Text i det stycket överst:
Me realizing I need to wake up early, get ready for school and do homework for the next 12 years and I’m not even the one goingText i klippet längst ner:
Hahaha on point
Tänker ofta på att man inte förstår hur enormt mycket ansvar för resten av livet det innebär att bli förälder? Man TROR att man förstår men man gör liksom inte det. Det är ett så stort och viktigt ansvar dessutom! Att vårda ömt och uppfostra rätt små människor så de blir bra stora människor sen. Jag som jobbar med den här målgruppen ser hur medvetenheten ökar kring att skaffa barn (hand i hand med att barnafödandet minskar något) – det är ett så enormt stort åtagande, framför allt för oss kvinnor om man tittar på statistik kring hur ojämställt hemarbetet fortfarande är mellan män och kvinnor. Att skaffa barn är det bästa men också viktigaste beslutet jag tagit 🤍 I Baby Journey finns massa bra info om familje-ekonomi, jämställdhet, mallar och budgetar man kan ta del av om man vill.
Ajabaja Michaela Forni, borde inte du som en av Sveriges äldsta influencers veta bättre än att bryta mot marknadsföringslagen på det här viset?
Att peta in ”I Baby Journey finns massa bra info om familje-ekonomi, jämställdhet, mallar och budgetar man kan ta del av om man vill.” absolut sist i texten är inte hur man ska göra när man publicerar reklam och det tror jag helt ärligt att Michaela också vet, så många gånger som hon genom åren gnällt över att jag påpekat just det.
Vad tror ni det beror på, att hon gör så här?
Hjärnsläpp eller medveten slapphet? Jag tror faktiskt på hjärnsläpp, om jag ska vara ärlig. Kanske är det just insikten om att hon har tolv år av läxor framför sig med varje unge, innan ljuset ens börjar anas i slutet av tunneln, som ställer till det. Bara tanken på det får min mustasch att krulla sig.
Hualigen!
Föregående inlägg 
Visst visst man ska hjälpa dem med läxor osv när de är små.. största chocken för mig var att ha tonårsdöttrar. Yeezus vilken utmaning 😅!
Småbarnsåren är ju de lätta. Det är sen det börjar. Se till att ingen blir mobbar/mobbar, inte är utanför, kommer efter i skolan, blir groomad på nätet, blir indragen i kriminalitet, hamnar i dåligt sällskap, super ihjäl sig på fester, hamnar i dåligt sällskap, inte mår dåligt psykiskt… the list goes on.
Nä du ska hjälpa dem med läxor i 12 år…så blir det såna där ”barn” som tar med sig mammis på anställningsintervju. Nä usch.
Att hjälpa med läxor är ju mer än att göra läxan åt dem. Beroende på ålder så kan det handla om att hjälpa att komma ihåg läxan, hjälpa att ta sig tid att göra den, ibland hjälpa på vägen om de fastnar i något steg osv osv.
Vet inte om det anses coolt att inte hjälpa sina barn, jag tycker det är ett sundhetstecken att man hjälper barnen, ger förutsättningar att klara det, stöttar osv. I dagens samhälle är det knappast barnen som får hjälp med läxan hemma som är problemet.
För äldre barn är det väl dessutom snarare att diskutera läxan men dem. Rätt viktigt att träna barnen i att reflektera och utmana sina tankar i dagens samhälle och alla dess filterbubblor
Jätteviktigt!
Jag har en underbar video på min son som 8 eller 9 år när han gör läxan och avslutar med tummen upp mot kameran. Han filmade själv, vi föräldrar gjorde något annat. Och har alltid gjort läxorna själv, enda jag verkligen minns är när jag hjälpte honom med fantasin på svenskan och bilden, att tvingas ”komma på” gör/gjorde honom extremt frustrerad. Nu går han första året på universitetet, sökte själv, ville flytta själv (annat land) etc. Underbar kille!
På tal om barn; snacka om att det svinroliga poddavsnittet med Miss Inga TVÄRDOG efter att du tog upp barnämnet 😂. Det hade passat bättre i nästa avsnitt känns det som.
Vad det beror på att hon gör så?
Givetvis för att det är alldeles för få och milda åtgärder mot influencers som inte reklammarkerar sina inlägg. De åker dit alldeles för sällan och de få gånger de faktiskt granskas och åker dit får de bara lite böter.
Det behövs rättsliga konsekvenser som KÄNNS och som fungerar avskräckande.
Såg den där originalposten igår. Är visserligen inte förälder själv, så visst är den väl egentligen inte för mig, men har svårt att relatera till den pga att min mamma inte direkt hade det ansvaret för mig eller verkade känna något sånt ansvar heller som förälder. Hör också hur mina kollegor pratar om sina barn, hur de stöttar och donar och fixar, och kan i vuxen ålder fortfarande bli lite avundsjuk på de som har en fin mamma som på riktigt bryr sig om sina barn.
Relaterar. <3 Mina föräldrar tog ansvar för det som är basic, typ kläder, mat, bostad och så, men det känslomässiga struntade de i och/eller hade inte insikt i hur mycket det behövs. När jag var lite var jag alltid så avundsjuk på de med stöttande föräldrar. Föräldrar som applåderade och sa "wow vad fint!" när barnet gjort någon liten sång- eller dansshow i vardagsrummet osv… Mina föräldrar hånade mig för allt sånt. Som vuxen tror jag fortfarande folk är ironiska när de säger att jag är bra på något.
💗💗💗💗🍀
Mina var exakt likadana. Jag tror inte folk hånar mig, men hade en period då jag hade ett extremt stort bekräftelsebehov. Behövde liksom att alla tyckte om mig och praisade mig. Usch. 😅
Relaterar ❤️🩹
Mila, rekommenderar dig att läsa ”Dig blir det aldrig något av” av Peter Pohl.
Fast…att du ens vet om det här fixandet och donandet bland dina kollegor (det är samma hos oss) får en att undra om det verkligen är enbart för barnens skull.
Tror verkligen det ligger något i det! Att många har ett kontrollbehov och även vilja försöka framställa sig och sin familj på rätt sätt.
Exakt. Min pappa (min mamma dog ung) fixade mat, kläder och husrum, men typ allt annat löste man själv. Han skjutsade ibland till nån aktivitet, och kom och tittade på luciafiranden och ibland skolavslutningar. Kan typ bli avundsjuk på barn vars föräldrar är med på ALLA aktiviteter och träningar. Och skjutsar överallt. Och som bryr sig om sitt barns psykiska mående .
Tror tyvärr det är svårt i dagens samhälle. Du förväntas jobba ihjäl dig men samtidigt uppfostra de absolut bästa barnen, bli ditt bästa jag och närvara på exakt allting och i vissa fall (som för din pappa) sköta allting på egen hand, utan en annan förälder.
Mina föräldrar tog också hand om basic för att de var tvungna, inte ville de laga mat osv. Fick reda på igår att båda två trodde jag hade ett självskadebeteende i tonåren, de trodde jag ville dö men gjorde inget. Jag började storgråta när jag la på samtalet. Hur kan man tro att sitt barn är självmordsbenägen men inte göra något? Brydde de sig så lite? Mådde ju skit pga en livslång sjukdom, gör det än idag! Avrundar folk som har haft i alla fall en bra förälder.
Har inte barn men mina syskonbarn är jätteviktiga i mitt liv. Att läsa hur jobbigt med barn är inte kul,många kämpar med IVF och missfall.
Att man inte vill ha barn av någon orsak betyder inte att man hatar barn eller föräldrar. Mitt liv har bara inte blivit så att jag fått barn. Glädjer mej också över mina vänner som kämpat få barn blivit gravida. Barn är ingen rättighet eller självklarhet.
Samma här. Älskar mina syskonbarn över allt annat. Sitter barnvakt åt vänner när det behövs. Umgås gärna med kompisar som blivit mammor och har inget emot att ses i en lekpark om det underlättar för dom. Lever inget tonårsliv utan snarare ett liv där ett barn skulle passa in rätt så bra. Har inte aktivt valt bort barn, har nog bara inte träffat någon som velat ha barn med mig och därför har inte frågan varit aktuell att ta ställning till.
Precis! Samma sak här. Har tre år kvar till femtio så barnfrågan är inte aktuell. Har bara levt ett liv så det inte blivit barn. Inget jag direkt sörjer,även om jag gärna haft barn.
Har folk i min omgivning som kämpat för att få barn. Barn är inget man ’skaffar’. Förhoppningsvis är det ett gemensamt beslut av de som verkligen vill ha barn. Även att man kan ge barnet ett bra liv.
Vid 47 kan du ju fortfarande bli gravid om du vill. En annan sak är att du inte vill.
Nja. Är på väg in i klimakteriet. Inte lockande med en tonåring vid sextio.
Det förstår jag och menar självklart inte att du väljer fel, du väljer vad som är rätt för dig. Min enda poäng var att det är ett val du gör.
Vad vet du om hennes hälsa? 47 kan mycket väl vara försent att bli mamma första gången.
Vid 47 är det absolut inte en självklarhet att kunna få barn.
Har jag inte påstått heller.
” Vid 47 kan du ju fortfarande bli gravid om du vill”
Nej, det räcker oftast inte med att man vill i den åldern.
😴
Men borde inte.
Det tror jag alla föräldrar är medvetna om. Men det är jobbigt att ha barn, det är ingen som förringar de som kämpar med ivf för att folk säger att det är jobbigt att ha barn.
OT men haha Paulas clickbait när hon lägger ut en bild på sig och Hugo i solnedgång och skriver typ ”Ett svårt beslut har tagits, men det blir bra såhär också”, så man ska tro att dom typ ska skiljas. Dom har då ställt in en resa över jul och nyår pga sin nya hund. Tycker man inte själv att det blir löjligt? Aja det var ju åtminstone rätt beslut att inte åka.
Hahahahaha
Jo vi förstår det enorma ansvaret, därför väljer vi bort det.
Och missar också otroligt mycket. Ansvar är inte farligt.
Men varför bryr du dig om vad andra missar, de kanske inte missar ett skit utan bara du som tycker det är skoj att ta hand om barn?
För att den nuvarande trenden av lågt barnafödande är just det – en trend. När pendeln slår tillbaka och självförverkligande och individualism inte värderas lika högt blir det inte lika kul.
Det finns ju ingen logik i det argumentet överhuvudtaget? Du menar att du som har barn just nu lider för att självförverkligande och individualism står högt i kurs? Du är alltså inte nöjd med dina val?
Det där bemöter inte mitt argument utan försöker attackerar mig som person. Klassiskt ad hominem. Jag skaffade b la barn för att jag ville, för att det ligger i vår natur och för att det är samhällsnyttigt. Min poäng handlade om hur samhällstrender påverkar synen på föräldraskap och varför många kvinnor just nu väljer bort barn.
Herre min jesus. Lova att du outsourcar läxhjälpen till dina barn… Hint: om samhällstrender påverkat synen på föräldraskap gäller det inte bara ”andra.”
Det är ju inte trend som i trendigt.
Nej du skaffade inte barn för att det är samhällsnyttigt, kom igen! 😄 Du gjorde det endast pga ditt första argument.
Kvinnor väljer bort barn för att de kan!
Det värderas inte högt nu, tyvärr. Vad är det som inte ska bli kul?
Inte farligt, men inte så kul. Man missar alltid nåt, hur man än väljer i livet. Vill man inte ha det ansvaret ska man ju inte ta det såklart. Jättebra att man får välja, oavsett inställning?
Låter toppen i några år.
Eller hela livet, alla är olika.
Föräldrar eller speciellt morsor idag övertänker allt. Det är inte du som ska göra läxor i 12 år, det är ditt barn. Du hjälper till lite dom första åren. Sluta curla, låt barnen göra saker själva. Dom stärks av det.
Well, du måste ju hjälpa till att planera och strukturera läxläsning. Rätta matten så det blir rätt, kolla rättstavning och lyssna på högläsning. Jag hade iofs ingen som hjälpte mig som liten så kanske därför jag lägger ner ganska mycket tid på just läxor. Sitter alltid med. Det plus att jag tycker skolan är så pass viktig.
Jag är uppväxt med två heltidsarbetande föräldrar och hade noll hjälp med läxläsning. Jag har en universitetsutbildning och hyffsad lön och inte är jag unik bland mina vänner heller så jag tror faktiskt inte att du ”måste.”
Samma här. Tycker ändå mina föräldrar varit fina och engagerade föräldrar, men kan inte minnas att de någonsin hjälpt till med läxor annat än om jag specifikt bad dem om hjälp (vilket hände extremt sällan). Tog mig igenom både skolan och juristutbildningen med höga betyg så uppenbarligen är det faktiskt inget man måste.
Att sitta med tycker jag är jättebra. Då får man ju en chans att prata med barnet om läxan och skolan, får en uppfattning om hur barnet funkar kring ämnena osv. Tror inte alls att något barn tar skada av att föräldrar engagerar sig i läxor och annat. Tvärtom. Mer tid åt barnen!
Nja. Tror inte heller det skadar sitta med när ens yngre barn gör läxor. Tror absolut det skadar att sitta med i tolv år…
Varför skulle det skada att en förälder sitter med när en tonåring gör läxan? Alltså, inte gör läxan åt den men sitter med när den görs? I tonåren är det kanske viktigare än någonsin att ta sig tid att lyssna
Och även tonåringar mår bra av engagerade föräldrar. Är stor skillnad på att göra sakerna åt dom eller att vara engagerad.
För mycket curlande leder enligt forskningen till vuxna som inte litar på sin förmåga att klara av situationer, saknar självförtroende och blir deprimerade.
Att vara engagerad och sitta med sina barn när de gör skolarbete är inte att curla.
Att sitta med sitt barn varenda gång det gör läxor i tolv år är definitivt att curla det.
Ok, jag håller inte med dig men vi ska ju inte uppfostra något barn ihop ändå 😊
Haha, nej det var ändå tur det 🙂
Varenda gång? Varför överdriver du det som sägs?
Låt mig gissa att den forskningen också definierade vad de menade med att curla?
Åh vad jag håller med dig 15.15.
Har flera såna curlade barn i min närhet. Det är väldigt mycket som dom inte ”kan” göra, för dom har aldrig fått försöka själva.
Att ha en förälder som sitter bredvid när man gör läxor när man är tonåring… nej.
Att ”prata med barnet om skolan”, att ”ta sig tid att lyssna”, är ingenting man gör under läxläsning ju. Då är det koncentration som gäller.
Exakt, jag pratade mycket om skolan med min son, men läxorna gjorde han alltid själv. Han behövde det för koncentrationen. Jag hade bara stört honom.
Du kan ju läsa i det här kommentarsfältet hur kul det är med föräldrar som bara bryr sig om det som är basic i form av ansvar och engagemang.
Det är sant att den här diskussionen hade varit mer intressant om vi haft objektiva kriterier för vad ”engagemang” innebär.
Ja, och vad som är att curla också.
Sant.
Du måste verkligen inte rätta matten eller rätta stavningen, det är skolans jobb. Däremot är det ju bra att sitta med och vara tillgänglig för frågor eller finnas som stöd, samt att påminna och strukturera vid behov. En klok lärare sa till mig en gång att läxor ska barnen klara av att göra själva i annat fall har skolan misslyckats.
Brukar försöka ha koll på vad barnen har i läxa = vad de gör för tillfället, är det t.ex. matte så kan man koppla det de lär sig om till situationer i vardagen, kanske göra någon utflykt eller besök på museum, se en film kopplat till ämnena osv, hjälpa till att ge bredd och öka intresset. Sitter ibland bredvid och förklarar om det är något svårt moment, men att sitta bredvid varje dag för alla läxor även med tonåringar låter ju helt galet, mycket går väl dessutom på att läsa texter och fatta och komma ihåg? Och året efter kanske de flyttar hemifrån och börjar studera på universitetet, där krävs ju egen planering på en helt annan nivå. Man släpper såklart lite i taget men behåller intresse för vad de gör, frågar och finns där om det är något särskilt.
Tycker det låter mycket klokt!
Låter sunt i mina öron..
När jag var lärare i mellanstadiet några år så var det viktigt för mig att jag kunde se vad eleverna stavade fel på, då tog jag upp de reglerna framför hela klassen.
Känns lite som att slå in öppna dörrar dock, de allra flesta förstår nog att det är ett åtagande att skaffa barn och de som inte gör det är garanterat ointresserade av Michaela Forni och henes blogg. Sen är det ju verkligen toppen med alla hjälpmedel och appar som finns för att hjälpa en med administrationen men jag skänker ändå en tanke till 30-50 talisternas ensamstående eller heltidsarbetande mödrar som gjorde jobbet utan att framhäva sig själva och sin ansvarsfullhet var tredje minut.
OT. Svt,s svar i Aftonbladet om Gvfö. Inte ens svt kan styra kärleken. Jaha. Chansen att man flyttar ihop med nån totalt okänd och får det att funka,den är nog inte stor.
Gvfö måste dra tittare,annars skulle det väl inte sändas. Vem vill ställa upp nästa gång.
Den här säsongen var verkligen en katastrof. En krönikör i Sydsvenskan skrev något träffande:
”Det är så totalt oknullad stämning. Alla går runt och pratar om hur de tänker, känner, upplevt, bearbetat. Ett stort jäkla reflekterande – och nästan inget faktiskt upplevande.”
Psykologerna borde ändå ha ett par basic kriterier ifall deltagarna är stabila nog att dejta öht (oberoende av matchning). Om nej, tack och hej!
Håller helt med dej. Allt för bra tv. Undrar hur många som ställer upp nästa gång.
Unpopular opinion, men jag har så svårt att bry mig om att influencers skiter i att reklammarkera. Jaaa, jag fattar att rätt ska vara rätt och hur skulle det se ut om alla osv osv. Men nej, jag har svårt att känna något kring detta.
Vet inte hur unpopular den är, känns som om den enda som riktigt bryr sig om detta är denna bloggs innehavare som byggt sitt varumärke kring det men folk i allmänhet rycker nog mest på axlarna och går vidare med sina liv.
Är väl samma sak som att jag inte bryr mig om du får fel beställning på ett café. Men det är ju deras jobb att göra rätt för sig även om det inte påverkar mig.
Merparten tittar nog hellre på en nymålad vägg som torkar än att läsa om icke reklammarkerade inlägg. Inläggen används av många som en förevändning att vara spydig och elak mot den som inte har reklammarkerat.
jag behövde aldrig hjälp med läxorna
det är bara småglin med paddor och cartoon network som behöver hjälp, så ta bort de störande momenten
😴
Ingen annan som reagerar på hur hemskt det är om det är bloggbevaknings läsare som tränar barn i stavning och läsförståelse…?
Jag har påpekat det många gånger. Men ankdammen är inte så stor som tur är.
Jo, jag har tänkt på det många gånger. Men de vill ju inte lära sig heller utan blir bara arga och sura på alla sPrÅkpOliSeR…
Gäsp
Men ni språkpoliser lär inte ut. Ni pekar bara ut felen.
Hur mycket matte tror du tex man lär sig om läraren bara skriker att det ska vara fem och inte sju. Man fattar ju fortfarande inte hur man ska räkna då.
Vill ni verkligen folkbilda så var lite mer pedagogiska och konstruktiva. Lovar att de som stavar fel lättare tar till sig det då. Om det nu är det som är ert syfte.
Om du skriver fel, och någon rättar, så är det ingen som skriker. Och du ser hur det ska vara, så då lär du dig, om du bara vill.
Men va, om någon stavar något fel och en annan person påpekar det, hur ska man förklara det mer pedagogiskt och konstruktivt än ”såhär stavas det” 😅
Skaffa aldrig barn – det är svaret. Om man gör så är man medskyldig till lidande som barnet upplever.
Haha vilken punchline på den här diskussionen!