställen. Blev ditskickad med ambulans (aldrig kommit till HBG så snabbt 🤣). Men är väldigt nöjd 🥰
Födde 2024, komplikationsfri förlossning och friskt barn. Hade jättesvårt med amningen så jag sov över 2 nätter, hade fått sova 3 om jag velat men jag var less på det fängelselika rummet på SÖS.
Första barnet, födde natten mellan fredag och lördag och fick åka hem på tisdagen. Så var där drygt 3 dygn efter förlossningen. Var ett urakut snitt och både jag och bebisen var rätt medtagna, så det var för bådas skull vi fick stanna någon dag extra.
Akut kejsarsnitt med barn 1 (ej urakut, men ungen kunde inte komma ut), föddes 19 på kvällen, åkte hem kl 18 dagen efter för jag behövde stanna minst 24 timmar. Jag försökte skriva ut mig själv kl 7 på morgonen, men gick bet.
Akut kejsarsnitt med barn 2 (ej urakut denna gång heller), föddes 23 på kvällen och jag fick åka hem efter 24 timmar den gången också. Var själv redo att åka hem kl 5 på morgonen, men kompromissade med BM och dom släppte hem mig kl 18 dagen efter.
Har bara ett barn så första hehe men jag bor utomlands och här måste man stanna 48h innan man får åka hem oavsett om de är förta eller femte barnet. vi stanna dock en extra natt pga gulsot. Tyckte de va toppen att va kvar extra o få hjälp o stöd
Jag fick barn 2009 och 2014. Den första sonen med akut kejsarsnitt. Han föddes vid kl 07 en torsdag och vi fick stanna till söndag lunch. Det var visserligen akut ks men jag tror inte man får stanna så länge nuförtiden. Det var inga komplikationer i övrigt förutom just akut pga utdragen förlossning. Amning kom igång snabbt osv. Med andra sonen blev det ett planerat snitt. Han föddes en måndag morgon och vi åkte hem på onsdag. Jag är väldigt nöjd med mina BB vistelser och är glad att vi fick stanna några dagar för återhämtning.
Barn 1: Föddes kl 22 en fredagskväll med akut kejsarsnitt. Fick åka hem tisdag förmiddag. Detta var år 2004.
Barn 2: Föddes kl 13 en tisdag, vi fick åka hem på fredagkvällen. År 2006.
I båda fallen fanns det medicinska skäl till att vi fick stanna kvar några dagar extra på BB.
Första barnet: åkte hem dagen efter. Ville åka hem tidigare men rekomenderas att vara kvar.
Andra barnet: födde morgonen, åkte hem seneftermiddag/kväll.
Har velat åka hem så fort som möjligt pga behov att vara hemma i lung och ro och bonda med bebis. Blir stressad av bb-miljön medan jag har kompisar som velat vara kvar så länge som möjligt.
Födde vaginalt natten mot onsdag så fick komma in på BB tidig onsdagmorgon. Fick åka hem fredagen innan lunch. Natt mellan torsdag och fredag tvingades pappan till barnet att åka hem pga att rummet behövdes till en annan kvinna som också fött. Förstår platsbrist osv men jag sov absolut ingenting den natten pga gillar inte att dela rum med främlingar, särskilt inte när man är i ett ganska så skört tillstånd. Vågade inte ens lämna min bebis för att gå på toaletten så det var en hemsk natt. Räknade ner timmarna tills min sambo fick komma tillbaka.
Lite häpen fast ändå inte eftersom de uppenbarligen har hybris… Fick dock en ny ”respekt” för Fröken, så kul plot twist att hon som t.om. röstat på sig själv tidigare plötsligt steppade upp och tänkte egoistiskt. Satt här i soffan och ba U GO GIRL!!! Hoppas att hon vinner.
Hahaha, han som är en sådan ”manlighets-testo-macho”-förespråkare kan faktiskt ta VÄLDIGT ILLA UPP av att kallas ”Jan Emma” – här får du vara försiktig kring Jan Emmas känslor 😂
Hur tror ni att populära influencers liv kommer att se ut när dom är gamla, typ 55-65 år? Tex Underbara Clara, Elsa Billgren, Kenza, Nio till fem, dom som verkligen försörjer sig på att uppdatera om sina liv? Kommer dom att fortsätta att visa upp sina liv tror ni, och få äldre och äldre målgrupp? Typ som Pernilla Wahlgren eller Christina Schollin. Eller kommer dom att falla i glömska?
Jag vet inte riktigt men tänker att de som har bloggen som det största benet att stå på kanske får större utmaningar/måste kunna förnya sig på ett annat sätt än lite ”mångsidigare” influencers. De som började med sina bloggar i den första vågen var ju med då bloggarnas popularitet exploderade, men efter det har det kommit andra kanaler som också tävlar om uppmärksamheten, t.ex tiktok. Om bloggen som marknad slutar växa så blir det svårare att bibehålla sin publik. Är också mycket möjligt att hela ”influencermarknaden” åtminstone som den ser ut nu blir ointressantare och något nytt kommer och konkurrerar om följarnas tid och engagemang. Tror att vissa nog kan hålla sig relevanta 10-20 år framöver men det kommer nog inte att vara lätt.
Tror inte att de kommer att försörja sig på att uppdatera om sina liv. Däremot tror jag att de sannolikt kommer att röra sig inom samma bransch (Typ PR & Marketing/Livsstilsjournalism). Säga vad man vill om influencers, men de har ju definitivt ett öga för estetik och är duktiga på att känna vindarnas riktning så att säga, och det är väl en ganska bra kompetens att ha inom tidigare nämnda yrkessfärer. Vissa av dem är väldigt smarta i att de använder influencerlönen till att finansiera de första ostadiga åren i olika kulturyrken också (tänker ex. på Sandra Beijer och Flora Wiström), och kanske också siktar på att landa där när de slutar att vara influencers.
Fast FruKrokodil har verkat sur och bitter redan innan HT fick barn. Hon har skrivit tusentals inlägg i den stora flashbacktråden där 99.9% består av elakheter. Den personen mår inte bra.
Tror att hon kommer få höra om sin speciella mamma när hon växer upp, det blir svårt att undvika. Så hon kommer nog läsa av nyfikenhet. Sen kanske för att få svar på varför hon är som hon är.
Det där är ju helt självförvållat. Hon curlar barnen och behandlar dem som att de är 3-4 år. Och sen älskar hon att ta på sig offerkoftan och berätta om hur mycket hon gör och hur tufft allt är. Tror aldrig hon kommer lämna den offerpositionen då hon verkar trivas där.
Instämmer – serverar frukost varje morgon där hon brer smörgåsarna och hackar frukt och grönsaker. Likaså vid middagsbordet (vilket för övrigt är soffbordet framför TVn). De är ju absolut stora nog att fixa sin egna frukost.
Sedan duger ju inte vanlig hundmat till hunden utan det skall vara vegansk, hemlagad mat även till hunden .
Haha ja, nu ikväll fick barnen TA SJÄLVA av det godis/snacks som de ville ha, uppdukat på ett bord, så att hon kunde chilla 😅 Hon skrev det som att det var en stor grej 🙈
Kan inte sluta förundras hur dem här flunsorna beter sig? Delar med sig av varenda detalj av sitt lilla liv när det passar. TYP Ida Nordfors och Sebastian? Dem var för Guds skull med i BACHELOR, ALLT är dokumenterat. Man berättade om terapi, om missfall, om hur Sebastian bajsar ute när han springer långt men NU när det verkar kämpigt då sks följarna minsann respektera deras privatliv!!! Man ba hallå i stugan?
Samma Rosanna och Sonja
Samma Humlan med sin graviditet där det uppdatersdes 350ggr om dagen men nu när ungen kommit ska man vara mystisk och inte uppdatera på 100 år
Jag blir så tröööööötttttttt
Haha håller med. Ännu värre med såna par som verkligen berättar allt, tänker vad folk skriver om vad Klara berättar om hennes sexliv och så. Om (när.. ) de gör slut så kommer hon säkert säga att det är privat.
Alltid så. De mjölkar allt om relationen så mycket de bara kan och sen är de helt tysta när det går käpprätt, kanske också är en strategi för att hålla igång engagemanget genom att folk frågar hela tiden.
Någon som jobbar på sjukhus på avdelningar/uppvak efter operation? 🤗
Har en piercing som är svår att byta, mycket för att jag blir illamående när jag försöker. Antar att det beror på att man inte borde ha ett hål i kroppen? 😂 hur som helst, finns det någon chans att en sjuksköterska som jobbar där kan hjälpa att byta precis innan man vaknar upp? Eller det är absolut inget dom skulle lägga tid och energi på?
Hade jag jobbat på sjukhus hade jag velat hjälpa med såna små saker som är viktiga för patienten, men vet inte hur det funkar.
Lite svårt att svara generellt men jag säger nej, infektionsrisk vid op alltså det är inte helt läge hålla på med piercings och du är inte vaken- man vet inte heller hur ditt samtycke ser ut bara för att du kanske gav det ett par timmar innan. Så nej- tycker du ska fixa det där själv, sorry.
Eh vänta lite. Förstår jag dig korrekt om det du vill är att en underbetald överarbetad sjuksköterska med treårig högskoleutbildning ska byta en piercing på dig, vilket absolut inte ingår i dennes arbetsuppgifter och troligtvis bryter mot någon slags etik-regel, för att du är för jävla lat för att söka upp en piercingstudio?
Kommer inte vara första gången en sjuksköterska gör något utöver sina faktiska arbetsuppgifter😅 lite därför man är halvt överarbetad. Man har ju alltid rätt att lämna önskemål som patient annars kanske en anhörig kan hjälp dig med det.
Som ssk hade jag absolut hjälpt dig TS ifall du blev min patient under mitt pass💓
Jag jobbar på ett uppvak. Först och främst så är det inte säkert att de du träffar innan operationen är de som har hand om dig efter operationen. Både beroende på hur avdelningarna är uppdelade men också hur skiften faller. Du kan ju alltid ställa frågan innan, du har kanske något möte inför operationen? Om inte kan du fråga när du kommer in. Beroende på hur mycket ”beläggning” det är på avledningen så är det inte heller säkert att de har tid. Räcker med att det är några oroliga patienter eller patienter som kräver mer vård och omsorg som gör att de måste prioritera vården framför det lilla extra. Men ställ frågan. Du kan bara få ett nej.
Tack så jättemycket för ditt fina svar och trevliga bemötande❤️
Ska nog ställa frågan men ställer in mig på ett nej och hoppas att jag lyckas sätta i den med en gång när jag vaknar utan att må illa och spy. Förstår såklart att detta inte är en viktig grej och vill inte ta tiden för någon annan egentligen. Vet inte ens om jag kommer våga be om hjälp, dricka eller något för vill inte vara till besvär, är blyg och full med ångest. Så hoppas att jag inte behöver besvära någon alls. Känner mig redan som tillräckligt stort besvär som måste opereras.
Räkna med att du kan må illa efter operationen även utan att sätta in piercingen. Så om du vet att du mår illa av att sätta in den kan det kanske vara klokt att inte göra det på en gång. Men det känner du själv bäst när du vaknat till. Lycka till med operationen och piercing.
Och om man vågar vilket jag inte hade gjort. Ingen vill ha en ivo eller från nån tokig patient (nu säger jag inte att ts är det men det kan man ju inte veta) som säger att SSK bytte intimpiercing på mig när jag sov…
Nej en intimpiercing hade jag sagt nej till direkt. Även bröstvårtor. Jag tänkte inte på att det kunde vara sådana områden. Där får man nog kallt räkna med ett nej, om man nu ens vågar fråga om de kan byta intimpiercing på en när man är nedsövd 😁
Tror de flesta är villiga att hjälpa till med smågrejer men i det här fallet tänker jag: piercingen är svår att byta för dig, då är det antagligen svårt att byta även för personalen? Skulle vara rädd att göra skada, hur förklarar man sitt beslut då? Och – det finns ju risk för komplikationer där du kanske måste snabbt in på op igen, då vill man ju inte ha piercingen där, speciellt inte om den är krånglig.
Alltså piercingen i sig är inte svår att byta egentligen, kan såklart vara lite svårt att skruva på kulan för det är pilligt men med svårt är det enbart för att jag börjar svettas, nära på att svimma och sist spydde jag när jag bytte den. Blir yr. Hade jag vetat att jag var så känslig hade jag aldrig skaffat den från början. Men känns trist att förlora den.
Är du säker på att du ens kommer få ha en piercing på dig? Oftast ombeds man att vara helt osminkad och ta av sig alla smycken mm innan en operation pga hygienskäl
Varför ska du då byta den om du får ha den? 🙂 Menar du att du eventuellt måste ha plast o ska byta tillbaka till metall efter så kan den väl bara sitta tills du är hemma så en vän eller familjemedlem kan byta 🙂 Hoppas det löser sig 🙂
Har det varit några diskussioner här inne om senaste avsnittet av Spelet och Julias fråga ”är kungen/drottningen helsvensk?”. Blev chockad att hon tillåts ställa en så… dum och diskriminerande fråga.
Fråga Julia Frantzén… Har själv en partner med dubbla ursprung och begreppet i sig är ju otroligt exkluderande eftersom han aldrig får erkänna sig ”helt” varken svensk eller den andra förälderns bakgrund isf? Känns som en självklarhet att man ska vara försiktig med att slänga sig med såna termer om man nu är så smart som Julia hävdar sig vara 🥴
I Sverige till att börja med. Man tror inte ens att Gustav Vasa var ”hundra procent svensk.” Det går ju nästan inte att vara, folk har flyttat i alla tider.
Hon ställde väl inte frågan utan ljög om att hon gjorde det? Precis som de ganska snabbt kom fram till så är begreppet inte helt glasklart. Svensk hur då? Medborgare? Född i Sverige? Svenska föräldrar?
Fast det hon ville ha ut av frågan var ju att exkludera sig själv och Hanna (= de är helsvenska, enligt henne) vilket i sin tur innebar att peka ut t.ex. Ayan.
Nara hintar om nytt gossip…. Ett känt par som vi alla känner till, de gjorde slut, så fort dem gjorde slut så låg han med hennes vän och hon vet inte om det än. Sen skriver hon typ direkt efter ”angående personen som låg med trekantsparet hahaha” kom inte det fram att det vara Saga som var med dem? Så Saga har vart med Philippe då eller?
Vadå skulle Alice och hennes ex P haft trekanter?
Trodde också efter allt som skrivit här, att det är fotbolls-paret som är trekants-paret….. Anna med ett S framför…
Men jag skriver ju tydligt vilka jag menar haha. Ett känt par gör slut, vännen ligger med exet utan att hon än idag vet om det, då är det alltså inte Alice s eftersom hon vet att Antonia låg med exet, sen när det kommer till trekantsparet var ju ryktet att saga låg med dem, han från aik och hans fru s*nn*, alltså måste det vart saga som var med Philippe. Kommer inte på någon annan som passar in där eftersom ”lösa ledtråden” måste vara vem som var med trekantsparet och det var väl saga
Jag ska på profylaxkurs samt träffa aurorabarnmorska efter nyår 😊
Men efterfrågar lite positiva erfarenheter efter jobbig första förlossning. Första förlossningen var en igångsättning som totalt tog 8 timmar, varav det endast var tre timmar mellan att värkarna startade tills bebisen var ute. Syresättning samt hjärtljud gick ner så det blev klipp och sugklocka, bebisen mådde bra och fick komma upp på bröstet på en gång. Där och då kändes det inte jobbigt, inte när vi åkte hem eller när jag var på återbesök. Lite oro och jobbiga tankar har dock kommit nu under den andra graviditeten (vilket är helt normalt och naturligt), därav ska jag få lite extra stöd inför förlossningen. Så, vill höra om de som haft en jobbig första förlossningen och en mycket bättre andra förlossning 😄
Förlåt, men det är ju så otrolig onödigt att fråga andra om det. Din förlossning är inte lik någon annans förlossning, och dina egna förlossningar är olika varandra.
Förlåt att det stör dig 😊 självklart vet jag att alla förlossningar är unika. Det utesluter dock inte att det kan vara skönt att höra om andras erfarenheter.
Jag var orolig inför att föda mitt andra barn då jag tyckte första förlossningen var tuff, bedövningen tog inte som den skulle och jag tappade andningen bland annat. Gick på aurorasamtal och samtal på mvc vilket gjorde mig tryggare. Fick också höra att det kan underlätta bara att ha varit på aurorasamtal då det kommer en notis i din journal som personal på förlossningen ser. Min bm och uska var otroliga och det var tydligt att alla som kom in i rummet, läkare och narkosläkare, hade förståelse för min rädsla utifrån tidigare erfarenhet. Så oändligt tacksam för det så jag hoppas du får en positiv upplevelse du också, och extra stöd utifrån din oro. Lycka till! Jag fick min revansch och håller tummarna för att du får din.
Min första förlossning var hemsk, kom med sugklocka efter 30 timmar på BB. Blev komplikationer direkt efter att bebisen kom ut, så fick akut sövas ner för op och träffade inte min bebis förän flera timmar senare. Födde mitt andra barn för 5 veckor sen och allt gick så bra. Var natt och dag i upplevelse. Hade dödsångest hela graviditeten inför förlossningen, men kände mig lugn under hela tiden när det väl var dags. De på BB hade full koll på min historik och var helt underbara i bemötandet. Läkningen har också gått jättebra. Håller tummarna för att din andra också blir en bättre erfarenhet.
Jag har fött tre barn. Första med snitt och de två andra vaginalt. Första vaginala förlossningen slutade lyckligt med ett friskt barn. Men det var inte ett roligt förlopp. Värkar i flera dygn, värkstimulerande och en epidural som bara bedövade halva kroppen. Plötsligt kom läkare in med sugklocka då hjärtljuden gick ner. Barnet var så medtaget att han inte ens orkade gråta när han föddes. Jag själv har heller aldrig varit så slut. Jag har varit med om mycket i livet så min målbild var egentligen bara att få åka hem med ett levande och förhoppningsvis friskt barn. Och det fick jag. Men mitt tredje barn (och min andra vaginala förlossning) var en helt annan upplevelse. Vattnet gick kl 18. Vi blev inskrivna på förlossningen kl 21. Fick lustgas men ingen epidural. När jag kom in i rummet hade barnmorskan och undersköterskan ordnat mysbelysning. Jag fick en god smoothie och det kändes som om att vara hemma. Det var en lugn natt på förlossningen, så båda två var med mig och min man tills vår dotter föddes. De var så fantastiska, lugna och trygga och samspelta med varandra. Kl 23 föddes vårt tredje och sista barn. Det var en nästan fridfull upplevelse. Och då hade jag ändå varit rejält rädd innan.
Första förlossningen var traumatisk med segt förlopp som avslutades med sugklocka och bebis som inte andades första 10 minutrarna. Bebis fick även en förlossningsskada.
Andra förlossningen var fantastisk och även den vaginal och krystade 5 minuter så var han ute. Riktig dröm och sån revansch! Hoppas på det bästa för dig 🥰
Första var en evighetshistoria. Nummer två var jättebra, även om bm var upptagen väldigt mycket med en annan patient.
Kom in vid 22 och han föddes 02, så glad för att det gick så bra. Räckte med lustgas och klipptes precis vid rätt tidpunkt.
Hade också möte med Aurora bm innan, så hade tydliga papper.
Lycka till!
Vad tror ni det är som gör att vissa par håller ihop och andra skiljer sig? Och tror ni att det påverkar om man själv har skilda föräldrar eller inte?
Är 30+ med två barn och de flesta i vår omgivning är fortfarande tillsammans (och i skaffa-familj-fasen), men man förstår ju att det bara är en tidsfråga innan folk kommer att börja skilja sig.
Känns som att det är en hel del influenser som bryter upp med sina partners bara efter något år efter första barnet kommit. Är det vanligare nu för tiden? När jag växte upp kändes det som att majoriteten fortfarande hade föräldrar som var tillsammans (på gott och ont kanske). Många funderingar här på detta ämne som ni hör!
Håller inte med helt. De som har skilda föräldrar och tyckt att det varit en jobbig sak att gå igenom kämpar nog mycket för att det ska hålla. Iaf om de har barn med makan/maken.
Tänker du att lojaliteten kommer sig av att era föräldrar är gifta? Menar inte drygt utan nyfiket. Jag har skilda föräldrar men förstår helt varför de skilde sig. Ett sådant äktenskap skulle inte heller jag vara kvar i. Lojal eller inte.
Jag tänker kanske att man har erfarenheten av att man kan leva sitt liv med skilda föräldrar och det går bra det också. Medan en del med gifta föräldrar kanske kämpar/tvingar sig kvar för att det känns skamligt eller som ett misslyckande och man tror att barnen aldrig kommer fixa en separation. Så kanske inte lojalitet som så utan ett mer flexibelt synsätt på livet vilket ju inte behöver vara negativt.
Nä men liksom, det ska sjukt mycket till för att vi ska skiljas. Vi har valt varann och skaffat barn ihop, och då är det det som gäller. Även när det är dåliga tider. Det känns som att det faller sig naturligt, kanske eftersom bådas föräldrar ff är ihop. Men det var inte meningen att förminska någon.
Vanliga orsaker att skiljas:
– Någon har varit otrogen eller träffat en annan
– Man har blivit för olika
– Känslorna är inte kvar för en eller båda
– Man har alltid varit för olika och en dag orkar man inte försöka mer
Kan ha missat någon. Kan dock vara ganska otippat vilka som skiljer sig. Eller vissa vet man nästan från början att det här kommer inte gå, medan andra verkar vara gjorda för varandra och så tar det slut… Tror mycket har att göra med hur anpassningsbar man är och vilka krav man har.
Så om man är anpassningsbar så håller man ihop även efter otrohet eller att kärleken är slut?
Tror att dom flesta har krav på trohet och kärlek i sitt förhållande. Annars är det sorgligt.
Fast det kan ju innebära att man är ok med att kärlek kanske inte är prio ett i livet varje dag, hela tiden och att man håller sig borta från att flirta med chefen även om det kanske känns kul i stunden, att man anpassar förväntningarna liksom. Inser att ens partner inte behöver vara precis allt för en utan att livet består av en massa delar.
Jamen verkligen! Bland dom jag känner är det ofta de som känts passionerat kära i början där det sedan har tagit slut. Kanske att det blir stor kontrast mot vardagen när den första kärleken lägger sig typ? Medan de som är lite mer nedtonade i sin kärlek och mer är ”bästa-kompisar med något mer” håller ihop.
Absolut att det också spelar in vilka krav man har och var ens gräns går för vad man kan vänta ut/försöka jobba på i en relation. Om man är en person som tänker att det finns x många nya eventuella partners därute om den nuvarande inte känns 100 procent rätt eller om det känns främmande för att man varit tillsammans med samma i många år. Med gemensamt hus, ekonomi, barn etc etc tar det ju mer emot att lämna sin bekväma tillvaro även om man inte skulle vara superkär i sin partner. Och kanske synen då på hur kär man behöver vara/inte vara för att ändå stanna kvar i en relation.
Ja jag tror t.o.m. det finns statistik kring att kring att har man skilda föräldrar är risken att man själv skiljer sig större.
Jag tror jag också att det finns par där ena personen är mer beroende/ kär i den andre och därför aldrig skulle aldrig göra slut. Den andre partern är medveten om detta och stannar pga bekvämt.
Och att det faktiskt är ett privilegium (även om ordet är något överanvänt ibland) att kunna skilja sig och flytta isär. Finns många som inte kan det, av ekonomiska skäl tex.
Jag tror att det beror på hur mycket man investerar i sin relation. Är den viktigare än relationen med vänner, övrig familj eller bekanta, hobbies och liknande. Ser par som verkar leva parallella liv, särskilt när barn kommer in i bilden, det verkar mystiskt för dem att man kan vilja och välja att hänga med sin man/fru i första hand. För mig spelar det roll att vi ser oss som team som kommer först. Vill inte ”vakna” om tio år och ligga bredvid en främling. Det tror jag är garanterad skilsmässa.
Exakt så!!! Tror det viktigaste i vardagen är (efter barnen såklart) att vårda relationen, vara ett vi, och prioritera varandra framför yttre faktorer som vänner, jobb, enskild träning mm
Ja, en sund balans är nog klokt. Skulle inte vilja prioritera min man över allt annat. Är viktigt för mig att ha vänner, mina intressen, min ”original”-familj, lite av det egna liksom. Tror inte att man måste göra allting tillsammans, ha samma intressen och alltid välja att vara med varandra framför andra. Men det är så klart bara hur jag ser det. Förstår om andra tänker annorlunda.
Tänker att det verkar vara vanligt i nöjesvärlden att gifta sig och skilja sig ofta. Tycker man kan räkna in influencers dit. Kanske ganska känslostyrda personligheter och mycket ”upp och ner”? Sedan tycker jag allmänt vissa personer är noll lösningsorienterade och då är det ju säkert svårt att hitta lösningar i parförhållandet också.
Det har att göra med hur intresserade båda parter är av att tillgodose sina egna och den andras behov. Det räcker inte med att en part är lojal och anpassningsbar om den andra är för stelbent och bara ser till sina egna behov.
Hade aldrig velat skilja mig från mina barns pappa om jag hade haft ett val.
Har också väldigt få separerade i min bekantskapskrets. Och undrar om inte just det också påverkar? Dvs när några börjar skilja sig hakar fler på. Speciellt när man umgås hela familjerna ibland, hela kärnfamiljslivet blir liksom så rotat.
Så är det säkert! Tänker att det (att andra par i ens omgivning håller ihop) och om man dessutom har egna föräldrar som fortfarande är tillsammans förstärker ens bild om att man håller ihop i vått och torrt.
Hade själv inte orkat separera tror jag ärligt talat (om inget extremt hade inträffat såklart). Så i dagsläget känns inte det som ett möjligt alternativ överhuvudtaget även om jag och min man inte är dödskära hela tiden. Har liksom valt honom och nu har vi bildat familj så tänker att vi får försöka jobba på våra problem eller hålla ut och att det alltid borde gå att hitta tillbaka till det man en gång hade. Men jag kanske är naiv! XD
Ja du låter naiv. Stanna för man ”valt” någon.
Skulle du tycka det kändes kul om han sagt samma om dig?
Äh jag är inte så kär i henne, men jag stannar för jag valt henne och vi har barn ihop.”
Kul.
Men det är ditt liv… du väljer din egen lycka.
En dag lär ju vakna upp och inse vad ni slösat era år på….
Ärligt talat, hade min man känt så inför mig mitt i småbarnsåren med karriär, husrenoveringar, övriga intressen och vänner – hade faktiskt inte brytt mig alls. Så länge man respekterar varandra och funkar ihop. Det står ju ingenstans att de avskyr varandra eller liknande men ibland har man inte lika mycket tid att jobba på relationen och är det väldigt mycket runt omkring i livet uppskattar jag stabilitet och en trygg snäll man vid min sida mer än passionerad förälskelse. Menar inte att jag skulle låta det gå flera år utan någon form av intimitet eller känsla av kärlek för den sakens skull. Men behöver liksom inte känna det konstant för att vara lycklig i livet och antar att man helt enkelt är olika där.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var 5 år och min pappa är en idiot.
Men jag har varit tillsammans med och gift med min man i 25 år.
Utan att nånsin överväga skilsmässa
Jag tror mycket som en ovan skrev, att man behöver genuint gilla att vara med varandra! 10+ år in kan jag och min man fortfarande bli exalterade över att planera en mysig lördagskväll tillsammans, vad vi ska äta, titta på mm. Till saken hör att vi jobbar oregelbundna tider så möjligheten inte finns hela tiden. Sen tror jag också att vi har samma behov av umgänge utöver vår relation. Vi prioriterar båda familjen hlgst men vill båda träffa kompisar, träna osv ungefär lika ofta vilket ger balans och att man unnar varandra det istället för att det blir dålig stämning. En tredje sak jag tänkt på är att om en person (jag i detta fall) gärna vill ha saker på mitt sätt och kan ha svårt att tänka om (lite oskön absolut 🙃) så behöver den andra vara lite mer chill och intr tycka det är så viktigt och mer kan hänga med. Utan att vara toffel eller hunsad och så klart våga säga sin åsikt Hade båda varit som jag hade det inte funkat haha
Jag tror absolut att en bidragande faktor är hur ens föräldrar relationer ser ut/sett ut i ens barndom. Tror att de som sett hur hälsosamma relationer ser ut har större chans att hålla ihop länge. De som mest sett kaotiska relationer och separationer kanske inte har samma verktyg att få en relation att hålla. OBS detta stämmer såklart inte på alla. Tror även det kan vara så att de som har separerade föräldrar, framförallt om det varit lite kaos, tvärtom kan bli väldigt måna om att inte upprepa samma misstag.
Jag är uppvuxen med föräldrar som haft en stabil kärleksfull relation. Min mans föräldrar är skilda och har båda fått nya barn, mamman har separerat flera gånger och pappan ganska frånvarande. Han är väldigt mån om att våra barn INTE ska ha det så.
En annan sak jag tror är viktigt när man har barn är att sänka kraven framförallt första 1-2 åren för det är rätt intensivt och ofta då föräldrar separerar. Inte vara för strikt med stt allt ska delas 50/50 jämt. Ibland är den ena mer trött i perioder, Ibland har den ena större behov av egentid osv. Vi försöker vara flexibla med sånt.
Vi är såklart inget facit men hållit i 12 år. Är väldigt kära och har roligt trots mitt uppe i småbarnsåren med 4 barn.
Mina kämpade på och det var så onödigt. De var alldeles för olika, vänta i 25 år var bortkastad tid. Hans gick isär när han var liten. En stökig relation var det. Samma för oss, som andra tagit upp, vi vill vara tillsammans. Vi skrattar mycket och har lärt oss att inte gå för långt, när vi är oeniga. Det är ingen millimeter rättvisa, det finns en del sjukdom och vi försöker stötta istället för att tjafsa. Båda har en positiv inställning, annars hade det inte gått. 32 år blir det i år och fyra barn har vi. Och eftersom vi hade haft förhållanden innan, visste vi mer vad vi ville ha. Det hjälpte oss mycket.
Läste en kommentar i ett tidigare inlägg i veckan att Kenza är ”typisk pojkmamma” och jag frågade vad som egentligen menas med det. Fick till svar ”den som förstår, förstår”.
Och jag förstår inte 🙁
Kenza känns spontant rätt tjejig med intresse för smink, kläder? Eller har det med personlighet att göra? Jag fattar iaf inte och VILL FATTA haha.
Jag fattar faktiskt inte heller vad som utgör om man är flick eller pojkmamma, Kenza är ju tjejig av sig liksom så varför skulle hon va typisk pojkmamma tänker jag? Samma med Maja lindelöf brukar folk säga samma om
Åh jag är så orolig. Det har varit en kamp att bli gravid men är nu gravid med mitt första barn. I vecka 7 gjorde jag ett vaginalt ultraljud där man såg hjärtat slå. Sedan vecka 9+0 har alla mina gravidsymtom försvunnit i princip (har spytt nästan dagligen annars). Har det hänt någon av er?
Det hände mig med. Hade 0 symptom mellan v 8 och 12-13 nånting. Sedan smög det sig på igen. Min BM sa att det nästan alltid går bra im man tar sig förbi v 9 och nästan alltid alltid bra om man tar sig förbi v 12. Håller tummen för dig/er ❤️
Det hände mig i januari i år. Mådde så extremt illa en vecka runt vecka 7, samma med min förstfödda så tänkte åh nej nu blir det flera veckor av illamående igen. Helt plötsligt mådde jag precis som vanligt och efter missfall innan barn ett och två blev jag såklart rädd. Bokade ultraljud i vecka 9 och allt såg bra ut. Nu ligger jag här bredvid min lilla så det finns absolut hopp att det inte behöver betyda något negativt, håller tummarna för dig!
Är själv i vecka 11+2, efter 2 års försök och 2 Ivf:er (den andra lyckades).
Har gjort UL v 7 med hjärtslag och sedan dess gjort 1 till på eget bevåg då många symptom försvann när jag slutade med progesteron efter första UL. Även det fint.
Har nu 2 v kvar till KUB UL och alla mina symptom ink att behöva kissa på natten är borta. Känns som en evighet.
Vet att detta är typiska spökveckor men med en missed abortion i bagaget är det liksom ingen tröst…
Håll ut, hoppas på ett fint nästa UL för dig!
Jag har träffat en kille ett tag. Försökt skydda mig själv genom att tänka att vi bara ligger med varandra. Men insett att jag gillar honom mer än så.. vi snackade och han sa att han gillar mig jättemycket och att vi får se vart det leder… samtidigt mår jag skit efter varje gång vi setts för han ger mig noll trygghet. Jag vet liksom att nu blir det tyst ett tag tills han skriver och vill ses igen. Jag känner mig bara förvirrad. Vill man inte checka in ibland och kolla läget om man gillar någon och vill se vart det leder?
Kanske bara borde släppa honom.
Om du mår dåligt av att träffa honom är han kanske inget för dig? Men hur väl känner du honom, hur länge har ni träffats? Hur ser ditt eget baggage ut?
Vi har träffats i 4 månader.
Enl honom är han inte mycket för kallprat men det blir liksom knäpptyst och skriver jag så svarar han ganska kort. En del av mig tänker att ja det kanske bara är sån han är men jag vet inte.
Svårt, 4 månader är ändå inte i förrgår- du borde ha iaf lite koll. Har känslan varit dålig hela tiden eller kom det nu när ni pratat om känslor? Om magkänslan inte är bra är det ändå ett tecken.
Ja jag har fått den känslan också… och hade varit okej med det om han bara var öppen med det. Men samtidigt så skjutsar han mig till jobbet, fixar frukost och sånna smågrejer.. men det kanske man gör till någon man bara ligger med.. jag har aldrig haft någon som man bara ligger med och vet väl egentligen inte hur det ”brukar” se ut.
Han vill nog ha kakan och äta den. Ett bekvämt situationship där han får vad han vill ha utan att binda upp sig (i klarspråk: ligga med andra också för ni är ju inte ihop). Bestäm dig vad du vill ha. Är du fine med detta så kör. Men gör det inte mot din vilja. Sätt gränser om det inte känns bra.
Åh typ alla killar är så.
Man mår så dåligt för om jag gillar
Honom vill jag ju ha mer, och plötsligt blir jag feg lch vågar inte säga att jag har gränser eller tex fråga var han står osv.
Undvikande killar så jobbigt! Men svårt att fatta att dom är just undvikande! Man vill inte verka jobbig fast vi inte är det.
Så fort man har en fråga till en kille, tycker dom vi tjaaaatar.
De borde vara singlar.
Någon som vet vad som hände med Penny P och Bammies? Blev lite nyfiken när hon gick från att vara väldigt involverad till ett väldigt definitivt och abrupt avslut.
Bör vänskap vara kravlös? När vi är 35+ och mitt uppe i småbarnsår, karriär och åldrande föräldrar, kan vänner sätta krav eller bli besvikna för att man inte tar sig tid att boka in träffar? Jag sa faktiskt upp vänskapen med en vän/bekant på grund av att hon satte för höga krav på mig som jag inte kunde leva upp till. Det var inte okej om jag bara ville ses på en kaffe, utan det skulle planeras i god tid så att det blev något ordentligt.
Min personliga åsikt är att vänskapsrelationer ska få kräva engagmenag (inte alltid vara kravlös) precis som kärleksrelationer. Varför jobbbar vi gör relationen med vår partner men tycker att vänner ska man ta för givet?
Sen om du kände att du ville dumpa din vän så kanske det inte var en relation du egentligen värdesatte så mycket.
Nej jag har såklart andra relationer som jag haft i över 25 år som jag verkligen vårdar. Tror inte att jag värdesatte vår relation på samma sätt som hon såg på det (att vi var nära vänner) och att jag därför tyckte det var bättre att säga upp vänskapen.
Men jag tänker mer i allmänhet, mina vänner som jag har känt i 25år (har tre barndomsvänner) kan det gå lång tid emellan att vi hör av oss/ses utan att någon bryr sig, vi vet var vi har varandra och att vi vet att vi skulle finnas där om vi hade behövt varandra men vi skulle aldrig bli sura om någon inte hört av sig eller glömt att svara på ett sms tillexempel.
Hmm ja men då tänker jag att ”kravlösa” kanske ändå är helt rätt ord för dessa goda relationer du beskriver? Du förväntar dig ju att dina vänner ska finnas för dig, och du ställer upp för dem, ni vårdar relationen…. även om ni inte kräver regelbunden t ex sms kontakt.
Sen tänker jag också att nyare bekantskaper nog ofta kan kräva att man i lite högre grad aktivt visar intresse för att umgås med den andra personers, eftersom man inte har samma trygghet att vila i. Om jag har en helt ny vän som inte svarar på SMS skulle jag helt enkelt ta det som att personen inte vill umgås och sluta höra av mig.
Nej det tycker jag inte. Jag har en kronisk sjukdom som gör att jag väldigt sällan kan träffa mina vänner då jag hamnar i skov. Vi har gått om varandra i ett år nu men hon förstår mig alltid och vi möts alltid på halva vägen. Hade hon ställt krav hade jag brutit relationen.
Fast jag tror verkligen inte det är en bra idé för de flesta av oss att prioritera bort att visa intresse för våra vänner i en massa år bara för att man har småbarn. Man kommer bli väldigt ensam då.
Absolut men inte på den nivån personen med småbarn aldrig kan planera nåt i förväg. Personen med sjukdom har ju större anledning till det mer extrema beteendet.
Men är det bara en sida av relationen som ska se till att boka in i förväg? Min bekant som jag sa upp vänskapen med hade själv inte tagit något intiativ till att ses på ett tag, men när jag föreslog en kaffe var det inte en tillräcklig effort från min sida.
Jag tycker inte egentligen att man kan kräva t.ex en viss mängd eller viss längd på umgänget, men ifall båda har väldigt olika syn på hur ofta och på vilket sätt man ska träffas och inte vill mötas halva vägen så kanske inte den vänskapen är så viktig.
En del människor är ju bara allmänt knepiga, kanske är hon sån. Men det kan ju också bero på vilka signaler man sänder ut. Alltså om man får känslan av att någon bara hör av sig för en kaffe för att man måste vänta i stan några timmar mellan olika ärenden, samtidigt som man aldrig bjuder in den personen på större firanden där andra vänner är inbjudna eller aldrig kan planera in en längre träff. Då är det ju inte konstigt om det känns som att personen vill hålla tex helgerna öppna ifall något roligare skulle dyka upp. Eller att man bara är ett tidsfördriv. Men det beror ju på hela sammanhanget, hur kontakten är och vilken typ av vänskap man har.
Jag har små barn, sjuka föräldrar, karriär och hus. Det finns extremt få människor som jag är beredd att ändra planer och rutiner för om premissen är att ses på en spontan kaffe utan att man också ses under mer planerade sammanhang som middagar, födelsedagar osv. Du får antingen båda sorterna eller inget från mig.
Fattar vad du menar. Tycker det blir enormt stressande att känna att det finns en massa krav kring umgänget… De vänner jag har i mitt liv nu har jag försökt vara tydliga med och det känns skönt!
Nej det finns knappt några kravlösa situationer. Klart det blir svårt med för höga krav men lite krav på träffar och att man håller vad man lovar är inte konstigt för att hålla liv i en vänskap.
Varför umgås inte Hanna och Saga i Stockholm? Varje gång det bär av utomlands är dom fastklistrade i varandra men så fort dom sätter foten på svensk mark är det som att dom knappt ens känner varandra. Jättemärkliga vänskaper hon har Hanna
De är väl inte vänner på riktigt. De har ju ingenting gemensamt heller. Fattar inte hur de kunde vara i Spanien så länge? Men saga gillar väl när det är gratis.
Japp.. men billigare om man köpt i butik än andra hand, så troligtvis har han ej fått möjlighet till o köpa i butik så isf andra hand vilket mkt dyrare
Hade varit så kul om någon härinne var ett riktigt modeproffs och kunde skilja äkta väskor från fakes. Hon använder ju sin Birkin varje dag så borde ju finnas tillräckligt med bilder på den iaf haha
I somras (om jag minns rätt) var det nån här so. Skrev att hon hade köpte Hermes tofflor
Därifrån till henne och hennes dotter. Och i podden hade hon klagat över att hennes dotter hela tiden gled /snubblade på sandalerna(kina kvalité). Så tror absolut att kan stämma. Tror inte de skulle ha råd med så mycket märkessaker.
Jag älskar mjuk pepparkaka och snöbollar med vit choklad som är rullade i kokos eller florsocker (finns massor av recept online). Saffransmums är ju gott också.
Det absolut bästa med helg/lediga dagar är att man inte har några måsten. (Visst man måste äta och så..) men bara kunna göra vad man vill och känner för, är man trött kan man sova hela dagen, bara vara.
Du har inte barn hör jag! Nej men herrgud vad jag saknar mina helger när jag var singel där jag kunde gå en låååååång promenad på förmiddagen, vila på eftermiddagen för att sen möta upp någon vän ute för att typ ta en drink! Drömdag
Allt handlar verkligen om huruvida man har barn eller inte… och ja, jag har barn, så är inte en galen barnfri men till och med jag börjar tröttna. Alla vägar leder verkligen till barn.
Jag tycker det har blivit tråkigt härinne av två anledningar, dels för att kommentarsfältet ibland bokstavligen drunknar i frågor från mammor till andra mammor och dels för att det är någon/några som sprider sjukt dålig energi? Vet inte om det är samma person men är väldigt tydligt att någon hänger härinne bara för att ge dryga svar till alla andra.
Sen tycker jag inte heller att det blir några spännande diskussioner längre. Tycker nivån på ”skvallret” etc är samma som innan men kommentarer som tidigare fått igång värsta samtalet får typ max en like och kanske något enstaka svar. Tycker det är trist!
Håller med allt. Också när varje skvaller eller försök till diskussion om skvaller blir ifrågasatt med folk som ej har kollat, eller bara är negativt inställda – tråkigt!!!
Men exakt. Fattar inte varför man känner sig tvungen att kommentera varenda gång man inte håller med någon annan eller att man måste börja gorma om hur ointressant någon annan är? Alla tycker väl olika och orkar man inte prata om någon man inte tycker är intressant så är det ingen som tvingar en?
Okej såhär. Hur kan vi göra det bättre? Ge alla förslag ni har.
Jag kan tänka mig att det hjälper att ignorera alla riktigt dryga kommentarer. Ser ofta att det blir långa tjafs som inte alls är bra diskussioner utan bara tjafs som sagt, såna kan vi försöka undvika genom att om någon har en annan åsikt och ni märker att den inte är ute efter en normal konversation så avsluta bara.
Försöka läsa kommentarer under en tråd så man inte skriver samma svar som redan finns och det blir långa trådar om samma saker.
Ser ni att det skrivs mycket om ett ämne eller en person och ni inte känner att det är superviktigt att ta upp, avvakta till nästa ÖS. Så kan vi få variation och det blir mindre risk att någon irriterar sig på att scrolla igenom samma ämnen/personer.
Fråga sig om det är något man måste eller vill skriva om och varför? Samt hellre snälltolka än fultolka då folk kan vara alldeles för hetsiga på att bli tokiga över allt möjligt pga orsaker, se andra som fel oavsett vad fastän det inte måste vara så..
Det måste jag tänka på, att snälltolka. Eftersom det är mycket dryga kommentarer blir det tyvärr att jag läser de flesta kommentarer drygt. Så om någon skriver minsta ”varför” ser jag det som ett ifrågasättande och inte som en vanlig fråga. Inte för jag brukar hoppa på personen men ändå, tänker iallafall att den bara vill vara jobbig 😅
Verkligen! Jag hittade dessa dock vad tror du? https://www.sneakysteve.se/kay-u-chestnut Jag läste om Tretorn men folk skriver att de är smala och inte bra för oss med höga vrister. Inget hopp haha
Kolla på Merell? Jag hittade ett par superfina på second hand, liknar modellen ”Thermo Kiruna, Frosty”. Har som en vattentätt plastdetalj längs ovansidan av skon. Väldigt lätta, rymliga och sköna i alla fall.
Kom att tänka på när Felicia Aveklew opererade sina bröst och filmar när hon visar sina nya bröst för sin pappa.. är det bara jag eller känns det lite konstigt? Hade inte visat mig naken för min pappa i vuxen ålder…
Seriöst vad arg jag är på mina totallt respektlösa grannar, än en gång kom deras skitglin till ungar hem sent och levde om i vanlig ordning! Slamra dörrar, skrikfnissa, flams och stök innan det blev lugnt över en timme senare. Väckte mig vid midnatt med allt detta och nu kan jag inte somna om 😖
Har du provat säga till dom hur mycket det hörs? Jag förstår fullt att det är störigt med grannar som lever om den tiden, men att prata med sina grannar är en underskattad lösning 😊
Jag är precis i den situationen du beskriver, 35 år, nytt krävande (jätteroligt) jobb, två små barn, hus, man och en lite skröplig mamma som jag verkligen vill prioritera. Mitt jobb är socialt krävande – både i att jag träffar många olika människor och behöver ha en god relation med dem. På helgerna är jag inte så sugen på att vara social med vänner med andra ord, orken finns inte. Min återhämtning är att vara hemma med familjen (min mamma inkluderad) och ägna mig åt mina intressen. Träffat vänner utan barn ett par enstaka gånger den här terminen, med barn några fler gånger. Märker också att nu är barnen i en ålder där det blir mycket kalas och kompisträffar och då får jag hålla till godo med att umgås med kompisarnas mammor. Det gör mig inte så mycket, de är trevliga. Håller kontakten med en handfull av mina egna vänner digitalt. Lyssnade på Kropp & Själ där de pratade om stress och återhämtning och att det kan se väldigt olika ut beroende på hur resten av ens liv ser ut. Det du längtar efter att göra är din återhämtning.
Föregående inlägg 
Hur länge lämnar du din katt/katter ensam som längst? Om du var tvungen att vara på sjukhus ett dygn, hade du haft samvete att lämna ensam och att bara någon kommer och ger mat 2 gånger?
Absolut! Behöver du va på sjukhus så skulle jag säga att det absolut är rimligt att katten får besök två gånger per dag för mat och mys. Du ska inte ha dåligt samvete för det, du får bara gosa lite extra när du kommer hem igen.
Min katt är lite lömsk och gillar inte människor så mycket, så blir nog tyvärr inget mys för henne tyvärr. Åtminstone inte första dygnet då jag bara kunnat lösa det med en som bara träffat henne några få gånger, men andra dygnet ska min mamma sova i min lägenhet. Men har så dåligt samvete💔
Ett dygn är ingenting! Katten kommer sova det mesta av tiden. Du behöver inte ha dåligt samvete.
Det stämmer inte riktigt djur är olika precis som vi människor saknar dom sin familj. vissa mer än andra.
Ska man bara på sjukhus har man ju inte så mycket val liksom.
Även om den saknar sin familj så kommer den inte fara illa av att vara ensam ETT dygn om den får tillsyn två gånger under det dygnet. Det är ju en engångshändelse och sedan är ägaren tillbaka hemma och kan gosa extra mycket med katten.
Tillägg: det är också vad lagen säger, att katter måste ha tillsyn minst två gånger per dag.
Det är lag på tillsyn 2ggr dagen så såklart det funkar men max en vecka.
Fråga Misslisibell som åkte på spa och lämnade katterna ensamma.
Sa hon att ingen kollade till dom alls eller vadå?
Beror på förutsättningarna skulle jag säga,om alternativet är att lämna bort katten till en vän eller ett kttdagis skulle jag utgå från huruvida jag tror att min katt mår bättre av att vara hemma ensam men på ett tryggt ställe, eller med sällskap hos någon annan/med andra katter, i kombination med de riktlinjer som finns för hur katter generellt ska/får skötas! ☺️
Vän/familj/släkt/annan pålitlig person. Utgick bara från att du som jag bor i en stad där jag inte har familj eller släkt, haha.
Kan givetvis inte tala för allas katter men min grannes katt trivs inte alls med att flyttas hem till någon annan (inte ens släktingar han känner). Det funkar inte alls. Han är dessutom utekatt och van att få gå in/ut som han vill. Så någon av parets föräldrar kommer två gånger per dag och ser till katten när de är bortresta.
Och vi grannar är alltid informerade så att vi kan hålla lite koll och höra av oss om vi vill förmedla något.
Vanligt bland katter att de är starkt knutna till en plats, har det kanske med revir etc att göra?
Men Fwoff här ovan tyckte ju man skulle utgå från sin egen katt, och vad man tror den trivs bäst med.
Jag försökte absolut inte säga emot Fwoff utan ville bara berätta om min grannes katt. Och du har säkert helt rätt i att det handlar om revir.
Jag förstår att du har dåligt samvete – ni får ta igen allt det när ni ses efter du kommit hem från sjukhuset tänker jag 😊
Hoppas du mår bättre snart ❤️
En bilresa på två timmar där du vill snacksa lite – vad kör du på för gott?
Kan inte bestämma om jag är sugen på lösgodis eller typ en påse bilar och choklad. Eller jordnötsringar. Eller vindruvor.
På en två timmars tur hade jag nog kört på lite bilar eller liknande
Vad otroligt mycket stopp i trafiken det kommer leda till.
(Jag hittar ut själv, som Camcam brukar säga)
Bilar höhö
Vindruvor!
Nötter, choklad, bars i den ordningen.
Varför inte lite av varje?
Eller mycket av varje! 🤩
Ännu bättre! 🥳
Blev sugen på att bunkra upp ordentligt och åka iväg på en en riktig roadtrip nu! 🚙🍩🍬🍫🍭🍪🙋🏼♀️
Choklad!
Hade kört på en pepsi max eller en energidryck – sen kanske en kexchoklad/sportlunch och lite smågodis!
Kexchoklad är underskattat alltså, så gott!
Var det inte något i kexchoklad?
Jag minns bara rubriker från när jag var barn. Då var det larver i kexchoklad. Efter det har jag inte varit så förtjust i kexchoklad. Några kan ha slunkit ned, med eller utan larver…
Kexchoklad smular mycket i bilen
Nåt som inte kladdar
Dadlar med smak.
Bästa ögonbrynsfärgen? Både märke och färg.
Mina ögonbryn är helt blonda och har väldigt glesa och lite hår så färgar jag inte kan man tro att jag rakat av dom😅
Jag kör på Depend! Eftersom jag är en rätt mörk brunette, kör jag på mörkbrun.
Jag kör på svart 😊
Annorés är den överlägset bästa! 👌✨
För mina typ genomskinliga bryn* 🥹
RefectoCil
Dessa!!
Coloran svart.
Efter många år med färgning med jämna mellanrum så gjorde jag puderbrun. Jag hade som du, inga bryn som syntes alls. Det bästa jag gjort. Efter fem år ser dom fortfarande bra ut. Fyller bara i med lite brynpenna på lördag då de givetvis ha blekts lite med åren.
Fyller i på morgonen skulle det stå 🙂 inte bara på lördag. Hahahaha
Hahaha
Om ni hade fått drömma fritt och struntat i ålder, ev utbildning/förkunskaper, ekonomiska utmaningar/familj etc som gör att drömjobbet just bara som en dröm. Vad hade ni då jobbat med och vad jobbar ni med idag?
Men dina egna ljusa strån måste väl färgas för att det inte ska se weird ut?
Då hade jag snarare tipsat om e.l.f micro fine brow pen. Finns typ på HM? Det är ju en smaksak, men har man ljusa bryn och sen plötsligt ”får” bryn kan det vara lite ovant även för en själv. Jag har ljusa ögonbryn och färgar med Depend som funkar bäst för mig, men att gå från ”noll till 100” skulle iaf kännas för mycket för mig. Hade kört med penna först innan jag hade färgat. Ett tips iaf 😊
Linda-Maries shopping är galen. Varje dag så är det nya kläder och/eller ny inredning. Ingen inspiration för mig, mer irritation.
Samma med HT. Shopping varje dag.
Helt sjukt är det. Speciellt när det kommer snyftinlägg emellanåt att de inte har råd med soffa eller Lekland till barnet. Det är ju helt klart ett shoppingberoende som hon behöver hjälp med. Skulle inte förvåna mig om de har dålig ekonomi trots hög inkomst med tanke på alla onödiga utgifter.
Det är för lätt att shoppa (online) med faktura och avbetlaning osv. Många bäckar små och ett stort problem sen
Henne har jag slutat följa. Hon är ju noll intressant.
Ändå vet du allt om henne.
Hur vet jag det? Det är väl rätt omöjligt i och med att jag inte följer henne? Hur tänkte du nu?
Många brukar veta allt om henne utan att följa.
Hur då?
Spökföljer eller så.
Vad menar du att anonym vet om henne?
Ja, säkert ALLT!!!!!!!
Undra hur mycket hon betalar för det själv
Varför följer/tittar du på folk som irriterar dig? Titta på sådant som inspirerar dig och får dig att må bra istället.
Det gör ingen influensa 😂🤭
Okej. Då behöver man inte följa någon.
Bingo! 🥳🤣🤣
Jag har följt henne länge men har börjat reagera först nyligen över hur sjukt mycket hon handlar hela tiden. Öht taget så är hon en av de som inspirerar mig minst numera genom att hela tiden komma med cliffhangers om vad som kommer snart för att få mer trafik. Hur gullig hon än är så närmar hon sig pappapappadöttrar och Johanna Toftby i sin strävan efter mer trafik, likes och betalda samarbeten. Urtrist.
Hon verkar ha en beroendeproblematik som hon borde utreda. Matproblematiken som lett till ohälsosam vikt och nu shopping.
Men? Vad vet du om det? Sannolikt inte ett dugg så anta och gissa inte om människors vikt eller beroende…
tror mer att det handlar om att ho n får mycket gratis och tackar ja till varje samarbete
Hur snabbt efter ni födde barn fick ni åka hem? Specificera gärna om det var v4ginalt eller kejsarsnitt, och vilket barn i skaran.
Jag födde vaginalt, vid 18.00 ca. De ville egentligen att jag skulle åka hem vid midnatt istället för att flyttas till BB, men jag ville ej åka hem mitt i natten. Åkte hem på morgonen efter 09.09.
Första barnet!
Fy f-n för dagens förlossningsvård! Att stressa hem dig med en nyfödd efter bara några timmar. När min mamma födde barn i mitten av åttiotalet var hon kvar på BB i en vecka, det var det vanliga då! Hon sa att hon tog det lugnt, låg och läste och ammade, fick mat och fick hjälp av sköterska på nätterna. Tänk att ha det så idag! Det är nästan otänkbart, eller hur? Jag födde mitt första barn och fick stanna en natt, när mitt andra barn föddes några år senare så ville dom köra hem mig redan några timmar efteråt för att ”BB var fullt”. Jag grät och var så stressad och upprörd. Till slut blev det en plats ledig för mig, för EN natt, då var klockan typ 22.00 på kvällen och jag var helt slut. Fick tjata på en sköterska för att hon skulle ta min bebis ett par timmar så att jag kunde sova. Hon sa först att ”sånt gör vi inte här” och skrattade i princip åt mig. Sen pratade jag med en annan sköterska som gick med på det. Dagens förlossningsvård alltså. Kor och hästar behandlas bättre.
Ta din bebis? Vart skulle dom ta den, fikarummet?
Till rummet som personalen arbetar i så hon kunde sova antar jag.
När jag födde mitt första barn för några år sedan (samma BB) så hjälpte sköterskorna en på natten efter att man fött barn. Ni vet dom nyfödda brukar ligga i en vagn i början? Den rullade dom ut och passade min bebis första natten så att jag fick sova. Var dom hade bebisen vet jag inte, i ett angränsande rum antar jag. Så var regeln för några år sedan. Självklart behövde man inte lämna bort sin bebis utan kunde sova med den själv om man ville. Jag och min man låg och sov i samma rum första natten, helt utmattade. Idag så verkar den möjligheten till hjälp helt ha tagits bort.
Låter jättmärkligt att personalen tog med sig barnet när ni var TVÅ föräldrar med.
Skickade för fort.
De hade säkert jättelugnt den natten. Men när du var med nästa barn kanske det var mer fullt upp.
Det förekommer t ex om man har risk för svårare former av psykisk ohälsa att det finns med redan i vårdplaner inför förlossning / BB att personalen ska hjälpa till med att ta hand om bebisen. Vet inte var de ”brukar” göra det, vem vet, kanske fikarummet? Men det är väl absolut inget som det brukar finnas resurser till om det inte finns medicinska skäl gissar jag.
Nu för tiden. För flera decennier sen var väl hela tanken med BB att mamman skulle vila för att återhämta sig och bebisen skulle lämnas för att passas av personal, i någon bebissal. Kanske inte så kul det heller.
Min rekommendation är att man planerar med släkt och familj så man får avlastning första tiden.
Ta din bebis? Hur menar du?
Så att mamman ska få sova?
Det gjorde de med mig när jag föddes då min mamma blev sjuk efter akut kejsarsnitt och behövde all vila hon kunde få.
Idag finns tyvärr inte de resurserna. Därför man har med sig någon form av stödperson till sin förlossning, som kan avlasta efter så mamman kan få sova.
Det är därför det borde vara stängt förbjudet att låta pappan (eller partnern) bli hemskickad pga platsbrist, så mamman får vara kvar helt ensam med bebisen.
Det är historiskt sett och globalt vansinne att låda en nybliven mamma vara helt ensam och inte få bli omhändertagen (utan endast ha tillgång till personal som inte har tid med mer än medicineringen).
Det är inte så vi är skapta för att leva, man ska känna att man har en flock omkring sig när man får barn.
Nej typ typ 50 talet hade man inga pappor med, men då hade ju personalen som arbetsuppgift att låta mamman vila.
Nej men absolut. Jag vet inte vad du har för erfarenheter men jag har varit på fyra olika BB och det var bara en av dem det kunde bli ett problem, för där var det fler delade salar, vilket gjorde att partner inte alltid fick plats. Men då hjälpte mammorna varandra – så de var ju aldrig ensam i ett rum. Finns ju absolut förbättringspotential.
Fasiken vad det verkar stressas nu. Födde barn 89, låg kvar nästan en vecka. De ville se så amningen gått igång och funkade. Man fick köra in vagnen med barnet till stora rummet där personalen var när man ville. De kom och väckte en på natten när barnet vaknat och skulle ammas. Superbra vård verkligen. Har vi ngn barnmorska här, hur upplever ni det isf?
Ja Barnmorska här. Vi har absolut stress på oss med hemgångarna. Vården ser ju också helt annorlunda ut idag än förr, dels på grund av att allt sjukare mammor föder barn, vilket kräver längre vårdtider och tyngre vård på just de mammorna. Förut var man friskare och jag tror då att personalen hade mer tid till mer omvårdnad. Jag minns inte senast jag hjälpte någon med en amning, för att det är så medicinskt idag. Så undersköterskorna har hand om amning och omvårdnad och vi barnmorskor tar prover, ger antibiotika och massa sådant. Därför också de friska ”gröna” (som vi kallar dem) måste hem relativt fort, för fokus idag ligger på de som haft något komplicerat.
Hur menar du att mammorna är sjukare idag? Borde det inte vara tvärtom?
Kvinnor som var avrådda att föda förut – föder idag. Ex. svåra hjärtproblem och diabetiker. Fler riskgraviditeter, vi blir ju exempelvis allt tjockare i samhället, vilket kan resultera i allt fler risker under graviditet och vidare då förlossning.
Jaha, vad intressant. Tack för svar.
Killgissar att kvinnor med sjukdomar i grunden (kroniska sjukdomar osv) avstod från barn förr men idag får man med medicinsk hjälp barn ändå?
Ja man får också ha med i beräkningen att IVF har blivit allt mer privatiserat och de har ibland andra kriterier för att bli berättigad hjälp och är ju ”mer villig” att hjälpa par eller självstående i och med att de är vinstdrivande. Detta leder ju till allt fler kan få hjälp trots sin sjukdom!
Oj, det låter inte helt sunt… undra om mammorna vet om att deras sjukdom skulle betraktats annorlunda av regionen? Låter inte bra att privata ivf kliniker tar beslut kring om folk är tillräckligt friska för barn?
Jag hade min praktik på en privat IVF-klinik när jag studerade till BM och upplevde att mammorna var rätt insatta 🙂 Oavsett om det är i privat eller regional regi, så har man ju riktlinjer att gå efter – så blir ju ofta inga galna skillnader. Jag fick upplevelsen av att det kunde skilja lite på BMI-gränsen. Där jag var, var BMI-gränsen för att få hjälp max 35, medan i den regionen var det 30 tror jag!
Låter ärligt talat lite märkligt att förvänta sig att personalen ska kunna ta din bebis i några timmar på natten. Redan första natten dessutom. Om det nu finns speciella orsaker är det väl en sak. Men förstår till 100% att det inte är något de brukar göra.
När jag jobbade på BB en sommar så var jag med en gång om att en barnmorska hade en bebis med på expeditionen ett tag. Mamman var väldigt ung med strulig bakgrund.
Jag tycker att det är väldigt sorgligt att man inte ens har tid att hjälpa en nyförlöst mamma en enda natt numera, när det var kutym för bara några år sedan. Och för några decennier sedan fick mamman hjälp i en hel vecka. Så klagas det på att det föds för lite barn numera! Hade jag varit en kvinna i 25-30-årsåldern idag hade jag garanterat tvekat inför att föda.
Nuförtiden vet vi mer om vikten av anknytning, komma igång med amning osv än för några decennier sen. Menar såklart inte att det är någon fara för anknytningen att personalen tar barnet några timmar. Men var absolut inte optimalt med barnen sovande i stora salar medan mammorna var på sina egna rum.
Vi fick vår bebis 2023 som knappt sov och ville amma hela tiden. Personalen frågade faktiskt oss om de kunde ta bebisen en stund så att jag fick vila. Vi nappade inte på erbjudandet men det händer ju uppenbarligen nuförtiden 🤷♀️ I Linköping var det, så inte i Stockholm där jag kan tänka mig att de absolut inte har tid för sånt.
Där är det bråttom bråttom med allt för nästa person ska få plats
Exakt samma för mig fast med andra barnet! Det var verkligen känslan av att de ville kicka ut oss direkt men kändes inte bra att åka hem mitt i natten efter bara några timmar…
Vårt första barn sov liksom i vår säng därhemma med mormor, ska vi då komma klampandes med ett småsyskon. ”Trygg hemgång” som det kallas inom Västra Götalandsregionen – jo tjena. På morgonen därefter åkte vi gladeligen hem igen så kände inget behov av att stanna längre än det, men mitt i natten går väl gränsen. Med första barnet fick vi stanna ca 1-1,5 dygn på BB.
Det (nästan) komiska var att jag sa till barnmorskan ”det känns inte bra att åka hem mitt i natten” och hon svarade ”midnatt är inte mitt i natten”…
Det har hon väl iofs rätt i. Kanske för ett barn, men inte för en vuxen
Jo det är ju det ordet betyder…
Syftar väl på att det är den allra mörkaste delen av natten. Men om man tänker på vilken tid som är värst att köra bil osv är det ju snarare småtimmarna.
Du kan skriva vaginalt
Födde barn 05 på morgonen, åkte hem 14 samma dag. Bor dock granne med BB.
Har haft lång vattenavgång båda gångerna och fått stanna på BB två dygn för kontroll. Fött vaginalt båda gångerna och har mått toppen.
Barn nr 1: Vaginal förlossning. Han kom kl. 20 på kvällen och vi fick åka hem kl. 10 dagen efter. Vi var aldrig uppe på BB utan fick stanna på förlossningen.
Barn nr 2: Vaginal förlossning. Hon kom kl. 01 på natten och vi åkte hem dagen efter vid 11-tiden. Aldrig på BB denna gången heller.
Har alltså aldrig upplevt BB och vet inte ens hur det ser ut där 😆
Kan tillägga att jag absolut inte kände mig stressad därifrån utav personalen utan för egen del så var jag uppe på benen direkt efter förlossningarna och med nr 2 ville jag hem så fort som möjligt. Jag var nöjd med tiden jag var där och kände inget behov av att stanna.
Barn 1: vaginal förlossning vid 23tiden. Fanns inte plats på BB den natten så blev kvar på förlossningen. Önskade själv att åka hem dagen efter så tackade nej när vi väl erbjöds BBplats. Åkte hem runt 16.
Barn 2: akut kejsarsnitt vid 14tiden. Åkte hem runt 17 dagen efter. Rekommenderades att stanna 36 timmar efter snittet men eftersom förlossningen var långdragen och vi helst inte ville stanna ytterligare en natt åkte vi hem tidigare. Bor mkt nära förlossningen ska tilläggas.
Födde analt och åkte hem efter en kvart!
Fick du en skitunge? Du skulle aldrig haft analsex…
Men, nivån?
Skärp er – de här kommentarerna är inte ett dugg roliga. Skoja om bajs med treåringar istället, där går den humorn hem.
Jag tycker det var lite kul…
För att du föddes som en skit och kom ut ur fel hål
Det där var ju omoget dock. Varför personangrepp och varför är jag en skit för jag har humor?
Det var inte lite kul, det var skitkul💩
Första barnet. Gick över tiden två veckor, igångsatt, 20 timmars förlossning som sedan slutade med akut snitt. Vi var rätt medtagna, med andra ord. Ungen kom måndag kväll och vi blev ”starkt rekommenderade” att åka hem onsdag morgon. Lagom kul som nyopererad, plus en nyfödd.
Vi blev inlagda igen två dagar senare 🙃
Barn 1. BB i 3 dagar på grund av barnet hade gulsot och skulle behandlas. Va under corona så partner fick ej va med. Fruktansvärd upplevelse. Fick inte duscha förrän jag kom hem.
Barn 2. Hade missfärgat fostervattnen så de ville att jag skulle stanna ett dygn på BB, men nekade till att partner skulle få följa med. Jag vägrade. Vi fick stanna kvar på förlossningen under natten (barnet föddes 01) och åkte hem på morgonen.
1a barnet blev vi kvar 14 dagar men då var det under speciella omständigheter med en katastrofförlossning
2a barnet var planerat snitt, åkte hem efter två nätter. Hade egentligen velat och fått stanna längre men hade ett äldre barn hemma som mådde väldigt dåligt och jag klarade inte av det riktigt
Nästan två dygn med första barnet.
Två nätter efter traumatisk vaginal förlossning med första, för koll av barn och mig. Detta utomlands. Två nätter efter kejsarsnitt med komplikation (extra op med kateterinsättning) med andra barnet. I Sverige. Hade gärna fått mer tid och stöd båda gångerna.
Usch vad läskigt, önskar också du gått mer stöd och hjälp!
Fick? Man får väl oftast åka hem när vi vill.
Vi blev rekommenderade att stanna tills vår son var 4 dygn. Jag snittades och kände mig redo att åka hem efter tre dygn, men han hade gått ner för mycket I vikt, så de ville se att det vände först. Två dagar efter vi kom hem fick vi hembesök av bvc för att säkerställa att han gick upp i vikt. Första barnet.
Menar inte att man får stanna hur länge son helst. Bara att det sällan är tvångsvård.
2015. Kejsarsnitt. Inga komplikationer. Stannade på bb tre nätter
Barn 2 2020. Också okomplicerat ks. Stannade två nätter på bb (då ensam pga covid)
Kejsarsnitt lördag kväll, åkte hem måndag morgon pga hemlängtan 😅
Första barnet: vaginal förlossning. Var inne på förlossningen 30h innan bebis kom, åkte hem 12 h efter. Sov några timmar på BB.
Andra barnet: vaginal förlossning. Var på förlossningen 1h, åkte hem efter 6h. Var aldrig på BB.
Barn 1: låg kvar 1½dygn
Barn 2: ville åka hem efter 6h men var tvungen att ligga kvar 3 dygn pga barnet är njursjukt
Första barnet åkte vi hem efter 2 dygn efter alla tester. Sov på patienthotellet.
Andra barnet föddes 23:27, åkte hem strax före lunch dagen efter, för att sedan komma tillbaka för testerna som jag tror är två dygn efter födsel? Vägrade sova på patienthotellet igen, ville bara hem😂 har ändå 8 mil till sjukhuset hemifrån. Vaginal födsel på båda.
Tråkigt att så många känner sig utsparkade från BB. Födde I Helsingborg 2023 och 2025 och var så nöjd! Födde vaginalt båda gångerna men tappade mycket blod vid första så fick lite extra tester efter. Vi åkte hem efter 48 h och kände oss väldigt redo. Efter andra ville vi själva hem så fort som möjligt men valde att stanna till 24 h kollen. Sen har de BB Hemma så 48 h kollen kom BB hem till oss. Då hade bebisen gått ner för mycket så de kom dagen efter igen. Då var han precis på gränsen men bvc kom 2 dagar senare. Vi är verkligen så nöjda och har fått precis som vi önskat.
Födde också i Helsingborg (2022). BÄSTA upplevelsen!!!! Bor inte i Hbg längre, men kommer 100% åka dit om jag mot förmodan skulle skaffa fler barn.
Jag var förstagångsföderska, allt hade gått jättebra. Men DE frågade om jag ville stanna, kände tvärtom att de ville ha oss där medan vi bara ville hem 😅
Tillägg: Man får sitt eget rum på BB och partner får också övernatta där.
Födde också i HBG 2023.
Först inlagd på prenatal några dagar pga för tidig vattenavgång. Därefter igångsatt pga infektion i kroppen och stannade därefter på neo i några dagar.
Är väldigt nöjd med prenatal, förlossning och neo i HBG.
Tillägg: enda stället i Skåne där det fanns plats på prenatal, förlossning och neo (bor ej i HBG). Samt att min sambo fick stanna på alla tre ställen. Blev ditskickad med ambulans (aldrig kommit till HBG så snabbt 🤣). Men är väldigt nöjd 🥰
Födde 2024, komplikationsfri förlossning och friskt barn. Hade jättesvårt med amningen så jag sov över 2 nätter, hade fått sova 3 om jag velat men jag var less på det fängelselika rummet på SÖS.
Första barnet, födde natten mellan fredag och lördag och fick åka hem på tisdagen. Så var där drygt 3 dygn efter förlossningen. Var ett urakut snitt och både jag och bebisen var rätt medtagna, så det var för bådas skull vi fick stanna någon dag extra.
Akut kejsarsnitt med barn 1 (ej urakut, men ungen kunde inte komma ut), föddes 19 på kvällen, åkte hem kl 18 dagen efter för jag behövde stanna minst 24 timmar. Jag försökte skriva ut mig själv kl 7 på morgonen, men gick bet.
Akut kejsarsnitt med barn 2 (ej urakut denna gång heller), föddes 23 på kvällen och jag fick åka hem efter 24 timmar den gången också. Var själv redo att åka hem kl 5 på morgonen, men kompromissade med BM och dom släppte hem mig kl 18 dagen efter.
Har bara ett barn så första hehe men jag bor utomlands och här måste man stanna 48h innan man får åka hem oavsett om de är förta eller femte barnet. vi stanna dock en extra natt pga gulsot. Tyckte de va toppen att va kvar extra o få hjälp o stöd
Jag fick barn 2009 och 2014. Den första sonen med akut kejsarsnitt. Han föddes vid kl 07 en torsdag och vi fick stanna till söndag lunch. Det var visserligen akut ks men jag tror inte man får stanna så länge nuförtiden. Det var inga komplikationer i övrigt förutom just akut pga utdragen förlossning. Amning kom igång snabbt osv. Med andra sonen blev det ett planerat snitt. Han föddes en måndag morgon och vi åkte hem på onsdag. Jag är väldigt nöjd med mina BB vistelser och är glad att vi fick stanna några dagar för återhämtning.
Barn 1: Föddes kl 22 en fredagskväll med akut kejsarsnitt. Fick åka hem tisdag förmiddag. Detta var år 2004.
Barn 2: Föddes kl 13 en tisdag, vi fick åka hem på fredagkvällen. År 2006.
I båda fallen fanns det medicinska skäl till att vi fick stanna kvar några dagar extra på BB.
Första barnet: åkte hem dagen efter. Ville åka hem tidigare men rekomenderas att vara kvar.
Andra barnet: födde morgonen, åkte hem seneftermiddag/kväll.
Har velat åka hem så fort som möjligt pga behov att vara hemma i lung och ro och bonda med bebis. Blir stressad av bb-miljön medan jag har kompisar som velat vara kvar så länge som möjligt.
Födde vaginalt natten mot onsdag så fick komma in på BB tidig onsdagmorgon. Fick åka hem fredagen innan lunch. Natt mellan torsdag och fredag tvingades pappan till barnet att åka hem pga att rummet behövdes till en annan kvinna som också fött. Förstår platsbrist osv men jag sov absolut ingenting den natten pga gillar inte att dela rum med främlingar, särskilt inte när man är i ett ganska så skört tillstånd. Vågade inte ens lämna min bebis för att gå på toaletten så det var en hemsk natt. Räknade ner timmarna tills min sambo fick komma tillbaka.
Någon som har sett senaste avsnittet av Spelet och blev häpnad av Julia & Hannas kränkthet? 😆😆
Ja, skrattretande! Noll självinsikt 😂
Helt enig – herregud som de talade om Fröken. Alltså … vad tror de att själva gjort under alla avsnitt?
Lite häpen fast ändå inte eftersom de uppenbarligen har hybris… Fick dock en ny ”respekt” för Fröken, så kul plot twist att hon som t.om. röstat på sig själv tidigare plötsligt steppade upp och tänkte egoistiskt. Satt här i soffan och ba U GO GIRL!!! Hoppas att hon vinner.
Så glad att Jan Emma åkte ut, så naiv
Emanuel* herregud
Jan Emma
Hahaha, han som är en sådan ”manlighets-testo-macho”-förespråkare kan faktiskt ta VÄLDIGT ILLA UPP av att kallas ”Jan Emma” – här får du vara försiktig kring Jan Emmas känslor 😂
Hahah
Hur tror ni att populära influencers liv kommer att se ut när dom är gamla, typ 55-65 år? Tex Underbara Clara, Elsa Billgren, Kenza, Nio till fem, dom som verkligen försörjer sig på att uppdatera om sina liv? Kommer dom att fortsätta att visa upp sina liv tror ni, och få äldre och äldre målgrupp? Typ som Pernilla Wahlgren eller Christina Schollin. Eller kommer dom att falla i glömska?
Jag vet inte riktigt men tänker att de som har bloggen som det största benet att stå på kanske får större utmaningar/måste kunna förnya sig på ett annat sätt än lite ”mångsidigare” influencers. De som började med sina bloggar i den första vågen var ju med då bloggarnas popularitet exploderade, men efter det har det kommit andra kanaler som också tävlar om uppmärksamheten, t.ex tiktok. Om bloggen som marknad slutar växa så blir det svårare att bibehålla sin publik. Är också mycket möjligt att hela ”influencermarknaden” åtminstone som den ser ut nu blir ointressantare och något nytt kommer och konkurrerar om följarnas tid och engagemang. Tror att vissa nog kan hålla sig relevanta 10-20 år framöver men det kommer nog inte att vara lätt.
Tror inte att de kommer att försörja sig på att uppdatera om sina liv. Däremot tror jag att de sannolikt kommer att röra sig inom samma bransch (Typ PR & Marketing/Livsstilsjournalism). Säga vad man vill om influencers, men de har ju definitivt ett öga för estetik och är duktiga på att känna vindarnas riktning så att säga, och det är väl en ganska bra kompetens att ha inom tidigare nämnda yrkessfärer. Vissa av dem är väldigt smarta i att de använder influencerlönen till att finansiera de första ostadiga åren i olika kulturyrken också (tänker ex. på Sandra Beijer och Flora Wiström), och kanske också siktar på att landa där när de slutar att vara influencers.
Jag funderar på att handla från Sanne Alexandra under Black Week. Är det någon som handlat därifrån och vill berätta om hur kvaliteten är?
Kinaskit
Älskar! Längd och passform perfekt. Enda störiga är att det blir liiite camel toe
Köpte jeans som jag gillar. Däremot luktar de jätte äckligt? (trots tvätt) 😬
Det är mina allra bästa ”kontorbyxor”. Älskar dom.
Många som skrivit dåligt om uteblivna leveranser mm. Men har du kollat Sellpy eller Vinted? 😊
FruKrokodil verkar vara sur.
Det räcker nu. Lägg ner, tack.
Folk nappa!
Nappade heter det.
Nappa nappa!
Du drar ingen trafik till kontot med det här beteendet. Ingen bryr sig.
Folk nappa. Folk brydde sig!
Den människan är ju sjuk i huvudet så jag förstår om hon inte alltid är glad.
Berätta mer.
Hanna Theorin visar sin dotter Lara igen. Även om det bara är halva ansiktet.
Och??
Inte konstigt att FruKrokodil är sur mao.
Fast FruKrokodil har verkat sur och bitter redan innan HT fick barn. Hon har skrivit tusentals inlägg i den stora flashbacktråden där 99.9% består av elakheter. Den personen mår inte bra.
Jo, tack. Håller med 🤯🤯
Som om hon behöver bry sig om det. Hon exponerar själv sina barn 😂
Får man böter för sånt, eller är det fängelse?
Man får göra det, så det är väl lite fånigt att du kommer hit och skvallrar?
Snällt att skriva ut barnets namn 🤯
Haha vad spelar det för roll att personen gjorde det? Hela hennes liv finns på sociala medier och i en tråd.
Måste det finnas här med? 🤯
Vad gör det för skada? Ungen kommer oavsett få en chock av att läsa allt om hennes barndom.
Om hon ens läser. Samma med alla andras barn. Många förblir nog anonyma som stora
Tror att hon kommer få höra om sin speciella mamma när hon växer upp, det blir svårt att undvika. Så hon kommer nog läsa av nyfikenhet. Sen kanske för att få svar på varför hon är som hon är.
Så du vet hur L är? 🤯🤯🤭
Alla kändisars barn läser inte allt. Tänk Zlatans barn 🤯🤭😂
?
?
Inte så konstigt hon är sur. HerrAlligator har haft trekant med Drutten och Gena🐊
Den mannen verkar inte heller frisk 😂🤯
Vart ser ni det?
Det är ett troll. Hon har skrivit så i flera ÖS nu.
Troll? 😂😂🤯🤯 Tillåt mig att skratta!
Var jag ser vad?
Sanna Bråding. Har hon ingen som hjälper henne? Klart hon kraschar hon är med barnen dygnet runt och lämnar dem aldrig ensamma.
Det där är ju helt självförvållat. Hon curlar barnen och behandlar dem som att de är 3-4 år. Och sen älskar hon att ta på sig offerkoftan och berätta om hur mycket hon gör och hur tufft allt är. Tror aldrig hon kommer lämna den offerpositionen då hon verkar trivas där.
Instämmer – serverar frukost varje morgon där hon brer smörgåsarna och hackar frukt och grönsaker. Likaså vid middagsbordet (vilket för övrigt är soffbordet framför TVn). De är ju absolut stora nog att fixa sin egna frukost.
Sedan duger ju inte vanlig hundmat till hunden utan det skall vara vegansk, hemlagad mat även till hunden .
Haha ja, nu ikväll fick barnen TA SJÄLVA av det godis/snacks som de ville ha, uppdukat på ett bord, så att hon kunde chilla 😅 Hon skrev det som att det var en stor grej 🙈
Har hon slutat amma nu?
Jo, hennes föräldrar, vänner
Aldrig varit med om någon som tycker så synd om sig själv på grund av sina egna barn som hon gör.
Stackars barn. Gnäll gnäll. Barnens pappa är tydligen helt borta ur bilden. Noll ansvar.
Kan inte sluta förundras hur dem här flunsorna beter sig? Delar med sig av varenda detalj av sitt lilla liv när det passar. TYP Ida Nordfors och Sebastian? Dem var för Guds skull med i BACHELOR, ALLT är dokumenterat. Man berättade om terapi, om missfall, om hur Sebastian bajsar ute när han springer långt men NU när det verkar kämpigt då sks följarna minsann respektera deras privatliv!!! Man ba hallå i stugan?
Samma Rosanna och Sonja
Samma Humlan med sin graviditet där det uppdatersdes 350ggr om dagen men nu när ungen kommit ska man vara mystisk och inte uppdatera på 100 år
Jag blir så tröööööötttttttt
Fast varför ska du kräva att du ska ”få vara med och bestämma” vad de lägger ut?
Det gjorde hon ju inte.
Haha håller med. Ännu värre med såna par som verkligen berättar allt, tänker vad folk skriver om vad Klara berättar om hennes sexliv och så. Om (när.. ) de gör slut så kommer hon säkert säga att det är privat.
Alltid så. De mjölkar allt om relationen så mycket de bara kan och sen är de helt tysta när det går käpprätt, kanske också är en strategi för att hålla igång engagemanget genom att folk frågar hela tiden.
Någon som jobbar på sjukhus på avdelningar/uppvak efter operation? 🤗
Har en piercing som är svår att byta, mycket för att jag blir illamående när jag försöker. Antar att det beror på att man inte borde ha ett hål i kroppen? 😂 hur som helst, finns det någon chans att en sjuksköterska som jobbar där kan hjälpa att byta precis innan man vaknar upp? Eller det är absolut inget dom skulle lägga tid och energi på?
Hade jag jobbat på sjukhus hade jag velat hjälpa med såna små saker som är viktiga för patienten, men vet inte hur det funkar.
Lite svårt att svara generellt men jag säger nej, infektionsrisk vid op alltså det är inte helt läge hålla på med piercings och du är inte vaken- man vet inte heller hur ditt samtycke ser ut bara för att du kanske gav det ett par timmar innan. Så nej- tycker du ska fixa det där själv, sorry.
Gav det ett par timmar innan?
Alltså, jag vet förstås inte hur lång din op är- men jag antar att du vill be om hjälp innan du sövs ner 🙂
Tack för svar 🙂
Eh vänta lite. Förstår jag dig korrekt om det du vill är att en underbetald överarbetad sjuksköterska med treårig högskoleutbildning ska byta en piercing på dig, vilket absolut inte ingår i dennes arbetsuppgifter och troligtvis bryter mot någon slags etik-regel, för att du är för jävla lat för att söka upp en piercingstudio?
Skärp dig.
Andas.
Frågan är alltid fri men tror också på ett nej.
Kommer inte vara första gången en sjuksköterska gör något utöver sina faktiska arbetsuppgifter😅 lite därför man är halvt överarbetad. Man har ju alltid rätt att lämna önskemål som patient annars kanske en anhörig kan hjälp dig med det.
Som ssk hade jag absolut hjälpt dig TS ifall du blev min patient under mitt pass💓
Jag jobbar på ett uppvak. Först och främst så är det inte säkert att de du träffar innan operationen är de som har hand om dig efter operationen. Både beroende på hur avdelningarna är uppdelade men också hur skiften faller. Du kan ju alltid ställa frågan innan, du har kanske något möte inför operationen? Om inte kan du fråga när du kommer in. Beroende på hur mycket ”beläggning” det är på avledningen så är det inte heller säkert att de har tid. Räcker med att det är några oroliga patienter eller patienter som kräver mer vård och omsorg som gör att de måste prioritera vården framför det lilla extra. Men ställ frågan. Du kan bara få ett nej.
Tack så jättemycket för ditt fina svar och trevliga bemötande❤️
Ska nog ställa frågan men ställer in mig på ett nej och hoppas att jag lyckas sätta i den med en gång när jag vaknar utan att må illa och spy. Förstår såklart att detta inte är en viktig grej och vill inte ta tiden för någon annan egentligen. Vet inte ens om jag kommer våga be om hjälp, dricka eller något för vill inte vara till besvär, är blyg och full med ångest. Så hoppas att jag inte behöver besvära någon alls. Känner mig redan som tillräckligt stort besvär som måste opereras.
Räkna med att du kan må illa efter operationen även utan att sätta in piercingen. Så om du vet att du mår illa av att sätta in den kan det kanske vara klokt att inte göra det på en gång. Men det känner du själv bäst när du vaknat till. Lycka till med operationen och piercing.
Och om man vågar vilket jag inte hade gjort. Ingen vill ha en ivo eller från nån tokig patient (nu säger jag inte att ts är det men det kan man ju inte veta) som säger att SSK bytte intimpiercing på mig när jag sov…
Nej en intimpiercing hade jag sagt nej till direkt. Även bröstvårtor. Jag tänkte inte på att det kunde vara sådana områden. Där får man nog kallt räkna med ett nej, om man nu ens vågar fråga om de kan byta intimpiercing på en när man är nedsövd 😁
Det är ingen intimpiercing😂
Vad är det för operation och var sitter piercingen?
Medusa. Kirurgen sa att jag fick ha kvar den men antar att jag måste byta till plast.
Vad är det för operation?
Tror de flesta är villiga att hjälpa till med smågrejer men i det här fallet tänker jag: piercingen är svår att byta för dig, då är det antagligen svårt att byta även för personalen? Skulle vara rädd att göra skada, hur förklarar man sitt beslut då? Och – det finns ju risk för komplikationer där du kanske måste snabbt in på op igen, då vill man ju inte ha piercingen där, speciellt inte om den är krånglig.
Alltså piercingen i sig är inte svår att byta egentligen, kan såklart vara lite svårt att skruva på kulan för det är pilligt men med svårt är det enbart för att jag börjar svettas, nära på att svimma och sist spydde jag när jag bytte den. Blir yr. Hade jag vetat att jag var så känslig hade jag aldrig skaffat den från början. Men känns trist att förlora den.
Kan du inte gå till en piercingstudio och be om hjälp att byta där?
Är du säker på att du ens kommer få ha en piercing på dig? Oftast ombeds man att vara helt osminkad och ta av sig alla smycken mm innan en operation pga hygienskäl
Kirurgen sa att jag fick det när jag träffade honom i somras. Men nu börjar jag bli osäker :/
Varför ska du då byta den om du får ha den? 🙂 Menar du att du eventuellt måste ha plast o ska byta tillbaka till metall efter så kan den väl bara sitta tills du är hemma så en vän eller familjemedlem kan byta 🙂 Hoppas det löser sig 🙂
Har det varit några diskussioner här inne om senaste avsnittet av Spelet och Julias fråga ”är kungen/drottningen helsvensk?”. Blev chockad att hon tillåts ställa en så… dum och diskriminerande fråga.
Vad menas med helsvensk?
Ja, Silvia har väl rötter i Brasilien och Tyskland.
Kungen är ju en salig blandning av fransos, tysk, ryss osv.
Fråga Julia Frantzén… Har själv en partner med dubbla ursprung och begreppet i sig är ju otroligt exkluderande eftersom han aldrig får erkänna sig ”helt” varken svensk eller den andra förälderns bakgrund isf? Känns som en självklarhet att man ska vara försiktig med att slänga sig med såna termer om man nu är så smart som Julia hävdar sig vara 🥴
Att båda ens föräldrar är 100 procent etniskt svenska
Stämmer sannolikt inte in på någon…
På någon i spelet? Eller i världen?
I Sverige till att börja med. Man tror inte ens att Gustav Vasa var ”hundra procent svensk.” Det går ju nästan inte att vara, folk har flyttat i alla tider.
Jag är det
Jag tror dig inte 🙂 eller jag tror såklart att du själv tror det men jag är ganska säker på att det inte stämmer.
Nej. Samer, romer, valloner, tyskar, finländare, ryssar – you name it. Om din släkt inte är helt inavlad.
Hon ställde väl inte frågan utan ljög om att hon gjorde det? Precis som de ganska snabbt kom fram till så är begreppet inte helt glasklart. Svensk hur då? Medborgare? Född i Sverige? Svenska föräldrar?
Fast det hon ville ha ut av frågan var ju att exkludera sig själv och Hanna (= de är helsvenska, enligt henne) vilket i sin tur innebar att peka ut t.ex. Ayan.
Bara att använda begreppet i sig stör mig.
Absolut, det håller jag med om. Var mest ett svar på hur hon tilläts ställa frågan, vilket hon alltså inte gjorde.
Vem tror ni vinner Idol?
Ingrid.
Hoppas Love får lämna idag.
Menar du Love Stenmark så är han ju fantastisk.
Verkligen inte. Noll karisma.
Han är verkligen lik mor sin.
Lika rund
Vidrig kommentar.
Varför är aldrig hans päron där och hejar? Mors syrra har varit där ngn gång såg jag.
Tuwa.
Nara hintar om nytt gossip…. Ett känt par som vi alla känner till, de gjorde slut, så fort dem gjorde slut så låg han med hennes vän och hon vet inte om det än. Sen skriver hon typ direkt efter ”angående personen som låg med trekantsparet hahaha” kom inte det fram att det vara Saga som var med dem? Så Saga har vart med Philippe då eller?
?
Hade varit så sjukt om det var sant haha
Så sjukt verkligen!! Hade vart mer rimligt om det var Worge och Philippe än saga haha
Vilken Phillipe? Han som snart ska bli pappa och har en hund? Hänger inte med nu.
Ja hur många fler ex har Bianca som heter Philippe..
De menas väl Alice ex
Men snälla. Vilka tror du är ”trekantsparet”?
Han som sluta i aik nyss
Du är helt ute och 🚴♂️
Tror jag inte.. ganska konstaterat att det var så. Vet du ngt annat?
Vadå skulle Alice och hennes ex P haft trekanter?
Trodde också efter allt som skrivit här, att det är fotbolls-paret som är trekants-paret….. Anna med ett S framför…
Men jag skriver ju tydligt vilka jag menar haha. Ett känt par gör slut, vännen ligger med exet utan att hon än idag vet om det, då är det alltså inte Alice s eftersom hon vet att Antonia låg med exet, sen när det kommer till trekantsparet var ju ryktet att saga låg med dem, han från aik och hans fru s*nn*, alltså måste det vart saga som var med Philippe. Kommer inte på någon annan som passar in där eftersom ”lösa ledtråden” måste vara vem som var med trekantsparet och det var väl saga
Jag ska på profylaxkurs samt träffa aurorabarnmorska efter nyår 😊
Men efterfrågar lite positiva erfarenheter efter jobbig första förlossning. Första förlossningen var en igångsättning som totalt tog 8 timmar, varav det endast var tre timmar mellan att värkarna startade tills bebisen var ute. Syresättning samt hjärtljud gick ner så det blev klipp och sugklocka, bebisen mådde bra och fick komma upp på bröstet på en gång. Där och då kändes det inte jobbigt, inte när vi åkte hem eller när jag var på återbesök. Lite oro och jobbiga tankar har dock kommit nu under den andra graviditeten (vilket är helt normalt och naturligt), därav ska jag få lite extra stöd inför förlossningen. Så, vill höra om de som haft en jobbig första förlossningen och en mycket bättre andra förlossning 😄
Förlåt, men det är ju så otrolig onödigt att fråga andra om det. Din förlossning är inte lik någon annans förlossning, och dina egna förlossningar är olika varandra.
Förlåt att det stör dig 😊 självklart vet jag att alla förlossningar är unika. Det utesluter dock inte att det kan vara skönt att höra om andras erfarenheter.
Jag var orolig inför att föda mitt andra barn då jag tyckte första förlossningen var tuff, bedövningen tog inte som den skulle och jag tappade andningen bland annat. Gick på aurorasamtal och samtal på mvc vilket gjorde mig tryggare. Fick också höra att det kan underlätta bara att ha varit på aurorasamtal då det kommer en notis i din journal som personal på förlossningen ser. Min bm och uska var otroliga och det var tydligt att alla som kom in i rummet, läkare och narkosläkare, hade förståelse för min rädsla utifrån tidigare erfarenhet. Så oändligt tacksam för det så jag hoppas du får en positiv upplevelse du också, och extra stöd utifrån din oro. Lycka till! Jag fick min revansch och håller tummarna för att du får din.
Oj, ledsen detta skulle hamna som svar på första inlägget.
Min första förlossning var hemsk, kom med sugklocka efter 30 timmar på BB. Blev komplikationer direkt efter att bebisen kom ut, så fick akut sövas ner för op och träffade inte min bebis förän flera timmar senare. Födde mitt andra barn för 5 veckor sen och allt gick så bra. Var natt och dag i upplevelse. Hade dödsångest hela graviditeten inför förlossningen, men kände mig lugn under hela tiden när det väl var dags. De på BB hade full koll på min historik och var helt underbara i bemötandet. Läkningen har också gått jättebra. Håller tummarna för att din andra också blir en bättre erfarenhet.
Jag har fött tre barn. Första med snitt och de två andra vaginalt. Första vaginala förlossningen slutade lyckligt med ett friskt barn. Men det var inte ett roligt förlopp. Värkar i flera dygn, värkstimulerande och en epidural som bara bedövade halva kroppen. Plötsligt kom läkare in med sugklocka då hjärtljuden gick ner. Barnet var så medtaget att han inte ens orkade gråta när han föddes. Jag själv har heller aldrig varit så slut. Jag har varit med om mycket i livet så min målbild var egentligen bara att få åka hem med ett levande och förhoppningsvis friskt barn. Och det fick jag. Men mitt tredje barn (och min andra vaginala förlossning) var en helt annan upplevelse. Vattnet gick kl 18. Vi blev inskrivna på förlossningen kl 21. Fick lustgas men ingen epidural. När jag kom in i rummet hade barnmorskan och undersköterskan ordnat mysbelysning. Jag fick en god smoothie och det kändes som om att vara hemma. Det var en lugn natt på förlossningen, så båda två var med mig och min man tills vår dotter föddes. De var så fantastiska, lugna och trygga och samspelta med varandra. Kl 23 föddes vårt tredje och sista barn. Det var en nästan fridfull upplevelse. Och då hade jag ändå varit rejält rädd innan.
Ursäkta idiotfråga men vad är en aurorabarnmorska?
De är barnmorskor som jobbar särskilt med att hantera förlossningsrädsla 😊
Första förlossningen var traumatisk med segt förlopp som avslutades med sugklocka och bebis som inte andades första 10 minutrarna. Bebis fick även en förlossningsskada.
Andra förlossningen var fantastisk och även den vaginal och krystade 5 minuter så var han ute. Riktig dröm och sån revansch! Hoppas på det bästa för dig 🥰
Första var en evighetshistoria. Nummer två var jättebra, även om bm var upptagen väldigt mycket med en annan patient.
Kom in vid 22 och han föddes 02, så glad för att det gick så bra. Räckte med lustgas och klipptes precis vid rätt tidpunkt.
Hade också möte med Aurora bm innan, så hade tydliga papper.
Lycka till!
Vad tror ni det är som gör att vissa par håller ihop och andra skiljer sig? Och tror ni att det påverkar om man själv har skilda föräldrar eller inte?
Är 30+ med två barn och de flesta i vår omgivning är fortfarande tillsammans (och i skaffa-familj-fasen), men man förstår ju att det bara är en tidsfråga innan folk kommer att börja skilja sig.
Känns som att det är en hel del influenser som bryter upp med sina partners bara efter något år efter första barnet kommit. Är det vanligare nu för tiden? När jag växte upp kändes det som att majoriteten fortfarande hade föräldrar som var tillsammans (på gott och ont kanske). Många funderingar här på detta ämne som ni hör!
Tror att det spelar in om ens egna föräldrar ff är ihop. Så är det i vårt fall. Vi är liksom lojala
Svårt det där, de flesta tror att de är lojala tills någon eller båda visar sig inte vara det.
Håller inte med helt. De som har skilda föräldrar och tyckt att det varit en jobbig sak att gå igenom kämpar nog mycket för att det ska hålla. Iaf om de har barn med makan/maken.
Och dom som har föräldrar som håller ihop skiljer sig inte? Lite ologiskt.
Jag menar att båda typerna kämpar och försöker.
Tänker du att lojaliteten kommer sig av att era föräldrar är gifta? Menar inte drygt utan nyfiket. Jag har skilda föräldrar men förstår helt varför de skilde sig. Ett sådant äktenskap skulle inte heller jag vara kvar i. Lojal eller inte.
Jag tänker kanske att man har erfarenheten av att man kan leva sitt liv med skilda föräldrar och det går bra det också. Medan en del med gifta föräldrar kanske kämpar/tvingar sig kvar för att det känns skamligt eller som ett misslyckande och man tror att barnen aldrig kommer fixa en separation. Så kanske inte lojalitet som så utan ett mer flexibelt synsätt på livet vilket ju inte behöver vara negativt.
Spelar ingen roll hos oss.
”Vi är lojala”? Hur tänkte du där?
Exakt
Nä men liksom, det ska sjukt mycket till för att vi ska skiljas. Vi har valt varann och skaffat barn ihop, och då är det det som gäller. Även när det är dåliga tider. Det känns som att det faller sig naturligt, kanske eftersom bådas föräldrar ff är ihop. Men det var inte meningen att förminska någon.
Jag har också funderat på detta.
Finns såklart olika skäl att skiljas.
Vanliga orsaker att skiljas:
– Någon har varit otrogen eller träffat en annan
– Man har blivit för olika
– Känslorna är inte kvar för en eller båda
– Man har alltid varit för olika och en dag orkar man inte försöka mer
Kan ha missat någon. Kan dock vara ganska otippat vilka som skiljer sig. Eller vissa vet man nästan från början att det här kommer inte gå, medan andra verkar vara gjorda för varandra och så tar det slut… Tror mycket har att göra med hur anpassningsbar man är och vilka krav man har.
Så om man är anpassningsbar så håller man ihop även efter otrohet eller att kärleken är slut?
Tror att dom flesta har krav på trohet och kärlek i sitt förhållande. Annars är det sorgligt.
Nej, jag menar de som blir för olika. Om man då är snpsssningsbar så kanske det inte blir lika jobbigt att partnern ändrar sig.
Fast det kan ju innebära att man är ok med att kärlek kanske inte är prio ett i livet varje dag, hela tiden och att man håller sig borta från att flirta med chefen även om det kanske känns kul i stunden, att man anpassar förväntningarna liksom. Inser att ens partner inte behöver vara precis allt för en utan att livet består av en massa delar.
Jamen verkligen! Bland dom jag känner är det ofta de som känts passionerat kära i början där det sedan har tagit slut. Kanske att det blir stor kontrast mot vardagen när den första kärleken lägger sig typ? Medan de som är lite mer nedtonade i sin kärlek och mer är ”bästa-kompisar med något mer” håller ihop.
Absolut att det också spelar in vilka krav man har och var ens gräns går för vad man kan vänta ut/försöka jobba på i en relation. Om man är en person som tänker att det finns x många nya eventuella partners därute om den nuvarande inte känns 100 procent rätt eller om det känns främmande för att man varit tillsammans med samma i många år. Med gemensamt hus, ekonomi, barn etc etc tar det ju mer emot att lämna sin bekväma tillvaro även om man inte skulle vara superkär i sin partner. Och kanske synen då på hur kär man behöver vara/inte vara för att ändå stanna kvar i en relation.
Otrohet eller man växer isär. Tror inte det har så stor betydelse hur ens föräldrar hade det, inte i mina kretsar iaf.
Ja jag tror t.o.m. det finns statistik kring att kring att har man skilda föräldrar är risken att man själv skiljer sig större.
Jag tror jag också att det finns par där ena personen är mer beroende/ kär i den andre och därför aldrig skulle aldrig göra slut. Den andre partern är medveten om detta och stannar pga bekvämt.
Man får inte heller glömma att ha lägre tröskel till separation kan vara något väldigt positivt också beroende på hur relationen ser ut.
Och att det faktiskt är ett privilegium (även om ordet är något överanvänt ibland) att kunna skilja sig och flytta isär. Finns många som inte kan det, av ekonomiska skäl tex.
Jag tror att det beror på hur mycket man investerar i sin relation. Är den viktigare än relationen med vänner, övrig familj eller bekanta, hobbies och liknande. Ser par som verkar leva parallella liv, särskilt när barn kommer in i bilden, det verkar mystiskt för dem att man kan vilja och välja att hänga med sin man/fru i första hand. För mig spelar det roll att vi ser oss som team som kommer först. Vill inte ”vakna” om tio år och ligga bredvid en främling. Det tror jag är garanterad skilsmässa.
Exakt så!!! Tror det viktigaste i vardagen är (efter barnen såklart) att vårda relationen, vara ett vi, och prioritera varandra framför yttre faktorer som vänner, jobb, enskild träning mm
Hmm. Att konsekvent prioritera relationen före allt annat hela tiden låter iof mer som ett säkert recept för skilsmässa…
Ja, en sund balans är nog klokt. Skulle inte vilja prioritera min man över allt annat. Är viktigt för mig att ha vänner, mina intressen, min ”original”-familj, lite av det egna liksom. Tror inte att man måste göra allting tillsammans, ha samma intressen och alltid välja att vara med varandra framför andra. Men det är så klart bara hur jag ser det. Förstår om andra tänker annorlunda.
Tänker att det verkar vara vanligt i nöjesvärlden att gifta sig och skilja sig ofta. Tycker man kan räkna in influencers dit. Kanske ganska känslostyrda personligheter och mycket ”upp och ner”? Sedan tycker jag allmänt vissa personer är noll lösningsorienterade och då är det ju säkert svårt att hitta lösningar i parförhållandet också.
Det har att göra med hur intresserade båda parter är av att tillgodose sina egna och den andras behov. Det räcker inte med att en part är lojal och anpassningsbar om den andra är för stelbent och bara ser till sina egna behov.
Hade aldrig velat skilja mig från mina barns pappa om jag hade haft ett val.
Har också väldigt få separerade i min bekantskapskrets. Och undrar om inte just det också påverkar? Dvs när några börjar skilja sig hakar fler på. Speciellt när man umgås hela familjerna ibland, hela kärnfamiljslivet blir liksom så rotat.
Så är det säkert! Tänker att det (att andra par i ens omgivning håller ihop) och om man dessutom har egna föräldrar som fortfarande är tillsammans förstärker ens bild om att man håller ihop i vått och torrt.
Hade själv inte orkat separera tror jag ärligt talat (om inget extremt hade inträffat såklart). Så i dagsläget känns inte det som ett möjligt alternativ överhuvudtaget även om jag och min man inte är dödskära hela tiden. Har liksom valt honom och nu har vi bildat familj så tänker att vi får försöka jobba på våra problem eller hålla ut och att det alltid borde gå att hitta tillbaka till det man en gång hade. Men jag kanske är naiv! XD
Ja du låter naiv. Stanna för man ”valt” någon.
Skulle du tycka det kändes kul om han sagt samma om dig?
Äh jag är inte så kär i henne, men jag stannar för jag valt henne och vi har barn ihop.”
Kul.
Men det är ditt liv… du väljer din egen lycka.
En dag lär ju vakna upp och inse vad ni slösat era år på….
Ärligt talat, hade min man känt så inför mig mitt i småbarnsåren med karriär, husrenoveringar, övriga intressen och vänner – hade faktiskt inte brytt mig alls. Så länge man respekterar varandra och funkar ihop. Det står ju ingenstans att de avskyr varandra eller liknande men ibland har man inte lika mycket tid att jobba på relationen och är det väldigt mycket runt omkring i livet uppskattar jag stabilitet och en trygg snäll man vid min sida mer än passionerad förälskelse. Menar inte att jag skulle låta det gå flera år utan någon form av intimitet eller känsla av kärlek för den sakens skull. Men behöver liksom inte känna det konstant för att vara lycklig i livet och antar att man helt enkelt är olika där.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var 5 år och min pappa är en idiot.
Men jag har varit tillsammans med och gift med min man i 25 år.
Utan att nånsin överväga skilsmässa
Jag tror mycket som en ovan skrev, att man behöver genuint gilla att vara med varandra! 10+ år in kan jag och min man fortfarande bli exalterade över att planera en mysig lördagskväll tillsammans, vad vi ska äta, titta på mm. Till saken hör att vi jobbar oregelbundna tider så möjligheten inte finns hela tiden. Sen tror jag också att vi har samma behov av umgänge utöver vår relation. Vi prioriterar båda familjen hlgst men vill båda träffa kompisar, träna osv ungefär lika ofta vilket ger balans och att man unnar varandra det istället för att det blir dålig stämning. En tredje sak jag tänkt på är att om en person (jag i detta fall) gärna vill ha saker på mitt sätt och kan ha svårt att tänka om (lite oskön absolut 🙃) så behöver den andra vara lite mer chill och intr tycka det är så viktigt och mer kan hänga med. Utan att vara toffel eller hunsad och så klart våga säga sin åsikt Hade båda varit som jag hade det inte funkat haha
Jag tror absolut att en bidragande faktor är hur ens föräldrar relationer ser ut/sett ut i ens barndom. Tror att de som sett hur hälsosamma relationer ser ut har större chans att hålla ihop länge. De som mest sett kaotiska relationer och separationer kanske inte har samma verktyg att få en relation att hålla. OBS detta stämmer såklart inte på alla. Tror även det kan vara så att de som har separerade föräldrar, framförallt om det varit lite kaos, tvärtom kan bli väldigt måna om att inte upprepa samma misstag.
Jag är uppvuxen med föräldrar som haft en stabil kärleksfull relation. Min mans föräldrar är skilda och har båda fått nya barn, mamman har separerat flera gånger och pappan ganska frånvarande. Han är väldigt mån om att våra barn INTE ska ha det så.
En annan sak jag tror är viktigt när man har barn är att sänka kraven framförallt första 1-2 åren för det är rätt intensivt och ofta då föräldrar separerar. Inte vara för strikt med stt allt ska delas 50/50 jämt. Ibland är den ena mer trött i perioder, Ibland har den ena större behov av egentid osv. Vi försöker vara flexibla med sånt.
Vi är såklart inget facit men hållit i 12 år. Är väldigt kära och har roligt trots mitt uppe i småbarnsåren med 4 barn.
Mina kämpade på och det var så onödigt. De var alldeles för olika, vänta i 25 år var bortkastad tid. Hans gick isär när han var liten. En stökig relation var det. Samma för oss, som andra tagit upp, vi vill vara tillsammans. Vi skrattar mycket och har lärt oss att inte gå för långt, när vi är oeniga. Det är ingen millimeter rättvisa, det finns en del sjukdom och vi försöker stötta istället för att tjafsa. Båda har en positiv inställning, annars hade det inte gått. 32 år blir det i år och fyra barn har vi. Och eftersom vi hade haft förhållanden innan, visste vi mer vad vi ville ha. Det hjälpte oss mycket.
Har supertråkigt. Tack för ordet.
Jag äter pepparkakor. Med päronädelost. Så har jag det.
Same. Vill sova.
Sov då.
Samma. Vill sova bort hela vintern.
Kan inte.
Mår ni dåligt?
Känner mig kunglig.
Knullig?
Och ett nytt humblebrag-inlägg hos Tiingelinn ❤️ Gosh, hon kan verkligen vända varje inlägg till hur bra hon är.
Hon har verkligen behandlat folk som skit, som man inte behandlar andra människor. Är helt förundrad kring den människan.
Varför följer du henne?
Som en bilolycka. Det går inte att titta bort
Vad skriver hon? Är blockad.
Du kan kolla ändå. Via valfri Instagram viewer eller via hennes konto bara som du söker efter i Google.
Läste en kommentar i ett tidigare inlägg i veckan att Kenza är ”typisk pojkmamma” och jag frågade vad som egentligen menas med det. Fick till svar ”den som förstår, förstår”.
Och jag förstår inte 🙁
Kenza känns spontant rätt tjejig med intresse för smink, kläder? Eller har det med personlighet att göra? Jag fattar iaf inte och VILL FATTA haha.
Vi har haft den diskussionen här x antal gånger. Om du inte förstår, så förstår du inte.
Jag fattar faktiskt inte heller vad som utgör om man är flick eller pojkmamma, Kenza är ju tjejig av sig liksom så varför skulle hon va typisk pojkmamma tänker jag? Samma med Maja lindelöf brukar folk säga samma om
Ja det är väl väldig lätt att säga när de båda har fått flera söner. Hade de bara fått flickor hade man väl påstått att de är typiska flickmammor haha
Känns som en såndär grej kvinnor som eg ville ha en flicka säger för att övertyga sig själv/andra att hon är ämnad att få pojkar.
Pojkmamma/flickmamma är så jävla töntiga uttryck.
Hoppas hon får en dotter nu
Varför?
Kul med lite variation
Men varför bryr du dig om hennes variation? Och du vet ju inte ens om hon tycker det?
Hon har själv sagt att det skulle vara jättekul med en flicka denna gången.
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/JOWx9b/kenza-zouitens-forhoppning-om-konet-pa-fjarde-barnet-efter-tre-soner
Det finns inget sånt, bara wt-folk som snackar så.
Åh jag är så orolig. Det har varit en kamp att bli gravid men är nu gravid med mitt första barn. I vecka 7 gjorde jag ett vaginalt ultraljud där man såg hjärtat slå. Sedan vecka 9+0 har alla mina gravidsymtom försvunnit i princip (har spytt nästan dagligen annars). Har det hänt någon av er?
Åh hoppas det går bra!
Kan vara att du hamnat i de berömda spökveckorna, där symtom helt plötsligt försvinner 😊 Har upplevt det under bägge mina graviditeter.
Jag hade knappt inga symptom under min graviditet alls.
Det hände mig också runt vecka 9-10 att symtomen försvann och blev mildare. Det kom tillbaka sen dock. Gick upp och ner hela tiden.
Det hände mig med. Hade 0 symptom mellan v 8 och 12-13 nånting. Sedan smög det sig på igen. Min BM sa att det nästan alltid går bra im man tar sig förbi v 9 och nästan alltid alltid bra om man tar sig förbi v 12. Håller tummen för dig/er ❤️
Det hände mig i januari i år. Mådde så extremt illa en vecka runt vecka 7, samma med min förstfödda så tänkte åh nej nu blir det flera veckor av illamående igen. Helt plötsligt mådde jag precis som vanligt och efter missfall innan barn ett och två blev jag såklart rädd. Bokade ultraljud i vecka 9 och allt såg bra ut. Nu ligger jag här bredvid min lilla så det finns absolut hopp att det inte behöver betyda något negativt, håller tummarna för dig!
Är själv i vecka 11+2, efter 2 års försök och 2 Ivf:er (den andra lyckades).
Har gjort UL v 7 med hjärtslag och sedan dess gjort 1 till på eget bevåg då många symptom försvann när jag slutade med progesteron efter första UL. Även det fint.
Har nu 2 v kvar till KUB UL och alla mina symptom ink att behöva kissa på natten är borta. Känns som en evighet.
Vet att detta är typiska spökveckor men med en missed abortion i bagaget är det liksom ingen tröst…
Håll ut, hoppas på ett fint nästa UL för dig!
Ursäkta? Caias julpåsar, inslagspapper, menyer, muggar osv. är ehm… väldigt ~inspirerade~ av Burberry Check-mönster.
Jaja
ALLT Bianca gör och gjort är kopia av något annat.
Men dom har ju inga egna idéer, det vet vi väl?
Jag har träffat en kille ett tag. Försökt skydda mig själv genom att tänka att vi bara ligger med varandra. Men insett att jag gillar honom mer än så.. vi snackade och han sa att han gillar mig jättemycket och att vi får se vart det leder… samtidigt mår jag skit efter varje gång vi setts för han ger mig noll trygghet. Jag vet liksom att nu blir det tyst ett tag tills han skriver och vill ses igen. Jag känner mig bara förvirrad. Vill man inte checka in ibland och kolla läget om man gillar någon och vill se vart det leder?
Kanske bara borde släppa honom.
Låter som undvikande anknytning? Men, ja om han ger dig ”så lite” och du känner dig otrygg så är det bara att släppa.
Finns ju tyvärr en risk att han bara har dig för dessa stunder.
Så är det ju när man ”bara ligger”.
Om du mår dåligt av att träffa honom är han kanske inget för dig? Men hur väl känner du honom, hur länge har ni träffats? Hur ser ditt eget baggage ut?
Vi har träffats i 4 månader.
Enl honom är han inte mycket för kallprat men det blir liksom knäpptyst och skriver jag så svarar han ganska kort. En del av mig tänker att ja det kanske bara är sån han är men jag vet inte.
Svårt, 4 månader är ändå inte i förrgår- du borde ha iaf lite koll. Har känslan varit dålig hela tiden eller kom det nu när ni pratat om känslor? Om magkänslan inte är bra är det ändå ett tecken.
Jag tycker det låter som att han bara vill ligga. Och att vet det innerst inne.
Ja jag har fått den känslan också… och hade varit okej med det om han bara var öppen med det. Men samtidigt så skjutsar han mig till jobbet, fixar frukost och sånna smågrejer.. men det kanske man gör till någon man bara ligger med.. jag har aldrig haft någon som man bara ligger med och vet väl egentligen inte hur det ”brukar” se ut.
Han vill nog ha kakan och äta den. Ett bekvämt situationship där han får vad han vill ha utan att binda upp sig (i klarspråk: ligga med andra också för ni är ju inte ihop). Bestäm dig vad du vill ha. Är du fine med detta så kör. Men gör det inte mot din vilja. Sätt gränser om det inte känns bra.
Åh typ alla killar är så.
Man mår så dåligt för om jag gillar
Honom vill jag ju ha mer, och plötsligt blir jag feg lch vågar inte säga att jag har gränser eller tex fråga var han står osv.
Undvikande killar så jobbigt! Men svårt att fatta att dom är just undvikande! Man vill inte verka jobbig fast vi inte är det.
Så fort man har en fråga till en kille, tycker dom vi tjaaaatar.
De borde vara singlar.
Även om han gillar dig kanske han inte är redo att vara en engagerad partner. Låter lite så. Jag hade dumpat
Någon som vet vad som hände med Penny P och Bammies? Blev lite nyfiken när hon gick från att vara väldigt involverad till ett väldigt definitivt och abrupt avslut.
Undrar också!
Bör vänskap vara kravlös? När vi är 35+ och mitt uppe i småbarnsår, karriär och åldrande föräldrar, kan vänner sätta krav eller bli besvikna för att man inte tar sig tid att boka in träffar? Jag sa faktiskt upp vänskapen med en vän/bekant på grund av att hon satte för höga krav på mig som jag inte kunde leva upp till. Det var inte okej om jag bara ville ses på en kaffe, utan det skulle planeras i god tid så att det blev något ordentligt.
Finns ju inga givna regler men du är ju tydlig med att du inte vill ha några krav på dig så då är det väl bäst träffa likasinnade.
Min personliga åsikt är att vänskapsrelationer ska få kräva engagmenag (inte alltid vara kravlös) precis som kärleksrelationer. Varför jobbbar vi gör relationen med vår partner men tycker att vänner ska man ta för givet?
Sen om du kände att du ville dumpa din vän så kanske det inte var en relation du egentligen värdesatte så mycket.
Nej jag har såklart andra relationer som jag haft i över 25 år som jag verkligen vårdar. Tror inte att jag värdesatte vår relation på samma sätt som hon såg på det (att vi var nära vänner) och att jag därför tyckte det var bättre att säga upp vänskapen.
Men jag tänker mer i allmänhet, mina vänner som jag har känt i 25år (har tre barndomsvänner) kan det gå lång tid emellan att vi hör av oss/ses utan att någon bryr sig, vi vet var vi har varandra och att vi vet att vi skulle finnas där om vi hade behövt varandra men vi skulle aldrig bli sura om någon inte hört av sig eller glömt att svara på ett sms tillexempel.
Hmm ja men då tänker jag att ”kravlösa” kanske ändå är helt rätt ord för dessa goda relationer du beskriver? Du förväntar dig ju att dina vänner ska finnas för dig, och du ställer upp för dem, ni vårdar relationen…. även om ni inte kräver regelbunden t ex sms kontakt.
Sen tänker jag också att nyare bekantskaper nog ofta kan kräva att man i lite högre grad aktivt visar intresse för att umgås med den andra personers, eftersom man inte har samma trygghet att vila i. Om jag har en helt ny vän som inte svarar på SMS skulle jag helt enkelt ta det som att personen inte vill umgås och sluta höra av mig.
Men det låter ju som
… som rätt val att avsluta, skulle jag skriva.
Nej det tycker jag inte. Jag har en kronisk sjukdom som gör att jag väldigt sällan kan träffa mina vänner då jag hamnar i skov. Vi har gått om varandra i ett år nu men hon förstår mig alltid och vi möts alltid på halva vägen. Hade hon ställt krav hade jag brutit relationen.
Men då finns det ju en yttre omständighet (din sjukdom) att anpassa sig efter?
Tycker dock mitt i småbarnsåren (hos ts) likväl är en yttre omständighet att anpassa sig efter.
Fast jag tror verkligen inte det är en bra idé för de flesta av oss att prioritera bort att visa intresse för våra vänner i en massa år bara för att man har småbarn. Man kommer bli väldigt ensam då.
En sjukdom är en annan sak.
Absolut men inte på den nivån personen med småbarn aldrig kan planera nåt i förväg. Personen med sjukdom har ju större anledning till det mer extrema beteendet.
Jo må så vara men många har brutit vänskapen med mig av just den anledningen – sjuk och jobbig som aldrig kan träffas.
Jag kan verkligen förstå att man kan bli besviken för att en vän inte kan ta sig att boka in en träff ens i god tid, ja.
Men är det bara en sida av relationen som ska se till att boka in i förväg? Min bekant som jag sa upp vänskapen med hade själv inte tagit något intiativ till att ses på ett tag, men när jag föreslog en kaffe var det inte en tillräcklig effort från min sida.
Det låter som att ni hade fler problem än ett?
Det heter ställa krav.
Jag tycker inte egentligen att man kan kräva t.ex en viss mängd eller viss längd på umgänget, men ifall båda har väldigt olika syn på hur ofta och på vilket sätt man ska träffas och inte vill mötas halva vägen så kanske inte den vänskapen är så viktig.
En del människor är ju bara allmänt knepiga, kanske är hon sån. Men det kan ju också bero på vilka signaler man sänder ut. Alltså om man får känslan av att någon bara hör av sig för en kaffe för att man måste vänta i stan några timmar mellan olika ärenden, samtidigt som man aldrig bjuder in den personen på större firanden där andra vänner är inbjudna eller aldrig kan planera in en längre träff. Då är det ju inte konstigt om det känns som att personen vill hålla tex helgerna öppna ifall något roligare skulle dyka upp. Eller att man bara är ett tidsfördriv. Men det beror ju på hela sammanhanget, hur kontakten är och vilken typ av vänskap man har.
Jag har små barn, sjuka föräldrar, karriär och hus. Det finns extremt få människor som jag är beredd att ändra planer och rutiner för om premissen är att ses på en spontan kaffe utan att man också ses under mer planerade sammanhang som middagar, födelsedagar osv. Du får antingen båda sorterna eller inget från mig.
Fattar vad du menar. Tycker det blir enormt stressande att känna att det finns en massa krav kring umgänget… De vänner jag har i mitt liv nu har jag försökt vara tydliga med och det känns skönt!
Nej det finns knappt några kravlösa situationer. Klart det blir svårt med för höga krav men lite krav på träffar och att man håller vad man lovar är inte konstigt för att hålla liv i en vänskap.
Varför umgås inte Hanna och Saga i Stockholm? Varje gång det bär av utomlands är dom fastklistrade i varandra men så fort dom sätter foten på svensk mark är det som att dom knappt ens känner varandra. Jättemärkliga vänskaper hon har Hanna
De är väl inte vänner på riktigt. De har ju ingenting gemensamt heller. Fattar inte hur de kunde vara i Spanien så länge? Men saga gillar väl när det är gratis.
Saga verkar absolut dra sig till allt som är gratis.. riktigt Snålis Sundberg, men nu kanske de blivit ovänner eller något, hade ej blivit förvånad
Hur mycket stämmer det att Buster köpte lojsans Birkin på dh gate (gula appen), som ngn skrev här igår?? Hade ju vart sjukt ahha
Sjukt troligt? Ja.
Ju mer jag tänker på det, ju mer troligt känns det. Du som skrivit om det och att han sa det när han var arg på fyllan. Vi (jag) vill höra allt!!!
Nej men sjukt kul, fatta vad arg hon ska ha blivit. Vill också höra allt!!!
Haha! Lojsan är arg som ett bi!
Varför tror man ens en sån grej om Buster? Är det helt orimligt att han köpt en äkta väska?
Alltså i andra hand så kostar den typ 200-300k, har han så mycket pengar att lägga verkligen?
Lägg till väntelistan om det är i butik…
Japp.. men billigare om man köpt i butik än andra hand, så troligtvis har han ej fått möjlighet till o köpa i butik så isf andra hand vilket mkt dyrare
Fast om den är från dh gate så är den väl inte begagnad, då är det väl mer troligt att den är fake.
Hade varit så kul om någon härinne var ett riktigt modeproffs och kunde skilja äkta väskor från fakes. Hon använder ju sin Birkin varje dag så borde ju finnas tillräckligt med bilder på den iaf haha
I somras (om jag minns rätt) var det nån här so. Skrev att hon hade köpte Hermes tofflor
Därifrån till henne och hennes dotter. Och i podden hade hon klagat över att hennes dotter hela tiden gled /snubblade på sandalerna(kina kvalité). Så tror absolut att kan stämma. Tror inte de skulle ha råd med så mycket märkessaker.
Måste störa henne enormt att de bor ute i Sollentuna
Vag ska jag bjuda på när jag ska ordna jul-fika? Förslag på favoriter?
Skagenröra!
Skagenröra bjuder man inte på, det ger man bort!
Pepparkakor och julmust.
Jag älskar mjuk pepparkaka och snöbollar med vit choklad som är rullade i kokos eller florsocker (finns massor av recept online). Saffransmums är ju gott också.
saffranskladdkaka
https://brinkenbakar.se/saffransblondie-med-vit-choklad-lingon-och-mandel/
Och den här:
https://fredriksfika.allas.se/fredriks-mjuka-kakor/pepparkakskladdkaka/
Tror ni att Tiingelinns äldsta har hittat saker om sin mamma?
Hittat leksakerna i garderoben? eller vad menar du
Nej, det som skrivs
Så små som har TikTok. Hemskt 🤯
Vill ha choklad. Har bara surt 🤯😩
Jag har choklad, är du snäll kan du få.
Jag är jättesnäll 🙏🏻
🍫
Jag har en kexchoklad i skafferiet. Den är min.
Jag tog den nyss.
Ugh jag med men äter jag choklad under mens får magen ett utbrott så surar chokladlös
Åt precis upp en hel noblesse-ask
Omg!!!!!!
Köpte Marabou med jordgubbar i. Så god.
Eller hur
Det absolut bästa med helg/lediga dagar är att man inte har några måsten. (Visst man måste äta och så..) men bara kunna göra vad man vill och känner för, är man trött kan man sova hela dagen, bara vara.
Du har inte barn hör jag! Nej men herrgud vad jag saknar mina helger när jag var singel där jag kunde gå en låååååång promenad på förmiddagen, vila på eftermiddagen för att sen möta upp någon vän ute för att typ ta en drink! Drömdag
Kan man bara ha en sådan helg som singel?😆
Haha eller hur, någon verkar ha en kontrollerande partner
Being barnfri is the life
Har barn men har ändå sådana helger. Vuxna barn is the shit 😁
Allt handlar verkligen om huruvida man har barn eller inte… och ja, jag har barn, så är inte en galen barnfri men till och med jag börjar tröttna. Alla vägar leder verkligen till barn.
Även innan barn avskydde jag helger där man gjorde ingeting.
När jag fick barn älskar jag helger. Rutiner for life
Tips. Skaffa rutiner då och inte barn 🤪 ooobs sagt med glimt i ögat jö.
🤪🤪🤪 heltokigt svar 🤪🤪🤪
Äsch, var inte sån nu.
Ja det är underbart! Älskar lediga dagar och friheten
Är detta feminism? Peg ikväll i idol https://www.instagram.com/p/DRXscM-DGOi/?igsh=MXY4c3FrdWpraGwxaQ==
Det är Abba-tema. Ska hon låtsas vara Madonna i den där videon?
Varför har hon en fastklistrad konfetti i fejjan
Är idol juryn extra jobbig ikväll? Vilka plattityder, som att de sitter och sover.
Känns typ inte kul med ÖS längre. Vad man än skriver så klagar folk. Vad är okej att skriva om egentligen?
Barn uppenbarligen
Och om Hanna T så länge det är något negativt.
Haha vad har du fått det ifrån? Det är ju alltid skäll så fort någon tar upp henne.
Var*
Kul att du är här i denna tråden då du är en av dem som förstör alla kommentarsfält.
Vi är flera, älskling. 🤯🤭
Nej, tvärtom. Det är ju då alla barnlösa klagar och gnäller om att det här är ”Familjeliv”
Barnlösa klagar nog inte, de blir nog mest ledsna över att andra har fått ett barn. Du menar nog barnfria.
And here we go again…..
Håller med. Folk är så otrevliga och fultolkar precis allt man skriver.
Har verkligen blivit tråkigt
Ja tyvärr. Har fått kommentarer som gjort mig nedslagen och känt mig misstolkad
Ta inte åt dig ♥️
Jag tycker det har blivit tråkigt härinne av två anledningar, dels för att kommentarsfältet ibland bokstavligen drunknar i frågor från mammor till andra mammor och dels för att det är någon/några som sprider sjukt dålig energi? Vet inte om det är samma person men är väldigt tydligt att någon hänger härinne bara för att ge dryga svar till alla andra.
Sen tycker jag inte heller att det blir några spännande diskussioner längre. Tycker nivån på ”skvallret” etc är samma som innan men kommentarer som tidigare fått igång värsta samtalet får typ max en like och kanske något enstaka svar. Tycker det är trist!
Håller med allt. Också när varje skvaller eller försök till diskussion om skvaller blir ifrågasatt med folk som ej har kollat, eller bara är negativt inställda – tråkigt!!!
Men exakt. Fattar inte varför man känner sig tvungen att kommentera varenda gång man inte håller med någon annan eller att man måste börja gorma om hur ointressant någon annan är? Alla tycker väl olika och orkar man inte prata om någon man inte tycker är intressant så är det ingen som tvingar en?
Jag är mest trött på de som maniskt måste vara negativa åt allt.
”Tips på goda tillbehör till tacos?”
”Tacos 🤮 fy fan vad äckligt”
Osv.
Håller med! Även såna som svarar på trådar som specifikt söker någon som varit med om samma, men de inte varit med om det.
”Någon som brutit benet? Har några frågor.”
”Jag har aldrig brutit ett ben!”
Bean soup theory.
En fråga. Bor du i Skåne? Vill veta om du kanske är en jag vet
21:58
Håller med. Hur kunde det vända så fort?
Kanske började det när Camilla tog bort block-listan nu när jag tänker efter lite
Om Alice med köket 😴🥱💤
Så himla trött på det
Okej såhär. Hur kan vi göra det bättre? Ge alla förslag ni har.
Jag kan tänka mig att det hjälper att ignorera alla riktigt dryga kommentarer. Ser ofta att det blir långa tjafs som inte alls är bra diskussioner utan bara tjafs som sagt, såna kan vi försöka undvika genom att om någon har en annan åsikt och ni märker att den inte är ute efter en normal konversation så avsluta bara.
Försöka läsa kommentarer under en tråd så man inte skriver samma svar som redan finns och det blir långa trådar om samma saker.
Ser ni att det skrivs mycket om ett ämne eller en person och ni inte känner att det är superviktigt att ta upp, avvakta till nästa ÖS. Så kan vi få variation och det blir mindre risk att någon irriterar sig på att scrolla igenom samma ämnen/personer.
Jättebra idéer! Detta ska jag tänka på!
Fråga sig om det är något man måste eller vill skriva om och varför? Samt hellre snälltolka än fultolka då folk kan vara alldeles för hetsiga på att bli tokiga över allt möjligt pga orsaker, se andra som fel oavsett vad fastän det inte måste vara så..
Det måste jag tänka på, att snälltolka. Eftersom det är mycket dryga kommentarer blir det tyvärr att jag läser de flesta kommentarer drygt. Så om någon skriver minsta ”varför” ser jag det som ett ifrågasättande och inte som en vanlig fråga. Inte för jag brukar hoppa på personen men ändå, tänker iallafall att den bara vill vara jobbig 😅
Ni som varit eller är sjukskrivna, hur lång sjukskrivning har ni fått åt gången? Jag får några veckor åt gången därefter nytt läkarbesök
Beror nog på varför personen är sjukskriven.
Absolut det vet jag, ville bara höra hur olika det ser ut ändå
Ja, har varit halvtidssjukskriven. Tror de förlängde fyra veckor åt gången.
Jag får tre månader utan problem, men jag har en allvarlig livshotande sjukdom
Berätta mer?
Vad vill du veta?
Allt
Beror på varför man behöver vara sjukskriven.
Jag har fått 4 veckor 100%, 4 veckor 50% och 4 veckor 25% sjukskrivning med endast ett läkarbesök. Depression och utmattning.
6 månader. Depression.
Tips på bra vinterskor? Behöver nya men hittar inga! Köpte hem ett par från Columbia men de var så sjukt smala #högaVristerSyndromet
Köpte också Columbia, helt omöjliga. Tretorn funkar för mig.
Verkligen! Jag hittade dessa dock vad tror du? https://www.sneakysteve.se/kay-u-chestnut Jag läste om Tretorn men folk skriver att de är smala och inte bra för oss med höga vrister. Inget hopp haha
Kolla på Merell? Jag hittade ett par superfina på second hand, liknar modellen ”Thermo Kiruna, Frosty”. Har som en vattentätt plastdetalj längs ovansidan av skon. Väldigt lätta, rymliga och sköna i alla fall.
Jag köpte mina på Lager för 157 kr, supersköna.
Hur fasen kan man ha ”fobi” för kvinnliga artister?
Lyssnar inte på någon och så fort jag hör en tjej sjunga stänger jag av ljudet.
Så jäkla mysko.
Tror inte det är en fobi. Men det är väl bara att lyssna på det du gillar i stället. Så är problemet löst.
Jag tror du är rädd för vaginor.
Gäller det alla slags kvinnoröster? Du kanske bara inte gillar ljusa röster. Lyssna på någon kvinnlig artist med mörkare röst.
Fråga dig själv vilka känslor det väcker att höra en kvinna/ tjej sjunga
Kan man ha fobi för bananer kan man nog ha fobi för allt…
Kom att tänka på när Felicia Aveklew opererade sina bröst och filmar när hon visar sina nya bröst för sin pappa.. är det bara jag eller känns det lite konstigt? Hade inte visat mig naken för min pappa i vuxen ålder…
Har solmadawi på Instagram separerat?
Varför tror du det? De verkar så gulliga ihop ju
Seriöst vad arg jag är på mina totallt respektlösa grannar, än en gång kom deras skitglin till ungar hem sent och levde om i vanlig ordning! Slamra dörrar, skrikfnissa, flams och stök innan det blev lugnt över en timme senare. Väckte mig vid midnatt med allt detta och nu kan jag inte somna om 😖
Förstår att det är störande! Bra öronproppar och/eller brusreducerande hörlurar är din vän i det läget.
Har du provat säga till dom hur mycket det hörs? Jag förstår fullt att det är störigt med grannar som lever om den tiden, men att prata med sina grannar är en underskattad lösning 😊
Jag är precis i den situationen du beskriver, 35 år, nytt krävande (jätteroligt) jobb, två små barn, hus, man och en lite skröplig mamma som jag verkligen vill prioritera. Mitt jobb är socialt krävande – både i att jag träffar många olika människor och behöver ha en god relation med dem. På helgerna är jag inte så sugen på att vara social med vänner med andra ord, orken finns inte. Min återhämtning är att vara hemma med familjen (min mamma inkluderad) och ägna mig åt mina intressen. Träffat vänner utan barn ett par enstaka gånger den här terminen, med barn några fler gånger. Märker också att nu är barnen i en ålder där det blir mycket kalas och kompisträffar och då får jag hålla till godo med att umgås med kompisarnas mammor. Det gör mig inte så mycket, de är trevliga. Håller kontakten med en handfull av mina egna vänner digitalt. Lyssnade på Kropp & Själ där de pratade om stress och återhämtning och att det kan se väldigt olika ut beroende på hur resten av ens liv ser ut. Det du längtar efter att göra är din återhämtning.
Har huumlaans bebis kommit??