Alexandra Nilsson medverkade nyligen i SVT där hon berättade varför hon inte vill ha barn – och reaktionerna lät sannerligen inte vänta på sig. Mitt inlägg om saken hittar du här.
Få saker upprör mer än kvinnor som aktivt valt bort barn.
I ett uppföljande inlägg skriver Alexandra nu att hon inte är ett dugg förvånad över de starka reaktionerna, men desto mer äcklad över kommentarerna om “vem som ska ta hand om henne på ålderns höst”.
Hon pekar på det uppenbara – och en smula skenheliga – i resonemanget:
Att förvänta sig att ens barn ska bli ens framtida vårdare är knappast mindre egoistiskt än att välja bort barn helt.
Som volontär för Äldrekontakt vet Alexandra dessutom att ensamhet inte försvinner bara för att man har barn.
Hon berättar att många äldre med barn ändå lever ensamma, och menade att det handlar mer om samhörighet än om familjeband.
Hon avslutar sitt inlägg med en syrlig poäng:
Att det här antagligen inte handlar så mycket om barnfrågan – utan om att en kvinna vågar gå emot normen.
Hade jag varit man hade jag nog velat bli pappa för länge sen – det verkar ju hur nice som helst. Man blir hyllad för minsta lilla, förväntas inte ta samma ansvar som mamman och slipper dessutom all mom-shaming. 🙃
Jag fattar inte, hur är det själviskt att inte skaffa barn?
Föregående inlägg 
Håller med A här, man måste får välja själv.
Naturligtvis väljer man själv.
Det går utmärkt att känna sig lycklig och fullkomlig även om man valt att avstå från att skaffa egna barn.
Man behöver ett inte ens känna sig barnlös eftersom världen är fylld av härliga ungar som man kan lära känna/ ta hand om/ älska ifall man önskar.
De barnlösa känner nog inte så då de vill ha barn men inte kan få. Det är ju inte samma sak att få egna som att ta hand om någon annans.
De barnlösa har inte per automatik tolkningsföreträde.
Glad att människor tänker efter om de verkligen vill ha barn eller ej istället för att bara göra som alla andra. Hela världen blir en bättre plats om de barn som kommer till världen är efterlängtade och kommer till föräldrar som gått in i föräldraskapet av fritt val och med öppna ögon för vad det innebär. Oerhört fascinerande att så många fortfarande blir provocerade av kvinnor som väljer bort barn. ”Feminismen har gått för långt”?! Eeeh, menar personen att man ska tvinga kvinnor att skaffa barn eller vad?
Det blir ju verkligen att förminska kvinnor till att enbart vara barnmaskiner. Riktigt obehagligt med människor som ifrågasätter kvinnors val.
Inget har fått mig att förstå frivilligt barnfria mer än att själv få barn. Jag ångrar inte barnen, men så jävla kul är det inte jämt. Man ligger liksom inte vid poolen på Mallis med en drink i handen och tänker ”Fan, det här hade varit så mycket härligare om man fick jaga runt ett par ungar som inte kan ta reda på sig själva”:)
Åt andra hållet däremot, det hör man hela tiden; föräldrar som önskar sig egentid, lugn och ro.
Jag trodde att jag skulle bli mer uppoffrande och mindre egoistisk av att få barn men det sitter långt inne alltså, jag uppskattar egentid väldigt mycket! Kanske mer än innan då jag hade obegränsat av det och nu i efterhand kan se att jag inte nyttjade all min tid till något vettigt. Jag uppskattade inte egentid på samma sätt som jag gör nu, jag tog det bara för givet.
Hear hear!!
Tack för att du delar med dig, inte alla som vågar erkänna de komplicerade känslorna som kan finnas!
Min man har (snart vuxna) barn, och säger ärligt att han tror att hans liv skulle ha varit bättre om han hade gjort ett annat val (säger naturligtvis inte detta till barnen, men till mig). Kände väl pressen. Det betyder inte att man inte älskar sina barn, och inte gör sitt bästa som förälder, men man känner sig själv bättre med åldern. Det är OK att känna så, så länge man tar ansvar för sina val.
Jag helt för att folk väljer själva. Jag bryr mig inte om folk skaffar barn eller inte. Men det är som att alla glömmer bort att småbarnsåren är få, jaga unga runt poolen slutar du med efter några år. Hela den här diskussionen om barn eller inte barn blir så onyanserad. Men jag fattar, alla vill vara raljant åt alla håll.
Och irrelevant för ditt inlägg. Torka en i röven när man blir gammal syftar väl till att vi behöver mer folk som kan arbeta inom äldreomsorgen i framtiden och som är med och betalar skatt för att vi sen ska kunna få pension.
Fast det är också ett konstigt argument, det är ju inte som att det är enkelt att ha ansvar för barn efter småbarnsåren heller. Oavsett vad ni säger är det ett livslångt ansvar för någon annan. En del vill ha det så och en del inte, helt enkelt.
Jag ser ansvar som en naturlig (och önskad!) del av livet. Jag har ansvar över så många saker, inklusive min man om han skulle drabbas av olycka eller svår sjukdom. Samma sak gäller mina syskon och åldrande föräldrar. Jag har alltid haft minst ett husdjur och har det nu också = stort ansvar.
Min upplevelse är dessutom att de med vuxna självständiga barn har det bra mycket tuffare med sina åldrande föräldrar än med de egna barnen. Jag har två vänner som just nu går igenom enormt tunga perioder i livet med sjuka äldre föräldrar som behöver en massa hjälp, engagemang och tid. Båda mina vänner är ensambarn och den ena som också är singel sade gråtande till mig att allt hon önskar är att hon sluppit ta allt det här själv. Hon är helt knäckt över att hantera allt ensam.
Men givetvis väljer vi alla om barn eller husdjur passar in i våra liv. Vi väljer alla hur vi vill leva våra liv och det är jag så tacksam över eftersom det inte är en möjlighet i alla delar av världen.
Ja där är man olika, jag har gärna så lite ansvar som möjligt.
Ett livslångt ansvar som innehåller kärlek. Det verkar som en del glömmer det.
Jo men kärlek kan man få på många sätt.
Mina barn är i dag vuxna, jag vet precis hur långa småbarnsåren är, det var bara ett exempel. Ett annat exempel kan vara ”Man sitter sällan på finmiddag med en dyr barolo i glaset och tänker, vad kul det hade varit med cola i stället så att man kan vara redo att hämta tonåringar på fest när som helst”.
Eller ”Man ligger inte i sin säng en fredagskväll och tänker, vad skönt det hade varit om jag slapp sova och istället kunde ligga och titta på snap-kartan vart min dotter är och hoppas att allt går bra även den här kvällen”.
Hehe det påminner mig om en podd jag lyssnade på där en man brukade skicka Uber och plocka upp barnen efter träningar och annat.
Jag har 4 barn o har fått de med relativt långt mellanrum, skulle säga tvärtom dessa åren slutar inte ens när ungarna fyllt 18. Små barn små bekymmer och jaga ungar runt poolen elelr i trappor osv har jag väl nu sysslat med iaf 7 år non stop. Sinnessjukt lång tid.
Då har du ju en utdragen småbarnsperiod. Det är klart det är andra saker att fundera på när barnen är äldre, men just att jaga ungar runt poolen lät ungefär som att TS hellre läste en bok och slappade runt poolen. Just den typen av relax återfår man ändå relativt fort om man skaffar 2 barn med ganska kort intervall.
Det är bara gamlingar som fick de medelmåttiga 3 barnen och som var hemmafruar som anser att dessa år minsann gick fort. De har ju GLÖMT liksom.
Jag tyckte småbarnsåren gick FÖR fort, älskade tiden när barnen var små. Hade gärna haft den tiden ännu längre. 20 år innan skolåldern 😁
Så osmart kommentar ka.
Man hör också att det är en del som inte har barn, som kommenterar som om dom är föräldrar, och skriver att dom önskar att dom valt bort barn.
Va? Vem säger det? Vilket sätt att förminska människor som har det svårt och vågar erkänna något så jobbigt!
Hurra, den här diskussionen igen! 🥳🥳
Så när folk klagar på mamma-inlägg så ska man scrolla vidare. Men när det kommer en eller två inlägg om att vara barnfri då är det jobbigt.
Det är diskussionen om barnfria vs föräldrar som är tröttsamt, inte att någon har valt att leva barnfritt.
Jag är själv barnfri, men det har ju liksom diskuterats till leda här inne vilka som är lyckligast. Så sjukt löjligt. Gör som ni vill, men hacka inte på andra .
Det har det väl inte? Det diskuteras ju betydligt mer om barn generellt än barnfria vs föräldrar.
Jag tänker att ingen som behöver argumentera för att de är lyckliga med eller utan barn är lyckliga på riktigt.
Diskussionen dyker ju upp i samband med inlägg om barn varenda gång. Jag å min sida är less på båda varianterna. Next!
Ok. Då är vi alla överens om inga fler inlägg om barn, de som är intresserade kan gå till alla andra sidor som handlar om barn. Perfekt!
Är det katter du helst vill diskutera?
Jag säger som forskaren Mihaly Csikszentmihalyi, ”the father of flow”, som forskade på hur människor finner mening och flow i sina liv och som studerade hundratusentals människor under hela sitt yrkesliv: människor finner flow när dom umgås med sina barn, när dom arbetar och när dom gör riktigt svåra saker (kan vara hobbies). Människor finner flow TILLSAMMANS med andra människor, sällan ensamma. Människor når flow när dom gör svåra saker som är utmanande och kräver absolut närvaro. Många, många människor upplever flow i samvaro med sina barn. Människor behöver vara i flow varje dag för att må bra och för att känna mening i sina liv. Det är läkande för hjärnan och något vi håller på att tappa bort i dagens samhälle. Jag är rädd att vi fostrar en hel generation nu till att leva i cynism, att undvika svåra saker, tacka nej till ”krångliga” livssituationer där man inte belönas direkt (eller ens inom tjugo-trettio år). Man finner inte flow eller mening av yttre stimuli som Netflix, SoMe, streamingtjänster och nätshopping. Man finner inte flow i ansträngningslöst fiskande efter dopamin. Och man hittar inte någon varaktig mening med sitt liv om man undviker risker och svåra situationer. En av dom mest utmanande och riskfyllda och samtidigt mest meningsfyllda situationer man kan försätta sig i är att bli förälder.
Det är väl jättebra att de med intelligens arbetar och forskar och försöker lösa de utmaningar jorden står inför?
Ni som saknar utmanande och svåra jobb kanske blir tillräckligt stimulerade av föräldraskap och det är väl toppen isåfall.
På vilket sätt var det här ens ett svar på det Ida skrev? Märkligt.
Väldigt intressant tycker jag.
Oj 12.51, det här förstod du inte.
Vi är två läkare som forskar och har barn och förstår inte varför det ena måste utesluta det andra? Blivit mer effektiv sedan barn (pga noll tid) så skulle snarare säga att barn gynnat mig.
Sen vore det ju trist om det är som du säger. Att bara ointelligenta personer skaffar barn. Då finns det snart inga som kan ta ”utmanande och svåra jobb”..
Jag håller med i det du skriver, men jag tror inte det där magiskt uppstår bara för att man får barn. En hel del föräldrar är tyvärr extremt omogna och egoistiska. Farligt att tro att barn ska ge en ett bättre och mer meningsfullt liv och göra en till en bättre människa – blir det så är det ju fint, men det är inte deras ansvar.
Jag hamnar ofta i flow när jag jobbar, ensam och ostörd.
Så klart….
Flummigt…
Ställer mig kritisk till detta med flow att det bör vara något som är jättesvårt och utmanande för en. Det ska vara svårt till en viss nivå, men inte för svårt. Tänk allt man tycker genuint är kul. Det blir tråkigt när det är för lätt men det krävs mycket av en för att ta sig igenom det svåraste. Sedan når man en nivå där man hamnar i flow. Det finns studier för allting. Att tvinga människor vara med andra och leva på ett sätt för det är en studie som säger man mår bra av det vore ju sjukt. Många människor får flow ensamma också. Men ja, de flesta människor behöver ett sammanhang. Betyder inte man måste skaffa barn för att må bra om man inte vill.
Så bra att du vidarebefordrade det här Ida. Så logiskt.
Jag förstår inte heller hur det kan ses som själviskt att aktivt välja bort barn?! Människor är fan dumma i huvudet. Jag har aldrig sett någon kommentera ”vad självisk du är” eller ”du kommer ångra dig när du blir äldre” till folk som valt att skaffa barn.
Jag har faktiskt sett argument för att det är själviskt att skaffa barn rätt många gånger. Ofta i klimatkrissammanhang. Var t ex flera artiklar om att det borde vara ”(fler)barn(s)skam istället för flygskam” typ. Åh vad mycket varje unge belastar planeten, lägg genast av att fortplanta er.
Många gånger? Det är väl det mest själviska man kan göra, att skaffa barn?
Intressant, hur menar du då? Det är ju också extremt självuppoffrande att skaffa barn, så även om jag kan hålla med om att det är till viss del själviskt utifrån att det är ett val man gör för att man vill, men det skulle vara det mest själviska man kan göra tycker jag är lite svårt att se det som.
Orsaken till att det är själviskt att skaffa barn är ju för att man sätter någon annan till världen för att uppfylla sig själv. Och så hör man ju hela tiden argumentet ”vem ska ta hand om dig när du blir gammal”, = folk skaffar barn så att de ska ta hand om en, vilket känns väldigt själviskt. Vet inte om jag håller med om att det är det mest själviska man kan göra, men visst känns det mera själviskt än att välja att inte skaffa barn för att man inte är 100% säker på att det är det man vill göra med sitt liv.
Tycker också det låter väldigt konstigt men läste något ovan och jag antar då att man tänker att man bara vill ha sig själv att ta hand om och ett kul liv och inte kan tänka sig ge upp något för någon annan? Vilket ju bara blir dumt då man ju kan ha vänner och övrig familj som man lägger tid och omtanke på.
Precis det. En del förstår man inte hur de tänker. Som barnfri har man då tid att ge allt till sina föräldrar, syskon, sina vänner, sitt jobb. Allt som faller av en hel del när man skaffar barn.
Klart man väljer själv. Och frivillig barnlöshet betyder inte alltid leva loppan på Mallis. Det är upp och ned som för alla andra.
och det kan ju vara helt osjälviskt som beslut ex att man vet att man skulle bli en katastrofal förälder.
Barnfrihet, inte barnlöshet.
Men suck. Jorden är redan överbefolkad. Jorden går inte under om folk i Sverige Norden där vi kan bestämma själv över våra kroppar inte får barn.
Alla som inte av olika anledningar inte har barn hatar naturligtvis inte barn. Så många som inte kan få barn och kämpar med ifv ofta i många år. Sluta säg att barn är meningen med livet. Väldigt många kan inte få barn pga sjukdomar och andra problem. Respektera att folk inte har barn.
Det här är viktigt. Alla dessa ”barn är meningen med livet”-predikande människor. Även om det är så för dem så finns det ingen som helst anledning att skrika ut det. Det är otroligt fel först och främst, att det skulle vara allas mening, men det blir också som att säga att alla utan barn (frivilligt eller ofrivilligt) inte har någon mening att leva. Så visst, vill de att alla utan barn ska hoppa från ett berg istället för att få välja själv… fortsätt med era klyschor.
Jorden är inte överbefolkad, det är resurserna som är snedfördelade.
Jag älskar att ha barn och att vara mamma, men jag har full förståelse för att man inte vill? Tycker också att det är klokt av avstå om man inte har den önskan, för jag känner både och en två som skaffat barn pga norm, som sen inte är emotionellt närvarande och som mest ser sina barn som en tyngd. Det blir varken bra för barn eller förälder!
Sen helt ärligt, jag kan ha enorm ångest över att ha satt barn till världen pga hur världen ser ut. Det är inga ljusa framtidssyner, miljön, klimatet, alla krig, hatet, girigheten hos människan och att solidaritet känns död, vilken värld våra barn ska navigera i. Det kan ge min ånger, men pga kärleken till dom, dom förtjänar en bättre värld!
Fint att höra en mamma som kan vara ärlig och kunna se båda sidor. Jag känner samma sak fast tvärtom. Jag älskar att vara utan barn och att slippa vara mamma och allt vad det innebär, men jag har full förståelse för att man vill. Alla är olika och det ska respekteras.
Tror nog de flesta är så och ser för och nackdelar och har full förståelse för andras val. Att man ser folk härja runt i kommentarsfält är liksom en annan sak. Åt båda håll ska man väl säga, för här på bloggbevakning har man ju läst en del från barnfria om hur de ser på barn som får en att baxna. Men tänker att båda extremerna är ju förhoppningsvis inte verkligheten
Fast nej, att ifrågasätta barnfria är väldigt vanligt.
Så bra skrivet!
Tycker det är toppen att man får göra som man vill och förstår inte alls varför det ska vara en debatt om vad som är bättre/sämre. Det är liksom en ickefråga?
Också jättekonstigt argument att man ska skaffa barn för att ta hand om åldrande befolkning. Det är väl toppen att jorden belastas mindre och vi får försöka hitta lösningar på arbetskraften tills det blir mer balans.
Är det inte egentligen en väldigt liten men högljudd skara personer med sådana åsikter? Har aldrig stött dessa i verkliga livet, varken innan eller efter barn. Fattar inte hur man orkar lägga energi på andras val av liv…
Själv tycker jag att båda sidor har rätt, att ha barn är helt jävla fantastiskt och samtidigt förbannat jobbigt.
Nej det är lite som amning! Aldrig hört talas om att någon skulle tycka något om det, tvärtom! Folk gör ju vad dom vill 2025 nästan lite för mkt.
Vet många som nu är äldre och aldrig fick barn vissa ville inte vissa kunde inte och de har aldrig blivit ifrågasatta. Sen pratar man ju om saken, vet inte om det är mer det? Att för vissa upplevs det som att bli ifrågasatt? Att vi nu är så känsliga för precis allt så vi tror att vi blir ifrågasatta när vi bara har rimliga samtal?
För vissa är ju att gå en saklig kommentar att ”få näthat” så kanske är det då att bli konstant ifrågasatt och sedd som en dålig kvinna när människor omkring frågar om man vill ha barn eller inte
Jag har sett flera intervjuer med äldre som ska ge tips till yngre generationen. Och majoriteten ger tipsen att inte skaffa varken man eller barn, då mår man som bäst 😂
Jag tror det är en sådan sak som är väldigt känsligt, vilket gör att får man en eller två kommentarer om det så kommer man uppleva sig som otroligt ifrågasatt. Tror du hr en bra jämförelse med amning; en sådan enkel fråga som att: ”ammar du?” Kan upplevas som kritik om man är känslig för ämnet(både om man ammar eller ej)
Jag har hört det tusen gånger, både från släktingar och på mitt jobb.
”Du kommer ångra dig” är väl den vanligaste åsikten dock, är inte lika populärt när jag kontrar med att det är värre om de ångrar sig…
Haha alltså vilken burn egentligen. Det är ju helt sant. Barnfria som ”ångrar sig” och kanske känner att de är vilsna i livet har ju ändå massor av möjligheter. Skaffa djur, skaffa ny hobby, resa jorden runt, dejta någon med barn. Massa alternativ. Föräldrar som ”ångrar sig” och känner sig vilsna i familjelivet får bara finna sig i det.
Jag syftade dock på dom mer extrema kommentarerna, som ”ytlig dålig kvinna” ”egoist” eller ”självupptagen” för att hon inte vill skaffa barn. Kan väl inte vara en så stor skara som har så mycket åsikter om en annans livsval?
Jo det är en hel del tyvärr.
Eh jo, det har folk, kan jag som 46-årig barnfri kvinna intyga. Helt sanslöst hur många gånger under mitt vuxna liv folk (kollegor, släktingar, folk man bara flyktigt träffat mm) blivit provocerade över mitt val att vara barnfri, och försökt argumentera för att jag har ”fel”.
Tyvärr är det rätt vanligt…
Alexandra är fan bra på att skriva och uttrycka sig ändå. Gillar hennes argument skarpt och hon har så rätt i det hon säger!
Håller med! Riktigt bra argument. Det där tjatet om att alla barnfria kommer vara ensamma är så fruktansvärt tröttsamt. Inte nog med det hon säger att många gamla med barn ändå är ensamma så kan man ju folk runtom sig utan barn. Vänner, övrig familj, grannar, med mera.
Jag håller i princip med, men tycker samtidigt att det haltar lite att å ena sidan påpeka att många äldre med barn är ensamma, och å andra sidan hänvisa till vänner, grannar mm. Vid låt säga ålder 85+ med kanske begynnande demens, nedsatt hörsel eller dålig fysik skulle jag nog inte heller lägga så mycket tillit till (ofta jämnåriga) vänner (antagligen med egna krämpor) eller grannar osv. Sedan kan ju livet på individnivå komma att se ut hur som helst oavsett barn.
Man kan ju se till att h vänner i olika åldrar. Sen har man ju oftast annan familj också, tex syskonbarn, även nära vänners barn som vuxit upp med o så.
Inte helt självklart. Läser en hel del om ensamma människor här som mer än gärna verkar vilja skaffa vänner men där det är svårt.
Dock inget argument för att skaffa barn.
Exakt. ”Vem ska ta hand om mig när jag blir gammal” är ju sån egoistisk tanke, är det därför man skaffar barn? Det är ju 100ggr mer egoistiskt än när de säger att de som ej vill skaffa barn väljer det av egoistiska skäl? Samt att de äldre med barn sitter ändå där ensamma, ingen som hälsar på. Riktigt bra argument!
Håller också med. Det är dessutom i många fall omöjligt att upprätthålla omhändertagande av en multisjuk dement äldre som nära anhörig. Om barnen inte förväntas säga upp sig från arbetet och leva på ens pension dvs.
Tror de flesta föräldrar vill att ens eventuella barn har sina liv de trivs med, med ett tillfredsställande jobb och boende på den ort de vill.
Mina föräldrar skulle även med 100% säkerhet hellre bli ”torkade i röven” av personal än av mig.
Men menar man inte att om INGEN skaffar barn kommer det inte finnas nån personal heller?
Kommer inte finnas en värld där ingen skaffar barn. Så ingen behöver oroa sig.
Jo, exakt, men det fattar inte de barnlösa gnällspikarna.
Wow… Who hurt you?
Tycker det inte är några gnällspikar här dessutom troligen barnfria, inte barnlösa.
Om man blir provocerad av att någon inte vill ha barn måste man fråga sig själv varför det provocerar en. Önskar man själv att man hade tänkt ett varv till innan man skaffade barn? Eller varför bryr man sig så om vad någon annan gör? Det måste vara något som triggar en där.
Väldigt bra kommentar! Ligger verkligen något i det.
Så länge man inte hade tänkt skaffa barn med Alexandra kan man väl skita i vilket?
ja, men tyvärr har folk väldigt mycket åsikter när det gäller barnfrihet.
Verkligen, så sant det du säger. Blir man provocerad av någon annans val måste det ligga något i en själv, varför bryr man sig om det? Precis som de som inte väljer att skaffa barn inte bryr sig om varför de som skaffar barn gör det.
Men tror ni så många blir provocerade då? Alltså på riktigt provocerade. Jag tror snarare att det handlar om en stark barnnorm att många upplever det som konstigt att välja bort barn, inte nödvändigtvis att man blir provocerad av det. Då barnnormen är så stark så kommer också den barnfria att ständigt vara beredd på dessa frågor, som kanske många gånger är mer nyfikna, men att få dem hela tiden blir ju tröttsamt och kommer uppfattas som kritik.
Skönt att normen sakta men säkert förändras då. Snart kanske det är mer normalt att ifrågasätta alla som väljer barn. Får vi se om de tycker att det är nyfikna frågor eller kritik 🫣
Nja, förstår hur du tänker men jag tycker att frågorna och kritiken man får är rätt aggressiv snarare än nyfiken.
Det verkar som om en del föräldrar stör sig väldigt på den frihet barnfria har.Själva har de minsann ”offrat” sig o sitter nu med ett totalansvar för en annan människa,och de som inte gjort samma uppoffring är enl. de själviska…!
Hur kan det vara egoistiskt att inte skaffa något man absolut inte känner begär till? Vem blir lidande av det? Är så trött på ”barnfria är ego”-grejen.Finns ingen logik all i det påståendet.
Håller med.
🍿🍫🥤
Tror begreppet kanske har snedvridits lite. Det är inte själviskt att inte skaffa barn. Dock, generellt, är det själviska och självupptagna människor som inte skaffar barn eller vidareutvecklar de egenskaperna av att inte skaffa barn.
Människor som väljer att skaffa barn har eller utvecklat mer överseende med andra människor, lär sig att inte alltid sätta sina egna behov i första rummet och blir generellt mer ödmjukt inställda till sitt eget ego. Det är min uppfattning. Har inga källor till detta, går bara rakt på anekdotisk bevisföring.
Dummaste jag läst.
Att skaffa barn är ju en egoistisk handling i sig eftersom du gör det för din egen skull. Att du själv vill bli förälder.
Absolut att mammor i de flesta fall sätter sina barn först. Men det finns också en egoism i många mammor som gör att de ska ha fördelar just för att de är mammor. Ta upp plats i butiker och vägar med stora barnvagnar, alla andra ska flytta på sig. Klaga på att saker inte är barnanpassat, för familjen går först. Barnen ska ha företräde.
Det finns så mycket egoism förklätt i det du säger att de inte sätter sina egna behov först. Det är just det, mamman och barnet först och alla andra får vänta.
Verkligen!
Så är det verkligen.
Jag håller inte alls med det Frida skrev, men detta håller jag inte med om heller faktiskt. ”Tar upp plats”? Barnvagn är ett hjälpmedel för en som inte kan gå, precis som en rullstol, och självklart flyttar jag mig för båda om det kommer någon av det då det är lättare för mig att flytta mig. Det verkar rätt själviskt av dig att tänka att du inte ska flytta dig?
Hahaha! Jag och alla utan vagn flyttar oss hela tiden. Men istället för att vi ska flytta oss så skulle det ju vara trevligt att folk med vagn kunde ha lite mer respekt. Kanske inte gå i trånga utrymmen exempelvis utan isåfall bära barnet. Men det är ju jobbigt.
Skulle du säga så till en rullstolsburen person också? De kanske ska bli burna på någons rygg?
Väldigt märklig lösning du kom med.
Att skaffa barn är en egoistisk handling såklart.
Du skaffar barn för DIN skull, för att DU vill ha barn, för att DU kanske ångrar dig annars, för att DU inte ska vara ensam som gammal, för att DU vill ha någon att kalla ”minime”.. osv
Det som väljer bort barn aktivt för att de inte vill ha barn, inte känner sig kappabla på grund av hälsa eller ekonomi, osv, de är INTE egoister. Tvärt om. De väljer bort barnet för barnets skull.
Men alla är vi oss själva närmast, vi gör så otroligt många egoistiska handlingar hela tiden. Och det är inget konstigt med det! Vare sig man tycker det är egoistiskt att skaffa barn eller inte. Känner att det är lite skitsamma vem som är mest egoistisk, vi är ALLA egoister när det kommer till kritan.
Och så ska det va! När man väljer vilket liv man vill leva bör man tänka på sig själv!
Vilken otroligt konstig kommentar? Ja man väljer ju barn för sin skull, precis som du väljer bort barn för sin skull, för att du känner att du vill göra annat än ta hand om ett barn. Som 14.26 skrev, allt är liksom egoistiska val hela tiden.
Nja, jag väljer även bort barn för min skull.
Är inte alla egoister om man gör något man vill? Alltså att DU är egoist för att du INTE skaffar barn eftersom DU VILL det? I alla dina alternativ så är det ju fortfarande en vilja att inte skaffa barn, du bara nämnde olika anledningar.
På samma sätt kanske en person skaffar barn för att de känner att de måste pga god ekonomi, god hälsa och fullt kapabel? 🙂
Varför nämner ingen bara biologisk drift eller att man kanske inte styr jättemycket över att man vill äta, sova ha sex och skaffa barn. Vissa vill bara inte, vilket också är fullt biologiskt då inga arter har 100% avkomma.
Det är inte en biologisk drift, sexdriften är det dock och av den har det förr automatiskt blivit barn.
Man behöver verkligen inte vara självisk eller självupptagen för att välja bort barn! Otroligt korkat skrivet. Man kanske helt enkelt inte känner nån längtan alls efter barn,har noll behov av att vara förälder. Barnfria personer är tvärtom insiktsfulla och ansvarstagande.
Hahaha stämmer inte alls! Finns alla av alla sorter. Jobbar med barn och möter massa föräldrar samt har många barnfria vänner.
Att det skulle va själviskt att inte skaffa barn brukar väl syfta på att just Sverige behöver att det föds mer barn för att säkra välfärdssystemet framåt? Och att det behövs att det finns en yngre generation som kan ta hand om den äldre både ekonomiskt och i form av arbetskraft på äldreboenden tex. Att förlita sig på att andra tar ansvaret att föra fram en ny generation är alltså som jag uppfattat det som vissa kallar ”själviskt”.
Dont shoot the messenger nu för jag har inga egna åsikter om det perspektivet och ur varje enskild människas perspektiv så förstår jag inte varför man bryr sig om andras vilja eller icke vilja att skaffa barn.
För dagens dansande ytliga ungdomar på TikTok drömmer verkligen om att jobba inom äldrevården.
Haha!
Hur mycket bidrar ens den yngre generationen till välfärden? De har väl On*y-Fans och skattar inte ens i Sverige? Eller så startar de dropshifting-företag för att lura och bedra.
Eller blir influencers och flyttar utomlands. Jag känner liksom inte en stor trygghet att de kommer ta hand om någon eller något utöver sig själva i framtiden. Men deras föräldrar kanske håller hoppet uppe.
De får sluta rösta på SD då så man får in mer folk som också kan tänka sig ta jobb i vården.
De drömmer att ta hand om sina egna föräldrar?
Haha tror jag inte
Dom vill inte jobba merd det ändå…..inom vården. Märks redan nu. Ingen empati har de eller förståelse. Inte viktigt liksom o ta hand om de äldre
Detta. Jag håller inte heller med om det synsättet men: som barnfri slipper man ”jobba” för att nästa generation ska a) finnas b) bli vettig. De barnfria ”överlåter” det ansvaret på de som skaffat barn och njuter sedan av andra människors ”uppoffring”. Typ som de där som gled med i grupparbetet i skolan och själv inte bidrog.
Herregud vad ni snackar skit.
Vilken konstruktiv kommentar. Utveckla gärna!!
Finns väl många barnfria som jobbar som lärare exempelvis och på så sätt formar nästa generation. Föräldrar är ju inte de som gör det bästa jobbet alltid… så jag hoppas du förstår hur skevt ditt tankesätt är nu.
Men läs igen – jag skrev att jag inte håller med om det utan att det är så jag har förstått att de som har den åsikten resonerar.
Klart att det är massa andra människor som hjälper till att forma barnen (fast om ingen föder dem blir det ju väldigt få lärarjobb å andra sidan).
Ja men då kan man ta upp hur många föräldrar som föder barn som växer upp och förstör samhället också. Inte så att ni skapar perfekta människor som ska rädda världen som det låter som ibland.
Det var väldigt vad stött du blev och genast buntade ihop Jecca med ”ni”. Man måste väl kunna experimentera med tankar och diskussioner på en lite högre nivå
Jag blev inte stött. Ni skrev jag för att jag menade föräldrar och inte pratade till personen. Om du tyckte hon hade hög nivå så blir jag mörkrädd.
Njuter sedan frukten av andras ”uppoffring” skulle det stå
Du vet att barn som föds växer upp till att bli kriminella, våldtäktsmän, hustrumisshandlare, psykopater etc, det bidrar föräldrar till. Om du vill tänka så.
Barnfria jobbar ju dock mer då de inte är föräldralediga i tid och otid, och betalar därmed mer skatt. Tycker de är smarta som inte skaffar barn om de inte vill, folk finns det gott om ändå!
Beror ju på din inkomst. Tjänar du mycket kommer du bidra med mer skattepengar totalt sett under din livstid oavsett föräldraledigheter än de som tjänar mindre.
Mammor som generellt tar all vabb, föräldraledighet och mammaledighet och all ledighet som finns, ligger ju inte högt på den listan dock.
Är inte föräldraledighet och mammaledighet samma sak om det är en kvinna som är ledig? Men det är väl klart att någon som tjänar 60.000/mån kommer bidra med mer skatt än någon som tjänar 30.000kr/mån totalt sett. Om man inte vabbar halva sitt liv då.
Ingen aning. Tänker att mammaledig är de i början och föräldraledig när de tar ut massa lediga dagar i år framöver. Har bara hört mammaledighet i samband med att mamman är hemma med spädbarn liksom. Och sen blir det föräldradagar/föräldraledighet.
Ja självklart.. men det är nog större chans att en barnfri som lägger mer tid på karriären har högre lön.
Du har ju inte fel i sak. Om 50% av befolkningen inte skaffar barn så innebär det rent krasst att barnaalstrandet från resterande 50% bär samhällsutvecklingen och skattefinansieringen på sina sköra axlar. Hur kan det vara en kontroversiell sak när det bara handlar om enkel matematik och inte värderingar?
Har inte hört en enda människa som skaffat barn för att säkra välfärdssystemet dock. Möjligtvis har man en baktanke om att man i bästa fall får besök av sina barn på ålderdomshemmet men för att säkra arbetskraftspoolen, nej…. Det argumentet hör ju bara hemma i en debatt på samhällsnivå.
Håller med anonym 13.59: Den sortens argument hör hemma i debatter på samhällsnivå, och har mycket lite att göra med individens val. Jag har svårt att tänka mig att någon som väljer att bli förälder gör det med kollektivets bästa i åtanke, eftersom kollektivets bästa helt tycks har raderats ur vårt individfoksuerade samhälle – jag, jag, jag. Jag vill ha barn, för att jag tycker att det gör mig till en bättre människa.
Jeccas resonemang ovan blir också bekymmersamt. Vad händer då med den förälder som föder barn som inte kan bidra till samhället på grund av sjukdom eller annan oförmåga? Eller som får barn som helt enkelt ger fanken i att bidra till det svenska samhället genom att flytta till Australien, bli kriminella eller hanka sig fram på svartjobb och bidrag? Är dessa föräldrar också personer ”som glider med i grupparbetet”? Farlig människosyn det där.
Sorry, MH 13:59
Men är det då inte lika individfokuserat att välja bort barn för jag vill resa, jag jag vill utveckla min karriär, jag vill h egentid. Jag håller dock med dig om att ett beslut att skaffa barn inte är med någon sorts kollektivets bästa i åtanke, men tror alltid det varit ett egoistiskt beslut, möjligen tidigare med familjen i åtanke, och har väldigt lite med det individualistiska samhället att göra. Att INTE skaffa barn tror jag då snarare har med det allt mer individualiserade att göra. Vilket någonstans är bra kan jag tycka, för det visar att trots stark barnnorm fortsatt så är ändå valet att inte skaffa barn något man har möjlighet att göra idag.
Jag älskar mina barn men herregud va jag förstår er som väljer bort barn 😅🥂 Good for you!
Vill bara förklara för er som skriver barnlös men menar barnfri och tycker det är skitsam. Det är otroligt skillnad på att vara barnlös, då man saknar något (som att vara namnlös, man saknar namn) och att vara barnfri då man är fri från något. Kan kännas som en löjlig grej för många men det är respektlöst att inte förstå den stora skillnaden.
Inte så att vi ska börja kalla föräldrar för barnlåsta för ni är fast med ett barn, det blir också negativ klang. Så försök respektera ord och deras betydelse.
Barnlåst var ändå ett ärligt och bra uttryck.
Barnlös lägger du en egen värdering i, allt som slutar med ”lös” är inte negativt, ex. färglös, hejdlös, skamlös, sorglös osv.
Men nu är det så gruppen vill kallas, då får man respektera det.
Tror inte frivilligt barnlösa brys sig om att kallas barnlösa och ofrivilligt barnlösa kan inte lägga beslag på ett uttryck och kräva att det är enbart deras.
Eh jo det gör vi ju! Finns ett community och finns en stark enighet om ordet! Jag ör inte barnlös, varken frivilligt eller är ofrivilligt, det låter fel. Jag är barnfri.
Vem är Hanna Graafs nya ”förevigt människa”? 🙂
Var och en gör som de vill med att skaffa eller inte skaffa barn, det har jag ingen åsikt om. Men efter ca 15 år inom vården är min upplevelse att äldre utan barn är betydligt mer ensamma än de som har barn. Generellt alltså. Finns givetvis några barnfria äldre som har stort nätverk som hälsar på och hjälper till.
Det finns den sorgligaste gruppen:
Det MED barn som ändå är ensamma.
Och de är väldigt många tyvärr.
Men givetvis ökar chansen att barnen dyker upp om man faktiskt har tillverkat några barn.
😆
Ja det är sorgligt. Samtidigt har man sällan hela bilden, kan ju finnas en orsak till att barnen inte kommer.
Ja kan finnas många orsaker. Så man tycker ju synd om de föräldrar som ser sig själva fika med sina barn i framtiden. Det är ju nästan 50/50 om det kommer ske. Och måste ju vara jobbigt att inte få det om man nu drömmer om det redan nu som det verkar på många. Samtidigt tror jag de flesta bara säger så för att trycka ner barnfria, och det är ju tragiskt i sig.
Oftast bottnar det i barnens uppfostran vare sig det handlar om en dålig uppfostran eller kulturella skillnader i hur man uppfostrar och lever tillsammans. Andra kulturer är otroligt nära varandra, på gott och ont. Barnen bor hemma långt i i vuxenlivet, föräldrarna hjälper med allt de kan inklusive barnpassning sedan. Att sedan ta hand om åldrande föräldrar är en självklarhet för de barnen, det är inget som kommer plötsligt. Någon gång under tidiga vuxenlivet börjar ju rollerna blandas till att till sist förvandlas helt. Det är inget som anses själviskt eller anses vara ett uppoffrande, det bara -är-.
Det är så det har varit i generationer sedan urminnes tider.
Jag tror att det handlar om hur man själv varit som förälder, men också hur man sett att ens egna föräldrar gjort. Mina föräldrar och min mans föräldrar såg det som en självklarhet att finnas där för våra mor- och farföräldrar och hjälpa dem och sedan regelbundet hälsa på dem på hemmet.
Så nu när vi har gamla föräldrar som börjar få utökat hjälpbehov är det en självklarhet för oss att göra detsamma. Våra barn får regelbundet hjälpa tex farmor och farfar och det är helt naturligt för dem.
Sedan är ju avstånd ett problem idag när så många bor långt ifrån varandra eller inte ens har föräldrarna i samma land.
Det förutsätter ju också att alla bor i samma stad för att få besök, tyvärr.
Har de uttryckt sig som just ensamma? För en del vill vara själva. Att inte få besök hela tiden kan vara skönt för många också. Trött på att det ses som negativt att ”bo ensam” när man bor själv.
Men oavsett blir det ju jättefel om ni då menar på att alla borde skaffa barn för att minska risken för att bli ensamma. Ska man lägga en sån stor del av sitt liv på att ta hand om någon annan för att eventuellt ha någon som tar hand om en sina sista år. Det är ju skevt.
Ja givetvis vill en del vara ensamma. Men de allra flesta vill ha besök eller telefonsamtal åtminstone ibland.
Om du läser min kommentar en gång till ser du att jag skrivit att jag inte bryr mig hur folk gör. Mitt svar handlade enbart om det Alexandra själv nämner att både de med barn och de utan kan vara ensamma när de är äldre.
Ensamma är negativt laddat, en del vill vara själva. Ja och de kan få besök eller samtal från vänner och andra. Det är väl snarare problemet att många äldre inte umgås med varandra än att vissa inte har barn.
Ja och min poäng är att de som inte har barn ofta är ensamma när de är äldre. Många utan barn säger att de har väl vänner/syskon/syskonbarn/andra släktingar som kommer. Men min upplevelse är att de barnfria är mycket mer ensamma än de med barn. Handlar inte heller bara om besök utan någon som kan rodda i saker åt en, någon som man hör av sig till när något hänt osv.
Vänner ersätter sällan det som barn tillför när man är äldre. De flesta med barn har ändå barn som bryr sig om en.
Men snälla. Det är någon att umgås med vilket som. Sluta försök göra barn till det enda som betyder något.
Och många andras uppfattning är att äldre är ensamma överlag, barn eller inte. Verkar enbart vara föräldrar som ser det som du gör, konstigt nog..
Har helt skilda erfarenheter från dig, ser ingen skillnad på om man har barn eller ej när det kommer till besök/ensamhet…
Även om det vore sant, vad spelar det för roll? Det är så liten tid i ens liv, man kan ju inte göra sina livsval och leva sitt liv efter vad som ska hända när man är 80+ 😄
Har aldrig förstått mig på andra som ska pracka på så stora frågor på andra.
Som om barn var en praktisk köksinredning som de bara måste rekommendera.
Att skaffa barn för att man KANSKE ångrar sig annars är lika rimligt som att skaffa en häst- fast man inte vill ha en häst.. för tänk om jag ångrar mig och vill ha en häst
Problemet är bara att du inte (på enkelt sätt) sälja ett barn om du trots allt ångrar dig
💯
Så trött på diskussionen. Måste det vara någon slags tävling? Livet går upp och ner, med eller utan barn. Jag älskade mina nära innan jag fick barn och jag känner kärlek nu efter att jag fått barn. Mening med livet kände jag också både före och efter barn. Tycker inte att det ena beslutet är mer rätt än det andra, alla gör förhoppningsvis vad som passar dem själva bäst.
Ja alltså tyvärr existerar ju tänker som Alexandra visar upp (kommentarerna till henne)…
Jag är barnfri och tycker att det är själviskt att skaffa barn. Självisk är ett väldigt negativt laddat ord men jag tror att människan i grund och botten ÄR självisk så det är inte konstigt att folk skaffar barn. Jag själv äter kött och flyger trots att jag vet att det inte är kanon för planeten (enbart av själviska anledningar) så jag sätter inte mig själv på höga hästar för att jag valt bort barn. Men jag hamnade i en intressant diskussion om detta med en person som är väldigt pro kärnfamilj och inte förstår hur man inte kan vilja ha barn. Enligt honom är det mer själviskt eftersom att ens liv då bara kretsar kring en själv och att man bara gör saker för sig själv. Livet får enligt honom inte en lika stor mening om man inte skaffar barn. Jag har aldrig tänkt tidigare att det är själviskt att leva barnfritt men det är det ju på ett sätt (i alla fall för mig, JAG vill inte gå upp klockan 05.00 på morgonen, JAG vill inte stressa med att hämta från förskola/skola efter jobbet, JAG vill inte tillbringa semestern med att springa efter barn vid poolen). Men det kan vara lika sant som att det är själviskt ATT skaffa barn. Jag har förståelse för att folk vill ha barn men tror också att många inte förstår vilket ansvar det innebär att vara en förälder.
Har aldrig förstått riktigt argumentet från vare sig barnfria, barnlösa eller föräldrar som säger att många inte förstår vilket ansvar det innebär att vara förälder. Har aldrig mött någon tror jag som inte förstår ansvaret(förutom vissa totalt fel föräldrar med mycket andra problem såklart). Jag förstod det innan jag fick barn. Mina egna barn förstår det med och de är själva bara barn. Ändå kommer detta upp som argument konstant från både föräldrar och personer utan barn.
Ja jag fattar det också men hört många föräldrar säga att de inte visste innan.
Han är ju inte mer osjälvisk för han uppoffrar sig för nån som är en del av honom, halva hans dna! 😄
Det här var det vettigaste jag läst av Alexandra någonsin. Varför måste man ha barn om man inte vill? Stackars de barnen isåfall
Detta. Varje gång en förälder säger till en barnfri att den kommer ångra sig eller något ”peppande” kring barnlivet för att locka så är det som att vilja att ett barn ska ha en förälder som inte vill vara förälder. Jättekonstigt.
Har inga barn. Velar varje dag kring om jag vill ha barn eller ej. Älskar barn i min närhet, framförallt mina brorsbarn men det verkan fan som att det inte är speciellt kul. Jag är en ganska känslig person, jag tycker om att ha rent och städat omkring mig, känns också som att alla relationer går i kras efter barn och som att det är extremt slitsamt för både kropp och knopp. Jag tänker på om jag verkligen ska skaffa barn varje dag. Fantastiskt häftigt att bli mamma osv och jag vet att jag hade gjort ALLT för mitt barn. Jag hade dock också oroat ihjäl mig för allt möjligt, allt från att mitt barn ska ha autism till att min unge ska bli gängkriminell. Vet inte om jag orkar ha ett barn i dagens samhälle. Men sen vill jag kanske inte va en barnlös 40-åring sen heller 😂. En sak ska jag dock lova mig själv om jag blir mamma: jag ska inte göra mammarollen till hela min personlighet och jag tänker inte säger saker som ”asså jag förstår inte vad jag gjorde av all tid innan barn”. Det är så sjukt nedsättande gentemot de som inte har barn! Vill spy när jag hör det uttalandet. Förlåt för ett rörigt inlägg 😅.
Jag älskar också att umgås med syskonbarn. Men det som gör det så härligt är ju att man får det bästa, lek och mys, roliga samtal etc men samtidigt kan gå hem sen och göra vad man vill medan föräldrarna får städa upp, få barnet att äta och försöka natta på repeat 😅 Så mitt lifehack är verkligen att ha barn runt omkring men vara fri själv 😂
Det är exakt det med personligheten som gör att jag varit rädd för att bli mamma. Känns som det bara ingår att allt man blir är en mamma och allt ska handla om det. Man tappar sig själv. När de är barnfria några timmar på helgen så är det fortfarande ”Mamma är ute på stan! Wohoo!” Och inte *jag* är ute på stan. Allt kopplas till att man har barn och är mamma. Jag har inte än idag sett någon mamma som helt varit sig själv. Vilket är trist.
Tycker det är lite tramsigt detta(lite tramsigt att säga mamma på stan kan jag tycka också visserligen). Man tappar inte bort sig, man utvecklas. Precis som man kommer göra ändå i livet av olika förändringar, i synnerhet större livsförändringar. Det är en del av livet och inget konstigt, skulle snarare vara konstigt annars. Minns när jag fick mitt första barn och fick så mycket beröm av vänner och bekanta för att jag inte blivit ”bara mamma” och pratade massa om mitt barn och att vara mamma och jag var rätt stolt över det. När jag fick mitt andra barn tyckte jag att det var rätt sorgligt och det tycker jag fortfarande. Att man går igenom en sådan förändring i livet och så ska man inte själv få förändras eller tillåtas att få gå upp i upplevelsen åtminstone en period när allt är nytt.
Så kanske det var för dig, för andra är det annorlunda, alltså snarare att tappa än att utveckla.
Det är lätt att hamna i den bebisbubblan under föräldraledigheten och första småbarnstiden. Kanske inte så konstigt eftersom ens värld så totalt förändras. Bra kan jag tycka, eftersom moderskapet måste prioriteras rent biologiskt för att vi ska ta hand om vår avkomma på bästa sätt.
Men det där går ju över sedan. Barnen växer upp fort och man blir sig själv igen.
För många gör det det inte..
Man kan aldrig göra rätt. Brukar inte folk klaga på Nicci Hernstig för att hon lever mer som innan hon fick barn. Och så blir folk upprörda för att en förälder prioriterar sina barn. Ja det finns grader där emellan.
Fast det har inget med att göra att man prioriterar sitt barn eller inte.
Jag hörde ett intressant perspektiv som jag inte funderat kring innan. Det var en som arbetar med vilda djur och för att öka kunskapen kring djur som diskutera kring hennes val att inte vilja ha barn. Hon förklarade att hon skulle inte klara av att ”tvinga” på sitt barn att göra det hon gör. Men hon skulle heller inte klara av att uppfostra ett barn som sen väljer att bli fotbollsproffs tog hon som exempel, menat på att det inte direkt är något som hjälper världen.
Jösses vilken inskränkt syn på människor den personen har. Inte hjälper världen? Fotboll drar in enorma summor men skänker också enorma summor till välgörenhet.
Jag är själv inte särskilt intresserad av fotboll, men fascineras över hur barn över hela världen (särskilt de fattigaste länderna) är engagerade, ute och spelar och hittar gemenskap och hopp om livet kring fotbollen.
Det var ett exempel som hon kanske inte tänkte så långt med. Mer att just spela fotboll inte gör någon nytta för världen, den kunskapen alltså. Utan det intressanta var ju mer att ägna sitt liv åt ”något större” och sen riskera att ens barn inte vill det.
De flesta föräldrar är ju nöjda bara deras barn är lyckliga. Så det blir ett intressant perspektiv från någon som gör mer än en vanlig person så att säga.
Jag förstår det, men det var fortfarande en trångsynt och begränsad tankevurpa. En trist von oben-attityd. Vem är hon att avgöra vad som är ”något större”? Jag ser hellre oss alla som en liten del av det stora maskineriet samtidigt som vi skapar vår egen lilla värld. Där vi alla hjälper någon. Hon kan ju inte heller hjälpa alla djur, bara några.
Jag fick barn väldigt sent i livet, och hade då levt ett fritt och vilt och kringflackande, äventyrligt liv i olika länder. Hade jobbet med mig och var så fri som man kan bli. Jag är glad att jag levde så, och fick barn sent – vilket innebar slutet på den där ”friheten”. Då var jag lite less på ”friheten” och längtade efter nåt annat, ville ha en familj, ville uppleva att vara gravid och föda barn. Hade jag gjort det när jag var 20 hade jag nog känt mig låst och kanske känt att jag gått miste om just den där sorglösa friheten då jag kunde gå ut genom dörren och inte vända mig om, närhelst jag ville.
Idag önskar jag att jag hunnit få åtminstone ett barn till, men det var för sent. Samtidigt är jag, som sagt, glad att jag inte fick barn tidigt. Jag har fått uppleva båda sidorna i livet och det är fantastiskt.
Och – jag fattar inte varför man ens ska känna en yttre press att skaffa barn. Så bisarrt! Man gör väl som man vill med sitt liv?!!
Håller med om att det var gött att få barn sent, då har man hunnit leva det där fria livet i 15-20 år och jag hann också ledsna lite på slutet. Man har också bra förståelse för båda sidorna.
Om man levde i i flera hundra år kanske jag skulle skaffa barn (men troligen inte). Är 40+ och inte tröttnat på mitt liv som det är än, tror jag är väldigt långt från det. Så intressant hur olika det kan va.
Ja! Jag fick mitt första vid 35. Inte jättegammal inte ungt. Hade aldrig i livet velat ha barnen innan 25.
Den lilla lilla lilla delen av mig som kanske känner för ett barn känner också att det isåfall blir senare i livet. Men samtidigt känner jag inte som du att jag vill uppleva att vara gravid och föda barn, det skrämmer mig något så enormt. Så jag tror det hade varit helt annorlunda om jag var man. Då hade jag nog varit säker på att någon gång vilja ha barn. Men jag känner att allt som en mamma måste göra för att få ett barn. Allt ansvar som en mamma ändå ”måste” ta efteråt. Det skrämmer mig för mycket.
Så tänkte jag när jag var runt 25-30. Men jag var inte redo heller. När väl beslutet växte fram runt 35-36 så kändes det inte alls lika skrämmande med graviditet eller förlossning. Man bara gör det liksom.
Jag var en bit över 40, till och med! Kanske väl sent, men innan dess ville jag inte ha några barn.
Man läser hur mycket som helst om hur dålig kvinnovården är och hur många kvinnor som får gå år efter förlossning med diverse skador. Så det är inte bara att göra det. Man måste vara beredd på alla risker och hur ens kropp kommer förändras, inte bara på ett ytligt sätt. Utan bara beredd på besvär i år efteråt.
Du bara gjorde det. Många kommer inte över rädslan naturligt eller alls.
Det var det som var min poäng. När beslutet att skaffa barn väl togs, för det var inte självklart, försvann farhågorna. Kommer man inte över den rädslan är man väl inte helt hundra på att man ska ha barn, eller har beslutat sig för att inte ha barn. Klart det finns gravida som är rädda fortfarande, men ungen kommer ju ut på ett eller annat sätt och det vet man ju när man är gravid. Och då måste man ju bara göra det, om det är vaginal förlossning eller kejsarsnitt.
Känns som det är väldigt få män som blir ifrågasatta. Varför är det mer okej för män att inte skaffa barn? Argumenten föräldrar använder om ensamhet och välfärd borde väl vara samma för båda könen…
Du store tid, vem kan ens lägga sig i ett sådan beslut. Det bestämmer man väl helt och hållet själv.
Tycker ibland att diskussionen kring barnlösa/barnfria blir så svartvit. Antingen placeras man i gruppen som vill ha barn, men inte kan få och känner stor sorg över det eller så är man barnlös för att man har tagit ett definitivt beslut att det är så man vill leva. Många utan barn är det bara för att det är så deras liv blev. Kanske hade man inte rätt partner när tiden att skaffa barn inföll, kanske har man levt ett för kringflackande liv, kanske har man någon kroppslig åkomma som gör det svårare att få barn och har därför valt bort det. Precis som att alla som har barn inte har haft det som sin största dröm, utan livet blir ibland på ett visst sätt och man får acceptera det.
Barnfri är man om man tagit ett beslut.
Fast då måste det ju verkligen handla om mammor med ganska små barn (och förhoppningsvis en begränsad tidsperiod)? Har då inte hört någon tonårsmamma prata på det sättet åtminstone!
Jaha, kommentaren hamnade här 😅. Skulle svara till anonym 14:34
Ni som läser här inne: hjälper ni/tänker ni hjälpa och umgås med era föräldrar då de blir ”gamla”? Min egen mamma är 76 år och i ganska bra skick. Jag och min bror hjälper henne med dator och telefon då hon har problem; hjälper till med bildäck, lyfta möbler o.dyl., vid sjukdom enligt behov. Utöver det ses vi kanske en gång i veckan för att umgås.
Vi hjälper min 80-åriga svärmor som bor ensam. Samma upplägg som ni har, min man och hans syskon delar på ansvaret och hjälper henne med allt hon behöver hjälp med. Vi storhandlar åt henne så att hon själv bara behöver gå ner och köpa småsaker (vilket ju är bra eftersom hon behöver komma ut i friska luften och röra på sig). Och det är precis som du skrev viktigt att även tänka på den sociala biten. Vi brukar försöka varva att hälsa på hos henne, ta med henne på utflykter (lunch, fika osv) eller hem tills oss. För att hennes liv är så enformigt att vi vill ge henne lite variation.
Vi ses flera gånger i veckan, mina syskon träffar också våra föräldrar ofta. Men vi har turen att bo i samma stad. Den dagen min mamma hamnar på hem så har jag lovat att ta hand om hennes hår och ögonbryn, haha. Hon tycker det är viktigt, så då kommer jag väl att se till att hon är fin i håret och noppa ögonbrynen då och då.
Träffar inte mina föräldrar ofta då vi bor i olika städer.
Se där. Antar att alla som ser sina barn som en garanti att inte bli ensamma när de blir äldre tänker tvinga sina barn att bo i närheten.
Själviskt??? Nej nej nej det är landsförräderi att inte skaffa barn!!!
Skämt åsido, för vårt land är det förödande att inte skaffa barn. Särskilt i kombination med att SD blivit tredje största parti, de säger lite om var vi befinner oss rent ideologiskt. Och dom två sakerna går inte ihop. Men annars, föd barn föd inte barn. I Alexandras fall är det ThereseLindgren-excelen som går varm, men annars ser jag inte henne som en bra frontfigur för något. Jag tror hon överdriver.
Och för er andra som faller i fällor med människor som tycker ni tar ”fel” beslut, svara bara att den som lever får se vad som var rätt, man kan inte få alla att förstå, thats life.
Håller med henne till 100%.
Tror inte många hjälper sina gamla föräldrar. Vi har inte den kulturen att vi tar hand om varandra,folk i alla åldrar sitter ensamma trots att de har släktingar.Att föda barn för att de ska ta hand om dej när du blir gammal är en dålig idé.
Gå bara till närmaste äldreboende,är inte många som får besök även om de har barn. Man kan även vara osams och barnen vill inte komma på besök. Är även vanligt att man bor väldigt långt ifrån varandra.
100% sant.
Tycker hela grejen är så skum. Jag har två barn, älskar dem otroligt och önskar eventuellt ett tredje barn. Jag har svårt att förstå hur andra inte kan vilja ha barn – men det är ju det som är så jävla skumt, måste man verkligen förstå det?? Det är väl ofta så i livet att man känner sin egen tanke och känsla bäst och så går man vidare och kan reflektera över att man tänker och känner olika. Hur människor kan vara så svartvita i sitt tänk är bortom mitt förstånd.
Lika när personer säger att ”barn är meningen med livet”. Ja, rent biologiskt har vi ju, som alla andra arter, generellt en inbyggd vilja att föröka oss. Men meningen med livet på ett mer filosofiskt plan, nja… skulle något hända något av mina barn så skulle jag absolut känna att en stor del av meningen med mitt liv försvann, men nog hade jag mening, en annan mening, innan de fanns.