Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Anonym
/
2024-03-03 20:02
Vad är definitionen på ”vintage”? Jag har nämligen för mig att jag hört att vintage=minst 25 år och därför stör jag mig jättemycket på att folk bara drar det som en synonym till secondhand. Men jag är inte säker på att jag får störa mig om det är jag som har fel?
Beror ju på sammanhang. En vintage champagne är exempelvis inte gammal men kommer från ett specifikt år. Vanlig champagne är från flera olika år. Vintage champagne görs alltså enbart de år där skörden blivit väldigt bra.
Anledningen till varför jag undrar är för att jag ser folk på tiktok som bara ”den här har jag köpt vintage”, och så är det en tröja från Gant som en själv har och vet med säkerhet att den är max 2 år gammal typ så det känns som att folk drar en synonym bara.
Möjligt att det finns en affär som heter så, det vet jag inte, om det är det du menar? Men jag vet ju att en del saker de säger så om är från random secondhandaffärer. Vissa känner jag t.o.m igen från där jag bor och ingen heter så.
Haha och är det det är det ju definitivt inte bara vintage? finns ju säkert vintage där, men jag har själv lagt upp prislappsnya plagg som fortfarande finns till ordinarie pris på T.ex hm. (Köpt fel storlek och missat att skicka tillbaka eller ångrat mig för sent typ)
Såg en story från tjej som hade shoppat på Arkivet (second hand i sthlm med nyare beg märkeskläder) och kallade plagget för vintage, satt kaffet i halsen då det var en Filippa K tröja från typ 2022..
Många (unga) personer vet inte skillnaden,tycker väl att vintage låter coolare än second hand och begagnat.
Plagg som är 1-25 år är knappast vintage.
För mig är vintage plagg äldre än 1979,men numera inkluderas nog 80
-talet som vintage också…
Det sorgliga är att ju äldre vintagekläder desto bättre kvalitet,medans det massproducerade fast fashion skräpkläderna som finns nu kommer att ta över secondhandbutikerna helt,(om plaggen nu håller för det).
Hälsa på folk du inte har träffat och ställ frågor kring arbetet. Landa lite i dina nya uppgifter, beroende på arbetsplats så låt det gå ett tag innan du kommer med massa idéer på förändringar
Och receptionist och IT. Eller kompis behöver man ju inte bli, var bara trevlig och respektfull. Väldigt många som har en översittar- eller otrevlig attityd. Ingen gör det för lilla extra för dem.
som någon som ofta har nya vikarier osv på mitt jobb – ställ frågor!! intresserad dig för arbetet, intressera dig för kollegorna! inte på ett jobbigt sätt men fråga lite! hade en nyanställd på bredvidgång en gång som inte frågade mig ett piss vilket jag tyckte var jätteskumt! tycker ändå man kan intressera sig lite trevligt liksom ”är du härifrån? har du barn? var har du jobbat innan? hur länge har du varit färdig xx utbildning?” osv osv
Undersköterskeyrket är ett samhällsbärande jobb, varför skulle man inte få 32.000 i månadslön? Det är ett tungt jobb fysiskt och psykiskt (som många tyvärr inte vill jobba med längre)
Nä de var väl ett försök (som nämndes för flera veckor sedan i ÖS) att få igång en diskussion efter att några skrev ut namn här som togs bort. Men de personerna verkar inte vara lika intresserade av FB 😉 haha
Har precis kommit ur en månad med helt sockerfritt pga extremt sockerberoende. Skulle fira i fredags med en godispåse men jag åt nog inte ens 10 godisar (påsen har legat i skåpet hela helgen och jag har inte ens tänkt på den)
Känns som en otrolig vinst. Gick även ner 2 kg men det är inget mot att inte känna mig beroende
Ja eller hur. Och vadå ”nu för tiden”, att tomater innehåller sockerarter är ju inte någon nytt direkt? Låter mer som att man syftar på tillsatt socker. Vilket normalt ej finns i krossade tomater. Inte särskilt svårt att unvdvika i bröd heller .
Intressant! Berätta gärna mer, avhöll du dig från allt socker även det ”gömda” i flingor, yoghurt m.m. eller främst godis, kakor och så? Det är framförallt det sista jag planerar att plocka bort under en period.
Man fattar ju att det är socker i kakor men det är ju inte uppenbart hur mkt socker det är i tex viss müsli om man inte läser innehållsförteckning. Tex granola kan ju verka nyttigt med nötter och bär men innehålla massor med socker
Ja och jag var ifrån socker ett par månader och tyckte att mitt humör blev mycket stabilare, tidigare åkte det upp och ned p.g.a. blodsockret. Jag upplevde även att jag vart mycket piggare, t ex inte lika trött på eftermiddagen. Det bästa var ändå att jag upplevde en så stor smakförändring, allt smakade så mycket godare. Svårt att förklara men det var som att mina smaklökar var så van vid allt extremt sött så sedan när jag slutade så kände jag smaker på ett helt annat sätt, typ som att en bit morot, äpple, ja allt smakade så gott!
’
Mitt uppehåll från socker hade inget med att jag skulle/ville gå ner i vikt, utan jag ville verkligen inte vara fast i mitt sockerberoende.
Testade fyra månader helt utan socker, även gömt socker i yoghurt och liknande(åt dock i princip inget av det innan ska tilläggas), men märkte inga fördelar rent hälsomässigt. Tog ju dock inga prover, så hur mina värden såg ut innan och efter vet jag inte. Det som kändes bra var att jag tappade lite suget på sötsaker så nu äter jag det rätt sällan och när jag äter något nöjer jag mig med ett par bitar godis istället för att proppa i mig.
Har snarare med termen ”tillsatt socker” att göra, livsmedel kan ju smaksättas naturligt utan att det tillsätts socker.
Har något mindre än 5 gram sockerarter per 100 gram så räknas det som liten mängd socker. Det kan vara en bra riktlinje om man vill köra sockerfritt 🙂 blir inte helt fritt, men nästan!
Jag skulle säga att ”gömt socker” avser alla andra benämningar än just socker. Maltodextrin, fruktos, glukossirap osv som också är socker men av någon anledning inte ”räknas” som socker.
Jag gjorde det under några månader. Fick mycket bättre blodsocker, vilket iofs är rätt väntat kanske haha, men blev även stabilare i humöret och mycket mildare mensbesvär.
Jag hade en tre månader lång sockerdetox där jag försökte utesluta socker från såväl mat som dryck i så stor grad som möjligt. Åt inga matvaror som innehöll mer än 4 g sockerarter per 100 g och avstod också från frukt och alkohol.
Jag -upplevde- att jag mådde bättre, var lite jämnare i humöret och orkade mer. Om det berodde på sockerdetoxen vet jag dock inte.
Jag blev mycket piggare och gladare utan socker. Det svåraste tyckte jag var att hålla mig så nu är jag fast i sockerträsket igen. Bortsett från det svåra med disciplinen så finns det bara fördelar med att inte äta socker.
Jag skippade socker i ett år ungefär och mådde mycket bättre, även mycket bättre provsvar. Jag åt kött, fisk och fågel samt massor av grönsaker och vissa rotfrukter. Ville jag ha något sött nångång skivade jag en banan. Aldrig haft så bra hälsa.
Skrev igår om att bli deppig under pms, hann somna innan jag såg alla svar så jag säger tack nu.
Tänkte också be om fler tips som inte är p-piller eller anti-depressiva. Motion vet jag redan men finns det något mer man kan göra själv? Nån typ av kost tex?
För mig funkade det att dra ner/sluta med koffein, socker och sötningsmedel. Plus ett allmänt nyttigt leverne. När jag får tråkig pms får jag extreeeemt svullna och ömma bröst som gör ont i över två veckor innan mens, väldigt instabilt humör och cystisk akne. Jag märker direkt skillnad om jag någon månad har ”slarvat” med min livsstil och ätit för mycket av det jag inte mår bra av.
Disclaimer. Det är säkert inte samma för alla och jag har inga medicinska kunskaper eller belägg, utan vet bara vad som fungerar för mig.
Koffein påverkade min ägglossning jätte mycket! Har inte börjatugen sen jag blev gravid och kommer nog aldrig heller. Mycket stabilare i humöret rent generellt.
Hamnade i mod igår men nattljusolja är kanon mot pms. Tar själv ett supplement från Green Earth som innehåller nattljusolja och salvia som båda är bra för hormonbalansen, den heter pms-balance. Bortsett från att äta nyttigt och träna tycker jag att stadiga sömnrutiner hjälpt mig märkbart samt yoga.
Kost och motion ger mätbara förändringar på hormoner. Även att ta bort koffein är gynnsamt för hormonbalansen. Att sova minst 8h och minska mängden stress. Men har du så stora problem skulle jag verkligen prova medicin. Du kan ju sluta om du inte trivs med det.
Ja forskare på KI har sett att peptiderna som gluten bryts ner till liknar opioidpeptider och påverkar hjärnan på liknande sätt och alltså då skapa ett beroende. Det var just detta jag läste om (samma Anonym som tidigare)
Ju mer jag läser ju mer tycker jag att hormonerna verkar påverka vårt mående på så många olika sätt, både fysiskt och psykiskt. Sedan jag var gravid med mitt första barn fick jag veta att jag hade högt blodtryck och bl a därför blev det kejsarsnitt. NU många år senare läser jag att kopparspiral bör man inte ha när man har högt blodtryck och jag hade det i 20 år. Med tiden blev det helt uppenbart för mig att koppar stressar kroppen. P-piller och hormonspiral som har gestagener påverkar kroppen helt tvärt om och vad jag nu funderar på är om de triggar depression. Och att rubbade hormoner alltså kan vara orsaken till att just många tjejer är deppiga (ökade mängder gluten och socker i maten, och solbrist på vintern är kanske andra anledningar). Jag vill inte låtsas vara läkare men det är sjukt att läkare inte är insatta i eller frågar om hormoner utan bara skriver ut medicin, även till kvinnor som åldersmässigt uppenbart är i menopaus. Men en tanke jag har är om det kan mildra hormonobalansen om man byter från hormonspiral/p-piller till kopparspiral och vice versa vart femte år istället för att fortsätta med samma. Någon som tänker som jag?
Någon kille, med tanke på att de lär bli fem killar plus två tjejer. Maxine och Cornelia kör väl med Fredrik och Tim så mycket de kan och så vinner nog Tim? Om det visar sig att det går att vinna utan så mycket paktande utan mest tävlande kan Levin ha chans. Vad tror du?
Jag! Det gick över förväntan. Innan min uppsägningstid ens hade gått ut ramlade jag över mitt drömjobb. Jag ansökte, egentligen mest på skoj, och fick det.
Jag har gjort det en gång men hade då bestämt mig för att inte lönearbeta på ett tag, så kanske inte jämförbart? Var hemma i nästan två år innan det blev dags att jobba igen, då löste det sig tack och lov väldigt smidigt.
Ja men jag hade rätt små barn hemma så bytte tillbaka till föräldraledighet tills vidare. Fick jobb inom några veckor ändå. Detta var dock 2018 och riktig arbetstagarens marknad. Tror det är lite annorlunda idag.
Jag gjorde det för tre år sedan. Det gick bra, var arbetslös en månad innan jag hittade en ny, bättre tjänst inom min bransch. Men det var lite svettigt innan allt ordnat sig. Det var inte heller lågkonjunktur när jag sa upp mig. Vet inte om jag hade vågat idag.
japp, år 2008. var i Latinamerika och kändes nej jag går inte tillbaka. fortsatte resa och fick jobb 2 v efter hemkomst idag hade jag aldrig gjort det. det är sååå mkt tuffare idag och svårt att få fast tjänst idag….
Ja år 2022. 3 månaders uppsägningtid. Gick på intervju och fick besked om nytt jobb dagen efter min sista arbetsdag. Tog semester mellan avslutet på gamla jobbet och startdatum på det nya. Jobbade innan inom restaurang, vilket också var anledningen att jag våga säga upp mig utan jobb för att det är relativt enkelt att få jobb på annan restaurang om det hade skitit sig. Bytte dock branch helt i samband med jobb bytet och jobbar idag på statlig myndighet inom IT.
Känner mig så himla ensam. Har en kille och två barn varannan vecka men jag har inga vänner. Verkligen ingen. Känns som jag kommer bli sjukt deppig pga det här snart. Vad gör man? ?
Att få nya vänner är lite som att dejta.man måste ge sig ut fast det är läskigt. Om det finns människor du träffar naturligt i vardagen på jobb, genom intressen eller på andra sätt är det bästa att bara föreslå att hitta på något. Engagera dig i någon förening, bokcirkel, eller idrott eller vad du nu är intresserad av annars.
Gpdislådan fick mig att fundera. Jag äter godis ibland, absolut men inte varje helg bara för att det är helg. Är ni sånna som bullar upp med en massa i tvsoffan för att det är helg? Hur ser det ut där ute i Sverige egentligen?
Köper godis varje helg. Håller mig ifrån det på veckodagarna (om det inte är något speciellt tex födelsedag/bjuds på) längtar till fredagen så jag kan moffa
Samma här. Jag kör på noll godis/fika under veckan (pga att jag överäter annars) och äter godis en kväll under helgen. Då köper jag något jag längtat efter under veckan och stoppar med glädje i mig. Choklad är det bästa jag vet!!
Brukade äta varje helg tidigare men inte längre. Äter nästan aldrig vanligt godis längre. Choklad någon gång ibland. Men äter efterrätt nästan varje dag och fika ett par tre gånger i veckan kanske.
Åt väldigt mkt godis förut men var tvungen att sluta i takt med att min livsstil blev mindre aktiv och jag gick upp i vikt rätt snabbt. Har svårt att hejda mig om jag får en godispåse i handen… är väldigt svag för choklad, fika, chips, snabbmat generellt och äter nog något onyttigt varje dag, om än litet. Svårt att hålla mig ifrån allt om man är på middag eller det bjuds på jobbet. Lyckas numera hålla mig på en rätt jämn nivå viktmässigt men måste alltid hålla lite koll på om det går överstyr en period, vågen ändras direkt.
Jag är inte TS, men jag flyttade till Danmark och gick ner femton kilo utan att försöka pga äckligt och dyrt godis (sockerskatt), jag cyklade överallt och så slutade jag äta frukost för de har dyrast bröd i Europa.
Äter godis när jag vill äta godis. Vill jag ha en liten chokladbit varje dag så äter jag det. Sen kan jag ha perioder då jag inte äter något sånt på flera veckor. Nu äter jag chips. För att jag vill?
Jag äter när jag är sugen på det så ibland blir det godis på en tisdag och ibland på en lördag. Likadant med mat, jag har aldrig varit en sådan som äter extra gott för att det är helg. Veckodagen spelar mindre roll, det fungerar för mig.
Är det rimligt att bli arg på familjemedlemmar som tackat nej till ett bröllop pågrund av att det är långt att åka / de kunde inte ta ut ledighet? Trots att de fick inbjudan flera månader innan.
Är så otroligt arg och ledsen över att den familjen jag ska giftas in till inte vill komma på vårt lilla borgliga bröllop. För mig är det självklart att man dyker upp till sånna tillställningar. Men uppenbarligen inte i min snart makes familj. Vet inte om jag är mest arg eller ledsen över det hela. Men känner en sån stor sorg över att veta att det är såhär här det kommer bli i framtiden: makens sida av familjen lägger ingen värdering i att delta på barnens födelsedagar, studentfirande..och ja, nu vårt giftemål ?
Min svärfar kom inte på min mans disputation för att han inte hittade hundvakt. Trots att han hade vetat i många månader och alltid lyckas ha hundvakt när han ska på semester. Vissa människor… ??♀️
Rövigt som att vilja mörda personen? Nej, kanske inte. Rövigt som att det är ett personligt svek att inte kunna avvara 1-2 dagar för något så stort? Ja.
Men gud, ett svek är det väl inte? Alla har olika prioriteringar. Vissa tycker det är viktigt att fira med sin familj, andra inte. Måste vara jobbigt om man går runt och förväntar sig att alla ska ha samma värderingar som en själv.
Men tycker ändå det är värt att ifrågasätta folks prioriteringar och värderingar då faktiskt. Såklart man får göra som man vill men att prioritera sin egen semester framför sitt eget barns disputation eller annan viktig händelse känns ju bara sorgligt. Då förstår man att folk går runt och är ensamma med..
Jag håller med. Alla är fria att prioritera som de vill, men då får de också räkna med att de inte har så många nära relationer kvar sen när de bara har prioriterat sig själv före alla andra. Ja, semester är förmodligen _roligare_ än att gå på en ganska lång och tråkig disputation. Men det är väl inte disputationen i sig man går dit för?!
Så ja, man får prioritera hur man vill men jag tycker att man är en egoist om man aldrig kan sätta någon annans behov före sitt eget nöje.
Håller med till fullo. Men tyvärr verkar ju detta försvinna allt mer. ”Gynnar det inte mig, varför ska jag då göra något för någon annan?” Riktigt jävla deppig utveckling om jag ska vara ärlig.
Nej men man gör väl inte allt för att man själv tycker att det är roligt. Idag var jag på systerdotterns dansuppvisning. Ett gäng femåringar som ”dansade”. Hade hellre legat hemma och sett love is blind om jag skulle gå efter vad jag tycker är roligt. Men hon bjöd in mig, uppvisningen är viktig för henne, jag är viktig nog för henne för att hon ska vilja ha mig där. Då är det också viktigt för mig.
Absolut att saker kan komma emellan men jag tycker det är så egoistiskt att inte gå för att man själv inte tycker det är roligt. Men jag är väl färgad av min egen pappa som aldrig dök upp på något och gärna talade om att det fanns annat som var roligare.
Sorry for rant men om någon är viktig för en så är även sakerna de tycker är stora viktiga för en.
Hur kul är ett barnkalas? Ett besök hos någon som är sjuk? Ett dop, konfirmation, begravning? En middag med svärföräldrarna?
Om man vill ha goda relationer så ställer man upp. Om man alltid prioriterar sig själv och sitt eget nöje slutar man snart att bli inbjuden, uppringd och påtänkt.
Varför då? Det kanske bara är så han känner? Jag personligen hade velat fira med min son men alla känner ju inte så. Min egen mamma hade ju definitivt prioriterat sin semester.
Men man känner väl sina föräldrar tänker jag? Inte värt att bli arg om man vet hur någon känner och resonerar? Otrevligt tycker jag är att ta i. Man kan ju inte kräva att någon ska ta ledigt från jobbet hur som helst.
Arg är bara en känsla. Klart du får bli arg. Eller besviken eller ledsen eller.. ja. Det är bara känslor, det är inget farligt.
Anonym
/
2024-03-03 21:24
Känner man sina föräldrar är det väl något man vet med sig. Varför gå runt och bygga upp förväntningar och sen blu besviken? Är väl bara att utgå från att de inte kommer prioritera det. Sen kan man ju känna sorg och vara ledsen för att ens föräldrar inte är som man önskar. Men att bli arg varje gång de inte gör som man vill känns inte vuxet.
Alla har väl inte så lätt att rycka på axlarna åt att ens föräldrar inte prioriterar stora saker i ens liv (och med det faktiskt säger att de inte är så brydda). Kanske speciellt om det pågått sedan man var barn. Lite ödmjukhet och empati skulle många må bra av i den här tråden.
Relationen till ens föräldrar är mycket komplex, i grunden handlar det för ett barn om att överleva. (Att bli bortvald av ens familj är livsfarligt för ett litet barn). Sådant sitter lätt kvar.
Anonym
/
2024-03-03 23:39
Men ni är de ju vuxna. Att gå runt och vara arg på sina föräldrar för de inte är som man vill är ju ibte sunt. Bättre att gå i terapi och reda ut det och gå vidare.
Egge
/
2024-03-03 21:33
Märkligt resonemang. Min mamma kanske känner att jag är en helt ointressant person för henne. Hon har då rätt till sina känslor, absolut, men jag har också rätt tycka att hon är otrevlig. Eller för den delen, tycka rejält illa om henne.
Jag dejtade en kille en period som hade den attityden. Han hade en nioårig son som han träffade varannan helg (…). Sen började sonen på fotboll och ville att han skulle komma och se hans matcher som ofta hamnade på mammans helg. Varenda match bjöd sonen in honom och bad honom komma, han var inte en enda gång på en match. ”Varför skulle jag vilja lägga en ledig helg på att se småbarn leka fotboll?!?” Vilket han också i princip sa till sonen. Fy fan alltså. Han är ett ex av en anledning. Till råga på det hade han mage att klaga på att sonen inte ville komma till honom längre på hans helger. Tro fan det, du har ju tydligt visat honom hur ointresserad du är av honom och hans intressen. Nu får du skörda vad du har sått gubben.
Men fy vilken hemsk förälder. Tycker det är stor skillnad på barn och ens vuxna barn. Nu var det dessutom en helg. En disputation är ju oftast en vardag så man behöver ta semester.
Jag tycker inte alls det är skillnad. Oavsett fotbollsmatch eller disputation så är det något som är viktigt och stort för ens barn. Skillnaden är bara vad det är för saker som man ser som stora och viktiga i olika åldrar. Och de vill ha sin förälder där. Sen är det upp till föräldern om den vill finnas där eller inte. Men jag tror man ska vara medveten om att man inte kan välja russinen ur kakan. Hips vips bjuds du inte in längre.
Ja precis, efter ett X antal gånger med att säga nej så lär inte inbjudningarna komma till slut, då kan man bli förvånad heller om inbjudningarna inte kommer.
Man bjuder ju in folk för att man vill ha dem där och dela upplevelsen med den personen, sen kanske inte den alltid tycker det är kul beroende på vad det är men det skapar ju minnen i livet.
Sen är det ju vissa händelser som kanske inte händer så ofta i livet då får man ju anstränga sig lite om man fått en inbjudan.
Hoppas ungen växer upp och blir en ny Zlatan som berättar i varenda intervju att mamma alltid ställde upp och skjutsade till träningar, gick på matcher osv men pappa ville inte offra en enda ledig dag på att se mig spela så han kom inte på en enda match.
Hon gnäller på att svärmor inte är engagerad i Det hon tycker är viktigt men önskar livet ur svärmors hund som uppenbarligen är viktig i hennes liv. Vem är det som är egoistisk här egentligen?
Oj vad jag tappade absolut all sympati för dig nu. Kan din personlighet vara anledningen folk inte vill komma på ditt bröllop? Du låter elak och barnslig.
Har ju inget med saken att göra. Önskar du livet ur djur eller människor är du ju störd på nåt sätt. Det är liksom på en annan nivå (och jag hör till dem som verkligen sympatiserade med henne innan) än att vara allmänt ego, vad fan har hunden gjort henne…
Tänker rent generellt även om man inte har nån hund så är det jäkligt ocharmigt med folk som önskar livet ur varelser som uppenbarligen inte har ett skit med deras interna konflikter att göra..
Ja och det kan man väl tycka samtidigt som man tycker att det är egoistiskt av mannens familj att vara obrydd i födelsedagar, bröllop osv?! Det familjen gör blir inte automatiskt bättre för att hon längtar till att hunden ska dö (hur hemskt det än är att skriva så).
Och jag utgår från att hon inte säger det till svärmorn, eller gör något för att skynda på det. Det vore ju en helt annan sak. Men så länge det stannar som en tanke så tar ju faktiskt ingen någon skada av det.
Ja det är ocharmigt. Men rent krasst så tar väl ändå barn och barnbarn mer skada av att bli bortvalda av farmor och farfar än att någon längtar efter att en hund ska dö? Den lär ju inte dö snabbare för att en person tänker det, sådan kraft har inte våra tankar.
Med det sagt så var det väldigt dumt skrivet, det håller jag med om.
Ja, det är nog inte hunden det handlar om utan deras egoistiska prioriteringar. Hade det inte varit hunden hade det varit något annat, det tror jag också.
Tror du gör bäst i att lägga ner förhoppningarna. De är inte intresserade helt enkelt. Och kanske har du heller inte visat så mycket intresse för dem? Att gå och hoppas på att hunden dör så de ska prioritera sina barnbarn låter ju bara sjukt.
Jag håller med. Och ibland vill man kanske lägga lediga dagar på något man själv värdesätter. Alla tycker inte bröllop är viktiga eller trevliga. Det får man respektera..
Jag tycker det är orimligt. Själv skulle jag prioritera bröllopet för att för mig är familj och vänner en hög prioritet. Men alla känner ju inte så. Man kan ju inte kräva att alla ska vara som en själv?
Arg tycker jag inte är rimligt men besviken absolut. Jag gifter mig i maj och där är några av makens släktingar som inte kommer för de inte fixat barnvakt till sin 5-åring och en som inte tycker om att umgås med mycket okända människor. Samtidigt får man ju respektera det. Alla väljer vad de prioriterar och i slutändan är det deras liv. Det är ju inte en skyldighet att gå på någons bröllop.
Det är ett litet firande med endast vår familj: alltså våra föräldrar och syskon samt att barn är välkomna. Vi var också väldigt tydlig med att vi inte önskade någon present utan endast deras deltagande. Känner mig så otroligt sårad och vet att min snart make också är ledsen.
Vet att vi inte kan ställa något krav på någon annans val eller liv. Men för mig som kommer från en ”normal” familj så anser jag att tillställningar som dessa känns självklart. Hade förstått om det fanns någon konflikt i makens familj ..men de bara inte bryr sig. Det gör mig arg och ledsen. För vi försöker alltid att dyka upp om vi får inbjudan till något trots att det är långt avstånd eller om det krävs övernattning.
Jag tänker att du kommer behöva acceptera att det är så hans familj är. Ni kanske kan bjuda in några härliga vänner istället? Förstår att du blir besviken om du förväntat dig något annat men i slutändan brukar det vara enklast att bara acceptera hur folk är och inte förvänta sig mer än så av dem.
Du har just skrivit att du önskar att din blivande svärmors hund dör. Med den typen av inställning förstår jag att blivande mans familj inte är så jätteintresserad av att alls umgås med dig. Du kommer från en ”normal” familj och uttrycker dig så?
Min familj kom inte på mitt bröllop (det var barnfritt pga älskar barn men ville ha en middag som inte skulle störas av småbarn, och mina syskon kunde inte fixa barnvakt) och min examensfest (som inte var barnfri..) Jag har flyttat till andra sidan Sverige så det är långt att åka (6 timmar i bil) så jag fattar att folk inte kommer men å andra sidan fattar inte min familj att jag inte kommer på syskonbarnens 4-års kalas en söndag.
Jag bryter ihop då och då gällande att min familj inte bryr sig om mig men har däremot gift mig in i världens finaste familj som alltid kommer, ställer upp och gärna hänger med oss!
Längre fram blir era barn äldre, de blir fina intressanta ungdomar. Då kanske dessa släktingar börjar vilja finnas till i deras liv. Men då är startsträckan så mycket längre. Synd för dem!
Men tänk om det är så att de faktiskt inte kan ta semester då? Förstår absolut besvikelsen men det behöver ju inte betyda att de tycker att det är oviktigt. Vad skulle du själv ha gjort om du inte fick ta semester när du var bjuden på bröllop? Menar inget illa, tänker bara att man kan försöka se det från deras sida. Behöver inte vara ont menat.
Alltså helt ärligt, om det hade varit mitt syskon som skulle gifta sig och hade hade vetat det flera månader innan så hade jag gjort allt jag kunde för att delta.
Jag hade tagit ut semester, byta pass med någon kollega, ta ut föräldraledighet eller i sista fall sjukanmält mig. Det rör sig om 1 dag, max för 1 helg för den som hade behövt åka långt.
Dina förslag är ju inte vattentäta heller, om det inte går att ta ut semester så går det inte, föräldraledighet kräver att man har barn och föräldradagar, byta pass beror på vilken typ av jobb det är och om det finns någon som vill byta och sjukanmäla sig, tja det kan man ju göra men inte något man kan kräva av någon annan, dessutom rätt riskabelt för en sån här grej.
Nej, det är inte rimligt att bli arg på det. Besviken och ledsen kan man få bli, men kan man inte ta ledigt så kan man ju inte. Är det för långt så är det ju.
Många som gifter sig verkar glömma att det även är ett trixande och fixande även för gästerna. Dessutom långt ifrån gratis.
Jag håller med. Vi har många som åker långt till vårt bröllop och det är verkligen inget vi tar för givet. Det kostar dessutom en hel del pengar för resor, boende och kläder. Jag är så tacksam för alla som väljer att prioritera vårt bröllop. Skulle aldrig bli arg för att någon väljer något annat.
Nej fy! Jag förstår verkligen att du är besviken! Tyvärr får man ju inte välja sina släktingar, var arg och ledsen, sen skit i dem och ha ett fantastiskt bröllop!
Folk här är så jäkla konstiga och okänsliga! Jag hade blivit väldigt besviken om familjen inte kom på mitt bröllop eller min examen. Jag hade nog både gråtit och kännt mig sviken och som att jag inte betydde något.
Jag hade massor som inte kom på min examen. Hade en fest närmre släkten på helgen istället. Pluggade 3h från där övriga bor. Tycker inte det är konstigt.
Vad mycket märkliga svar i denna tråd. Vad lever ni i för egoistisk bubbla där man enbart gör saker som är roliga och viktiga för en själv?? Skulle nåt av mina barn tex disputera så är det väl självklart att jag skulle vara där. Om det inte är den roligaste tillställningen i världen för MIG så är det helt sekundärt. Det är en stor och viktig dag för någon jag älskar. Hur kan det inte räcka som anledning för att delta?
Exakt! Man är inte alltid där för att det är roligt för en själv. Man är där för att det är viktigt för någon som betyder väldigt mycket och för att den vill att man ska vara med och dela den dagen. Och är man minsta normal så förstår man det stora i det.
Jag tror att det nog är väldigt många ensamma människor här som har den här bloggen och kommentarsfältet som sitt enda sociala sammanhang… och försöker intala sig själva att alla andra människor resonerar på samma sätt för att ingen vill vara omkring dem av förklarliga själ. Oavsett mycket konstigt.
Jag slås ofta av egoismen och oförmågan att kompromissa helt här inne. Räcker typ med att någons sambo snarkar så ska han dumpas. Vänner som inte ger 100% positivitet hela tiden ska man klippa banden med. Andras behov behöver man inte bry sig om men nåde den som vågar missa ens namnsdag ungefär.
Jag undrar verkligen om folk är så egoistiska i verkligheten eller om det är någon ”tuff obrydd attityd” man lägger till sig med här inne bara.
Blir förvånad över hur många som svarat att de tycker det är ett ok beteende från din mans sida. Antar att det handlar om den närmaste familjen iom liten tillställning, men den blir ju inte mindre viktig för det? Snarare tvärtom ju! Nej usch, tycker verkligen du har rätt att vara både arg och besviken, men för ditt och familjens bästa så släppt det sen. Alternativt uttryck för dem, tillsammans med din man, hur du känner. Annars kommer bitterheten för varje gång de inte dyker upp bara öka. Det är tyvärr bara att ställa in sig på att det är så här det kommer vara, även om det är jättetråkigt.
Jag kommer från en sådan familj. Mina föräldrar har inget intresse av att komma på bröllop eller nu när jag fått barn. Sist jag skrev det fick jag dock till svar att jag ska skärpa mig och besöka dem istället så folk här verkar rätt okej med fenomenet?
I vilket fall som helst, man kan nog inte göra mycket mer än att sörja det och acceptera. Det går inte att styra andra. Nu när jag fått barn har typ alla runtom frågat ”Men NU kommer väl dina föräldrar på besök?!” och jag har bara sagt ”Nej, det är deras val.” och bytt ämne. Som sagt, det går inte att styra andra och med tiden lär man sig att inte ha för höga förväntningar. Lägg fokus på de som finns där för er istället. <3
Håller helt med i att man får konstiga svar och att det nästan alltid är ts som är känslig/orimlig/bitter etc.
Är ju normalt att besöka sin familj vid stora händelser i livet så som att gifta sig, få barn etc.
Kanske inte en slump att det så ofta är inlägg här från folk som inte har några vänner. Många verkar ju inte förstå självklara sociala koder eller vad man normalt gör för att vårda relationer.
Ja man kan få väldigt konstiga svar här. Jag tycker det verkar som att de som svarar dömer väldigt fort och sedan stenhårt kör på det svartvita sättet att se det. Personer och livet är ofta mer nyanserat än här bland kommentarerna… 😉
tyvärr prioriterar inte vissa sånt trots att man är nära familj. helt rimligt att både va arg o ledsen. din man känner nog ännu värre försökt stötta honom och njut av dom som vill komma och ha en fantastiskt dag.
Ingen från min mans familj kom på vårt borgerliga bröllop (men de kom till festen direkt efteråt).
Min mans mormor och morfar skulle komma och då bli körda av svärföräldrarna, men när en av dem blev dålig samma dag och fick avstå så kom inte svärföräldrarna heller. Vet faktiskt inte exakt vad de gav för förklaring för jag var så uppe i allt runtomkring, men vet att min man var besviken. Hans bror kom inte heller trots att han var tvungen att åka förbi staden vi hade vigseln i för att komma till platsen vi hade festen på (utanför stan).
Du har rätt att vara besviken och lite arg, men jag kan säga från erfarenhet att i slutändan så är det du och din partner som är det viktiga den dagen, så fokusera på varför ni är där och att de som är där vill dela den dagen med er ❤️
nej det är inte rimligt. förstår att det är en viktig dag för er men det är det ju inte för andra. precis som barn, alla tycker ens barn är viktigast i världen och förväntar sig nästan att alla andra ska tycka det med ?
Testar detta ös då jag nog var lite sen till det förra.
Är det någon som känner igen sig i det här och kanske har något tips på vad ska jag göra?
Såhär är det, jag är singel och har varit det den största delen utav mitt liv. Jag har gått på lite dejter och skrivit en del med olika killar, men när en kille börjar visa mer tydligt intresse av mig eller helt enkelt säger att dem tycker om mig och vill fortsätta göra det till något seriöst så dör det för mig liksom. Helt plötsligt känner jag mig inte intresserad och vill typ avsluta det så fort som möjligt. Jag känner mig taskig emot dem jag gjort så mot. Det blir någon slags inre panik och jag förstår ju att det något som jag måste jobba på. Är det någon som känner att dem är likadana eller är jag ensam i detta?
Så kände jag med min nuvarande man efter några månaders dejtande, fick panik när de började gå för långt och tänkte att jag är nog inte så intresserad och att de nog va bäst att avsluta. Men nu är vi här 15 år senare och fortfarande ihop.
Har du testat att försöka stanna i en sån situation? Det går ju alltid att göra slut senare om de fortfarande inte känns bra, men tänker att det kanske är någon rädsla du behöver komma förbi bara 🙂
Jag svarade nyss där, jag gissar att det inte är helt ovanligt. Tänker man så – alltså att det även gäller många killar och kanske dessutom just de killarna man troligen har något gemensamt med – så kan man gå in i dejten med ett lite annat synsätt, en annan dejtingstrategi tänker jag. Då kan du förhoppningsvis känna dig lite mer avslappad.
Men sedan gissar jag att en stor del är på tinder för att ligga och inget annat. Dem får man nog lära sig att se förbi.
Jag kunde känna så vilket jag tror bottnade i att om någon var intresserad så måste det vara något fel på dem, någon hund begraven liksom, varför skulle de annars vilja gå in i ett förhållande med mig? Speciellt om de verkade normala och trevliga.
Så tänker jag alltid. Att det är en röd flagga att de är intresserade av mig. Därför väljer jag alltid män som uppenbart inte är intresserade av mig. Väldigt destruktivt måste jag säga.
Låter som ett ganska vanligt anknytningsproblem. Datingrådgivaren Linnea Molander som har Happy dating kan du kolla in. Hennes podd tar upp olika fall med olika datingproblem, och jag vet att hon tagit upp ditt problem. Podden heter också happy dating. Jag har själv köpt en bok om anknytning som heter Securely attached av Eli Harwood, hon finns på instagram också.
På onsdag är det två år sedan min ungdomskärlek dog.
Han var inte gammal och han hade små barn när han dog av sjukdom. Han och jag var fortfarande bästa vänner även om vi hade träffat nya kärlekar, och jag saknar honom något otroligt..
Jag saknar också att jag inte fanns hos honom i slutet, eftersom han hade fru och barn och det var självklart för mig att det var deras stund, inte min.
Någon som läst utbildning inom administration på distans? Fick du arbete under/efter avslutad utbildning och vad hade du för tidigare bakgrund? (utbildning, erfarenheter etc.)
Brukar ni fastna i negativa tankar? Jag har nästan jämt nåt ”problem” som jag övertänker och ältar i mitt huvud. Som inte ens behöver vara nåt problem egentligen. Det tar så mycket energi.
Ja, det brukar jag.
Prova att skriva ner vad du kan göra åt saken, och försök sedan att lösa det du kan lösa.
Det du inte skrivit ner, försöker du bara låta komma och gå i ditt huvud. T.ex:
Om någon är otrevlig- du kan säga i från, men du kan inte ändra personen. Så efter du sagt ifrån, påminn dig själv om att du inte kan ändra personen och försök släppa det om du tänker på det igen.
Nu skrev personen att hen egentligen inser att det inte är några problem som hen funderar över.
Det handlar om att ta ett första steg till att sluta oroa sig. Inser en att det bara tar onödig tid och faktiskt inte ger något annat än en spiral av mer oro så kan det vara en motivation för att göra något åt det.
Ja, jag har diagnostiserad ångest, så negativa tankar och oro är lite av min specialitet. Det finns hjälp att få om det är något som påverkar ditt liv mycket. KBT funkar för vissa, att bli medveten om tankarna är ett annat sätt. Har du provat meditation eller mindfullness?
Om du känner att du behöver hjälpt kan du träffa kurator odyl på VC. Jag har gått kbt-behandling för överdriven oro, där man får lära sig att det bara är tankar, och tankar är inte sanna eller farliga. Några verktyg jag kommer ihåg som du kan testa är tex att skriva ner vad som oroar dig varje dag. Eller att avsätta en särskild tid för oro och ältande. Så när tankarna kommer bordlägger du dem och säger till dig själv ”det där tar jag klockan 16”. En sak jag har märkt är att jag haft som strategi för saker som oroar mig är att ”lösa problemet” i mitt huvud, men det tar också en massa tid och energi. För mig har också mindfulness-övningar funkar, framförallt för att tänka på annat än det som oroar, särkilt när jag ska sova. Kan tillägga att det är mycket bättre nu för tiden, så det går att komma ur!
Jag har två helsyskon som är några år äldre än jag. Vi ses då och då för att fira födelsedagar, högtider och annat. Jag har dock kommit till insikt att vårt förhållande är ganska stelt och opersonligt. Det känns ungefär som när man umgås med kollegor som man har en professionell relation med. Jag saknar med andra ord den där känslan av att vi har något djupare, sånt man kan tro att man bara delar med sin familj. Detta gör mig lite ledsen, samtidigt känner jag att det kanske inte finns en magisk regel som säger att man måste vara tight med sina syskon. Vi är ju människor och precis som med vänner, kollegor, så kommer man bättre överens med vissa än med andra. Nån som känner igen sig? Kan nämna att vi alla är vuxna, över 30 år.
Ni är fortfarande unga. Jag har varit i samma situation med syskon och kusiner. Jag tyckte att vi hade noll gemensamt.
Nu är jag 50+ och de med, mer eller mindre, och när alla hörn slipats av och man är mer ödmjuk som människa märker man att det är mycket lättare att uppskatta och förstå släkt och familj, också därför att man förstår mycket om deras erfarenheter historik och arv.
Känner igen de. Min sorg är dock att vi har tighta men pga olika händelser i livet så gled vi ifrån varandra och nu är det rätt stelt. Jag vill verkligen ha tight relation men svårt just nu
Var jättetajt med min lillebror tills han skaffade tjej. Förut hördes vi varje dag, nu aldrig och ännu mindre sen jag sa att han inte ska låta henne svara på mina sms. Kunde skriva om privata saker och hon svarade. Märktes på hur de var skrivna.
Samma här. Känner ofta att jag och mitt storasyskon knappt känner varandra. Vi tycker om varandra och kan skämta, men har aldrig blivit en djupare relation än så. Tänk att det beror på stor åldersskillnad men tror kanske det är för vi är rätt olika med. Kan tycka det är sorgligt i perioder men man väljer inte sin familj, så jag är tacksam jag har nära vänner och min man.
Jag tänker dra ner på alkohol. Vill ni hjälpa mig? Hur ska jag göra?
Jag dricker inte särskilt mycket på en gång, men jag dricker oftare än vad som känns bra.
Det finns veckor när jag dricker alkohol fyra kvällar i veckan. Jag dricker aldrig så mycket att jag blir märkbart berusad, jag dricker alltid i samband med middagen. Men grejen ä att jag VILL ha det där glaset vin till maten. Jag slappnar av tack vare ett glas vin. Jag mår inte dåligt utan, men jag mår bättre med.
Hur minskar jag till att dricka alkohol en gång i månaden?
Är ingen expert, men sägs det inte att man ska trappa ner lite åt ggn? Kanske 1 gång i månaden blir för drastiskt om du har veckor då du dricker under 4 kvällar. Börja med att hålla dig till helgerna kanske.
Ja det låter som en bra början. Fredag och lördag. Jag klarar av periodisk fasta utan problem när jag vill tappa några kilon, så en liknande princip med alkohol borde funka.
Va? Varför ska man trappa ner alkohol? För att det ska bli en vana som håller då eller? JG bars slutade. Fungerade super. Har gjort det flera längre perioder när jag har mått sämre psykiskt. Alkohol ökar verkligen min ångestnivå. Inte när jag dricker men några dagar efter håller det definitivt i sig.
Jag (ts) får inte ångest av alkohol och har överhuvudtaget inga ångestproblem. Jag tycker bara att jag slappnar av bättre med alkohol och jag tror jag behöver lära mig av med det.
Jag menade inte att det var mitt problem. Ville bara ge lite backstory till varför jag slutade tvärt och har gjort det vid flera tillfällen. Har alltid tyckt det varit det enklaste. Kanske är annorlunda om man har alkoholproblem? Men sätt en regel att du bara dricker när det är fest kanske? Typ nyår, födelsedagsfesten osv. Så slipper du slentriandrickandet hemma.
Byt ut det mot annan avslappning, så att du får en annan vana att se fram emot. Till exempel, en varm dusch eller ett varmt bad, eller kanske yoga eller avslappningsövningar…
Ha inte alkohol hemma.
Köp hem alternativ om vatten känns tråkigt i början.
När du blir bortbjuden så kör varannan vatten. Funkar löjligt bra!
Jag har inte druckit sen nyår. Mår så himla bra! Min grej är att jag har sagt att jag bara dricker champagne. Det jag gillar är dessutom dyrt. Så när det är något speciellt dricker jag något glad men köper ju inte hem en flaska till en fredag.
Jag dricker ”för lite” för att få hjälp av en beroendemottagning. Jag har inte ångest, behöver inte alkohol för att må bra och alkoholen orsakar inga problem i mitt liv. Jag har redan testat den vägen och motsvarar inte deras kriterier alls.
Jag dricker för lite enligt vården – mindre än 10 standardglas per vecka och aldrig mer än 4 glas vid samma tillfälle. Jag dricker alltså 1 glas vin till maten när jag dricker. Vården avfärdar mig eftersom det är små mängder per vecka, jag pratade både med min gynekolog och med vc.
du är på djupt vatten. va bra ❤️att du inser ditt problem. släng all alkohol testa på att öva dig att stå emot ditt beroende. går inte det så sök hjälp direkt. att vara så pass sugen flera ggr i veckan är inte bra alls.
Oerhört individuellt. Att ens gå över mållinjen brukar de allra flesta betrakta som en seger. Tror de flesta som bryr sig om tider är väldigt vana skidåkare/idrottare.
Inte jag heller ? har en sån himla jobbig period på jobbet nu. Massa press och leveranser. Har minst en jobbig sak varje dag denna vecka. Aja, vi får hoppas den går fort och fredag eftermiddag kommer så snart det går!
Och jag är skitpepp på jobb just nu. Har precis klivit ur en lång period med alldeles för lite att göra. Istället in i en ny tillvaro med massa spännande uppdrag och där jag får både utmana mig själv och visa att jag faktiskt kan saker. Så himla kul. Hoppas att ni med ångest får en fin vecka trots allt.
Så kände jag hela tiden. Började plugga i höstas och det var verkligen i rättan tid, vet inte hur länge till jag hade orkat med jobbsituationen.
Värst var det såhär års, både gällande jobbet men också att ingenting var roligt. Är det återkommande den här årstiden för dig?
Vanderpump (förlåt alla). Kollar på senaste avsnittet och Lisa ska öppna en restaurang som ska heta Wolf och tar foton med tama vargar som är kopplade som hundar… Och hon kallar sig djurvän, för mig är det inte ok att ha vilda djur som tama husdjur.
Ingen ska behöva må så dåligt så man vill ta livet av sig. Hon är som en mamma för dom anställda. Hatet har gått för långt nu. Hon vill att alla ska må bra. Slut.
Alltså vad gör man som partner? Min man tränade mycket förr, var energisk mm, För några år sedan blev han sjuk och det var riktigt tufft under den perioden. När han väl sökte vård så var hans värden jättedåliga. Sjukdomen påverkar hans ämnesomsättning och tidigare även orken/energin, han tappade helt träningen och såg ingen mening med det . Länge kunde han äta hur han ville utan att det spelade någon roll för vikten men nu när mediciner mm är rätt så har han gått upp mycket pga dålig mat.
Jag har låtit han landa i detta men har tröttnat på orkeslösheten som nu beror på att han inte rör sig och tränar. Jag vill också att vi som föräldrar ska föregå med gott exempel för våra barn kring hälsa. Detta har pågått under några år så han har hunnit ha ett gymkort i ett år där han tränade i två veckor och sen slutade (pga blev förkyld). Tillslut blev jag irriterad över att han kastade våra pengar i sjön på något han inte använde. Min poäng var att han skulle börja träna men då sa han upp kortet….
Någon som har något tips? Jag vet liksom inte vad jag ska göra. Men nu har han ont i ryggen och förstår absoluuuuut inte varför medans jag tycker det är rätt uppenbart. Det påverkar ju mig och barnen med pga orkeslöshet och det jag redan har skrivit.
Förövrigt är han en jättefin partner och pappa. Han tar ansvar för barnen osv. Jag vill ju bara att han ska fatta att han måste ta hand om sig för att orka leva..
Jag har också varit sjuk och kunde inte börja träna utan att bli sjuk. Problemet var ju att jag försökte träna som förr och kroppen fixade det inte. Gick hjälp med rehab program via fysioterapeut på VC. Det kanske kan vara något för honom? Det ÄR svårt att komma igen efter en lång tids sjukdom.
Är det dyrt att betala 3500 kr per person för en möhippa som är med övernattning i Sverige? Ej valbart att inte sova över. Vi kommer vara ca 20 tjejer. Kan tillägga att dom som gifter sig gör det utomlands så kostar att ta sig dit också.
Hur dyrt det är beror väl på vad ni ska göra. Jag skulle nog vara beredd på att inte alla kan delta ju dyrare det blir. Speciellt om en del behöver resa för själva bröllopet också. Jag har tackat nej till möhippa pga för dyrt och under för många dagar. De hade planerat en hel vecka (!?) möhippa, vilket var omöjligt för mig att delta på.
Inför en möhippa tänker jag att man får fråga sig; Är det viktigaste att det är vissa speciella aktiviteter/platser eller är det viktigaste att alla kan delta?
Jag tycker att det är dyrt. Över lag tycker jag att man ska göra så många dyra aktiviteter numera. På mina föräldrars tid gick man runt på stan ochsen festade på kvällen. Nu ska det vara spa, utomlandsresor, slott och liknande. Självklart kostar det att resa och bo om man inte bor i samma stad men tycker att man kan tagga ner. Det viktigaste är väl att man har kul?
Ja tänkte också på det! Är det sociala medier som ställer till det, att det ska se ut som att man gör nåt så väldigt storslaget och ”bäst” möhippa ”vinner”?
Men herregud vad det ska läggas ut pengar på påhittade saker nu för tiden. Inte undra på att skuldberget växer. 3500 kr för möhippa, aldrig att jag skulle lägga de pengarna, mer än min matbudget för en månad.
Ja det är dyrt! Jag ska på en möhippa om några veckor med övernattning (också inom Sverige). Vi blir ca 10 st och det landar på 1800 kr var. Alla har ”bra”, fasta jobb och ändå har summan stämts av flera ggr så att det känns ok för alla.
Tjena hallå
Undrar om inredning till kökslådor ingår i ett villaköp? Eller om säljarna kan ta med sig bestickslådor och liknande så lådorna är helt tomma vid inflytt. Hur har ni gjort?
Ja klart att säljaren kan ta med besticklådorna om de vill. Det är ju deras. Huruvida jag har tagit med eller lämnat har berott på om det lämnats där jag flyttat till eller inte. Sen brukar man väl ändå fråga om saker man lämnar som inte ingår i köpet, vill köparen inte ha dom kan man inte bara lämna heller. Även om besticklådorna inte är så otympliga så brukar man väl fråga?
För tre veckor sedan vaknade jag av tre stora utslag på benen. Röda och svullna som kliade som besatt. Jag gick till läkaren (använde mig även av Kry) som sade att jag hade fått eksem så jag fick en stark kortisonkräm utskriven. Jag använde den varje dag i tre veckor som de beordrade men igår märkte jag att jag hade fått massa små blåmärken i en cirkel typ. Jag minns inte om jag har gått emot något så jag känner mig lite orolig. Behöver jag vara orolig? Har ni haft det så någon gång? Jag har också stark PMDS just nu så jag kanske oroar mig i onödan och tror att jag ska dö bara för att min mamma var döende nyligen.
Kan du lita på att de har gjort det då? Jag kan ju säga att jag har lidit sv samma, vad jag fick för diagnos och mediciner. Men vad vet du om det stämmer eller inte? Och hur vet du att det är samma som vad du har för det?
Jag undrar på riktigt vad grannen över oss sysslar med på kvällarna. Det låter verkligen som att han släpar runt en massa möbler i timmar varje kväll. Hur kan man ens låta så mycket i sitt hem på kvällarna? Speciellt när man bor själv. Hur kan man GREJA så mycket? Vad är det för möbler som måste flyttas fram och tillbaka hela tiden? Sitt still i soffan och kolla på tv eller nåt som normala människor. Vi har en bebis som är väldigt lättväckt så blir extra irriterad pga det. Det sjuka är att vid varje uppvak vår bebis har eller när man ska på toa (oavsett tid på natten) så hör man honom gå omkring där uppe. Sov människa! Blir inte klok på vad han pysslar med hela kvällarna och nätterna. Han verkar rätt märklig också, närmar sig 50, verkar vara en ensamvarg och är väldigt nervös och skygg när man råkar mötas i trapphuset.
Pja, du har valt att bo i lägenhet så tagga ner. Finns hus om du inte klarar av att ha grannar. Även om ditt liv kretsar runt bebisen känner inte dina grannar på samma sätt.
Nä man ska inte behöva ha överseende med allt ens grannar gör. I alla lägenheter jag bott ska man vara tyst efter 22, där jag bor nu får man inte ens tvätta efter 22.
Man måste absolut tåla lite, men man måste också ta hänsyn till de grannar man har. Det låter inte som att den grannen gör det.
Det är faktiskt du som är töntig som genast får taggarna utåt och tolkar på värsta möjliga sätt bara för att nån nämner en bebis. Bebisen var liksom inte ens anledningen till problemet.
Klart jag klarar av ljud från grannarna. Är mest att jag undrar vad tusan han håller på med hela kvällarna och nätterna och varför han aldrig verkar sova. Sen känns det ju inte helt ok att föra sånt oväsen på nätterna. Är säker på att du också hade stört dig om det var din granne som förde sånt oljud varje natt.
En sån granne hade jag med. Jag mailade hyresvärden som sa till grannen. Det blev bra i ett år sen började han igen.
Sen ringde värden mig om två saker de fått klagomål om och då jag bodde vägg i vägg samt över de personer de fått klagomål om ringde de för att se om jag märkte något. Det hade jag givetvis gjort. Det slutade med att den skumma grannen blev vräkt.
Mina grannar ovanför springer (klampar) genom hela lägenheten som om dom konstant har bråttom. Fattar verkligen inte varför de måste springklampa sig genom livet i en pytteliten 3:a… Sedan drar dom också omkring med möbler sent på kvällarna/ nätterna, och deras sexstunder ska vi inte prata om.?
Städar kanske?
Tycker mest synd om er som har en så lättväckt bebis. Säger inte att det är ert fel, men man gör sig själv en björntjänst om man smyger runt på tå och försöker vara tyst när bebis sover. Lev på precis som vanligt.
Gå inte på den här för det är då en sanning med modifikation. Självklart ska man leva som vanligt runt bebis och inte smyga men alla bebisar är olika och olika känsliga för ljud! Det kan även gå i perioder. Våra var extremt känsliga som bebisar men sedan bättre runt 2-3 års ålder men kommer ALDRIG bli såna som kan somna på en soffa medan det pågår saker runtomkring.
Vi tassar inte på tå när vår bebis sover… Har koll på att man inte ska smyga omkring när sitt barn sover just för att de då reagerar extra mycket vid olika ljud. Vi lever på som vanligt. Har väl bara fått en allmänt lättväckt bebis.
Låter exakt som min förra granne. Jag i 20 års åldern och han kanske 45+ tror jag, lät seriöst som han möblerade om eller kastade bowling klot i golven flera timmar i sträck, började alltid runt 22 och slutade inte förens 6 på morgonen. Jag blev helt galen, så tillslut vågade jag gå upp och knacka på men då öppnade han inte ens men blev knäpptyst. Ringde störnings jouren flera gånger när han skrek för blev rädd. Inget hände tyvärr. Men kan ännu idag ca 8 år senare undra vad fan han höll på mig?? Såg honom sällan också kanske Max en gång per år? Tillslut började jag misstänka han var tjackis som bara höll på plocka och greja hela nätterna.
En sak jag också tänker på ofta var ett gammalt par som bodde längst upp i lägenheten, av slump knackade jag på för hade låst ut mig från vinden, hade aldrig stött på dom innan heller. Dom var runt 80-90 år gammla, lägenheten var helt mörk och alla fönster var täckta med tidningspapper. Dom var likbleka smala och jätte knepiga men snälla men kändes som en skräckfilm, tanten satt bara i ett vardagsrum och stirra på mig och jag såg dom aldrig igen efter det, undrar verkligen vad grejen var där också men tänker på dom ?
min granne samma men gubbe 55 år. va fan gör karln????? drar på möbler bankar låter dunsar. hostar. han hostar fan dygnet runt o vaknar jag kl 2 så hör jag honom. vaknar jag kl 5 hör jag honom. När Sover dessa människor?!????
Vill också veta! Hade en granne som borrade och bankade flera gånger per dag OCH natt. 1) hur mycket kan man ha att borra och förmåga hamra? Ibland sticksåg. 2) Det var hyresrätt så renovering får ändå inte ske. Kanske byggde något, men dygnet runt i flera år????
Jag hade stickningar igår men tog sobril och det slutade i dag är jag ok. När man frågar om hälsa så ni som inte har dom problemen bättre ni hoppar över frågan. Fanns ju en som svarade att hon hade vid stress. Liksom cancer är inte det man först tänker på. Men man har rätt och fråga. Och den som vill hjälpa pga egen erfarenhet kan svara.
Ni tjejer som har problem med en väldigt uppblåst mage dagligen: hur gör ni vid sex?
Jag blir rund som en boll så jag ser gravid ut och är defintiivt ett stort komplex jag har. Min mage blir som störst just på kvällen/natten också vilket ju tyvärr oftast är då jag vill mysa/ligga. Känns svårt att vara intim och vara sexuell med nya människor med detta problemet.
Hur ska man göra ens? Hålla in magen går ju lite ibland men är inte helt lätt under en hel sexakt typ, behöver ju andas också. Täcka sig lite med sexiga underkläder som täcker magen går också ibland men inte varje gång vid sex med samma person maybe..
Testa laktosfritt ett tag och se om det hjälper mot uppblåsthet. Jag behöver övergå till det lite då och då pga detta. Magen växer under dagen och är stört på kvällen. Jag TROR iaf det är laktos men ibland undrar jag om det kan vara gluten också. Är kopplat till stress tror jag, ju mer stressad jag är ju mer känslig blir magen.
Gabjoss frågestund. Så fort hon får en fråga hurvidare hon tyckt det var ok om hennes man skulle gå på strippklubb, följa lättklädda tjejer osv osv. Så måste hon alltid avsluta med ”vet att han tycker detsamma” eller ”vet att han också är besatt av mig” Känns bara så lustigt att hon ska svara för honom när frågan är riktad till henne ?
Cringear så mycket när jag ser hur alla svenska Love is blind deltagare fortsätter försöka klamra sig fast i kändisskapet. Bara lägg ner känner jag. Uppenbarligen verkar folk vara intresserade ?
Åh, är det många som gör det? Jag har bara sett Meira. Följde henne på tiktok men det blev för mycket och sen har jag för mig hon sa när JLC träffade Oskar och henne att hon skulle börja vlogga etc på sin Youtubekanal. Kändes lite tråkigt med ännu fler från tv som verkar försöka bli influencers typ..
Ja men då la hon ut sina danser. Nu är det massa content relaterat till hennes deltagande plus massa reklam där hon kränger sedvanliga influenser produkter
Såg på Aftonbladet att Maggan Graaf har ny kille, en f.d Big brother deltagare.
Hon som var så färdig med karlar och fullkomligt njöt av att vara själv. Men men, det går fort i hockey
Eller hur. Hon skulle ju ha lugn & ro, sätta sig själv först osv. Hon är typen som inte kan vara själv i fem minuter. Måste vara så djkla jobbigt. Tippar det snart kommer låta typ, att detta är mannen i hennes liv, aldrig varit såhär kär osv. Sen är det slut om ett halvår..Hoppas givetvis jag har fel och att det ÄR rätt denna gång, oavsett tycker jag hon borde respektera sig själv bättre och inte ständigt jaga nytt förhållande som ett självändamål.
Så trött på att känna mig osynlig. Har alltid haft svårt att hitta folk jag kan slappna av och känna att jag passar in med. Både i förorten där jag växte upp och även i stan. Känner mig osynlig och malplacerad oavsett geografisk plats och umgängeskrets. Har ett behov av att vara social men just nu känns det nästan bara utmattande eftersom det för min del mest går ut på att lära sig tolka olika sociala koder i olika sammanhang. Att ovanpå detta vara osäker på sig själv, sin kropp etc hjälper ju inte heller. Så svårt!!!
Känner igen mig och har börjat fundera lite på om jag har någon diagnos, som 40+ nu är det vissa saker som börjar falla på plats… nu pratar jag bara om mig själv och inte dig alltså men jag är nyfiken på att göra en utredning och se vart den leder.
Jag känner mig också oftast malplacé i sociala situationer. Kan ofta inte för mitt liv förstå hur tråkiga saker folk maler på om, hur någon kan berätta samma historia tre gånger på raken, hur alla kollegor kan lyssna och ge plats åt den där personen, hur man kan prata om barnens nattningsrutiner 22.15 en lördagkväll med vänner, alkohol, musik – det finns roligare mer intressanta saker att prata om- osv.
Jag är så glad att jag har stort intellektuellt utbyte av (mig själv hehe) min man och våra två barn 🙂 samt ibland, vissa lyckoträffar, med kollegor (de träffar jag ju oftare…) och vänner.
Osäkerheten på din kropp: frisk luft i långa perioder varje dag, motion, dans. Det är mina tre tips att ta tag i för mer välbefinnande.
Föregående inlägg 
Vad är definitionen på ”vintage”? Jag har nämligen för mig att jag hört att vintage=minst 25 år och därför stör jag mig jättemycket på att folk bara drar det som en synonym till secondhand. Men jag är inte säker på att jag får störa mig om det är jag som har fel?
Vissa säger minst 25, andra säger 20-99 år.
Åsikterna går isär. Så här ser Wiki
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vintage
Beror ju på sammanhang. En vintage champagne är exempelvis inte gammal men kommer från ett specifikt år. Vanlig champagne är från flera olika år. Vintage champagne görs alltså enbart de år där skörden blivit väldigt bra.
Får känsla av att TS menar kläder….
Kan ju var bilar eller smink också ??♀️
Haha ja, syftar främst på kläder?
Var ju en vintage citron som såldes för högt belopp.
Årgångschampagne = vintage champagne = millésimé
Anledningen till varför jag undrar är för att jag ser folk på tiktok som bara ”den här har jag köpt vintage”, och så är det en tröja från Gant som en själv har och vet med säkerhet att den är max 2 år gammal typ så det känns som att folk drar en synonym bara.
Vintege är ju ett ställe dom fyndat på typ h&m!!! ?
Möjligt att det finns en affär som heter så, det vet jag inte, om det är det du menar? Men jag vet ju att en del saker de säger så om är från random secondhandaffärer. Vissa känner jag t.o.m igen från där jag bor och ingen heter så.
Nej men nu tänker du väl på Vinted ändå? ?
Haha och är det det är det ju definitivt inte bara vintage? finns ju säkert vintage där, men jag har själv lagt upp prislappsnya plagg som fortfarande finns till ordinarie pris på T.ex hm. (Köpt fel storlek och missat att skicka tillbaka eller ångrat mig för sent typ)
Såg en story från tjej som hade shoppat på Arkivet (second hand i sthlm med nyare beg märkeskläder) och kallade plagget för vintage, satt kaffet i halsen då det var en Filippa K tröja från typ 2022..
Ja exakt det jag menar! Folk verkar inte veta..
Många (unga) personer vet inte skillnaden,tycker väl att vintage låter coolare än second hand och begagnat.
Plagg som är 1-25 år är knappast vintage.
För mig är vintage plagg äldre än 1979,men numera inkluderas nog 80
-talet som vintage också…
Det sorgliga är att ju äldre vintagekläder desto bättre kvalitet,medans det massproducerade fast fashion skräpkläderna som finns nu kommer att ta över secondhandbutikerna helt,(om plaggen nu håller för det).
Nej måste vara så. Blir så töntigt när man hör dem och bara ”den här har jag köpt vintage” och så är det inte vintage.
Ers bästa tips när man är ny på jobbet??
Hälsa på folk du inte har träffat och ställ frågor kring arbetet. Landa lite i dina nya uppgifter, beroende på arbetsplats så låt det gå ett tag innan du kommer med massa idéer på förändringar
Gör ditt jobb, ställ frågor när du inte vet och prata inte skit om någon ?♀️
Bli kompis med städpersonal och vaktmästare.
Bästa rådet!
Varför?
Varför inte??
Och receptionist och IT. Eller kompis behöver man ju inte bli, var bara trevlig och respektfull. Väldigt många som har en översittar- eller otrevlig attityd. Ingen gör det för lilla extra för dem.
Ställ frågor till erfarna personer. Försök få dem att berätta hur de tänker och resonerar i olika situationer. Var vänlig och prata med alla.
Försök INTE ändra på rutiner eller påtala felaktigheter. Vänta några veckor med det tills du ser helheten
Försök inte för mkt?. Alltså när det gäller att lära känna de andra, ta det lite lugnt och var inte för på.
som någon som ofta har nya vikarier osv på mitt jobb – ställ frågor!! intresserad dig för arbetet, intressera dig för kollegorna! inte på ett jobbigt sätt men fråga lite! hade en nyanställd på bredvidgång en gång som inte frågade mig ett piss vilket jag tyckte var jätteskumt! tycker ändå man kan intressera sig lite trevligt liksom ”är du härifrån? har du barn? var har du jobbat innan? hur länge har du varit färdig xx utbildning?” osv osv
Vad är en bra/rimlig grundlön för en uska?
25 100
Nej det är för lite, jag har 32 k.
30.000
För gymnasiekompetens? Varför har jag slösat fem år på universitetet för några tusen mer?
Undersköterskeyrket är ett samhällsbärande jobb, varför skulle man inte få 32.000 i månadslön? Det är ett tungt jobb fysiskt och psykiskt (som många tyvärr inte vill jobba med längre)
Jag har 44, handläggare på myndighet. Har en tvåårig YH. Är 34 år.
jag har 28 utan ob, ca 30 med. man klarar ju sig knappt med den lönen ändå när man är singel och har hyra, bil, lån, osv
Ni som vill diskutera namn kring vissa rykten – vill bara tipsa om Flashback tråden för bloggbevakning haha. Så slipper vi ge Camilla magsår.
För det var lite roliga rykten i podden nu senast.. 🙂
Vadå för rykten?
Det är nog enklast att lyssna på senaste avsnittet 🙂 har för mig de va sista delen av avsnittet de pratar rykten
Kan du länka? Hittar inte..
https://www.flashback.org/t3492326p3
Menar du tråden om bloggbevakning eller om sanning och konsekvens?
Jag hittar bara en? Den har båda namnen i rubriken. 3 sidor
Hittar ingen tråd som är aktiv? En om podden med 2-3 sidor men där nämns inget
Nä de var väl ett försök (som nämndes för flera veckor sedan i ÖS) att få igång en diskussion efter att några skrev ut namn här som togs bort. Men de personerna verkar inte vara lika intresserade av FB 😉 haha
Därav jag skrev här nu för att hoppas på att den blir aktiv ???
Nån som testat att vara ifrån socker under en period och tycker det gett några hälsofördelar?
Har precis kommit ur en månad med helt sockerfritt pga extremt sockerberoende. Skulle fira i fredags med en godispåse men jag åt nog inte ens 10 godisar (påsen har legat i skåpet hela helgen och jag har inte ens tänkt på den)
Känns som en otrolig vinst. Gick även ner 2 kg men det är inget mot att inte känna mig beroende
Vart har du dragit gränsen? Idag finns det ju socker i allt exempelvis bröd och krossade tomater.
Men läs på förpackningen. Varför skulle man välja de krossade tomaterna och brödet som har socker i sig? Finns ju alternativ utan.
Tror personen menar att det står sockerarter i näringstabellen i typ all mat.
Ja men det är ju skillnad på sockerarter och tillsatt socker. Annars kan man ju inte äta frukt heller.
Ja eller hur. Och vadå ”nu för tiden”, att tomater innehåller sockerarter är ju inte någon nytt direkt? Låter mer som att man syftar på tillsatt socker. Vilket normalt ej finns i krossade tomater. Inte särskilt svårt att unvdvika i bröd heller .
Intressant! Berätta gärna mer, avhöll du dig från allt socker även det ”gömda” i flingor, yoghurt m.m. eller främst godis, kakor och så? Det är framförallt det sista jag planerar att plocka bort under en period.
Nej bara allt synligt socker! Äter nog inte särskilt mkt socker i övrigt (typ ketchup osv) utan problemet har varit fredag-söndag och mängden sötsaker
Varför skulle det vara mer ”gömt” i flingor än i kakor?
Man fattar ju att det är socker i kakor men det är ju inte uppenbart hur mkt socker det är i tex viss müsli om man inte läser innehållsförteckning. Tex granola kan ju verka nyttigt med nötter och bär men innehålla massor med socker
Ja mina blodprover visade mycket bättre! Hade förhöjt glucos innan. Är även piggare, inte lika irriterad och sover bättre.
Ja och jag var ifrån socker ett par månader och tyckte att mitt humör blev mycket stabilare, tidigare åkte det upp och ned p.g.a. blodsockret. Jag upplevde även att jag vart mycket piggare, t ex inte lika trött på eftermiddagen. Det bästa var ändå att jag upplevde en så stor smakförändring, allt smakade så mycket godare. Svårt att förklara men det var som att mina smaklökar var så van vid allt extremt sött så sedan när jag slutade så kände jag smaker på ett helt annat sätt, typ som att en bit morot, äpple, ja allt smakade så gott!
’
Mitt uppehåll från socker hade inget med att jag skulle/ville gå ner i vikt, utan jag ville verkligen inte vara fast i mitt sockerberoende.
Testade fyra månader helt utan socker, även gömt socker i yoghurt och liknande(åt dock i princip inget av det innan ska tilläggas), men märkte inga fördelar rent hälsomässigt. Tog ju dock inga prover, så hur mina värden såg ut innan och efter vet jag inte. Det som kändes bra var att jag tappade lite suget på sötsaker så nu äter jag det rätt sällan och när jag äter något nöjer jag mig med ett par bitar godis istället för att proppa i mig.
Vad menas med gömt socker i yoghurt? Det är väl tydligt att smaksatt yoghurt betyder socker och icke smaksatt inte socker.
Nej jag fattar inte vad folk pratar om om jag ska vara ärlig. Naturligt socker finns i typ allt förutom vatten.
Är nog personer som inte inser att socker finns i mat som är söt. Gömt socker, dvs socker du av någon anledning inte förstår finns i livsmedlet
Jobbar som tandläkare. Folk blir typ chockade när man säger att smaksatt yoghurt innehåller mycket socker
Inte den som är sötningsmedelssötad (arlas kvarg till exempel). Den innehåller bara mjölksocker precis som den naturella.
På allvar? Man blir ju mörkrädd.
Hahaha
Har snarare med termen ”tillsatt socker” att göra, livsmedel kan ju smaksättas naturligt utan att det tillsätts socker.
Har något mindre än 5 gram sockerarter per 100 gram så räknas det som liten mängd socker. Det kan vara en bra riktlinje om man vill köra sockerfritt 🙂 blir inte helt fritt, men nästan!
Finns sockerarter i naturell yoghurt också men inte tillsatt socker.
Jo men det personen här ovan syftar på är att sockret i jordgubbsyoghurten inte är mer gömt än sockret lösviktsgodiset.
Jag skulle säga att ”gömt socker” avser alla andra benämningar än just socker. Maltodextrin, fruktos, glukossirap osv som också är socker men av någon anledning inte ”räknas” som socker.
Det är ju en rimlig definition!
Jag gjorde det under några månader. Fick mycket bättre blodsocker, vilket iofs är rätt väntat kanske haha, men blev även stabilare i humöret och mycket mildare mensbesvär.
Japp! Jag är mycket sällan förkyld.
Jag hade en tre månader lång sockerdetox där jag försökte utesluta socker från såväl mat som dryck i så stor grad som möjligt. Åt inga matvaror som innehöll mer än 4 g sockerarter per 100 g och avstod också från frukt och alkohol.
Jag -upplevde- att jag mådde bättre, var lite jämnare i humöret och orkade mer. Om det berodde på sockerdetoxen vet jag dock inte.
Jag blev mycket piggare och gladare utan socker. Det svåraste tyckte jag var att hålla mig så nu är jag fast i sockerträsket igen. Bortsett från det svåra med disciplinen så finns det bara fördelar med att inte äta socker.
Jag skippade socker i ett år ungefär och mådde mycket bättre, även mycket bättre provsvar. Jag åt kött, fisk och fågel samt massor av grönsaker och vissa rotfrukter. Ville jag ha något sött nångång skivade jag en banan. Aldrig haft så bra hälsa.
Skrev igår om att bli deppig under pms, hann somna innan jag såg alla svar så jag säger tack nu.
Tänkte också be om fler tips som inte är p-piller eller anti-depressiva. Motion vet jag redan men finns det något mer man kan göra själv? Nån typ av kost tex?
För mig funkade det att dra ner/sluta med koffein, socker och sötningsmedel. Plus ett allmänt nyttigt leverne. När jag får tråkig pms får jag extreeeemt svullna och ömma bröst som gör ont i över två veckor innan mens, väldigt instabilt humör och cystisk akne. Jag märker direkt skillnad om jag någon månad har ”slarvat” med min livsstil och ätit för mycket av det jag inte mår bra av.
Disclaimer. Det är säkert inte samma för alla och jag har inga medicinska kunskaper eller belägg, utan vet bara vad som fungerar för mig.
Ah koffein har jag inte provat att dra ner på, annars äter jag rätt hälsosamt
Koffein påverkade min ägglossning jätte mycket! Har inte börjatugen sen jag blev gravid och kommer nog aldrig heller. Mycket stabilare i humöret rent generellt.
Hamnade i mod igår men nattljusolja är kanon mot pms. Tar själv ett supplement från Green Earth som innehåller nattljusolja och salvia som båda är bra för hormonbalansen, den heter pms-balance. Bortsett från att äta nyttigt och träna tycker jag att stadiga sömnrutiner hjälpt mig märkbart samt yoga.
Kost och motion ger mätbara förändringar på hormoner. Även att ta bort koffein är gynnsamt för hormonbalansen. Att sova minst 8h och minska mängden stress. Men har du så stora problem skulle jag verkligen prova medicin. Du kan ju sluta om du inte trivs med det.
Min vän hade svår pms som gick över med hormonspiral
Jag läste just på om glutenberoende och att det kan orsaka depression. Alltså för mycket gluten.
Men kom igen. Du kan inte bli beroende av gluten ?. Inte av socker heller för den delen.
Jo det kan man. Finns massor med intressant forskning på temat.
Ja forskare på KI har sett att peptiderna som gluten bryts ner till liknar opioidpeptider och påverkar hjärnan på liknande sätt och alltså då skapa ett beroende. Det var just detta jag läste om (samma Anonym som tidigare)
Ju mer jag läser ju mer tycker jag att hormonerna verkar påverka vårt mående på så många olika sätt, både fysiskt och psykiskt. Sedan jag var gravid med mitt första barn fick jag veta att jag hade högt blodtryck och bl a därför blev det kejsarsnitt. NU många år senare läser jag att kopparspiral bör man inte ha när man har högt blodtryck och jag hade det i 20 år. Med tiden blev det helt uppenbart för mig att koppar stressar kroppen. P-piller och hormonspiral som har gestagener påverkar kroppen helt tvärt om och vad jag nu funderar på är om de triggar depression. Och att rubbade hormoner alltså kan vara orsaken till att just många tjejer är deppiga (ökade mängder gluten och socker i maten, och solbrist på vintern är kanske andra anledningar). Jag vill inte låtsas vara läkare men det är sjukt att läkare inte är insatta i eller frågar om hormoner utan bara skriver ut medicin, även till kvinnor som åldersmässigt uppenbart är i menopaus. Men en tanke jag har är om det kan mildra hormonobalansen om man byter från hormonspiral/p-piller till kopparspiral och vice versa vart femte år istället för att fortsätta med samma. Någon som tänker som jag?
Vem vinner Farmen?
Någon kille, med tanke på att de lär bli fem killar plus två tjejer. Maxine och Cornelia kör väl med Fredrik och Tim så mycket de kan och så vinner nog Tim? Om det visar sig att det går att vinna utan så mycket paktande utan mest tävlande kan Levin ha chans. Vad tror du?
Fast just det, både Maxine och Cornelia är ju på torpet så en an dem åker ju ut!
Förhoppningsvis Perra!
Nån som sagt upp sig utan att ha ett nytt jobb klart? Vad hände?
Jag! Det gick över förväntan. Innan min uppsägningstid ens hade gått ut ramlade jag över mitt drömjobb. Jag ansökte, egentligen mest på skoj, och fick det.
Jag har gjort det en gång men hade då bestämt mig för att inte lönearbeta på ett tag, så kanske inte jämförbart? Var hemma i nästan två år innan det blev dags att jobba igen, då löste det sig tack och lov väldigt smidigt.
Ja men jag hade rätt små barn hemma så bytte tillbaka till föräldraledighet tills vidare. Fick jobb inom några veckor ändå. Detta var dock 2018 och riktig arbetstagarens marknad. Tror det är lite annorlunda idag.
Jag gjorde det för tre år sedan. Det gick bra, var arbetslös en månad innan jag hittade en ny, bättre tjänst inom min bransch. Men det var lite svettigt innan allt ordnat sig. Det var inte heller lågkonjunktur när jag sa upp mig. Vet inte om jag hade vågat idag.
japp, år 2008. var i Latinamerika och kändes nej jag går inte tillbaka. fortsatte resa och fick jobb 2 v efter hemkomst idag hade jag aldrig gjort det. det är sååå mkt tuffare idag och svårt att få fast tjänst idag….
Japp! Men jag var inställd på att skola om mig om det inte dök upp något nytt. Och så blev det, inte ångrat det en sekund!
Ja år 2022. 3 månaders uppsägningtid. Gick på intervju och fick besked om nytt jobb dagen efter min sista arbetsdag. Tog semester mellan avslutet på gamla jobbet och startdatum på det nya. Jobbade innan inom restaurang, vilket också var anledningen att jag våga säga upp mig utan jobb för att det är relativt enkelt att få jobb på annan restaurang om det hade skitit sig. Bytte dock branch helt i samband med jobb bytet och jobbar idag på statlig myndighet inom IT.
Känner mig så himla ensam. Har en kille och två barn varannan vecka men jag har inga vänner. Verkligen ingen. Känns som jag kommer bli sjukt deppig pga det här snart. Vad gör man? ?
Söker sig till nya miljöer, fritidsaktiviteter, klubbar osv. Allt som du inte gör idag.
Att få nya vänner är lite som att dejta.man måste ge sig ut fast det är läskigt. Om det finns människor du träffar naturligt i vardagen på jobb, genom intressen eller på andra sätt är det bästa att bara föreslå att hitta på något. Engagera dig i någon förening, bokcirkel, eller idrott eller vad du nu är intresserad av annars.
Gpdislådan fick mig att fundera. Jag äter godis ibland, absolut men inte varje helg bara för att det är helg. Är ni sånna som bullar upp med en massa i tvsoffan för att det är helg? Hur ser det ut där ute i Sverige egentligen?
Köper godis varje helg. Håller mig ifrån det på veckodagarna (om det inte är något speciellt tex födelsedag/bjuds på) längtar till fredagen så jag kan moffa
Ifrån socker skulle jag skriva*
Samma här. Jag kör på noll godis/fika under veckan (pga att jag överäter annars) och äter godis en kväll under helgen. Då köper jag något jag längtat efter under veckan och stoppar med glädje i mig. Choklad är det bästa jag vet!!
Samma här, en dag/ vecka äter jag vad jag vill.
Alla dagar är veckodagar!!!
Behöver du hjälp att förstå vad A menade?
Spelar du nu?
Brukade äta varje helg tidigare men inte längre. Äter nästan aldrig vanligt godis längre. Choklad någon gång ibland. Men äter efterrätt nästan varje dag och fika ett par tre gånger i veckan kanske.
Äter alldeles för mycket godis just nu ?
Äter godis väldigt sällan, typ jul och sånt.
Är inte så sötsugen som person så klarar mig absolut utan godis. Älskar dock mat! Kan äta enorma portioner gräddig pasta mmm
Åt väldigt mkt godis förut men var tvungen att sluta i takt med att min livsstil blev mindre aktiv och jag gick upp i vikt rätt snabbt. Har svårt att hejda mig om jag får en godispåse i handen… är väldigt svag för choklad, fika, chips, snabbmat generellt och äter nog något onyttigt varje dag, om än litet. Svårt att hålla mig ifrån allt om man är på middag eller det bjuds på jobbet. Lyckas numera hålla mig på en rätt jämn nivå viktmässigt men måste alltid hålla lite koll på om det går överstyr en period, vågen ändras direkt.
Tur jag bor i ett land med äckligt godis. Och där gångarna innan kassan inte är proppfulla med godis utan med tomatsås och tonfisk, typ. Och sprit.
Vilket land?
säkert alla länder utom Sverige allt godis utomlands är äckligt ?
Jag är inte TS, men jag flyttade till Danmark och gick ner femton kilo utan att försöka pga äckligt och dyrt godis (sockerskatt), jag cyklade överallt och så slutade jag äta frukost för de har dyrast bröd i Europa.
Spanien
Äter godis när jag vill äta godis. Vill jag ha en liten chokladbit varje dag så äter jag det. Sen kan jag ha perioder då jag inte äter något sånt på flera veckor. Nu äter jag chips. För att jag vill?
Jag äter när jag är sugen på det så ibland blir det godis på en tisdag och ibland på en lördag. Likadant med mat, jag har aldrig varit en sådan som äter extra gott för att det är helg. Veckodagen spelar mindre roll, det fungerar för mig.
Är det rimligt att bli arg på familjemedlemmar som tackat nej till ett bröllop pågrund av att det är långt att åka / de kunde inte ta ut ledighet? Trots att de fick inbjudan flera månader innan.
Är så otroligt arg och ledsen över att den familjen jag ska giftas in till inte vill komma på vårt lilla borgliga bröllop. För mig är det självklart att man dyker upp till sånna tillställningar. Men uppenbarligen inte i min snart makes familj. Vet inte om jag är mest arg eller ledsen över det hela. Men känner en sån stor sorg över att veta att det är såhär här det kommer bli i framtiden: makens sida av familjen lägger ingen värdering i att delta på barnens födelsedagar, studentfirande..och ja, nu vårt giftemål ?
Min svärfar kom inte på min mans disputation för att han inte hittade hundvakt. Trots att han hade vetat i många månader och alltid lyckas ha hundvakt när han ska på semester. Vissa människor… ??♀️
Han kanske tycker so semester är viktigare bara?
Förmodligen. Men det är ju ganska rövigt också.
Är det väl inte.
Rövigt som att vilja mörda personen? Nej, kanske inte. Rövigt som att det är ett personligt svek att inte kunna avvara 1-2 dagar för något så stort? Ja.
Men gud, ett svek är det väl inte? Alla har olika prioriteringar. Vissa tycker det är viktigt att fira med sin familj, andra inte. Måste vara jobbigt om man går runt och förväntar sig att alla ska ha samma värderingar som en själv.
Men tycker ändå det är värt att ifrågasätta folks prioriteringar och värderingar då faktiskt. Såklart man får göra som man vill men att prioritera sin egen semester framför sitt eget barns disputation eller annan viktig händelse känns ju bara sorgligt. Då förstår man att folk går runt och är ensamma med..
Jag håller med. Alla är fria att prioritera som de vill, men då får de också räkna med att de inte har så många nära relationer kvar sen när de bara har prioriterat sig själv före alla andra. Ja, semester är förmodligen _roligare_ än att gå på en ganska lång och tråkig disputation. Men det är väl inte disputationen i sig man går dit för?!
Så ja, man får prioritera hur man vill men jag tycker att man är en egoist om man aldrig kan sätta någon annans behov före sitt eget nöje.
Nu var ju frågan om det var ro ligt att bli arg. Nej det tycker jag inte.
Jag kan inte förstå den här tanken alls. Man ställer upp för andra. Man visar att man uppskattar dom och att man bryr sig.
Håller med till fullo. Men tyvärr verkar ju detta försvinna allt mer. ”Gynnar det inte mig, varför ska jag då göra något för någon annan?” Riktigt jävla deppig utveckling om jag ska vara ärlig.
En disputation är inte SÅ kul faktiskt.
Nej men man gör väl inte allt för att man själv tycker att det är roligt. Idag var jag på systerdotterns dansuppvisning. Ett gäng femåringar som ”dansade”. Hade hellre legat hemma och sett love is blind om jag skulle gå efter vad jag tycker är roligt. Men hon bjöd in mig, uppvisningen är viktig för henne, jag är viktig nog för henne för att hon ska vilja ha mig där. Då är det också viktigt för mig.
Absolut att saker kan komma emellan men jag tycker det är så egoistiskt att inte gå för att man själv inte tycker det är roligt. Men jag är väl färgad av min egen pappa som aldrig dök upp på något och gärna talade om att det fanns annat som var roligare.
Sorry for rant men om någon är viktig för en så är även sakerna de tycker är stora viktiga för en.
Håller verkligen med.
Hur kul är ett barnkalas? Ett besök hos någon som är sjuk? Ett dop, konfirmation, begravning? En middag med svärföräldrarna?
Om man vill ha goda relationer så ställer man upp. Om man alltid prioriterar sig själv och sitt eget nöje slutar man snart att bli inbjuden, uppringd och påtänkt.
Att prioritera semester över något ens barn har kämpat med i flera år tycker jag låter väldigt egoistiskt och orimligt.
Varför då? Det kanske bara är så han känner? Jag personligen hade velat fira med min son men alla känner ju inte så. Min egen mamma hade ju definitivt prioriterat sin semester.
Det gör ju inte saken mindre otrevlig.
Men man känner väl sina föräldrar tänker jag? Inte värt att bli arg om man vet hur någon känner och resonerar? Otrevligt tycker jag är att ta i. Man kan ju inte kräva att någon ska ta ledigt från jobbet hur som helst.
Man har all rätt i världen att bli både arg och besviken. Och att man känner sina föräldrar gör sällan saken bättre…
Besviken absolut, arg nja..
Arg är bara en känsla. Klart du får bli arg. Eller besviken eller ledsen eller.. ja. Det är bara känslor, det är inget farligt.
Känner man sina föräldrar är det väl något man vet med sig. Varför gå runt och bygga upp förväntningar och sen blu besviken? Är väl bara att utgå från att de inte kommer prioritera det. Sen kan man ju känna sorg och vara ledsen för att ens föräldrar inte är som man önskar. Men att bli arg varje gång de inte gör som man vill känns inte vuxet.
Alla har väl inte så lätt att rycka på axlarna åt att ens föräldrar inte prioriterar stora saker i ens liv (och med det faktiskt säger att de inte är så brydda). Kanske speciellt om det pågått sedan man var barn. Lite ödmjukhet och empati skulle många må bra av i den här tråden.
Relationen till ens föräldrar är mycket komplex, i grunden handlar det för ett barn om att överleva. (Att bli bortvald av ens familj är livsfarligt för ett litet barn). Sådant sitter lätt kvar.
Men ni är de ju vuxna. Att gå runt och vara arg på sina föräldrar för de inte är som man vill är ju ibte sunt. Bättre att gå i terapi och reda ut det och gå vidare.
Märkligt resonemang. Min mamma kanske känner att jag är en helt ointressant person för henne. Hon har då rätt till sina känslor, absolut, men jag har också rätt tycka att hon är otrevlig. Eller för den delen, tycka rejält illa om henne.
Jag dejtade en kille en period som hade den attityden. Han hade en nioårig son som han träffade varannan helg (…). Sen började sonen på fotboll och ville att han skulle komma och se hans matcher som ofta hamnade på mammans helg. Varenda match bjöd sonen in honom och bad honom komma, han var inte en enda gång på en match. ”Varför skulle jag vilja lägga en ledig helg på att se småbarn leka fotboll?!?” Vilket han också i princip sa till sonen. Fy fan alltså. Han är ett ex av en anledning. Till råga på det hade han mage att klaga på att sonen inte ville komma till honom längre på hans helger. Tro fan det, du har ju tydligt visat honom hur ointresserad du är av honom och hans intressen. Nu får du skörda vad du har sått gubben.
Men fy vilken hemsk förälder. Tycker det är stor skillnad på barn och ens vuxna barn. Nu var det dessutom en helg. En disputation är ju oftast en vardag så man behöver ta semester.
Ja, men är semesterdagarna mer värt än ens barn?
Tydligen för ts föräldrar ??♀️
Jag tycker inte alls det är skillnad. Oavsett fotbollsmatch eller disputation så är det något som är viktigt och stort för ens barn. Skillnaden är bara vad det är för saker som man ser som stora och viktiga i olika åldrar. Och de vill ha sin förälder där. Sen är det upp till föräldern om den vill finnas där eller inte. Men jag tror man ska vara medveten om att man inte kan välja russinen ur kakan. Hips vips bjuds du inte in längre.
Ja precis, efter ett X antal gånger med att säga nej så lär inte inbjudningarna komma till slut, då kan man bli förvånad heller om inbjudningarna inte kommer.
Man bjuder ju in folk för att man vill ha dem där och dela upplevelsen med den personen, sen kanske inte den alltid tycker det är kul beroende på vad det är men det skapar ju minnen i livet.
Sen är det ju vissa händelser som kanske inte händer så ofta i livet då får man ju anstränga sig lite om man fått en inbjudan.
Hoppas ungen växer upp och blir en ny Zlatan som berättar i varenda intervju att mamma alltid ställde upp och skjutsade till träningar, gick på matcher osv men pappa ville inte offra en enda ledig dag på att se mig spela så han kom inte på en enda match.
låter som mina barns pappa. jävla as är dom!!!!
Eller så planerar de semester utifrån hundvakt?
Exakt det här är varför jag avskyr hundar. Förstår att hundarna tillför säkert jättemycket livskvalite i hens vardag.
Längtar tills den dagen min svärmors hund dör då kanske hon har tid att prioritera sina barnbarn.
Idiot.
Men så elakt!
Alltså du är inte värd att de kommer. Vilken vidrig kommentar.
Men hur kul är ens svärmors hund för en? Var det inte det som var viktigast här, vad som är roligt för en själv?
Kanske inte kul med svärmors hund enligt ts men att önska livet av hunden är verkligen fruktansvärt!
Hon gnäller på att svärmor inte är engagerad i Det hon tycker är viktigt men önskar livet ur svärmors hund som uppenbarligen är viktig i hennes liv. Vem är det som är egoistisk här egentligen?
Oj vad jag tappade absolut all sympati för dig nu. Kan din personlighet vara anledningen folk inte vill komma på ditt bröllop? Du låter elak och barnslig.
Ja både barnslig och elak.
Jag skulle inte vilja umgås med någon som önskar livet av mina hundar. Alla mina nära och kära vet hur mycket dom betyder för mig.
För att de är viktiga för dig. Typ som… att ens bröllop eller barns födelsedag kan vara viktig för en annan..?
Har ju inget med saken att göra. Önskar du livet ur djur eller människor är du ju störd på nåt sätt. Det är liksom på en annan nivå (och jag hör till dem som verkligen sympatiserade med henne innan) än att vara allmänt ego, vad fan har hunden gjort henne…
det enda positiva är ju att hunden i alla fall inte lider av det
Tänker rent generellt även om man inte har nån hund så är det jäkligt ocharmigt med folk som önskar livet ur varelser som uppenbarligen inte har ett skit med deras interna konflikter att göra..
Ja och det kan man väl tycka samtidigt som man tycker att det är egoistiskt av mannens familj att vara obrydd i födelsedagar, bröllop osv?! Det familjen gör blir inte automatiskt bättre för att hon längtar till att hunden ska dö (hur hemskt det än är att skriva så).
Och jag utgår från att hon inte säger det till svärmorn, eller gör något för att skynda på det. Det vore ju en helt annan sak. Men så länge det stannar som en tanke så tar ju faktiskt ingen någon skada av det.
Hennes beteende kanske är anledningen till att de valt att ta avstånd? Vi vet ju faktiskt inte hela historien.
Ja det är ocharmigt. Men rent krasst så tar väl ändå barn och barnbarn mer skada av att bli bortvalda av farmor och farfar än att någon längtar efter att en hund ska dö? Den lär ju inte dö snabbare för att en person tänker det, sådan kraft har inte våra tankar.
Med det sagt så var det väldigt dumt skrivet, det håller jag med om.
Ledsen att säga det, men det handlar inte om hundarna. Dör hunden kommer något annat viktigt upp. Hade ni varit prio så… hade ni varit det.
Ja, det är nog inte hunden det handlar om utan deras egoistiska prioriteringar. Hade det inte varit hunden hade det varit något annat, det tror jag också.
Wow! Du har inte funderat på att det är DIG de inte vill umgås med?
Tror du gör bäst i att lägga ner förhoppningarna. De är inte intresserade helt enkelt. Och kanske har du heller inte visat så mycket intresse för dem? Att gå och hoppas på att hunden dör så de ska prioritera sina barnbarn låter ju bara sjukt.
Jag tror inte att det beror på ts utan snarare deras relation och icke-intresse i hennes man och hans liv.
Den kommentaren visar ju på varför de kanske inte vill gå på ert bröllop ?
Att det inte går att ta ut ledighet är väl inget att bli arg över. Det styr man inte alltid över
Jag håller med. Och ibland vill man kanske lägga lediga dagar på något man själv värdesätter. Alla tycker inte bröllop är viktiga eller trevliga. Det får man respektera..
Men är det inte lite själviskt?
Jag tycker det är orimligt. Själv skulle jag prioritera bröllopet för att för mig är familj och vänner en hög prioritet. Men alla känner ju inte så. Man kan ju inte kräva att alla ska vara som en själv?
Egoisten personifierad.
Klart man får acceptera men respektera vete fan…låter sjukt ego.
Var ju inte bara bröllopet de inte deltog på.
Arg tycker jag inte är rimligt men besviken absolut. Jag gifter mig i maj och där är några av makens släktingar som inte kommer för de inte fixat barnvakt till sin 5-åring och en som inte tycker om att umgås med mycket okända människor. Samtidigt får man ju respektera det. Alla väljer vad de prioriterar och i slutändan är det deras liv. Det är ju inte en skyldighet att gå på någons bröllop.
Det är ett litet firande med endast vår familj: alltså våra föräldrar och syskon samt att barn är välkomna. Vi var också väldigt tydlig med att vi inte önskade någon present utan endast deras deltagande. Känner mig så otroligt sårad och vet att min snart make också är ledsen.
Vet att vi inte kan ställa något krav på någon annans val eller liv. Men för mig som kommer från en ”normal” familj så anser jag att tillställningar som dessa känns självklart. Hade förstått om det fanns någon konflikt i makens familj ..men de bara inte bryr sig. Det gör mig arg och ledsen. För vi försöker alltid att dyka upp om vi får inbjudan till något trots att det är långt avstånd eller om det krävs övernattning.
Hade förstått om de inte vill komma
Jag tänker att du kommer behöva acceptera att det är så hans familj är. Ni kanske kan bjuda in några härliga vänner istället? Förstår att du blir besviken om du förväntat dig något annat men i slutändan brukar det vara enklast att bara acceptera hur folk är och inte förvänta sig mer än så av dem.
Du har just skrivit att du önskar att din blivande svärmors hund dör. Med den typen av inställning förstår jag att blivande mans familj inte är så jätteintresserad av att alls umgås med dig. Du kommer från en ”normal” familj och uttrycker dig så?
kanske inte var samma. går ju att välja samma nick liksom. tror det är trollis.
Men handlar det om att dom inte vill då ?
Du skriver att dom inte kan ta ut ledigt, och tyvärr kan man ju inte styra över sånt.
Min familj kom inte på mitt bröllop (det var barnfritt pga älskar barn men ville ha en middag som inte skulle störas av småbarn, och mina syskon kunde inte fixa barnvakt) och min examensfest (som inte var barnfri..) Jag har flyttat till andra sidan Sverige så det är långt att åka (6 timmar i bil) så jag fattar att folk inte kommer men å andra sidan fattar inte min familj att jag inte kommer på syskonbarnens 4-års kalas en söndag.
Jag bryter ihop då och då gällande att min familj inte bryr sig om mig men har däremot gift mig in i världens finaste familj som alltid kommer, ställer upp och gärna hänger med oss!
Tänk såhär: det är deras förlust.
Längre fram blir era barn äldre, de blir fina intressanta ungdomar. Då kanske dessa släktingar börjar vilja finnas till i deras liv. Men då är startsträckan så mycket längre. Synd för dem!
Vilka barn pratar du om? Hur vet du att ts ens vill ha barn?
Det kanske inte är en förlust för dem.
Men tänk om det är så att de faktiskt inte kan ta semester då? Förstår absolut besvikelsen men det behöver ju inte betyda att de tycker att det är oviktigt. Vad skulle du själv ha gjort om du inte fick ta semester när du var bjuden på bröllop? Menar inget illa, tänker bara att man kan försöka se det från deras sida. Behöver inte vara ont menat.
Alltså helt ärligt, om det hade varit mitt syskon som skulle gifta sig och hade hade vetat det flera månader innan så hade jag gjort allt jag kunde för att delta.
Jag hade tagit ut semester, byta pass med någon kollega, ta ut föräldraledighet eller i sista fall sjukanmält mig. Det rör sig om 1 dag, max för 1 helg för den som hade behövt åka långt.
Man kan ju inte förvänta sig att folk ska sjukanmäla sig och sen gå på bröllop! Det är helt orimligt.
Dina förslag är ju inte vattentäta heller, om det inte går att ta ut semester så går det inte, föräldraledighet kräver att man har barn och föräldradagar, byta pass beror på vilken typ av jobb det är och om det finns någon som vill byta och sjukanmäla sig, tja det kan man ju göra men inte något man kan kräva av någon annan, dessutom rätt riskabelt för en sån här grej.
klart sånt går att ordna. dom, ALLRA flesta arbetsgivare hjälper till med det typ 6 mån innan. det GÅR!!!
Nej, det är inte rimligt att bli arg på det. Besviken och ledsen kan man få bli, men kan man inte ta ledigt så kan man ju inte. Är det för långt så är det ju.
Många som gifter sig verkar glömma att det även är ett trixande och fixande även för gästerna. Dessutom långt ifrån gratis.
Särskilt om det är långt att åka också.
Jag håller med. Vi har många som åker långt till vårt bröllop och det är verkligen inget vi tar för givet. Det kostar dessutom en hel del pengar för resor, boende och kläder. Jag är så tacksam för alla som väljer att prioritera vårt bröllop. Skulle aldrig bli arg för att någon väljer något annat.
Hur långt är det att åka?
Just ledighet är ju tyvärr inte alltid något man styr över själv… men förstår att du är besviken och ledsen.
En del av min släkt är likadan med att prioritera vissa grejer. Jag blir lika ledsen varje gång trots att jag vet att det alltid är så
Beror på hur långt det är att åka. Pratar vi Australien?
Nej, Malmö-Gävle. Men jag har familj som också bor i Malmö och i Norge..men där var det absolut inga problem att komma till vårt bröllop.
Nej fy! Jag förstår verkligen att du är besviken! Tyvärr får man ju inte välja sina släktingar, var arg och ledsen, sen skit i dem och ha ett fantastiskt bröllop!
And then kill the dog.
Men herregud skärp dig!
Tyvärr, jag har inget skärp.
Folk här är så jäkla konstiga och okänsliga! Jag hade blivit väldigt besviken om familjen inte kom på mitt bröllop eller min examen. Jag hade nog både gråtit och kännt mig sviken och som att jag inte betydde något.
Jag hade massor som inte kom på min examen. Hade en fest närmre släkten på helgen istället. Pluggade 3h från där övriga bor. Tycker inte det är konstigt.
Svärfar bor i samma stad som disputationen var i, haha!
Jag gick inte ens på min egen examen. Folk tycker olika helt enkelt.
Givetvis. Men bjuder man in någon att delta så får man väl utgå från att den vill ha personen där?
Ja en del är det. Kanske liten livserfarenhet. Men jävligt onödigt är det.
Vad mycket märkliga svar i denna tråd. Vad lever ni i för egoistisk bubbla där man enbart gör saker som är roliga och viktiga för en själv?? Skulle nåt av mina barn tex disputera så är det väl självklart att jag skulle vara där. Om det inte är den roligaste tillställningen i världen för MIG så är det helt sekundärt. Det är en stor och viktig dag för någon jag älskar. Hur kan det inte räcka som anledning för att delta?
Exakt! Man är inte alltid där för att det är roligt för en själv. Man är där för att det är viktigt för någon som betyder väldigt mycket och för att den vill att man ska vara med och dela den dagen. Och är man minsta normal så förstår man det stora i det.
Jag tror att det nog är väldigt många ensamma människor här som har den här bloggen och kommentarsfältet som sitt enda sociala sammanhang… och försöker intala sig själva att alla andra människor resonerar på samma sätt för att ingen vill vara omkring dem av förklarliga själ. Oavsett mycket konstigt.
Jag slås ofta av egoismen och oförmågan att kompromissa helt här inne. Räcker typ med att någons sambo snarkar så ska han dumpas. Vänner som inte ger 100% positivitet hela tiden ska man klippa banden med. Andras behov behöver man inte bry sig om men nåde den som vågar missa ens namnsdag ungefär.
Jag undrar verkligen om folk är så egoistiska i verkligheten eller om det är någon ”tuff obrydd attityd” man lägger till sig med här inne bara.
Skäl*
Eller hur, är fan sorgligt att läsa svaren.
Jag tycker de flesta skriver att man ska ha förståelse för att andra resonerar annorlunda. Inte att de gör så själva?
Blir förvånad över hur många som svarat att de tycker det är ett ok beteende från din mans sida. Antar att det handlar om den närmaste familjen iom liten tillställning, men den blir ju inte mindre viktig för det? Snarare tvärtom ju! Nej usch, tycker verkligen du har rätt att vara både arg och besviken, men för ditt och familjens bästa så släppt det sen. Alternativt uttryck för dem, tillsammans med din man, hur du känner. Annars kommer bitterheten för varje gång de inte dyker upp bara öka. Det är tyvärr bara att ställa in sig på att det är så här det kommer vara, även om det är jättetråkigt.
Din mans familjs sida*
Jag kommer från en sådan familj. Mina föräldrar har inget intresse av att komma på bröllop eller nu när jag fått barn. Sist jag skrev det fick jag dock till svar att jag ska skärpa mig och besöka dem istället så folk här verkar rätt okej med fenomenet?
I vilket fall som helst, man kan nog inte göra mycket mer än att sörja det och acceptera. Det går inte att styra andra. Nu när jag fått barn har typ alla runtom frågat ”Men NU kommer väl dina föräldrar på besök?!” och jag har bara sagt ”Nej, det är deras val.” och bytt ämne. Som sagt, det går inte att styra andra och med tiden lär man sig att inte ha för höga förväntningar. Lägg fokus på de som finns där för er istället. <3
❤️
Håller helt med i att man får konstiga svar och att det nästan alltid är ts som är känslig/orimlig/bitter etc.
Är ju normalt att besöka sin familj vid stora händelser i livet så som att gifta sig, få barn etc.
Kanske inte en slump att det så ofta är inlägg här från folk som inte har några vänner. Många verkar ju inte förstå självklara sociala koder eller vad man normalt gör för att vårda relationer.
Ja man kan få väldigt konstiga svar här. Jag tycker det verkar som att de som svarar dömer väldigt fort och sedan stenhårt kör på det svartvita sättet att se det. Personer och livet är ofta mer nyanserat än här bland kommentarerna… 😉
Grattis till bebisen! Äntligen ?
Tack!! Han är så fin! 😀
tyvärr prioriterar inte vissa sånt trots att man är nära familj. helt rimligt att både va arg o ledsen. din man känner nog ännu värre försökt stötta honom och njut av dom som vill komma och ha en fantastiskt dag.
Knäppt! Sitt barns bröllop är ju prioriterat om något!!
Ingen från min mans familj kom på vårt borgerliga bröllop (men de kom till festen direkt efteråt).
Min mans mormor och morfar skulle komma och då bli körda av svärföräldrarna, men när en av dem blev dålig samma dag och fick avstå så kom inte svärföräldrarna heller. Vet faktiskt inte exakt vad de gav för förklaring för jag var så uppe i allt runtomkring, men vet att min man var besviken. Hans bror kom inte heller trots att han var tvungen att åka förbi staden vi hade vigseln i för att komma till platsen vi hade festen på (utanför stan).
Du har rätt att vara besviken och lite arg, men jag kan säga från erfarenhet att i slutändan så är det du och din partner som är det viktiga den dagen, så fokusera på varför ni är där och att de som är där vill dela den dagen med er ❤️
nej det är inte rimligt. förstår att det är en viktig dag för er men det är det ju inte för andra. precis som barn, alla tycker ens barn är viktigast i världen och förväntar sig nästan att alla andra ska tycka det med ?
”Alla tycker ens barn är viktigast i världen…” Ja, men inte TS föräldrar tydligen.
Testar detta ös då jag nog var lite sen till det förra.
Är det någon som känner igen sig i det här och kanske har något tips på vad ska jag göra?
Såhär är det, jag är singel och har varit det den största delen utav mitt liv. Jag har gått på lite dejter och skrivit en del med olika killar, men när en kille börjar visa mer tydligt intresse av mig eller helt enkelt säger att dem tycker om mig och vill fortsätta göra det till något seriöst så dör det för mig liksom. Helt plötsligt känner jag mig inte intresserad och vill typ avsluta det så fort som möjligt. Jag känner mig taskig emot dem jag gjort så mot. Det blir någon slags inre panik och jag förstår ju att det något som jag måste jobba på. Är det någon som känner att dem är likadana eller är jag ensam i detta?
Jag tror att du behöver träffa en psykolog och träna på att se ditt eget värde.
Låter som anknytningsproblem
Så kände jag med min nuvarande man efter några månaders dejtande, fick panik när de började gå för långt och tänkte att jag är nog inte så intresserad och att de nog va bäst att avsluta. Men nu är vi här 15 år senare och fortfarande ihop.
Har du testat att försöka stanna i en sån situation? Det går ju alltid att göra slut senare om de fortfarande inte känns bra, men tänker att det kanske är någon rädsla du behöver komma förbi bara 🙂
Samma här.
Jag tror att det är jättevanligt.
Jag svarade nyss där, jag gissar att det inte är helt ovanligt. Tänker man så – alltså att det även gäller många killar och kanske dessutom just de killarna man troligen har något gemensamt med – så kan man gå in i dejten med ett lite annat synsätt, en annan dejtingstrategi tänker jag. Då kan du förhoppningsvis känna dig lite mer avslappad.
Men sedan gissar jag att en stor del är på tinder för att ligga och inget annat. Dem får man nog lära sig att se förbi.
Jag kunde känna så vilket jag tror bottnade i att om någon var intresserad så måste det vara något fel på dem, någon hund begraven liksom, varför skulle de annars vilja gå in i ett förhållande med mig? Speciellt om de verkade normala och trevliga.
Så tänker jag alltid. Att det är en röd flagga att de är intresserade av mig. Därför väljer jag alltid män som uppenbart inte är intresserade av mig. Väldigt destruktivt måste jag säga.
T E R A P I
Kanske du är rädd för att någon ska komma dig nära?
Konstant. Men jag har också grova tillitsproblem och är rädd för både intimitet och att låta någon komma mig nära. Så singel tills jag dör here I come
Låter som ett ganska vanligt anknytningsproblem. Datingrådgivaren Linnea Molander som har Happy dating kan du kolla in. Hennes podd tar upp olika fall med olika datingproblem, och jag vet att hon tagit upp ditt problem. Podden heter också happy dating. Jag har själv köpt en bok om anknytning som heter Securely attached av Eli Harwood, hon finns på instagram också.
Tips på bra app för hemmaträning? ?
Kvix
Sweat, den är så jävla grym och har allt
Pamela Reif, finns på Youtube också.
På onsdag är det två år sedan min ungdomskärlek dog.
Han var inte gammal och han hade små barn när han dog av sjukdom. Han och jag var fortfarande bästa vänner även om vi hade träffat nya kärlekar, och jag saknar honom något otroligt..
Jag saknar också att jag inte fanns hos honom i slutet, eftersom han hade fru och barn och det var självklart för mig att det var deras stund, inte min.
Ja den där saknaden är jobbig och bara kommer ibland. Kram.
Någon som läst utbildning inom administration på distans? Fick du arbete under/efter avslutad utbildning och vad hade du för tidigare bakgrund? (utbildning, erfarenheter etc.)
Visste inte att det fanns sånna utbildningar. Jobbar som administratör. Varken jag eller mina kollegor har utbildning inom det.
Vad tjänar man som administratör? Behöver verkligen byta jobb och har jobbat lite administrativt nu men är egentligen utbildad till helt annat.
Det är inte så bra betalt. Jag har 33k i månaden.
Tack för svar 🙂
Brukar ni fastna i negativa tankar? Jag har nästan jämt nåt ”problem” som jag övertänker och ältar i mitt huvud. Som inte ens behöver vara nåt problem egentligen. Det tar så mycket energi.
Ja, det brukar jag.
Prova att skriva ner vad du kan göra åt saken, och försök sedan att lösa det du kan lösa.
Det du inte skrivit ner, försöker du bara låta komma och gå i ditt huvud. T.ex:
Om någon är otrevlig- du kan säga i från, men du kan inte ändra personen. Så efter du sagt ifrån, påminn dig själv om att du inte kan ändra personen och försök släppa det om du tänker på det igen.
Fråga dig själv om det är värt all tid att vara orolig över sånt som inte är ett problem.
Fast, oftast anser man nog att det man tänker på ”är” ett problem i någon mån, annars hade man nog inte ältat det.
Nu skrev personen att hen egentligen inser att det inte är några problem som hen funderar över.
Det handlar om att ta ett första steg till att sluta oroa sig. Inser en att det bara tar onödig tid och faktiskt inte ger något annat än en spiral av mer oro så kan det vara en motivation för att göra något åt det.
Ja, jag har diagnostiserad ångest, så negativa tankar och oro är lite av min specialitet. Det finns hjälp att få om det är något som påverkar ditt liv mycket. KBT funkar för vissa, att bli medveten om tankarna är ett annat sätt. Har du provat meditation eller mindfullness?
Om du känner att du behöver hjälpt kan du träffa kurator odyl på VC. Jag har gått kbt-behandling för överdriven oro, där man får lära sig att det bara är tankar, och tankar är inte sanna eller farliga. Några verktyg jag kommer ihåg som du kan testa är tex att skriva ner vad som oroar dig varje dag. Eller att avsätta en särskild tid för oro och ältande. Så när tankarna kommer bordlägger du dem och säger till dig själv ”det där tar jag klockan 16”. En sak jag har märkt är att jag haft som strategi för saker som oroar mig är att ”lösa problemet” i mitt huvud, men det tar också en massa tid och energi. För mig har också mindfulness-övningar funkar, framförallt för att tänka på annat än det som oroar, särkilt när jag ska sova. Kan tillägga att det är mycket bättre nu för tiden, så det går att komma ur!
Jag har två helsyskon som är några år äldre än jag. Vi ses då och då för att fira födelsedagar, högtider och annat. Jag har dock kommit till insikt att vårt förhållande är ganska stelt och opersonligt. Det känns ungefär som när man umgås med kollegor som man har en professionell relation med. Jag saknar med andra ord den där känslan av att vi har något djupare, sånt man kan tro att man bara delar med sin familj. Detta gör mig lite ledsen, samtidigt känner jag att det kanske inte finns en magisk regel som säger att man måste vara tight med sina syskon. Vi är ju människor och precis som med vänner, kollegor, så kommer man bättre överens med vissa än med andra. Nån som känner igen sig? Kan nämna att vi alla är vuxna, över 30 år.
Var ni tighta under uppväxten?
Ni är fortfarande unga. Jag har varit i samma situation med syskon och kusiner. Jag tyckte att vi hade noll gemensamt.
Nu är jag 50+ och de med, mer eller mindre, och när alla hörn slipats av och man är mer ödmjuk som människa märker man att det är mycket lättare att uppskatta och förstå släkt och familj, också därför att man förstår mycket om deras erfarenheter historik och arv.
Känner verkligen igen mig! Jag och min syster är så otroligt olika.
Känner igen de. Min sorg är dock att vi har tighta men pga olika händelser i livet så gled vi ifrån varandra och nu är det rätt stelt. Jag vill verkligen ha tight relation men svårt just nu
Var jättetajt med min lillebror tills han skaffade tjej. Förut hördes vi varje dag, nu aldrig och ännu mindre sen jag sa att han inte ska låta henne svara på mina sms. Kunde skriva om privata saker och hon svarade. Märktes på hur de var skrivna.
Men va? Fan vad dåligt att de gjorde så
Minst sagt. Har extremt svårt att förlåta detta. Jag skulle kunna förlåta min bror, honom vill jag ha tillbaka, men inte henne.
Samma här. Känner ofta att jag och mitt storasyskon knappt känner varandra. Vi tycker om varandra och kan skämta, men har aldrig blivit en djupare relation än så. Tänk att det beror på stor åldersskillnad men tror kanske det är för vi är rätt olika med. Kan tycka det är sorgligt i perioder men man väljer inte sin familj, så jag är tacksam jag har nära vänner och min man.
Jag tänker dra ner på alkohol. Vill ni hjälpa mig? Hur ska jag göra?
Jag dricker inte särskilt mycket på en gång, men jag dricker oftare än vad som känns bra.
Det finns veckor när jag dricker alkohol fyra kvällar i veckan. Jag dricker aldrig så mycket att jag blir märkbart berusad, jag dricker alltid i samband med middagen. Men grejen ä att jag VILL ha det där glaset vin till maten. Jag slappnar av tack vare ett glas vin. Jag mår inte dåligt utan, men jag mår bättre med.
Hur minskar jag till att dricka alkohol en gång i månaden?
Ha inte alkohol hemma.
Drick vatten eller något annat istället.
Är ingen expert, men sägs det inte att man ska trappa ner lite åt ggn? Kanske 1 gång i månaden blir för drastiskt om du har veckor då du dricker under 4 kvällar. Börja med att hålla dig till helgerna kanske.
Ja det låter som en bra början. Fredag och lördag. Jag klarar av periodisk fasta utan problem när jag vill tappa några kilon, så en liknande princip med alkohol borde funka.
Va? Varför ska man trappa ner alkohol? För att det ska bli en vana som håller då eller? JG bars slutade. Fungerade super. Har gjort det flera längre perioder när jag har mått sämre psykiskt. Alkohol ökar verkligen min ångestnivå. Inte när jag dricker men några dagar efter håller det definitivt i sig.
Jag (ts) får inte ångest av alkohol och har överhuvudtaget inga ångestproblem. Jag tycker bara att jag slappnar av bättre med alkohol och jag tror jag behöver lära mig av med det.
Jag menade inte att det var mitt problem. Ville bara ge lite backstory till varför jag slutade tvärt och har gjort det vid flera tillfällen. Har alltid tyckt det varit det enklaste. Kanske är annorlunda om man har alkoholproblem? Men sätt en regel att du bara dricker när det är fest kanske? Typ nyår, födelsedagsfesten osv. Så slipper du slentriandrickandet hemma.
Ja det låter som en klok idé.
Du ska nog inte trappa ner utan sluta helt och hållet. Finns litteratur om beroende om du inte får hjälp när du söker.
Byt ut det mot annan avslappning, så att du får en annan vana att se fram emot. Till exempel, en varm dusch eller ett varmt bad, eller kanske yoga eller avslappningsövningar…
Jag har redan andra bättre vanor. Jag gymmar och duschar, jag dricker kamomillte. Det täcker liksom inte upp. Jag behöver bestämma något.
Bestäm dig bara. Om det inte funkar så har du nog någon form av beroendeproblematik.
Ja jag har nog det.
Be om hjälp! Man behöver inte vara alkolist. Finns många som dricker för mycket utan att supa sig full. Finns jätte bra stöd att få.
Insikt är halva jobbet om inte mer. Kolla upp närmsta beroendemottagning, de brukar vara jättebra!
Ha inte alkohol hemma.
Köp hem alternativ om vatten känns tråkigt i början.
När du blir bortbjuden så kör varannan vatten. Funkar löjligt bra!
Jag har inte druckit sen nyår. Mår så himla bra! Min grej är att jag har sagt att jag bara dricker champagne. Det jag gillar är dessutom dyrt. Så när det är något speciellt dricker jag något glad men köper ju inte hem en flaska till en fredag.
Iom att du frågar tror jag du kanske bör söka dig till beroendemottagning?
Jag dricker ”för lite” för att få hjälp av en beroendemottagning. Jag har inte ångest, behöver inte alkohol för att må bra och alkoholen orsakar inga problem i mitt liv. Jag har redan testat den vägen och motsvarar inte deras kriterier alls.
Sök inte via VC utan direkt till AA. De är super trevliga och ger massor av stöd och andra i din sits.
Alla som har ett riskbruk, vilket du har, ska få hjälp via vården enligt riktlinjerna.
Jag dricker för lite enligt vården – mindre än 10 standardglas per vecka och aldrig mer än 4 glas vid samma tillfälle. Jag dricker alltså 1 glas vin till maten när jag dricker. Vården avfärdar mig eftersom det är små mängder per vecka, jag pratade både med min gynekolog och med vc.
Har förtroende för min gynekolog därav samtal med henne, är alltså inte gravid eller liknande.
det är JÄTTEMKT i min värld. dricker 1 glas varannan månad… den mängder låter som en alkoholist i mina öron.
?
Fan vad surt. Har du råd söka hjälp privat? Satsa på det (vad fan, alkohol är dyrt det med- lägg det på en bra terapeut?)
Jag har kanske råd beroende på hur långvarig terapi som behövs.
du är på djupt vatten. va bra ❤️att du inser ditt problem. släng all alkohol testa på att öva dig att stå emot ditt beroende. går inte det så sök hjälp direkt. att vara så pass sugen flera ggr i veckan är inte bra alls.
Roligt med Vasaloppet idag. Funderar på att starta nästa år, vad skulle ni säga är en bra tid att köra loppet på?
Det är väl bra att ens komma i mål?
Oerhört individuellt. Att ens gå över mållinjen brukar de allra flesta betrakta som en seger. Tror de flesta som bryr sig om tider är väldigt vana skidåkare/idrottare.
Vad som är en bra tid beror ju helt på din egen nivå. Allt från att vinna till att gå i mål alls liksom.
Mycket beror ju på hur vältränad du är sen tidigare. På mitt gym har de en grupp som förbereder sig (lägger i en extra växel) från årsskiftet typ
Det kan skilja flera timmar i åktid bara beroende på väder om man är ovan. Idag hade dom det nog ganska jävligt…
Hej söndagsångest deluxe!
Vill inte gå till jobbet imorgon, har ingen lust det är inget kul just nu…
Jag med.. sån stor ångest så jag kollar nya jobb just nu
Inte jag heller ? har en sån himla jobbig period på jobbet nu. Massa press och leveranser. Har minst en jobbig sak varje dag denna vecka. Aja, vi får hoppas den går fort och fredag eftermiddag kommer så snart det går!
Räkna ner till fredag ❤️ eller belöna dig med något efter jobbet varje dag den här veckan så det känns lite roligare iaf
Skönt att höra att fler känner samma kring sina jobb.
Och jag är skitpepp på jobb just nu. Har precis klivit ur en lång period med alldeles för lite att göra. Istället in i en ny tillvaro med massa spännande uppdrag och där jag får både utmana mig själv och visa att jag faktiskt kan saker. Så himla kul. Hoppas att ni med ångest får en fin vecka trots allt.
Så kände jag hela tiden. Började plugga i höstas och det var verkligen i rättan tid, vet inte hur länge till jag hade orkat med jobbsituationen.
Värst var det såhär års, både gällande jobbet men också att ingenting var roligt. Är det återkommande den här årstiden för dig?
Vanderpump (förlåt alla). Kollar på senaste avsnittet och Lisa ska öppna en restaurang som ska heta Wolf och tar foton med tama vargar som är kopplade som hundar… Och hon kallar sig djurvän, för mig är det inte ok att ha vilda djur som tama husdjur.
Det är väl inte riktiga vargar?
Jo jag tror det och hon säger själv ”I’ve been shooting with wolves” efter fotosessionen.
Fast hon kallade ju Giggy för beast… tyckte inte alls det såg ut som äkta vargar. Är mer upprörd över hur hon försvarar Tim hela tiden.
Ingen ska behöva må så dåligt så man vill ta livet av sig. Hon är som en mamma för dom anställda. Hatet har gått för långt nu. Hon vill att alla ska må bra. Slut.
Sen har hon ju en restaurang med hans ansikte på så finns nog en hel del vinstintresse också.
Är det inte hundar som ser ut som vargar?
Det är väl hybrider snarare?
Jag tyckte det såg ut som hundar.
Alltså vad gör man som partner? Min man tränade mycket förr, var energisk mm, För några år sedan blev han sjuk och det var riktigt tufft under den perioden. När han väl sökte vård så var hans värden jättedåliga. Sjukdomen påverkar hans ämnesomsättning och tidigare även orken/energin, han tappade helt träningen och såg ingen mening med det . Länge kunde han äta hur han ville utan att det spelade någon roll för vikten men nu när mediciner mm är rätt så har han gått upp mycket pga dålig mat.
Jag har låtit han landa i detta men har tröttnat på orkeslösheten som nu beror på att han inte rör sig och tränar. Jag vill också att vi som föräldrar ska föregå med gott exempel för våra barn kring hälsa. Detta har pågått under några år så han har hunnit ha ett gymkort i ett år där han tränade i två veckor och sen slutade (pga blev förkyld). Tillslut blev jag irriterad över att han kastade våra pengar i sjön på något han inte använde. Min poäng var att han skulle börja träna men då sa han upp kortet….
Någon som har något tips? Jag vet liksom inte vad jag ska göra. Men nu har han ont i ryggen och förstår absoluuuuut inte varför medans jag tycker det är rätt uppenbart. Det påverkar ju mig och barnen med pga orkeslöshet och det jag redan har skrivit.
Förövrigt är han en jättefin partner och pappa. Han tar ansvar för barnen osv. Jag vill ju bara att han ska fatta att han måste ta hand om sig för att orka leva..
Jag har också varit sjuk och kunde inte börja träna utan att bli sjuk. Problemet var ju att jag försökte träna som förr och kroppen fixade det inte. Gick hjälp med rehab program via fysioterapeut på VC. Det kanske kan vara något för honom? Det ÄR svårt att komma igen efter en lång tids sjukdom.
Jag har själv en sjukdom så jag fattar verkligen problematiken kring det. I hans fall är det ju att det inte finns någon som helst vilja
Men bra idé med fysioterapeut. Det ska jag föreslå
Är det dyrt att betala 3500 kr per person för en möhippa som är med övernattning i Sverige? Ej valbart att inte sova över. Vi kommer vara ca 20 tjejer. Kan tillägga att dom som gifter sig gör det utomlands så kostar att ta sig dit också.
Haha va. Det får de bjuda dig på om de vill ha dig där.
Möhippa! Inte bröllop!
Vem ska bjuda henne på det?
Jag tycker det är dyrt. Sen beror det på relation om jag hade gjort det eller int
Hur dyrt det är beror väl på vad ni ska göra. Jag skulle nog vara beredd på att inte alla kan delta ju dyrare det blir. Speciellt om en del behöver resa för själva bröllopet också. Jag har tackat nej till möhippa pga för dyrt och under för många dagar. De hade planerat en hel vecka (!?) möhippa, vilket var omöjligt för mig att delta på.
Inför en möhippa tänker jag att man får fråga sig; Är det viktigaste att det är vissa speciella aktiviteter/platser eller är det viktigaste att alla kan delta?
Jag tycker att det är dyrt. Över lag tycker jag att man ska göra så många dyra aktiviteter numera. På mina föräldrars tid gick man runt på stan ochsen festade på kvällen. Nu ska det vara spa, utomlandsresor, slott och liknande. Självklart kostar det att resa och bo om man inte bor i samma stad men tycker att man kan tagga ner. Det viktigaste är väl att man har kul?
Ja tänkte också på det! Är det sociala medier som ställer till det, att det ska se ut som att man gör nåt så väldigt storslaget och ”bäst” möhippa ”vinner”?
Men herregud vad det ska läggas ut pengar på påhittade saker nu för tiden. Inte undra på att skuldberget växer. 3500 kr för möhippa, aldrig att jag skulle lägga de pengarna, mer än min matbudget för en månad.
tacka nej. heeelt orimligt. om du inte bor i Bellas kvarter på ”ön”.…
Ja det är dyrt! Jag ska på en möhippa om några veckor med övernattning (också inom Sverige). Vi blir ca 10 st och det landar på 1800 kr var. Alla har ”bra”, fasta jobb och ändå har summan stämts av flera ggr så att det känns ok för alla.
Jag har själv en sjukdom så jag fattar verkligen problematiken kring det. I hans fall är det ju att det inte finns någon som helst vilja
Men bra idé med fysioterapeut. Det ska jag föreslå
Detta skulle vara svar till annat inlägg… så ignorera haha
Tjena hallå
Undrar om inredning till kökslådor ingår i ett villaköp? Eller om säljarna kan ta med sig bestickslådor och liknande så lådorna är helt tomma vid inflytt. Hur har ni gjort?
Klart de kan. Besticklådor kostar väldigt lite jämfört med en hel bostad!
Ja klart att säljaren kan ta med besticklådorna om de vill. Det är ju deras. Huruvida jag har tagit med eller lämnat har berott på om det lämnats där jag flyttat till eller inte. Sen brukar man väl ändå fråga om saker man lämnar som inte ingår i köpet, vill köparen inte ha dom kan man inte bara lämna heller. Även om besticklådorna inte är så otympliga så brukar man väl fråga?
För tre veckor sedan vaknade jag av tre stora utslag på benen. Röda och svullna som kliade som besatt. Jag gick till läkaren (använde mig även av Kry) som sade att jag hade fått eksem så jag fick en stark kortisonkräm utskriven. Jag använde den varje dag i tre veckor som de beordrade men igår märkte jag att jag hade fått massa små blåmärken i en cirkel typ. Jag minns inte om jag har gått emot något så jag känner mig lite orolig. Behöver jag vara orolig? Har ni haft det så någon gång? Jag har också stark PMDS just nu så jag kanske oroar mig i onödan och tror att jag ska dö bara för att min mamma var döende nyligen.
Vägglöss..
Hahaha nej. Vände upp och ner på hela huset och läkaren på jourcentralen sade att betten inte ser ut så.
Fråga vården igen. Omöjligt för någon här att ge ett vettigt svar.
Jag ville bara se om någon kände igen sig. Får väl fråga vården men kan aldrig lita på deras ord.
Men du kan lita på anonyma i ett kommentarsfält?
Om människor har lidit av samma sak ja.
Kan du lita på att de har gjort det då? Jag kan ju säga att jag har lidit sv samma, vad jag fick för diagnos och mediciner. Men vad vet du om det stämmer eller inte? Och hur vet du att det är samma som vad du har för det?
Gå till en läkare irl och inte via app.
Redan gjort. Kry visste mer än läkaren IRL
Låter lite som liknande åkommor som Helen Torsgården
Vet inte vem det är
Jag undrar på riktigt vad grannen över oss sysslar med på kvällarna. Det låter verkligen som att han släpar runt en massa möbler i timmar varje kväll. Hur kan man ens låta så mycket i sitt hem på kvällarna? Speciellt när man bor själv. Hur kan man GREJA så mycket? Vad är det för möbler som måste flyttas fram och tillbaka hela tiden? Sitt still i soffan och kolla på tv eller nåt som normala människor. Vi har en bebis som är väldigt lättväckt så blir extra irriterad pga det. Det sjuka är att vid varje uppvak vår bebis har eller när man ska på toa (oavsett tid på natten) så hör man honom gå omkring där uppe. Sov människa! Blir inte klok på vad han pysslar med hela kvällarna och nätterna. Han verkar rätt märklig också, närmar sig 50, verkar vara en ensamvarg och är väldigt nervös och skygg när man råkar mötas i trapphuset.
Är han singel? Kan du be om hans mobilnummer? Frågar åt en kompis.
Pja, du har valt att bo i lägenhet så tagga ner. Finns hus om du inte klarar av att ha grannar. Även om ditt liv kretsar runt bebisen känner inte dina grannar på samma sätt.
+1
Nä man ska inte behöva ha överseende med allt ens grannar gör. I alla lägenheter jag bott ska man vara tyst efter 22, där jag bor nu får man inte ens tvätta efter 22.
Man måste absolut tåla lite, men man måste också ta hänsyn till de grannar man har. Det låter inte som att den grannen gör det.
Här har vi grannen!
Så, vad är det du gör på nätterna?
Tönt
Puss!
Det är faktiskt du som är töntig som genast får taggarna utåt och tolkar på värsta möjliga sätt bara för att nån nämner en bebis. Bebisen var liksom inte ens anledningen till problemet.
Det var inte ens jag som var 21:24. Jag har svarat längre ner i tråden om att prata med grannen. Tyckte ändå det var ett töntigt svar.
Tagga ner du. Man får inte störa punkt. Du svamlar.
Klart jag klarar av ljud från grannarna. Är mest att jag undrar vad tusan han håller på med hela kvällarna och nätterna och varför han aldrig verkar sova. Sen känns det ju inte helt ok att föra sånt oväsen på nätterna. Är säker på att du också hade stört dig om det var din granne som förde sånt oljud varje natt.
Ring störningsjouren?
Provat prata med honom och säga att det hörs väldigt tydligt och är störande på natten?
En sån granne hade jag med. Jag mailade hyresvärden som sa till grannen. Det blev bra i ett år sen började han igen.
Sen ringde värden mig om två saker de fått klagomål om och då jag bodde vägg i vägg samt över de personer de fått klagomål om ringde de för att se om jag märkte något. Det hade jag givetvis gjort. Det slutade med att den skumma grannen blev vräkt.
Mina grannar ovanför springer (klampar) genom hela lägenheten som om dom konstant har bråttom. Fattar verkligen inte varför de måste springklampa sig genom livet i en pytteliten 3:a… Sedan drar dom också omkring med möbler sent på kvällarna/ nätterna, och deras sexstunder ska vi inte prata om.?
Dom stör för mycket. Klaga på dom. Ni ska inte behöva ha det så.
Städar kanske?
Tycker mest synd om er som har en så lättväckt bebis. Säger inte att det är ert fel, men man gör sig själv en björntjänst om man smyger runt på tå och försöker vara tyst när bebis sover. Lev på precis som vanligt.
Gå inte på den här för det är då en sanning med modifikation. Självklart ska man leva som vanligt runt bebis och inte smyga men alla bebisar är olika och olika känsliga för ljud! Det kan även gå i perioder. Våra var extremt känsliga som bebisar men sedan bättre runt 2-3 års ålder men kommer ALDRIG bli såna som kan somna på en soffa medan det pågår saker runtomkring.
Vi tassar inte på tå när vår bebis sover… Har koll på att man inte ska smyga omkring när sitt barn sover just för att de då reagerar extra mycket vid olika ljud. Vi lever på som vanligt. Har väl bara fått en allmänt lättväckt bebis.
Låter exakt som min förra granne. Jag i 20 års åldern och han kanske 45+ tror jag, lät seriöst som han möblerade om eller kastade bowling klot i golven flera timmar i sträck, började alltid runt 22 och slutade inte förens 6 på morgonen. Jag blev helt galen, så tillslut vågade jag gå upp och knacka på men då öppnade han inte ens men blev knäpptyst. Ringde störnings jouren flera gånger när han skrek för blev rädd. Inget hände tyvärr. Men kan ännu idag ca 8 år senare undra vad fan han höll på mig?? Såg honom sällan också kanske Max en gång per år? Tillslut började jag misstänka han var tjackis som bara höll på plocka och greja hela nätterna.
En sak jag också tänker på ofta var ett gammalt par som bodde längst upp i lägenheten, av slump knackade jag på för hade låst ut mig från vinden, hade aldrig stött på dom innan heller. Dom var runt 80-90 år gammla, lägenheten var helt mörk och alla fönster var täckta med tidningspapper. Dom var likbleka smala och jätte knepiga men snälla men kändes som en skräckfilm, tanten satt bara i ett vardagsrum och stirra på mig och jag såg dom aldrig igen efter det, undrar verkligen vad grejen var där också men tänker på dom ?
De var vampyrer.
Han drar förmodligen omkring på sin kista för att hitta en bra sovplats.
min granne samma men gubbe 55 år. va fan gör karln????? drar på möbler bankar låter dunsar. hostar. han hostar fan dygnet runt o vaknar jag kl 2 så hör jag honom. vaknar jag kl 5 hör jag honom. När Sover dessa människor?!????
Vill också veta! Hade en granne som borrade och bankade flera gånger per dag OCH natt. 1) hur mycket kan man ha att borra och förmåga hamra? Ibland sticksåg. 2) Det var hyresrätt så renovering får ändå inte ske. Kanske byggde något, men dygnet runt i flera år????
Någon som vet varför @hannaholiero inte uppdaterar något längre?
Vet någon här om man kan göra fillers om man går på antidepressiva?
När man gör fillers hos en seriös klinik så måste (!) du ha en konsultation minst 48 timmar innan. Den är oftast gratis. Fråga där.
Dom frågar nog om dina mediciner. Du kan maila dom eller ringa.
De flesta sorter går vad jag vet bra. Det är mediciner som är blodförtunnande som är problem.
Jag hade stickningar igår men tog sobril och det slutade i dag är jag ok. När man frågar om hälsa så ni som inte har dom problemen bättre ni hoppar över frågan. Fanns ju en som svarade att hon hade vid stress. Liksom cancer är inte det man först tänker på. Men man har rätt och fråga. Och den som vill hjälpa pga egen erfarenhet kan svara.
Mondo tog guld igen HURRA ❤️❤️❤️❤️❤️
Tyckte det var en ovanligt tråkig stavhoppstävling. Men kul att han tog guld! Såg mörkt ut där ett tag.
Är det bara jag som får dåliga vibes av zennufers pojkvän?
Berätta mer
Jag kan inte riktigt sätt fingret på det. Jag får bara en vibe av att han är narcissistisk eller psykopat ?
Ni tjejer som har problem med en väldigt uppblåst mage dagligen: hur gör ni vid sex?
Jag blir rund som en boll så jag ser gravid ut och är defintiivt ett stort komplex jag har. Min mage blir som störst just på kvällen/natten också vilket ju tyvärr oftast är då jag vill mysa/ligga. Känns svårt att vara intim och vara sexuell med nya människor med detta problemet.
Hur ska man göra ens? Hålla in magen går ju lite ibland men är inte helt lätt under en hel sexakt typ, behöver ju andas också. Täcka sig lite med sexiga underkläder som täcker magen går också ibland men inte varje gång vid sex med samma person maybe..
Personen du ligger med kommer inte bry sig om din mage!! Fokusera på ligget och ha de gött ❤️
Testa laktosfritt ett tag och se om det hjälper mot uppblåsthet. Jag behöver övergå till det lite då och då pga detta. Magen växer under dagen och är stört på kvällen. Jag TROR iaf det är laktos men ibland undrar jag om det kan vara gluten också. Är kopplat till stress tror jag, ju mer stressad jag är ju mer känslig blir magen.
Gabjoss frågestund. Så fort hon får en fråga hurvidare hon tyckt det var ok om hennes man skulle gå på strippklubb, följa lättklädda tjejer osv osv. Så måste hon alltid avsluta med ”vet att han tycker detsamma” eller ”vet att han också är besatt av mig” Känns bara så lustigt att hon ska svara för honom när frågan är riktad till henne ?
Cringear så mycket när jag ser hur alla svenska Love is blind deltagare fortsätter försöka klamra sig fast i kändisskapet. Bara lägg ner känner jag. Uppenbarligen verkar folk vara intresserade ?
Åh, är det många som gör det? Jag har bara sett Meira. Följde henne på tiktok men det blev för mycket och sen har jag för mig hon sa när JLC träffade Oskar och henne att hon skulle börja vlogga etc på sin Youtubekanal. Kändes lite tråkigt med ännu fler från tv som verkar försöka bli influencers typ..
Hon hade redan Youtube sen innan
Ja men då la hon ut sina danser. Nu är det massa content relaterat till hennes deltagande plus massa reklam där hon kränger sedvanliga influenser produkter
Jag vet det.?
Såg på Aftonbladet att Maggan Graaf har ny kille, en f.d Big brother deltagare.
Hon som var så färdig med karlar och fullkomligt njöt av att vara själv. Men men, det går fort i hockey
glad för hennes skull. så fin kvinna och så mkt tufft. ❤️❤️❤️❤️unna.
Eller hur. Hon skulle ju ha lugn & ro, sätta sig själv först osv. Hon är typen som inte kan vara själv i fem minuter. Måste vara så djkla jobbigt. Tippar det snart kommer låta typ, att detta är mannen i hennes liv, aldrig varit såhär kär osv. Sen är det slut om ett halvår..Hoppas givetvis jag har fel och att det ÄR rätt denna gång, oavsett tycker jag hon borde respektera sig själv bättre och inte ständigt jaga nytt förhållande som ett självändamål.
Så trött på att känna mig osynlig. Har alltid haft svårt att hitta folk jag kan slappna av och känna att jag passar in med. Både i förorten där jag växte upp och även i stan. Känner mig osynlig och malplacerad oavsett geografisk plats och umgängeskrets. Har ett behov av att vara social men just nu känns det nästan bara utmattande eftersom det för min del mest går ut på att lära sig tolka olika sociala koder i olika sammanhang. Att ovanpå detta vara osäker på sig själv, sin kropp etc hjälper ju inte heller. Så svårt!!!
Känner igen mig och har börjat fundera lite på om jag har någon diagnos, som 40+ nu är det vissa saker som börjar falla på plats… nu pratar jag bara om mig själv och inte dig alltså men jag är nyfiken på att göra en utredning och se vart den leder.
Jag känner mig också oftast malplacé i sociala situationer. Kan ofta inte för mitt liv förstå hur tråkiga saker folk maler på om, hur någon kan berätta samma historia tre gånger på raken, hur alla kollegor kan lyssna och ge plats åt den där personen, hur man kan prata om barnens nattningsrutiner 22.15 en lördagkväll med vänner, alkohol, musik – det finns roligare mer intressanta saker att prata om- osv.
Jag är så glad att jag har stort intellektuellt utbyte av (mig själv hehe) min man och våra två barn 🙂 samt ibland, vissa lyckoträffar, med kollegor (de träffar jag ju oftare…) och vänner.
Osäkerheten på din kropp: frisk luft i långa perioder varje dag, motion, dans. Det är mina tre tips att ta tag i för mer välbefinnande.
Någon sjuksköterska här som jobbar i region östergötland? Jag är nyfiken på vad lönen ligger på nuförtiden!
Varför är bilden på dig så redigerad Cam ?
Jag har lagt på ett filter, det är allt. 🙂