Nyblivna tvåbarnsmamman Egoina reflekterar i ett blogginlägg över hur hon aldrig känt sig så lycklig som nu.
Inte för att barn är meningen med livet och att hon varit olycklig tidigare, utan att de gett henne en känsla av mening som hon tidigare saknat.
Hon skriver att hon aldrig kunnat peka ut en tid i sitt liv då hon verkligen känt sig lycklig, eftersom det alltid funnits en känsla av meningslöshet i botten. Det, menar hon, har förändrats sedan hon blev mamma: plötsligt har allt ett syfte, och dagarna fylls av saker som faktiskt betyder något (och dessutom av väldigt lite tid för grubbel).
Hon beskriver också hur tiden bara försvinner – hon hinner blinka två gånger och så är det dags att hämta sonen på förskolan och påbörja kvällsrutinen.
Den här veckan har hon dock några små hållpunkter, som tandläkaren och en lunch med en kompis, för att det ska kännas som att hon gör något utöver vardagsruljansen.
Tänk att ett besök hos tandläkaren kunde få bli någonting annat än en dyr räkning ändå…
Kan man kalla det för ”vardagslyx” eller är det att dra det snäppet för långt?
Vad är meningen med livet för dig?
Barn? Familj? Något annat?
Föregående inlägg 
Och nu kommer alla barnfria som hänger i detta kommentarsfält att explodera i att meningen med livet inte alls är barn utan att resa, kn*lla, pricka av sin bucket-list och renovera…tre…två…ett…
Eller sina djur som är precis som att ha ett barn.
Haha exakt. Som hade räddat sitt husdjur framför sitt barn typ.
Vi behöver inte välja, husdjuret räddas alltid <3
Det har väl ingen sagt? De som väljer djur har väl inte haft egna barn? Eller har jag missat nån?
Förlåt, men det är SVANSbarn om jag får be!
Jag väljer att läsa det som lite ironiskt. 🙂
Nejdå, jag är barnfri och jag tror mer att alla får skaffa sig sin egen mening. för vissa är det barn, för andra något annat. inga konstigheter. och jag gör inget på din lista, lever mer ett lugnt liv med min man bara 🙂
Bland det vettigaste jag läst på länge.
Så tänker väldigt många av oss barnfria.
Ja vad är din poäng Ida? För vissa barnfria är livets mening just att kunna vara fri och resa osv. Blir du så upprörd över det att du måste skriva ett inlägg om det undrar man ju om du är så lycklig i ditt icke-barnfria liv? Det kanske ligger lite bitterhet och avundsjuka där inne och gror ? Eller om ditt liv är så lyckligt och meningsfullt med barn, och andra har hittat en annan mening med livet, vad är då ditt problem?
Eller hur. 😄 Det är ju mammor som gång på gång är nedlåtande och mästrande i sin ton mot de som av olika anledningar har valt att inte sätta barn till världen.
Jag tycker vi bara lägger ner den diskussionen. Vill du inte ha barn, fine.
För mig är det det största bästa och viktigaste i mitt liv, att få barn.
😴
Skriv det gärna en gång till så att verkligen ingen missar det. 🤭
Ja och det var ju bra. För nån annan är det nåt annat. Vill påpeka att det inte var en barnfri som startade diskussionen…
Herregud så tröttsamt det här uttjatade tjafset är. Alla dessa barnlösa som måste gå på om att mammor är olyckliga, bittra och avundsjuka. Att ni orkar?! Lägg ner bara.
En sak är säker, alla med barn har levt ett barnfritt liv innan barn och kommer (förhoppningsvis) att leva i många år med vuxna, självständiga och utflugna barn. Livet tar inte slut med barn, småbarnsåren går fort. Mammor kan göra allt det ni barnlösa gör, förutom under en kortare period i livet när anpassningar krävs och de förmodligen ändå har andra prioriteringar.
Fast…. Nu var det ju faktiskt inte en barnfri som började detta tjafs.
Det spelar ingen roll, det är alltid de barnlösa som har hårdast ton och går till angrepp om att mammor är bittra, avundsjuka osv. Dessutom kan jag inte se att TS i detta fall skrev en enda elak sak i sin kommentar.
Vem man tycker har hårdast ton beror nog vem man håller med om helt enkelt.
I detta fall så klagades det på det tröttsamma tjafset som barnlösa håller på med. Och då bevisar det väl bara min första mening i och med att du inte ens såg vem som drog igång tjafset den här gången, hård ton eller inte.
Som sagt, i detta fall var det ju inte en barnlös som provocerade igång mammor. Och lite synd för ts så verkade inte så många barnlösa explodera för att meningen med livet faktiskt är att kn-lla och tapetsera om.
Såhär är det nästan jämt. Nån mamma vevar igång någonting och blir sen förvånad och kränkt över att hon får svar på tal.
Nu lät väl kanske inte den första kommentaren som ”vevade igång något” utan mer lite skämtsamt
Och vad är syftet med en sån kommentar om man inte vill provocera igång något menar du?
Att använda ordet barnlös när du måste veta att det heter barnfri då det skrivits flera gånger är så respektlösts och visar var du står i det hela. Inte ens värt att svara eller diskutera med en sån som dig egentligen. Så himla fult.
Men verkligen. 😁
Barnfri. Och uttrycker man sig så ts låter man bitter. Det är inte alls samma slags liv, är man barnfri vill man va det hela livet.
Men herregud. Om någon är snarstucken så är det väl småbarnsföräldrar som inte tål idén om att någon skulle kunna trivas med livet utan barn. Kanske för att det öppnar upp förbjudna tankar som man inte är helt trygg i. Alla är så sjukt osäkra på sig själva dessa tider.
Det finns ingen mening med livet, inte mer för människor än andra liv i alla fall. Men har man tur kan man känna att livet känns värt att leva, för det mesta. För många är det familj inklusive barn, av de enkla skäl som Egoina beskriver – de behöver en (fast periodvis kan det också göra livet förjävligt, och inte bara småbarnsåren). Men det kan vara mycket annat också. Gemenskap. Naturen. Att bidra till något. Tyvärr fyller många (föräldrar eller ej) sina dagar med mycket som inte ger mening. Konsumtion. Sitta fast i trafik. Scrolla på sociala medier. Ostimulerande jobb. Då blir barn lätt en krycka, en sista räddning, och det tycker i alla fall jag är synd.
Exakt!
Jag upplever att det finns mening med livet (i alla fall upplever jag mening med mitt liv). Den meningen har sett ungefär likadan ut hela mitt vuxna liv, men självklart utökats när jag fick barn att ansvara för och vara en förebild för.
Däremot håller jag med dig om att många inte verkar fylla sina liv med särskilt mycket som ger mening. Det är något som också är extra tydligt i det här kommentarsfältet. Här flockas de bittra och arga eller de som alltid tar upp hur dåligt de mår och hur de ensamma och isolerade de är.
Jag känner ingen som skaffat barn som krycka eller sista räddning (även om det säkert förekommer precis som folk gör en mängd andra desperata åtgärder för att få förändring). Jag blir bara lite nedstämd av hur lite förståelse som visas för andra människor numera. Att folk enbart verkar finna glädje i att skriva spydiga påhopp istället för att sprida omtänksamhet och värme.
Sådär ja, nu kom det där att föräldrar har ”förbjudna tankar”???
Småbarnsföräldrar vet vad det vill säga att vara barnfria. Och kan kommentera om det.
Barnfria har inte haft barn. Så sluta tro att ni vet.
Men vi vet vad vi inte vill ha. Hur kan det va så provocerande?
Men ni tycker ju det är provocerande att vi tycker meningen med livet är barn
Nej? Men att säga att det är meningen med livet som om det gäller alla är nåt annat.
Jag är barnfri men gillar varken att resa, festa eller renovera. Jag har ett rätt så stillsamt liv (där ett barn nog skulle passa in bra egentligen). Lagar mat, tar promenader i parken, pusslar, stickar, målar, trivs bäst hemma. Vet inte var den här bilden av att barnfria vill leva som tonåringar kommer från.
Och lite ironiskt att det inte var en barnfri som drog igång dessa kommentarer också…
(Och jag vill lägga till att jag verkligen inte hatar barn. Jag älskar att hänga med syskonbarnen och är den som tillfrågas att vara barnvakt av vänner när det behövs. Har inget emot att hänga i en lekpark om en vän med barn vill ses.)
Skulle kunna vara skrivet av mig 🙂
håller med, folk verkar tro att barnlösa bara vill supa och spela tv-spel. jag är mer som en liten tant som vill ha lugn och ro haha.
Ja fast, skulle det vara något fel med om man gillade att supa och spela tv-spel? eller t.om. inte gillar barn? Varför måste man alltid lägga till att man älskar barn och gärna umgås med dom trots att man valt att inte skaffa dom själv. Jag personligen är barnfri just bla. för ATT jag inte gillar barn, vill varken umgås med mitt syskonbarn eller någon annans barn. Har verkligen NOLL intresse. Tycker illa om barn så som jag sett andra skriva att dom tycker illa om djur. Barn är jobbiga, högljudda och t.om. äcklar mig. Är det för provocerande?
Nej det tycker jag inte. Och känner man så, då är det ju helt rätt att leva barnfritt.
Jag skrev det bara för att det verkar vara den allmänna uppfattningen om man lever barnfritt, medan det finns alla möjliga typer som valt att inte ha barn. En del för att de ogillar barn, en del för att de vill kunna festa eller resa eller spela tv-spel på nätterna, men det är långt ifrån alla.
Det är lite tröttsamt att det är vad man möts av om man inte har barn, att folk tror att man hatar barn och inte orkar ta ansvar för något alls. Med det sagt, absolut inget fel om det är så.
Ja det är lite provocerande utifrån att det verkar vara helt okej och normalt att säga och skriva. Det skulle ju aldrig accepteras att man skriver att man hatar gamla människor för de är jobbiga och äckliga. Samt rätt tråkigt att du inte vill umgås med en nära släkting enbart för att hen är ett barn. Tänk om du skrivit att du inte ville träffa din mormor för att hon är gammal? Det är lite sorgligt på ett sätt. Hade du skrivit så hade du nog fått rådet att att jobba lite på dessa känslor. Men om barn är det liksom helt okej att säga så. Men samtidigt är det ju jättebra att du inte skaffar egna barn om du känner de känslorna, det är nog alldeles för många som skaffar barn bara för att de känner att de borde.
Lite provocerande. Barn är en utsatt grupp, helt beroende av vuxnas omsorg för att klara sig. Högljudda och jobbiga kan jag förstå – men att känna äckel känns nästan olämpligt, med tanke på att alla människor, oavsett funktionsnivå, har lika mycket värde,
Haha folk blir så mkt mer provocerade av folk som blir äcklade av djur.
Hur ok hade det varit att skriva att man äcklas av funktionsnedsatta tror du?
Barnfria. Och ja, finns alla sorter precis som med alla människor.
Jag vill gärna leva som en tonåring.. haha. Går ju inte riktigt men ändå. Gillar resor, uteliv, inte mer ansvar än jag behöver, frihet, mm. Men absolut, finns alla sorter av oss!
Men gud vad aggressivt. Nej, varför skulle man säga så, det är inget som har sagt nåt man behöver bemöta. Egoina tycker hennes liv blev meningsfullt med barn, hon prackar inte på det på nån annan. Helt ok!
Jag tar inte illa upp eftersom hon skriver att det är meningen FÖR HENNE. Och det får man ju absolut säga/tycla/känna.
För mig är det nåt annat, vad är fel på de sakerna du radar upp? 😄
Absolut en stor mening med livet för mig (minus renovering, det gillar jag inte) 😄
Inte då.
Jag är lycklig i mitt barnfria liv. Och hoppas att alla andra är lyckliga i sitt. Over and out 🤗
Exakt så!
Snälla gör ett inlägg om idioten Chrippa som trodde det räckte med nytt efternamn för att kunna försöka lösa ut nytt pass 😀
Lol
Nej tack, ge inte uppmärksamhet till såna idioter. Det är ju exakt det han vill ha och lever av
Varför skrivs inte mer om WOA?
Jag har skrivit flera inlägg om Badflunce-podden.
Men nu räcker det väl ändå – det är mer än tjatigt. Det
Men snälla det har skrivits om, både flera inlägg och massor av kommentarer. Så intressant är det inte att det måste diskuteras igen, för något nytt när ju knappast komma fram.
För mig är meningen med livet de små detaljera, de där fina mötena med människor, löven som blir röda på träden, promenaden i solen, den där boken man ser fram emot att läsa innan läggdags. Låter väl otroligt kliché men så är det för mig.
+1 på den
De små detaljerna och stunderna som uppstår mellan rutinerna.
Men vax har hänt med HannaHappy ? Not so happy anymore. Lipar på snapchat.
Är det barnönskan? Något annat?
Ingen aning, men Happy är väl hennes namn och inget hon lagt till för att hon är glad.
Nej, rätt säker på att deg är ett artistnamn. Precis som egoina
Nej, det är ett av hennes namn som hon heter i mellannamn.
Hon heter Hanna Happy Alexandra
Ändå ett taget namn.
Hursomhelst var frågan varför är hon ledsen?
”Lipar på Snapchat”. Är verkligen rätt tydligt att hon går igenom en jobbig tid just nu, misstänker att det är pga makens pappas bortgång så visa lite respekt och medkänsla.
Ha inte pojken på förskola då om hon är hemma med syskonet? 😅 Aldrig fattar det där.. Och ja, jag har tre barn!
What? Då har du inte barn som är som mina. Min äldsta son är extremt vild och det är absolut inte tryggt att lämna honom en sekund ensam med lillebror. Måste bajsa med båda två i badrummet och lillebror i knät, måste spänna fast äldsta i vagnen om jag ska sätta ned lillebror för att göra något snabbt/ta på kläder osv.
Det är 100 gånger mer utmattande att vara hemma med båda än att vara på jobb (och då jobbar jag ändå i den beryktade vården, haha). Vi hade inte fått fler barn om vi inte hade förskolan till äldsta. Och vi behöver fler barn i samhället så jag röstar för att du håller dina pekpinnar för dig själv 😘
Förskolan är ingen barnvakt. Den är till för att ta hand om barnen när föräldrar arbetar/pluggar. Kan du inte hantera två barn ska du inte skaffa två barn. Förlåt, men det är så jag känner.
Vem bryr sig om vad du känner? Förskolan är till för att passa på barnen, och samhället bestämmer vem som får ha barnen där. Samhället jag bor i har bestämt att mitt barn får vara där medan jag är föräldraledig. Jag kan hantera två barn med hjälp av förskolan, och skulle som sagt inte skaffat fler om vi inte hade förskolan men nu vill jag ha ett till. Så grattis samhället, tre skattebetalare till priset av lite förskola i några månader 😘 förlåt, men det är bara så jag känner
😂 högfärdigt värre !
Irrelevant åsikt när man i hela Sverige kan ha barn på förskolan som föräldraledig minst 15 timmar/vecka. Så de flesta verkar ju absolut inte hålla med dig.
Håller absolut med Lis. Vet fler som gör så men det är svårt att ändra på regler/bestämmelser/lagar. Tycka till har vi dock rätt att göra!
Men snarrrrrrk vet inte vem jag stör mig mest på, ni högfärdiga jävla pick me-morsor eller galningarna ovan som ”äcklas av barn”
Å vilken TUR att man då får göra precis som man vill! Du har inte behövt lämna något av dina barn på förskola när du varit mammaledig, och trivts jättebra med det? Och vi som tycker att det är jätteskönt att få egentid med lilla nykläckta bebisen medan storasyskon är några timmar på fsk kan välja det alternativet. Och det bästa av allt; det är DITT EGET VAL, och oavsett om du förstår eller inte de som inte väljer att göra som just du så kan du bara släppa det och fokusera på ditt liv, dina val och dina barn. Skönt va?
Kanske inte bara att släppa det. Mer av skattepengarna borde, enligt mig, gå till sjukvård.
Trodde Egoina hade mer stil än att göra en sådan där otroligt fånig spädbarnsfotografering. Riktigt WT.
Haha ja de där stageade bebisfotograferingarna tenderar att dyka upp i de lugnaste vatten! Min svägerska gjorde plötsligt en sådan och hon brukar verkligen vara vettig på alla andra områden
Ryser! Hela familjen klädda i ton- i – ton stickade tröjor, lyckligt poserandes i motljus vid ett dimmigt skogsbryn. Snälla vem försöker man lura med att posera så där 😅
Vart
Kan man se bildern
Var
Jag kan inte förstå dig Sandra. Är inget fan av sån fotografering, men varför stör det dig så enormt att den familjen vill ha ett sånt foto, så du måste kräkas ut dig det här?
Varför stör du dig på att jag tycker som jag gör så pass att du själv måste kommentera min kommentar?
Är du måntro en ylleklädd mor i motljus 😉
Obs jag menade inte egoinas bild! Jag ryser i allmänhet på såna där familjebilder. Det får en väl göra?
Uppvuxen i Landskrona med ensamstående mamma skriker väl inte direkt övre medelklass som fnyser åt bebisfotografering och energidryck?
Håller med Egoina! Barn har gett mig en lycka jag inte visste var möjlig, och jag är verkligen inte en person som var särskilt intresserad i barn innan jag fick egna. Livet innan bestod av karriär, resor, upplevelser, mat, hobbyer och närhet med min man. Livet nu är verkligen typ inget av det innan men så mycket mening och så mycket kärlek. Kan verkligen bli helt överväldigad. Kan absolut sakna att någon gång ibland kunna gå på restaurang och njuta, eller resa en weekend, eller ta en joggingrunda kl 17 och inte kl 20 när barnen sover (herregud bara att ta en kaffekopp ifred hade varit lyx), men det är en kort period de är så små och det är 100% värt det för oss. Skitjobbigt och givande haha
Håller med! Tvekade länge men så glad jag valde att ”blunda och hoppa”. Det är jobbigt emellanåt men är ändå som att vakna till julafton varje morgon. Det jobbiga kan inte mätas mot lyckan och kärleken.
Oj, känner du så? Verkligen inte julafton varje morgon här hemma. Visst älskar jag inte mina barn men det är också väldigt mycket jobb och inte sådär himlastormande lycka särskilt ofta (även om det finns ögonblick). Det är mer den bilden som är vanlig hos de jag känner.
Jag håller fullkomligt med. Det är över 20 år sedan jag fick mitt första barn och känslan kom med mig med en sådan kraft. Och den har hängt med tills de är vuxna, de är mina vänner i den yngre generationen. Det kändes även meningsfullt på djupet att vara lärare för tonåringar, där kändes det som jag kunde göra skillnad. Min kusin som jobbar med utsatta barn känner också en väldig meningsfullhet. Kommande generationer är livets mening oavsett om det är mina eller andras barn.
Håller med! Eller inte bara kommande generationer, finns annat också som ger mening, men viktigt att komma ihåg att man kan forma framtiden på olika sätt. Är väldigt deppig över framtiden inte minst pga hur den ungre generationen ser ut/tänker/beter sig men ibland blixtrar det till och det känns väldigt meningfullt (undervisar på universitet)
Ja, det tar över ens hjärna att barnet ska överleva och frodas. Hyperfokus om något, lika intensivt som att det vore en del av en själv men förunderligt nog samtidigt helt underbar. Men också skör, kommer med en oro (som aldrig tar slut har jag hört).
Och efter 40–50 när fler i ens omgivning blir gamla och sjuka förlorar de där andra aspekterna i betydelse, även karriären. Då kan nog det barnlösa livet kännas tommare och självupptagenheten man förlorar som förälder (en del bara temporärt) lite patetisk.
MEN: föräldrar pratar inte så gärna om att det är en process, att små barn är mer som tillgivna hundar och med äldre barn får man också kritik, avståndstagande, skoningslöshet („evolutionary dislike of parents“). Det är då rika människor skaffar hund typ.
Det är också då andra vuxna kan bli viktigare för barnet än föräldrarna. Nån som är mer som man själv kanske eller som man vill vara. It verkligen takes a village.
40-50? 😄 Hur gammal (ung) är du som tänker så?
Skönt att veta att jag iallafall har tio år kvar innan jag trillar av pinn. Mvh snart 40-åring 🤭
😄
Själv lever man på övertid! 😱
/ 41
Då borde du ha mer läsförståelse. Jag skrev: „i ens omgivning“. Livet känns annorlunda när man själv är den äldsta generationen (inte jag men min man). Dessutom har betydligt fler folk i ens bekantskapskrets dött för tidigt osv. Innan dess var det mest nån enstaka.
Jag kände mig på topp med 40. Men 10 år senare har de älskade svärföräldrarna dött. Igår dog deras sista syskon. Det är en annan fas i livet. Jag är väldigt glad över de yngre i släkten.
Off topic. Men att det är fred i Gaza och Israel? Känns plötsligt helt tyst och när det varit så uppmärksammat i olika former? Är det för att presidenten själv lyckats med detta?
Det är INTE fred än. Israel kommer att dra sig ur eller lägga till något idiotiskt förslag
Båda har ju undertecknat fredsavtalet, vad menar du?
Men tror du själv att apartheid-staten Israel kommer att gå med på (det enda rätta): en tvåstatslösning? Där Palestina (äntligen) får självständighet? Det kommer aldrig att ske. Dessutom är Netanyahu under korruptionsutredning som hittills pausats pga ”kriget” (anser inte det är ett krig i juridisk definition pga Palestina i stort sett är försvarslösa mot Israels omänskliga attacker mot civilbefolkningen), så han är nog inte så nöjd med att det pausas.
Summa summarum: Israel lär – som alla tidigare vapenvilor – hindra att det genomförs, och sen peka på ”Hamas” som anledningen till det.
Vad skedde 2005 i Gaza? Varje j*de tvångsförflyttades ut från området av lDF. Tom deras döda lämnades inte kvar.
Där finns 0% j*dar kvar i landområdet. Inga murar var byggda mot lsrael då. Enbart Egypten hade byggt dem och har till denna dag större och kraftigare murar mot Gaza än lsrael har.
Hur valde Gazaborna att utnyttja den möjligheten?
Hur många gånger har PA sagt nej till en tvåstatslösning?
Nej du behöver inte svara. Jag vet redan att du kommer att ljuga.
Wow. Jag hoppas ingen läser detta och tror att det är ”sanning”.
Det är faktiskt det galnaste (och – faktuell mest felaktiga) påstående jag hittills sett på ett bra tag av situationen/”kriget” dvs förgörandet av Palestina och deras civilbefolkning.
Tips: Du måste läsa på från historians start, dvs. från 1948, annars framställer du bara dig själv dummare än vad du faktiskt är.
Du stavade H*mas fel. Som att de kommer bryta eld upphör som de gjorde rådde den 6:e oktober. Avfyrade missiler under eld upphör under 2024. Ströp två spädbarn med sina bara händer. Mördande pensionärer som väntade på bussen mm mm.
Skriver inte ut de flesta avskyvärda handlingar som de gjort och allt de vill göra då jag tror jag kommer bli raderad av Camilla. Gaza vill inte ha fred. De vill utrota ett folk och en nation.
🧡🧡🧡🎗️
Israel bombade Palestina ännu en gång för bara några timmar sedan
Det råder inte vapenvila än.
Gaza avfyrade också missiler.
Gisslan är inte hemma än.
Om någon timme infaller vapenvilan. Låt se vem som kommer bryta den först denna gång. Hittills har det varit H*mas varje gång.
Lämnar tråden nu.
Israel begår folkmord i Palestina hur man än vrider och vänder på det
Hur mår du? Med dina lögner du sprider? Är du en betalad bot av Israel? För inget av det du skrivit hittills är något som stämmer överens med verkligheten? Men du kanske väljer att leva i ignorans, kanske du mår bättre av det? Dessutom otroligt skrattretande att prata om 2 spädbarn när majoriteten av de som Israel ”slaktat” och svält (i deras folkmord mot Palestina och deras civilbefolkning) är just barn. Men barn som inte råkar vara judar har nog ingen rank i dina lögner?
Vad jag läst är 50 procent i Palestina under 18 år och av de som dödats är 30 procent barn (under 18 år).
Kan du ens… skriva? Vad skriver du? Tur att du ”lämnat” tråden, för du snackar massor strunt med noll förankring i verkligheten?
Jag fick en bebis i somras men känner inte igen mig alls. Livet innan känns inte meningslöst och det känns varken mer eller mindre meningsfullt nu.
Det beror nog på om man upplevde livet som meningslöst innan barn, då kan det kanske slå om. Men jag upplevde som du ungefär samma grad av meningsfullhet/meningslöshet innan som efter.
Härligt! Tycker det låter hemskt att inte ha nån meningsfullhet innan barn… Att det ska behövas liksom? Låter som Egoina var lite trasig/vilsen liksom?
Kanske. Jag var trasig och vilsen innan.
Är lite avundsjuk på Egoinas liv just nu. Dom tjänar bra, har precis köpt ett fint hus, hennes kille verkar driftig och händig och hon verkar så tillfreds med jobb, familj och livet.
Ja hon hade det ju otroligt tufft efter första barnet och han lär ju fortfarande va utmanande. Så kan verkligen unna henne detta.
Ingenting.
Jag lever bara för jag är tvungen att leva för mina föräldrars skull för att jag är meningen i deras liv.
Blir lite tokigt när man tycker att barn är meningen med livet. Jag tycker det känns enormt jobbigt att vara mening i andras liv när jag själv inte vill leva. Men man måste hålla ut för andra personers skull.
Men så sorgligt, så ska inget barn behöva känna. Dina föräldrar finns till för sin skull och sina barns skull, och du finns till för din skull. Du har ingen skyldighet mot dem men de har mot dig. Så ser jag på mig och mina barn. Jag vill såklart träffa dem så mycket som möjligt och stötta dem men vill inte de så måste jag acceptera det. Tills vidare lever jag mitt eget liv så bra jag kan och hoppas att de är stolta över mig.
Väldigt vettigt skrivet.
Men vad ledsamt.Dina föräldrar vill väl inte att du bara lägger dej ner och dör när de inte finns längre.Min mamma är obotligt sjuk,vet inte hur länge vi har tid tillsammans.Mamma vill förstås att jag har ett bra liv när hon inte finns längre.
Kommer bli hemskt bli ensam utan mamma men mitt liv fortsätter.Föräldrar dör och vi lever vidare.
Min mormor dog tidigt men ville förstås att mamma skulle ha ett bra liv.
Håller med dig i vad du säger såklart. Men vill man inte så vill man inte helt enkelt.
Så tramsigt Elsa. Förstår du verkligen inte?
Vad är det jag ska förstå?
Gissar att du är en person som själv skaffat barn för att finna en mening med ditt liv, annars skulle du inte kommentera på det sättet.
Men så klart kommer dessa elaka kommentarer per automatik 😡
Kommer ihåg när jag nyss blivit tvåbarnsmamma och var hos tandläkaren och njöt. Att ingen pratade med mig, att jag inte kunde prata. Att jag bara skulle ligga på rygg och låta nån annan greja.
Surrealistiskt. Tror dock att den känslan bara kunde uppstå under en väldigt begränsad period, ibörjan innan jag fått grepp om hur jag skulle lösa två barn.
42
Jag tycker att meningen med livet är att unna sig! Stort som smått och det är upp till var och en vad det innebär för just dig. Allt från resor till att äta på finporslinet till vardags för varför ska det gömmas inne i ett skåp 99% av tiden?
Vår nya fina egoistiska tid. Är det en generationsgrej att tycka att livets mening ligger i göra sig själv lycklig?
Det finns ingen mening!! 🤣 Längtar till den eviga vilan.
Skulle inte säga att livet kändes meningslöst innan barn, mer lite platt kanske man man säga? Dvs jag hade jätteroligt och ett meningsfullt jobb osv men såg inte alls mig själv som i något ordentligt sammanhang med ett specifikt långsiktigt syfte. Hade jag lämnat mitt jobb hade jag skaffat ett nytt och allt rullat på, man har en trevlig semester och sen går livet vidare, försöker fånga det bra med varje dag helt för min egen skull och sen är dagen slut. Alltså det är verkligen jättesvårt att förklara men nu med barnen så är jag ju med och skapar en framtid för dem, för mig, en liten del i släktens historia liksom och där vad jag gör kommer ha stor påverkan på hur det blir = syfte och ansvar varje dag som man aldrig kan ducka. Klart det gör mycket med en som person och kanske bidrar känslan av meningsfullhet att man faktiskt vill och orkar, att känslan liksom kommer för att man ska vilja varje dag. Allt annat tidigare kunde man ju faktiskt avstå om man kände för det och man vet ju att det faktiskt inte spelar någon roll om hundra år om man sjukanmält sig från jobbet eller nåt.
Jag förstår exakt vad du menar och håller med helt och hållet. Något som gett och fortfarande ger mig stor lycka har varit att upptäcka världen genom barnens ögon. Allt jag velat visa dem och uppleva med dem och allt som fortfarande finns kvar att uppleva tillsammans. Livet är i ständig rörelse och förändring med barn. Man får också så många fler högtider och milstolpar när det är fler i familjen är med om stora livshändelser och utvecklingskliv. Det utvecklar ju mig också, som får lära mig en massa nya saker och träffa en massa människor i och med barnens skolgång, fritidsaktiviteter m.m.
För mig är det meningsfullt att vara med och skapa liv och sedan vara med och påverka hur det livet blir. Precis som jag själv varit barn och upplevt saker tillsammans med mina föräldrar och syskon (det var ju hela min värld fram tills jag flyttade hemifrån).
Spännande hur olika man tänker! Det där är inget jag tänker på eller värderar. Känner mig dock viktig och att jag har en plats men vill absolut inte ha mer ansvar.
Minns när jag jobbade i reception på en Endoskopimottagning och en gullig kvinna kom dit och var väldigt pepp och uppåt. Vi småpratade och hon sa typ ”Har sett fram mot denna koloskopin, jag har X barn hemma så det blir lite egentid!”. 😀
Haha! Ja, otroligt.
Jag tvekade från och till om jag ville ha barn men sedan tog vi beslutet att försöka och det gick. Jag har också känt mig lyckligare och kände att jag absolut vill ha fler barn. Men nu har vår bebis blivit allvarligt sjuk så lyckan är utbytt mot sorg ❤️ Vet inte om det blir fler barn i framtiden. Dels vill jag orka ta hand om vår dotter, dels är jag rädd för hur mina känslor kring ett till barn kommer vara. Rädsla för ytterligare sjukdom, skuldkänsla om barnet skulle vara friskt (att det på något sätt känns orättvist mot vårt första) osv osv. Vet inte vad jag vill ha sagt… Jag var absolut lyckligare men inte längre. Men samtidigt ångrar jag såklart inte vår älskade, älskade dotter. Jag önskar bara att hon kunde bli frisk och få leva ett långt liv ❤️ Jag har åtminstone avföljt Egoina på Instagram för jag klarar inte av att se andras familjelycka just nu. Jag blir ledsen och arg, avundsjuk…
Vad ledsamt, beklagar verkligen. <3 Hoppas din dotter får bli frisk!
Tack ❤️ Det vet vi tyvärr att hon inte blir.. Det är en jätteovanlig diagnos och det finns inget botemedel. Men vi ska ge henne det bästa livet ❤️
❤️
❤️❤️sorgligt att höra.Ja det tyngsta som finns är när barnenblir sjuka.
Usch. Så ledsen jag blir. Så fel det känns att läsa ”barn” och ”allvarligt sjuk” i samma mening. ❤️ Har du lust att dela vilken sjukdom dottern drabbats av?
PaH och ILD pga en genetisk mutation
Vem vinner? Vem/vilka har det mest meningsfulla livet? Så spännande!
Lite provocerande. Barn är en utsatt grupp, helt beroende av vuxnas omsorg för att klara sig. Högljudda och jobbiga kan jag förstå – men att känna äckel känns nästan olämpligt, med tanke på att alla människor, oavsett funktionsnivå, har lika mycket värde,
Meningen med livet för mig är mina barn, min familj, hitta på roliga saker på helgerna, musik (sjunga!), äta god mat och vila ❤️ samt pyttelite också att lyckas bra på jobbet och bli uppskattad för mina prestationer!
Meningen med livet för mig är att ha det kul, skönt och harmoniskt. Samt kärlek och gemenskap (med partner, vänner och djur).
Vad bra att hon hittat ett sätt att få mening, låter trist att hon inte det innan.
Väldigt fascinerande för mig att livet blir meningsfullt efter barn för vissa. Aldrig ens tänkt på det. För mig är det bara meningsfullt i sig liksom och behöver egentligen inte ens vara det. Jag vill ta det lättsamt, ha det kul och trevligt, finnas till. Måste inte va så allvarligt och ansvarstyngt.
Jag känner tyvärr ingen mening alls och vet inte hur jag ska hitta den. Jag försöker bara hålla mig flytande och vara tacksam att jag inte lider så mycket när jag inte har ett sjukdomsskov.
Att trolla på bloggbevakning är meningsfullt. Annars är det forskning så att vi kan få bort allt lidande som finns.
Jag har alltid gillat Egoinas blogg men tycker att hon nuförtiden är så mycket pick me och effektsökande i sitt skrivande. Någon som håller med?