Jag är gammal ryttare så har övat på hållningen sedan jag var fyra år. Var några punkter i ridning som skulle vara i en linje. Tror det gäller att spänna skinkorna och dra bak axlarna (squeeza skulderbladen)
Träning har hjälpt mig mycket med hållningen, den var rätt dålig efter tre graviditeter. Gör framförallt yoga, men rätt ”svåra” pass som verkligen utmanar musklerna. Breathe and flow på YouTube har bra pass för det.
Jag köpte en sele som skulle hjälpa med hållningen, tror den hette nått med posture. Var dock störig att ha på sig, så använde den inte så mycket. Men träning, core och rygg känns viktigt. När jag aktivt promenerar brukar jag gå med bra hållning, så gör jag det ofta blir hållningen också bättre.
Jag lärde mig som ung att en rak rygg utstrålade självförtroende och det tog jag verkligen till mig och började sträcka på mig. Sen dess har det bara kommit naturligt. Vet inte om det också hjälper att jag går raska promenader. Brukar ofta få komplimanger för min hållning vilket gör mig glad.
Tänker på att gå rakryggad och inte vagga fram. Ligger på mage en stund varje kväll och läser och passar på att lyfta bröstkorgen så mycket som möjligt och sträcka ut ryggen.
Vad tror ni egentligen hänt med Sandra Lindahl? Hon har ju lagt ut några gånger på story om att hon inte fått hjälp och mått riktigt dåligt i flera månader. Komplikationer efter operationerna? Trots att hon skrivit om det fattar jag verkligen ingenting vad hon varit med om eller varför läkarna skulle vägra hjälpa henne om det är så illa.
Funderat på samma. Har alltid tyckt hon har varit en härlig person att följa men nu på senaste har man blivit lite fundersam. Man har ju hört dåligt om svensk sjukvård ibland, men kan det verkligen vara så pass illa?
Sandra fick nekros efter bukop men det brände kirurgen bort. Hon blev uppsvälld efter bröstop och försökte att lösa det på egen hand genom att ta vätsketdrivande medel och aktiverad k0l. I stället fick hon vätskebrist och rekommenderades att dricka mycket vatten och äta salta chips (salt binder ju vatten). Detta visade sig ha förödande konsekvenser. Jag är ganska säker på att hennes ätst*rningsproblematik (som hon haft i över 10 år) har satt sina spår. Kroppen har inte återhämtat sig än. Hon kommer att publicera en video och berätta allt som har hänt när hon känner sig redo.
Jag tror att det är lite psykiskt. Hon skriver ju att hon är fylld med vätska och läkarna hävdar att hon gått upp i vikt. Men om hon varit gravt ätstörd och börjar äta så binder ju kroppen mkt mer vätska när man äter. Jag håller på att gå ner i vikt och de ”bästa” viktnedhpngsdagarna är om jag ätit extremt lite och typ druckit vin på kvällen. Uttorkad och inga kolhydrater som binder upp vätska.
Det är lite konstigt att hon nu 4 ggr sagt att hon mår lite bättre och snart ska berätta ALLT. Sen försvinner hon 1-2 veckor för att komma tillbaka och säga samma sak.
Oavsett vad som hänt så tycker jag synd om henne och hoppas hon mår bättre på riktigt snart.
Vad brukar ni ha i era vietnamesiska sommarrullar och vad brukar ni ha för dipp? ?
Gjorde det till middag idag, så satans gott men alltid haft samma innehåll och alltid en dipp på jordnötssmör så skulle vara kul att testa något annat.
Vi kör på samma hela tiden, haha men det är för att vi tycker det är gott! Steker kyckling, fläskfilé eller har räkor i samt bitar av morot, gurka, kål. Ibland salladslök. Dippar i hoisinsås eller någon egengjord på soja, risvinäger och chili 🙂
Nej vi steker bara i smör och salt, enkelt och gott 🙂
Angående dippen så brukar jag göra den såhär: lika delar soja och risvinäger, lite socker och hackar lite bitar av chili. Ibland sesamolja, för att få det att kännas lite extra festligt!
Åh vad bra!
Om du aldrig gjort det måste du testa. Googla och se hur fina vissas blir, man hittar nog finare bilder på engelska.
Sett folk som har jordgubbar i, ser fint ut men undra om det kan vara gott?
Tycker det är en så mysig grej att stå och göra. Tycker det var svårt att få ihop med rispappret första gångerna, det blev inte tillräckligt mjukt och klibbigt så fick inte att få ihop dom ?
Brukar koka glasnudlar och sen skära rödkål, morötter och salladslök. Ibland en bit romansallad i också om jag har hemma. Har ofta crabsticks i, enkelt att ha i frysen och tinar rätt fort också. Jag är inte så bra på att planera så har jag färska räkor eller något är chansen stor att det inte blir av att jag gör maten och så blir dom för gamla?
Jordnötsdippen har jag bara jordnötssmör, röd curry pasta och sesamolja, sen kokar jag upp vatten för att spä ut så den får en bra konsistens och går att blanda till en dippsås 🙂
Går säkert att göra den godare, är inte så bra på att laga mat och gör det gärna så enkelt som möjligt?
Det var länge sen jag gjorde eget album o printat. Det tog längre tid med det egengjorda albumet o det printade är snyggare. Men det egengjorda är mkt mer personligt och mer uppskattat. Dock inte helt klart, 13 år senare ?
Fan vad jag saknar när man använde kamera med rulle och framkallade!
Nu tar man, eller i alla fall jag, massa foto på samma sak, kollar knappt aldrig på dom och orkar inte kolla igenom och rensa. Innan var det en bild och det blev ett minne liksom haha
Girls of Sthlm nya avsnitt:
Klara- tror inte att hon och Jhon kommer vara tillsammans om sådär 5 år. Han känns för barnslig och hon mer vuxen ?
Alice – känns som hon och Amani inte lever ihop utan som två olika ”särbos”. Svårt att förklara.
Hanna- älskade Hanna, så härlig men hon skulle nog tjäna mkt på sin egna utveckling att inte ha sin mamma med i företaget. Tror faktiskt hennes mor hämmar Hanna i mkt. Bättre att bara vara mor och dotter ?
Lovisa- sorglig på ngt sätt. Pratade om sin smalhet, likväl ska hon sitta i en baddräkt att ta bilder. Dubbelmoral..japp.
Kan vi diskutera att Klara tog med sig en falukorv när hon skulle avslöja att hon skulle få en son till Lovisa. Pga John hade sagt att hon tyckte att fostret såg ut att ha en stor snopp på ultraljudet. Han verkar inte så smart. Vet inte om det är för ha. Är omogen
Jag reagerade också på att hon sa att eftersom hon betalar så är det hon som väljer lägenhet, hon tänkte ju inte ens visa lägenheten utan bara ge Armani nycklar och överraska med en ny lgh.Känns inte som ett team men om båda är nöjda så.
Lyssnade på senaste avsnittet av Högt i tak där Lojsan var med där hon sa att hon aldrig haft problem med mat utan äter allt Och aldrig tänker på vikten ??mig övertygade hon inte iaf.
Undrar om Lovisa är gravid. Bianca la upp massor av klipp idag på Snapchat, bland annat från när Lovisa är hos typ naprapat. Orkade inte kolla och lyssna så noga men i ett av de snabba klippen säger Lovisa ”foglossning”. Kan ju vara vad fan som helst angående foglossning men jag som inte har barn men har haft många gravida runt mig har aldrig sagt ett ord om foglossning. I mitt liv!
Förra veckan på ngn story (Emelie felova tror ja de va, Biancas assistent som är gravid)va de snack om att kiropraktor är bra för foglossning. Kanske de Lovisa ref till i Biancas story
Oftast något… godis eller chips t.ex. Men typ aldrig cola eller annan dricka. Dricker kaffe och vatten i stället. Ibland, väldigt sällan- kan jag dricka någon alkoholfri öl eller cider. 🙂
Haha ja jag tycker också det känns Trashigt/ofräscht på nåt sätt. Dricker inte så mycket läsk men om jag köper hem köper jag mindre burkar de smakar bättre också
Nej men vad är ni för ängsliga människor. Dricker inte läsk alls, men det är ju för att jag inte tycker om det, skulle aldrig undvika äta eller dricka något för att det känns ”trashigt”.
Räcker någon vecka?
Jag vill också vara en sån person.. Köpte baconsnacks i onsdags och en liten coca cola zero som jag skulle ha idag. Det är redan slut?
Jaa jag undrar om det finns en lösning på det här! Tar ofta bilder på saker jag ska komma ihåg eller köpa eller mått eller vad det nu kan va så hade varit nice att kunna lägga bilderna i olika mappar och att de då också raderas från huvudmappen..
Influencers så fort en färg på kläder blir trendig: ”guess my favourite colour ?” I höstas var det brunt, sen burgundy och nu är smörgult helt plötsligt din favourite colour?? det ändras fort
Jo men en trend är ju något tillfälligt som många tar efter, då blir det lite konstigt när någon ska få det att låta personligt och så ”haha va är ljusgult också fin favoritfärg omg vad sjukt”
Men är det så konstigt att ha olika favoritfärger och att det varierar efter årstid? Alltså ja, jag tycker om mörklila och mörkgrönt jämt men jag vill inte gå omkring i mörka färger på våren
Nej, men du kanske inte byter favoritfärg till den som trendar mest just nu varje vår och höst? Utan mörkgrönt och mörklila kanske alltid är dina favoriter när det går mot höst?
Tänk om de syftar till ”favoritfärg just nu”? Då kanske smörgult passar bra, om än den övergripande favoritfärgen är buteljgrön. Tänk om det kan vara så enkelt!
Jag har ett barn i årskurs 7 som genomgår en adhd utredning. Han har alltid haft svårt i skolan. Idag ringde rektorn från mitt barns skola och sa sonen måste gå om åk 7 får att han inte klarat målen i 4 ämnen. Jag känner bara NEJ. Han har svårt att koncentrera sig i skolan, hemma går det bättre. Han kan inte skriva prov i skolan för han bli distraherad av allt runtomkring. Det kommer inre bli bättre att han får läsa åk 7 igen. Kan skolan tvinga en elev att gå om en klass utan vårdnadshavares medgivande ? Sonen är jätteledsen för detta.
Elev och vårdnadshavares åsikt bör väga tungt i dessa frågor.
Vad har din son haft för stöd tidigare? Vad står det i åtgärdsprogrammet (vilket han verkligen borde ha?). Hur har det särskilda stödet han fått utvärderats?
I vissa fall men som sista åtgärd och efter en ordentlig utredning kan en elev gynnas av att gå om men oftast inte då det kan få andra konsekvenser som att känna skolmisslyckande och utanförskap.
Har du haft möte med rektor och elevhälsan? Be någon från ev. BUP vara med på mötet.
Det är skolans skyldighet att erbjuda stöd (sen kanske det ändå inte räcker vilket kan vara just så i detta fall) men jag skulle i alla fall begära möte, be om all dokumentation och en tydlig motivering till att gå om ett år och vad säger att han kommer klara dessa ämnen då?
Tyvärr tror föräldern att ett barn som inte klarar sina ämnen, kommer prestera bättre till nästa årskurs. Ämnena blir svårare och årskurs 8 bygger på att kunskaperna från årskurs 7 ska sitta. Det är självbedrägeri och inte att stötta barnet!
Hur tänker en vårdnadshavare här utifrån barnets bästa? Troligtvis handlar det sorgligt nog om att föräldern vill kunna säga att barnet ligger i fas med sin skolgång istället för att stå upp för sitt barn och acceptera att barnet behöver mer tid. Vänner och släkt har inte med saken att göra även om någon enstaka kommer döma när barn kämpar med skolan.
Ts här säger att barnet inte kommer igenom sina ämnen och att rektorn har föreslagit en lösning där barnet i lugn och ro kan komma ikapp utan att få mer stress och problem till nästa steg i utbildningen. Men ta vill inte ta emot hjälpen troligtvis pga. skam. Om barnet får en benfraktur som även kräver rehab skulle föräldern inte krångla och försöka övertyga läkaren att inte skriva remiss för rehab. Utbildning och intelligens är känsligt för många och hellre berättar vårdnadshavare att deras barn r lyckade i skolan, än att barnet inte gånger med i takten i grundskolan och måste troligtvis gå om en årskurs.
Det är lika hemskt som när vårdnadshavare inte vill acceptera att deras barn behöver gå i anpassad grundskola och istället ska tvinga igenom barnet vanlig grundskola för ledsamt nog är det fortfarande vårdnadshavare som inte kan acceptera att deras barn har behov som gör att det inte kan ligga i fas med sina jämnåriga eller behöver mycket mer stöd än grundskolan kan erbjuda.
Barnet kommer inte känna sig mer säkert genom att hållas kvar med jämnåriga för de klasskamraterna är långt före och att sitta i ett klassrum och inte förstå och ligga efter i princip hela tiden är tortyr för barn. Det om något sänker självkänsla att inte förstå och hela rummet är med på noterna.
Hjälp ditt barn istället och acceptera att barnet behöver stöd. Genom att inte acceptera kommer det bli mer jobbigt. Det är sånt här som bl.a. skapar hemmasittande och psykisk ohälsa. Skulle någon säga något är det deras problem inte ert!
Snälla skäms inte för era barn och stötta istället! Om omgivningen sviker och försöker sänka barnet pga. dess svårigheter, måste vårdnadshavarna stötta barnet till 100 %! Håll inte tillbaka barnet bara för att. Du hade inte tvekat om rektorn sa att ditt barn skulle flyttas upp för barnet har en särbegåvning. Vem vet när utredningen är klar och extrainsatserna är på plats kanske ditt barn kommer landa i sina studier!? Kommer det sedan lösa vidare på gymnasiet kan den läsa kurser parallellt och ändå gå ut med sina jämnåriga om det känns aktuellt då.
Om man inte klarar sin skolgång så bör man ju gå om? Är det verkligen fel? försök stötta barnet i att det inte är ett misslyckande, man vill ju att han ska lära sig. När man själv fick underkänt på en tenta på universitetet så tyckte ju ingen det var ett misslyckande, tråkigt ja men inte misslyckande. Man pluggar igen och lär sog så man får gå vidare till nästa termin.
Men verkligen. Helt otroligt att ens jämföra hur det känns att gå om ett år för en barn i den känsligaste yngre tonåren med en vuxen som missar sin tenta. Du måste nästan driva om du anser det vara jämförbart?
Verkligen. Det här handlar ju dessutom om att barnet inte fått rätt förutsättningar, inte om att barnet inte pluggat tillräckligt.
Om ditt barn har kunskaperna men inte får fram dem vid prov i skolan aå känns det ju extra viktigt med åtgärder kring det. Det är fortfarande ett bra tag kvar på terminen. Be om ett akut möte för att göra en plan för resten av terminen. Prata med sonen, är han villig/har han ork att lägga lite extra tid och energi resten av terminen för att lösa detta? Kan han få hjälp av specialpedagog, läxläsning etc?
Rektorn hade ordnat det, men här är behovet mycket större än så. Det är därför förslaget kommit om att gå om årskursen.
det här händer ibland och klasskamraterna är redan fullt medvetna om att klasskompisen inte hänger med. Barn som behöver gå om landar fint och har ofta kvar kamraterna från ursprungsklassen när de går om ett läsår samt får nya kamrater i nya klassen.
Det finns massor av anledningar till varför elever behöver gå om en årskurs. Varför angår egentligen ingen annan än skolan och familjen.
Ha ett möte med skolan där de som utreder sonen är med. Be skolan kalla till en SIP. Så att ni får hela bilden. Om sonen är under utredning innebär det att en pedagogisk utredning redan klar. Sedan kan ni göra en bedömning i lugn & ro & då vet ni vad proffesionellt tänker. Visar det sig vara bäst för sonen att gå om kan ni be om hjälp & stöd för att stötta & bemöta honom kring det.
Vet inte om ni kan säga nej! Fråga chattgpt! Lycka till!
Jag har ursprung i Italien och hos oss är det normalt att gå om ett år om man inte lärt sig allt som ingår. Det är ju bara bra för eleven att få en ny chans istället för att gå vidare till svårare saker utan att ha grunden.
Och samma är det i Finland. Det blir ju väldigt svårt att komma vidare i skolan om man ej har lärt sig det man ska under en årskurs. Det om något är väl hämmande för ett barn?
Mina kusiner bodde i Seattle en del av uppväxten och i U.S.A. var det också norm att elever fick gå om årskurser tills att all kunskap satt inför nästa årskurs. Det var inget konstigt och bara en del av skolsystemet. Det resulterar ju bara i att elever får med sig det som behövs och kan få bra betyg när det verkligen spelar roll.
Finns inte grunden kan eleverna inte prestera bra. Det är ledsamt att det anses skamligt att gå om en årskurs, när det enbart är ett fint stöd för eleverna!
Vad har skolan gjort för att han ska ha en chans att kunna klara målen? Kan han gå i sommarskola? Vilka redskap o verktyg får han till hjälp i skolan för att klara av att skriva proven? En diagnos ska inte behövas. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och ska sätta in åtgärder så fort de märker att en elev inte kommer att klara kursmålen.
Det är väl jättebra att han får en diagnos och får veta sina styrkor och svagheter så kan skolan lättare undervisa honom. Han kanske t om kan medicineras så att han kan fokusera.
Det är väldigt ovanligt att man föreslås gå om så säger det det finns det goda anledningar. Handlar inte om att det ska gå bättre utan att få en chans att ta igen allt han missat troligen.
Ja det ör ju väldigt ovanligt. Och för att man inte klarat 4 ämnen? Nu har jag enbart jobbat på skola i utsatt område, men det är ju flera elever i varje klass som har icke godkända betyg i några ämnen. Som inte erbjuds att gå om.
Så som förälder hade jag nog velat ha en tydligare förklaring kring vad det är som gör att de tänker att det skulle vara bra för just mitt barn att gå om.
Har aldrig hört talas om att man fått gå om sjuan, däremot nian. Men kan tycka att det är bättre att få chansen att gå om sjuan för att ha en chans att inte missa grunderna i högstadiet liksom. Fattar att det känns dumt men skolan vill bara hjälpa din son.
Har också ADHD men det visste vi inte förrän jag blev ung vuxen då jag begärde en egen utredning. Jag fick gå om 8an pga hög frånvaro men när jag gått några månader i 8an igen så fick jag hoppa upp till nian för att min kunskapsnivå ändå var högre. Så ge det en chans, det är ju för sonens bästa förutsatt att han fått rätt verktyg och möjlighet att utvecklas.
Hade man inte kunnat ha ett öppet spår som faktiskt rör influencers och liknande ”skvaller” (vad bloggen ju handlar om) och ett annat ÖS för alla övriga frågor om barn, kollegor, middagstips etc etc etc
Ett eget ÖS för familjeliv vore toppen, nu har det varit ganska lugnt men ibland är ju verkligen varannat inlägg om bästa bärselen eller något om graviditet.
Ja kanske ett om vad man ska göra om grannbarnen leker också samt ett om hur mkt hellre man låter just grannbarnen brinna inne än en hund. Sen ett om skagenröra också.
När jag gjorde microblading trodde jag att det skulle försvinna efter några år. Bara så du vet så sitter de för alltid, men de byter färg och flyter ut.
Det beror på vilken ”metod” och färg de använder. Kolla vissa PhiBrows idag, färgen sitter snarare för dåligt och syns knappt efter ett år. Tips är att kolla mycket före/efter/”påfyllnings” bilder på Instagram och se så de inte använder färg med kopparfärg i!
Tänk på att ögonbrynstrender kommer och går men en ansiktstatuering består. Och inte så kul att behöva sminka över bryn som blivit grågröna eller röda med tiden.
Nej men jag vet inte vad jag ska tro eller tänka.
Hon påstår sig ha ”forskat” sig fram till hennes diagnos på egen hand. Måste ju vara komplikationer från hennes operationer ja, plus stress på det.. Men överlag känner jag bara att hon går överstyr med allt som har med yta att göra.
Jag saknar verkligen bloggar. Tycker det är tråkigt att de första influensers nu gör rörligt. Förr behövde man ändå kunna skriva (någorlunda) för att bli nåt, och ta bra bilder.
Saknar verkligen vardagsbloggandet från tjejer man såg upp till (ok var typ 16) istället för att se en bild på insta som är ”fejk” dvs stylad, arrangerad eller sponsrad
Behöver verkligen tips från er som haft bebisar som ammats till sömns! När ni väl tog bort amningen helt, även på natten, hur fick ni ert barn att somna för natten då istället för vid bröstet?
Mitt barn fick välling på kvällen istället och fick sova några nätter med bara pappa. Jag hade förväntat mig gråt och panik och dragit ut på det och sen var det inga problem när det kom till kritan.
Började introducera välling och gav en flaska precis innan nattning. Gav det i soffan för att sluta förknippa sovrummet och sängen med mat. Nattade sen med napp, klappar och lugn musik. Är ensamstående så hade ingen att lämna över till, men det gick fint ändå.
Med första barnet ersatte vi amningen med välling. Inte optimalt men det funkade. Vi kunde ändå fasa ut vällingen sen. Andra barnet tyckte att välling var det äckligaste han någonsin smakat så där blev det bärsele i några nätter tills han hade fattat grejen. Jag delade fighten med min sambo eftersom jag tänkte att barnen ändå måste få närheten från mig också trots att vi tagit bort amningen. Åh, så jobbigt det var där och då, men nu bara ett par år senare känns det som en så liten händelse. Typ ”det var ju hur lätt som helst”. (Obs menar ej att förminska, bara att det GÅR över!) Det där fixar du!!!
La henne på min mage/bröstkorgen och höll om henne så hon fick närhet men utan amning, trodde det skulle bli jättesvårt men hon var ledsen en eller två dagar och sen gick det lättare och lättare ?
Ja säkert! Men nu när jag själv har barn gör jag allt för att mitt barn inte ska gnälla. Är väl inte jättebra men vill ju att barnet ska vara tillfreds.
Ann Sofie, det är ju exakt det som är problemet. Barn måste inte vara ”tillfreds” hela tiden. Ditt barn vet att om h*n gnäller så får den som den vill. Det är därför den gnäller.
Föräldrar fokuserar för lite på att lära barn hur man är typ hjälpsam, snäll och empatisk . Istället väldigt mycket fokus på att lära barn typ läsa och räkna tidigt.
Jag lärde nog mitt barn för mycket av hur man är hjälpsam, snäll & empatiskt. Hon har varit det sedan hon började gå. Lärde henne det andra också ?. Hon är 26 år idag & en så fin människa. Det är inte lätt för föräldrar någonsin & speciellt inte idag med alla råd & all kunskap som är så lättillgänglig.
Va inte riktigt så jag menade. Mer att föräldrar skryter om barn som kan läsa/räkna tidigt/är duktiga i skolan. Sällan barn uppmärksammas för att de är bra på att dela med sig eller säga förlåt.
Föräldrar umgås och leker med sina barn mer än någonsin. Håller verkligen inte med om just detta. Finns mycket att säga om dagens föräldrar. Men sjukt mycket tid läggs på att vara med barnen.
Absolut är skärmar en av samtidens stora utmaningar. Och särskilt barn i skolåldern använder skärm för mycket. Men det finns också en stor medvetenhet bland en stor del av befolkningen där man aktivt begränsar skärmtid och försöker hålla sig till de rekommendationer som finns.
Innan surfplattor fanns – tror du att föräldrar aktiverade sina barn hela tiden? Det finns såklart mycket att säga om skärmtid och negativa effekter på barns förmåga att hitta på egen lek osv, men tror inte det har ersatt just iden föräldrar annars lekte med sina barn. På 50-talet satt man väl och läste tidningen och barnen fick underhålla sig själva liksom..
Nej! Surfplattor kan vara vika för både föräldrar & barn. Föräldrar nu lägger enormt mycket tid på att utbilda sig för att vara bra & lyhörda föräldrar. De utbildar sig, går kurser som inte fanns när jag blev förälder osv. Sedan finns det undantag så klart. Jag har träffat & utrett familjer i 20 år. De flesta gör ett helt fantastiskt jobb & vrider in & ut på sig själva för att barnen ska må bra. På min tid slog man på en film åt barnen när man behövde göra något. Nu får de använda en padda som är mer utvecklande. Nackdelen med det är att det ger mindre ro hos barnen kanske. Men alla är vi ju barn av vår tid sägs det ju.
Tittar man rent strikt på det har du rätt, föräldrar spenderar mycket mer tid på ”umgänge” med sina barn idag än man gjorde tidigare generationer.
Däremot spenderar barn extremt mycket mindre tid med att umgås med andra barn än de gjorde tidigare. Och där är det ju med hög sannolikhet skärmen som är boven.
Så om man skulle sammanfatta dagens föräldraskap är det inte att barn kollar på skärmar isf att umgås med sina föräldrar utan i så fall snarare att barn kollar på skärmar isf att umgås med jämnåriga. När såg ni senast barn leka på gatan t ex?
Jo men jag tror den utvecklingen har kommit tack vare att föräldrar inte är närvarande. En närvarande förälder betyder inte att du behöver leka hela tiden. Men visa genuint intresse och prata med barnen när de är hemma. Bygga en nära relation behöver man göra under flera år, för att barnet sen ska våga prata med dig när det är jobbigt
Min upplevelse är tvärtom! Jag kanske har fel, men tycker att föräldrar idag är extremt noga med att vara närvarande & inlyssnande med sina barn! För 20 år sedan pratade föräldrar ofta i telefon med folk länge som de inte gör nu. Däremot är ju internet farligt & distraherande, beroendeframkallande & snabbt så det kan nog göra att föräldrar blir lite frånvarande iofs.
Håller med, men samtidigt är det svårare för barn att leka på gatan idag. Dels på grund av att man kanske inte bor i villaområden som förr då alla kunde köpa villa nästan, dels pga fritt skolval, barnen bor inte på samma område som sina klasskompisar, dels pga säkerhetsaspekter osv. Utöver det har ju barn & vuxna knappt någon dag kvar när de kommer hem & barn idag har fritidsaktiviteter schemalagda. Blir alldeles matt när jag tänker på det. Fri lek var det bästa som fanns när jag växte upp.
Föräldrar som bums ska fortsätta leva ”sitt liv” med barn och tvinga med dem på sena restaurangbesök flera dagar i veckan, flänga på stan fram och tillbaka och sen inte förstå varför ens barn är grinigt och bråkigt…. Barn behöver rutiner och barn under 5 år är TRÖTTA och bör sova HEMMA kl 21:00 en onsdagskväll
Det räcker ju med att åka söderut i Europa så är kulturen kring barns rutiner helt annorlunda. Barn följer med på fester och restauranger, lär sig att socialiera och att somna i stimmiga miljöer i en förälders famn. Det finns inte ett sätt som är rätt här liksom.
Ja, de lär sig att somna i stimmiga miljöer sent på kvällen men då ska de sällan upp 06:30 och köras till förskolan mitt i vintern. Allt är inte svart eller vitt. Arbetar inte båda föräldrarna så hamnar landet till slut i en tillväxtkris.
Arbetande vuxna som ska upp 6:30 och har barn på förskola är inte ute och flänger på stan till sent på kvällen flera gånger i veckan med sina barn heller. Det är det liksom ingen som orkar? Med vissa extremfall till undantag såklart.
Föräldrar som totalt låser sig i barnens rutiner och kommer sent till typ bröllop, dop och farmors kalas för att deras barn hade sin sovrutin och absolut inte kunde sova kortare, eller i bilen just den dagen.
Att vi saknar det kollektiva uppfostrandet. ”It takes a village” som man brukar säga. Idag är det inte tillåtet att knappt ens tilltala någon annans barn.
För att barn behöver ha influencers från olika håll och se att vissa regler gäller överallt och inte bara inom hemmets väggar.
När jag var liten så betedde man sig inte dåligt ute, för rädslan av att en annan främmande vuxen kunde säga ifrån. Idag beter sig barn oförskämt för de vet att det inte kommer några konsekvenser av deras handlande.
Men också för att hjälpas åt! Har man en 4-åring och får tvillingar på det, med kolik, så är det enormt slitsamt för föräldrarna. Att ha någon nära som säger ”jag passar barnen i en timme, ta ni en tupplur!” är verkligen en räddning då. Idag står många helt ensamma med sin familj. Dagens pensionärer är inte engagerade i barnbarnen utan flyger hellre jorden runt för att spela golf på exotiska platser… Nej menar inte att man är skyldig att hjälpa till med barnbarn för att man är pensionär, men menar att stöd och hjälp är guld värt när man har det tufft under småbarnsåren, oavsett vem som är ens ”village”.
Föräldrar som tror att det är roligt och charmigt att deras barn beter sig illa är så infantilt. ”Vi var på café idag och lilla Stina skrek och stampade i golvet när hon inte fick en till kaka, så då köpte jag en kaka till, hihi min bestämda lilla unge som vet vad hon vill.”
Finns ett köpcenter i min stad för det finns bänkar att sitta på. Det var en unge som klättrade och hade sig när jag satt där. Då sa jag till honom att man inte ska leka här utan det är till för att sitta. Sen gick han därifrån och skvallrade till sin mamma som kom å gav mig en utskällning och sa att man inte pratar så till barn ????
Jag sa att bänkarna är till tex för äldre eller kanske sjuka som måste vila och ingen lekplats för barn. Om du inte säger till ditt barn får du ju räkna med att andra uppfostrar honom
Tycker också dagens barn är för bortskämda. Föräldrar ger ju hur mycket pengar (flera hundratusen) till sina barn som helst, som om det vore inget. Även när deras barn har blivit vuxen och är nära 30-årsåldern, till och med har en egen familj. Istället för att låta deras vuxna barn försörja sig själva. Sjukt..
Helt ärligt – när började era barn få se på skärm? Jag har skakat hand med min partner att vi inte ska introducera skärm förrän vid 2 års ålder till vårt barn. Vi får se om vi lyckas med det…
Tv sen han var typ nyfödd. Padda eller mobil ser jag inte någon anledning att introducera på ett tag. Han är 2 idag (och inte galen, oförmögen att leka, socialt missanpassad eller konstant överstimulerad trots att han har tittat på tv hela sitt liv. Inga utbrott när tv-tiden är över heller. Hejdå tv! ropar han och stänger av själv när vi säger att det är dags)
Skulle ändå säga att tv är betydligt bättre än padda. Tvn har man inte med överallt dessutom. På tv kan man sätta på en saga o sen säga slut o stänga av. Tycker liksom inte det e något fel o låta barn kolla Alfons/bamse eller lindande en halvtimme på kvällen o mysa. Men skulle aldrig ge mitt barn varken telefon eller padda & undviker snabba skrika nya barnprogram.
Jag tycker också att det är helt OK att ett barn ej blir bjudet på kalas (även om alla andra blir det) om hen har för vana att puckla på klasskompisarna. Som förälder får man förklara att barn helt enkelt inte vill bli slagna i huvudet i sina hem, oavsett hur mycket problem med impulskontroll man själv råkar ha.
Jag tycker även att barn borde kunna t ex uppträda på en skolavslutning eller lucia även om det inte ”är för barnens skull”. Det vorde nämligen inte ett dugg osunt för barn idag att göra saker t ex för att glädja sin gamla mamma eller lärare.
B jag tycker också barn behöver få ta mer risker och göra farligare saker och att barn generellt är under för mycket uppsyn idag, inte tvärtom.
Här var det åtminstone riktiga opopulära åsikter!! Kanske inte den sista, det ser man överallt men övriga två. Är ju fruktansvärt att inte bjuda bara en i klassen på kalas oavsett hur illa hen beter sig. Då bjuder man väl några i klassen bara.
Jag håller lite med dig i kalasfrågan, men tycker det blir så svårt att dra gränsen. Hur vet man att det faktiskt är en skitunge som slåss och inte bara en helt vanlig unge med låg status som utesluts. Hur vet man att det inte är ens eget barn som är mobbarungen?
Att föräldrar är mjäkiga är väl dem minst impopulära åsikten som finns.
Min impopulära åsikt är att barn brottas för lite. De tål ingenting och kan inte försvara sig. Det är ett så otroligt fokus på att vara sams och lugn och alla ska bara sitta stilla och pyssla med pappersfnus och gamla löv. Jag tror att det är nyttigt att leka fysiskt även om någon ibland kommer bli ledsen och få en bula eller blåmärke.
Håller med i sak ändå. Men fy satan vad störigt det är att ha en unge som försöker brottas med dig i tid och otid kan jag lova. Att de brottas med varandra äe jag ändå okej med, men det är nog alldeles för galet för dem att få in i huvudet att deras mamma.inte roas av det.
Haha du behöver reagera han är 4 år liksom. Han slutar om jag säger till, utan att jag behöver ta bort orelaterade saker. Men du vet mitt barn älskar att busa med mig, kittlas, brottas, high five, armbrytning etc etc. Jag älskar inte alltid det men i viss mån kan man ju bjuda till ibland.
Lilla vän, jag har inga som helst problem med att sätta gränser. Mina barn lyssnar på mig. Men ibland leker jag med honom för att görs honom glad. Och ibland säger jag nej om han försöker, och då slutar han. Min poäng va mer att det är otroligt svårt att greppa för honom att alla inte tycker att drt svinkul hela tiden, då det är det bästa han vet.
Blir absolut en del nekade försök och det kan va tröttsamt men är verkligen inte i hela världen. Ville dela med mig av just temat brottningssugna barn. Behöver absolut inga föräldraråd av dig hahaha
Jag är helt med dig. Andra föräldrar belönar sina barn med en kram eller en mysig bio. Det bästa min son vet är att gå en brottningsmatch med mig. Men jag tänker att om barnen hade kunnat brottas lite mer med varandra hade han kunnat göra papperspyssel och pärlplattor med mig.
Ja eller hur ! Spännande med det osäkra sång-paret, hoppas de finner trygghet hos varandra så de stärks i sin egen självkänsla.
Kändes lovande när de möttes!
Många osäkra killar denna gång! Gillar tjejerna!
Hoppas han som tvekade innan altaret tuffar till sig, för då kan nog den matchningen också vara bra!
Spännande med sport-paret ! Kommer de kunna kompromissa med sina vanor?
Norrlandssnubben känns snäll , men samtidigt lite speciell , är han för snäll for ditt eget bästa kanske ?
Jag har ett problem, på alla mina jobb blir jag alltid småkär i min chef, jag förstår att det handlar om positionen snarare än personen och inget jag agerar på. Men det är så jobbigt. Någon mer som blir så och vad gör man?
Fantisera på egen kammare istället för att göra det till en jobbig grej, typ låt det vara en rolig tanke som lever i ditt huvud. Så småningom går det väl över gissar jag? En attraktion eller crush som man inte agerar på brukar ju göra det till slut
Jag och en kollega göder konstant vår attraktion. Jag tror dock bara att min kollega gör det för hans eget egos skull men det är oerhört svårt att veta. Jag är dock så himla attraherad av honom att jag har svårt att hålla mig fysiskt borta från honom.
Har du blivit missförstådd? Jag ångrar en familjeterapeut jag & mitt ex gick till. Han kan inte ha varit utbildad & en bra & utvecklad människa. Jag har gått i terapi hos många & de har varit bra. Någon bara har varit knepig.
En gång när vi skulle lösa ett familjeproblem – min fars ovilja att lyssna – så lät det bra att gå till en psykolog tillsammans. Problemet visade sig bara mitt under samtalet att den han ”anlitat” inte var utbildad, och tagit hans parti. Det visade sig att han kört samma trick innan med min moder.
Jag tänker på det här med Woa nu när Flashback forever gjorde ett avsnitt om det. Mycket som Vanja och Niklas gjort är ju förkastligt och omoraliskt, men finns det något de kan bli dömda för?
Det beror väl på – Du får väl inte lura av folk pengar som du sedan använder för eget bruk oavsett vad det är för verksamhet? Antar jag? OM det nu ör det de har gjort.
De har manipulerat andrahands priser på ett sätt som inte hade varit tillåtet när det gäller till exempel aktier som. De köpte upp egna andrahands NFTer för att priset inte skulle kollapsa. Det är inte tillåtet på den reglerade aktiemarknaden. Att de har använt pengarna är nog inte straffbart, men att de lovat den fysiska hubben för de som köpte är möjligtvis falsk marknadsföring?
De har garanterat inte deklarerat för alla transaktioner – det är nog tusentals med alla deras olika plånböcker. Så skattebrott skulle de kunna åka på eller bokföringsbrott kanske
Men vad gäller det jag antar att du är inne på är det en gråzon. Svårt att säga. Svindleri kanske. De fifflade med priset på NFT:erna genom att köpa från egna fejkkonton.
Fixa själv! Var noga med vem du hyr ut till. Jag träffade ett ex antal personer när jag hyrde ut. Bland annat en tjej som jag tror var galen. ??? Sen hittade jag en kille runt 25-30 i finansbranschen som inte visste om han ville bo i Sverige eller inte och ville hyra en lägenhet medan han funderade. Inga problem alls!
Hör dig för i din omgivning om någon vet någon som behöver hyra. Någon som ska plugga/skilja sig/ osv. !
För då har du en referens på personen som hyr, vilket är bättre än att hyra ut till någon du inte vet något om. Jag hyr ut min bostadsrätt i Stockholm till en väns syster som relativt nyligen har flyttat hemifrån. Det fungerar kanon trots att hon är ung och har någon fest där ibland. Innan henne hyrde jag ut till en ensamstående mamma i nåt år, som också var genom en bekant.
Min egen regel är att jag bara hyr ut till kvinnor.
Har rest runt väldigt mycket och Bukarest är nog det enda stället jag verkligen skulle avråda ifrån. Transsylvanien och spat som någon tipsade om var bra men allt annat.. inte så bra. Skulle verkligen välja något annat ställe eller iallafall en annan del av landet om du inte redan bokat..
Har inte kontraktet gått ut? Kanske skulle kännas konstigt att gå dit efter försäljningens alla klausuler nått sina slutdatum, för nu borde de ha siktet inställt på andra projekt.
Jag hade inte velat komma tillbaka efter ett sånt skifte trätt i kraft. Gå från chef till att bara va en i mängden av alla ”podcast-tjejerna” som kommer dit och spelar in sina avsnitt.
Ja, har hunnit testa citron o den som är hallon. Goda, men san pellegrino citron är godare för det är mer smak o syrligare typ. Den hallon var dock god!
Det låter som du blivit ofrivilligt gravid, och nu undrar om folk kommer att tycka att du är trashig.
Så sjukt fånigt. Om du vill ha barn, så varför skulle du bry dig vad andra tycker?
Skulle du göra abort pga andras tyckande?
Ja verkligen! Om de har fler än 2-3 funderar jag alltid på om mamman är beroende av att ha bebisar som älskar henne villkorslöst som måste bytas ut när de blir stora eller om någon av föräldrarna vill slippa jobba ett tag. Så hemska fördomar har jag.
Outar mer fördomar! Funderar alltid på om folk som skaffar fler än två barn betänkt hur de ska ta hand om barnen om någon kris uppstår. Om en förälder blir sjuk & dör eller om ett barn blir sjukt & dör eller om de separerar!
Jag får ick på mammor som är besatta av att få nya barn när de redan har små barn, typ lojsan o klara tanby är så. Vill ha nya direkt o tjatar om nya barn när de har en nyfödd o en som är 1 år. O är så ”men hur ska man nånsin kunna sluta??????” Lojsan har liksom 3 barn och sörjer om att hon kanske ej kommer skaffa en fjärde för hon vill gå igenom en till förlossning?? Vem fan vill deeee? Tycker det är trashigt som fan. Skaffa en hobby liksom, att skaffa barn kan inte vara er hobby.
Det är inte förrän nu, när mina barn är vuxna, som jag märker av att dom älskar mig. Det är inte så tydligt när dom är små tänker jag. Eller så är det för att jag aldrig tänkt så. Jag har fyra barn
Första åren är man ju deras hela värld o får så mycket kärlek o boost av att vara väldens mest älskade. Så var det säkert med dina också när de är små.
Orkar inte med något ”tungt” så läser lite lättare drama böcker.. kärleksromaner osv ? booktook har gett mig tips när jag inte har hittat något. Innan läste jag många olika deckare men de lockar mig inte längre
Jag har tänkt på en sak. När större personer säger att de har svårt att gå ner i vikt får de svaret att det bara är att vara noga med kaloriunderskott. Om de inte går ner i vikt så äter de fel och är inte på ett underskott. Men när mindre personer säger att de har svårt att gå upp i vikt även om de går på kaloriöverskott. Då är det helt normalt och de gör inte fel, de kan ju inte hjälpa att de har bra ämnesomsättning. Kan det då inte vara tvärtom också? Att större kan ha dålig ämnesomsättning och det är svårt att gå ner i vikt? Någon som vet skillnaden? Gäller det bara åt ett håll?
Och säger man att man äter mindre, ligger på 1500kcal och räknar noga med diverse appar och väger maten så äter man för lite och kroppen går på svält och därför går man inte ner i vikt ?
Ingen kropp ”går på svält”, det där är ett påhitt. Det som händer är att man förlorar vikt och därför behöver färre kalorier för att hålla vikten.
Självklart att en 50-kiloskropp behöver mindre mat än en 60-kiloskropp.
Nej. Jag är smal och äter mer än de flesta män jag känner. Gör absolut ingenting för att hålla min vikt, tränar inte osv. Kan absolut inte ta någon ’credit’ för min kropp, är helt och håller tur
Brukar ha med mig typ nötter/bröd när jag bor hos kompisar för att jag fortfarande är hungrig efter att ha ätit med dom och det är oartigt att typ riva i deras kylskåp eller beställa Foodora hem till dom när vi precis ätit middag tillsammans
Nej. Det finns medicinska anledningar som påverkar vikten. Min sköldkörtel är överaktiv och det gör att min ämnesomsättning är hög, vilket gör att jag får jobba för att hålla vikten och inte gå ner. Sköldkörteln kan också vara trög och då är ämnesomsättningen väldigt låg och gör att personer går upp i vikt.
Hormoner påverkar vikten jättemycket. Vissa har insulin resistens och det gör att vikten lätt drar iväg uppåt för kroppen kan inte omvandla energin från maten och lagrar kalorierna i fettcellerna istället (=viktuppgång).
Det finns många fler medicinska orsaker som påverkar vikten på personer. När du hävdar att det är en myt utgår din tanke från att alla kroppar är friska.
En vän hade problem med tunntarmen den var alldeles för lång och fick kortas ner. Det påverkade vikten massor. Något som tog år att konstatera eftersom vården inte tog det på allvar.
Nej det gäller åt båda hållen. Kalorier är kalorier på så sätt. Men sen kanske det spelar in att det är svårare att trycka i sig ”för mycket” mat än äta ”för lite” mat? Rent mentalt (förutom fysiskt) tar det nog emot att fortsätta äta om man redan är supermätt
Men det tar väl emot ännu mer att inte äta när man är hungrig? En dag går ju oftast bra men att vara hungrig hela dagen varje dag blir man ju tokig av.
Många byter ut olika saker och äter en hög volym mat men med färre kalorier. Räcker att personer väljer tex. mer broccoli och lite färre kolhydrater och kanske byter ut animaliskt protein som 20 % fett i blandfärs till något mer magert.
Äter själv enbart vegankost och inga hel- och halvfabrikat för min sköldkörtel mår bättre av det och har inte koll på kalorierna i animaliskt protein längre och det känns även onödigt att skriva ut här.
Men det går bra att byta ut produkter men behålla eller öka på volymen mat och långsamt gå ner på ett hälsosamt sätt utan mental stress. Då undviker personer att gå hungriga. Viktnedgång ska aldrig handla om absurda restriktioner. Räcker med lite livsstilsförändringar som lite mindre alkohol om det dricks, mer fysisk aktivitet och mindre gottesnask och lite andra livsmedel. Är det som redan gillas men hitta alternativ som passar livsstilsförändringen.
Sömnen är jätteviktig för den påverkar våra hormoner. Stress är viktigt att hantera och hålla nere för hormonet kortisol.
Låt det ta några månader att komma in i det istället för att hetsa till drastiska förändringar på 1-7 dagar. Förändringen ska inte ta över dina tankar <3
Men oftast är ju problemet att folks hungerskänslor inte matchar deras energibehov. Det är ju därför mediciner som är aptitdämpande funkar så bra. De allra flesta kan ju tappa en 5-10% av kroppsvikten genom att lägga om kosten men om du ska ner 20-30kg eller ännu mer är det ju inte bara att äta lite broccoli.
Nej, det är inte så. Smala som vill gå upp i vikt äter i regel alldeles för lite och är knappt stilla en sekund. De har samma ämnesomsättning som vi andra men äter mindre och rör sig mer.
Jag trodde länge att jag inte kunde gå upp i vikt, men det var min livsstil bara. Jag rörde mig väldigt mycket och åt pyttesmå portioner. När jag gjorde livsstilsförändringar kunde jag gå upp i vikt. Det kommer fortfarande inte naturligt för mig, men det handlar om min aptit och sådär, inte förbränning.
Jag kan bara berätta min egen historia. Jag är 168 cm lång & vägde som minst 46 kg. De mätte senare upp att min kropp utan fett skulle väga 48 kg. Jag var nära att bli inlagd med dropp & sondmatning för att jag inte kunde gå upp i vikt & ta till mig näring. Jag åt grädde i skedar flera gånger per dag fast jag avskyr grädde & försökte desperat att gå upp i vikt. Jag såg ut som ett skelett & ryggbladen stack ut som flugvingar. Det var hemskt.
Det visade sig att jag hade giftstruma & överaktiv sköldkörtel.
De opererade bort min sköldkörtel & jag fick ta prover varje vecka. Jag vägde mellan 52-54 kilo i några år efter operationen. Sedan exploderade jag i vikt & gick upp ca 10 kg i månaden utan att ha förändrat kosten. Jag hade börjat äta mindre då min låga ämnesomsättning gjorde mig mättare. På ett par år gick jag upp ca 45-50 kg!!! VC sa att mina värden var bra, men att jag inte kunde omvandla ett hormon inom ämnesomsättningen korrekt. Jag åt Nutrilett 1 v, gick inte ned ett gram. Var svårt sjuk i lunginflammation i en vecka & fick all näring via dropp den v. Gick inte ned ett gram. Ämnesomsättningen är lurig.
Många är överviktiga fast de äter mindre än andra. En kompis som gjort en sleeve op berättade att de fått veta att vissa inte får resultat. En kompis till henne gick inte ned alls första månaderna trots att hon åt flytande kost i månader.
Ja SJÄLVKLART är förutsättningen att man i övrigt är frisk. Men så många som drar det kortet skulle man kunna tro att hela jordens befolkning hade fel på sköldkörteln. Så såklart när någon säger att de äter mindre men ändå inte går ner i vikt lyfter man den absolut vanligaste orsaken först dvs – man äter helt enkelt mer än vad man gör av med. Just eftersom det stämmer i de flesta fallen och är också den enklaste parametern att testa och isåfall gå vidare från OM det genuint inte skulle fungera när det görs ordentligt. Svårare att börja med flera års utredning och läkarundersökningar och svaret hela tiden var ✨ät lite mindre✨
Jag har sån ångest över en sak som hände idag, min son (1 år) och jag lekte, och i det rummet vi var i har vi en grind till en dörr, vi har haft den i flera år och är tung, väger säkert som en tv, och min son springer och leker och råkar springer in i grinden och tar tag i den, och den lossnar och vältar över honom. Den är fast i väggen men måste lossnat i fästet, min son blir ledsen direkt och jag får såklart panik, springer dit och tar bort den och tar upp honom, han slutar gråta i princip på en gång, är glad och verkar inte ha en skråma, varken på huvudet på kroppen. Inga bulor, ingenting. Springer och leker som vanligt direkt efter. Jag ringde också 1177 och de gick igenom om man ska tänka på om barn slår i huvudet och troligtvis fick han inte vikten på huvudet utan kom mer mot golvet och kroppen, så allt verkar gått bra. Men jag har sån otrolig ångest över det här. Han har varit helt som vanligt hela dagen och nu på kvällen. Men har sån fruktansvärt ångest. Nu ska den här grinden såklart slängas och allt dubbelkollas här hemma. Men jag har sån ångest. Går in i sovrummet och kollar till honom jämt. Får för mig att något är fel. Jag skulle verkligen behöva någon att prata med. Min man har försökt lugna mig men bilden av att den ramlar på honom är allt jag tänker på, får överväldigande ångest.
Är det ditt första barn? 4 ggr skriver du att Du får ångest, vilket man lätt får när en olycka är framme och man får skuldkänslor för att situationen ens uppstod. Men, av hur du beskriver ditt barns beteende så verkar allt fullt normalt. Så länge ditt barn inte visar ”symptom” enligt den rådgivning du fick från 1177 så finns ingen anledning att älta detta.
Jag har jobbat på förskola och sett barn göra helt sjuka saker. Ramla från höga höjder, springa med huvudet rakt in i grejer osv osv. Man själv hade slagit ihjäl sig, men dom är mjuka och tåliga. Barn är gjorda för att slå sig. Skelettet är mjukare och dom har mer underhudsfett. Det är ingen fara, speciellt om han var helt som vanligt sen.
Barn ramlar, klämmer sig, fastnar, krockar (med andra barn), halkar, snubblar, etc hela tiden. Ibland går det illa men i de allra flesta fall går det bra. I all välmening kommer det bli väldigt jobbigt för er båda om du ska må såhär dåligt varje gång han slår sig lite. Han verkar må bra – då mår han säkert bra ?
Men herregud, chilla!
Ungen slutade gråta direkt efter, han var normal o allt är okej! Om han inte slutat gråta efter säg 20min, om han hade spytt under kvällen eller haft en enorm bula, ja då kanske få stress eller ångest, men det här var ju ett helt vanligt fall!
Ok! Varför har du ångest? Förstår den, men han har inte kommit till skada? När min dotter var liten gick vi nedför en isväg i en backe & hon skulle hålla i sitt tefat. Hon gick bakom mig & jag rattade en vagn full med saker till slalombacken. Helt plötsligt ser jag henne susa förbi mig på tefatet & slungas in i en lyktstolpe med bakhuvudet & världens smäll. Jag tänkte att hennes skalle krossades minst & jag hade ju varit ouppmärksam & otänkt. Jag ringde 1177 akut & hade sådan ångest & panik & så svåra skuldkänslor. Vi behövde aldrig åka in då hon aldrig visade symptom på hjärnskakning.
Det är så läskigt när sådana saker händer! Man blir chockad & så var det kanske för dig idag?!
En ivf-flunsa skrev att barn inte har sociala behov före 3-års ålder. Det känns som hon bara skriver så för hon lever ett annorlunda liv från andra familjer som gör aktiviteter med sina barn och går till förskola, umgås med andra och sånt. Jag är inte påläst alls kring det här så undrar om någon här vet om det stämmer eller är det bara en bortförklaring för att man inte vill socialisera och anstränga sig?
Det stämmer. Eller i alla fall sociala behov utanför familj/trygga vuxna. Barn innan de leker bredvid varandra och har ingen interaktion på det sättet som äldre barn har
Ja precis! Min dotter var med i en forskningsfilm för drygt 25 år sedan om små barns lek. Hon lekte med tirtsgning & skratt med en jämnårig när hon var under året.
Vår lilla dotter har visats i en utbildningsfilm om små barns lek- & socialiseringsförmåga. Hon fick vara med i en forskningsfilm. Hon är ca 8 månader gammal på filmen & leker med en jämnårig, gömmer en boll för en kompisen under sin klänning, lyfter på klänningen & visar bollen flera gånger. Sedan leker de med bollen tillsammans.
Låter som en extremt dålig bortförklaring från personen. Låter ju jättehemskt för barnet att inte få tillräckligt med socialt umgänge innan 3-årsåldern. Vi alla människor har sociala behov från att vi föds, vi är sociala varelser.
Förstår inte hur du utifrån TS tråd kan tolka ”inte sociala behov”, inte ”umgås med andra” och ”inte vill socialisera”= att barnet umgås med ”föräldrar, syskon och släktingar”? Vart står det att detta barnet ens har syskon och umgås med släktingar?
Dessutom skrev TS ”före 3-års ålder” men du lägger på ett ytterligare år där du anser att det är normalt att barnet ska isoleras?
Men herregud.. med sin familj, syskon, familjens vänners barn, granne?.. mer än tillräckligt liksom för en unge under 3. Hjärntvättat att tro att en tvååring behöver vistas i ett rum med 15 andra tvååringar för att utveckla sitt sociala samspel.
Ja det är hjärntvätt. ”Det naturliga” som dessa hävdar var storfamiljer förr i tiden, dvs mormor moster faster föräldrar kusiner syskon. Inte 16 andra tvååringar tillsammans med avlönad personal.
Fast det skrev ju inte personen. Handlade ju inte om förskola eller inte. Utan socialt behov över huvud taget. Inga syskon, inga vänner, ingenting förutom föräldrar typ.
Det stämmer inte alls! Små barn blir lyckliga av att socialisera med andra & kan det. Se längre ned där jag beskriver hur min dotter varit med i en forsknings film om det. Jag satt bredvid & hon var trygg.
Det stämmer inte alls, men flundan kanske tror att det är så. Jag tror att man kanske tänkte så för ca 40 år sedan, men mycket ny forskning har kommit sedan dess!
Har en kollega som ofta vabbar helgen när jag till 100% vet att hennes man bara jobbar dagtid mån-fre… så JÄVLA irriterande. Någon som varit med om samma?
De som säger att du ska strunta i det gör nog likadant själv. Kontakta försäkringskassan om du misstänker bedrägeri eller prata med personen först kanske om du vågar ta den diskussionen.
Det kan ju bli ditt problem om din arbetssituation blir påverkad? Jag jobbar som lärare och vi får inte alltid in vikarier och får täcka upp för varandra ofta. Om någon fuskade med vab eller liknande är det klart jag skulle bli irriterad! Varför ska den personen få betalt för att vara ledig utan anledning?
Jag gör det inte själv men skulle aldrig skvallra på någon som bidragsfuskar om jag inte var 100% säker på att de roffade åt sig mer än de behöver. Speciellt inte en mamma. Alldeles för många mammor lever med män som inte tar sitt ansvar och barnen blir lidande. Hellre att en person för mycket kommer undan med fusk än att jag råkar skvallra på någon som desperat gör allt i sin makt för att få ihop ett svårt liv.
Men visst, fånga småbarnsmammorna som försöker få ihop sin vardag ni så kanske vi kan höja ROT ännu mer. Finns nog en och annan villaägare som behöver pool!
Okej…? Påverkar det dig? Varför pratar du inte med kollegan och ifrågasätter? ? Troligtvis är din arbetsgivare medveten om den faktiska anledningen, så hitta andra saker att bry dig om.
Jo det påverkar så mycket att vi får ringa och avboka kunder pga det och alla andra får jobba mer, chefen vet ju om det såklart men man får ju inte yttra sig när det gäller vab tyvärr
Men har du inga egna vänner. Jag är också ensambarn, men min mamma är min mamma och vänner i min egen ålder har jag fullt av. Man sitter ju inte fast i sin mamma bara för att man inte har syskon.
Vad är det för korkad kommentar? Jag har vänner jo men min mamma är min mamma som jag står väldigt nära och som jag prioriterar högst eftersom hon också är svårt sjuk. Vänner kommer och går.
Anledningen till att jag frågar är att jag nog börjar landa i att jag kanske bara vill ha ett barn. Jag har en underbar dotter som jag älskar över allt. Både jag och min man har alltid tänkt att vi vill ha två barn. Men att bli förälder har varit mycket tuffare än jag föreställt mig. Fantastiskt men också så krävande. Jag vill inte skaffa fler barn bara för att “det är så man gör”, utan för att jag verkligen känner att jag har verkligen kan erbjuda varje barn det stöd och den trygghet de behöver. Jag är rädd att vi kanske inte skulle räcka till med två, att det skulle bli för mycket, både för mig och för vår relation.
Jag växte själv upp med känslan av att mina föräldrar inte riktigt hade tid för mig. Jag kände mig ofta glömd, mellan syskon, jobb, vardag. För mig är det viktigt att se sina egna begränsningar och inte bara tänka att jag vill ha fler barn utan kan jag kan vara en bra förälder till fler barn.
Du verkar otroligt mogen och det är fint att höra en mamma tänka så och inte direkt bara följa strömmen och ”skaffa syskon” som många säger istället för ett till barn.
Blir så ledsen när jag hör sånt här. Känns som att många skaffar ett barn till för att det är något man bör göra och rädslan att inte ge sitt barn ett syskon, får dåligt samvete osv.
En kollega skaffade ett barn till för hen ville inte att deras barn skulle bli ensam när dom dör.. Deras ork, plats och tid räckte inte till egentligen, men dom ville inte att barnet skulle bli ensam. Sen älskar dom såklart andra barnet också.
Jag är ensambarn. Aldrig direkt tänkt på det ens, aldrig varit avis på dom som hade syskon, aldrig känt mig ensam. Jag var duktig på att leka själv, bra fantasi osv. Men hade även mycket kompisar och några kusiner jag stod nära. Hade några kompisar som var avis på att jag inte hade syskon för det mest var bråk och deras mamma inte hade lika mycket tid och uppmärksamhet för dom eftersom det skulle delas mellan syskonen.
Jag står min mamma jättenära och vi har en jättebra relation, vi pratar varje dag och ses minst en gång i veckan.
Det är absolut inte synd om ensambarn. Alla har såklart olika erfarenheter, men alla vill väl ha pigga, glada och kärleksfulla föräldrar som har tid för en?
Jättebra att känna sina egna begränsningar.
Blev också stum och förstår inte hur man kan tänka så. Jag hade fått dåligt samvete och känt att från början ville jag inte ens ha det andra barnet, även om man älskar den sen.
Och det finns så många syskon som bråkar, säger upp kontakten och liknande. Och dör föräldrarna, hur många bråk har inte uppstått när dödabo ska säljas osv? Så många som blir ovänner för livet efter en sån sak. Så vet inte vad ett blodsband gör för skillnad då liksom, om man ändå skulle hata varandra ?
Nu låter jag jättenegativ. Är väl vanligare med fina relationer till syskon, hoppas jag. Är lite trött och negativ bara?
Haha, en stor tanke hos mig som valt att skaffa bara ett barn är att jag lätt kan ta bort mig om hon dör! Har alltid varit orolig för att hon ska dö & då vill jag inte behöva leva för ett andra barn. Så kan din mamma ha tänkt också!
De andra skulle jag aldrig leva vidare för. Finns inte hon, vill inte jag heller finnas.
Anonym
/
2025-04-11 21:58
Jag är också ensambarn och jag tycker det är synd att mina barn har så få släktingar på min sida. De har bara mina föräldrar. Jämfört med släkten på min mans sida där de har hans syskon och de har kusiner.
Håller med. Min man har knappt någon släkt pga flera ensambarn eller inga barn alls i äldre generation medan min släkt är stor. Självklart inget alla bryr sig om men märks så tydligt vid tex högtider
Som ensambarn är man lite känslig och ser hur få närstående man har. Jag är äldre nu och hade verkligen önskat mina barn att ha släktingar på min sida. Jag ser ju med mina släktingar hur blodsband kan var ett band bortom vänskap och bortom intressen. Mina barn har inga möjligheter till detta på min sida.
Som ensambarn kan jag dock ibland känna mig ledsen för min mammas skull att hon aldrig kommer få barnbarn för jag förmodligen aldrig kommer skaffa barn. Hade jag haft syskon hade kanske den skaffat så slapp jag känna så ?
Och ibland är det lite sorgligt att tänka att min familj dör med mig, när jag dör finns ingenting kvar liksom.
Aldrig tänkt tanken att det skulle vara synd om mitt barn för jag inte har syskon. Tänker att den hade fått nästkusiner, jag hade sett till att ha nära vänner som blev som en moster och morbror. Viktigt att knyta bra band med klasskompisar sen tex, gå på någon aktivitet och sådär.
Min bästa vän när jag gick i högstadiet var ensambarn också så när hon och hennes föräldrar skulle hyra en sommarsuga en vecka fick hon ta med två kompisar, vilket var superkul och ett sånt fint minne så något sånt hade jag gärna gett mitt barn om möjligheten och ekonomin fanns.
När jag var liten och mamma och jag åkte till vattenland tex hade jag ofta med en kompis, kompisar sov ofta över hos mig, vi hängde hos mig och slapp deras syskon ?
Som sagt, kommer förmodligen inte få barn. Men såna saker tänker jag är viktigt om man är ensambarn.
Igenkänning verkligen! Jag resonerade som du gör för 26 år sedan & kände att jag ville räcka till & ge min dotter allt jag förmådde. Kände att jag inte kunde räcka till för fler barn. Fast jag tror verkligen att man kan det & att man märker det först när man upplever barn nr två. Att dela kärleken till syskonet med barnet man är så nära måste vara magiskt! Jag landade i att jag inte ville ha fler barn. När min dotter var ca 15 år gammal fick hon syskon på sin pappas sida & hon har alltid längtat efter syskon. Hon älskar dem över allt annat & är så lycklig över dem!
Vi velade mellan att inte skaffa barn alls, eller att skaffa ett (1) barn. Till slut vann barnet. Ingen av oss har en dröm om en stor familj och syskon är heller aldrig en garanti för att barnet inte ska känna sig ensamt. Vi har många människor runt oss och tänker att lite av den sociala biten får komma in där istället. 🙂
Jag har inga syskon. Uppväxten var bra eftersom jag hade vänner. Ung vuxen var bra eftersom jag hade vänner. Det var lite sorgligt att inte ha syskon men fortfarande ok.
När jag fick barn var jag ledsen att deras närmaste familj på min sida var så liten. Inga kusiner, ingen faster eller moster.
Nu när föräldrarna är gamla/döda saknar jag så enormt någon att minnas pappa med, någon att hjälpas åt att ta hand om mamma med.
Mina två bästa vänner är ensambarn om man nu ska utrycka det så, och jag har ett barn.
Mer sociala o härligare människor finns inte! Förstår inte varför man måste sätta människor i olika fack.
Vet många familjer där man inte ens ser/har sett barnen, är det inte mer att vara ensam?
Men finns ju mkt annat som kan påverka än bara om man är ensambarn eller inte. Finns ju alla möjliga familjer. Man kanske inte bor i samma land, syskonen kanske inte är sams etc etc.
Absolut, och även i våra släkter finns utlandssvenskar och bråk. Men det man har är en gemensam släkthistoria och gemensamma äldre släktingar. I perioder kanske man inte hörs men släktband upphör inte ändå.
Jag har just två föräldrar som inte har sett mig och behandlat mig som skit (våld, missbruk, psykisk ohälsa under uppväxten). Jag lever och fungerar tack vare mina syskon. Vi har varit varandras allt. Det är våra band som har lärt mig att ge och ta emot kärlek. Så försummad va jag absolut, men inte ensam.
Jag förstår ju rent intellektuellt att man kan va helt nöjd med sin uppväxt utan syskon om man har fina föräldrar.
Men tänker att ska ni diskutera hur det är att va endabarn eller att ha syskon så får ni ju diskutera på samma premisser. Bra föräldrar kommer ju göra det fint vare sig det är 1 eller 2 barn, om förutsättningarna tillåter fler än 1 menar jag.
Kass förälder kommer va skit oavsett. Men har du en kass förälder kan jag nästan garantera dig att du glad för att du har syskon.
Absolut, jag har faktiskt också överlevt tack vare mitt syskon.
Men just föräldrar som skaffar ett till barn för att de tycker synd om första barnet tycker jag ändå är fel.
menade att det finns så olika familjekonstellationer att det går ju inte att säga att bara för att man är ”ensambarn” så blir man och känner sig så ensam. Svårt att förklara så lägger ner diskussionen ?
Nej men där håller jag med dig. Mem det handlar ju om hur man som förälder kan göra för att barnet inte ska känna sig ensamt. Det har ju inget att göra med andra föräldrar som inte ser sina barn.
Min mamma är min bästa vän men jag har alltid önskat 1 syskon! Än idag hade jag hoppats efter det! Men jag vet att min pappa var dålig för oss och att vi fick ett toppen liv jag och mamma! ❤️
Jag är enda barn till mina föräldrar. Har väldigt nära relation med dom, och också många vänner, lätt att få nya vänner osv. Tycker att det bara varit positivt!
Får man dela en länk till försäljning av majblommor? Sonen vill så gärna sälja men det går trögt och jag tänker att skulle han få en enda att köpa en digital blomma skulle han bli jätteglad.
Delar gärna länken om det är ok?
Jag fick precis förfrågan om att vara med o fixa ett bachelorette party till en vän som gifter sig snart.
Har ni några tips för roliga saker att göra i stockholm med omnejd? Bruden är inte för att dricka alkohol o sånt eller bada o vara lättklädd. Så krog, dansställen o bad/massage går bort.
Jag har lust att göra brasiliansk laser pga att det är så jobbigt med stubb och klåda. Men känner mig för blyg. Hur går det till som? Är man naken nertill? Gyn-ställning? På alla fyra? Hoppas nån vänlig själ vill upplysa mig..
Någon som följer Josephine Qvist på Snapchat? Hennes kille är så dryg och de är otrevliga mot varandra ganska oft. Får dåliga vibbar av dem när de pratar.
Känner mig som en dålig vän, ett dåligt barnbarn, dålig syster, jag känner att jag valt fel utbildning efter x antal år på universitetet och flera hundratusen i studieskulder utan möjlighet att plugga något nytt, jag känner mig pinsam som är 28 år och inte har råd att köpa en egen lägenhet, jag känner också hur magen vrider sig, hur något tjockt sitter i halsen, hur allas lycka bara passerar mig när jag ligger med mitt köttstycke till kropp handlingsförlamad av skuld i min säng samtidigt jag ler det där leendet som jag införskaffat för andras skull fastän jag tycker jag är så jävla ful när jag ler.
Kollat lite när jag bytt kanal. Vad tycker ni?
När Läckberg säger till någon i telefon att har du någonsin sett mig göra något halvdant ? när hon pratar om hennes fest.. lite cringe var det allt.
Är det någon mer här som är uppväxt med våld i hemmet, och som har lett till att ni har blivit extremt dåliga på att sätta gränser?
Jag är så pass dålig på att sätta gränser mot andra, så jag ”låter” dem i princip behandla mig illa (jag är ju van vid att bli illa behandlad tyvärr) och säger aldrig ifrån direkt och tydligt när det väl händer första gången. Jag kan tyvärr försöka skämta och skratta bort det, bli sarkastisk eller ignorera/bli tyst. Men jag är inte en som kan bli riktigt irriterad eller arg och verkligen säga ifrån på skarpen. Och så får deras dåliga behandling mot mig fortgå en längre tidsperiod tyvärr.
Och sen till sist när jag får nog för jag mår så pass dåligt av relationen, så avslutar jag relationen genom att helt undvika och ta avstånd. Gäller alla möjliga slags relationer för mig. Kan vara ifrån dåliga vänner men även dåliga partners.
Är så jobbigt. Jag är ju rätt konflikträdd och ogillar att behöva ha ögonkontakt med folk när det kommer till obekväma situationer. Önskar jag var stark nog att kunna sätta gränser och få människor att faktiskt respektera mig..
Ledsen att höra att du har varit med om samma uppväxt. Det känns i princip omöjligt att vända om till att bli en person som är bra på att sätta gränser. Jag lider av psykisk ohälsa också som gör att jag inte alltid har kraften att stå emot heller.
Fy faan vad jag spyr på UnderbaraClara och hennes besserwissiga attityd och självförhärligande, hennes svar på när några sa ”välkommen till en vanlig vecka” efter att Clara klagat på att hon nästan är på bristningsgränsen, efter att ha signerat böcker och varit på konferens och det vanliga som barn kräver. ”Prata med facket ❤️ det låter förfärligt om ni har de här arbetstiderna en genomsnittlig vecka! Tror inte ens att det är lagligt? Finns väl krav på viss mängd dygnsvila inom samhällskritisk verksamhet?”. Ingen behöver UnderbaraClara eller hennes ”arbete”. Men hon tycker ändå att hon har det såååå mycket värre och är så mycket viktigare än andra. Dra åt.
Jag har noll koll, men för ca 10-15 år sedan ryggade jag tillbaka på stan på grund av att jag mötte en människa med typ iskalla, onda & galna ögon. Personen tittade inte ens på mig. Jag är överkänslig & känner av energier & på den tiden förkastade jag allt sådan. Men jag har aldrig varit med om samma känsla före eller efter bara genom att se någons ögon eller blick & jag har aldrig kunnat glömma eller släppa det & blicken jag såg. Som hos ett galet rovdjur!
Du får gissa vem jag såg för jag vill inte åka dit för förtal!
Titta lukta smaka! Bäst före-datum är inte någon magisk gräns för när ett livsmedel blir dåligt/oätbart. Bäst före, men oftast bra efter. Det är skillnad på det och sista förbrukningsdatum, som är viktigare att följa.
Är det någon som har lyckats få viktminskningmedicin utskrivet av att bara vara överviktig (utan att ha fetma eller konkreta viktrelaterade hälsoproblem)? Vart vände ni er i så fall?
Föregående inlägg 
Kan ni med bra hållning ge tips? 😀
Är det bara träning som hjälper eller tänker ni aktivt på att gå/stå/sitta på ett visst sätt?
Då jag hade bra hållning så var det pga träning ? sen sket det sig när jag slutade träna.
Samma här om jag ska va ärlig. Samt större bröst (pga viktuppgång och amning). Mkt sämre hållning.
Jag är gammal ryttare så har övat på hållningen sedan jag var fyra år. Var några punkter i ridning som skulle vara i en linje. Tror det gäller att spänna skinkorna och dra bak axlarna (squeeza skulderbladen)
Axlar, höft och häl! I alla fall i början av 00-talet ?
I med magen, ut med bröstet har min mamma alltid tjatat om ?
Träning har hjälpt mig mycket med hållningen, den var rätt dålig efter tre graviditeter. Gör framförallt yoga, men rätt ”svåra” pass som verkligen utmanar musklerna. Breathe and flow på YouTube har bra pass för det.
Brukar sträcka på mig. Men har fått problem med skuldran som vägrar ge med sig så blir galen snart. Borde träna men orkar inte
Jag köpte en sele som skulle hjälpa med hållningen, tror den hette nått med posture. Var dock störig att ha på sig, så använde den inte så mycket. Men träning, core och rygg känns viktigt. När jag aktivt promenerar brukar jag gå med bra hållning, så gör jag det ofta blir hållningen också bättre.
Veva med armarna när du går till mataffären.
Jag lärde mig som ung att en rak rygg utstrålade självförtroende och det tog jag verkligen till mig och började sträcka på mig. Sen dess har det bara kommit naturligt. Vet inte om det också hjälper att jag går raska promenader. Brukar ofta få komplimanger för min hållning vilket gör mig glad.
Axlarna 5-5-5
Fem upp, fem bak och fem ner.
???
Tänker på att gå rakryggad och inte vagga fram. Ligger på mage en stund varje kväll och läser och passar på att lyfta bröstkorgen så mycket som möjligt och sträcka ut ryggen.
Vad tror ni egentligen hänt med Sandra Lindahl? Hon har ju lagt ut några gånger på story om att hon inte fått hjälp och mått riktigt dåligt i flera månader. Komplikationer efter operationerna? Trots att hon skrivit om det fattar jag verkligen ingenting vad hon varit med om eller varför läkarna skulle vägra hjälpa henne om det är så illa.
Jag upplevde henne som manisk i en video. Skrattade på konstiga ställen, betedde sig underligt och höll inte röd tråd
Hon är ju helt obegriplig? Jag förstår inte vad hon lider av?
Så har hon ju alltid varit. Kan aldrig hålla en röd tråd. Vilket är väldigt frustrerande.
Funderat på samma. Har alltid tyckt hon har varit en härlig person att följa men nu på senaste har man blivit lite fundersam. Man har ju hört dåligt om svensk sjukvård ibland, men kan det verkligen vara så pass illa?
Det är såklart olika men bara byta läkare eller VC/HC och sluta spela offer.
Hehe behövde medicin för svampinfektion för jag är allergisk mot krämen. Fick tid omb6?! veckor. Bytte men är exakt samma på nya VC. Sjukt!
Sandra fick nekros efter bukop men det brände kirurgen bort. Hon blev uppsvälld efter bröstop och försökte att lösa det på egen hand genom att ta vätsketdrivande medel och aktiverad k0l. I stället fick hon vätskebrist och rekommenderades att dricka mycket vatten och äta salta chips (salt binder ju vatten). Detta visade sig ha förödande konsekvenser. Jag är ganska säker på att hennes ätst*rningsproblematik (som hon haft i över 10 år) har satt sina spår. Kroppen har inte återhämtat sig än. Hon kommer att publicera en video och berätta allt som har hänt när hon känner sig redo.
Svarade på din kommentar men den har hamnat i modd ?
Det är jättekonstigt. Helt obegripligt dessutom vad hon menar är ”fel”. Vad lider hon av?
Jag tror att det är lite psykiskt. Hon skriver ju att hon är fylld med vätska och läkarna hävdar att hon gått upp i vikt. Men om hon varit gravt ätstörd och börjar äta så binder ju kroppen mkt mer vätska när man äter. Jag håller på att gå ner i vikt och de ”bästa” viktnedhpngsdagarna är om jag ätit extremt lite och typ druckit vin på kvällen. Uttorkad och inga kolhydrater som binder upp vätska.
Det är lite konstigt att hon nu 4 ggr sagt att hon mår lite bättre och snart ska berätta ALLT. Sen försvinner hon 1-2 veckor för att komma tillbaka och säga samma sak.
Oavsett vad som hänt så tycker jag synd om henne och hoppas hon mår bättre på riktigt snart.
Och även gett ”sneak peeks” på videon, förstår inte riktigt vad hennes barndom har att göra med att hon blev svullen efter skönhetsoperationer..?
Tror hon inbillar sig större och fylld av vätska trots att hon är helt normal. Ätstörning som fortfarande spökar
Anorexia/ätstörning
Separation/blev lämnad av sambon
Magoperation
Bröstoperation
Ensam
Reste till Grekland fast hon ej mådde bra
Fick död hud, nekros
Samlade på sig mkt vätska, ätstörningen blev värre
Blivit av med lägenheten/måste flytta
Väntar på hennes sammanfattning!
Tips på weekendresor från Arlanda med direktflyg som passar barnfamilj?
London
Nice, Berlin, Rom, Köpenhamn osv ?
Amsterdam
Dublin
Vad brukar ni ha i era vietnamesiska sommarrullar och vad brukar ni ha för dipp? ?
Gjorde det till middag idag, så satans gott men alltid haft samma innehåll och alltid en dipp på jordnötssmör så skulle vara kul att testa något annat.
Pga jordnötsallegi i familjen kör vi nu sesam-majo! Och innehåll varierar men alltid groddar och mango!
Sesam-majo lät gott, även groddar! Aldrig testat, måste handla
Vi kör på samma hela tiden, haha men det är för att vi tycker det är gott! Steker kyckling, fläskfilé eller har räkor i samt bitar av morot, gurka, kål. Ibland salladslök. Dippar i hoisinsås eller någon egengjord på soja, risvinäger och chili 🙂
Gud vad hungrig jag blev nu
Haha, denna kommentar hann dyka upp medan jag skrev min. Tack!
Kryddar ni kycklingen och fläskfilé med något?
Lät väldigt gott med det i!
Ska testa den egengjorda dippen 🙂 hackar man chili eller använder man chilikrydda?
Nej vi steker bara i smör och salt, enkelt och gott 🙂
Angående dippen så brukar jag göra den såhär: lika delar soja och risvinäger, lite socker och hackar lite bitar av chili. Ibland sesamolja, för att få det att kännas lite extra festligt!
Ska helt klart testa både med kött och dippen! Blev så hungrig nu?
Älskar detta men har tyckt det verkar så svårt att göra i alla fall bara sådär till vardags. Hur gör ni?
Det är väldigt lätt, kolla köket har busenkla recept ”degen” är ju färdigköpt.
Vietnamesiska sommarrullar är med rispapper, alltså inte såna man friterar.
Men nu blev jag osäker på om alla tänker på såna och inte färska? ?
Jag tänker absolut på rispapper! (alltså genomskinliga)
Och jag är alltså den som undrade hur ni andra gör till vardags 🙂
Åh vad bra!
Om du aldrig gjort det måste du testa. Googla och se hur fina vissas blir, man hittar nog finare bilder på engelska.
Sett folk som har jordgubbar i, ser fint ut men undra om det kan vara gott?
Tycker det är en så mysig grej att stå och göra. Tycker det var svårt att få ihop med rispappret första gångerna, det blev inte tillräckligt mjukt och klibbigt så fick inte att få ihop dom ?
Brukar koka glasnudlar och sen skära rödkål, morötter och salladslök. Ibland en bit romansallad i också om jag har hemma. Har ofta crabsticks i, enkelt att ha i frysen och tinar rätt fort också. Jag är inte så bra på att planera så har jag färska räkor eller något är chansen stor att det inte blir av att jag gör maten och så blir dom för gamla?
Brukar göra tahini-dip! Typ soja, tahini, honung och liknande
Vilken tahini använder du? Har för mig jag läst att vissa är äckliga eller beska typ. Om jag minns rätt..
Prova med sån där thai/viet vårrullsdipp med plommon? ☺️
Plommon??
https://www.drakfrukt.se/produkt/plommonsas-matlagning/
Jaha! Såg framför mig att jag skulle blanda i ett plommon, mosa det eller något haha
Haha förlåt var otydligt ?
Åh det lät gott vad är det för recept 🙂 på jordnötsdippen också tack
Jordnötsdippen har jag bara jordnötssmör, röd curry pasta och sesamolja, sen kokar jag upp vatten för att spä ut så den får en bra konsistens och går att blanda till en dippsås 🙂
Går säkert att göra den godare, är inte så bra på att laga mat och gör det gärna så enkelt som möjligt?
Alltid sriracha och nuoc cham.
Hoisinsås
Någon här som gjort ett fotoalbum nyligen? Blev ni nöjda med resultatet? 🙂
Framkallning och klistra in för hand eller digitalt? Hur många foton fick ni plats med och hur lång var processen sammantaget?
Det var länge sen jag gjorde eget album o printat. Det tog längre tid med det egengjorda albumet o det printade är snyggare. Men det egengjorda är mkt mer personligt och mer uppskattat. Dock inte helt klart, 13 år senare ?
Fan vad jag saknar när man använde kamera med rulle och framkallade!
Nu tar man, eller i alla fall jag, massa foto på samma sak, kollar knappt aldrig på dom och orkar inte kolla igenom och rensa. Innan var det en bild och det blev ett minne liksom haha
Bilder är fortfarande minnen för mig, tar bort de som blir dåliga.
Håller med. Jag saknar också gammaldags musikanläggning, nu ligger alla skivor bara och samlar damm…
Brukar använda appen once upon! Jätte smidigt och fina album blir drt
I flera år gjorde jag årsböcker med bilder jag fotade på barnen osv 🙂 tyvärr tappat det de senaste 3 åren även om tanken är att jag ska göra de igen.
Körde digitalt med fotoböcker
Girls of Sthlm nya avsnitt:
Klara- tror inte att hon och Jhon kommer vara tillsammans om sådär 5 år. Han känns för barnslig och hon mer vuxen ?
Alice – känns som hon och Amani inte lever ihop utan som två olika ”särbos”. Svårt att förklara.
Hanna- älskade Hanna, så härlig men hon skulle nog tjäna mkt på sin egna utveckling att inte ha sin mamma med i företaget. Tror faktiskt hennes mor hämmar Hanna i mkt. Bättre att bara vara mor och dotter ?
Lovisa- sorglig på ngt sätt. Pratade om sin smalhet, likväl ska hon sitta i en baddräkt att ta bilder. Dubbelmoral..japp.
Kan vi diskutera att Klara tog med sig en falukorv när hon skulle avslöja att hon skulle få en son till Lovisa. Pga John hade sagt att hon tyckte att fostret såg ut att ha en stor snopp på ultraljudet. Han verkar inte så smart. Vet inte om det är för ha. Är omogen
Jag reagerade också på att hon sa att eftersom hon betalar så är det hon som väljer lägenhet, hon tänkte ju inte ens visa lägenheten utan bara ge Armani nycklar och överraska med en ny lgh.Känns inte som ett team men om båda är nöjda så.
Lyssnade på senaste avsnittet av Högt i tak där Lojsan var med där hon sa att hon aldrig haft problem med mat utan äter allt Och aldrig tänker på vikten ??mig övertygade hon inte iaf.
Undrar om Lovisa är gravid. Bianca la upp massor av klipp idag på Snapchat, bland annat från när Lovisa är hos typ naprapat. Orkade inte kolla och lyssna så noga men i ett av de snabba klippen säger Lovisa ”foglossning”. Kan ju vara vad fan som helst angående foglossning men jag som inte har barn men har haft många gravida runt mig har aldrig sagt ett ord om foglossning. I mitt liv!
Förra veckan på ngn story (Emelie felova tror ja de va, Biancas assistent som är gravid)va de snack om att kiropraktor är bra för foglossning. Kanske de Lovisa ref till i Biancas story
Har ni alltid något gott snacks och/eller dricka på fredagar? 🙂
Har ingen coca cola hemma och känns så tomt och trist ?
Oftast något… godis eller chips t.ex. Men typ aldrig cola eller annan dricka. Dricker kaffe och vatten i stället. Ibland, väldigt sällan- kan jag dricka någon alkoholfri öl eller cider. 🙂
Min favorit är pressad ingefära och lite pressad citrus, gott att kolsyra också! Annars kokos och ananas-vatten.
Pressad ingefära och citrus? Alltså är det en färdig dryck? Eller te? Eller va? ?
Mvh trött
Förstår inte heller – hur blir ingefäran en dryck utan att man tillsätter vätska?
Oavsett. Det är inte en dryck jag skulle lyxa till det med på en fredag. Men jag vet inte heller vad det är för dryck.
Antar man blandar lite riven/pressad ingefära och citrus i vattnet, ev kolsyrat? Tycker det låter gott!
Alltid vin, ostbågar, chips och choklad i skafferiet!
Ostbågar och choklad❤️
Läsk i större flaskor känns lite trashigt enligt min mening, så dricker extremt sällan. Jag dricker kanske fem burkar/glasflaskor per år.
Hur får du det till trashigt? Är det andra rätt normala saker som också är trash enligt dig?
Tycker också det är lite white trash att dricka mycket läsk. Haha. Så fler som tycker lika.
Okej Ola.
???
Haha ja jag tycker också det känns Trashigt/ofräscht på nåt sätt. Dricker inte så mycket läsk men om jag köper hem köper jag mindre burkar de smakar bättre också
Det är bara personer som har problem med självkontroll som dricker läsk till vardags. Dvs. WT som i överviktiga.
Hej Ola
Haha men gud, låt folk göra som de vill. Dessutom var det inte vardag, hon snackar ju fredagskväll.
Finns ju i burkar också om större flaskor är ett problem?
Inte mer wt än att bry sig vad folk äter och dricker jösses, skoj liv! ?
Jag associerar också så men tycker samtidigt det är sjukt att låta det styra vad man ska dricka? Vem ska bry sig?
Nej men vad är ni för ängsliga människor. Dricker inte läsk alls, men det är ju för att jag inte tycker om det, skulle aldrig undvika äta eller dricka något för att det känns ”trashigt”.
Hahah eller hur.
Vill du ha en guldstjärna för att du dricker fem per år eller? Asså sorry (eller inte), men såna som du är väldigt töntiga.
Är jag hemma en fredag är det alltid snacks, tycker att det är så mysigt att fira in helgen!
Ja. Varierar mellan naturgodis, chips och smågodis. Oftast köper jag allt och sen räcker de någon vecka ?
Räcker någon vecka?
Jag vill också vara en sån person.. Köpte baconsnacks i onsdags och en liten coca cola zero som jag skulle ha idag. Det är redan slut?
Vin! Givetvis!
Testa Lokas hallon Crush någon gång! Gärna med isbitar ? SÅ gott!
Hur rensar och sorterar man foton digitalt på ett smidigt sätt nu för tiden?
Man använder en molntjänst, typ Google foto ?
Så tråkigt att det inte går att sortera smidigt med just iPhones egna bildmapp. Man ser ju inte om bilderna redan ligger i en mapp, helt värdelöst.
Jaa jag undrar om det finns en lösning på det här! Tar ofta bilder på saker jag ska komma ihåg eller köpa eller mått eller vad det nu kan va så hade varit nice att kunna lägga bilderna i olika mappar och att de då också raderas från huvudmappen..
Det är så kasst så jag kan inte fatta att det ens kan konstrueras så? Senaste-mappen är som ett enda gigantiskt, växande monster.
Influencers så fort en färg på kläder blir trendig: ”guess my favourite colour ?” I höstas var det brunt, sen burgundy och nu är smörgult helt plötsligt din favourite colour?? det ändras fort
Kan ju vara så att man blir inspirerad av just en färg och använder den mer än annars. Går i perioder. Precis som trender.
Jo men en trend är ju något tillfälligt som många tar efter, då blir det lite konstigt när någon ska få det att låta personligt och så ”haha va är ljusgult också fin favoritfärg omg vad sjukt”
Men är det så konstigt att ha olika favoritfärger och att det varierar efter årstid? Alltså ja, jag tycker om mörklila och mörkgrönt jämt men jag vill inte gå omkring i mörka färger på våren
Nej, men du kanske inte byter favoritfärg till den som trendar mest just nu varje vår och höst? Utan mörkgrönt och mörklila kanske alltid är dina favoriter när det går mot höst?
Tänk om de syftar till ”favoritfärg just nu”? Då kanske smörgult passar bra, om än den övergripande favoritfärgen är buteljgrön. Tänk om det kan vara så enkelt!
Jag har ett barn i årskurs 7 som genomgår en adhd utredning. Han har alltid haft svårt i skolan. Idag ringde rektorn från mitt barns skola och sa sonen måste gå om åk 7 får att han inte klarat målen i 4 ämnen. Jag känner bara NEJ. Han har svårt att koncentrera sig i skolan, hemma går det bättre. Han kan inte skriva prov i skolan för han bli distraherad av allt runtomkring. Det kommer inre bli bättre att han får läsa åk 7 igen. Kan skolan tvinga en elev att gå om en klass utan vårdnadshavares medgivande ? Sonen är jätteledsen för detta.
Ingen kan tvinga men rektorn vill bara att det ska gå bra för din son. Om skolan vill att en elev ska gå om finns det en anledning.
Elev och vårdnadshavares åsikt bör väga tungt i dessa frågor.
Vad har din son haft för stöd tidigare? Vad står det i åtgärdsprogrammet (vilket han verkligen borde ha?). Hur har det särskilda stödet han fått utvärderats?
I vissa fall men som sista åtgärd och efter en ordentlig utredning kan en elev gynnas av att gå om men oftast inte då det kan få andra konsekvenser som att känna skolmisslyckande och utanförskap.
Har du haft möte med rektor och elevhälsan? Be någon från ev. BUP vara med på mötet.
Det är skolans skyldighet att erbjuda stöd (sen kanske det ändå inte räcker vilket kan vara just så i detta fall) men jag skulle i alla fall begära möte, be om all dokumentation och en tydlig motivering till att gå om ett år och vad säger att han kommer klara dessa ämnen då?
Tyvärr väger vårdnadshavares åsikter så tungt att det skadar barnet i fråga istället…
Tyvärr tror föräldern att ett barn som inte klarar sina ämnen, kommer prestera bättre till nästa årskurs. Ämnena blir svårare och årskurs 8 bygger på att kunskaperna från årskurs 7 ska sitta. Det är självbedrägeri och inte att stötta barnet!
Hur tänker en vårdnadshavare här utifrån barnets bästa? Troligtvis handlar det sorgligt nog om att föräldern vill kunna säga att barnet ligger i fas med sin skolgång istället för att stå upp för sitt barn och acceptera att barnet behöver mer tid. Vänner och släkt har inte med saken att göra även om någon enstaka kommer döma när barn kämpar med skolan.
Ts här säger att barnet inte kommer igenom sina ämnen och att rektorn har föreslagit en lösning där barnet i lugn och ro kan komma ikapp utan att få mer stress och problem till nästa steg i utbildningen. Men ta vill inte ta emot hjälpen troligtvis pga. skam. Om barnet får en benfraktur som även kräver rehab skulle föräldern inte krångla och försöka övertyga läkaren att inte skriva remiss för rehab. Utbildning och intelligens är känsligt för många och hellre berättar vårdnadshavare att deras barn r lyckade i skolan, än att barnet inte gånger med i takten i grundskolan och måste troligtvis gå om en årskurs.
Det är lika hemskt som när vårdnadshavare inte vill acceptera att deras barn behöver gå i anpassad grundskola och istället ska tvinga igenom barnet vanlig grundskola för ledsamt nog är det fortfarande vårdnadshavare som inte kan acceptera att deras barn har behov som gör att det inte kan ligga i fas med sina jämnåriga eller behöver mycket mer stöd än grundskolan kan erbjuda.
Barnet kommer inte känna sig mer säkert genom att hållas kvar med jämnåriga för de klasskamraterna är långt före och att sitta i ett klassrum och inte förstå och ligga efter i princip hela tiden är tortyr för barn. Det om något sänker självkänsla att inte förstå och hela rummet är med på noterna.
Hjälp ditt barn istället och acceptera att barnet behöver stöd. Genom att inte acceptera kommer det bli mer jobbigt. Det är sånt här som bl.a. skapar hemmasittande och psykisk ohälsa. Skulle någon säga något är det deras problem inte ert!
Snälla skäms inte för era barn och stötta istället! Om omgivningen sviker och försöker sänka barnet pga. dess svårigheter, måste vårdnadshavarna stötta barnet till 100 %! Håll inte tillbaka barnet bara för att. Du hade inte tvekat om rektorn sa att ditt barn skulle flyttas upp för barnet har en särbegåvning. Vem vet när utredningen är klar och extrainsatserna är på plats kanske ditt barn kommer landa i sina studier!? Kommer det sedan lösa vidare på gymnasiet kan den läsa kurser parallellt och ändå gå ut med sina jämnåriga om det känns aktuellt då.
Det blir bra men svik inte ditt barn!
Bra!
Men det allra sista är att lova för mycket. Läsa dubbla kurser på gymnasiet och komma ikapp, är i princip omöjligt av olika skäl.
Om man inte klarar sin skolgång så bör man ju gå om? Är det verkligen fel? försök stötta barnet i att det inte är ett misslyckande, man vill ju att han ska lära sig. När man själv fick underkänt på en tenta på universitetet så tyckte ju ingen det var ett misslyckande, tråkigt ja men inte misslyckande. Man pluggar igen och lär sog så man får gå vidare till nästa termin.
Det fixar ni!
Fast det är en väldig skillnad att läsa på universitetet mot att gå på högstadiet
Men verkligen. Helt otroligt att ens jämföra hur det känns att gå om ett år för en barn i den känsligaste yngre tonåren med en vuxen som missar sin tenta. Du måste nästan driva om du anser det vara jämförbart?
Verkligen. Det här handlar ju dessutom om att barnet inte fått rätt förutsättningar, inte om att barnet inte pluggat tillräckligt.
Om ditt barn har kunskaperna men inte får fram dem vid prov i skolan aå känns det ju extra viktigt med åtgärder kring det. Det är fortfarande ett bra tag kvar på terminen. Be om ett akut möte för att göra en plan för resten av terminen. Prata med sonen, är han villig/har han ork att lägga lite extra tid och energi resten av terminen för att lösa detta? Kan han få hjälp av specialpedagog, läxläsning etc?
Rektorn hade ordnat det, men här är behovet mycket större än så. Det är därför förslaget kommit om att gå om årskursen.
det här händer ibland och klasskamraterna är redan fullt medvetna om att klasskompisen inte hänger med. Barn som behöver gå om landar fint och har ofta kvar kamraterna från ursprungsklassen när de går om ett läsår samt får nya kamrater i nya klassen.
Det finns massor av anledningar till varför elever behöver gå om en årskurs. Varför angår egentligen ingen annan än skolan och familjen.
Många kommuner erbjuder dessutom sommarskola.
Behövs det så behövs det. Annars kanske han inte ens kommer in på gymnasiet sen…
Ha ett möte med skolan där de som utreder sonen är med. Be skolan kalla till en SIP. Så att ni får hela bilden. Om sonen är under utredning innebär det att en pedagogisk utredning redan klar. Sedan kan ni göra en bedömning i lugn & ro & då vet ni vad proffesionellt tänker. Visar det sig vara bäst för sonen att gå om kan ni be om hjälp & stöd för att stötta & bemöta honom kring det.
Vet inte om ni kan säga nej! Fråga chattgpt! Lycka till!
Professionella tänker….
Sip möten är så bra för där är alla aktörer med och alla får en tydligare bild. Dessutom kan de inte skjuta över ansvar på varandra.
Jag har ursprung i Italien och hos oss är det normalt att gå om ett år om man inte lärt sig allt som ingår. Det är ju bara bra för eleven att få en ny chans istället för att gå vidare till svårare saker utan att ha grunden.
Tack, tack och återigen… tack!
Och samma är det i Finland. Det blir ju väldigt svårt att komma vidare i skolan om man ej har lärt sig det man ska under en årskurs. Det om något är väl hämmande för ett barn?
Mina kusiner bodde i Seattle en del av uppväxten och i U.S.A. var det också norm att elever fick gå om årskurser tills att all kunskap satt inför nästa årskurs. Det var inget konstigt och bara en del av skolsystemet. Det resulterar ju bara i att elever får med sig det som behövs och kan få bra betyg när det verkligen spelar roll.
Finns inte grunden kan eleverna inte prestera bra. Det är ledsamt att det anses skamligt att gå om en årskurs, när det enbart är ett fint stöd för eleverna!
Vad har skolan gjort för att han ska ha en chans att kunna klara målen? Kan han gå i sommarskola? Vilka redskap o verktyg får han till hjälp i skolan för att klara av att skriva proven? En diagnos ska inte behövas. Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och ska sätta in åtgärder så fort de märker att en elev inte kommer att klara kursmålen.
Det är väl jättebra att han får en diagnos och får veta sina styrkor och svagheter så kan skolan lättare undervisa honom. Han kanske t om kan medicineras så att han kan fokusera.
Det sa jag ingenting om. Jag sa att oavsett odiagnostiserad eller diagnostiserad så har elever rätt till hjälp o stöd.
Men för att svara på ditt påstående så ja. Det underlättar att ha en diagnos.
Det är väldigt ovanligt att man föreslås gå om så säger det det finns det goda anledningar. Handlar inte om att det ska gå bättre utan att få en chans att ta igen allt han missat troligen.
Ja det ör ju väldigt ovanligt. Och för att man inte klarat 4 ämnen? Nu har jag enbart jobbat på skola i utsatt område, men det är ju flera elever i varje klass som har icke godkända betyg i några ämnen. Som inte erbjuds att gå om.
Så som förälder hade jag nog velat ha en tydligare förklaring kring vad det är som gör att de tänker att det skulle vara bra för just mitt barn att gå om.
Jag tolkar det som att han inte ens når 4 ämnen.
Det jag menar är att eftersom det är ovanligt bör de ta det på allvar. Det är inget man bara slänger ut.
Har aldrig hört talas om att man fått gå om sjuan, däremot nian. Men kan tycka att det är bättre att få chansen att gå om sjuan för att ha en chans att inte missa grunderna i högstadiet liksom. Fattar att det känns dumt men skolan vill bara hjälpa din son.
Har också ADHD men det visste vi inte förrän jag blev ung vuxen då jag begärde en egen utredning. Jag fick gå om 8an pga hög frånvaro men när jag gått några månader i 8an igen så fick jag hoppa upp till nian för att min kunskapsnivå ändå var högre. Så ge det en chans, det är ju för sonens bästa förutsatt att han fått rätt verktyg och möjlighet att utvecklas.
Hade man inte kunnat ha ett öppet spår som faktiskt rör influencers och liknande ”skvaller” (vad bloggen ju handlar om) och ett annat ÖS för alla övriga frågor om barn, kollegor, middagstips etc etc etc
Ja eller bara ha bättre funktioner. Så att man bara ser ts och den får klicka på ts för att läsa alla kommentarer. Så blir det inte så mkt att scrolla
MEN JA!!
Plus tydligt se nya kommentarer hade varit toppen.
Märks tydligt att bloggen inte är menad för att föra diskussioner, för det är rätt sämst. Men tyvärr hänger jag kvar här ändå.
Ett eget ÖS för familjeliv vore toppen, nu har det varit ganska lugnt men ibland är ju verkligen varannat inlägg om bästa bärselen eller något om graviditet.
Jag skulle vilja ha ett eget om fysiska resp psykiska åkommor.
Smink kan också få vara ett eget.
Kanske ett helt eget för de som är kära i sin kollega?
Ja kanske ett om vad man ska göra om grannbarnen leker också samt ett om hur mkt hellre man låter just grannbarnen brinna inne än en hund. Sen ett om skagenröra också.
Tror inte riktigt intresset för att diskutera influencers räcker till för att fylla flera öppet spår i veckan?
Men det kan ju delvis bero på att influencers diskuteras i varje inlägg i bloggen, och att OT om influencers är OK i alla inlägg.
Ett eget ÖS för alla personer som är kära i sin gifta kollega.
Den skulle jag läsa?
Och ett eget ÖS för alla som inte är kära i sin kollega
Eller den gifta som är kär i sin ogifta kollega?
Har äntligen bestämt mig för att fixa mina ögonbryn.
Tips på bra ställe i Sthlm för microblading?
När jag gjorde microblading trodde jag att det skulle försvinna efter några år. Bara så du vet så sitter de för alltid, men de byter färg och flyter ut.
Det beror på vilken ”metod” och färg de använder. Kolla vissa PhiBrows idag, färgen sitter snarare för dåligt och syns knappt efter ett år. Tips är att kolla mycket före/efter/”påfyllnings” bilder på Instagram och se så de inte använder färg med kopparfärg i!
Jag gjorde mina hos ROC BROWS STUDIOS i Sthlm.
Vart otroligt nöjd men man måste fylla på 1gång/år, så nu är det mesta borta ( jag är lat ).
Malika är så så så grym. MBS by Malika tror jag hennes salong heter.
Tänkte tipsa om henne
Är jag den enda som inte tycker hon gör så snygga resultat (bara sett influencers iof)?
Tänk på att ögonbrynstrender kommer och går men en ansiktstatuering består. Och inte så kul att behöva sminka över bryn som blivit grågröna eller röda med tiden.
Då lasrar man bort dem.
Det är inte alltid så lätt att lasra bort tatueringar. Man kan få gå runt med orangea ögonbryn ett tag.
Nej men jag vet inte vad jag ska tro eller tänka.
Hon påstår sig ha ”forskat” sig fram till hennes diagnos på egen hand. Måste ju vara komplikationer från hennes operationer ja, plus stress på det.. Men överlag känner jag bara att hon går överstyr med allt som har med yta att göra.
Svar till Micha 20:02
Jag saknar verkligen bloggar. Tycker det är tråkigt att de första influensers nu gör rörligt. Förr behövde man ändå kunna skriva (någorlunda) för att bli nåt, och ta bra bilder.
Saknar verkligen vardagsbloggandet från tjejer man såg upp till (ok var typ 16) istället för att se en bild på insta som är ”fejk” dvs stylad, arrangerad eller sponsrad
flesta*
Tråkigt på folk som t ex Tramsfrans som är så vass i text att det ändå bara blir ljud.
Behöver verkligen tips från er som haft bebisar som ammats till sömns! När ni väl tog bort amningen helt, även på natten, hur fick ni ert barn att somna för natten då istället för vid bröstet?
Genom att pappan tog nattningarna en vecka. Bara ligger bredvid och hålla om. Sen kunde jag också natta så.
Mitt barn fick välling på kvällen istället och fick sova några nätter med bara pappa. Jag hade förväntat mig gråt och panik och dragit ut på det och sen var det inga problem när det kom till kritan.
Började introducera välling och gav en flaska precis innan nattning. Gav det i soffan för att sluta förknippa sovrummet och sängen med mat. Nattade sen med napp, klappar och lugn musik. Är ensamstående så hade ingen att lämna över till, men det gick fint ändå.
Slutade amma ganska tvärt. Bar runt på barnet och erbjöd välling i sängen. Var en ledsen bebis ett tag men gick lätt att natta efter några dagar.
Med första barnet ersatte vi amningen med välling. Inte optimalt men det funkade. Vi kunde ändå fasa ut vällingen sen. Andra barnet tyckte att välling var det äckligaste han någonsin smakat så där blev det bärsele i några nätter tills han hade fattat grejen. Jag delade fighten med min sambo eftersom jag tänkte att barnen ändå måste få närheten från mig också trots att vi tagit bort amningen. Åh, så jobbigt det var där och då, men nu bara ett par år senare känns det som en så liten händelse. Typ ”det var ju hur lätt som helst”. (Obs menar ej att förminska, bara att det GÅR över!) Det där fixar du!!!
La henne på min mage/bröstkorgen och höll om henne så hon fick närhet men utan amning, trodde det skulle bli jättesvårt men hon var ledsen en eller två dagar och sen gick det lättare och lättare ?
Era opopulära åsikter gällande barn och barnuppfostran?
Min främsta är att föräldrar är alldeles för mjäkiga idag, ungarna tål ju ingenting längre. Gnälliga och bortskämda.
Ja säkert! Men nu när jag själv har barn gör jag allt för att mitt barn inte ska gnälla. Är väl inte jättebra men vill ju att barnet ska vara tillfreds.
Ann Sofie, det är ju exakt det som är problemet. Barn måste inte vara ”tillfreds” hela tiden. Ditt barn vet att om h*n gnäller så får den som den vill. Det är därför den gnäller.
Dagens föräldrar, upp till 35, är som barn själva.
Ja, jag känner mig onekligen som det ?
Föräldrar fokuserar för lite på att lära barn hur man är typ hjälpsam, snäll och empatisk . Istället väldigt mycket fokus på att lära barn typ läsa och räkna tidigt.
Jag lärde nog mitt barn för mycket av hur man är hjälpsam, snäll & empatiskt. Hon har varit det sedan hon började gå. Lärde henne det andra också ?. Hon är 26 år idag & en så fin människa. Det är inte lätt för föräldrar någonsin & speciellt inte idag med alla råd & all kunskap som är så lättillgänglig.
Jo, det ser man ju verkligen att svenska barn är enastående på att läsa, stava och räkna .
Ungarna går ju ut grundskolan och gymnasiet med högsta betyg och särskriver och använder var språk och f*n vet allt.
Nä, det stämmer inte att föräldrar ägnar massa tid åt att lära sina barn att hantera matematik och språk/grammatik.
Va inte riktigt så jag menade. Mer att föräldrar skryter om barn som kan läsa/räkna tidigt/är duktiga i skolan. Sällan barn uppmärksammas för att de är bra på att dela med sig eller säga förlåt.
Folk skaffar barn för att ”ha dem”, inte för att man vill umgås med dem och lägga tid på umgänge.
Föräldrar umgås och leker med sina barn mer än någonsin. Håller verkligen inte med om just detta. Finns mycket att säga om dagens föräldrar. Men sjukt mycket tid läggs på att vara med barnen.
Nej, fler och fler barn uppfostras av surfplattor
Absolut är skärmar en av samtidens stora utmaningar. Och särskilt barn i skolåldern använder skärm för mycket. Men det finns också en stor medvetenhet bland en stor del av befolkningen där man aktivt begränsar skärmtid och försöker hålla sig till de rekommendationer som finns.
Innan surfplattor fanns – tror du att föräldrar aktiverade sina barn hela tiden? Det finns såklart mycket att säga om skärmtid och negativa effekter på barns förmåga att hitta på egen lek osv, men tror inte det har ersatt just iden föräldrar annars lekte med sina barn. På 50-talet satt man väl och läste tidningen och barnen fick underhålla sig själva liksom..
Nej! Surfplattor kan vara vika för både föräldrar & barn. Föräldrar nu lägger enormt mycket tid på att utbilda sig för att vara bra & lyhörda föräldrar. De utbildar sig, går kurser som inte fanns när jag blev förälder osv. Sedan finns det undantag så klart. Jag har träffat & utrett familjer i 20 år. De flesta gör ett helt fantastiskt jobb & vrider in & ut på sig själva för att barnen ska må bra. På min tid slog man på en film åt barnen när man behövde göra något. Nu får de använda en padda som är mer utvecklande. Nackdelen med det är att det ger mindre ro hos barnen kanske. Men alla är vi ju barn av vår tid sägs det ju.
Viktiga…
Fint perspektiv!
Är nog högst individuellt..
Självklart men tror det är mer vanligt än tvärtom
Tror faktiskt ändå inte än att en majoritet barn uppfostras av surfplattor
Tittar man rent strikt på det har du rätt, föräldrar spenderar mycket mer tid på ”umgänge” med sina barn idag än man gjorde tidigare generationer.
Däremot spenderar barn extremt mycket mindre tid med att umgås med andra barn än de gjorde tidigare. Och där är det ju med hög sannolikhet skärmen som är boven.
Så om man skulle sammanfatta dagens föräldraskap är det inte att barn kollar på skärmar isf att umgås med sina föräldrar utan i så fall snarare att barn kollar på skärmar isf att umgås med jämnåriga. När såg ni senast barn leka på gatan t ex?
Jo men jag tror den utvecklingen har kommit tack vare att föräldrar inte är närvarande. En närvarande förälder betyder inte att du behöver leka hela tiden. Men visa genuint intresse och prata med barnen när de är hemma. Bygga en nära relation behöver man göra under flera år, för att barnet sen ska våga prata med dig när det är jobbigt
Min upplevelse är tvärtom! Jag kanske har fel, men tycker att föräldrar idag är extremt noga med att vara närvarande & inlyssnande med sina barn! För 20 år sedan pratade föräldrar ofta i telefon med folk länge som de inte gör nu. Däremot är ju internet farligt & distraherande, beroendeframkallande & snabbt så det kan nog göra att föräldrar blir lite frånvarande iofs.
Håller med, men samtidigt är det svårare för barn att leka på gatan idag. Dels på grund av att man kanske inte bor i villaområden som förr då alla kunde köpa villa nästan, dels pga fritt skolval, barnen bor inte på samma område som sina klasskompisar, dels pga säkerhetsaspekter osv. Utöver det har ju barn & vuxna knappt någon dag kvar när de kommer hem & barn idag har fritidsaktiviteter schemalagda. Blir alldeles matt när jag tänker på det. Fri lek var det bästa som fanns när jag växte upp.
Ja sorgligt är det.
Eh nej. Föräldrar umgås med sina mobiler och andra skärmar mer än någonsin, och låter barnen umgås med skärmar (ipad, TV osv.) mer än någonsin
Det är sant MEN det föräldrar gjorde innan dess var faktiskt inte att sitta umgås några större mängder tid med sina barn.
Barn förr var kapabla att sysselsätta sig själva nämligen, innan de blev dopaminberoende. De behövde inte ”aktiveras”, det ordet förekom inte ens.
Barnen gjorde barnsaker, föräldrarna gjorde vuxensaker. Helt normalt för inte så länge sedan.
Känner flera såna här föräldrar ja tyvärr, det är hemskt..
Var det inte mer så förut? Då skulle man ha barn & det ingick. Nu väljer folk mer medvetet. Undantag finns såklart!
Fortfarande vanligt tyvärr…
Föräldrar som bums ska fortsätta leva ”sitt liv” med barn och tvinga med dem på sena restaurangbesök flera dagar i veckan, flänga på stan fram och tillbaka och sen inte förstå varför ens barn är grinigt och bråkigt…. Barn behöver rutiner och barn under 5 år är TRÖTTA och bör sova HEMMA kl 21:00 en onsdagskväll
Inte i min stad.
Kanske ett storstadsfenomen
Inte i min by. ??
Det räcker ju med att åka söderut i Europa så är kulturen kring barns rutiner helt annorlunda. Barn följer med på fester och restauranger, lär sig att socialiera och att somna i stimmiga miljöer i en förälders famn. Det finns inte ett sätt som är rätt här liksom.
Ja, de lär sig att somna i stimmiga miljöer sent på kvällen men då ska de sällan upp 06:30 och köras till förskolan mitt i vintern. Allt är inte svart eller vitt. Arbetar inte båda föräldrarna så hamnar landet till slut i en tillväxtkris.
Arbetande vuxna som ska upp 6:30 och har barn på förskola är inte ute och flänger på stan till sent på kvällen flera gånger i veckan med sina barn heller. Det är det liksom ingen som orkar? Med vissa extremfall till undantag såklart.
Föräldrar som totalt låser sig i barnens rutiner och kommer sent till typ bröllop, dop och farmors kalas för att deras barn hade sin sovrutin och absolut inte kunde sova kortare, eller i bilen just den dagen.
Verkligen, bättre för alla att barnet lär sig att anpassa sig och inte behöver minutschema och mörkläggningsgardiner
Att vi saknar det kollektiva uppfostrandet. ”It takes a village” som man brukar säga. Idag är det inte tillåtet att knappt ens tilltala någon annans barn.
Fast fattar verkligen inte varför ett barn skulle ”behöva en by” att uppfostra?
För att barn behöver ha influencers från olika håll och se att vissa regler gäller överallt och inte bara inom hemmets väggar.
När jag var liten så betedde man sig inte dåligt ute, för rädslan av att en annan främmande vuxen kunde säga ifrån. Idag beter sig barn oförskämt för de vet att det inte kommer några konsekvenser av deras handlande.
Ja det får dem genom att bara vara utanför hemmet i sin vardag liksom.
Men en hel jäkla by behöver verkligen inte hjälpa till och uppfostra ett enda barn. Helknäpp inställning
Du tolkar alltid ordspråk och talesätt helt bokstavligt eller..? Det menas ju att det är bra med fler nära vuxna i barnens vardag än bara föräldrarna
Men också för att hjälpas åt! Har man en 4-åring och får tvillingar på det, med kolik, så är det enormt slitsamt för föräldrarna. Att ha någon nära som säger ”jag passar barnen i en timme, ta ni en tupplur!” är verkligen en räddning då. Idag står många helt ensamma med sin familj. Dagens pensionärer är inte engagerade i barnbarnen utan flyger hellre jorden runt för att spela golf på exotiska platser… Nej menar inte att man är skyldig att hjälpa till med barnbarn för att man är pensionär, men menar att stöd och hjälp är guld värt när man har det tufft under småbarnsåren, oavsett vem som är ens ”village”.
Föräldrar som tror att det är roligt och charmigt att deras barn beter sig illa är så infantilt. ”Vi var på café idag och lilla Stina skrek och stampade i golvet när hon inte fick en till kaka, så då köpte jag en kaka till, hihi min bestämda lilla unge som vet vad hon vill.”
Finns ett köpcenter i min stad för det finns bänkar att sitta på. Det var en unge som klättrade och hade sig när jag satt där. Då sa jag till honom att man inte ska leka här utan det är till för att sitta. Sen gick han därifrån och skvallrade till sin mamma som kom å gav mig en utskällning och sa att man inte pratar så till barn ????
Vad svarade du? ?
Jag sa att bänkarna är till tex för äldre eller kanske sjuka som måste vila och ingen lekplats för barn. Om du inte säger till ditt barn får du ju räkna med att andra uppfostrar honom
Kung!
Tycker också dagens barn är för bortskämda. Föräldrar ger ju hur mycket pengar (flera hundratusen) till sina barn som helst, som om det vore inget. Även när deras barn har blivit vuxen och är nära 30-årsåldern, till och med har en egen familj. Istället för att låta deras vuxna barn försörja sig själva. Sjukt..
Haha ja men om barnen är 30 år vet jag iofs inte om vi ska kalla det ”dagens föräldrar”?
Aha sorry visste tyvärr inte exakta defintionen ?
Tänkte man kanske menar dem föräldrar vi som skriver här har, jämfört med våra föräldrars föräldrar (som kanske inte lever längre) haha
Att det är idioti att låta småbarn ha telefon eller platta.
Sant iofs men också en 100 % populär åsikt. Försök igen!
Helt ärligt – när började era barn få se på skärm? Jag har skakat hand med min partner att vi inte ska introducera skärm förrän vid 2 års ålder till vårt barn. Vi får se om vi lyckas med det…
Oj, det är ju jättetidigt! Hur skulle man ens kunna/behöva göra det tidigare?? Bättre med innan 5-6 som gräns.
Antar att det är barn nummer ett? ?
Min nioåring har ingen skärm. Och inte planerar jag att ge en heller förrän hon är typ 14 år.
Båda mina barn har tittat på tv sedan de var bebisar. Jag tror inte det varit skadligt för dem, men det finns ju absolut ingen fördel.
Min son på 2,5 år har lärt sig engelska och har ett enormt vokabulär inom svenska språket, han är extremt långt framme språkligt (enligt BVC).
Han har tittat på Bolibompa Baby, Fantus med minibarnen och Mrs Rachel sedan han var 11 månader. ?
Men kan han säga förlåt och bete sig bland folk?
Tv sen han var typ nyfödd. Padda eller mobil ser jag inte någon anledning att introducera på ett tag. Han är 2 idag (och inte galen, oförmögen att leka, socialt missanpassad eller konstant överstimulerad trots att han har tittat på tv hela sitt liv. Inga utbrott när tv-tiden är över heller. Hejdå tv! ropar han och stänger av själv när vi säger att det är dags)
Skulle ändå säga att tv är betydligt bättre än padda. Tvn har man inte med överallt dessutom. På tv kan man sätta på en saga o sen säga slut o stänga av. Tycker liksom inte det e något fel o låta barn kolla Alfons/bamse eller lindande en halvtimme på kvällen o mysa. Men skulle aldrig ge mitt barn varken telefon eller padda & undviker snabba skrika nya barnprogram.
Skrikiga*/ hetsiga
Jag tycker också att det är helt OK att ett barn ej blir bjudet på kalas (även om alla andra blir det) om hen har för vana att puckla på klasskompisarna. Som förälder får man förklara att barn helt enkelt inte vill bli slagna i huvudet i sina hem, oavsett hur mycket problem med impulskontroll man själv råkar ha.
Jag tycker även att barn borde kunna t ex uppträda på en skolavslutning eller lucia även om det inte ”är för barnens skull”. Det vorde nämligen inte ett dugg osunt för barn idag att göra saker t ex för att glädja sin gamla mamma eller lärare.
B jag tycker också barn behöver få ta mer risker och göra farligare saker och att barn generellt är under för mycket uppsyn idag, inte tvärtom.
Här var det åtminstone riktiga opopulära åsikter!! Kanske inte den sista, det ser man överallt men övriga två. Är ju fruktansvärt att inte bjuda bara en i klassen på kalas oavsett hur illa hen beter sig. Då bjuder man väl några i klassen bara.
Jag håller lite med dig i kalasfrågan, men tycker det blir så svårt att dra gränsen. Hur vet man att det faktiskt är en skitunge som slåss och inte bara en helt vanlig unge med låg status som utesluts. Hur vet man att det inte är ens eget barn som är mobbarungen?
Är väl ingen opopulär åsikt, är väl en väldigt populär åsikt att säga att folk är för mjäkiga föräldrar?
Att föräldrar är mjäkiga är väl dem minst impopulära åsikten som finns.
Min impopulära åsikt är att barn brottas för lite. De tål ingenting och kan inte försvara sig. Det är ett så otroligt fokus på att vara sams och lugn och alla ska bara sitta stilla och pyssla med pappersfnus och gamla löv. Jag tror att det är nyttigt att leka fysiskt även om någon ibland kommer bli ledsen och få en bula eller blåmärke.
Håller med i sak ändå. Men fy satan vad störigt det är att ha en unge som försöker brottas med dig i tid och otid kan jag lova. Att de brottas med varandra äe jag ändå okej med, men det är nog alldeles för galet för dem att få in i huvudet att deras mamma.inte roas av det.
Men oj! Skulle bli så förbannad. Vad händer om du säger ifrån ordentligt/blir lite arg och ger en konsekvens (tar bort nåt från dem)?
Haha du behöver reagera han är 4 år liksom. Han slutar om jag säger till, utan att jag behöver ta bort orelaterade saker. Men du vet mitt barn älskar att busa med mig, kittlas, brottas, high five, armbrytning etc etc. Jag älskar inte alltid det men i viss mån kan man ju bjuda till ibland.
Vid fyra kan man lära sig att inte göra sånt andra inte vill. Sätt gränser och säg ifrån ordentligt när du inte vill. Låter skitjobbigt.
Lilla vän, jag har inga som helst problem med att sätta gränser. Mina barn lyssnar på mig. Men ibland leker jag med honom för att görs honom glad. Och ibland säger jag nej om han försöker, och då slutar han. Min poäng va mer att det är otroligt svårt att greppa för honom att alla inte tycker att drt svinkul hela tiden, då det är det bästa han vet.
Blir absolut en del nekade försök och det kan va tröttsamt men är verkligen inte i hela världen. Ville dela med mig av just temat brottningssugna barn. Behöver absolut inga föräldraråd av dig hahaha
Jag är helt med dig. Andra föräldrar belönar sina barn med en kram eller en mysig bio. Det bästa min son vet är att gå en brottningsmatch med mig. Men jag tänker att om barnen hade kunnat brottas lite mer med varandra hade han kunnat göra papperspyssel och pärlplattor med mig.
Är det någon här som använder Apple Music-appen istället för Spotify? Vad tycker ni är bättre med AM jämfört med Spotify i så fall?
Någon som sitter på skvaller om systrarna Olsson? Vem är Matildas pojkvän? Vad hände med hon Alexandra? Blev Johanna misshandlad av henne?
Nya säsongen av GVFÖ vad tror vi?
Kan ju bli en spännande säsong…
Läkaren har ju garanterat en släng av autism/aspberger
Med andra ord en trevlig och glad kille som sköter sin kropp!
Va, varför tror du det?
Märks bara. Han har en släng av nåt. Otroligt konstig. Men jag känner av sånt också på ca 2 sekunder..
Asperger heter det.
Haha, ska bli kul att följa honom ja. En vän har dejtat honom och han var minst sagt speciell.
Exakt ? blir icke förvånad..
Berätta mer!
Asperger ÄR autism.
Ja eller hur ! Spännande med det osäkra sång-paret, hoppas de finner trygghet hos varandra så de stärks i sin egen självkänsla.
Kändes lovande när de möttes!
Många osäkra killar denna gång! Gillar tjejerna!
Hoppas han som tvekade innan altaret tuffar till sig, för då kan nog den matchningen också vara bra!
Spännande med sport-paret ! Kommer de kunna kompromissa med sina vanor?
Norrlandssnubben känns snäll , men samtidigt lite speciell , är han för snäll for ditt eget bästa kanske ?
Jag har ett problem, på alla mina jobb blir jag alltid småkär i min chef, jag förstår att det handlar om positionen snarare än personen och inget jag agerar på. Men det är så jobbigt. Någon mer som blir så och vad gör man?
Fantisera på egen kammare istället för att göra det till en jobbig grej, typ låt det vara en rolig tanke som lever i ditt huvud. Så småningom går det väl över gissar jag? En attraktion eller crush som man inte agerar på brukar ju göra det till slut
Jag och en kollega göder konstant vår attraktion. Jag tror dock bara att min kollega gör det för hans eget egos skull men det är oerhört svårt att veta. Jag är dock så himla attraherad av honom att jag har svårt att hålla mig fysiskt borta från honom.
Det har hänt mig flera gånger också men med det sagt så är jag också medveten om att det alltid går över med tiden…
Samma för mig men bara när jag har ägglossning
Tänker att det lätt kan bli så. Hen är har ju liksom betalt för att engagera sig i dig och då kan man lätt trilla dit.
Ångrar ni att ni gått till psykolog, terapeut m.m? Varför?
Inte alls, använder mycket jag fått med mig flera år senare.
Gick du dit när du mådde bra eller dåligt? Tänker om man går bara för ”att” så kanske det öppnar dörrar man inte visste fanns.
Absolut inte, tvärtom
Ångrat att jag inte bytt psykolog/behandling när det inte kännts bra. Den terapi jag gått som passar mig är det bästa jag gjort.
Har du blivit missförstådd? Jag ångrar en familjeterapeut jag & mitt ex gick till. Han kan inte ha varit utbildad & en bra & utvecklad människa. Jag har gått i terapi hos många & de har varit bra. Någon bara har varit knepig.
En gång när vi skulle lösa ett familjeproblem – min fars ovilja att lyssna – så lät det bra att gå till en psykolog tillsammans. Problemet visade sig bara mitt under samtalet att den han ”anlitat” inte var utbildad, och tagit hans parti. Det visade sig att han kört samma trick innan med min moder.
Jag tänker på det här med Woa nu när Flashback forever gjorde ett avsnitt om det. Mycket som Vanja och Niklas gjort är ju förkastligt och omoraliskt, men finns det något de kan bli dömda för?
Nej. Krypto/NFT är inte reglerat. Omoraliskt ja, men inte olagligt.
Det beror väl på – Du får väl inte lura av folk pengar som du sedan använder för eget bruk oavsett vad det är för verksamhet? Antar jag? OM det nu ör det de har gjort.
De har manipulerat andrahands priser på ett sätt som inte hade varit tillåtet när det gäller till exempel aktier som. De köpte upp egna andrahands NFTer för att priset inte skulle kollapsa. Det är inte tillåtet på den reglerade aktiemarknaden. Att de har använt pengarna är nog inte straffbart, men att de lovat den fysiska hubben för de som köpte är möjligtvis falsk marknadsföring?
De har garanterat inte deklarerat för alla transaktioner – det är nog tusentals med alla deras olika plånböcker. Så skattebrott skulle de kunna åka på eller bokföringsbrott kanske
Men vad gäller det jag antar att du är inne på är det en gråzon. Svårt att säga. Svindleri kanske. De fifflade med priset på NFT:erna genom att köpa från egna fejkkonton.
Funderar på att hyra ut min bostadsrätt. Vad får man inte missa att tänka på? Är det värt att hyra ut via någon firma eller fixa själv?
Att kolla med styrelsen att du får lov att hyra ut och gör på rätt sätt.
Fixa själv! Var noga med vem du hyr ut till. Jag träffade ett ex antal personer när jag hyrde ut. Bland annat en tjej som jag tror var galen. ??? Sen hittade jag en kille runt 25-30 i finansbranschen som inte visste om han ville bo i Sverige eller inte och ville hyra en lägenhet medan han funderade. Inga problem alls!
Att vissa bostadsrättsföreningar tar ut en avgift för andrahandsuthyrningar. De kan även besluta att göra det retroaktivt
Hör dig för i din omgivning om någon vet någon som behöver hyra. Någon som ska plugga/skilja sig/ osv. !
För då har du en referens på personen som hyr, vilket är bättre än att hyra ut till någon du inte vet något om. Jag hyr ut min bostadsrätt i Stockholm till en väns syster som relativt nyligen har flyttat hemifrån. Det fungerar kanon trots att hon är ung och har någon fest där ibland. Innan henne hyrde jag ut till en ensamstående mamma i nåt år, som också var genom en bekant.
Min egen regel är att jag bara hyr ut till kvinnor.
Någon här som besökt Bukarest? Tips vad man kan göra där isf?
Therme är ett stort upplevelsebad, det var trevligt
Bra mat och vin! Jag är där nu! Trevliga små art galleries etc
Har rest runt väldigt mycket och Bukarest är nog det enda stället jag verkligen skulle avråda ifrån. Transsylvanien och spat som någon tipsade om var bra men allt annat.. inte så bra. Skulle verkligen välja något annat ställe eller iallafall en annan del av landet om du inte redan bokat..
Varför poddar inte Hannah och Amanda på perfect day längre utan på distans från varandra?
Har inte kontraktet gått ut? Kanske skulle kännas konstigt att gå dit efter försäljningens alla klausuler nått sina slutdatum, för nu borde de ha siktet inställt på andra projekt.
Jag hade inte velat komma tillbaka efter ett sånt skifte trätt i kraft. Gå från chef till att bara va en i mängden av alla ”podcast-tjejerna” som kommer dit och spelar in sina avsnitt.
Jättekonstig grej men så fort jag blir lite småfull vill jag ha barn? ? När jag är nykter är jag inte alls sugen på barn
Haha vad roligt.
Kanske nåt underliggande som kommer upp till ytan efter lite alkohol ? Reptilhjärnan som säger hej.
Haha ja kanske ?
Låter inte kul för barnen om du skaffar några – att du bara vill ha dem när du är full. ?
Ja för det är ju så det funkar…
Det var nog ett skämt.
Samma tråkiga humor som gubbarna som drar skämt med kassörskan på Ica..
Hahahahah exakt samma för mig???? Så fort jag blir lite lullig är det som att jag har ägglossning? Och sen när jag nyktrar till ryser jag av tanken ?
Läste småful å hann undra hur ofta du blir det… ?
Man gör mkt dumt när man är full…
Någon som testat Ingrossos dryck Mino?
Ja Oliver och Benjamin.
???
Och Biancis!
Ja, har hunnit testa citron o den som är hallon. Goda, men san pellegrino citron är godare för det är mer smak o syrligare typ. Den hallon var dock god!
Jag letar efter en länk till Anjo-dokumentären. Någon?
Tycker ni att det är ”trashigt” när en familj har många barn? Vart går gränsen isåfall?
Tre
Ja alltså över typ 5 barn känns lite väl.
Inte om barnen har samma föräldrar.
Beror på, men generellt sett är allt över tre barn ganska trashigt ja.
Även om det fjärde inte var planerat?
Särskilt då ?
Det låter som du blivit ofrivilligt gravid, och nu undrar om folk kommer att tycka att du är trashig.
Så sjukt fånigt. Om du vill ha barn, så varför skulle du bry dig vad andra tycker?
Skulle du göra abort pga andras tyckande?
Nej, men det beror förmodligen på att jag har exempel i min närhet som verkligen inte är trashiga.
Att säga att det är trashigt med många barn är trashigt.
Att säga att det är trashigt att säga att det är trashigt med många barn är trashigt.
Inte nödvändigtvis men ofta har de lite trashigt hemma iaf.
Ja verkligen! Om de har fler än 2-3 funderar jag alltid på om mamman är beroende av att ha bebisar som älskar henne villkorslöst som måste bytas ut när de blir stora eller om någon av föräldrarna vill slippa jobba ett tag. Så hemska fördomar har jag.
Outar mer fördomar! Funderar alltid på om folk som skaffar fler än två barn betänkt hur de ska ta hand om barnen om någon kris uppstår. Om en förälder blir sjuk & dör eller om ett barn blir sjukt & dör eller om de separerar!
Jag får ick på mammor som är besatta av att få nya barn när de redan har små barn, typ lojsan o klara tanby är så. Vill ha nya direkt o tjatar om nya barn när de har en nyfödd o en som är 1 år. O är så ”men hur ska man nånsin kunna sluta??????” Lojsan har liksom 3 barn och sörjer om att hon kanske ej kommer skaffa en fjärde för hon vill gå igenom en till förlossning?? Vem fan vill deeee? Tycker det är trashigt som fan. Skaffa en hobby liksom, att skaffa barn kan inte vara er hobby.
Det är inte förrän nu, när mina barn är vuxna, som jag märker av att dom älskar mig. Det är inte så tydligt när dom är små tänker jag. Eller så är det för att jag aldrig tänkt så. Jag har fyra barn
Första åren är man ju deras hela värld o får så mycket kärlek o boost av att vara väldens mest älskade. Så var det säkert med dina också när de är små.
Vad hittar ni på ikväll? ?
Tycker det är en trist kväll, rastlös men trött.
Absolut ingenting. Ensam och lite ledsen. Funderar på att tvätta håret och gå och lägga mig.
Samma här. Ensam.
Varför ledsen? ❤️
Masked singer
Inte mycket. Supertrött efter jobbveckan. Duschat går nog tidigt och lägger mej. Som singel och ensam är helgerna inte kul.
❤️
Jag älskar mina singelhelger.
Kollar också, men tycker det är lite segt och tråkigt.
Jag tyckte det var jättekul ikväll, himla bra nummer och seriösa gissningar.
Jag var nog för rastlös och trött för att försöka koncentrera mig tror jag haha.
Läser böcker istället. Mannen kollar sport ?? jag kollar upp från boken när det händer nåt
Vad läser du för något? 🙂
Orkar inte med något ”tungt” så läser lite lättare drama böcker.. kärleksromaner osv ? booktook har gett mig tips när jag inte har hittat något. Innan läste jag många olika deckare men de lockar mig inte längre
Låter så mysigt ?
Det är det ? inne på bok 22 sen årsskiftet haha
Tittar på youtube och stickar. Hade tänkt äta lite glass, men har ont i magen. Väldigt lugn kväll.
❤️
Hängt med en kompis från kl 11. Sa nyss hej då
Känner igen den känslan. Jag har sett en dokumentär på Netflix om en otrohetssajt som kraschade & där folk blev outade.
Jag har tänkt på en sak. När större personer säger att de har svårt att gå ner i vikt får de svaret att det bara är att vara noga med kaloriunderskott. Om de inte går ner i vikt så äter de fel och är inte på ett underskott. Men när mindre personer säger att de har svårt att gå upp i vikt även om de går på kaloriöverskott. Då är det helt normalt och de gör inte fel, de kan ju inte hjälpa att de har bra ämnesomsättning. Kan det då inte vara tvärtom också? Att större kan ha dålig ämnesomsättning och det är svårt att gå ner i vikt? Någon som vet skillnaden? Gäller det bara åt ett håll?
Och säger man att man äter mindre, ligger på 1500kcal och räknar noga med diverse appar och väger maten så äter man för lite och kroppen går på svält och därför går man inte ner i vikt ?
Nej. Nej. Nej. Den största myten någonsin.
Ingen kropp ”går på svält”, det där är ett påhitt. Det som händer är att man förlorar vikt och därför behöver färre kalorier för att hålla vikten.
Självklart att en 50-kiloskropp behöver mindre mat än en 60-kiloskropp.
Ja man blir tjock av att äta för lite, faktiskt så var alla i Hitlers koncentrationsläger tjocka.
Det är en myt att folk har olika ämnesomsättning. Stor äter mer, små mindre. Bantning gör också att man blir fet.
Nej så är det inte alltid. Är ju också generisk, vissa har lättare att lägga på sig vikt, vissa svårare att gå upp.
Nej. Jag är smal och äter mer än de flesta män jag känner. Gör absolut ingenting för att hålla min vikt, tränar inte osv. Kan absolut inte ta någon ’credit’ för min kropp, är helt och håller tur
Brukar ha med mig typ nötter/bröd när jag bor hos kompisar för att jag fortfarande är hungrig efter att ha ätit med dom och det är oartigt att typ riva i deras kylskåp eller beställa Foodora hem till dom när vi precis ätit middag tillsammans
Nej. Det finns medicinska anledningar som påverkar vikten. Min sköldkörtel är överaktiv och det gör att min ämnesomsättning är hög, vilket gör att jag får jobba för att hålla vikten och inte gå ner. Sköldkörteln kan också vara trög och då är ämnesomsättningen väldigt låg och gör att personer går upp i vikt.
Hormoner påverkar vikten jättemycket. Vissa har insulin resistens och det gör att vikten lätt drar iväg uppåt för kroppen kan inte omvandla energin från maten och lagrar kalorierna i fettcellerna istället (=viktuppgång).
Det finns många fler medicinska orsaker som påverkar vikten på personer. När du hävdar att det är en myt utgår din tanke från att alla kroppar är friska.
En vän hade problem med tunntarmen den var alldeles för lång och fick kortas ner. Det påverkade vikten massor. Något som tog år att konstatera eftersom vården inte tog det på allvar.
Nej det gäller åt båda hållen. Kalorier är kalorier på så sätt. Men sen kanske det spelar in att det är svårare att trycka i sig ”för mycket” mat än äta ”för lite” mat? Rent mentalt (förutom fysiskt) tar det nog emot att fortsätta äta om man redan är supermätt
Men det tar väl emot ännu mer att inte äta när man är hungrig? En dag går ju oftast bra men att vara hungrig hela dagen varje dag blir man ju tokig av.
Tycker ändå att det är stor skillnad. Att ligga på ett underskott för att gå ner i vikt är inte automatiskt lika med hungrig.
Många byter ut olika saker och äter en hög volym mat men med färre kalorier. Räcker att personer väljer tex. mer broccoli och lite färre kolhydrater och kanske byter ut animaliskt protein som 20 % fett i blandfärs till något mer magert.
Äter själv enbart vegankost och inga hel- och halvfabrikat för min sköldkörtel mår bättre av det och har inte koll på kalorierna i animaliskt protein längre och det känns även onödigt att skriva ut här.
Men det går bra att byta ut produkter men behålla eller öka på volymen mat och långsamt gå ner på ett hälsosamt sätt utan mental stress. Då undviker personer att gå hungriga. Viktnedgång ska aldrig handla om absurda restriktioner. Räcker med lite livsstilsförändringar som lite mindre alkohol om det dricks, mer fysisk aktivitet och mindre gottesnask och lite andra livsmedel. Är det som redan gillas men hitta alternativ som passar livsstilsförändringen.
Sömnen är jätteviktig för den påverkar våra hormoner. Stress är viktigt att hantera och hålla nere för hormonet kortisol.
Låt det ta några månader att komma in i det istället för att hetsa till drastiska förändringar på 1-7 dagar. Förändringen ska inte ta över dina tankar <3
Men oftast är ju problemet att folks hungerskänslor inte matchar deras energibehov. Det är ju därför mediciner som är aptitdämpande funkar så bra. De allra flesta kan ju tappa en 5-10% av kroppsvikten genom att lägga om kosten men om du ska ner 20-30kg eller ännu mer är det ju inte bara att äta lite broccoli.
Nej, det är inte så. Smala som vill gå upp i vikt äter i regel alldeles för lite och är knappt stilla en sekund. De har samma ämnesomsättning som vi andra men äter mindre och rör sig mer.
Nja..?
Jag trodde länge att jag inte kunde gå upp i vikt, men det var min livsstil bara. Jag rörde mig väldigt mycket och åt pyttesmå portioner. När jag gjorde livsstilsförändringar kunde jag gå upp i vikt. Det kommer fortfarande inte naturligt för mig, men det handlar om min aptit och sådär, inte förbränning.
Jag kan bara berätta min egen historia. Jag är 168 cm lång & vägde som minst 46 kg. De mätte senare upp att min kropp utan fett skulle väga 48 kg. Jag var nära att bli inlagd med dropp & sondmatning för att jag inte kunde gå upp i vikt & ta till mig näring. Jag åt grädde i skedar flera gånger per dag fast jag avskyr grädde & försökte desperat att gå upp i vikt. Jag såg ut som ett skelett & ryggbladen stack ut som flugvingar. Det var hemskt.
Det visade sig att jag hade giftstruma & överaktiv sköldkörtel.
De opererade bort min sköldkörtel & jag fick ta prover varje vecka. Jag vägde mellan 52-54 kilo i några år efter operationen. Sedan exploderade jag i vikt & gick upp ca 10 kg i månaden utan att ha förändrat kosten. Jag hade börjat äta mindre då min låga ämnesomsättning gjorde mig mättare. På ett par år gick jag upp ca 45-50 kg!!! VC sa att mina värden var bra, men att jag inte kunde omvandla ett hormon inom ämnesomsättningen korrekt. Jag åt Nutrilett 1 v, gick inte ned ett gram. Var svårt sjuk i lunginflammation i en vecka & fick all näring via dropp den v. Gick inte ned ett gram. Ämnesomsättningen är lurig.
Många är överviktiga fast de äter mindre än andra. En kompis som gjort en sleeve op berättade att de fått veta att vissa inte får resultat. En kompis till henne gick inte ned alls första månaderna trots att hon åt flytande kost i månader.
Ja SJÄLVKLART är förutsättningen att man i övrigt är frisk. Men så många som drar det kortet skulle man kunna tro att hela jordens befolkning hade fel på sköldkörteln. Så såklart när någon säger att de äter mindre men ändå inte går ner i vikt lyfter man den absolut vanligaste orsaken först dvs – man äter helt enkelt mer än vad man gör av med. Just eftersom det stämmer i de flesta fallen och är också den enklaste parametern att testa och isåfall gå vidare från OM det genuint inte skulle fungera när det görs ordentligt. Svårare att börja med flera års utredning och läkarundersökningar och svaret hela tiden var ✨ät lite mindre✨
Jag har sån ångest över en sak som hände idag, min son (1 år) och jag lekte, och i det rummet vi var i har vi en grind till en dörr, vi har haft den i flera år och är tung, väger säkert som en tv, och min son springer och leker och råkar springer in i grinden och tar tag i den, och den lossnar och vältar över honom. Den är fast i väggen men måste lossnat i fästet, min son blir ledsen direkt och jag får såklart panik, springer dit och tar bort den och tar upp honom, han slutar gråta i princip på en gång, är glad och verkar inte ha en skråma, varken på huvudet på kroppen. Inga bulor, ingenting. Springer och leker som vanligt direkt efter. Jag ringde också 1177 och de gick igenom om man ska tänka på om barn slår i huvudet och troligtvis fick han inte vikten på huvudet utan kom mer mot golvet och kroppen, så allt verkar gått bra. Men jag har sån otrolig ångest över det här. Han har varit helt som vanligt hela dagen och nu på kvällen. Men har sån fruktansvärt ångest. Nu ska den här grinden såklart slängas och allt dubbelkollas här hemma. Men jag har sån ångest. Går in i sovrummet och kollar till honom jämt. Får för mig att något är fel. Jag skulle verkligen behöva någon att prata med. Min man har försökt lugna mig men bilden av att den ramlar på honom är allt jag tänker på, får överväldigande ångest.
Är det ditt första barn? 4 ggr skriver du att Du får ångest, vilket man lätt får när en olycka är framme och man får skuldkänslor för att situationen ens uppstod. Men, av hur du beskriver ditt barns beteende så verkar allt fullt normalt. Så länge ditt barn inte visar ”symptom” enligt den rådgivning du fick från 1177 så finns ingen anledning att älta detta.
Jag har jobbat på förskola och sett barn göra helt sjuka saker. Ramla från höga höjder, springa med huvudet rakt in i grejer osv osv. Man själv hade slagit ihjäl sig, men dom är mjuka och tåliga. Barn är gjorda för att slå sig. Skelettet är mjukare och dom har mer underhudsfett. Det är ingen fara, speciellt om han var helt som vanligt sen.
Barn ramlar, klämmer sig, fastnar, krockar (med andra barn), halkar, snubblar, etc hela tiden. Ibland går det illa men i de allra flesta fall går det bra. I all välmening kommer det bli väldigt jobbigt för er båda om du ska må såhär dåligt varje gång han slår sig lite. Han verkar må bra – då mår han säkert bra ?
Men herregud, chilla!
Ungen slutade gråta direkt efter, han var normal o allt är okej! Om han inte slutat gråta efter säg 20min, om han hade spytt under kvällen eller haft en enorm bula, ja då kanske få stress eller ångest, men det här var ju ett helt vanligt fall!
Ok! Varför har du ångest? Förstår den, men han har inte kommit till skada? När min dotter var liten gick vi nedför en isväg i en backe & hon skulle hålla i sitt tefat. Hon gick bakom mig & jag rattade en vagn full med saker till slalombacken. Helt plötsligt ser jag henne susa förbi mig på tefatet & slungas in i en lyktstolpe med bakhuvudet & världens smäll. Jag tänkte att hennes skalle krossades minst & jag hade ju varit ouppmärksam & otänkt. Jag ringde 1177 akut & hade sådan ångest & panik & så svåra skuldkänslor. Vi behövde aldrig åka in då hon aldrig visade symptom på hjärnskakning.
Det är så läskigt när sådana saker händer! Man blir chockad & så var det kanske för dig idag?!
En ivf-flunsa skrev att barn inte har sociala behov före 3-års ålder. Det känns som hon bara skriver så för hon lever ett annorlunda liv från andra familjer som gör aktiviteter med sina barn och går till förskola, umgås med andra och sånt. Jag är inte påläst alls kring det här så undrar om någon här vet om det stämmer eller är det bara en bortförklaring för att man inte vill socialisera och anstränga sig?
Det stämmer. Eller i alla fall sociala behov utanför familj/trygga vuxna. Barn innan de leker bredvid varandra och har ingen interaktion på det sättet som äldre barn har
Det stämmer inte alls, det där med ”bredvidlek” för barn under 3 år trodde man förr men inte längre. Även små barn interagerar.
Ja, men innan 3 år räcker familjen.
Ja precis! Min dotter var med i en forskningsfilm för drygt 25 år sedan om små barns lek. Hon lekte med tirtsgning & skratt med en jämnårig när hon var under året.
Turtagning…
Vår lilla dotter har visats i en utbildningsfilm om små barns lek- & socialiseringsförmåga. Hon fick vara med i en forskningsfilm. Hon är ca 8 månader gammal på filmen & leker med en jämnårig, gömmer en boll för en kompisen under sin klänning, lyfter på klänningen & visar bollen flera gånger. Sedan leker de med bollen tillsammans.
Varje gång hon lyfter på klänningens kjol har hon & kompisen ögonkontakt & skrattar!
Det stämmer inte! Se nyare forskning!
Låter som en extremt dålig bortförklaring från personen. Låter ju jättehemskt för barnet att inte få tillräckligt med socialt umgänge innan 3-årsåldern. Vi alla människor har sociala behov från att vi föds, vi är sociala varelser.
Det är inte hemskt för barn att bara umgås med föräldrar, syskon och släktingar innan de är 3-4 år.
Förstår inte hur du utifrån TS tråd kan tolka ”inte sociala behov”, inte ”umgås med andra” och ”inte vill socialisera”= att barnet umgås med ”föräldrar, syskon och släktingar”? Vart står det att detta barnet ens har syskon och umgås med släktingar?
Dessutom skrev TS ”före 3-års ålder” men du lägger på ett ytterligare år där du anser att det är normalt att barnet ska isoleras?
Hur tänkte hon att barnet ska lära sig socialt samspel? Den kommer få de bra mycket svårare än andra barn om den inte får vara bland andra människor
Samspel med föräldrar och familjen är också samspel.
Verkligen inte. Det normala är att vara med familjen och släktingar de första 2-3 åren. Inga barn har behov av förskola innan 3 år.
Men herregud.. med sin familj, syskon, familjens vänners barn, granne?.. mer än tillräckligt liksom för en unge under 3. Hjärntvättat att tro att en tvååring behöver vistas i ett rum med 15 andra tvååringar för att utveckla sitt sociala samspel.
Ja det är hjärntvätt. ”Det naturliga” som dessa hävdar var storfamiljer förr i tiden, dvs mormor moster faster föräldrar kusiner syskon. Inte 16 andra tvååringar tillsammans med avlönad personal.
Fast det skrev ju inte personen. Handlade ju inte om förskola eller inte. Utan socialt behov över huvud taget. Inga syskon, inga vänner, ingenting förutom föräldrar typ.
Det stämmer inte alls! Små barn blir lyckliga av att socialisera med andra & kan det. Se längre ned där jag beskriver hur min dotter varit med i en forsknings film om det. Jag satt bredvid & hon var trygg.
Det stämmer inte alls, men flundan kanske tror att det är så. Jag tror att man kanske tänkte så för ca 40 år sedan, men mycket ny forskning har kommit sedan dess!
Önskar boktips, tack! Gärna chicklit, humor och feelgood men annat går också bra!
Jojo Moeyes Bergens stjärnor. Nilla Kjellsdotter Tills natten är slut. Lucinda Riley Serien om de sju systrarna.
Kristin Hannah Himmel över Alaska. Nora Roberts Innan gryningen.
Mhairi McFarlane
Emma Hambergs böcker är väldigt bra
Varför går det inte att skriva med radbrytning i meddelanden inne på TikTok-appen?
I alla andra appar går det ju? ?
Kalla mig fördomsfull men det känns inte som att TikToks målgrupp inte ägnar sig åt radbrytning särskilt ofta ?
Radbrytning finns ju på alla andra ställen där man skriver med andra personer?
Har en kollega som ofta vabbar helgen när jag till 100% vet att hennes man bara jobbar dagtid mån-fre… så JÄVLA irriterande. Någon som varit med om samma?
Tipsa försäkringskassan
Vad ska de göra, tänkte du? Hon kan ju bara ange att den andra VH är sjuk?
Mind your own business. Sagt med all välmening alltså. Man vet aldrig hur andra har det.
Vaddå har det? Bedrägeri ju.
Kan ju hända att mannen också är sjuk, vad vet vi.
Att man alltid varannan helg är så sjuk att man inte kan ta hand om ett barn? Knappast
Ta det med din chef då.
Skulle också strunta i det. Man vet aldrig hur andra har det. Påverkar det dig på något sätt? Alltså ställer till det på jobbet?
De som säger att du ska strunta i det gör nog likadant själv. Kontakta försäkringskassan om du misstänker bedrägeri eller prata med personen först kanske om du vågar ta den diskussionen.
Skulle aldrig göra så själv. Men hade stört mig på om min kollega la sig i.
Ja folk som gör olagliga saker brukar inte gilla när folk lägger sig i.
Och du saknar läsförståelse förstår jag. Jag håller mig på rätt sida lagen, har inte ens ungar. Men vad mina kollegor gör är inte mitt problem.
Det kan ju bli ditt problem om din arbetssituation blir påverkad? Jag jobbar som lärare och vi får inte alltid in vikarier och får täcka upp för varandra ofta. Om någon fuskade med vab eller liknande är det klart jag skulle bli irriterad! Varför ska den personen få betalt för att vara ledig utan anledning?
Jag tycker bedrägeri mot staten är allas problem.
Jag gör det inte själv men skulle aldrig skvallra på någon som bidragsfuskar om jag inte var 100% säker på att de roffade åt sig mer än de behöver. Speciellt inte en mamma. Alldeles för många mammor lever med män som inte tar sitt ansvar och barnen blir lidande. Hellre att en person för mycket kommer undan med fusk än att jag råkar skvallra på någon som desperat gör allt i sin makt för att få ihop ett svårt liv.
Men visst, fånga småbarnsmammorna som försöker få ihop sin vardag ni så kanske vi kan höja ROT ännu mer. Finns nog en och annan villaägare som behöver pool!
Konstigt att inte jobbet tar tag i det och undersöker.
Har dem väl säkert gjort, men denna TS lär ju inte vara den vassaste kniven i lådan – så tror inte hen tänkt så långt.
Jo men vad ska man säga? Du får inte vabba? Bara så störigt när folk utnyttjar systemet
Ja de kan göra utredningar och begära in intyg. Tyvärr gör det de för sällan med vabb…
Okej…? Påverkar det dig? Varför pratar du inte med kollegan och ifrågasätter? ? Troligtvis är din arbetsgivare medveten om den faktiska anledningen, så hitta andra saker att bry dig om.
Jo det påverkar så mycket att vi får ringa och avboka kunder pga det och alla andra får jobba mer, chefen vet ju om det såklart men man får ju inte yttra sig när det gäller vab tyvärr
Sjukt. Vanligt med vabbfusk.
En fråga om ensambarn.
Ni som är ensambarn, har ni känt att det varit positivt eller negativt under uppväxten? Har ni en nära relation till era föräldrar idag?
Ni som enbart har ett barn, vad gjorde att ni inte fick fler barn? Var det ett beslut att inte skaffa fler, i så fall varför?
Min mamma är min bästa vän. Är ensambarn
Men har du inga egna vänner. Jag är också ensambarn, men min mamma är min mamma och vänner i min egen ålder har jag fullt av. Man sitter ju inte fast i sin mamma bara för att man inte har syskon.
Vad är det för korkad kommentar? Jag har vänner jo men min mamma är min mamma som jag står väldigt nära och som jag prioriterar högst eftersom hon också är svårt sjuk. Vänner kommer och går.
Nja, inte alla vänner.
Tycker ordet ensambarn är missvisande. Enda barnet i en familj, ja. Ensam, förhoppningsvis inte.
Ja, fint sagt. Jag håller med! Ska använda det uttrycket hädanefter.
Endabarn kan man ju säga istället!
Är det viktigt att det ska heta något speciellt? ”Hej jag heter Karin, jag är ensambarn/endabarn”
Ja såklart, som alla som presenterar sig ”Hej jag heter Britt-marie, jag har syskon”
Anledningen till att jag frågar är att jag nog börjar landa i att jag kanske bara vill ha ett barn. Jag har en underbar dotter som jag älskar över allt. Både jag och min man har alltid tänkt att vi vill ha två barn. Men att bli förälder har varit mycket tuffare än jag föreställt mig. Fantastiskt men också så krävande. Jag vill inte skaffa fler barn bara för att “det är så man gör”, utan för att jag verkligen känner att jag har verkligen kan erbjuda varje barn det stöd och den trygghet de behöver. Jag är rädd att vi kanske inte skulle räcka till med två, att det skulle bli för mycket, både för mig och för vår relation.
Jag växte själv upp med känslan av att mina föräldrar inte riktigt hade tid för mig. Jag kände mig ofta glömd, mellan syskon, jobb, vardag. För mig är det viktigt att se sina egna begränsningar och inte bara tänka att jag vill ha fler barn utan kan jag kan vara en bra förälder till fler barn.
Du verkar otroligt mogen och det är fint att höra en mamma tänka så och inte direkt bara följa strömmen och ”skaffa syskon” som många säger istället för ett till barn.
Blir så ledsen när jag hör sånt här. Känns som att många skaffar ett barn till för att det är något man bör göra och rädslan att inte ge sitt barn ett syskon, får dåligt samvete osv.
En kollega skaffade ett barn till för hen ville inte att deras barn skulle bli ensam när dom dör.. Deras ork, plats och tid räckte inte till egentligen, men dom ville inte att barnet skulle bli ensam. Sen älskar dom såklart andra barnet också.
Jag är ensambarn. Aldrig direkt tänkt på det ens, aldrig varit avis på dom som hade syskon, aldrig känt mig ensam. Jag var duktig på att leka själv, bra fantasi osv. Men hade även mycket kompisar och några kusiner jag stod nära. Hade några kompisar som var avis på att jag inte hade syskon för det mest var bråk och deras mamma inte hade lika mycket tid och uppmärksamhet för dom eftersom det skulle delas mellan syskonen.
Jag står min mamma jättenära och vi har en jättebra relation, vi pratar varje dag och ses minst en gång i veckan.
Det är absolut inte synd om ensambarn. Alla har såklart olika erfarenheter, men alla vill väl ha pigga, glada och kärleksfulla föräldrar som har tid för en?
Jättebra att känna sina egna begränsningar.
Min kollega nämnde också det som argument. Helt galet att ens tänka så, jag blev stum haha
Blev också stum och förstår inte hur man kan tänka så. Jag hade fått dåligt samvete och känt att från början ville jag inte ens ha det andra barnet, även om man älskar den sen.
Och det finns så många syskon som bråkar, säger upp kontakten och liknande. Och dör föräldrarna, hur många bråk har inte uppstått när dödabo ska säljas osv? Så många som blir ovänner för livet efter en sån sak. Så vet inte vad ett blodsband gör för skillnad då liksom, om man ändå skulle hata varandra ?
Nu låter jag jättenegativ. Är väl vanligare med fina relationer till syskon, hoppas jag. Är lite trött och negativ bara?
Jag har en kollega som skaffade två barn för att hon och hennes man inte vill bli barnlösa om de skulle förlora ett av barnen…
Ja? Så tänker majoriteten av världens människor.
Va?! Låter ju sjukt.
Låter så mörkt..
Antar att min mamma aldrig var rädd för att bli barnlös eftersom jag är ensambarn. Kanske såg det som sin chans att slippa barn igen om jag skulle dö?
Det lät hemskt haha. Min mamma älskar mig:)
Haha, en stor tanke hos mig som valt att skaffa bara ett barn är att jag lätt kan ta bort mig om hon dör! Har alltid varit orolig för att hon ska dö & då vill jag inte behöva leva för ett andra barn. Så kan din mamma ha tänkt också!
Varför skulle du göra det? Alla andra då, din partner, vänner etc?
De andra skulle jag aldrig leva vidare för. Finns inte hon, vill inte jag heller finnas.
Jag är också ensambarn och jag tycker det är synd att mina barn har så få släktingar på min sida. De har bara mina föräldrar. Jämfört med släkten på min mans sida där de har hans syskon och de har kusiner.
Håller med. Min man har knappt någon släkt pga flera ensambarn eller inga barn alls i äldre generation medan min släkt är stor. Självklart inget alla bryr sig om men märks så tydligt vid tex högtider
Skönt med få personer på högtider tycker jag! ?
Varför ska man jämföra, tycker du ska vara nöjd med att dina barn har så pass många i sin närhet ändå!
Som ensambarn är man lite känslig och ser hur få närstående man har. Jag är äldre nu och hade verkligen önskat mina barn att ha släktingar på min sida. Jag ser ju med mina släktingar hur blodsband kan var ett band bortom vänskap och bortom intressen. Mina barn har inga möjligheter till detta på min sida.
Jag är ensambarn och har inga barn själv, så jag upplever ju inte det du gör. Sånt är omöjligt att veta i förväg och det är olika för alla.
Som ensambarn kan jag dock ibland känna mig ledsen för min mammas skull att hon aldrig kommer få barnbarn för jag förmodligen aldrig kommer skaffa barn. Hade jag haft syskon hade kanske den skaffat så slapp jag känna så ?
Och ibland är det lite sorgligt att tänka att min familj dör med mig, när jag dör finns ingenting kvar liksom.
Aldrig tänkt tanken att det skulle vara synd om mitt barn för jag inte har syskon. Tänker att den hade fått nästkusiner, jag hade sett till att ha nära vänner som blev som en moster och morbror. Viktigt att knyta bra band med klasskompisar sen tex, gå på någon aktivitet och sådär.
Min bästa vän när jag gick i högstadiet var ensambarn också så när hon och hennes föräldrar skulle hyra en sommarsuga en vecka fick hon ta med två kompisar, vilket var superkul och ett sånt fint minne så något sånt hade jag gärna gett mitt barn om möjligheten och ekonomin fanns.
När jag var liten och mamma och jag åkte till vattenland tex hade jag ofta med en kompis, kompisar sov ofta över hos mig, vi hängde hos mig och slapp deras syskon ?
Som sagt, kommer förmodligen inte få barn. Men såna saker tänker jag är viktigt om man är ensambarn.
Mina svärföräldrar har två barn men inga barnbarn. Min mamma har fyra barn men bara en av dem har barn (den enda som kommer ha det).
Håller med dig i allt! ?
Om du har landat mer i att kanske bara vilja ha ett barn så gör så ? du gör det som är rätt för dig!
Igenkänning verkligen! Jag resonerade som du gör för 26 år sedan & kände att jag ville räcka till & ge min dotter allt jag förmådde. Kände att jag inte kunde räcka till för fler barn. Fast jag tror verkligen att man kan det & att man märker det först när man upplever barn nr två. Att dela kärleken till syskonet med barnet man är så nära måste vara magiskt! Jag landade i att jag inte ville ha fler barn. När min dotter var ca 15 år gammal fick hon syskon på sin pappas sida & hon har alltid längtat efter syskon. Hon älskar dem över allt annat & är så lycklig över dem!
Jag är nöjd över mitt beslut!
Men många gör ju inte det tyvärr. Tycker det är bra att känna efter och veta sina begränsningar.
Vi velade mellan att inte skaffa barn alls, eller att skaffa ett (1) barn. Till slut vann barnet. Ingen av oss har en dröm om en stor familj och syskon är heller aldrig en garanti för att barnet inte ska känna sig ensamt. Vi har många människor runt oss och tänker att lite av den sociala biten får komma in där istället. 🙂
Jag har inga syskon. Uppväxten var bra eftersom jag hade vänner. Ung vuxen var bra eftersom jag hade vänner. Det var lite sorgligt att inte ha syskon men fortfarande ok.
När jag fick barn var jag ledsen att deras närmaste familj på min sida var så liten. Inga kusiner, ingen faster eller moster.
Nu när föräldrarna är gamla/döda saknar jag så enormt någon att minnas pappa med, någon att hjälpas åt att ta hand om mamma med.
Mina två bästa vänner är ensambarn om man nu ska utrycka det så, och jag har ett barn.
Mer sociala o härligare människor finns inte! Förstår inte varför man måste sätta människor i olika fack.
Vet många familjer där man inte ens ser/har sett barnen, är det inte mer att vara ensam?
Det påverkar mer senare i livet. Hälsningar ensambarn.
Ok inte för mina vänner iallafall, så det behöver inte vara att alla ensambarn blir och mår på ett visst sätt.
Barn som har haft dåliga relationer med föräldrar som inte brytt sig ser jag mer av som har påverkat
Ja men även då är det bra att ha syskon som delar samma erfarenhet eller som är nära föräldrarna och tar hand om dem.
Men finns ju mkt annat som kan påverka än bara om man är ensambarn eller inte. Finns ju alla möjliga familjer. Man kanske inte bor i samma land, syskonen kanske inte är sams etc etc.
Absolut, och även i våra släkter finns utlandssvenskar och bråk. Men det man har är en gemensam släkthistoria och gemensamma äldre släktingar. I perioder kanske man inte hörs men släktband upphör inte ändå.
Det kan ju också ske för endabarn visserligen
Ja precis, därför jag mena att lägg inte hela bördan på att allt är dåligt med ensambarn ? vilket många verkar tycka/tro.
Som ensambarn vet man ju inget annat…
Anonym 21.28 beskrev så bra! ?
Jag har just två föräldrar som inte har sett mig och behandlat mig som skit (våld, missbruk, psykisk ohälsa under uppväxten). Jag lever och fungerar tack vare mina syskon. Vi har varit varandras allt. Det är våra band som har lärt mig att ge och ta emot kärlek. Så försummad va jag absolut, men inte ensam.
Jag förstår ju rent intellektuellt att man kan va helt nöjd med sin uppväxt utan syskon om man har fina föräldrar.
Men tänker att ska ni diskutera hur det är att va endabarn eller att ha syskon så får ni ju diskutera på samma premisser. Bra föräldrar kommer ju göra det fint vare sig det är 1 eller 2 barn, om förutsättningarna tillåter fler än 1 menar jag.
Kass förälder kommer va skit oavsett. Men har du en kass förälder kan jag nästan garantera dig att du glad för att du har syskon.
Absolut, jag har faktiskt också överlevt tack vare mitt syskon.
Men just föräldrar som skaffar ett till barn för att de tycker synd om första barnet tycker jag ändå är fel.
menade att det finns så olika familjekonstellationer att det går ju inte att säga att bara för att man är ”ensambarn” så blir man och känner sig så ensam. Svårt att förklara så lägger ner diskussionen ?
Nej men där håller jag med dig. Mem det handlar ju om hur man som förälder kan göra för att barnet inte ska känna sig ensamt. Det har ju inget att göra med andra föräldrar som inte ser sina barn.
Min mamma är min bästa vän men jag har alltid önskat 1 syskon! Än idag hade jag hoppats efter det! Men jag vet att min pappa var dålig för oss och att vi fick ett toppen liv jag och mamma! ❤️
❤️❤️?
Jag är enda barn till mina föräldrar. Har väldigt nära relation med dom, och också många vänner, lätt att få nya vänner osv. Tycker att det bara varit positivt!
?❤️
Hej Camilla,
Får man dela en länk till försäljning av majblommor? Sonen vill så gärna sälja men det går trögt och jag tänker att skulle han få en enda att köpa en digital blomma skulle han bli jätteglad.
Delar gärna länken om det är ok?
Tror inte man får dela någon form av insamling, men kan ha fel
Så kan det vara. Värt att prova i alla fall
Hatar alla typer av insamlingar. Så himla osmakligt att tigga pengar från andra människor.
Nej snälla. Förstår att du vill hjälpa ditt barn men börjar en ska alla följa efter
Jag fick precis förfrågan om att vara med o fixa ett bachelorette party till en vän som gifter sig snart.
Har ni några tips för roliga saker att göra i stockholm med omnejd? Bruden är inte för att dricka alkohol o sånt eller bada o vara lättklädd. Så krog, dansställen o bad/massage går bort.
En… möhippa?
Men din messerschmitt! ?
Paintball
Åh men ja! Tack!
Escape room
Matlagningskurs/middag
Binda buketter hos florist
Luftballong
Lazertag
Kaffe/vin/te provning
Binda blomkrans eller bukett
Spa
Kul möhippa!
Open air i Gamla stan!
Jag har lust att göra brasiliansk laser pga att det är så jobbigt med stubb och klåda. Men känner mig för blyg. Hur går det till som? Är man naken nertill? Gyn-ställning? På alla fyra? Hoppas nån vänlig själ vill upplysa mig..
Ja gynställning
Någon som följer Josephine Qvist på Snapchat? Hennes kille är så dryg och de är otrevliga mot varandra ganska oft. Får dåliga vibbar av dem när de pratar.
Känner mig som en dålig vän, ett dåligt barnbarn, dålig syster, jag känner att jag valt fel utbildning efter x antal år på universitetet och flera hundratusen i studieskulder utan möjlighet att plugga något nytt, jag känner mig pinsam som är 28 år och inte har råd att köpa en egen lägenhet, jag känner också hur magen vrider sig, hur något tjockt sitter i halsen, hur allas lycka bara passerar mig när jag ligger med mitt köttstycke till kropp handlingsförlamad av skuld i min säng samtidigt jag ler det där leendet som jag införskaffat för andras skull fastän jag tycker jag är så jävla ful när jag ler.
Det låter som att du är (på väg in) i en depression.. Sök hjälp! ♡
Någon som sett Läckbergs?
Kollat lite när jag bytt kanal. Vad tycker ni?
När Läckberg säger till någon i telefon att har du någonsin sett mig göra något halvdant ? när hon pratar om hennes fest.. lite cringe var det allt.
Jag vet inte vad det är men det är något med hennes personlighet som gör henne väldigt oskön.
Ja precis! Håller med
Är det någon mer här som är uppväxt med våld i hemmet, och som har lett till att ni har blivit extremt dåliga på att sätta gränser?
Jag är så pass dålig på att sätta gränser mot andra, så jag ”låter” dem i princip behandla mig illa (jag är ju van vid att bli illa behandlad tyvärr) och säger aldrig ifrån direkt och tydligt när det väl händer första gången. Jag kan tyvärr försöka skämta och skratta bort det, bli sarkastisk eller ignorera/bli tyst. Men jag är inte en som kan bli riktigt irriterad eller arg och verkligen säga ifrån på skarpen. Och så får deras dåliga behandling mot mig fortgå en längre tidsperiod tyvärr.
Och sen till sist när jag får nog för jag mår så pass dåligt av relationen, så avslutar jag relationen genom att helt undvika och ta avstånd. Gäller alla möjliga slags relationer för mig. Kan vara ifrån dåliga vänner men även dåliga partners.
Är så jobbigt. Jag är ju rätt konflikträdd och ogillar att behöva ha ögonkontakt med folk när det kommer till obekväma situationer. Önskar jag var stark nog att kunna sätta gränser och få människor att faktiskt respektera mig..
Det kunde varit jag som skrivit det. Har exakt samma problem 🙁 liknade uppväxt mm
Ledsen att höra att du har varit med om samma uppväxt. Det känns i princip omöjligt att vända om till att bli en person som är bra på att sätta gränser. Jag lider av psykisk ohälsa också som gör att jag inte alltid har kraften att stå emot heller.
Är det samma för dig?
Ja jag är även en people pleaser så hatar när folk är arga/besvikna på mig
Du måste söka psykologhjälp! Allra helst för 10 år sedan men annars på måndag ❤️
Fy faan vad jag spyr på UnderbaraClara och hennes besserwissiga attityd och självförhärligande, hennes svar på när några sa ”välkommen till en vanlig vecka” efter att Clara klagat på att hon nästan är på bristningsgränsen, efter att ha signerat böcker och varit på konferens och det vanliga som barn kräver. ”Prata med facket ❤️ det låter förfärligt om ni har de här arbetstiderna en genomsnittlig vecka! Tror inte ens att det är lagligt? Finns väl krav på viss mängd dygnsvila inom samhällskritisk verksamhet?”. Ingen behöver UnderbaraClara eller hennes ”arbete”. Men hon tycker ändå att hon har det såååå mycket värre och är så mycket viktigare än andra. Dra åt.
Jag har noll koll, men för ca 10-15 år sedan ryggade jag tillbaka på stan på grund av att jag mötte en människa med typ iskalla, onda & galna ögon. Personen tittade inte ens på mig. Jag är överkänslig & känner av energier & på den tiden förkastade jag allt sådan. Men jag har aldrig varit med om samma känsla före eller efter bara genom att se någons ögon eller blick & jag har aldrig kunnat glömma eller släppa det & blicken jag såg. Som hos ett galet rovdjur!
Du får gissa vem jag såg för jag vill inte åka dit för förtal!
Haha, förtal när man är anonym och skriver om blickar och energier. Tror du klarar dig 😛
Personen tittade inte ens på digmen du kan inte släppa blicken? ?
Ja jag glömmer den aldrig, aldrig sett en sådan blick.
Kan verkligen föreställa mig det!
Men vilka snygga byxor, Camilla!
Får man fråga vart du köpt dom?
Eller är det ofint att fråga, blev lite osäker.
Skärpet är också supersnyggt!
Vill också veta 🙂
Kan man äta falukorv som hade bäst före datum 9/4 som ligger i kylskåpet? Den är oöppnad.
Tre dagar över datumet, oöppnad och i kylen. Självklart
Läste upp och ner, var tydligen 6/4 ? Men antar att det är lugnt då också?
Det mättar du?
Ät på bara!
Titta lukta smaka! Bäst före-datum är inte någon magisk gräns för när ett livsmedel blir dåligt/oätbart. Bäst före, men oftast bra efter. Det är skillnad på det och sista förbrukningsdatum, som är viktigare att följa.
Är det någon som har lyckats få viktminskningmedicin utskrivet av att bara vara överviktig (utan att ha fetma eller konkreta viktrelaterade hälsoproblem)? Vart vände ni er i så fall?