Man fick absolut mer uppskattning om man var smal (iaf av den chef jag hade)
Hon brukade berätta om den personal hon tyckte var för tjocka. Jag var ung och vågade inte säga något.
För att Zaras personal haft rykte om sig att vara så otrevliga? Har inte handlat på Zara på många år så har varken frågor eller vet vad andra skulle kunna vilja veta. ?
Tror det beror på det jag skrev ovan. Samt att hella strukturen är så hierarkisk.
Direkt men kommer upp ett steg så tycks man vara bättre än andra. Och man strävar efter att komma sig upp och då blir man lite bättre behandlad av cheferna.
När ägaren från Spanien kom på besök fick vi tex inte hälsa på honom blev vi tillsagda.
Min dotter och jag brukar skratta åt att de skriker ”kan the manager komma till kassan, the manager komma till kassan” i högtalarna. Det är så töntigt. Vem fan bryr sig om titlar? Har inte personalen koll på varandras namn? Så oerhört ytligt. Skulle vara väldigt konstigt om jag på min arbetsplats skulle säga ”kan advokaten räcka över saltet” eller kan biträdande jurist” ta samtal???
Hahahaha själv kände jag mig lite cool när jag ropade så..
En gång var pernilla wahlgren inne i butiken och när en person ropade ”kan pernilla (alltså personal) komma till kassan tack” så trodde hon att dom menade henne. Haha
Vi hade sjukt många kändisar i butiken .
Att man ropade manager berodde på att vilken manager som helst kunde komma, den som hade bäst möjlighet. Istället för att ropa på ett specifikt namn
Jamen hur många managers handlar det om? 75 tusen?
Märkligt oavsett. Man kanske kan ropa ut att man behöver någon som kan hjälpen till med returer eller liknande? Det måste finnas något annat sätt för det är ingen annan butikskedja som ropar upp på samma sätt. Inte vad jag vet isåfall. Kanske ha en kod??
Jamen hur många managers handlar det om? 75 tusen?
Märkligt oavsett. Man kanske kan ropa ut att man behöver någon som kan hjälpen till med returer eller liknande? Det måste finnas något annat sätt för det är ingen annan butikskedja som ropar upp på samma sätt. Inte vad jag vet iallafall. Kanske ha en kod??
Tänk om två personer med olika titlar har samma namn då? Då måste man ju typ dra titeln för att inte flera ska tro att det ropas på dem? ??♀️ En fundering bara.
Vet inte hur det funkar där, har aldrig handlat på Zara. Men jag jobbar också i butik och vi får slumpmässigt upp att en kollega (chef i första hand) ska ”kontrollera” returen. Det är ju helt enkelt för att undvika bedrägeri. Så jag inte står och gör returer till mig eller mina anhöriga, som bara får pengar men inte lämnar tillbaka några varor.
Jag har också jobbat på zara (15 år sen, men allt är helt klart likadant) och managern kontrollerade artikelnummer på kvittot och tagen och att plagget var fräscht. Jag i kassan gjorde själva returen. Så kändes verkligen bara som en hierarkisk grej att de skulle kontrollera det. Man kände sig som ett barn brevid kunden.. har jobbat på H&M och där gjorde man alltid returen själv och sen skrev överordnad på kvittot efteråt och kontrollerade, inget konstigt, men det gjordes ju inte framför kunden.
Känner igen mig i det som skrivs men mest att det var så sjukt hierarkiskt! Vi säljare hade uniform men managers egna kläder. Vi var överlägset flest säljare i butiken men hade ändå mindre omklädningsrum än managers, trots att vi då faktiskt bytte om pga uniformen. När cheferna kom på besök ignorerade de säljarna och pratade bara med managers.. kan fortsätta i evigheter haha!
Varför skulle de? Svenska är ett pyttelitet språk i världen och alla svenskar kan redan engelska. Samma sker på många håll i världen men där kämpar man för sitt språk och sin kultur. Det gör inte svenskar.
Man mår tyvärr inte psykiskt bra över att vara u den situationen hon är i. Och ja det kommer vara jobbigt för henne länge men de finns ju tyvärr inget annat val
Självklart. Det hoppas jag med att hon gör. Men även om du ”tar tag” i det så har hon gått igenom för mycket negativt som har med graviditet att göra för att det inte ska vara en jobbig tid för henne.
Jag har följt henne och HT efter det började skrivas mycket om den här. Dessa människor och deras liv. Nu är jag elak men de verkar inte göra något vettigt om dagarna, maten de ”lagar” är katastrof, umgås inte med andra (inte HT i alla fall), utnyttjad sjukvården på ett helt galet sätt. Jag tappar hakan varje dag över vad de lägger ut. Skulle skämta ögonen ur mig om jag postade om mina toalettvanor, att jag låg i sängen hela dagen mm.
Hanna T. Men det är lika bra att du inte vet. Jag vet inte varför jag lägger så mycket tid på några småländska, fullständigt från vettet ”influenser” som endast bryr sig om att avla barn, vila, titta på barnprogram och äta halvfabrikat,
Tycker det är tragiskt, både med HT men även Carro. Så fort de fick varsitt levande barn så kastade de sina änglabarn åt sidan, de som de grinade om på sina Instagrams om att de saknade så mycket. Nu verkar de inte vara värda ett skit.
Allt hennes content känns så sjukt uträknat för likes och hjärtan, clickbaitar som ej dåre, svårt att känna nån empati där… sen har man ju ett ansvar över sitt mående om man vill bli förälder men den poletten verkar inte ha trillat ner.
Barn gör ju alla problem man hade tidigare större. Sömnbrist, skrik och att ens egna behov kommer i andrahand gör ju sällan psykisk instabilitet bättre..
Fast, det hade jag också redan vid den tiden när jag hade plussat (i vecka 5/6) då vart jag helt besatt av mjölk, drack säkert 2L om dagen fram till vecka 10 typ.
Jag dricker aldrig mjölk annat än i mitt kaffe annars, för tycker mjölk är så himla äckligt.
Vad gör hon inte för drama… lägger upp stories att något fruktansvärt har hänt och att man kan likea och lämna kommentarer om man vill veta fortsättningen. Senast var det att hon inte kunde läsa sina provsvar på 1177 och fick ringa sköterskan. Ridå.
Jag hoppas det går bra för henne och att det blir en fullgången graviditet och ett friskt barn. Men allt i hennes beteende som rör graviditeten är inte friskt någonstans. Hon kommer stressa ihjäl sig om hon håller på sådär. Spelar ingen roll hur många ultraljud hon försöker tjata sig till. Sina neurotiska problem måste hon ta itu med på andra sätt.
Förundras mest hur man kan spendera så mycket tid i sängen. Så otroligt deprimerande. Är inte hälsosamt att vara sängliggande på detta sätt. Varken fysiskt eller mentalt.
Jag kan lägga till barnkalas med barn, ballonger, tårta, picnicfilt och annat pynt på kyrkogården där hon begravt sitt barn (var dock ett relativt tidigt missfall)
Haha ursäkta? Tidigt missfall? Det är möjligt (men inte troligt) för ett foster i vecka 22+ att överleva. Räknas som ett dödfött barn. Väldigt sent missfall om man ska kalla det för missfall.
Jag tycker så synd om henne. Det är ju helt galet att hetsa till sig så mycket prover och samtal med vården, någon måtta får det vara. Speciellt när det nog inte ens lindrar hennes oro så mycket… Nu har de ju redan fått tid för tidigt ultraljud, de flesta av oss andra har ju fått vänta bra mycket längre på ultraljud. Jag har också lite svårt att förstå grejen med att sluta jobba bara för att man ska försöka bli gravid. Visst att hon och HT har sina sociala medier, men det är knappast så himla mycket och de gjorde det ju vid sidan om vanliga jobb tidigare.
Jag håller på att bli tokig! Jag har alla graviditetssymptom som finns men trots det får jag bara negativa test. Lukter är horribla, jag kräks på morgonen, huvudvärk, humörsvängningar, extrem trötthet, sjuka bröst, täppt näsa och things being different down under. Så har det varit i nästan 2 veckor. Jag har tagit otaliga tester men alla visar negativt?! Enligt min app är jag på dag 35, så man tycker ju att det borde synas i så fall.
Är det någon annan här som upplevt liknande? Var det en graviditet eller något annat? Känns knäppt att krama toaletten varje morgon och intala sig själv att det bara är inbillning ?
Jag antar att jag får ringa vårdcentralen ifall det inte förändras under nästa vecka. Förstår bara inte hur så många test kan visa negativt. Och om man har så här pass mycket symptom, borde inte då HCG nivåerna ha stigit?
Känns ju ändå som att man gärna vill veta varför man kräks varje morgon ifall det inte är en graviditet. Annars behöver man ju gå och kolla upp det tänker jag ? då skulle det ju vara bra att veta om man borde boka läkartid eller till BVC
Stress påverkar jättemycket!
Känslighet för dofter kan komma och gå, mitt blev så mycket värre efter att jag var gravid. Har alltid varit doftkänslig och det förstärktes efter att jag varit gravid.
Haft covid nyligen? Min mens var ordentligt försenad när jag hade haft covid för 2 år sedan. Alltså inte sen ägglossning utan faktisk försenad mens, typ 2 veckor sen. Tog minst 10 gravtest och alla var negativa.
När jag försökte skaffa barn kände jag mig så sinnessjukt gravid alltså. Hade symptom som jag aldrig haft förr. Kroppen blev helt tokig, fick spottings och fan och hens moster.
När jag blev gravid fick jag enbart sjukt ont i ländryggen. Var bombsäker på att det inte hade blivit nåt och bam – gravid.
Om du har graviditetssymptom så är dina hormoner så pass höga att dom borde synas på gravtest. Får du negativa så är du dessvärre med största sannolikhet inte gravid tyvärr.
Jag skulle höra av mig till kvinnohälsan ❤️
Jag vet att det inte är fint att vara bitter och ogynnsam..
Ser influencers som reser till värmen just nu. Ex TanbyKlara med sin lilla bebis och svärmor som barnvakt.
Men sen tänker jag efter, svärmor verkar ju inte ha något jobb isf? Det är ju faktiskt riktigt tragiskt. Arbetslös!
Och sen ska vi inte gå in på riskerna med att resa med så små barn och risken ffa för mässling.
( ja barnet har säkert fått MPR vaccin vid 6 mån) men säkerheten och skydd mot smitta hos så små barn är inte tillräckligt beprövad för att säkert veta!
Hej och hå! Trevlig kväll 🙂
MPR vaccinet får man när man är lite äldre. Från folkhölsomyndighetens hemsida:
Två doser erbjuds: en vid 18 månaders ålder och en dos i årskurs 1 eller 2. Den första dosen kan ges från 12 månaders ålder inom vaccinationsprogrammet.
Man får ge den från 6 månader om man ska resa och ju äldre barnet är desto högre effekt. Ger man närmre 8 månader ska det ge god effekt men man behöver ge en gång till sen efter 1,5 år. Grejen är bara att om man ger före 12 månader (så att man måste ge 2 st) så är de inte gratis.
Vad spelar det för roll om hon är arbetslös? Om jag var det skulle jag absolut inte tackat nej till en gratis månad i Thailand.
Är hon inte arbetslös så har vi ingen aning vad hon arbetar med och vilka förmåner hon har genom sin tjänst, hon kanske har ett arbete där hon kan arbeta på distans alt vara ledig en längre period (tjänstledig för barnvakt? ?), semester dagar etc.
Dom har det säkert underbart! Vilken lyx att resa med en barnvakt. ?☀️
Kan ju vara så att svärmor tar ut föräldradagar då Klara och Jhon jobbar med sociala medier på resan… det är ett sätt att hon kan följa med utan att förlora ekonomiskt på det en längre tid
Eller semester eller tjänstledigt 🙂 vi har ingen aning
I den svenska versionen har dom ibland med en islänning som dom ska kommunicera med om olika saker. I den brittiska en swede istället, går att söka på just som testen på youtube. Jag tycker det är kul när man förstår båda sidor, hur galet det blir!
För mig är det mer roligt när man vet vilka personer det är (eller jag tror det iaf haha) Kollat på andra länders program och ibland känner man bara huuuuue trög är du. Men sitter samtidigt och skrattar när Johanna var med och va så trög på vissa tester ?
Alla som försöker dra ner på konsumtionen i år eller över huvud taget. Gör ni skillnad på olika sorters köp? Typ schampo vs kläder. Kläder vs möbler. Fritidsaktiviteter? Hur tänker ni, känner att jag behöver lite input för hur man ska tänka.
Men vad räknar du som behöver då? Behöver man schampo, och vilket schampo behöver man? Behöver man en taklampa i vardagsrummet? Behöver man hörlurar till telefonen? Var går gränsen för dig?
Exakt, bra svar. Brukar fråga mig själv: ”Behöver jag verkligen det här?” varje gång shoppingsuget kommer. Oftast blir svaret nej och då låter jag bli.
Nej alltså, schampo etc behöver man? Fritidsaktiviteter och utrustning behöver man (beroende på vilken aktivitet). Jag idrottar och skulle ALDRIG köpa begagnad utrustning. Jag behöver något som har anpassats efter mig. Mina slitningar etc.
Men förut var jag sån som ”inte hade något att ha på mig” och köpte nya kläder inför varje tillställning. Det har jag dragit ner på och har nu istället några plagg endast avsedda för utgång, middagar etc (anledningen till varför man känner att man inte har något att ha på sig har jag läst är för att man använder samma kläder i vardagen, om det nu stämmer) och känner inte samma stress över kläder längre.
Men hygiengrejer mm behöver jag ju. Och jag köper hårprodukter som är dryga och räcker länge och jag använder upp mina produkter i badrumsskåpet innan jag köper nytt. Sen, om min foundation är halvfull t.ex, och jag ser att min favorit är på kampanj, då köper jag, men jag köper ju inte upp så jag har ett enda stort konsumtionshetslager.
Ja, schampoo behövs ju? Eller hur menar du? Köper förbrukningsvaror som vanligt enligt behov men kläder/möbler endast second hand. Fritidsaktiviteter som vanligt, det ser jag inte som konsumtion på samma sätt.
Jag tycker det känns så konstigt att säga att man drar ner på konsumtion men köpa förbrukningsvaror som vanligt. Det slutar ju inte vara konsumtion bara för att det tar slut.
Jag är väl egentligen ingen storkonsument så kanske därför detta inte känns så självklart för mig. Men många verkar så himla duktiga och köper ingenting så jag undrar lite var folk i allmänhet ”drar gränsen”
Jag är heller ingen storkonsument och har aldrig varit. Tror tvärt emot du att det är därför det är så självklart för mig att något som basalt som schampo är en no-brainer.
Men snälla, jag måste väl få tvätta håret, borsta tänderna och smörja in mig med lotion som vanligt? ? eller vad är alternativet? Självklart kan ingen upphöra med all konsumtion. Det handlar att göra det man kan.
Du får ju självklart göra precis som du vill. Jag tänker mer i allmänhet, vad som räknas som att dra ner. Kan jag säga att jag har dragit ner fast jag köper schampo för 150kr flaskan, eller beror det helt på hur mycket jag konsumerat innan?
Dra ner betyder väl just ”mindre än innan”. Så det är väl olika för alla. Det kan ju vara något så ”enkelt” som att man slutat köpa en latte ute varje dag.
Ersätter saker som går sönder (förutom kläder jag sedan tidigare har för mycket av). Köper hygienprodukter och smink när det tar slut. Dragit ner på frisörbesök.
Ja jag nöjesköper inte kläder och skönhetsgrejer för det är sånt jag brukade shoppa för att pigga upp mig. Men behöver jag nya träningsskor för att de gamla är slitna så köper jag. Kategoriserar alltså inte själva prylarna utan känslorna kopplat till shoppingen kan man väl beskriva det som.
Tack, det kanske är så man får tänka. Vet inte om jag kommer kunna vara helt ärlig mot mig själv. Behöver man en vit tshirt när ens förra blivit grå och sliten eller kan man bara ta en annan färg haha. Börjar känna att jag övertänker det här men jag har en önskan om att dra ner både av ekonomiska och hållbarhetsskäl men vet inte riktigt var jag ska börja.
På Tradera eller i Facebook-grupper finns garanterat allt du letar efter och då både billigare och mer hållbart, om det kan vara en medelväg när det är något du behöver.
Börja med att sälja av sånt du inte använder, vill ha etc. På så sätt lärde jag mig att tänka mer på vad för kläder jag köper iaf.
Och ja. Har din vita T-shirt blivit grå, gul i armarna eller så, då är det ju dags att köpa en ny. Även om man inte ska shoppa mer/så mycket så kommer man inte ifrån att göra det. Köp av bättre kvalitet så håller de längre oftast, och tappar inte färg som billiga gör. Dyrt för tillfället, men du vinner på det i längden.
Fast missfärgningar tar man ju bort. Man slänger väl inte en T-shirt för det? Finns fläckborttafbibt, klorin, ättika och vita tvöttark som färgar om T-shirten. Snacka om att slösa på resurser!
Ja det är ofta gråzoner. Men hellre bara sätta igång och börja dra ned på shoppingen och göra sitt bästa än att fastna i att inte lyckas sätta tydliga regler och aldrig komma till skott. Bra riktmärke är att om det känns kul med tanken på att klicka hem nåt så är det ”fel”, medan om man skjuter upp ett tråkköp så är det ett okej köp ?
Nöjesköper inte kläder och skönhetsgrejer för det är sånt jag brukade shoppa för att pigga upp mig. Men behöver jag nya träningsskor för att de gamla är slitna så köper jag. Kategoriserar alltså inte själva prylarna utan känslorna kopplat till shoppingen kan man väl beskriva det som.
Mat och upplevelser och presenter alltid ok. Försöker tänka efter minst 2 veckor innan ja köper något som ”ja verkligen behöver”. Man kan tex bestämma ett datum, att man bara får köpa något den 25 varje månad och tänka efter tills dess. Jag skriver upp alla köp på ett papper och tävlar med mig själv att minska konsumtionen.
Hur stänger man av uppljusningseffekten som iPhone (13) gör på bilder?! Jag tar en bild, öppnar den och den har bra ljus och 1 sekund senare så ändrar telefonen ljuset så att den blir jätte ljus och ändrad ton. Jag har googlat och sökt i varenda vrå, hittar ingenting!! ?? Går det inte att stänga av?
Kolla om True tone är påslagen, där visning & ljusstyrkan där inställningar är, den reglerar ljuset på telefonen beroende på hur omgivningen i rummet är.
Om jag förstod din fråga rätt?
En gång när min lillasyster slutade andas, en gång när min mamma fick en allvarlig astma attack och en gång när min dotter hade krupp och astma attack på samma gång. Familjen andningsproblem här tydligen. Hoppas på att slippa ringa 112 kommande år! ??
Vid gallstenssmärtor
Vid njurstensmärtor visste ej vad det var för smärtor.
Skulle behövt ringa Vid 3 olika krampanfall men kunde ej röra mej. Varje anfall tog ca 45 minuter. Kunde bara ligga stilla på golvet.
Åkte sedan in akut med taxi Vid annat tillfälle och hade tumör. Därför kramper.
Många gånger, arbetar som USKA inom hemtjänsten. Kan vara allt från misstänkt benbrott, blödningar vid större sårskada, misstänkt stroke, fallolycka där vårdtagare slagit i huvudet etc.
En gång när jag hittade min mormor som hade ramlat och slagit i huvudet i en kant. Blodbad…
En annan gång så föll en kvinna ihop i en matbutik. Personal och övriga vuxna (jag va cirka 20 år, de andra mycket äldre) blev helt förstelnade och gjorde ingenting. Jag och min syster agerade..
Det gick bra för mormor, mindre hjärnskakning. Helt sjukt hur mycket det kan blöda från bakhuvudet. Hon hade svårt att röra sig så gick med rullator i sitt hem och snubblade, slog i huvudet i en bordskant (det här va länge sen, nu är hon dessvärre död). Har alltid haft en väldigt nära relation med mormor och vid olyckan blev jag chockad. Blev nästan hon som lugnade mig efter jag hade ringt ??
Fyra gånger. Tre vid sjukdomsfall i jobbet (var uska inom hemtjänst). Fjärde gången när jag hittade min pappa när han hade skjutit sig (Ja han var död).
Sen ringt flera gånger till för jourhavande präst, men det räknar jag inte.
Två gånger till mannen då han legat avsvimmad av oförklarliga smärtor i buken.
Två gånger till våran bebis 3 veckor och 3 månader pga krampanfall, andnöd.
En gång då en yngre kille satt ledsen på tågspåret och inte ville flytta på sig.. total panik!! Dom hann stoppa all trafik tack gode gud.
Och nån gång inom jobbet på hemtjänsten.
Det var verkligen hemskt. Jag vågade ju inte kliva på spåret själv samtidigt som man bara ville springa och knuffa bort honom. Det här va efter en krogrunda och jag hade sett honom inne på en av krogarna tsm med ett annat gäng. När jag skulle hem så stod jag på torget (ca 150m från bommarna) och väntade på taxi när jag hör någon i ett annat sällskap säga till varandra ” det sitter någon på spåret ” jag skrek direkt till och frågade om någon larmat nä såklart inte.. Sprang allt jag kunde bort dit samtidigt som jag larmade 112 i full panik. Försökte prata med killen och få han att kliva av men han ville inte såklart. På 4 minuter va det fullt med polisbilar som kom från olika håll och sos hade larmat om stop i tågtrafiken. Poliserna klev ut på spåret och drog undan honom och omhändertog han. Jag hoppas att den killen mår bättre idag, och att han fick hjälp i tid.
Ganska många ggr, jobbar med järnvägstrafik. Men även privat flera ggr vid olyckor och något tillfälle när jag hittat personer som legat ute och inte varit kontaktbara. Det känns väldigt tryggt att ringa 112.
1: var ute på promenad med hunden och såg hur en man på andra sidan gatan gick in genom en port och stupade in, där blev han liggandes mitt i dörröppningen. Så korsade vägen och gick dit, då det inte såg ut att stå rätt till. Han var dyngrak och piggnade till när ambulanspersonalen kom.
2: såg en kvinna få ett kraftigt epilepsianfall, hon ramlade och slog i huvudet och var okontaktbar. Hon klarade sig också fint.
3 & 4: båda gånger var när min son fick feberkramp och blev medvetslös. Fruktansvärda ögonblick men ofarligt.
En gång, när en vän skickade ett avskedsbrev (digitalt) till mig. Såg det som tur var direkt när hon skickade det så att jag kunde ringa 112 innan jag ens läst klart det.
Var en överdos, men hon klarade sig som tur var.
Två gånger. En gång när jag hade synbortfall och trodde att jag fått en stroke (har haft blodpropp tidigare). Och en gång när min mormor ringde mitt i natten och hade bröstsmärtor (lång historik av hjärt- och kärlsjukdom och ville inte ringa själv för hon tyckte hon var för dålig på svenska).
När en bomb exploderade i en byggnad utanför min lägenhet för några år sedan.
När jag blev rånad på vägen hem en natt (kanske borde ringt det andra mindre akuta numret men var i chock då)
När ett ex blev grovt misshandlad av två män på stan
Klart som sjutton du skulle ringt 112 när du blev rånad. 🙂 annars kan dem koppla dig (menar inte att man ska ringa dit istället i andra fall men de fattar ju att du är i chock vilket bara det kräver att du får hjälp)
Jag och min kompis var fulla mitt i Stockholm en kväll. Vi såg en kvinna som försökte bryta sig in i ett vårdhem/sjukhus eller vad det nu var. Vi var både unga och fulla så det bästa beslutet hade nog inte varit att ringa just 112, men vi gjorde det då eftersom vi trodde det var mer allvarligt än var det var. Kvinnan som försökte bryta sig in stod och försökte fippla upp dörren, kanske skulle hon stjäla medicin eller något, hon såg rätt så påverkad ut..
Jag har ringt en gång, det var när ett av barnen hade kombinerad öron- och lunginflammation. Barnet fick feberkramp och eftersom vi inte varit med om det tidigare blev vi livrädda och oroliga så då ringde vi 112.
En gång när det luktade gas i hela huset, kom fram att det var gasläcka i både trappuppgång A och B ? så inte i onödan av en 8 åring som mig! ? Än idag super luktsinne!
Minns ej riktigt.. men en gång när jag själv krossat en kota i ryggen, två gånger när min dotter feberkrampade, en gång när ett av mina barn slutade andas, en gång när jag ramlat på cykeln och svimmat. Kanske har ringt fler gånger, minns inte riktigt. Sen har jag åkt ambulans flera flera gånger.
En gång när en närstående självmordshotade, en gång när en kille hade pistol på parkeringen utanför vår lägenhet och en gång när en förvirrad dam promenerade på en stor väg.
Många gånger.
När en person låg och krampade på torget, alla gick förbi för det var en person som ofta satt och drack öl på parkbänken. Sjuka människor..
Vid ett slagsmål och en stackare slogs medvetslös. Men där reagerade fler människor som gick förbi.
2 till mig själv eller nej 3 gång. Inlagd samtliga gånger.
Glömde en.
En vän ringde mitt i natten och sa hejdå, hade tagit mängder av piller ihop med alkohol. Fick ringa 112 och få dit polis, ambulans och låssmed samtidigt som jag försökte ha min vän kvar i telefon, på den tiden när man även hade ett fast nr. Fruktansvärt minne som fortfarande gör ont att tänka på, hon lever fortfarande som tur är.
Tack! Såg en jättefin klänning jag tänkte man kunde ha på min mans examen, men de är ju rätt dyra och tänker man vill kunna ha den på bröllop och dylik sen.
Är det nån som gjort en gastric bypass (eller liknande)? Ska på informationsmöte om ett tag och känner mer och mer att det nog är nåt jag vill göra.
Men jag är lite rädd. Inte för operationen i sig, utan livet efter. Det blir ju en livsförändrande handling. Tänk om jag inte lyckas med mat och annat, hela livet?
Har du kollat alternativet gastric baloon? Ingen operation utan man får en ballong i magsäcken genom ett gastroskop, pratas inte så mycket om det, men känns mycket lindrigare än operation.
Nej, det fanns nåt medicinskt alternativ utöver operationen. Pga kötiden så har jag inte kollat nåt än, men nu börjar det ju närma sig. Tack för ditt tips, ska absolut kolla upp det!
Gjorde en sleeve i juli. Har gått ner 25 kilo och kroppen mår så bra. Inte längre huvudvärk och känner mig pigg och lätt. Lever precis som vanligt och äter precis som vanligt med bara mindre portioner. Inga komplikationer alls eller dumpningar och glömmer faktiskt av att jag är opererad. Gör det bara! Jo kom på en sak, första tre veckorna var jag väldigt trött och sov säkert 15 timmar per dag men jag var ju sjukskriven så så det var ok. Det är det enda som påverkat mig. Ingenting efter op eller liknande alls.
Jag fick via en kvinnoklinik då jag försökt bli gravid i många år och väger för mycket för att få hjälp från vården. Dom undersökte mig i annat ärende och läkaren tog då upp alternativet.
Men jag har också fått frågan från min vårdcentral för många år sen (tackade nej att ens skicka en remiss) så jag antar att man kan få därifrån!
Har ej gjort men vårdat många med komplikationer. Att operera sig är ingen quick fix, det är en sjukt jobbig process och den är med dig hela livet. Be om all info du kan få om vad du kan vänta dig efteråt.
Detta är absolut ingen quick fix, jag har funderat på det i 6-7 år. Det är just ”hela livet”-delen som skrämmer mig. Ärligt talat hade jag önskat att man erbjöds terapi först eller under väntetiden. Om jag varit i denna situationen mer eller mindre hela mitt liv, varför skulle en operation hjälpa? Jag förstår ju att tanken är att man inte ska kunna äta för mycket, men man KAN ju göra det.
Jo tack, jag har både gått privat men också köat med självmordstankar. Men jag har väntat ca 9 månader för att ens få inbjudan till informationsmöte så ett litet möte för att fastställa om det hade varit bättre att jobba psykiskt först eller gå direkt till operation känns inte omöjligt. Eller ett digitalt test med frågor som kan indikera vilket som är bäst.
Jag gjorde en gastric sleeve för 6 år sedan. Gick ner ca 30 kg från 110 till 78 (min bmi-gräns för 30 alltså fetma ligger vid 80kg så är fortfarande överviktig men har inte längre fetma).
Kan säga för egen del att det är det bästa jag gjort. Fått min livsglädje tillbaka, njuter av att röra på mig och att jag inte längre skäms för min kropp.
Det går absolut att gå upp igen, märkte det i början av pandemin med mycket hemmasittande och tristess-ätande. Även om man äter små portioner går det att få i dig för mycket om man äter för ofta och fel mat. Så det måste till att man har koll men det är mycket lättare nu. Det är som att jag fått ett verktyg, en stadig vandringsstav på vägen (lökig liknelse sorry)
Bypass hade jag nog inte gjort pga hört för många biverkningar.
Sleeve är inte reversibelt men jag tycker den verkar snällare mot kroppen.
Jag behöver gå ner ca 40kg för att komma ner till 30/överviktig, och cirka 15kg ytterligare till 25/normalviktig.
Ja det är ju både fysiskt och psykiskt som övervikten påverkar. Gick ner ganska mycket för några år sen och det var en sån lättnad att kunna röra sig fritt! Och bara en sån grej att kunna gå in i en klädaffär och faktiskt ha alternativ.
Tack för inputen kring sleeve, ska kolla upp det alternativet också!
Jag har gjort en gastric bypass och det är det absolut bästa beslut jag tagit! Ville egentligen göra en sleeve, men min kirurg tyckte att jag skulle göra bypass och då fick det bli det. En grej jag var orolig för var att jag inte skulle kunna klunka vatten när jag är riktigt törstig, men det är inga problem (går såklart inte precis i början). Och så var jag orolig att jag inte skulle kunna äta frukt (hade hört att vissa inte kan det) men det är heller inga problem.
Får man fråga vad som gjorde att man rekommenderade operationen framför sleeve? Tänkte bara om det är nåt som skulle kunna röra mig också.
Men vad skönt, då låter det som du har en bättre erfarenhet av operationen! Jag har faktiskt inte kollat kring vad man kanske inte kan äta och så, för det har hela tiden känts så långt borta.
Det var pga att jag behövde gå ner så extremt mycket i vikt (vägde som mest 150kg till mina 169cm…). Behöver man inte gå ner riktigt lika mycket så är det nog vanligt att man gör en sleeve istället.
Nu idag kan jag äta allt, men i begränsade mängder. Är det något som innehåller mycket fett och socker (exempelvis creme brulee) så kan jag äta några teskedar max, annars dumpar jag (hjärtklappning och illamående). Godis kan jag också äta, men äter jag mer än några bitar så brukar jag få en sen dump (blir skakig, svettig och måste äta för att få upp blodsockret). Väldigt bra verktyg för att kontrollera sitt intag!
Jag tror man får information om det också på mötet jag ska på. Vet bara att läkaren som remitterade mig till operationen också skickade till min vårdcentral att vi skulle prova nån medicin för att få igång viktnedgången.
När jag sen läste på om dom tabletterna står det att symptomen är precis som att man är gravid. Eftersom största anledningen att jag vill göra detta är önskan om att bli gravid efter flera års försök så finns det ingen möjlighet att ta såna tabletter för jag hade gått sönder psykiskt.
Jag har gjort en sleeve, gick ner 50 kg och fick ett helt nytt liv.
Är gravid nu och känner mig lika stor som innan, även fast jag bara gått upp 10kg.
Kan inte alls förstår hur jag orkade bära runt på 50kg övervikt.
Jag fick tillbaka en stor del av mitt liv, framförallt att känna att man kan röra sig helt obehindrat. Kunde börja på aktiviteter jag tyckte om och mår betydligt bättre psykiskt än jag gjorde innan.
Kan äta allt i små mängder och har inte haft något problem förutom att jag haft ont i magen en gång.
Något jag hört en del andra som gjort operationen är alkohol. Jag är själv nykter sen flera år tillbaka innan jag gjorde operationen så jag vet inte alls om de, men viktigt är att verkligen vara medveten om att du kommer behöva lära känna din kropp och vad du kan och inte kan äta och dricka.
Det tar tid och låt det göra det!
I mitt fall så lever jag mitt liv likadant som jag gjorde tidigare fast jag mår bättre och äter bättre. Så från mitt perspektiv så är det verkligen värt att göra!
Tack för input! Utifrån tråden här så låter ju sleeve som ett bättre alternativ så ska läsa på om det också!
Nej det är helt sjukt, ibland står jag och håller i ett mjölkpaket tex och hur tungt det känns men är en så liten, liten del av min övervikt. Nu finns det massa fler orsaker att jag sitter här än lathet, men fy så hemskt man är mot sin kropp!
Ja det är ju just den biten som skrämmer mig, kommer jag klara av det som krävs efteråt (trots att jag egentligen inte vet exakt vad det är)?
Fint att höra att det gått så bra för dig, och grattis till graviditeten!
Jag gjorde en för 11 år sen.
Gick ner 70% av min övervikt, så var ändå överviktig men inte fet-fet liksom.
Mycket positivt och en del negativt.
Dumpar fortfarande av att äta för fort/fett/socker/för mycket. Men en del grejer klarar jag fint ena dagen och andra dagen dumpar jag i 2-3 timmar. Verkligen obehaglig känsla, mår illa, somnar, känns som magsjuka, gör ont osv.
Men man vänjer sig vid allt efter ett tag, att äta mindre portioner tex. I början hade jag alltid nåt mellis med mig osv.
Skönt att inte kunna äta för stora mängder. Men problematiken kvarstår, hade ätstörning innan (blev bara lycklig av att äta typ) och den försvinner inte av sig själv, utan har säkert en ätstörning fortfarande men är normalviktig (väger 62 kg idag, efter en hård kamp med träning och kost i 12 månader) och känner o vet att jag aldrig kommer bli tjock igen. Aldrig nånsin. Så ovärt.
Kan äta större portioner idag, men ändå inte normala.
Tex kan äta en hel cheeseburgare från Mcd som Max, äter jag pommes till dumpar jag.
Men tar jag bort ena brödet från burgaren kan jag äta 7-8 pommes också.
Äter jag tex grillad kyckling kan jag äta en halv grillad kyckling utan nåt annat till.
Kan äta 2 knäckemackor med lite smör och kalkon men inget annat till.
Jag har tre bekanta som gjort det. Ingen av dom fick hjälp av dietist eller psykolog, vilket dom hade behövt. Två har gått upp alla kilon igen för det tog inte lång tid innan dom åt som vanligt igen.
Två av dom har också blivit alkoholister, en av dom som gick upp igen och den som hållt vikten stabil.
Läste på lite om ingreppet innan en av dom skulle göra den och har för mig att man har större risk att hamna i andra beroenden när man inte kan äta på samma sätt som innan. Dock osäker på var jag kan läst det så kolla gärna upp det själv.
Jag tog själv en annan väg och sökte hjälp på ätstörningsmottagningen, jag hetsåt dock. Men det har varit väldigt hjälpsamt och förutom hjälp med vad jag kan äta för att må bra så har jag även fått hjälp med det psykiska. Rekomenderar att skriva en egenremiss dit.
Nej det är det jag tycker är märkligt, att man inte får den hjälpen INNAN ens. Så kanske man inte behövt operationen alls. Men efter borde man ju definitivt få hjälp av någon iallafall!
För min del så dricker jag extremt sällan, och varken röker eller snusar men det är jättebra att veta om beroende! Ska självklart läsa om det också, för det finns ju även psykiska beteenden man kan lägga till sig med som är destruktiva och kan motsvara beroende och där ligger jag nog mer risigt till!
Det är en väg jag funderat på men aldrig kommit till. Men det kanske är ett steg bara att skicka egenremiss för att se hur lång väntetid dom i sin tur har.
Men väldigt starkt och bra av dig att du löste det den vägen! Det är så klart det absolut bästa att kunna göra det utan ingrepp, och att på så sätt få hjälp inför framtiden också!
Alltså varför anser så många att i ”kvinnan ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp” ska det ingå att själv bestämma om man vill föda på naturlig väg eller genom kejsarsnitt? Jag tycker att om man själv och barnet är friska, man inte haft en jättetraumatiskt förlossning innan och om det inte uppstår en nödsituation så borde vaginal förlossning vara det enda man får välja. Fullföljer du en graviditet vet du ju vad som väntar. Vill man inte föda vaginalt av andra anledningar tycker jag att man borde få betala operation och vård själv.
Kommer aldrig att kunna fatta varför man som fullt frisk förstföderska envisas med kejsarsnitt. Har man missat vad kroppen är kapabel till? Ja jag har fött barn vaginalt och blivit sydd. Återhämtningstid 2 dagaroch typ 3 alvedon, hade ju knappast hänt vid kejsarsnitt.
Jag födde vaginalt och sprack helt. Operationen efteråt tog 2 timmar, hade problem i många år efteråt. Gjorde sedan ett snitt och var återställd på typ 2 dagar.
Om förlossningsvården, eller kvinnovården generellt, kunde prioriteras åtminstone lite lite så skulle kanske fler kvinnor känna sig trygga med att föda vaginalt.
Jag har aldrig varit gravid, men tänker att jag som förstföderska inte vill spricka. Det låter kanske aslöjligt men TÄNK om jag inte får epidural eller pudendusblockad (som jag läst gör skitont) och sen ha så jävla ont.
Förstår inte hur ni som fött vaginalt klarat av det för när jag har haft en hemorrojd, har jag haft så sjukt ont. Ett barn är förmodligen 100 ggr värre än en hemorrojd ?
Jag fick inget annat än lustgas heller, hade aldrig speciellt ont men sprack ändå helt som sagt. Vad det beror på vet man inte ens, var fullt frisk och hade en bebis på 3 kilo. Har bara fått höra att det är sånt som händer.
Får jag fråga om du är vältränad? Och hur uppmanades dubatt krysta? Tyckte min barnmorska var helt off, och för min del var det nog tur att jag inte lyssnade på henne.
Nej det var faktiskt det sjukaste med att föda barn. Det är en enorm adrenalinkick och påfrestning i sex timmar. Sedan åt man den där mackan, och sen var liksom allt som vanligt.
Mitt kontrollbehov känner bara ”?”. Svårt att veta om det gör skitont och mentalt kunna förbereda sig. Har kollat på några förlossningsvideos på nätet och fick mest bara ångest. Antar att jag får boka psykologbesök den dagen jag blir gravid?
Förlåt? Jag blev akutsnittad och kände mig helt återställd två dygn efteråt. Var uppe och gick efter fyra timmar. Visst ömmade stygnen lite och det var knepigt att ta sig ur sängen i början, men det var verkligen ingen stor grej. Du kan ju inte uttala dig sådär om du själv inte genomgått ett snitt ?
För att man vill ha ett kontrollerat förlopp. Man vet att det går snabbt, bebisen blir inte stressad i onödan, minskar risken för skador i underlivet som inte repareras på ett korrekt sätt. Man vet även att man får smärtlindring och tillräckligt med personal som har koll på förloppet. Inget av detta kan garanteras vid en vaginal förlossning, sjukt nog.
Så om man haft traumatiska upplevelser i form av våldtäkt som påverkar ens upplevelser av gynundersökningar osv på ett sätt som skulle göra förlossningen väldigt jobbig så ska man bekosta det själv?
Gäller detsamma om annan typ av vård eller tycker du bara att kvinnan ska vara tvungen till att föda vaginalt?
Det var ju ett exempel (rätt vanlig anledning, tyvärr) på varför någon kan önska snitt.
I slutändan dock, handlar det egentligen inte så mycket om anledningen utan hur svår förlossningsrädsla man har. För även om man ”bara” är rädd för att spricka, att barnet ska fastna eller dyl. så är ett kejsarsnitt ändå att föredra om den födandes rädsla kan komma påverka en vaginal förlossning väldigt negativt. En födande i panik eller extrem stress kan göra förlossningen mycket mer riskfylld och rentav farlig, gör hon kommer inte kunna andas på rätt sätt, kommunicera med vårdpersonal, krysta osv. Samt att det ökar risken betydligt för PPD och förlossningspsykos.
Det sa jag inte men det är ju inte ett unikum att ha blivit det eller annat liknande. Tänk bara hur många som har ångest över gynundersökningar och utsattheten där…
Du kanske ska läsa en extra gång. De skrev inte att barnet blivit till av v-täkt, men att den födande kan ha sådant trauma bakom sig som ligger bakom förlossningsrädslan.
Ja visst kan man bryta ett ben för att man åkt slalom osv men där finns det ju inte något annat alternativ än att laga det.
Föda barn kan man ju faktiskt göra utan kejsarsnitt i normalfallet.
Har du hört talas om förlossningskrisen? Flera som fött med barnmorska närvarande bara de sista minutrarna, i Norrland föds barn i bilar på väg till sjukhuset långt bort mm.
Vi har ca 20 mil till förlossningen. Typ 10 mil liten skogsväg sedan faktiskt 10 mil okej väg (men ändå). Kommer på rak arm på tre bekanta som fött i bilen. Men det är ju bra vård.
A
/
2024-02-02 20:55
Bor själv avsides och har långt till mycket, förlossningen till exempel. Men det är ju något jag varit medveten om när jag bosatt mig här i glesbygden. Och ärligt så åker jag hellre 20 mil till en förlossning där det föds några hundra barn/år. Än blir förlöst på hemmaplan av en barnmorska som då kanske varit med om 20-30 förlossningar/år.
Anonym
/
2024-02-02 20:41
Får man tex cancer, oavsett av vilken anledning, så dör man utan sjukvård och behandling. En fullt frisk kvinna dör inte av en förlossning bara för att hon tycker det verkar läskigt och jobbigt att föda.
Det kan man! Och är man jätterädd och har ångest försvåras allt och blir farligare. Tycker bara man ska skita i hur andra väljer att få ut sina barn, man vet inte vad som ligger bakom. Ni är inte duktigare som trycker ut den ur fittan.
/inte fått barn på nåt sätt så tillhör ingen ”sida”.
Det kan man! Och är man jätterädd och har ångest försvåras allt och blir farligare. Tycker bara man ska skita i hur andra väljer att få ut sina barn, man vet inte vad som ligger bakom. Ni är inte duktigare som trycker ut den ur f——n.
/inte fått barn på nåt sätt så tillhör ingen ”sida”.
Tycker snarare att det är resursslöseri att operera folk som inte behöver opereras. Anser inte en vaginal förlossning vara något negativt att gå igenom.
Anonym
/
2024-02-02 22:06
Är ju jävligt lätt att anse saker om man inte haft problem själv.
Anonym
/
2024-02-02 22:42
Du anser inte det nej, för många är det det! Skulle hellre göra abort genomgå det om jag blev gravid och inget alternativ fanns.
Tycker inte operation är onödig om det går nån att må bättre och slippa utsättas för den stress, ångest och panik det medför för vissa. En misslyckad vaginal förlossning, med skador eller akutsnitt kostar också mkt.. Tycler dock inte vi kan eller ska mäta människors välmående och hälsa i pengar..
S
/
2024-02-03 20:47
Jag tycker så synd om henne. Det är ju helt galet att hetsa till sig så mycket prover och samtal med vården, någon måtta får det vara. Speciellt när det nog inte ens lindrar hennes oro så mycket… Nu har de ju redan fått tid för tidigt ultraljud, de flesta av oss andra har ju fått vänta bra mycket längre på ultraljud. Jag har också lite svårt att förstå grejen med att sluta jobba bara för att man ska försöka bli gravid. Visst att hon och HT har sina sociala medier, men det är knappast så himla mycket och de gjorde det ju vid sidan om vanliga jobb tidigare.
Anonym
/
2024-02-02 20:50
Ja du kan dö av allt, om man nu ska dra det till den spetsen. Men att vara för feg för att föda är en helt annan sak. Det är bara att dramatisera.
Ångest, PTSD och liknande problem är ingenting man bara gipsar som ett benbrott. Man kan gå i terapi i åratal och ändå inte blir ”botad”.
Men man märker att du har en fin människosyn som använder orden svagt psyke. Sorgligt. Du kanske skulle testa lite terapi för att hitta mer ödmjukhet och empati?
Självvald förlossning borde man få bekosta själv. Man har alltid ett val och kan låta bli att skaffa barn om man behöver samhällets resurser för att föda.
Fast vänta, man BEHÖVER heller inte EDA, morfin, lustgas så alla borde betala extra för sådan ”lyx”? Smärta får man ju räkna med när man blir gravid och ska föda, ju?
Eller det är bara kejsarsnitt du föraktar och vill kontrollera…?
Ska vi diskutera på den här låga nivån så nej det behöver man verkligen inte, gick alldeles utmärkt utan.
Man behöver väl inte ens en förlossning för att föda barn, kan man ju göra hemma.
Är väl ändå rätt stor skillnad på att boka upp en operationssal i onödan och att använda lite lustgas i onödan?
Jag är helt seriös och tycker inte alls att det är en låg nivå.
EDA kan enbart sättas av läkare vilket betyder att du bokar upp en läkare ”i onödan” för att en kvinna som föder vaginalt vill ha mindre ont. Det är precis lika ”onödigt” som ett planerat kejsarsnitt som görs av humanitära skäl, om vi nu ska utgå från denna cyniska syn på födande kvinnor.
Jag tycker det är sorgligt att kvinnor ofta är så hårda mot varandra. Istället för att visa förståelse och empati så huggs det och attackeras för att någon gör ett annat val än vad man själv gjort.
Fast det blir problematiskt. Person X kan ha haft en fantastisk förlossning: ingen lustgas, ingen smärta eller besvär. Person Y kanske sprack, smärta x 5000 och psykiskt jobbigt. Smärta är subjektivt och alla personer har sina egna subjektiva upplevelse. Känns fel att säga A eller B för att alla är så olika.
Det jag vill veta är varför inte mer forskning görs inom förlossningsvården. Varför spricker kvinnor ex grad 2-4? Bör barnmorskorna erhålla ”bättre” utbildning. Behandlar barnmorskor alla kvinnor, oavsett etnicitet samma? Bör läkare vara med under förlossning? Bör de gravida kvinnorna ”förbereda sig” pånannat vis? Så många frågor..
Slutsatsen är att ingen borde ha en åsikt om någon vill föda vaginalt eller med snitt för att det är så subjektivt? (obs, jag har inte räknat med kostnader för vet att förlossningsvårdens ekonomi är kass och det vore inte hälsoekonomiskt gynnande att alla får snitt).
Varför ska någon bestämma att de har rätt till en operation då när det redan finns vård för att föda barn? Jag kan inte bestämma själv att jag ska få operera min arm om inte sjukvården håller med tex
Nu får du ju inte ”välja själv” utan det sker i samråd med först en barnmorska och sen om du ”går vidare” en förlossningsläkare på många ställen. Från en som ”fick välja själv” pga första gången var traumatisk men det fanns inget medicinskt skäl utan det var psykiskt pga sekundär förlossningsrädsla.
Men kära vän. Tror du verkligheten ser ut så att man blir gravid, bestämmer sig för att det där med vaginal förlossning känns lite jobbigt, ber din bm om ett snitt och så knallar du in sådär i vecka 39+5 och lägger dig på operationsbordet och så trillar bebisen ur dig? I Sverige idag FÅR man inte välja fritt. Det krävs att du blir beviljad enligt inte bara en utan två instanser, ibland tre. En remiss ska skickas, du behöver i många fall gå via Aurora för samtal och för att diskutera din ståndpunkt. Vårdpersonal kommer försöka ändra ditt tankesätt på vägen och du behöver vara extremt påläst om för- och nackdelar. Ibland behöver du söka dig till annan region för att du får nej av läkare. Det krävs rimliga skäl, oändligt mycket skinn på näsan och en jävla massa ork för att som förstföderska få igenom ett snitt idag
Blir man frivilligt gravid, vilket jag tror och hoppas att det flesta blir, så vet man också hur bebisar kommer ut. Ingen har tvingat dig att skaffa barn.
Men om man mår dåligt och är rädd, varför ska man behöva göra detta när det finns alternativ? Är det inte bättre att det blir tryggt och lugnt? Verkar ligga såå mycket prestige i detta, fattar inte. Varför bryr ni er?
Men är man helt frisk med en välmående bebis i magen är ju riskerna att föda barn vaginalt betydligt lägre än att bedövas från midjan och neråt, skära igenom 7 lager och sen sy ihop allt och hoppas det läker bra. Dessutom jävligt stressigt för bebisen. Då får man ju gå på samtal och ta tag i sin rädsla.
Det är inte alls säkert. Allt kan hända även efter graviditeter som är ”normala”. Förlossningsskador är inte ovanligt och barnmorskor har många födande att ta hand om samtidigt.
Antalet födande att ta hand om minskar nog inte bara för att fler väljer kejsarsnitt. Snarare är fler operationssalar uppbokade av födande som kanske inte hade behövt den egentligen.
Håller med. Fullt frisk, normal graviditet och inget trauma i bagaget = föd naturligt. Finns inte en enda anledning till att operera friska människor bara för att.
Sen blir jag också så full i skratt när vissa försöker påstå att det är lika mycket förlossning och lika mycket urkraft att snittas. Ehh nej! Att lägga sig på ett operationsbord och få magen uppskuren och en helt oförberedd bebis utplockad är inte att genomgå en förlossning. Det är att bli opererad.
Nej det ska jag verkligen inte. Men förstår som sagt de som vill ha detta alternativ.
Förstår inte varför andra är så upprörda över det. Sköt era egna liv istället.
En överläkare på KK berättade för mig att ekonomi är ett skevt sätt att titt på kejsarsnitt i många fall. De flesta förstföderskor föder barn så länge att jämför man deras vårdtid, hur mycket personal som krävts m.m. så är det faktiskt snäppet billigare att boka in dem på planerat kejsarsnitt. En kvinna som föder vaginalt kan föda i allt från en timme till flera dygn, men har du ett snitt inbokat så vet man exakt hur lång tid det kommer att ta, kan planera för hur mycket och vilken personal som behövs, boka op-salar m.m. Det är en anledning till att man i många länder föredrar planerade snitt – det sparar resurser.
Hahaha knappast det största problemet… En svår vaginalt förlossning med skador eller akutsnitt blir också dyr.. Sen kan man inte spara
Pengar i varje situation i livet, finns viktigare saker. Vill ni klaga på resursslöseri finns Såå många
Större och värre saker.
Det är ju fortfarande inte direkt någon urkraft. En stor grej att få hela magen uppskuren och hela läkningsprocessen efteråt ska vi inte ens tala om. Men urkraft, nej.
Kvinna på dödsbädden: ”Det enda jag ångrar är att jag aldrig födde vaginalt och således inte fick känna URKRAFTEN av att min vagina slets itu… *gråter* ”
Jag tycker det bara är osmakligt att diskutera sånt här och lägga prestige i att trycka ur en unge ur sin fiffi. Lägga någon form av skuld på människor som av olika anledningar behöver göra kejsarsnitt. På samma sätt som man ”bestämmer” och kan ”påverka” att bli gravid så får man då skylla sig själv om man är överviktig och behöver vård eller? Eller om man får lungcancer om man rökt? Eller högt kolesterol om man ätit mycket fet mat? Var drar man då gränsen? Ska vården inte finnas till för alla? Vi har väl alla olika anledningar till saker och val vi gör? Vi har varit med om olika saker i livet osv?
Men den finns ju för alla. Du får ju hjälp vid förlossningen på det sätt sjukvården tycker är bäst.
Samma gäller ju vid ex övervikt, du får den hjälp vården anser att du behöver.
Så bra skrivet. Tycker också det är osmakligt och fult att se ner på kvinnor som väljer att föda med kejsarsnitt eller med EDA eller utan smärtlindring… Varför ska andra lägga sig i sådant? Kvinnor har för lätt att döma varandra.
Ett snitt är en nödlösning och onaturlig grej att ta till när det normala inte fungerar. Är du fullt frisk och utan trauman så är det en icke fråga. Föd normalt eller skaffa inte barn. En operation är inget du själv sitter och väljer, det beslutas av en läkare och när det finns medicinska skäl.
Hoppas du föder vaginalt utan EDA, lustgas eller dyl. – det är ju onaturligt. Hoppas du inte använder smärtstillande alls någonsin, onaturligt. Att du inte någonsin tar antibiotika, vacciner, nässpray – fruktansvärt onaturligt.
Man vet att det är en person med vääääldigt snävt perspektiv och förmåga att tänka som drar till med argumentet att något inte är naturligt.
Alla kejsarsnitt som görs måste godkännas av en läkare idag, så är det. Så vad just du tycker är väldigt irrelevant ute i vården. Kanske bra om du slutar tänka på det och lägger energin på annat?
Och jag som genomled 36 timmar med värkar varannan minut som sen avslutades med ett akutsnitt- jag har alltså inte genomgått en förlossning? Jämfört med de som har en förlossning som totalt går på 12 timmar har jag ju gått igenom 3x mer förlossning.
Fast nej, jag prövade inte ett akutsnitt. Det gjorde jag till 100 %. Och i 36 timmar genomgick jag en förlossning till 100 %. Att lägga sig i hur kvinnor – med helt olika bakgrunder och helt olika förutsättningar – väljer att föda sina barn och dessutom ha mage att nedvärdera en förlossning som avslutats med snitt till att man har ”delvis prövat båda” är så nedlåtande och ett jävla förmynderi. Min förlossning gav mig PPD och nästa barn kommer FÖRLÖSAS med planerat snitt. För att det är bäst för mig och mitt barn.
För att ordval spelar roll. Det var så viktigt att påpeka att en kvinna som fött barn genom snitt inte gått igenom en förlossning utan en operation, varför det? Varför var det så viktigt att påpeka om det inte är så att personen som skrev den kommentaren tycker att en förlossning är en prestation och en operation är det inte.
Skulle väl ändå vilja påstå att den personen har rätt.
Ä ju ingen direkt prestation att bli opererad.
Men spelar det någon roll egentligen i det hela huruvida man presterat vid en förlossning eller ej?
Båda har ju fått sitt barn.
Vilken förnekar syn du har på alla oss som blivit snittad. Som om alla snitt är lätta och bekväma. Många av oss som genomgått akuta eller urakut snitt har blivit ihopsydda under tiden bedövning släppt, inte fått våra barn efteråt, fått se vår partner innan vi rullats i väg med vetskapen om att det kanske är sista gången man ses. Det är väl exakt lika mycket urkraft att hålla samman det under de omständigheterna som att föda vaginalt. Ett kejsarsnitt är en operation absolut men det är lika mycket en förlossning som en vaginal. Försök testa lite ödmjukhet och släpp ditt prestigtänk kring förlossningar.
Där kom min första kommentar iväg lite snabbt, skulle inleda med att du har en trångsynt bild av vad kejsarsnitt innebär.
Skulle även avsluta med att skriva att jag genomgått både akutsnitt (min första) och vaginal förlossning (andra) och jag kände mer ”urkraft” vid mitt akutsnitt, det var 100 gr tuffar. Snitt är inte bara en operation. Ofta föregås den av ett tufft förlopp och ett ännu tuffar efteråt. Har även många kompisar som fött barn vaginalt och aldrig känt någon ”urkraft”.
Upplevelsen av en förlossning är individuell och det är inte så enkelt som att du bara kan bestämma att ”Att lägga sig på ett operationsbord och få magen uppskuren och en helt oförberedd bebis utplockad är inte att genomgå en förlossning. Det är att bli opererad.”. Hoppas du aldrig sitter och säger så i fika rummet för jag hade blivit så jävla ledsen av att höra att min första förlossning inte var en riktig förlossning.
Det tragiska är ju att man knappt får hjälp. Det argumenteras jävligt mycket om att vaginalt är så mycket bättre än snitt, men när man väl sitter där med en skada så ”det händer för såååå många, det är normalt”.
Jo men det lär ju ta ett tag… Går ju bara åt fel håll just nu. Och när möjligheten finns (nej det är inte helt fritt och lätt att välja men går att få
Igenom) så tar man såklart den om
Det känns viktigt.
Nej men så är det ju med rätt mycket i kroppen egentligen. Kroppen klarar ju av att kompensera för många andra skador. Ex ledband som gått av opereras sällan på oss icke elitidrottare, tränar man upp musklerna runt det fungerar foten bra ändå osv. Vill ändå tro att kroppen är gjord för att kunna föda barn och allmänt användas.
”Vill ändå tro”… Man vill mycket, men i dessa fall är det bättre att se på fakta enligt mig. Att drabbas av anal inkontinens, kronisk smärta i underlivet, och/eller framfall kan förstöra flera år av ens liv (eller resterande år), ens sociala liv, ens sexliv/förhållande… Och det är så typiskt att just kvinnor lider i det tysta och inte får hjälp. Jag tycker också att man ska göra allt för att forska på detta, hitta sätt att läka drabbade kvinnor och ge vård till de som behöver. Men just nu är vi inte där. Tyvärr! Så är det verkligen helt orimligt att vissa kvinnor inte kan tänka sig att ta risken att drabbas av dessa skador?
Ingen har påstått att folk inte ska få vård vid sjukdomar och skador. Däremot att förvänta sig operationer man inte behöver bara för att det är bekvämt. Tagga ner snittmaffian. Ta tag i era issues över att föda barn innan ni blir gravida. Det är ert eget ansvar, ingen annans.
Är kejsarsnitt bekvämt? Är du korkad?
Varför kan man inte bara komma överens om att att föda vaginalt för vissa är ”enklare” än att föda via snitt och tvärtom?
Allt har sina för och nackdelar men nackdelarna är fler gällande snitt, läs på om det du vill diskutera innan du knappar på tangenterna.
Bekvämt tror jag ingen tror det är. Men vid en sån stor händelse tycker jag man ska få välja själv ja… Förstår inte varför ni hetsar upp er? Är ju inte ert problem?
Men hur många väljer det? Är det verkligen ett så stort problem?
Om och nu folk väljer det, så vad drabbar det er som fött vaginalt och har fantastiska upplevelser? Majoriteten som får snitt är ju av medicinska anledningar. Och även om det inte är det men en kvinna önskar snitt (oavsett anledning) och får det godkänt vem är du att säga att läkaren inte skulle godkänt det?
Jag fick akut snitt, läkte bra och inte haft några men efter. Det var någon som kommenterade ovan om att man inte gått igenom en förlossning, nej det kan jag hålla med om men lik förbannat har jag fött mitt barn och tack och lov överlevde vi båda två. Jag skiter egentligen i hur folk föder, så länge mamma och barnet mår bra och skulle tycka det var sjukt om man behövde betala snitt själv.
Jag tror många inte tänker på att kejsarsnitt innebär ett ganska omfattande operation med all eftervård som en sån kräver, det är ju betydligt mer eftervård än efter en vaginal förlossning utan större komplikationer. Och kejsarsnitt är inte riskfritt som många tycks tro, det är alltid risker med operationer och det händer att mamman eller barnet dör.
För att inte tala om förlossningar som slutar i akutsnitt OCH andra skador. Statistiken skiljer inte på planerat och akut vilket gör det väldigt missvisande.
Sluta infantilisera kvinnor! ”Inte tänker på att det är en stor operation”… Herregud. Alla som beviljas snitt MÅSTE ta emot information från läkare om vilka risker det innebär och är alltså fullt medvetna om vad de ger sig in i.
Jag är mer bekymrad över att vården inte talar lika öppet om riskerna med vaginal förlossning. Då är ett hysch pysch minsann.
Fast nu är ju verkligheten att det finns två sätt att föda barn: Vaginalt och via kejsarsnitt. Så valet står inte mellan att föda vaginalt eller bli barnlös.
Uppta resurser och operationssal är bara skitfånigt att påstå. Det kan ju sägas om alla möjliga personer? De som idrottar och måste opereras, de kunde ju chillat med att cykla i bergen och sluppit skador? De som röker och behöver opereras för lungcancer – de får ju verkligen ”skylla sig själva”?
Hur mycket smärta och obehag ska vi tvinga människor att utstå? Är det rimligt att operera bort hemorojjder t.ex.? De är ju ofarliga, bara obekväma och smärtsamma men man kan ju faktiskt leva med dem och inte ta upp väääärdefull vårdtid…? Det känns extremt omodernt att försöka bestämma vem som är värdig och ovärdig vårdtagare.
För att det är en operation som inte behövs sålänge det inte finns skäl? För man hade kunnat använda narkospersonal och läkare osv till andra operationer i stället.
Men kära vän. Tror du verkligheten ser ut så att man blir gravid, bestämmer sig för att det där med vaginal förlossning känns lite jobbigt, ber din bm om ett snitt och så knallar du in sådär i vecka 39+5 och lägger dig på operationsbordet och så trillar bebisen ur dig? I Sverige idag FÅR man inte välja fritt. Det krävs att du blir beviljad enligt inte bara en utan två instanser, ibland tre. En remiss ska skickas, du behöver i många fall gå via Aurora för samtal och för att diskutera din ståndpunkt. Vårdpersonal kommer försöka ändra ditt tankesätt på vägen och du behöver vara extremt påläst om för- och nackdelar. Ibland behöver du söka dig till annan region för att du får nej av läkare. Det krävs rimliga skäl, oändligt mycket skinn på näsan och en jävla massa ork för att som förstföderska få igenom ett snitt idag.
Hahaha alltså är ni på riktigt?
Hur kan man brinna så mycket för något men ändå vara så dåligt insatt? Varför bry sig så mycket om hur andra vill/väljer att föda? Borde vara en självklarhet att kvinnan själv får välja.
Ungefär var femte kvinna får svåra bristningar vid vaginal förlossning och många får långvariga/livslånga problem efteråt. Varje år får cirka 150-200 barn svåra hjärnskador pga komplikationer vid vaginal förlossning. Inte så konstigt att man vill ha planerat snitt för att undvika det?
Sett till hela världen är kejsarsnitt den vanligaste operationen som görs. Är alla de fega kvinnor med svagt psyke? Eller har de fattat ett påläst och genomtänkt beslut för vad de tror är det bästa för barnet och dem själva?
Självklart är inte snitt helt riskfritt. Men någon påpekade risken för att mor eller barn dör vid planerat snitt – den risken är i princip obefintlig. Statistiken i Sverige klumpar ofta ihop planerade, akuta och urakuta snitt. Givetvis mår ett barn som måste ut via urakut snitt väääldigt mycket sämre än ett barn som föds lugnt och tryggt med planerat snitt.
Jag födde självklart med planerat snitt. Hela proceduren gick på mindre än en timma. Vi skötte oss sen själva på rummet på bb. Var uppe och gick efter några timmar. Åkte hem så fort vi fått ok. Tog Alvedon några dagar, annars inget. Tackade nej till efterkontroll då jag inte hade något behov av det.
Så vadå att det krävs mer eftervård efter snitt? Vad har du fått det ifrån?
Ni som anser att en födsel ska vara så naturlig, födde ni i en hydda i skogen med enbart er urkraft till hjälp…? Om inte – på vilket sätt var er förlossning mer naturlig än ett kejsarsnitt? En vaginal förlossning på sjukhus skiljer sig ju rätt mycket från hur en riktig grottkvinna födde sina avkommor?
De som är extremt emot snitt är oftast kvinnor som själva är väldigt missnöjda med sina vaginala förlossningar (fast man inte vill erkänna det för sig själv eller andra – det är ju ett svaghetstecken..) och fått svåra bristningar och komplikationer efter och gått och blivit bittra. Alla ska ha det lika jävligt som er va?
Även att det är fullt naturligt att vissa mår skit, är bittra och olyckliga hela sina liv så hoppas jag ni får hjälp, utan att behöva betala för den själv.
Du verkar ju också brinna för det?
Födde vaginalt utan smärtlindring, var på förlossningen 1 timma. Åkte hem efter 9 timmar och gjort efterkontroll i samband med ett bvc-besök.
Så lite resurser kommer ett kejsarsnitt aldrig ta upp om vi ska tävla i det.
Inga komplikationer heller förutom en hemorrojd.
Enormt stor skillnad på att brinna för att begränsa andras valmöjligheter till att få kejsarsnitt och skamma/se ner på andra för att de väljer kejsarsnitt, jämfört med att brinna för att motverka myter genom att informera om hur det faktiskt ligger till och att kvinnor ska ha möjlighet att välja förlossningssätt utifrån sin situation och önskan.
Jag gick inte vidare i rekryteringsprocessen för drömjobbet. Jag har bara fått nekanden än så länge. Det känns så himla jobbigt och jag känner mig så himla meningslös. Varför kalla mig till intervju om det är i slutändan antalet år som avgör? Nu är jag även nojig över att mina chanser att bli anställd är mycket lägre eftersom den senate chefen som jag hade var den som avbröt min provanställning. Hur ska jag tänka?
Du kanske kallades in för att dom verkligen såg något i dig, men någon mer kvalificerad fick jobbet ändå? Förstår din känsla och det är jätte vanligt att behöva gå på många intervjuer innan du får ett jobb. Du är inte meningslös!
Vet du varför din senaste chef avbröt provanställningen?
Ja. Jag är tacksam över att hon gjorde det också annars hade jag sagt upp mig själv. Det var inte rätt verksamhet, helt enkelt. Jag får väl se det som att jag ändå hade en intressant profil för de jobben som jag har intervjuat för.
Kommer du så långt i rekryteringen är det snart din tur ⭐️ Du är absolut inte meningslös, du söker onekligen rätt jobb och har något som arbetsgivaren vill ha, dom kallar dig inte till intervju för att vara snälla (eller taskiga) utan du har det dom vill ha.
Förstår att självkänslan tar stryk. Försök att se det som att för varje nej kommer du närmare ett ja och att du får öva dig på att intervjua. Du är modig och stark som fortsätter att försöka. Försök att göra det bästa av situationen och dina dagar som dem är just nu. Har du exempelvis klarat av ett träningspass är det bra, har du stickat är det bra, har du bakat, städat, läst eller vad du nu sysselsätter dig med mellan jobbsökningarna så är det bra för du är värdefull med eller utan jobb.
Nu kommer en klagorunda
Men jag stör mig så mycket på människor med dåligt bordsskick, tex på jobbet när vi har lunchpaus. Trots att människor har fulla munnen med mat så måste de ändå prata, vad hände med att tugga och svälja och sen prata? ?? jag vill inte se din halvt söndertuggande potatis med sås i din mun?
Jag pratar absolut med maten i mun. Särskilt om man blir tilltalad eller tillfrågad något så känns det knasigt att vänta till man tuggat ur?? hur gör andra?
Vad är så viktigt att säga att du inte kan vänta tills du tuggat och svalt maten? Förutom att det inte är fint att prata med mat i munnen, kan det vara direkt farligt då risken ökar att du får mat i luftstrupen när du pratar samtidigt som du äter.
Ja alltså, man har ju inte munnen full med mat men visst kan det hända att man pratar med lite mat. Det gör alla. Brukar tänka på det och har inte sett en enda som inte gör.
Du kanske kallades in för att dom verkligen såg något i dig, men någon mer kvalificerad fick jobbet ändå? Förstår din känsla och det är jätte vanligt att behöva gå på många intervjuer innan du får ett jobb. Du är inte meningslös!
Vet du varför din senaste chef avbröt provanställningen?
Får ofta i intrycket att Egoina har en ätstörning. Och jo, man får gilla bullar och chips utan att behöva ha en ätstörning så ingen behöver dra den. Men det har verkligen slagit mig att hon verkar ha en sådan känslomässig koppling till mat och det är ofta fokus på mat och godis i hennes blogg.
Jag tror att alla som tror att någon har en ätstörning bara för att personen gillar mat projicerar sin egen ätstörning. Det finns hjälp för dig att få!
Oj vilket slutledningsförmåga! ? Det här med att gilla mat. Ja, jag gillar också mat och godis, inget konstigt med det, men följer man henne i sociala medier så är det enkelt att se ett mönster. Följer ni henne ens regelbundet?
Du kanske missade att jag i det första inlägget skrev att det inte var konstigt att gilla mat och sötsaker? Och att man inte har en ätstörning bara för det? Emotionellt ätande är något annat vilket man märker om man följer någon.
Menar du att det är sjukligt på något sätt att koppla samman känslor med mat? Jag tror de allra flesta gör det. Tänk på hur passionerat många talar om julmat och inte kan tänka sig att byta ut en rätt mot något annat. Det är pga den känslomässiga kopplingen vi har från barndomens firande o.s.v. Jättevanligt att fira med en tårta, äta glass när man blivit dumpad m.m..
Emotionellt ätande blir bara ett problem om man går över gränsen till typ hetsätning eller andra diagnoser.
Det blir inte alls bara ett problem om ”man går över gränsen”. Jag förstår inte vad du pratar om. Klart att mat är känsloförknippat till viss del för gemene man, men det behöver inte innebära hetsätning eller bulimi. Kontrollerar man ofta/regelbundet sin vardag genom mat och godis är det en ätstörning.
Vi ska sälja vårt fritidshus till våren och jag är orolig att ingen kommer vilja köpa det. Det är första gången jag säljer ett hus och tänker just nu bara på allt som kan gå fel..
Huset är fint, lite annorlunda med flera fina detaljer som jag tror folk kan bli nyfikna på. Det som gör mig orolig är att paret vi köpte huset av har gjort allt själva (el, rör osv). Ju mer vi undersöker huset desto fler märkliga MacGyver-lösningar hittar vi. Vi gjorde ingen besiktning med besiktningsman när vi köpte huset men kommer göra en nu innan huset läggs ut. Och lägga till dolda fel-försäkring. Livrädd att besiktningsmannen ska hitta tusen fel på huset och att vi inte kommer kunna få det sålt..
Vet inte vart jag vill komma med det här, men om någon har generella tips eller på något sätt kan lugna min oroliga själ så är det välkommet..
Gör besiktningen så vet du.
Som spekulant på fritidshus känns det mer seriöst med en besiktigad fastighet. Då slipper köparen grubbla innan sin ev besiktning för åtgärder som ska fixas.
Sedan tycker jag att länsförsäkringar har haft bäst mäklare, så välj dem.
Jag har inte sålt ett fritidshus, men väl köpt (nyligen). Beroende på läge och utbud i ditt område så hade jag inte varit orolig, trots det ekonomiska läget köper många fritidshus och det blir budgivning t o m. Många säljs dessutom obesiktigade och med fritidshus ingår det ju liksom lite att standarden inte är som ett vanligt hus och att förra ägare kan ha gjort lite på egen hand.
Om jag var du hade jag försökt förbereda mig mentalt på att köparna sannolikt kommer vilja lägga några hundra tusen på att gå igenom el och vvs grundligt och att det kommer påverka slutpriset. Såldes ett liknande hus med fackmannamässigt utförda arbeten i samma område för 2 miljoner hade jag därför förberett mig på att få kanske 1,6 miljoner för mitt hus.
En genuin fråga, trollar alltså inte. Det är ju ganska länge sen Felicia Bergström gjorde sin gastric bypass/sleeve, borde man inte gå ner ännu mer än vad hon gjort på dessa år? Hon har såklart gått ner mycket i vikt, men brukar det bli att man stannar av efter ett tag? Tänker att äter man så små mängder som man väl bara kan göra med den operationen borde man väl fortsätta rasa i vikt? Eller funkar det inte så?
Hon har ju inte skött kosten alls utan vräker ju i sig som vanligt, hade hon skött sig så hade hon varit smal och fått överskottshuden bortopererad för flera år sedan. Hon gillar väl att vara stor antar jag.
Vissa sådan operationer lyckas ”för bra” och patienten kan knappt dricka ett halvt glas mjölk utan att bli dömätt eller kräkas. Medan andra operationer blir för klena och då kan patienten äta för mycket trots sin operation. Kan ju vara det som hänt henne? Att hon inte fått önskad effekt?
Vad tror ni kommer att hända med de influencers som bygger hela sitt varumärke på att vara gravida och/eller småbarnsmammor? Exempelvis JB som pushar upp ungen i bild hela tiden, berättar knasiga mamma-historier som antagligen inte hänt och berättar vilka tokiga ställen hon har ammat på. De kan ju omöjligt dra följare i all oändlighet? Samma med IVF-influencers etc.? Samma sak med typ Ida Kjos som är väldigt i ropet nu men hennes oklara föreläsningar och föreställningar kommer nog inte sättas upp i flera år?
JB kommer väl bara byta inriktning till ”virrig småbarnsmamma”. Innan hon fick barn gjorde hon väl en grej av att hon minsann vågade göra abort. Hon slår upp så många öppna dörrar, otroligt provocerande. Att hon ammar sitt barn som är 2 år i tid och otid istället för att försöka erbjuda vanlig mat är också skumt. Har barnet någon diagnos eller tänker hon helamma sitt barn i 2 år? ”Akut amningsbehov på ICA”. Nej en 2-åring får inte ett akut amningsbehov, en 2-åring bör du till och med kunna fråga ”Är du hungrig?” Och få ett svar, innan ni går ut.
Vart hittar ni böcker ni vill läsa? Booktok, Booktube, Bookstagram, GoodReads? Någon bokblogg?
När jag kollar Booktube så snubblar jag alltid på tips om YA-böcker vilket jag inte är jätteintresserad av, utan vill ha tips på böcker som inte är för YA enbart, och inte faller inom ”Fantasy Romance”. Tycker dom är så cringe…
Så ge mig tips på vart ni hittar böcker ni vill läsa ???
Podden ”en varg söker sin pod” brukar diskutera böcker, har fått många bra tips därifrån. Även dagstidningars recensioner brukar få mig att vilja läsa vissa böcker. Går ofta att läsa digitalt via biblioteket.
Är det någon mer än jag som reagerat på all reklam på facebook och instagram, där unga kvinnor berättar att de lämnat ekorrhjulet, startat en online-business, sagt upp sig från sina jobb och nu tjänar ”five figures a month” – på att kränga vattenmaskiner till andra kvinnor som också vill lämna ekorrhjulet. Hur kan detta INTE vara ett pyramidspel/MLM?!
De har alltid funnits, minns när jag blev påhoppad på stan (Stockholm, Djurgården) av ett par som sålde rengöringsprodukter på abonnemang eller något sånt och försökte framställa sig som lyckliga. Ja, det var jag också. Och? All den här fb-reklam är likadan, du behöver inte bara sälja din skitprodukt, du behöver dessutom sälja konceptet till vänner, familj och okända. Scam.
Specialpedagoger som jobbar antingen i grundskolan / förskolan / habiliteringen! Hur ser en dag/vecka ut GENERELLT för er? Kan ni styra er tid? Jobba hemma? Hur är lönen (i Sthlm)
– Man hör ju så ofta om par som bråkar mycket under småbarnsåren och t.o.m. skiljer sig, att det var en stor prövning för förhållandet osv. Har någon något fint att berätta, att erfarenheten med småbarn fick er att få en finare relation? 🙂
– Hur dags började ni träna (med pt eller själv på gymmet) efter förlossningen?
Jag tycker vi har blivit ett bättre team sen barnen kom. Vi-känslan stärktes av att bli en familj. Mycket tjafs när äldsta va liten dock. Tror tröttheten kom som en chock. Många diskussioner för att förstå varandra. Men det behövs ju alltid i ett förhållande 🙂 prata prata prata.
Man uppskattar också tiden vi har tillsammans nu på ett annat sätt. 🙂 tar tillvara på det än innan.
Med äldsta så tränade jag efter 3 månader. Men lugn träning och inriktad mammaträning för bålstyrkan.
Med yngsta så väntade jag faktiskt i ett halvår på ordentlig träning. Promenader osv började jag med efter en månad (mådde väldigt dåligt i början). Tror faktiskt vilan har gjort att kroppen återhämtade sig bra och nu är starkare
Vi har snarare bråkat extremt mycket mindre. Vi orkar liksom inte bråka om småsaker och har blivit sjukt mycket bättre på att visa tacksamhet när den andra gör något hemma. Det känns verkligen som att vi är ett team nu.
Började med aktiveringsövningar direkt efter förlossningen. Stegrade långsamt. Ca 8 veckor efter kejsarsnitt började jag med bodypump hemma, började med väldigt lätta vikter och skippade utfall och magövningar. Körd spinning då med. Lätt löpning efter 12 veckor (började med en minut och ökade). Efter 6 månader var jag uppe i 5 km löpning. Var träningsvan innan graviditeten.
– Vi hade en bra relation även innan men oj vad mycket starkare vi blev när vi fick barn! Teamkänslan och samhörigheten, kärleken till barnen och att de är ”våra”, familjekänslan. Magiskt ❤️
– Med båda väntade jag till efterkontrollen hos barnmorskan (tror det är 6 veckor efter förlossning) innan jag började gymma. Med första barnet minns jag att jag även började löpträna efter ungefär 3 månader men med andra barnet blev det vinter och iskallt efter typ 3-4 månader så då dröjde det till sommaren innan löpningen drog igång.
Känner någon igen sig? Jag tycker själv att det är jättekonstigt att jag är såhär och kan verkligen inte förklara varför. Jag vet inte heller om jag alltid varit såhär eller när det annars började. Men ska försöka beskriva hur jag känner.
Jag är i stort sätt aldrig glad. Alltså har otroligt svårt att känna ren glädje. Jag är inte deprimerad eller så men mina tillstånd verkar vara neutral alternativt arg/irriterad. Alltså har inga problem med att bli arg och ledsen men glad går bara inte? Får jag en present tex så får jag låtsas bli glad. Jag skulle heller ALDRIG låta mina barn känna av detta utan ler och skrattar och kramar på dem mycket och jag är inte mer irriterad på dem än vad som skulle anses normalt.
Jag har också sjukt svårt att förstå varför folk skulle vilja umgås med mig och får för mig att varje gång någon träffar mig så gör dom det för att de känner att dom måste inte för att de vill. Jag känner mig ofta osäker kring nya människor och tror att alla tycker att jag är jobbig, konstig eller tråkig..
Jag hatar att stå i centrum men när jag väl gör det och kanske nämner för någon nära att jag tycker det är jobbigt blir de förvånade och säger ”men du som är sååå social och trevlig?”. Så uppenbart kan jag ju bete mig.
Finns det någon som känner igen sig i det här? Någon hobby psykolog som har någon teori?
Det är JOBBIGT att inte kunna känna glädje, jag är ju så medveten om när jag bör vara glad och får otrolig ångest när jag inte känner så.
Måste dock påpeka att jag inte är olycklig, jag älskar mina barn otroligt mycket, har vänner, en man och har ett bra liv. Finns alltså 0 förklaring eller anledning till att jag är såhär. Eller?
Kan förtydliga att jag inte är arg eller irriterande oftare än vanligt heller, menar bara att känslor finns och att jag inte är helt avtrubbad liksom.
Jag kände sådär när jag hade en deppig period! Känner du att något särskilt tynger dig? Jag har svårt att hantera människors lidande t ex, i krig osv. Kan liksom inte känna glädje för att det finns människor som lider. Men jag gick hos psykolog och åt antidepp och blev glad igen. Har slutat på antidepp nu.
Hmm nej inte egentligen. Jag är lite inne på samma spår som personen under, att jag tryckt undan känslor tidigare att kroppen typ glömt bort hur det känns att vara glad. Men det är kanske en ide att prata med psykolog som du gjorde ändå
Jag kan känna igen mig och har svårt att känna positiva känslor annat än under korta stunder. För mig handlar det om att jag har varit med om många jobbiga saker där jag har varit tvungen att ”stänga av” känslomässigt för att ”överleva” så det har blivit mitt normalläge. Jag kan fortfarande känna känslor men det tar lång tid för mig att komma dit och så fort jag blir lite stressad så blir jag avstängd igen.
Usch det låter jobbigt ♥ är lite inne på samma spår som dig, men mer att jag typ blivit besviken och så många gånger och att jag därför inte velat vara glad innan för att slippa bli besviken igen. Jag kan märka att jag är lite avtrubbad också om någon är lite taskig mot mig t.ex, att jag blir likgiltig inför det. Det är väl iofs skönt att slippa bli ledsen men det är som att jag lärt kroppen att tåla sånt även när det är orättvist eller inte befogat. Att jag typ förtjänar det?? Så sjukt orimligt.
Det låter som du är något på spåren här. Tror det skulle vara till stor hjälp att prata med någon, en psykolog eller terapeut, om du vill nysta i detta!
Jag har haft perioder där jag känner att jag inte kan le. Jag umgås med personer jag tycker om och har samtal och de skrattar etc, men min mun kan inte bli glad fast jag vill. Det har hänt ett par gånger och jag liksom skäms för att jag verkar så tråkig eller oimponerad, men jag vet att det är saker jag annars skulle le eller skratta åt. Sover du bra? Är det hormonerna?
Jamen exakt! Bor långt hemifrån, och när min familj kommer och hälsar på blir jag totalt likgiltig och de är jätteglada att se mig men jag kan bara inte bli glad tillbaka!!! Så svårt att le och låtsas vara glad, så får man ännu mer ångest för att man går dåligt samvete över att vara en så dålig person typ.
Jag sover rätt dåligt just nu pga barnen men var nog såhär även innan dem när jag sov bättre också.
Det är iaf skönt att höra att jag inte är helt ensam om att vara såhär, även om jag såklart samtidigt önskar att andra slapp detta
Jag vet inte när det började egentligen, tror jag känt såhär sen tonåren egentligen, men att det blivit mer tydligt med åren. Jättesvårt att sätta fingret på när det började!
Tar du preventivmedel så sluta. Jag kom ur ett töcken när jag avslutade det. Stor del av PMSen och hjärndimman (som jag inte ens uppfattade att jag hade förrän jag mådde bättre) försvann för mig.
Jag är exakt likadan. Känner sällan glädje/lycka/eufori även om jag är tacksam, nöjd och tillfreds. Vill absolut inte dö och jag älskar också mina barn extremt mycket. Är bara så apatiska inställd till livet. Rätt meningslöst och tråkigt men ändå känner jag så mycket kärlek till barnen tex.
Det mesta är tråkigt och jag vill mest göra inget. Känner inte att något lockar eller ger mig energi. Allt tar energi. När jag är ”tömd” så behöver jag isolera mig.
Ilska och irritation är de känslor jag verkligen känner från utsidan och ända ned på cellnivå. Är inte heller lättirriterad och har inte kort stubin men just de känslorna är väldigt dominanta när de väl kommer.
Kan i stunder känna riktig tacksamhet. Kan även skratta, busa, le och tramsa med barnen. Även om känslan att vara med dem är genuin så känns det som ett skådespeleri. Jag är verkligen lycklig med dem men skrattet måste överdrivas för att de ska få den bekräftelse och kärlek de behöver. Ibland kan jag gapskratta och verkligen känna mig hög runt barnen för att de är så roliga, men inte lika ofta som alla andra. Har varit sån hela livet. Därför Känner jag också att andra inte tycker om mig, tror att de genomskådar min roll som ”normal” och ser min neutrala sanning. Men rent objektivt verkar jag vara helt ok omtyckt. Har vänner, min man älskar mig, mina barn vill vara med mig, mina kollegor inkluderar mig, släkt visar omtanke, lärare särbehadlade mig (var duktig och ambitiös), föräldrar vill vara med mig ofta, min chef hyllar mig osv.
Men ändå känns allt så fejk. Kanske för att jag antar att världen ser mig så som jag ser den. Tom, kall och…Bara så onaturlig. Jag är som en tiger som blivit inlåst på en kall djurpark; jag får mat och vatten men omgivningen känns så främmande och onaturlig.
Jag har medelsvår adhd och lätt autism.
Väldigt analytisk och relativt högt iq. Civilingenjör. Väldigt privat och berättar aldrig allt om mig själv. Lätt paranoid. Väldigt religiös.
Kanske säger något?
Känner delvis igen mig. Framförallt present-grejen – även om jag får något som jag önskat mig så har jag svårt att bli glad ”på riktigt” liksom. Blir typ gladare om jag får köpa det själv ? tror det har att göra med att jag inte tycker att någon annan ska lägga pengar på mig, jag är inte värd det liksom. Hatar precis som du att stå i centrum – det är pest och pina att tvingas fira födelsedag tex.
Jag känner igen mig!
Eller såhär – har alltid haft väldigt starka känslor och nära till känslor som yngre. Men bara sett det som en fördel. Håller på med massa kreativa saker och sporter så fått utlopp för allt.
Idag är det helt avtrubbat, som du beskriver att man låtsas vara glad utåt men känner noll inåt. Lite skönt på ett sätt att slippa bergochdalbanan men saknar att få känna. Ska nu börja i terapi för att få hjälp att hitta orsaken.
Okej! det där hade kunnat vara jag som skrev! det är jag på pricken!!! jag tror det har med hormoner att göra 😛 nån brist! för jag har varit glad under mina graviditeter!
Verkligen ranglig och usel kvalitet… Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur det ofta stämmer att kvalitet kostar. Något som är fyra gånger billigare ska man ofta undvika ?
Mina tre svägerskor samt svärmor har alla opererat sig för större bröst. 3 av 4 har också gjort andra operationer (fixat öron.. näsa..) samt en del botox. Dem vill absolut inte att man pratar om detta, ingen ska veta va dem har gjort osv…
Det som oroar mig är att jag samt två av de andra har barn. Barn som växer upp med att tro att farmor/mormor inte har en enda rynka och har två klot på bröstkorgen. Döttrar som vi säger till ska vara nöjda med sig själva, men där de andra uppenbarligen inte är det. Vad gör man den dagen barnen pratar om de? Ska man säga som det är då för att få dem att förstå att deras familjemedlemmar inte ser ut så eller ska man gå med på deras lögn?
Jag tänker ju så med. Men min man tror (tycker?) att vi kan prata runt det och inte ge något ordentligt svar. Bara för att göra hans familj glada. Medans jag tycker att vi gör våra barn en stor otjänst om vi inte är ärliga
Jo det borde synas. Brösten syns ju inte alltid jättetydligt på bild dock. Men ja svärmor borde egentligen se äldre ut när dottern va nyfödd än nu 10 år senare ?
Ja, för inte vidare deras lögner, det är det som kallas medberoende. Gör hellre en pakt med barnen och säg att ni ska låtsas som att ni inte vet om det, så svärmor blir den du ljuger för och inte barnen. Det är barnen du har ansvar för, inte svärmor.
Någon mer som ibland får upp spya i halsen utan att först må illa?
Alltså inte halsbränna eller sura uppstötningar utan det känns som att det är kräkningar som kommer upp i halsen men sen inte kommer ut. Vad beror det på?
Du kanske har reflux? Jag har det, det kan variera lite hur det ter sig. Mest halsbränna och sura uppstötningar. Men kan också får samma känsla som du.
Ja! Fått det mer och mer det senaste. Funderar på om det kan vara stressrelaterat. Senast idag och oftast när jag sover, då vaknar jag av det och får panik eftersom jag har grov spyfobi. Märker även av det oftast om jag druckit Pepsi Max, men bara det, kan dricka annat med kolsyra?
100% reflux. Jag vaknar och det känns typ som att jag kvävs. Tror inte det är kolsyran utan att läsken försurar. Obs bara killgissning efter egen erfarenhet. Prova att ligg högt, det brukar hjälpa. Eller.. ja det uppenbara. Drick inte läsk ?
Har två nära släktingar som tar studenten i år. Pga diverse omständigheter så är det lite ont om pengar just nu, dock hr jag två oanvända Michael kors väskor jag fått i gåva (båda har lappar kvar osv). Kan man ge dagens ungdomar en MK väska eller är det absolut oerhört ute nu? Ingen av dom är min stil med MK logga i materialet därav aldrig använda. Men dom är ju ändå relativt dyra i inköp…
Är det bättre att försöka sälja dom och köpa något bättre för det jag får in? Känns som andrahandsvärdet är lågt trots att dom är omvända!
Flytta hemifrån-grejer brukar väl vara vanligt. Eller ett smycke.
Hur nära är du dessa studenter?
En skål, en vas, kastrull, armband, vinglas, ljuslyktor (typ orrefors brukar ofta finnas till bra pris på kampanjer)…Går att hitta till bra priser också om man har ögonen öppna (håll koll efter rabattkoder, kampanjer och reor, billiga sidor online etc). Gillar nån sushi? Kanske ett göra-egen-sushi-kit, vet inte vad det kostar men passerade ett sånt häromdagen.
Min kusin tog studenten i somras. Hon fick en vas och en pajform av oss. Vasen var från Mine från Kosta Boda och pajformen från Bruka.
Snöbollarna är fula! Älskar deras Hallon dock.
Nej på Gynnings glas, gå för vanliga neutrala men ändå fina.
—
Om budgeten tillåter, Chef & Sommelier (räcker med 4- Eller 6-pack, vet inte vad de säljs i, man behöver inte köpa en hel uppsättning).
Iittala Essence-glas, väldigt ofta på kampanj hos Cervera.
Kolla med andra vad de ska köpa så kanske ni kan köpa något som tillsammans blir ett bra antal av något. T.ex muggar från en serie. På så sätt kan man också undvika en helt blandad uppsättning av nån grej.
Sen behöver det ju såklart inte vara prylar av något visst märke, men tycker själv att det är roligare att ge bort det.
Sandra Lindahl på instagram nyss, hennes story. Förstår inte om hon är seriös eller inte? Har hennes kille gjort slut och vad är det för stort projekt hon gjort?
Nej det sa jag inte heller. Men det är enda scenariot där jag ser att det hade varit ett upplägg som funkar för mig personligen. Vad andra gör är helt upp till dem.
Funkar en period, men inte i längden. De jag vet som har haft öppet förhållande har alltid hamnat i en triangelsituation med svartsjuka, förr eller senare. Det går bra tills en av parterna vill ha mer av någon de träffat.
Ihop med zink. Vet inte om det finns i Sverige men det funkade jättebra. Har även testat ihop med B12 (eller om det var någon annan b-vitamin). Var också bra.
Någon läkare här inne som kan svara på om man kan ge Alvedon till ett barn som äter Furadantin mot UVI? Mitt barn hade inte feber när vi var på undersökning hos läkare men har kommit nu
Jag är inte läkare men Furadantin är ju antibiotika och man brukar inte avråda från Alvedon samtidigt. Jag har själv kombinerat dessa mediciner, som vuxen.
Det kan du absolut göra. Du bör dock vara observant på febern, blir ditt barn allmänpåverkat och febern inte ger med sig till imorgon behöver du kontakta vården igen. /läkare på vårdcentral
Någon mer här som får sin ägglossning bara några dagar efter sin sista mensdag? Har mens i 3-4 dagar ca och ägglossningen kommer runt 5 dagar efter, någon dag hit och dit. Har förstått att det inte är så bra för då har inte äggen riktigt nog med tid att mogna innan de släpps för ägglossningen.
Någon mer som har det såhär? Har ni kunnat bli gravida på naturlig väg ändå? Jag är 32 och har haft det sådär i minst 4 år eller mer 🙂
Har du kollat med ägglossningstest och termometer (temphöjning) på att det verkligen sker? Ibland tror man att det är runt en viss dag och sen visar det sig vara helt fel. Låter nämligen oerhört kort om tid, ägget behöver längre tid för att utvecklas
Är du säker på att du har ägglossnings då? Det skulle i så fall betyda att du har en jättekort menscykel. Om du har en normal cykel är det omöjligt att du har ägglossnings så tätt inpå mensen
Jag har mens 4-6 dagar och ägglossning mellan 5-6 dagar efter mensens sista dag. Jag har blivit gravid två gånger men ingen fullgången graviditet. Vi har försökt i 1,5år. Min cykel är generellt ca 26 dagar
Någon som vet om det är så att Jelena Meacham är singel igen?
Hon var ju så lycklig när hon och M blev ihop igen.
Fattar inte varför dom gör slut och blir ihop igen hela tiden.
min första kärlek Jimmy har jag, börja tänka på igen. 30 år sen vi var i hop i knappt 5 mån men i den åldern var det stort och jag har nog aldrig känt den starka kärleken och aldrig riktigt glömt hojen.
har så klart kolla upp honom och han har ju ett helt annat liv än vad jag tror vi passar för samt att han för 1,är sen hittade en tjej efter att han varit, gift. Men att se dom, där ögonen igen dom går rakt igenom mig. hittade foton fr honom ikv och halsband han gav med ett hjärta och en text ”jag älskar dig.
och här sitter jag, singel morsa ensam på heltid.. ör detta bara fjantiga fantastisk drömmar att vi stöter på i stan del hans pappa bort kvar, el ska jag, bara skita i allt glömma honom igen. har ju inte tänkt på mkt på, många år men nu bor jag i hans gamla Hoodd och mkt minne kommer upp fr skoltid mm
Du romantiserar nog en stor del av den tiden i ditt huvud. Och precis som du säger så är han upptagen. Han är garanterat en helt annat person än den du tänker i huvudet (för man utvecklas och förändras med åren) också. Så jag skulle säga att låt det vara en fantasi i huvudet och glöm det
Jag tror det är ganska vanligt att romantisera gamla kärlekar och bygga upp fantasier i sitt huvud när man är missnöjd med sin nuvarande situation. Det är lätt att fly in i dagdrömmar om alternativa liv, men det hjälper dig inte i nuet…
Aisha är tillbaka igen på Instagram. Alla skulder har gått till kronofogden och hon väntar på skuldsanering. Är tydligen skild och ensamstående sedan i höstas men enligt Ratsit är hon fortfarande gift och mannen är skriven på adressen? Bidragsbedrägeri?
Hon får ju dock inga bidrag om någon står på adressen. Tyvärr haft en som fuskat med bidrag på det sättet i min närhet (personen lever inte längre). Du får inte officiellt bo ihop med någon annan (det de fuskade med, som jag tror tyvärr är vanligt, var att de bodde ihop ändå och partnern står skriven på annan adress).
jag kan inte bara förstå hur man konstant klagar på så dålig ekonomin att man knappt har råd äta kött (hennes egna ord) leva på bidrag osv och ja fullt med skulder men fortsätta skaffa barn? Och också klaga på dålig ekonomin? Logiken går inte ihop för mig! Hon sa själv att hon haft dålig ekonomi sen sitt första barn. Skulder och kronofogden och det är sååå synd om henne men ändå har hon 4 barn och vill ha fler?
Har Sandra Lindahl blivit dumpad tillslut?
Skulle heller aldrig klara av den gälliga, gapiga, höga rösten jämt & inte heller den totala besattheten av utseendet. Hela hennes liv verkar gå ut på att vara sarkastisk non stop, pruta in botox & fillers till oigenkännlig, köpa kläder, hämta ut paket ihållandes kläder, pröva kläder. Samma sak med inredning. För att sen skratta & förfäras åt hennes egna kläd & inredningsval 5mån senare. Klaga över allt(sarkastiskt), gå en promenad, klaga på M sarkastiskt & så är det sådär om & om igen.
alltså jag tror det är på riktigt?! väldigt tragiskt att hon lever för och känner som mest lycka om hon har på sig den perfekta outfiten 🙁 men jag tycker också synd om henne, hon känns så ensam? vem ska trösta henne om det är sant? hon har ju ingen annan än måns och hennes mamma. men hon borde dock förstå att livet är mer än att ha det fint hemma och en snygg outfit? tror att måns insåg att ”det finns mer” nu när han börjat jobba och träffa nya personer, vilket han aldrig gör med henne.
åh jag gillar verkligen sandra så jag hoppas att det inte är sant 🙁 samtidigt så känns det som att han varit irriterad på henne och inte så snäll det senaste året typ? hon verkar inte vara den lättaste personen att vara med
jag som tycker han varit fööör snäll och låtit henne hålla på alldeles för mkt. han borde satt ner foten för länge sen. tycker verkligen inte han varit dum, snarare för mkt toffel
Jag trodde att hon skämtade men börjar tro att det är på allvar nu när hon inte har uppdaterat något mer efter det ? hade aldrig trott att han faktiskt skulle göra slut även om det har känts som att de är på väg åt väldigt olika håll. Allt är så ytligt med henne och känner hon sig ful så befinner hon sig i ett svart hål och det verkar allltid finnas något att fixa på henne… det verkar jobbigt att leva med henne och Måns verkar vara en ganska simpel människa.
Det bästa Sandra borde göra är att flytta hem, påbörja en riktig hobby(hästintresset är ju perfekt!), gå i någon form av terapi för sin dysmorfofobi & ge upp utseendehetsen iochmed den.
Jag kan tänka mig att det är äkta. Har även reagerat på att Sandra följer varken Måns mamma eller syster på instagram vilket känns rätt konstigt med tanke på hur länge dom varit tillsammans.
Föregående inlägg 
Jag har jobbat många år på zara, både butik och kontor. Varsågod och ställ frågor om ni har några ?
Måste man vara snygg/smal/piffad på jobbet?
Man fick absolut mer uppskattning om man var smal (iaf av den chef jag hade)
Hon brukade berätta om den personal hon tyckte var för tjocka. Jag var ung och vågade inte säga något.
Även snygg var ju till ens fördel på en intervju.
Har det hänt något med just Zara eller varför skulle folk ha frågor? (Undrar genuint)
För att Zaras personal haft rykte om sig att vara så otrevliga? Har inte handlat på Zara på många år så har varken frågor eller vet vad andra skulle kunna vilja veta. ?
Håller med omZaras personal.
Så löjligt o iså att de pratar engelska.
Det har varit mycket omtalat till och från, varit med i uppdrag granskning tex
Jaha!
Förstår folk som jobbar där hur otrevliga dom uppfattas? Kommer det uppifrån att man ska ha attityd?
Nej jag tror inte det. Många av dem jag jobbade med var väldigt dryga privat och ansåg sig vara bättre och snyggare än andra.
Att jobba på zara kändes mer status än att jobba på typ lindex.
Vi hade en chef som mobbade anställda så tror heller inte att man vågade ”sticka ut” genom att vara glad och trevlig.
”Status” att jobba på Zara.. ?
Hahaha jag vet. Men folk tyckte det
Varför blir man alltid bemött så otrevligt av personalen? Mer regel än undantag att man får ett snäsigt svar eller himlande med ögonen.
Själv jobbar i butik tidigare och vet hur otacksamt jobb det är, men zara slår ändå priset i otrevlig personal.
Tror det beror på det jag skrev ovan. Samt att hella strukturen är så hierarkisk.
Direkt men kommer upp ett steg så tycks man vara bättre än andra. Och man strävar efter att komma sig upp och då blir man lite bättre behandlad av cheferna.
När ägaren från Spanien kom på besök fick vi tex inte hälsa på honom blev vi tillsagda.
Hur är arbetsmiljön?
Den var faktiskt helt galen under min tid där iaf. Dock bättre på kontoret än i butik.
Chefer mobbade ut personal om dom ville ha bort dem. Smala tjejer fick mer fördelar. Man skulle rösta sig i ledet och fick kbte ifrågasätta någonting
Bör man väga max 50 kg för att jobba på Zara?
Haha maxvikt vet jag inte… men absolut fördelar som smal..
Min dotter och jag brukar skratta åt att de skriker ”kan the manager komma till kassan, the manager komma till kassan” i högtalarna. Det är så töntigt. Vem fan bryr sig om titlar? Har inte personalen koll på varandras namn? Så oerhört ytligt. Skulle vara väldigt konstigt om jag på min arbetsplats skulle säga ”kan advokaten räcka över saltet” eller kan biträdande jurist” ta samtal???
Hahahaha själv kände jag mig lite cool när jag ropade så..
En gång var pernilla wahlgren inne i butiken och när en person ropade ”kan pernilla (alltså personal) komma till kassan tack” så trodde hon att dom menade henne. Haha
Vi hade sjukt många kändisar i butiken .
Att man ropade manager berodde på att vilken manager som helst kunde komma, den som hade bäst möjlighet. Istället för att ropa på ett specifikt namn
Hahaha förstår det, själv kände jag mig lite cool när jag gjorde det.
Vi hade många chefer som bara pratade engelska därav engelska eller i bland spanska titlar.
När man ropade på manager innebar det att vilken manager som helst i tjänst skulle komma och hjälpa. Därav inte ett specifikt namn
Men har man inte koll på vilken manager som jobbar samtidigt som mig?
För det mesta men managern på barnavdelningen kunde vara på lunch och då fick nån annan täcka upp
Jamen hur många managers handlar det om? 75 tusen?
Märkligt oavsett. Man kanske kan ropa ut att man behöver någon som kan hjälpen till med returer eller liknande? Det måste finnas något annat sätt för det är ingen annan butikskedja som ropar upp på samma sätt. Inte vad jag vet isåfall. Kanske ha en kod??
Jamen hur många managers handlar det om? 75 tusen?
Märkligt oavsett. Man kanske kan ropa ut att man behöver någon som kan hjälpen till med returer eller liknande? Det måste finnas något annat sätt för det är ingen annan butikskedja som ropar upp på samma sätt. Inte vad jag vet iallafall. Kanske ha en kod??
Hahaha håller med. Jag och kompisen sa sist att det känns om vi är på en flygplats med allt som ropades ut hela tiden ?
Tänk om två personer med olika titlar har samma namn då? Då måste man ju typ dra titeln för att inte flera ska tro att det ropas på dem? ??♀️ En fundering bara.
Det här med att kassapersonalen inte får göra returer – vad är det? Är det för att man inte litar på personalen?
Jobbade själv i kassan och vet faktiskt inte varför det var så, jag bara fann mig i det.
Kunder blev dock sjukt irriterade när som fick vänta länge.
Också när dom frågade om hjälp när man stod där och gjorde ingenting men kunde inte hjälpa för man fick aldrig lämna kassaområdet
Vet inte hur det funkar där, har aldrig handlat på Zara. Men jag jobbar också i butik och vi får slumpmässigt upp att en kollega (chef i första hand) ska ”kontrollera” returen. Det är ju helt enkelt för att undvika bedrägeri. Så jag inte står och gör returer till mig eller mina anhöriga, som bara får pengar men inte lämnar tillbaka några varor.
Jag har också jobbat på zara (15 år sen, men allt är helt klart likadant) och managern kontrollerade artikelnummer på kvittot och tagen och att plagget var fräscht. Jag i kassan gjorde själva returen. Så kändes verkligen bara som en hierarkisk grej att de skulle kontrollera det. Man kände sig som ett barn brevid kunden.. har jobbat på H&M och där gjorde man alltid returen själv och sen skrev överordnad på kvittot efteråt och kontrollerade, inget konstigt, men det gjordes ju inte framför kunden.
Känner igen mig i det som skrivs men mest att det var så sjukt hierarkiskt! Vi säljare hade uniform men managers egna kläder. Vi var överlägset flest säljare i butiken men hade ändå mindre omklädningsrum än managers, trots att vi då faktiskt bytte om pga uniformen. När cheferna kom på besök ignorerade de säljarna och pratade bara med managers.. kan fortsätta i evigheter haha!
Vilken butik jobbade du i? ?
Och att man var tvungen att ha de skor som de köpte in som inte var ett dugg ergonomiska.
Platta ballerinaskor på stengolv..
Varför jobba på zara för?
Hade du dålig lön, hade ni kollektivavtal? Känner en som jobbat på In & Finn, usla löner och bara unga tjejer såklart.
Varför jobbar personer som bara pratar med en på engelska? Konstigt att de inte ska ens försöka på svenska.
Varför skulle de? Svenska är ett pyttelitet språk i världen och alla svenskar kan redan engelska. Samma sker på många håll i världen men där kämpar man för sitt språk och sin kultur. Det gör inte svenskar.
Hur tror ni det går för FD? Skapade drama med flit idag eller vad pågick där? Hoppas innerligt att det går vägen!
Hon är uppenbart galen och om det går vägen så kommer det vara jobbig tid framöver för henne. Sen hoppas man att det ska gå vägen såklart
Man mår tyvärr inte psykiskt bra över att vara u den situationen hon är i. Och ja det kommer vara jobbigt för henne länge men de finns ju tyvärr inget annat val
Inget annat val? Hon kan välja att ta tag i sin psykiska ohälsa. Det borde vara högst upp på prioriteringslistan.
Självklart. Det hoppas jag med att hon gör. Men även om du ”tar tag” i det så har hon gått igenom för mycket negativt som har med graviditet att göra för att det inte ska vara en jobbig tid för henne.
Jag har följt henne och HT efter det började skrivas mycket om den här. Dessa människor och deras liv. Nu är jag elak men de verkar inte göra något vettigt om dagarna, maten de ”lagar” är katastrof, umgås inte med andra (inte HT i alla fall), utnyttjad sjukvården på ett helt galet sätt. Jag tappar hakan varje dag över vad de lägger ut. Skulle skämta ögonen ur mig om jag postade om mina toalettvanor, att jag låg i sängen hela dagen mm.
Också tittat in på deras profiler lite sporadiskt. Är nästan mållös över att svenskarnas skattepengar går/gått till dessa människor:)))
Vilka skattepengar?
För IVF antar jag.
IVF, hcgprover, vårdbesök
Vården går på knäna. Det går 7bte att få hjälp för vanliga åkommor men denna galenskapen finns det skattepengar till?
Vem är HT?
Hatar dessa initialer…
Hanna Theorin, och FD är FanniDays
Hanna T. Men det är lika bra att du inte vet. Jag vet inte varför jag lägger så mycket tid på några småländska, fullständigt från vettet ”influenser” som endast bryr sig om att avla barn, vila, titta på barnprogram och äta halvfabrikat,
tycker dom verkar ha så mysigt. saknar min lilla familj… ensam med 2 tonårsbarn, ensam ensam ensam
Tycker det är tragiskt, både med HT men även Carro. Så fort de fick varsitt levande barn så kastade de sina änglabarn åt sidan, de som de grinade om på sina Instagrams om att de saknade så mycket. Nu verkar de inte vara värda ett skit.
Mår illa.
Herregud, skulle man kunna ta fram statistik från den här bloggen över ”Vanligaste frågan” så måste ju ”Vem är HT??” toppa.
Varje. Jäkla. Gång.
Allt hennes content känns så sjukt uträknat för likes och hjärtan, clickbaitar som ej dåre, svårt att känna nån empati där… sen har man ju ett ansvar över sitt mående om man vill bli förälder men den poletten verkar inte ha trillat ner.
Hon tror att ett barn ska lösa alla hennes problem. En ganska stor last att lägga på ett litet barn…
Barn gör ju alla problem man hade tidigare större. Sömnbrist, skrik och att ens egna behov kommer i andrahand gör ju sällan psykisk instabilitet bättre..
Hon kan ju testa med katt först. Funkar inte det så har hon svaret.
Roligt att hon redan fått cravings ?
Fast, det hade jag också redan vid den tiden när jag hade plussat (i vecka 5/6) då vart jag helt besatt av mjölk, drack säkert 2L om dagen fram till vecka 10 typ.
Jag dricker aldrig mjölk annat än i mitt kaffe annars, för tycker mjölk är så himla äckligt.
Vad gjorde hon för drama?
Vad gör hon inte för drama… lägger upp stories att något fruktansvärt har hänt och att man kan likea och lämna kommentarer om man vill veta fortsättningen. Senast var det att hon inte kunde läsa sina provsvar på 1177 och fick ringa sköterskan. Ridå.
Jag hoppas det går bra för henne och att det blir en fullgången graviditet och ett friskt barn. Men allt i hennes beteende som rör graviditeten är inte friskt någonstans. Hon kommer stressa ihjäl sig om hon håller på sådär. Spelar ingen roll hur många ultraljud hon försöker tjata sig till. Sina neurotiska problem måste hon ta itu med på andra sätt.
Förundras mest hur man kan spendera så mycket tid i sängen. Så otroligt deprimerande. Är inte hälsosamt att vara sängliggande på detta sätt. Varken fysiskt eller mentalt.
Hennes kommer förtvinas snart av allt sängliggande ?
*Hennes kropp skulle det stå
Vem är FD och vad har hon ställt till med för drama? ?
Bipolär Ivf- influencer som driver ett konto som är minst sagt speciellt. Svårt att återberätta.
Jag kan lägga till barnkalas med barn, ballonger, tårta, picnicfilt och annat pynt på kyrkogården där hon begravt sitt barn (var dock ett relativt tidigt missfall)
Njaaa, är väl ändå på gränsen mellan sent missfall och fosterdöd i det skedet?
Det var efter 22+nåt, dvs inte alls ett missfall utan fosterdöd. Sen har hon haft flera tidiga missfall också.
Missfall i vecka 22+3 är väl absolut inget tidigt missfal? Bara några dagar från att det är stor chans att barnet kan överleva utanför magen.
Nej 22+3 är verkligen inget ”tidigt missfall”.
Haha ursäkta? Tidigt missfall? Det är möjligt (men inte troligt) för ett foster i vecka 22+ att överleva. Räknas som ett dödfött barn. Väldigt sent missfall om man ska kalla det för missfall.
Missfall efter vecka 12+0 brukar klassas som sena missfall..
Jag tycker så synd om henne. Det är ju helt galet att hetsa till sig så mycket prover och samtal med vården, någon måtta får det vara. Speciellt när det nog inte ens lindrar hennes oro så mycket… Nu har de ju redan fått tid för tidigt ultraljud, de flesta av oss andra har ju fått vänta bra mycket längre på ultraljud. Jag har också lite svårt att förstå grejen med att sluta jobba bara för att man ska försöka bli gravid. Visst att hon och HT har sina sociala medier, men det är knappast så himla mycket och de gjorde det ju vid sidan om vanliga jobb tidigare.
Jag håller på att bli tokig! Jag har alla graviditetssymptom som finns men trots det får jag bara negativa test. Lukter är horribla, jag kräks på morgonen, huvudvärk, humörsvängningar, extrem trötthet, sjuka bröst, täppt näsa och things being different down under. Så har det varit i nästan 2 veckor. Jag har tagit otaliga tester men alla visar negativt?! Enligt min app är jag på dag 35, så man tycker ju att det borde synas i så fall.
Är det någon annan här som upplevt liknande? Var det en graviditet eller något annat? Känns knäppt att krama toaletten varje morgon och intala sig själv att det bara är inbillning ?
Oj, det låter jättejobbigt! Hoppas du får ordning på det och får reda på orsaken.
Har inte upplever något liknande
Graviditetstest kan också tas som blodprov.
Jag antar att jag får ringa vårdcentralen ifall det inte förändras under nästa vecka. Förstår bara inte hur så många test kan visa negativt. Och om man har så här pass mycket symptom, borde inte då HCG nivåerna ha stigit?
Varför har alla så bråttom att veta huruvida man är gravid eller ej?
Hon kanske inte vill vara det?
Bråttom? T.ex utebliven mens, då vill man ju veta varför det är så, tycker verkligen inte att det är till att ha bråttom.
Är väl ändå rätt vanligt att någon cykel per år är lite längre pga utebliven ägglossning eller så.
Men mår man som ts gör är det definitivt INTE konstigt att man ens funderar över det.
Känns ju ändå som att man gärna vill veta varför man kräks varje morgon ifall det inte är en graviditet. Annars behöver man ju gå och kolla upp det tänker jag ? då skulle det ju vara bra att veta om man borde boka läkartid eller till BVC
Läs på om skengraviditet, https://www.babyhjalp.se/bli-gravid/skengravid/
Stress påverkar jättemycket!
Känslighet för dofter kan komma och gå, mitt blev så mycket värre efter att jag var gravid. Har alltid varit doftkänslig och det förstärktes efter att jag varit gravid.
Haft covid nyligen? Min mens var ordentligt försenad när jag hade haft covid för 2 år sedan. Alltså inte sen ägglossning utan faktisk försenad mens, typ 2 veckor sen. Tog minst 10 gravtest och alla var negativa.
När jag försökte skaffa barn kände jag mig så sinnessjukt gravid alltså. Hade symptom som jag aldrig haft förr. Kroppen blev helt tokig, fick spottings och fan och hens moster.
När jag blev gravid fick jag enbart sjukt ont i ländryggen. Var bombsäker på att det inte hade blivit nåt och bam – gravid.
Om du har graviditetssymptom så är dina hormoner så pass höga att dom borde synas på gravtest. Får du negativa så är du dessvärre med största sannolikhet inte gravid tyvärr.
Jag skulle höra av mig till kvinnohälsan ❤️
Inbillning/önsketänkande
/drömmande
Jag vet att det inte är fint att vara bitter och ogynnsam..
Ser influencers som reser till värmen just nu. Ex TanbyKlara med sin lilla bebis och svärmor som barnvakt.
Men sen tänker jag efter, svärmor verkar ju inte ha något jobb isf? Det är ju faktiskt riktigt tragiskt. Arbetslös!
Och sen ska vi inte gå in på riskerna med att resa med så små barn och risken ffa för mässling.
( ja barnet har säkert fått MPR vaccin vid 6 mån) men säkerheten och skydd mot smitta hos så små barn är inte tillräckligt beprövad för att säkert veta!
Hej och hå! Trevlig kväll 🙂
*missunnsam ( inte ogynnsam, lite trött ?)
De har rest tidigare
Varför måste hon ha gett MPR vid 6 månader? Hon kanske gjorde det ett par veckor före resan och bebisen är väl 8 månader nu.
MPR vaccinet får man när man är lite äldre. Från folkhölsomyndighetens hemsida:
Två doser erbjuds: en vid 18 månaders ålder och en dos i årskurs 1 eller 2. Den första dosen kan ges från 12 månaders ålder inom vaccinationsprogrammet.
Man får ge den från 6 månader om man ska resa och ju äldre barnet är desto högre effekt. Ger man närmre 8 månader ska det ge god effekt men man behöver ge en gång till sen efter 1,5 år. Grejen är bara att om man ger före 12 månader (så att man måste ge 2 st) så är de inte gratis.
Ah okej. Den infon fick inte jag när jag berättade om våra resor. Nu ändrades resan tillslut så barnet kunde ta sprutan vid 13-14 månader istället.
Däremot vaccinet man tar innan kan tidigareläggas med pga resor
Ja det kanske ändras till och från, eller att olika BVC ger olika info. Vi har i alla fall gett våra vid 7 resp 10 månader.
Jag har gett båda mina vid 6 månader. Vi har släkt utomlands.
Vilken tråkig kommentar. Varför börjar du spekulera i vad hennes mamma gör om dagarna och börjar kalla henne tragisk ?
Vad spelar det för roll om hon är arbetslös? Om jag var det skulle jag absolut inte tackat nej till en gratis månad i Thailand.
Är hon inte arbetslös så har vi ingen aning vad hon arbetar med och vilka förmåner hon har genom sin tjänst, hon kanske har ett arbete där hon kan arbeta på distans alt vara ledig en längre period (tjänstledig för barnvakt? ?), semester dagar etc.
Dom har det säkert underbart! Vilken lyx att resa med en barnvakt. ?☀️
Kan ju vara så att svärmor tar ut föräldradagar då Klara och Jhon jobbar med sociala medier på resan… det är ett sätt att hon kan följa med utan att förlora ekonomiskt på det en längre tid
Eller semester eller tjänstledigt 🙂 vi har ingen aning
Du vet om att det finns många som får mer än 5 veckor semester va? Jag har exempelvis 6 veckor ?
Tror dock TS syftar på att svärmor är med på flera resor sen Ivy föddes. Så hennes vanliga veckor borde vara slut..
Är det bara jag eller var dagens Bäst i test riktigt roligt?
Åh kul! Jag ska titta strax med sambon ?
Älskar Bäst i test! ?
Sunt förnuft – allt som krävs..!
Ja det var äntligen lite annorlunda vilket va roligt
Det är alltid roligt!
Tycker brittiska taskmaster är roligare ?
Jag har gillat den norska versionen bäst! Såg nu även att den danska finns på tv4, så den kommer jag se!
Nån säsong som är roligare än andra av taskmaster? Bara kollat enstaka avsnitt och har inte fastnat för de
I den svenska versionen har dom ibland med en islänning som dom ska kommunicera med om olika saker. I den brittiska en swede istället, går att söka på just som testen på youtube. Jag tycker det är kul när man förstår båda sidor, hur galet det blir!
Hahaha ja men den varianten av testerna har jag sett! Väldigt kul när man förstår ?
Säsong 7!
Och jag har inte tyckt de brittiska gjort en enda rolig grej när jag tittat haha. Så olika det kan vara ?
För mig är det mer roligt när man vet vilka personer det är (eller jag tror det iaf haha) Kollat på andra länders program och ibland känner man bara huuuuue trög är du. Men sitter samtidigt och skrattar när Johanna var med och va så trög på vissa tester ?
Alla som försöker dra ner på konsumtionen i år eller över huvud taget. Gör ni skillnad på olika sorters köp? Typ schampo vs kläder. Kläder vs möbler. Fritidsaktiviteter? Hur tänker ni, känner att jag behöver lite input för hur man ska tänka.
Skiljer på behöver och vill ha.
Men vad räknar du som behöver då? Behöver man schampo, och vilket schampo behöver man? Behöver man en taklampa i vardagsrummet? Behöver man hörlurar till telefonen? Var går gränsen för dig?
Ja saker som har en funktion behöver man. Du behöver inte ha en porslinssak men ljuset i rummet är ju viktigt.
Exakt, bra svar. Brukar fråga mig själv: ”Behöver jag verkligen det här?” varje gång shoppingsuget kommer. Oftast blir svaret nej och då låter jag bli.
Nej alltså, schampo etc behöver man? Fritidsaktiviteter och utrustning behöver man (beroende på vilken aktivitet). Jag idrottar och skulle ALDRIG köpa begagnad utrustning. Jag behöver något som har anpassats efter mig. Mina slitningar etc.
Men förut var jag sån som ”inte hade något att ha på mig” och köpte nya kläder inför varje tillställning. Det har jag dragit ner på och har nu istället några plagg endast avsedda för utgång, middagar etc (anledningen till varför man känner att man inte har något att ha på sig har jag läst är för att man använder samma kläder i vardagen, om det nu stämmer) och känner inte samma stress över kläder längre.
Men hygiengrejer mm behöver jag ju. Och jag köper hårprodukter som är dryga och räcker länge och jag använder upp mina produkter i badrumsskåpet innan jag köper nytt. Sen, om min foundation är halvfull t.ex, och jag ser att min favorit är på kampanj, då köper jag, men jag köper ju inte upp så jag har ett enda stort konsumtionshetslager.
Ja, schampoo behövs ju? Eller hur menar du? Köper förbrukningsvaror som vanligt enligt behov men kläder/möbler endast second hand. Fritidsaktiviteter som vanligt, det ser jag inte som konsumtion på samma sätt.
Jag tycker det känns så konstigt att säga att man drar ner på konsumtion men köpa förbrukningsvaror som vanligt. Det slutar ju inte vara konsumtion bara för att det tar slut.
Jag är väl egentligen ingen storkonsument så kanske därför detta inte känns så självklart för mig. Men många verkar så himla duktiga och köper ingenting så jag undrar lite var folk i allmänhet ”drar gränsen”
Jag är heller ingen storkonsument och har aldrig varit. Tror tvärt emot du att det är därför det är så självklart för mig att något som basalt som schampo är en no-brainer.
Fast då har man ju dragit ner? Det betyder ju inte konsumera alls.
*det betyder inte att man inte ska konsumera alls…menade jag såklart.
Men snälla, jag måste väl få tvätta håret, borsta tänderna och smörja in mig med lotion som vanligt? ? eller vad är alternativet? Självklart kan ingen upphöra med all konsumtion. Det handlar att göra det man kan.
Du får ju självklart göra precis som du vill. Jag tänker mer i allmänhet, vad som räknas som att dra ner. Kan jag säga att jag har dragit ner fast jag köper schampo för 150kr flaskan, eller beror det helt på hur mycket jag konsumerat innan?
Alltså menar du ur ett ekonomiskt perspektiv eller ur ett hållbarhetsperspektiv? Så fort du konsumerar mindre så har du väl dragit ner? Oavsett syfte
Tänker på äldre som får dålig mat på boenden. Det är för jäkligt. Sverige kan vara elaka mot sina medborgare.
Skulle folk sluta konsumera så skulle.många bli arbetslös det gynnar ingen.
Dra ner betyder väl just ”mindre än innan”. Så det är väl olika för alla. Det kan ju vara något så ”enkelt” som att man slutat köpa en latte ute varje dag.
Ersätter saker som går sönder (förutom kläder jag sedan tidigare har för mycket av). Köper hygienprodukter och smink när det tar slut. Dragit ner på frisörbesök.
Ja jag nöjesköper inte kläder och skönhetsgrejer för det är sånt jag brukade shoppa för att pigga upp mig. Men behöver jag nya träningsskor för att de gamla är slitna så köper jag. Kategoriserar alltså inte själva prylarna utan känslorna kopplat till shoppingen kan man väl beskriva det som.
Tack, det kanske är så man får tänka. Vet inte om jag kommer kunna vara helt ärlig mot mig själv. Behöver man en vit tshirt när ens förra blivit grå och sliten eller kan man bara ta en annan färg haha. Börjar känna att jag övertänker det här men jag har en önskan om att dra ner både av ekonomiska och hållbarhetsskäl men vet inte riktigt var jag ska börja.
På Tradera eller i Facebook-grupper finns garanterat allt du letar efter och då både billigare och mer hållbart, om det kan vara en medelväg när det är något du behöver.
Börja med att sälja av sånt du inte använder, vill ha etc. På så sätt lärde jag mig att tänka mer på vad för kläder jag köper iaf.
Och ja. Har din vita T-shirt blivit grå, gul i armarna eller så, då är det ju dags att köpa en ny. Även om man inte ska shoppa mer/så mycket så kommer man inte ifrån att göra det. Köp av bättre kvalitet så håller de längre oftast, och tappar inte färg som billiga gör. Dyrt för tillfället, men du vinner på det i längden.
Fast missfärgningar tar man ju bort. Man slänger väl inte en T-shirt för det? Finns fläckborttafbibt, klorin, ättika och vita tvöttark som färgar om T-shirten. Snacka om att slösa på resurser!
Inte alltid det går. Snacka om att dra egna slutsatser.?♀️
Ja det är ofta gråzoner. Men hellre bara sätta igång och börja dra ned på shoppingen och göra sitt bästa än att fastna i att inte lyckas sätta tydliga regler och aldrig komma till skott. Bra riktmärke är att om det känns kul med tanken på att klicka hem nåt så är det ”fel”, medan om man skjuter upp ett tråkköp så är det ett okej köp ?
Nöjesköper inte kläder och skönhetsgrejer för det är sånt jag brukade shoppa för att pigga upp mig. Men behöver jag nya träningsskor för att de gamla är slitna så köper jag. Kategoriserar alltså inte själva prylarna utan känslorna kopplat till shoppingen kan man väl beskriva det som.
Mat och upplevelser och presenter alltid ok. Försöker tänka efter minst 2 veckor innan ja köper något som ”ja verkligen behöver”. Man kan tex bestämma ett datum, att man bara får köpa något den 25 varje månad och tänka efter tills dess. Jag skriver upp alla köp på ett papper och tävlar med mig själv att minska konsumtionen.
Vilka lösögonfransar tycker du är bra?. Har provat depend och är nöjd. Men du kanske har tips på något annat märke.
Ardell alla dagar i veckan! Upplever depend som ganska hårda i fransraden? Tycker Ardell har mjukare och lättare att sätta fast!
Åh det låter bra. Ska köpa och testa. ?
Haha kul att detta kom upp precis efter föregående fråga. Kontraster….
Hur stänger man av uppljusningseffekten som iPhone (13) gör på bilder?! Jag tar en bild, öppnar den och den har bra ljus och 1 sekund senare så ändrar telefonen ljuset så att den blir jätte ljus och ändrad ton. Jag har googlat och sökt i varenda vrå, hittar ingenting!! ?? Går det inte att stänga av?
Det går inte att ändra tyvärr…
Går inte att stänga av, totalt värdelöst
Fota i råformat istället. Googla om din modell kan det, kanske bara är pro.
Kolla om True tone är påslagen, där visning & ljusstyrkan där inställningar är, den reglerar ljuset på telefonen beroende på hur omgivningen i rummet är.
Om jag förstod din fråga rätt?
Hur många gånger har ni ring 112 och varför? ???
En gång när det brann i en förrådsbyggnad utanför grannhuset.
Det brann ner men ingen människa kom till skada ??
En gång när min lillasyster slutade andas, en gång när min mamma fick en allvarlig astma attack och en gång när min dotter hade krupp och astma attack på samma gång. Familjen andningsproblem här tydligen. Hoppas på att slippa ringa 112 kommande år! ??
2 ggr.
En gång i jobbet som uska när en brukare hade brutit lårbenet.
En gång när en man jag mötte i en park hade en misstänkt hjärtattack
Jag har ringt två gånger. En gång pga brand i grannhus och en gång pga suicidförsök på järnväg.
Otrolig puls både gångerna i väntan på svar.
En gång för många år sedan pga en pågående misshandel som jag blev vittne till.
Vid gallstenssmärtor
Vid njurstensmärtor visste ej vad det var för smärtor.
Skulle behövt ringa Vid 3 olika krampanfall men kunde ej röra mej. Varje anfall tog ca 45 minuter. Kunde bara ligga stilla på golvet.
Åkte sedan in akut med taxi Vid annat tillfälle och hade tumör. Därför kramper.
Många gånger, arbetar som USKA inom hemtjänsten. Kan vara allt från misstänkt benbrott, blödningar vid större sårskada, misstänkt stroke, fallolycka där vårdtagare slagit i huvudet etc.
En gång när jag hittade min mormor som hade ramlat och slagit i huvudet i en kant. Blodbad…
En annan gång så föll en kvinna ihop i en matbutik. Personal och övriga vuxna (jag va cirka 20 år, de andra mycket äldre) blev helt förstelnade och gjorde ingenting. Jag och min syster agerade..
Fy, hur gick det för mormor?
Och vet du hur det gick för kvinnan i affären?
Det gick bra för mormor, mindre hjärnskakning. Helt sjukt hur mycket det kan blöda från bakhuvudet. Hon hade svårt att röra sig så gick med rullator i sitt hem och snubblade, slog i huvudet i en bordskant (det här va länge sen, nu är hon dessvärre död). Har alltid haft en väldigt nära relation med mormor och vid olyckan blev jag chockad. Blev nästan hon som lugnade mig efter jag hade ringt ??
Angående kvinnan så vet jag ingenting ? hon åkte med i ambulansen och hade då vaknat till iaf
Är väldigt glad över mina HLR-kunskaper.
Fyra gånger. Tre vid sjukdomsfall i jobbet (var uska inom hemtjänst). Fjärde gången när jag hittade min pappa när han hade skjutit sig (Ja han var död).
Sen ringt flera gånger till för jourhavande präst, men det räknar jag inte.
Men usch vad hemskt att hitta sin pappa 🙁 kram!
❤️
En gång för egen del, en gång för en okänd som låg ute däckad, en gång för en person som gick runt ute mitt i vintern utan skor och vinterkläder.
En granne ringde för min skull en gång när jag ramlade ihop utanför porten och en gång ringdes det när jag svimmade hos frisören.
Fint att du inte gjorde en ”margaux ”
Två gånger, en gång när jag såg en markbrand och en gång när en person blev skjuten utanför mig ?
Två gånger till mannen då han legat avsvimmad av oförklarliga smärtor i buken.
Två gånger till våran bebis 3 veckor och 3 månader pga krampanfall, andnöd.
En gång då en yngre kille satt ledsen på tågspåret och inte ville flytta på sig.. total panik!! Dom hann stoppa all trafik tack gode gud.
Och nån gång inom jobbet på hemtjänsten.
Ryser, tänk att du var på rätt plats vid rätt tillfälle.
Hoppas han fick bra hjälp!
Det var verkligen hemskt. Jag vågade ju inte kliva på spåret själv samtidigt som man bara ville springa och knuffa bort honom. Det här va efter en krogrunda och jag hade sett honom inne på en av krogarna tsm med ett annat gäng. När jag skulle hem så stod jag på torget (ca 150m från bommarna) och väntade på taxi när jag hör någon i ett annat sällskap säga till varandra ” det sitter någon på spåret ” jag skrek direkt till och frågade om någon larmat nä såklart inte.. Sprang allt jag kunde bort dit samtidigt som jag larmade 112 i full panik. Försökte prata med killen och få han att kliva av men han ville inte såklart. På 4 minuter va det fullt med polisbilar som kom från olika håll och sos hade larmat om stop i tågtrafiken. Poliserna klev ut på spåret och drog undan honom och omhändertog han. Jag hoppas att den killen mår bättre idag, och att han fick hjälp i tid.
Så jäkla bra att du reagerade ❤️
Ganska många ggr, jobbar med järnvägstrafik. Men även privat flera ggr vid olyckor och något tillfälle när jag hittat personer som legat ute och inte varit kontaktbara. Det känns väldigt tryggt att ringa 112.
1: var ute på promenad med hunden och såg hur en man på andra sidan gatan gick in genom en port och stupade in, där blev han liggandes mitt i dörröppningen. Så korsade vägen och gick dit, då det inte såg ut att stå rätt till. Han var dyngrak och piggnade till när ambulanspersonalen kom.
2: såg en kvinna få ett kraftigt epilepsianfall, hon ramlade och slog i huvudet och var okontaktbar. Hon klarade sig också fint.
3 & 4: båda gånger var när min son fick feberkramp och blev medvetslös. Fruktansvärda ögonblick men ofarligt.
En gång, när en vän skickade ett avskedsbrev (digitalt) till mig. Såg det som tur var direkt när hon skickade det så att jag kunde ringa 112 innan jag ens läst klart det.
Var en överdos, men hon klarade sig som tur var.
1 gång pga brand i grannhuset
Två gånger. En gång när jag hade synbortfall och trodde att jag fått en stroke (har haft blodpropp tidigare). Och en gång när min mormor ringde mitt i natten och hade bröstsmärtor (lång historik av hjärt- och kärlsjukdom och ville inte ringa själv för hon tyckte hon var för dålig på svenska).
När en bomb exploderade i en byggnad utanför min lägenhet för några år sedan.
När jag blev rånad på vägen hem en natt (kanske borde ringt det andra mindre akuta numret men var i chock då)
När ett ex blev grovt misshandlad av två män på stan
Fy va traumatiska grejer <3
Klart som sjutton du skulle ringt 112 när du blev rånad. 🙂 annars kan dem koppla dig (menar inte att man ska ringa dit istället i andra fall men de fattar ju att du är i chock vilket bara det kräver att du får hjälp)
Jag och min kompis var fulla mitt i Stockholm en kväll. Vi såg en kvinna som försökte bryta sig in i ett vårdhem/sjukhus eller vad det nu var. Vi var både unga och fulla så det bästa beslutet hade nog inte varit att ringa just 112, men vi gjorde det då eftersom vi trodde det var mer allvarligt än var det var. Kvinnan som försökte bryta sig in stod och försökte fippla upp dörren, kanske skulle hon stjäla medicin eller något, hon såg rätt så påverkad ut..
Jag har ringt en gång, det var när ett av barnen hade kombinerad öron- och lunginflammation. Barnet fick feberkramp och eftersom vi inte varit med om det tidigare blev vi livrädda och oroliga så då ringde vi 112.
En gång när det luktade gas i hela huset, kom fram att det var gasläcka i både trappuppgång A och B ? så inte i onödan av en 8 åring som mig! ? Än idag super luktsinne!
Minns ej riktigt.. men en gång när jag själv krossat en kota i ryggen, två gånger när min dotter feberkrampade, en gång när ett av mina barn slutade andas, en gång när jag ramlat på cykeln och svimmat. Kanske har ringt fler gånger, minns inte riktigt. Sen har jag åkt ambulans flera flera gånger.
När kollegan kollapsade, :s hen hade som tur var bara svimmat men blev livrädd .
En gång när en närstående självmordshotade, en gång när en kille hade pistol på parkeringen utanför vår lägenhet och en gång när en förvirrad dam promenerade på en stor väg.
Många gånger.
När en person låg och krampade på torget, alla gick förbi för det var en person som ofta satt och drack öl på parkbänken. Sjuka människor..
Vid ett slagsmål och en stackare slogs medvetslös. Men där reagerade fler människor som gick förbi.
2 till mig själv eller nej 3 gång. Inlagd samtliga gånger.
Till min pappa när han fick en hjärtinfarkt.
Glömde en.
En vän ringde mitt i natten och sa hejdå, hade tagit mängder av piller ihop med alkohol. Fick ringa 112 och få dit polis, ambulans och låssmed samtidigt som jag försökte ha min vän kvar i telefon, på den tiden när man även hade ett fast nr. Fruktansvärt minne som fortfarande gör ont att tänka på, hon lever fortfarande som tur är.
Men fy vad hemskt ? vilken fin vän du är!
Är Ida Sjöstedt kläder små i storlek? Funderar på att köpa en klänning från henne med är en småfet trött småbarnsmorsa så inte pinnsmal??
Tycker inte det, en 42 är typ som en 42. Men att det däremot klassas som XL är ju ett skämt, för den är inte som en XL.
Tack! Såg en jättefin klänning jag tänkte man kunde ha på min mans examen, men de är ju rätt dyra och tänker man vill kunna ha den på bröllop och dylik sen.
Är det nån som gjort en gastric bypass (eller liknande)? Ska på informationsmöte om ett tag och känner mer och mer att det nog är nåt jag vill göra.
Men jag är lite rädd. Inte för operationen i sig, utan livet efter. Det blir ju en livsförändrande handling. Tänk om jag inte lyckas med mat och annat, hela livet?
Har du kollat alternativet gastric baloon? Ingen operation utan man får en ballong i magsäcken genom ett gastroskop, pratas inte så mycket om det, men känns mycket lindrigare än operation.
Nej, det fanns nåt medicinskt alternativ utöver operationen. Pga kötiden så har jag inte kollat nåt än, men nu börjar det ju närma sig. Tack för ditt tips, ska absolut kolla upp det!
Tillhör du västra Götaland så finns ett kryphål för att runda deras kötid som just nu ligger på ca 2 år
Gör inte det! Finns massor av risker och i många avseende farligare. Tror till och med kalla fakta gjorde ett program.
Gjorde en sleeve i juli. Har gått ner 25 kilo och kroppen mår så bra. Inte längre huvudvärk och känner mig pigg och lätt. Lever precis som vanligt och äter precis som vanligt med bara mindre portioner. Inga komplikationer alls eller dumpningar och glömmer faktiskt av att jag är opererad. Gör det bara! Jo kom på en sak, första tre veckorna var jag väldigt trött och sov säkert 15 timmar per dag men jag var ju sjukskriven så så det var ok. Det är det enda som påverkat mig. Ingenting efter op eller liknande alls.
Är det genom landstinget? Vad behövdes för att få det? Har en väninna som vill göra men inte vågat eller vet hur hon ska ”börja” söka hjälpen.
Via vårdcentralen
Jag fick via en kvinnoklinik då jag försökt bli gravid i många år och väger för mycket för att få hjälp från vården. Dom undersökte mig i annat ärende och läkaren tog då upp alternativet.
Men jag har också fått frågan från min vårdcentral för många år sen (tackade nej att ens skicka en remiss) så jag antar att man kan få därifrån!
Gastric sleeve! Bättre.
På vilket sätt, om du vill utveckla?
Har ej gjort men vårdat många med komplikationer. Att operera sig är ingen quick fix, det är en sjukt jobbig process och den är med dig hela livet. Be om all info du kan få om vad du kan vänta dig efteråt.
Detta är absolut ingen quick fix, jag har funderat på det i 6-7 år. Det är just ”hela livet”-delen som skrämmer mig. Ärligt talat hade jag önskat att man erbjöds terapi först eller under väntetiden. Om jag varit i denna situationen mer eller mindre hela mitt liv, varför skulle en operation hjälpa? Jag förstår ju att tanken är att man inte ska kunna äta för mycket, men man KAN ju göra det.
Väntetid till psykolog är ju 6+ månader för folk med självmordstankar. Men man kan ju gå i terapi privat.
Jo tack, jag har både gått privat men också köat med självmordstankar. Men jag har väntat ca 9 månader för att ens få inbjudan till informationsmöte så ett litet möte för att fastställa om det hade varit bättre att jobba psykiskt först eller gå direkt till operation känns inte omöjligt. Eller ett digitalt test med frågor som kan indikera vilket som är bäst.
Jag gjorde en gastric sleeve för 6 år sedan. Gick ner ca 30 kg från 110 till 78 (min bmi-gräns för 30 alltså fetma ligger vid 80kg så är fortfarande överviktig men har inte längre fetma).
Kan säga för egen del att det är det bästa jag gjort. Fått min livsglädje tillbaka, njuter av att röra på mig och att jag inte längre skäms för min kropp.
Det går absolut att gå upp igen, märkte det i början av pandemin med mycket hemmasittande och tristess-ätande. Även om man äter små portioner går det att få i dig för mycket om man äter för ofta och fel mat. Så det måste till att man har koll men det är mycket lättare nu. Det är som att jag fått ett verktyg, en stadig vandringsstav på vägen (lökig liknelse sorry)
Bypass hade jag nog inte gjort pga hört för många biverkningar.
Sleeve är inte reversibelt men jag tycker den verkar snällare mot kroppen.
Jag behöver gå ner ca 40kg för att komma ner till 30/överviktig, och cirka 15kg ytterligare till 25/normalviktig.
Ja det är ju både fysiskt och psykiskt som övervikten påverkar. Gick ner ganska mycket för några år sen och det var en sån lättnad att kunna röra sig fritt! Och bara en sån grej att kunna gå in i en klädaffär och faktiskt ha alternativ.
Tack för inputen kring sleeve, ska kolla upp det alternativet också!
Jag har gjort en gastric bypass och det är det absolut bästa beslut jag tagit! Ville egentligen göra en sleeve, men min kirurg tyckte att jag skulle göra bypass och då fick det bli det. En grej jag var orolig för var att jag inte skulle kunna klunka vatten när jag är riktigt törstig, men det är inga problem (går såklart inte precis i början). Och så var jag orolig att jag inte skulle kunna äta frukt (hade hört att vissa inte kan det) men det är heller inga problem.
Får man fråga vad som gjorde att man rekommenderade operationen framför sleeve? Tänkte bara om det är nåt som skulle kunna röra mig också.
Men vad skönt, då låter det som du har en bättre erfarenhet av operationen! Jag har faktiskt inte kollat kring vad man kanske inte kan äta och så, för det har hela tiden känts så långt borta.
Det var pga att jag behövde gå ner så extremt mycket i vikt (vägde som mest 150kg till mina 169cm…). Behöver man inte gå ner riktigt lika mycket så är det nog vanligt att man gör en sleeve istället.
Nu idag kan jag äta allt, men i begränsade mängder. Är det något som innehåller mycket fett och socker (exempelvis creme brulee) så kan jag äta några teskedar max, annars dumpar jag (hjärtklappning och illamående). Godis kan jag också äta, men äter jag mer än några bitar så brukar jag få en sen dump (blir skakig, svettig och måste äta för att få upp blodsockret). Väldigt bra verktyg för att kontrollera sitt intag!
Går det inte att få detta nya läkemedel istället? Verkar läskig med operation.
Jag tror man får information om det också på mötet jag ska på. Vet bara att läkaren som remitterade mig till operationen också skickade till min vårdcentral att vi skulle prova nån medicin för att få igång viktnedgången.
När jag sen läste på om dom tabletterna står det att symptomen är precis som att man är gravid. Eftersom största anledningen att jag vill göra detta är önskan om att bli gravid efter flera års försök så finns det ingen möjlighet att ta såna tabletter för jag hade gått sönder psykiskt.
Jag har gjort en sleeve, gick ner 50 kg och fick ett helt nytt liv.
Är gravid nu och känner mig lika stor som innan, även fast jag bara gått upp 10kg.
Kan inte alls förstår hur jag orkade bära runt på 50kg övervikt.
Jag fick tillbaka en stor del av mitt liv, framförallt att känna att man kan röra sig helt obehindrat. Kunde börja på aktiviteter jag tyckte om och mår betydligt bättre psykiskt än jag gjorde innan.
Kan äta allt i små mängder och har inte haft något problem förutom att jag haft ont i magen en gång.
Något jag hört en del andra som gjort operationen är alkohol. Jag är själv nykter sen flera år tillbaka innan jag gjorde operationen så jag vet inte alls om de, men viktigt är att verkligen vara medveten om att du kommer behöva lära känna din kropp och vad du kan och inte kan äta och dricka.
Det tar tid och låt det göra det!
I mitt fall så lever jag mitt liv likadant som jag gjorde tidigare fast jag mår bättre och äter bättre. Så från mitt perspektiv så är det verkligen värt att göra!
Tack för input! Utifrån tråden här så låter ju sleeve som ett bättre alternativ så ska läsa på om det också!
Nej det är helt sjukt, ibland står jag och håller i ett mjölkpaket tex och hur tungt det känns men är en så liten, liten del av min övervikt. Nu finns det massa fler orsaker att jag sitter här än lathet, men fy så hemskt man är mot sin kropp!
Ja det är ju just den biten som skrämmer mig, kommer jag klara av det som krävs efteråt (trots att jag egentligen inte vet exakt vad det är)?
Fint att höra att det gått så bra för dig, och grattis till graviditeten!
Jag gjorde en för 11 år sen.
Gick ner 70% av min övervikt, så var ändå överviktig men inte fet-fet liksom.
Mycket positivt och en del negativt.
Dumpar fortfarande av att äta för fort/fett/socker/för mycket. Men en del grejer klarar jag fint ena dagen och andra dagen dumpar jag i 2-3 timmar. Verkligen obehaglig känsla, mår illa, somnar, känns som magsjuka, gör ont osv.
Men man vänjer sig vid allt efter ett tag, att äta mindre portioner tex. I början hade jag alltid nåt mellis med mig osv.
Skönt att inte kunna äta för stora mängder. Men problematiken kvarstår, hade ätstörning innan (blev bara lycklig av att äta typ) och den försvinner inte av sig själv, utan har säkert en ätstörning fortfarande men är normalviktig (väger 62 kg idag, efter en hård kamp med träning och kost i 12 månader) och känner o vet att jag aldrig kommer bli tjock igen. Aldrig nånsin. Så ovärt.
Kan äta större portioner idag, men ändå inte normala.
Tex kan äta en hel cheeseburgare från Mcd som Max, äter jag pommes till dumpar jag.
Men tar jag bort ena brödet från burgaren kan jag äta 7-8 pommes också.
Äter jag tex grillad kyckling kan jag äta en halv grillad kyckling utan nåt annat till.
Kan äta 2 knäckemackor med lite smör och kalkon men inget annat till.
Jag har tre bekanta som gjort det. Ingen av dom fick hjälp av dietist eller psykolog, vilket dom hade behövt. Två har gått upp alla kilon igen för det tog inte lång tid innan dom åt som vanligt igen.
Två av dom har också blivit alkoholister, en av dom som gick upp igen och den som hållt vikten stabil.
Läste på lite om ingreppet innan en av dom skulle göra den och har för mig att man har större risk att hamna i andra beroenden när man inte kan äta på samma sätt som innan. Dock osäker på var jag kan läst det så kolla gärna upp det själv.
Jag tog själv en annan väg och sökte hjälp på ätstörningsmottagningen, jag hetsåt dock. Men det har varit väldigt hjälpsamt och förutom hjälp med vad jag kan äta för att må bra så har jag även fått hjälp med det psykiska. Rekomenderar att skriva en egenremiss dit.
Nej det är det jag tycker är märkligt, att man inte får den hjälpen INNAN ens. Så kanske man inte behövt operationen alls. Men efter borde man ju definitivt få hjälp av någon iallafall!
För min del så dricker jag extremt sällan, och varken röker eller snusar men det är jättebra att veta om beroende! Ska självklart läsa om det också, för det finns ju även psykiska beteenden man kan lägga till sig med som är destruktiva och kan motsvara beroende och där ligger jag nog mer risigt till!
Det är en väg jag funderat på men aldrig kommit till. Men det kanske är ett steg bara att skicka egenremiss för att se hur lång väntetid dom i sin tur har.
Men väldigt starkt och bra av dig att du löste det den vägen! Det är så klart det absolut bästa att kunna göra det utan ingrepp, och att på så sätt få hjälp inför framtiden också!
Alltså varför anser så många att i ”kvinnan ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp” ska det ingå att själv bestämma om man vill föda på naturlig väg eller genom kejsarsnitt? Jag tycker att om man själv och barnet är friska, man inte haft en jättetraumatiskt förlossning innan och om det inte uppstår en nödsituation så borde vaginal förlossning vara det enda man får välja. Fullföljer du en graviditet vet du ju vad som väntar. Vill man inte föda vaginalt av andra anledningar tycker jag att man borde få betala operation och vård själv.
Kommer aldrig att kunna fatta varför man som fullt frisk förstföderska envisas med kejsarsnitt. Har man missat vad kroppen är kapabel till? Ja jag har fött barn vaginalt och blivit sydd. Återhämtningstid 2 dagaroch typ 3 alvedon, hade ju knappast hänt vid kejsarsnitt.
Jag födde vaginalt och sprack helt. Operationen efteråt tog 2 timmar, hade problem i många år efteråt. Gjorde sedan ett snitt och var återställd på typ 2 dagar.
Om förlossningsvården, eller kvinnovården generellt, kunde prioriteras åtminstone lite lite så skulle kanske fler kvinnor känna sig trygga med att föda vaginalt.
Precis detta!
Jag har aldrig varit gravid, men tänker att jag som förstföderska inte vill spricka. Det låter kanske aslöjligt men TÄNK om jag inte får epidural eller pudendusblockad (som jag läst gör skitont) och sen ha så jävla ont.
Förstår inte hur ni som fött vaginalt klarat av det för när jag har haft en hemorrojd, har jag haft så sjukt ont. Ett barn är förmodligen 100 ggr värre än en hemorrojd ?
Spricka,besvär med att hålla kisset inne, inte läcka, hemorrojder.. känns som att det finns så mycket besvär av att trycka ut en unge vaginalt?
Hann inte få epidural eller någon annan bedömning, tyckte inte det gjorde speciellt ont.
Samma här, eller ville inte ha någon bedövning för jag kände aldrig att det var nödvändigt. Enda problemet jag fick efteråt var en envis hemorrojd.
Jag fick inget annat än lustgas heller, hade aldrig speciellt ont men sprack ändå helt som sagt. Vad det beror på vet man inte ens, var fullt frisk och hade en bebis på 3 kilo. Har bara fått höra att det är sånt som händer.
Får jag fråga om du är vältränad? Och hur uppmanades dubatt krysta? Tyckte min barnmorska var helt off, och för min del var det nog tur att jag inte lyssnade på henne.
Nej det var faktiskt det sjukaste med att föda barn. Det är en enorm adrenalinkick och påfrestning i sex timmar. Sedan åt man den där mackan, och sen var liksom allt som vanligt.
Jävla god macka dock
Skönt för dig, för många är det ju verkligen inte som vanligt efteråt.
Fast hade du spruckit hade det varit en jobbig tid framöver.
Mitt kontrollbehov känner bara ”?”. Svårt att veta om det gör skitont och mentalt kunna förbereda sig. Har kollat på några förlossningsvideos på nätet och fick mest bara ångest. Antar att jag får boka psykologbesök den dagen jag blir gravid?
Åh nej, mod igen?why? Skrev ju inget elakt?
Jag sprack grad 3. Grattis till er andra? Tror ni alla har samma förlossning
Förlåt? Jag blev akutsnittad och kände mig helt återställd två dygn efteråt. Var uppe och gick efter fyra timmar. Visst ömmade stygnen lite och det var knepigt att ta sig ur sängen i början, men det var verkligen ingen stor grej. Du kan ju inte uttala dig sådär om du själv inte genomgått ett snitt ?
Men vad är återhämtningstiden för en levatorskada efter vaginal förlossning? Ja just det, man kan inte lagas så man blir ALDRIG återhämtad. Hmm.
Fast alla kroppar är ju inte kapabla? Många förlossningar slutar i akut eller omedelbart snitt p.g.a. stressad bebis, eller bebisen har fastnat m.m.
För att man vill ha ett kontrollerat förlopp. Man vet att det går snabbt, bebisen blir inte stressad i onödan, minskar risken för skador i underlivet som inte repareras på ett korrekt sätt. Man vet även att man får smärtlindring och tillräckligt med personal som har koll på förloppet. Inget av detta kan garanteras vid en vaginal förlossning, sjukt nog.
Så om man haft traumatiska upplevelser i form av våldtäkt som påverkar ens upplevelser av gynundersökningar osv på ett sätt som skulle göra förlossningen väldigt jobbig så ska man bekosta det själv?
Gäller detsamma om annan typ av vård eller tycker du bara att kvinnan ska vara tvungen till att föda vaginalt?
Men snälla det är ju inte en vanlig grej som majoriteten av de som vill ha snitt fast de inte behöver har upplevt.
Våldtäkt och annat är ju inte helt ovanligt nej.
V*ldt*kt och annat är ju inte helt ovanligt nej
Så du menar att alla som vill ha snitt har blivit våldttagna? Antar att ts mer menar folk som inte har nåt traumatiskt som gör att de vill ha snitt
Det var ju ett exempel (rätt vanlig anledning, tyvärr) på varför någon kan önska snitt.
I slutändan dock, handlar det egentligen inte så mycket om anledningen utan hur svår förlossningsrädsla man har. För även om man ”bara” är rädd för att spricka, att barnet ska fastna eller dyl. så är ett kejsarsnitt ändå att föredra om den födandes rädsla kan komma påverka en vaginal förlossning väldigt negativt. En födande i panik eller extrem stress kan göra förlossningen mycket mer riskfylld och rentav farlig, gör hon kommer inte kunna andas på rätt sätt, kommunicera med vårdpersonal, krysta osv. Samt att det ökar risken betydligt för PPD och förlossningspsykos.
Det sa jag inte men det är ju inte ett unikum att ha blivit det eller annat liknande. Tänk bara hur många som har ångest över gynundersökningar och utsattheten där…
Förlåt men… varför i hela friden vill man behålla ett barn som skulle blivit till vid en våldtäkt!??! Det är faktiskt över mitt förstånd.
Du kanske ska läsa en extra gång. De skrev inte att barnet blivit till av v-täkt, men att den födande kan ha sådant trauma bakom sig som ligger bakom förlossningsrädslan.
Håller med. Självvalt kejsarsnitt borde man få bekostna själv. Man har alltid ett val i att inte skaffa barn om man inte vill föda.
Det finns ju en massa saker man behöver sjukvård för som man mer eller mindre dragit på sig självvalt.
Ja visst kan man bryta ett ben för att man åkt slalom osv men där finns det ju inte något annat alternativ än att laga det.
Föda barn kan man ju faktiskt göra utan kejsarsnitt i normalfallet.
Om man rökt då? Ska man få hjälp då om man blir sjuk?
Du får ju hjälp vid en vanlig förlossning?
Jasså du. Det är knappt ibland alltså..
Jasså hur många gånger har du fött barn utan hjälp menar du?
Har du hört talas om förlossningskrisen? Flera som fött med barnmorska närvarande bara de sista minutrarna, i Norrland föds barn i bilar på väg till sjukhuset långt bort mm.
Vi har ca 20 mil till förlossningen. Typ 10 mil liten skogsväg sedan faktiskt 10 mil okej väg (men ändå). Kommer på rak arm på tre bekanta som fött i bilen. Men det är ju bra vård.
Bor själv avsides och har långt till mycket, förlossningen till exempel. Men det är ju något jag varit medveten om när jag bosatt mig här i glesbygden. Och ärligt så åker jag hellre 20 mil till en förlossning där det föds några hundra barn/år. Än blir förlöst på hemmaplan av en barnmorska som då kanske varit med om 20-30 förlossningar/år.
Får man tex cancer, oavsett av vilken anledning, så dör man utan sjukvård och behandling. En fullt frisk kvinna dör inte av en förlossning bara för att hon tycker det verkar läskigt och jobbigt att föda.
Det kan man! Och är man jätterädd och har ångest försvåras allt och blir farligare. Tycker bara man ska skita i hur andra väljer att få ut sina barn, man vet inte vad som ligger bakom. Ni är inte duktigare som trycker ut den ur fittan.
/inte fått barn på nåt sätt så tillhör ingen ”sida”.
Det kan man! Och är man jätterädd och har ångest försvåras allt och blir farligare. Tycker bara man ska skita i hur andra väljer att få ut sina barn, man vet inte vad som ligger bakom. Ni är inte duktigare som trycker ut den ur f——n.
/inte fått barn på nåt sätt så tillhör ingen ”sida”.
Ingen som sagt att man är duktigare heller?
Det låter som det. Som tycker andra ska gå igenom det ni har gjort bara för att?
Tycker snarare att det är resursslöseri att operera folk som inte behöver opereras. Anser inte en vaginal förlossning vara något negativt att gå igenom.
Är ju jävligt lätt att anse saker om man inte haft problem själv.
Du anser inte det nej, för många är det det! Skulle hellre göra abort genomgå det om jag blev gravid och inget alternativ fanns.
Tycker inte operation är onödig om det går nån att må bättre och slippa utsättas för den stress, ångest och panik det medför för vissa. En misslyckad vaginal förlossning, med skador eller akutsnitt kostar också mkt.. Tycler dock inte vi kan eller ska mäta människors välmående och hälsa i pengar..
Jag tycker så synd om henne. Det är ju helt galet att hetsa till sig så mycket prover och samtal med vården, någon måtta får det vara. Speciellt när det nog inte ens lindrar hennes oro så mycket… Nu har de ju redan fått tid för tidigt ultraljud, de flesta av oss andra har ju fått vänta bra mycket längre på ultraljud. Jag har också lite svårt att förstå grejen med att sluta jobba bara för att man ska försöka bli gravid. Visst att hon och HT har sina sociala medier, men det är knappast så himla mycket och de gjorde det ju vid sidan om vanliga jobb tidigare.
Ja du kan dö av allt, om man nu ska dra det till den spetsen. Men att vara för feg för att föda är en helt annan sak. Det är bara att dramatisera.
Feg? Det är en jävligt stor och ganska farlig sak.. Trivialisera inte folks känslor och upplevelser.
Men välj inte att bli gravid då
Eller låt folk välja. Skadar inte dig.
En kvinna med full panikångest kan givetvis inte föda ett barn vaginalt på ett tryggt och bra sätt. Jösses, läs på lite.
Då får hon ta tag i sitt svaga psyke då. Istället för att förvänta sig en operation som inte behövs av medicinska skäl.
Ångest, PTSD och liknande problem är ingenting man bara gipsar som ett benbrott. Man kan gå i terapi i åratal och ändå inte blir ”botad”.
Men man märker att du har en fin människosyn som använder orden svagt psyke. Sorgligt. Du kanske skulle testa lite terapi för att hitta mer ödmjukhet och empati?
Men jävlar var präktig man kan vara!?
A vart vill du komma. Jävla härskarteknik du larvas med.
Självvald förlossning borde man få bekosta själv. Man har alltid ett val och kan låta bli att skaffa barn om man behöver samhällets resurser för att föda.
Fast vänta, man BEHÖVER heller inte EDA, morfin, lustgas så alla borde betala extra för sådan ”lyx”? Smärta får man ju räkna med när man blir gravid och ska föda, ju?
Eller det är bara kejsarsnitt du föraktar och vill kontrollera…?
Ska vi diskutera på den här låga nivån så nej det behöver man verkligen inte, gick alldeles utmärkt utan.
Man behöver väl inte ens en förlossning för att föda barn, kan man ju göra hemma.
Är väl ändå rätt stor skillnad på att boka upp en operationssal i onödan och att använda lite lustgas i onödan?
Jag är helt seriös och tycker inte alls att det är en låg nivå.
EDA kan enbart sättas av läkare vilket betyder att du bokar upp en läkare ”i onödan” för att en kvinna som föder vaginalt vill ha mindre ont. Det är precis lika ”onödigt” som ett planerat kejsarsnitt som görs av humanitära skäl, om vi nu ska utgå från denna cyniska syn på födande kvinnor.
Jag tycker det är sorgligt att kvinnor ofta är så hårda mot varandra. Istället för att visa förståelse och empati så huggs det och attackeras för att någon gör ett annat val än vad man själv gjort.
Ja det är precis likadant för alla som det var för dig!
Fast det blir problematiskt. Person X kan ha haft en fantastisk förlossning: ingen lustgas, ingen smärta eller besvär. Person Y kanske sprack, smärta x 5000 och psykiskt jobbigt. Smärta är subjektivt och alla personer har sina egna subjektiva upplevelse. Känns fel att säga A eller B för att alla är så olika.
Det jag vill veta är varför inte mer forskning görs inom förlossningsvården. Varför spricker kvinnor ex grad 2-4? Bör barnmorskorna erhålla ”bättre” utbildning. Behandlar barnmorskor alla kvinnor, oavsett etnicitet samma? Bör läkare vara med under förlossning? Bör de gravida kvinnorna ”förbereda sig” pånannat vis? Så många frågor..
Slutsatsen är att ingen borde ha en åsikt om någon vill föda vaginalt eller med snitt för att det är så subjektivt? (obs, jag har inte räknat med kostnader för vet att förlossningsvårdens ekonomi är kass och det vore inte hälsoekonomiskt gynnande att alla får snitt).
Håll käften bara
Är du 12 år eller?
Håller helt med!
Vad har du för rätt att bestämma om andras kroppar?
Varför ska någon bestämma att de har rätt till en operation då när det redan finns vård för att föda barn? Jag kan inte bestämma själv att jag ska få operera min arm om inte sjukvården håller med tex
Inte alls samma sak…
Nu får du ju inte ”välja själv” utan det sker i samråd med först en barnmorska och sen om du ”går vidare” en förlossningsläkare på många ställen. Från en som ”fick välja själv” pga första gången var traumatisk men det fanns inget medicinskt skäl utan det var psykiskt pga sekundär förlossningsrädsla.
Nej men man borde få.
Nej men tråden handlar ju om att folk tycker att man ska få bestämma själv
Det var lite ingångspunkten, men spårade ju snabbt ur till att ingen som vill ha kejsarsnitt utan medicinsk orsak borde få det.
Men kära vän. Tror du verkligheten ser ut så att man blir gravid, bestämmer sig för att det där med vaginal förlossning känns lite jobbigt, ber din bm om ett snitt och så knallar du in sådär i vecka 39+5 och lägger dig på operationsbordet och så trillar bebisen ur dig? I Sverige idag FÅR man inte välja fritt. Det krävs att du blir beviljad enligt inte bara en utan två instanser, ibland tre. En remiss ska skickas, du behöver i många fall gå via Aurora för samtal och för att diskutera din ståndpunkt. Vårdpersonal kommer försöka ändra ditt tankesätt på vägen och du behöver vara extremt påläst om för- och nackdelar. Ibland behöver du söka dig till annan region för att du får nej av läkare. Det krävs rimliga skäl, oändligt mycket skinn på näsan och en jävla massa ork för att som förstföderska få igenom ett snitt idag
Blir man frivilligt gravid, vilket jag tror och hoppas att det flesta blir, så vet man också hur bebisar kommer ut. Ingen har tvingat dig att skaffa barn.
Men om man mår dåligt och är rädd, varför ska man behöva göra detta när det finns alternativ? Är det inte bättre att det blir tryggt och lugnt? Verkar ligga såå mycket prestige i detta, fattar inte. Varför bryr ni er?
Men är man helt frisk med en välmående bebis i magen är ju riskerna att föda barn vaginalt betydligt lägre än att bedövas från midjan och neråt, skära igenom 7 lager och sen sy ihop allt och hoppas det läker bra. Dessutom jävligt stressigt för bebisen. Då får man ju gå på samtal och ta tag i sin rädsla.
Det är inte alls säkert. Allt kan hända även efter graviditeter som är ”normala”. Förlossningsskador är inte ovanligt och barnmorskor har många födande att ta hand om samtidigt.
Antalet födande att ta hand om minskar nog inte bara för att fler väljer kejsarsnitt. Snarare är fler operationssalar uppbokade av födande som kanske inte hade behövt den egentligen.
Ja men man väljer ju det som är bäst för en själv såklart..
Håller med. Fullt frisk, normal graviditet och inget trauma i bagaget = föd naturligt. Finns inte en enda anledning till att operera friska människor bara för att.
Sen blir jag också så full i skratt när vissa försöker påstå att det är lika mycket förlossning och lika mycket urkraft att snittas. Ehh nej! Att lägga sig på ett operationsbord och få magen uppskuren och en helt oförberedd bebis utplockad är inte att genomgå en förlossning. Det är att bli opererad.
Och? Måste man lägga nån jävla prestige i det? Mammor alltså…
Mammamaffian.. Föd vaginalt, ha en söt liten mage, amma inte ungen för länge osv osv.. Blir fan matt.
Ja! De tävlar och tävlar och ingen normal jävel bryr sig ?
Haha, ja den här tråden är som ett manus till ”Solsidan”. Ser Anna och Mickan och deras hemska väninnor framför mig! ?
?
Hellre det än förlossning herregud… skulle aldrig föda vaginalt.
Om jag var tvungen att skaffa en unge av nån anledning.
Men skaffa inte barn då.
Nej det ska jag verkligen inte. Men förstår som sagt de som vill ha detta alternativ.
Förstår inte varför andra är så upprörda över det. Sköt era egna liv istället.
För det är slöseri med resurser inom vården såklart
En överläkare på KK berättade för mig att ekonomi är ett skevt sätt att titt på kejsarsnitt i många fall. De flesta förstföderskor föder barn så länge att jämför man deras vårdtid, hur mycket personal som krävts m.m. så är det faktiskt snäppet billigare att boka in dem på planerat kejsarsnitt. En kvinna som föder vaginalt kan föda i allt från en timme till flera dygn, men har du ett snitt inbokat så vet man exakt hur lång tid det kommer att ta, kan planera för hur mycket och vilken personal som behövs, boka op-salar m.m. Det är en anledning till att man i många länder föredrar planerade snitt – det sparar resurser.
Hahaha knappast det största problemet… En svår vaginalt förlossning med skador eller akutsnitt blir också dyr.. Sen kan man inte spara
Pengar i varje situation i livet, finns viktigare saker. Vill ni klaga på resursslöseri finns Såå många
Större och värre saker.
Jävla larv.
Vet du vad det innebär att få hela buken uppskuren? Läs på.
Vet du hur det är att spräcka hela underlivet och aldrig läka helt?
Det är ju fortfarande inte direkt någon urkraft. En stor grej att få hela magen uppskuren och hela läkningsprocessen efteråt ska vi inte ens tala om. Men urkraft, nej.
Vem bryr sig om ”urkraft”? ? Så jävla löjligt.
Saker som aldrig har hänt:
Kvinna på dödsbädden: ”Det enda jag ångrar är att jag aldrig födde vaginalt och således inte fick känna URKRAFTEN av att min vagina slets itu… *gråter* ”
Jag tycker det bara är osmakligt att diskutera sånt här och lägga prestige i att trycka ur en unge ur sin fiffi. Lägga någon form av skuld på människor som av olika anledningar behöver göra kejsarsnitt. På samma sätt som man ”bestämmer” och kan ”påverka” att bli gravid så får man då skylla sig själv om man är överviktig och behöver vård eller? Eller om man får lungcancer om man rökt? Eller högt kolesterol om man ätit mycket fet mat? Var drar man då gränsen? Ska vården inte finnas till för alla? Vi har väl alla olika anledningar till saker och val vi gör? Vi har varit med om olika saker i livet osv?
Hear hear!
Men den finns ju för alla. Du får ju hjälp vid förlossningen på det sätt sjukvården tycker är bäst.
Samma gäller ju vid ex övervikt, du får den hjälp vården anser att du behöver.
Så bra skrivet. Tycker också det är osmakligt och fult att se ner på kvinnor som väljer att föda med kejsarsnitt eller med EDA eller utan smärtlindring… Varför ska andra lägga sig i sådant? Kvinnor har för lätt att döma varandra.
Ett snitt är en nödlösning och onaturlig grej att ta till när det normala inte fungerar. Är du fullt frisk och utan trauman så är det en icke fråga. Föd normalt eller skaffa inte barn. En operation är inget du själv sitter och väljer, det beslutas av en läkare och när det finns medicinska skäl.
Fast så är det inte fast du tycker det.. Känns det jobbigt? Folk kommer få igenom sina snitt, inget du kan göra nåt åt. Gå och gråt nån annanstans.
Hoppas du föder vaginalt utan EDA, lustgas eller dyl. – det är ju onaturligt. Hoppas du inte använder smärtstillande alls någonsin, onaturligt. Att du inte någonsin tar antibiotika, vacciner, nässpray – fruktansvärt onaturligt.
Man vet att det är en person med vääääldigt snävt perspektiv och förmåga att tänka som drar till med argumentet att något inte är naturligt.
Är ju naturligt med cancer och stroke osv också men vi låter ju inte folk dö hursomhelst för det. Men naturlig förlossning, där går gränsen tydligen.
Alla kejsarsnitt som görs måste godkännas av en läkare idag, så är det. Så vad just du tycker är väldigt irrelevant ute i vården. Kanske bra om du slutar tänka på det och lägger energin på annat?
Bra skrivet. Blir mörkrädd när jag läser alla kommentarer. (Inväntar dryg kommentar om hur svagt mitt psyke är).
Och jag som genomled 36 timmar med värkar varannan minut som sen avslutades med ett akutsnitt- jag har alltså inte genomgått en förlossning? Jämfört med de som har en förlossning som totalt går på 12 timmar har jag ju gått igenom 3x mer förlossning.
Ser det lite som att man iaf delvis har prövat båda.
Fast nej, jag prövade inte ett akutsnitt. Det gjorde jag till 100 %. Och i 36 timmar genomgick jag en förlossning till 100 %. Att lägga sig i hur kvinnor – med helt olika bakgrunder och helt olika förutsättningar – väljer att föda sina barn och dessutom ha mage att nedvärdera en förlossning som avslutats med snitt till att man har ”delvis prövat båda” är så nedlåtande och ett jävla förmynderi. Min förlossning gav mig PPD och nästa barn kommer FÖRLÖSAS med planerat snitt. För att det är bäst för mig och mitt barn.
Fast du har ju inte fött vaginalt. Du har prövat föda vaginalt, inte kunnat. Fött 100% med kejsarsnitt. Vad spelar det för roll?
För att ordval spelar roll. Det var så viktigt att påpeka att en kvinna som fött barn genom snitt inte gått igenom en förlossning utan en operation, varför det? Varför var det så viktigt att påpeka om det inte är så att personen som skrev den kommentaren tycker att en förlossning är en prestation och en operation är det inte.
Skulle väl ändå vilja påstå att den personen har rätt.
Ä ju ingen direkt prestation att bli opererad.
Men spelar det någon roll egentligen i det hela huruvida man presterat vid en förlossning eller ej?
Båda har ju fått sitt barn.
Vilken förnekar syn du har på alla oss som blivit snittad. Som om alla snitt är lätta och bekväma. Många av oss som genomgått akuta eller urakut snitt har blivit ihopsydda under tiden bedövning släppt, inte fått våra barn efteråt, fått se vår partner innan vi rullats i väg med vetskapen om att det kanske är sista gången man ses. Det är väl exakt lika mycket urkraft att hålla samman det under de omständigheterna som att föda vaginalt. Ett kejsarsnitt är en operation absolut men det är lika mycket en förlossning som en vaginal. Försök testa lite ödmjukhet och släpp ditt prestigtänk kring förlossningar.
Där kom min första kommentar iväg lite snabbt, skulle inleda med att du har en trångsynt bild av vad kejsarsnitt innebär.
Skulle även avsluta med att skriva att jag genomgått både akutsnitt (min första) och vaginal förlossning (andra) och jag kände mer ”urkraft” vid mitt akutsnitt, det var 100 gr tuffar. Snitt är inte bara en operation. Ofta föregås den av ett tufft förlopp och ett ännu tuffar efteråt. Har även många kompisar som fött barn vaginalt och aldrig känt någon ”urkraft”.
Upplevelsen av en förlossning är individuell och det är inte så enkelt som att du bara kan bestämma att ”Att lägga sig på ett operationsbord och få magen uppskuren och en helt oförberedd bebis utplockad är inte att genomgå en förlossning. Det är att bli opererad.”. Hoppas du aldrig sitter och säger så i fika rummet för jag hade blivit så jävla ledsen av att höra att min första förlossning inte var en riktig förlossning.
Hahahaha hur mår du människa
Så om man väljer att skaffa barn och föda ”vanligt” och får en skada – ska man inte få hjälp då? MaN hAR jU VAlT sJÄlv!!!
Fast hur är det samma sak?
Det tragiska är ju att man knappt får hjälp. Det argumenteras jävligt mycket om att vaginalt är så mycket bättre än snitt, men när man väl sitter där med en skada så ”det händer för såååå många, det är normalt”.
Precis! Skulle aldrig föda vaginalt i dagens läge…
Fast då är det ju det man ska försöka förändra, inte att man ska ha rätt till en operation
Jo men det lär ju ta ett tag… Går ju bara åt fel håll just nu. Och när möjligheten finns (nej det är inte helt fritt och lätt att välja men går att få
Igenom) så tar man såklart den om
Det känns viktigt.
Exakt. Och många vet inte ens att en levatorskada i princip inte kan lagas igen. Du är skadad för livet.
Nej men så är det ju med rätt mycket i kroppen egentligen. Kroppen klarar ju av att kompensera för många andra skador. Ex ledband som gått av opereras sällan på oss icke elitidrottare, tränar man upp musklerna runt det fungerar foten bra ändå osv. Vill ändå tro att kroppen är gjord för att kunna föda barn och allmänt användas.
”Vill ändå tro”… Man vill mycket, men i dessa fall är det bättre att se på fakta enligt mig. Att drabbas av anal inkontinens, kronisk smärta i underlivet, och/eller framfall kan förstöra flera år av ens liv (eller resterande år), ens sociala liv, ens sexliv/förhållande… Och det är så typiskt att just kvinnor lider i det tysta och inte får hjälp. Jag tycker också att man ska göra allt för att forska på detta, hitta sätt att läka drabbade kvinnor och ge vård till de som behöver. Men just nu är vi inte där. Tyvärr! Så är det verkligen helt orimligt att vissa kvinnor inte kan tänka sig att ta risken att drabbas av dessa skador?
Faktiskt är just människokroppen ganska dåligt ”gjord” för att föda barn om man jämför med andra däggdjur. Det går, men inte så bra.
Ingen har påstått att folk inte ska få vård vid sjukdomar och skador. Däremot att förvänta sig operationer man inte behöver bara för att det är bekvämt. Tagga ner snittmaffian. Ta tag i era issues över att föda barn innan ni blir gravida. Det är ert eget ansvar, ingen annans.
Är kejsarsnitt bekvämt? Är du korkad?
Varför kan man inte bara komma överens om att att föda vaginalt för vissa är ”enklare” än att föda via snitt och tvärtom?
Allt har sina för och nackdelar men nackdelarna är fler gällande snitt, läs på om det du vill diskutera innan du knappar på tangenterna.
Men sluta tro att du är så duktig bara för att du har äcklat loss och tryckt ut en unge ur fittan. Ingen annan än du är imponerad.
Du låter dessutom som en mycket dålig mamma eftersom din empati verkar nedsatt. Vissa är bara inte lämpliga att bli föräldrar.
”Äcklats loss” – vad menar du? Det är väl inte äckligt att föda vaginalt?
Tror det syftar på själva sexet som gör ett barn.
Bekvämt tror jag ingen tror det är. Men vid en sån stor händelse tycker jag man ska få välja själv ja… Förstår inte varför ni hetsar upp er? Är ju inte ert problem?
Jo, när mina skattepengar går till ”onödigheter” är det mitt problem.
Då är det väl värre med gastric bypass-operarioner och dylikt om man måste gnälla på något.
Men hur många väljer det? Är det verkligen ett så stort problem?
Om och nu folk väljer det, så vad drabbar det er som fött vaginalt och har fantastiska upplevelser? Majoriteten som får snitt är ju av medicinska anledningar. Och även om det inte är det men en kvinna önskar snitt (oavsett anledning) och får det godkänt vem är du att säga att läkaren inte skulle godkänt det?
Jag fick akut snitt, läkte bra och inte haft några men efter. Det var någon som kommenterade ovan om att man inte gått igenom en förlossning, nej det kan jag hålla med om men lik förbannat har jag fött mitt barn och tack och lov överlevde vi båda två. Jag skiter egentligen i hur folk föder, så länge mamma och barnet mår bra och skulle tycka det var sjukt om man behövde betala snitt själv.
Men precis!
Sverige har väldigt lågt antal kejsarsnitt jämfört med de flesta västerländska länder. Så verkligen – det är INTE ett stort problem!
Jag tror många inte tänker på att kejsarsnitt innebär ett ganska omfattande operation med all eftervård som en sån kräver, det är ju betydligt mer eftervård än efter en vaginal förlossning utan större komplikationer. Och kejsarsnitt är inte riskfritt som många tycks tro, det är alltid risker med operationer och det händer att mamman eller barnet dör.
Dock är det ju mer kontrollerat med snutt och stora skador blir vanligare och vanligare vid vaginalt. Sverige ligger ju väldigt högt på såna listor…
För att inte tala om förlossningar som slutar i akutsnitt OCH andra skador. Statistiken skiljer inte på planerat och akut vilket gör det väldigt missvisande.
Ja tyvärr tycks det vara ganska så stora problem inom svensk förlossningsvård och en del annan vård med för den delen.
Sluta infantilisera kvinnor! ”Inte tänker på att det är en stor operation”… Herregud. Alla som beviljas snitt MÅSTE ta emot information från läkare om vilka risker det innebär och är alltså fullt medvetna om vad de ger sig in i.
Jag är mer bekymrad över att vården inte talar lika öppet om riskerna med vaginal förlossning. Då är ett hysch pysch minsann.
Varför ska man INTE själv få bestämma?
Bestäm själv att du inte ska skaffa barn då. Om du inte ens klarar av att föda fram det utan ska uppta resurser och operationssal utan anledning.
Fast nu är ju verkligheten att det finns två sätt att föda barn: Vaginalt och via kejsarsnitt. Så valet står inte mellan att föda vaginalt eller bli barnlös.
Uppta resurser och operationssal är bara skitfånigt att påstå. Det kan ju sägas om alla möjliga personer? De som idrottar och måste opereras, de kunde ju chillat med att cykla i bergen och sluppit skador? De som röker och behöver opereras för lungcancer – de får ju verkligen ”skylla sig själva”?
Hur mycket smärta och obehag ska vi tvinga människor att utstå? Är det rimligt att operera bort hemorojjder t.ex.? De är ju ofarliga, bara obekväma och smärtsamma men man kan ju faktiskt leva med dem och inte ta upp väääärdefull vårdtid…? Det känns extremt omodernt att försöka bestämma vem som är värdig och ovärdig vårdtagare.
Så skönt att det finns några vettiga här också, tex du Lala.
För att det är en operation som inte behövs sålänge det inte finns skäl? För man hade kunnat använda narkospersonal och läkare osv till andra operationer i stället.
Javisst, nu tar vi de få resurser som ges till förlossningsvården och så sätter vi dem nån annanstans istället. Det blir bra.
Men kära vän. Tror du verkligheten ser ut så att man blir gravid, bestämmer sig för att det där med vaginal förlossning känns lite jobbigt, ber din bm om ett snitt och så knallar du in sådär i vecka 39+5 och lägger dig på operationsbordet och så trillar bebisen ur dig? I Sverige idag FÅR man inte välja fritt. Det krävs att du blir beviljad enligt inte bara en utan två instanser, ibland tre. En remiss ska skickas, du behöver i många fall gå via Aurora för samtal och för att diskutera din ståndpunkt. Vårdpersonal kommer försöka ändra ditt tankesätt på vägen och du behöver vara extremt påläst om för- och nackdelar. Ibland behöver du söka dig till annan region för att du får nej av läkare. Det krävs rimliga skäl, oändligt mycket skinn på näsan och en jävla massa ork för att som förstföderska få igenom ett snitt idag.
Sjukt egentligen, borde va lättare.
Hahaha alltså är ni på riktigt?
Hur kan man brinna så mycket för något men ändå vara så dåligt insatt? Varför bry sig så mycket om hur andra vill/väljer att föda? Borde vara en självklarhet att kvinnan själv får välja.
Ungefär var femte kvinna får svåra bristningar vid vaginal förlossning och många får långvariga/livslånga problem efteråt. Varje år får cirka 150-200 barn svåra hjärnskador pga komplikationer vid vaginal förlossning. Inte så konstigt att man vill ha planerat snitt för att undvika det?
Sett till hela världen är kejsarsnitt den vanligaste operationen som görs. Är alla de fega kvinnor med svagt psyke? Eller har de fattat ett påläst och genomtänkt beslut för vad de tror är det bästa för barnet och dem själva?
Självklart är inte snitt helt riskfritt. Men någon påpekade risken för att mor eller barn dör vid planerat snitt – den risken är i princip obefintlig. Statistiken i Sverige klumpar ofta ihop planerade, akuta och urakuta snitt. Givetvis mår ett barn som måste ut via urakut snitt väääldigt mycket sämre än ett barn som föds lugnt och tryggt med planerat snitt.
Jag födde självklart med planerat snitt. Hela proceduren gick på mindre än en timma. Vi skötte oss sen själva på rummet på bb. Var uppe och gick efter några timmar. Åkte hem så fort vi fått ok. Tog Alvedon några dagar, annars inget. Tackade nej till efterkontroll då jag inte hade något behov av det.
Så vadå att det krävs mer eftervård efter snitt? Vad har du fått det ifrån?
Ni som anser att en födsel ska vara så naturlig, födde ni i en hydda i skogen med enbart er urkraft till hjälp…? Om inte – på vilket sätt var er förlossning mer naturlig än ett kejsarsnitt? En vaginal förlossning på sjukhus skiljer sig ju rätt mycket från hur en riktig grottkvinna födde sina avkommor?
De som är extremt emot snitt är oftast kvinnor som själva är väldigt missnöjda med sina vaginala förlossningar (fast man inte vill erkänna det för sig själv eller andra – det är ju ett svaghetstecken..) och fått svåra bristningar och komplikationer efter och gått och blivit bittra. Alla ska ha det lika jävligt som er va?
Även att det är fullt naturligt att vissa mår skit, är bittra och olyckliga hela sina liv så hoppas jag ni får hjälp, utan att behöva betala för den själv.
Håller helt med dig ”L”.
Du verkar ju också brinna för det?
Födde vaginalt utan smärtlindring, var på förlossningen 1 timma. Åkte hem efter 9 timmar och gjort efterkontroll i samband med ett bvc-besök.
Så lite resurser kommer ett kejsarsnitt aldrig ta upp om vi ska tävla i det.
Inga komplikationer heller förutom en hemorrojd.
Är du helt immun mot fakta och statistik eller vad är det. Du och din förlossning är inte överhuvudtaget representativ för alla andras.
Nej. Men man kan inte jämföra den värsta förlossningen med ett komplikationsfritt kejsarsnitt.
Men bra för dig ”A”. Vad skönt att du hade en fantastisk förlossning. Vad säger du gällande statistiken?
Seriöst, kan folk sluta generalisera baserat på egna subjektiva händelser? Statistiken finns ju där av en anledning!
Enormt stor skillnad på att brinna för att begränsa andras valmöjligheter till att få kejsarsnitt och skamma/se ner på andra för att de väljer kejsarsnitt, jämfört med att brinna för att motverka myter genom att informera om hur det faktiskt ligger till och att kvinnor ska ha möjlighet att välja förlossningssätt utifrån sin situation och önskan.
Amen sister! ?
Jag gick inte vidare i rekryteringsprocessen för drömjobbet. Jag har bara fått nekanden än så länge. Det känns så himla jobbigt och jag känner mig så himla meningslös. Varför kalla mig till intervju om det är i slutändan antalet år som avgör? Nu är jag även nojig över att mina chanser att bli anställd är mycket lägre eftersom den senate chefen som jag hade var den som avbröt min provanställning. Hur ska jag tänka?
Du kanske kallades in för att dom verkligen såg något i dig, men någon mer kvalificerad fick jobbet ändå? Förstår din känsla och det är jätte vanligt att behöva gå på många intervjuer innan du får ett jobb. Du är inte meningslös!
Vet du varför din senaste chef avbröt provanställningen?
Ja. Jag är tacksam över att hon gjorde det också annars hade jag sagt upp mig själv. Det var inte rätt verksamhet, helt enkelt. Jag får väl se det som att jag ändå hade en intressant profil för de jobben som jag har intervjuat för.
Tack.
Kommer du så långt i rekryteringen är det snart din tur ⭐️ Du är absolut inte meningslös, du söker onekligen rätt jobb och har något som arbetsgivaren vill ha, dom kallar dig inte till intervju för att vara snälla (eller taskiga) utan du har det dom vill ha.
Förstår att självkänslan tar stryk. Försök att se det som att för varje nej kommer du närmare ett ja och att du får öva dig på att intervjua. Du är modig och stark som fortsätter att försöka. Försök att göra det bästa av situationen och dina dagar som dem är just nu. Har du exempelvis klarat av ett träningspass är det bra, har du stickat är det bra, har du bakat, städat, läst eller vad du nu sysselsätter dig med mellan jobbsökningarna så är det bra för du är värdefull med eller utan jobb.
Nu kommer en klagorunda
Men jag stör mig så mycket på människor med dåligt bordsskick, tex på jobbet när vi har lunchpaus. Trots att människor har fulla munnen med mat så måste de ändå prata, vad hände med att tugga och svälja och sen prata? ?? jag vill inte se din halvt söndertuggande potatis med sås i din mun?
Och människor som rapar och fiser framför andra. Värst är när de gör det vid matbordet. ?
Detta är vedervärdigt.
Stör mig på folk som äter chips, sen slickar på fingrarna och stoppar tillbaka handen i skålen. Vanligare än man tror kan jag säga! ?
Den personen får ju ha en egen chipsskål.
Ja, urk alltså. Öht folk som äter och kladdar och sen slickar av fingrarna.
Nej men fy vad äckligt! Det och smackande alltså ?
Jag pratar absolut med maten i mun. Särskilt om man blir tilltalad eller tillfrågad något så känns det knasigt att vänta till man tuggat ur?? hur gör andra?
Man tuggar och sväljer först såklart?!
De andra ser ju att man gör det annars kan man göra ett tecken med handen tex.
Jag typ tuggar och sträcker upp pekfingret för att visa att jag snart ska svara, fast känner mig lika dum varje gång ?
Vad är så viktigt att säga att du inte kan vänta tills du tuggat och svalt maten? Förutom att det inte är fint att prata med mat i munnen, kan det vara direkt farligt då risken ökar att du får mat i luftstrupen när du pratar samtidigt som du äter.
Ja alltså, man har ju inte munnen full med mat men visst kan det hända att man pratar med lite mat. Det gör alla. Brukar tänka på det och har inte sett en enda som inte gör.
Du kanske kallades in för att dom verkligen såg något i dig, men någon mer kvalificerad fick jobbet ändå? Förstår din känsla och det är jätte vanligt att behöva gå på många intervjuer innan du får ett jobb. Du är inte meningslös!
Vet du varför din senaste chef avbröt provanställningen?
(Skulle vara ett svar)
Vilka hemsidor/butiker säljer barnkläder där man kan matcha nyfödd upp till 128, men gärna ännu större? 🙂
Polarn och Pyret möjligtvis? Annars vet jag att SHEIN och PatPat gör det men det är ju 50/50 med kvalitén då.
Newbie också kom jag på!
Tack!
PoP har supersnabb leverans. Effektivaste näthandeln jag stött på.
Next! 🙂
Villervalla!
Får ofta i intrycket att Egoina har en ätstörning. Och jo, man får gilla bullar och chips utan att behöva ha en ätstörning så ingen behöver dra den. Men det har verkligen slagit mig att hon verkar ha en sådan känslomässig koppling till mat och det är ofta fokus på mat och godis i hennes blogg.
Äh lägg av
Men snacka om att överanalysera. Varför skulle hon ha en ätstörning bara för att hon njuter av god mat?
För att jag som sagt får intrycket av att det är mycket av ett emotionellt ätande. Men inget ”konstigt” med det, hon är ju långtifrån ensam.
Jag tror att alla som tror att någon har en ätstörning bara för att personen gillar mat projicerar sin egen ätstörning. Det finns hjälp för dig att få!
Oj vilket slutledningsförmåga! ? Det här med att gilla mat. Ja, jag gillar också mat och godis, inget konstigt med det, men följer man henne i sociala medier så är det enkelt att se ett mönster. Följer ni henne ens regelbundet?
Oj ny lägstanivå för ätstörning = man gillar mat och godsaker.
Du kanske missade att jag i det första inlägget skrev att det inte var konstigt att gilla mat och sötsaker? Och att man inte har en ätstörning bara för det? Emotionellt ätande är något annat vilket man märker om man följer någon.
Menar du att det är sjukligt på något sätt att koppla samman känslor med mat? Jag tror de allra flesta gör det. Tänk på hur passionerat många talar om julmat och inte kan tänka sig att byta ut en rätt mot något annat. Det är pga den känslomässiga kopplingen vi har från barndomens firande o.s.v. Jättevanligt att fira med en tårta, äta glass när man blivit dumpad m.m..
Emotionellt ätande blir bara ett problem om man går över gränsen till typ hetsätning eller andra diagnoser.
Det blir inte alls bara ett problem om ”man går över gränsen”. Jag förstår inte vad du pratar om. Klart att mat är känsloförknippat till viss del för gemene man, men det behöver inte innebära hetsätning eller bulimi. Kontrollerar man ofta/regelbundet sin vardag genom mat och godis är det en ätstörning.
Vi ska sälja vårt fritidshus till våren och jag är orolig att ingen kommer vilja köpa det. Det är första gången jag säljer ett hus och tänker just nu bara på allt som kan gå fel..
Huset är fint, lite annorlunda med flera fina detaljer som jag tror folk kan bli nyfikna på. Det som gör mig orolig är att paret vi köpte huset av har gjort allt själva (el, rör osv). Ju mer vi undersöker huset desto fler märkliga MacGyver-lösningar hittar vi. Vi gjorde ingen besiktning med besiktningsman när vi köpte huset men kommer göra en nu innan huset läggs ut. Och lägga till dolda fel-försäkring. Livrädd att besiktningsmannen ska hitta tusen fel på huset och att vi inte kommer kunna få det sålt..
Vet inte vart jag vill komma med det här, men om någon har generella tips eller på något sätt kan lugna min oroliga själ så är det välkommet..
Gör besiktningen så vet du.
Som spekulant på fritidshus känns det mer seriöst med en besiktigad fastighet. Då slipper köparen grubbla innan sin ev besiktning för åtgärder som ska fixas.
Sedan tycker jag att länsförsäkringar har haft bäst mäklare, så välj dem.
Jag har inte sålt ett fritidshus, men väl köpt (nyligen). Beroende på läge och utbud i ditt område så hade jag inte varit orolig, trots det ekonomiska läget köper många fritidshus och det blir budgivning t o m. Många säljs dessutom obesiktigade och med fritidshus ingår det ju liksom lite att standarden inte är som ett vanligt hus och att förra ägare kan ha gjort lite på egen hand.
Om jag var du hade jag försökt förbereda mig mentalt på att köparna sannolikt kommer vilja lägga några hundra tusen på att gå igenom el och vvs grundligt och att det kommer påverka slutpriset. Såldes ett liknande hus med fackmannamässigt utförda arbeten i samma område för 2 miljoner hade jag därför förberett mig på att få kanske 1,6 miljoner för mitt hus.
En genuin fråga, trollar alltså inte. Det är ju ganska länge sen Felicia Bergström gjorde sin gastric bypass/sleeve, borde man inte gå ner ännu mer än vad hon gjort på dessa år? Hon har såklart gått ner mycket i vikt, men brukar det bli att man stannar av efter ett tag? Tänker att äter man så små mängder som man väl bara kan göra med den operationen borde man väl fortsätta rasa i vikt? Eller funkar det inte så?
Äter du inte i de små mängder du ska så kommer du inte att gå ner som du ”ska”, alternativt även gå upp i vikt igen.
Av det jag har sett på hennes videos så har hon inte direkt bra kostvanor. Men hon kanske äter superbra all övrig tid, när hon inte filmar.
Hon har ju inte skött kosten alls utan vräker ju i sig som vanligt, hade hon skött sig så hade hon varit smal och fått överskottshuden bortopererad för flera år sedan. Hon gillar väl att vara stor antar jag.
Hon verkar äta mcd i tio o otid så…
Naturligtvis stannar det av till slut och det går också att töjja magsäcken. Hon
n kanske inte örter mycket men fel mat med många kcal.
Vissa sådan operationer lyckas ”för bra” och patienten kan knappt dricka ett halvt glas mjölk utan att bli dömätt eller kräkas. Medan andra operationer blir för klena och då kan patienten äta för mycket trots sin operation. Kan ju vara det som hänt henne? Att hon inte fått önskad effekt?
Vad tror ni kommer att hända med de influencers som bygger hela sitt varumärke på att vara gravida och/eller småbarnsmammor? Exempelvis JB som pushar upp ungen i bild hela tiden, berättar knasiga mamma-historier som antagligen inte hänt och berättar vilka tokiga ställen hon har ammat på. De kan ju omöjligt dra följare i all oändlighet? Samma med IVF-influencers etc.? Samma sak med typ Ida Kjos som är väldigt i ropet nu men hennes oklara föreläsningar och föreställningar kommer nog inte sättas upp i flera år?
De går vidare i livet och gör nåt annat, precis som alla andra människor. Inget är för evigt.
Några har ju ändå lyckats ändra sin inriktning och behållt eller fått nya. Typ Paula…
Men ja flera lär nog försvunna tillslut 🙂
JB kommer väl bara byta inriktning till ”virrig småbarnsmamma”. Innan hon fick barn gjorde hon väl en grej av att hon minsann vågade göra abort. Hon slår upp så många öppna dörrar, otroligt provocerande. Att hon ammar sitt barn som är 2 år i tid och otid istället för att försöka erbjuda vanlig mat är också skumt. Har barnet någon diagnos eller tänker hon helamma sitt barn i 2 år? ”Akut amningsbehov på ICA”. Nej en 2-åring får inte ett akut amningsbehov, en 2-åring bör du till och med kunna fråga ”Är du hungrig?” Och få ett svar, innan ni går ut.
Vet någon hur det går för Polyfamiljen?
Vart hittar ni böcker ni vill läsa? Booktok, Booktube, Bookstagram, GoodReads? Någon bokblogg?
När jag kollar Booktube så snubblar jag alltid på tips om YA-böcker vilket jag inte är jätteintresserad av, utan vill ha tips på böcker som inte är för YA enbart, och inte faller inom ”Fantasy Romance”. Tycker dom är så cringe…
Så ge mig tips på vart ni hittar böcker ni vill läsa ???
Podden ”en varg söker sin pod” brukar diskutera böcker, har fått många bra tips därifrån. Även dagstidningars recensioner brukar få mig att vilja läsa vissa böcker. Går ofta att läsa digitalt via biblioteket.
På biblioteket. Verkar inte kunna besöka ett utan att gå hem med minst en bok…
Är det någon mer än jag som reagerat på all reklam på facebook och instagram, där unga kvinnor berättar att de lämnat ekorrhjulet, startat en online-business, sagt upp sig från sina jobb och nu tjänar ”five figures a month” – på att kränga vattenmaskiner till andra kvinnor som också vill lämna ekorrhjulet. Hur kan detta INTE vara ett pyramidspel/MLM?!
Vem har sagt att det inte är pyramidspel/MLM?
De har alltid funnits, minns när jag blev påhoppad på stan (Stockholm, Djurgården) av ett par som sålde rengöringsprodukter på abonnemang eller något sånt och försökte framställa sig som lyckliga. Ja, det var jag också. Och? All den här fb-reklam är likadan, du behöver inte bara sälja din skitprodukt, du behöver dessutom sälja konceptet till vänner, familj och okända. Scam.
Specialpedagoger som jobbar antingen i grundskolan / förskolan / habiliteringen! Hur ser en dag/vecka ut GENERELLT för er? Kan ni styra er tid? Jobba hemma? Hur är lönen (i Sthlm)
Familjelivsfrågor!
– Man hör ju så ofta om par som bråkar mycket under småbarnsåren och t.o.m. skiljer sig, att det var en stor prövning för förhållandet osv. Har någon något fint att berätta, att erfarenheten med småbarn fick er att få en finare relation? 🙂
– Hur dags började ni träna (med pt eller själv på gymmet) efter förlossningen?
Jag tycker vi har blivit ett bättre team sen barnen kom. Vi-känslan stärktes av att bli en familj. Mycket tjafs när äldsta va liten dock. Tror tröttheten kom som en chock. Många diskussioner för att förstå varandra. Men det behövs ju alltid i ett förhållande 🙂 prata prata prata.
Man uppskattar också tiden vi har tillsammans nu på ett annat sätt. 🙂 tar tillvara på det än innan.
Med äldsta så tränade jag efter 3 månader. Men lugn träning och inriktad mammaträning för bålstyrkan.
Med yngsta så väntade jag faktiskt i ett halvår på ordentlig träning. Promenader osv började jag med efter en månad (mådde väldigt dåligt i början). Tror faktiskt vilan har gjort att kroppen återhämtade sig bra och nu är starkare
Vi har snarare bråkat extremt mycket mindre. Vi orkar liksom inte bråka om småsaker och har blivit sjukt mycket bättre på att visa tacksamhet när den andra gör något hemma. Det känns verkligen som att vi är ett team nu.
Började med aktiveringsövningar direkt efter förlossningen. Stegrade långsamt. Ca 8 veckor efter kejsarsnitt började jag med bodypump hemma, började med väldigt lätta vikter och skippade utfall och magövningar. Körd spinning då med. Lätt löpning efter 12 veckor (började med en minut och ökade). Efter 6 månader var jag uppe i 5 km löpning. Var träningsvan innan graviditeten.
– Vi hade en bra relation även innan men oj vad mycket starkare vi blev när vi fick barn! Teamkänslan och samhörigheten, kärleken till barnen och att de är ”våra”, familjekänslan. Magiskt ❤️
– Med båda väntade jag till efterkontrollen hos barnmorskan (tror det är 6 veckor efter förlossning) innan jag började gymma. Med första barnet minns jag att jag även började löpträna efter ungefär 3 månader men med andra barnet blev det vinter och iskallt efter typ 3-4 månader så då dröjde det till sommaren innan löpningen drog igång.
Känner någon igen sig? Jag tycker själv att det är jättekonstigt att jag är såhär och kan verkligen inte förklara varför. Jag vet inte heller om jag alltid varit såhär eller när det annars började. Men ska försöka beskriva hur jag känner.
Jag är i stort sätt aldrig glad. Alltså har otroligt svårt att känna ren glädje. Jag är inte deprimerad eller så men mina tillstånd verkar vara neutral alternativt arg/irriterad. Alltså har inga problem med att bli arg och ledsen men glad går bara inte? Får jag en present tex så får jag låtsas bli glad. Jag skulle heller ALDRIG låta mina barn känna av detta utan ler och skrattar och kramar på dem mycket och jag är inte mer irriterad på dem än vad som skulle anses normalt.
Jag har också sjukt svårt att förstå varför folk skulle vilja umgås med mig och får för mig att varje gång någon träffar mig så gör dom det för att de känner att dom måste inte för att de vill. Jag känner mig ofta osäker kring nya människor och tror att alla tycker att jag är jobbig, konstig eller tråkig..
Jag hatar att stå i centrum men när jag väl gör det och kanske nämner för någon nära att jag tycker det är jobbigt blir de förvånade och säger ”men du som är sååå social och trevlig?”. Så uppenbart kan jag ju bete mig.
Finns det någon som känner igen sig i det här? Någon hobby psykolog som har någon teori?
Det är JOBBIGT att inte kunna känna glädje, jag är ju så medveten om när jag bör vara glad och får otrolig ångest när jag inte känner så.
Måste dock påpeka att jag inte är olycklig, jag älskar mina barn otroligt mycket, har vänner, en man och har ett bra liv. Finns alltså 0 förklaring eller anledning till att jag är såhär. Eller?
Kan förtydliga att jag inte är arg eller irriterande oftare än vanligt heller, menar bara att känslor finns och att jag inte är helt avtrubbad liksom.
Nåväl, om du orkar läsa klart, tack!
Jag kände sådär när jag hade en deppig period! Känner du att något särskilt tynger dig? Jag har svårt att hantera människors lidande t ex, i krig osv. Kan liksom inte känna glädje för att det finns människor som lider. Men jag gick hos psykolog och åt antidepp och blev glad igen. Har slutat på antidepp nu.
Hmm nej inte egentligen. Jag är lite inne på samma spår som personen under, att jag tryckt undan känslor tidigare att kroppen typ glömt bort hur det känns att vara glad. Men det är kanske en ide att prata med psykolog som du gjorde ändå
Jag kan känna igen mig och har svårt att känna positiva känslor annat än under korta stunder. För mig handlar det om att jag har varit med om många jobbiga saker där jag har varit tvungen att ”stänga av” känslomässigt för att ”överleva” så det har blivit mitt normalläge. Jag kan fortfarande känna känslor men det tar lång tid för mig att komma dit och så fort jag blir lite stressad så blir jag avstängd igen.
Usch det låter jobbigt ♥ är lite inne på samma spår som dig, men mer att jag typ blivit besviken och så många gånger och att jag därför inte velat vara glad innan för att slippa bli besviken igen. Jag kan märka att jag är lite avtrubbad också om någon är lite taskig mot mig t.ex, att jag blir likgiltig inför det. Det är väl iofs skönt att slippa bli ledsen men det är som att jag lärt kroppen att tåla sånt även när det är orättvist eller inte befogat. Att jag typ förtjänar det?? Så sjukt orimligt.
Det kanske är din kropp/din hjärnas sätt att skydda dig, som en försvarsmekanism liksom ❤️
Det låter som du är något på spåren här. Tror det skulle vara till stor hjälp att prata med någon, en psykolog eller terapeut, om du vill nysta i detta!
Jag har haft perioder där jag känner att jag inte kan le. Jag umgås med personer jag tycker om och har samtal och de skrattar etc, men min mun kan inte bli glad fast jag vill. Det har hänt ett par gånger och jag liksom skäms för att jag verkar så tråkig eller oimponerad, men jag vet att det är saker jag annars skulle le eller skratta åt. Sover du bra? Är det hormonerna?
Jamen exakt! Bor långt hemifrån, och när min familj kommer och hälsar på blir jag totalt likgiltig och de är jätteglada att se mig men jag kan bara inte bli glad tillbaka!!! Så svårt att le och låtsas vara glad, så får man ännu mer ångest för att man går dåligt samvete över att vara en så dålig person typ.
Jag sover rätt dåligt just nu pga barnen men var nog såhär även innan dem när jag sov bättre också.
Det är iaf skönt att höra att jag inte är helt ensam om att vara såhär, även om jag såklart samtidigt önskar att andra slapp detta
Har det alltid varit så eller har det smugit sig på. Tar du några preventivmedel?
Jag vet inte när det började egentligen, tror jag känt såhär sen tonåren egentligen, men att det blivit mer tydligt med åren. Jättesvårt att sätta fingret på när det började!
Tar du preventivmedel så sluta. Jag kom ur ett töcken när jag avslutade det. Stor del av PMSen och hjärndimman (som jag inte ens uppfattade att jag hade förrän jag mådde bättre) försvann för mig.
Jag är exakt likadan. Känner sällan glädje/lycka/eufori även om jag är tacksam, nöjd och tillfreds. Vill absolut inte dö och jag älskar också mina barn extremt mycket. Är bara så apatiska inställd till livet. Rätt meningslöst och tråkigt men ändå känner jag så mycket kärlek till barnen tex.
Det mesta är tråkigt och jag vill mest göra inget. Känner inte att något lockar eller ger mig energi. Allt tar energi. När jag är ”tömd” så behöver jag isolera mig.
Ilska och irritation är de känslor jag verkligen känner från utsidan och ända ned på cellnivå. Är inte heller lättirriterad och har inte kort stubin men just de känslorna är väldigt dominanta när de väl kommer.
Kan i stunder känna riktig tacksamhet. Kan även skratta, busa, le och tramsa med barnen. Även om känslan att vara med dem är genuin så känns det som ett skådespeleri. Jag är verkligen lycklig med dem men skrattet måste överdrivas för att de ska få den bekräftelse och kärlek de behöver. Ibland kan jag gapskratta och verkligen känna mig hög runt barnen för att de är så roliga, men inte lika ofta som alla andra. Har varit sån hela livet. Därför Känner jag också att andra inte tycker om mig, tror att de genomskådar min roll som ”normal” och ser min neutrala sanning. Men rent objektivt verkar jag vara helt ok omtyckt. Har vänner, min man älskar mig, mina barn vill vara med mig, mina kollegor inkluderar mig, släkt visar omtanke, lärare särbehadlade mig (var duktig och ambitiös), föräldrar vill vara med mig ofta, min chef hyllar mig osv.
Men ändå känns allt så fejk. Kanske för att jag antar att världen ser mig så som jag ser den. Tom, kall och…Bara så onaturlig. Jag är som en tiger som blivit inlåst på en kall djurpark; jag får mat och vatten men omgivningen känns så främmande och onaturlig.
Jag har medelsvår adhd och lätt autism.
Väldigt analytisk och relativt högt iq. Civilingenjör. Väldigt privat och berättar aldrig allt om mig själv. Lätt paranoid. Väldigt religiös.
Kanske säger något?
Känner delvis igen mig. Framförallt present-grejen – även om jag får något som jag önskat mig så har jag svårt att bli glad ”på riktigt” liksom. Blir typ gladare om jag får köpa det själv ? tror det har att göra med att jag inte tycker att någon annan ska lägga pengar på mig, jag är inte värd det liksom. Hatar precis som du att stå i centrum – det är pest och pina att tvingas fira födelsedag tex.
Jag känner igen mig!
Eller såhär – har alltid haft väldigt starka känslor och nära till känslor som yngre. Men bara sett det som en fördel. Håller på med massa kreativa saker och sporter så fått utlopp för allt.
Idag är det helt avtrubbat, som du beskriver att man låtsas vara glad utåt men känner noll inåt. Lite skönt på ett sätt att slippa bergochdalbanan men saknar att få känna. Ska nu börja i terapi för att få hjälp att hitta orsaken.
Okej! det där hade kunnat vara jag som skrev! det är jag på pricken!!! jag tror det har med hormoner att göra 😛 nån brist! för jag har varit glad under mina graviditeter!
Någon som vet var hon som hette magdoktorn på instagram tagit vägen?
Någon som köpt en möbel från vidaXL? Hur var det? Kvalitet, leverans, ångerrätt?
Verkligen ranglig och usel kvalitet… Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur det ofta stämmer att kvalitet kostar. Något som är fyra gånger billigare ska man ofta undvika ?
Stämmer tyvärr in på de jag köpte därifrån med..
Handlat där en gång och de hamnade på min svarta lista direkt. Dålig kvalite och urusel service.
Handlade där och fick hem i veckan och till min förvåning var det väldigt bra. Motsvarande Ikea i kvalitet, montering osv. Så inga dåliga omdömen här!
Mina tre svägerskor samt svärmor har alla opererat sig för större bröst. 3 av 4 har också gjort andra operationer (fixat öron.. näsa..) samt en del botox. Dem vill absolut inte att man pratar om detta, ingen ska veta va dem har gjort osv…
Det som oroar mig är att jag samt två av de andra har barn. Barn som växer upp med att tro att farmor/mormor inte har en enda rynka och har två klot på bröstkorgen. Döttrar som vi säger till ska vara nöjda med sig själva, men där de andra uppenbarligen inte är det. Vad gör man den dagen barnen pratar om de? Ska man säga som det är då för att få dem att förstå att deras familjemedlemmar inte ser ut så eller ska man gå med på deras lögn?
Om de frågar hade jag varit ärlig.
Jag tänker ju så med. Men min man tror (tycker?) att vi kan prata runt det och inte ge något ordentligt svar. Bara för att göra hans familj glada. Medans jag tycker att vi gör våra barn en stor otjänst om vi inte är ärliga
Vad tror han händer med förtroendet om barnen känner av att han undanhåller saker när de ställer frågor?
Visa bilder på hur folk såg ut i gamla tidningar från 80-talet och varför deras ideal blev fucked up
Känns ju tyvärr som att det är samma ideal nu. Hoppas det hinner ändras innan framförallt döttrarna blir mer medvetna men jag tvivlar på de
De!!!!
Hahaha ja sorry. Inte sovit på två nätter pga yngsta är sjuk. Men skönt att du fick ur dig det ❤️
?
Borde inte barnen kunna se på gamla foton att de inte ser ut så egentligen? Jag hade sagt sanningen om barnen frågat
Jo det borde synas. Brösten syns ju inte alltid jättetydligt på bild dock. Men ja svärmor borde egentligen se äldre ut när dottern va nyfödd än nu 10 år senare ?
Ja, för inte vidare deras lögner, det är det som kallas medberoende. Gör hellre en pakt med barnen och säg att ni ska låtsas som att ni inte vet om det, så svärmor blir den du ljuger för och inte barnen. Det är barnen du har ansvar för, inte svärmor.
Någon mer som ibland får upp spya i halsen utan att först må illa?
Alltså inte halsbränna eller sura uppstötningar utan det känns som att det är kräkningar som kommer upp i halsen men sen inte kommer ut. Vad beror det på?
Reflux!
Du kanske har reflux? Jag har det, det kan variera lite hur det ter sig. Mest halsbränna och sura uppstötningar. Men kan också får samma känsla som du.
Din magmun sluter förmodligen inte tätt.
Behöver inte ha med det att göra. Jag har det men min magmun sluter tätt (gjort undersökning för att se).
Ja! Fått det mer och mer det senaste. Funderar på om det kan vara stressrelaterat. Senast idag och oftast när jag sover, då vaknar jag av det och får panik eftersom jag har grov spyfobi. Märker även av det oftast om jag druckit Pepsi Max, men bara det, kan dricka annat med kolsyra?
100% reflux. Jag vaknar och det känns typ som att jag kvävs. Tror inte det är kolsyran utan att läsken försurar. Obs bara killgissning efter egen erfarenhet. Prova att ligg högt, det brukar hjälpa. Eller.. ja det uppenbara. Drick inte läsk ?
Ja förmodligen men det är bara Pepsi Max som ger den effekten? dricker celsius/nocco varje dag, även nära läggdags, och får inte så av det.?
Ta magnesium 3 gånger/dag. Hjälper musklerna slappna av = magmunnen sluts igen.
Har två nära släktingar som tar studenten i år. Pga diverse omständigheter så är det lite ont om pengar just nu, dock hr jag två oanvända Michael kors väskor jag fått i gåva (båda har lappar kvar osv). Kan man ge dagens ungdomar en MK väska eller är det absolut oerhört ute nu? Ingen av dom är min stil med MK logga i materialet därav aldrig använda. Men dom är ju ändå relativt dyra i inköp…
Är det bättre att försöka sälja dom och köpa något bättre för det jag får in? Känns som andrahandsvärdet är lågt trots att dom är omvända!
Oanvända ? inte omvända
Kan ju bli lite svårt för dem att byta om de inte vill ha dem kanske??
Ja dom är inköpta i USA så byta går ju inte.. frågan är annars vad man ska ge?
Flytta hemifrån-grejer brukar väl vara vanligt. Eller ett smycke.
Hur nära är du dessa studenter?
En skål, en vas, kastrull, armband, vinglas, ljuslyktor (typ orrefors brukar ofta finnas till bra pris på kampanjer)…Går att hitta till bra priser också om man har ögonen öppna (håll koll efter rabattkoder, kampanjer och reor, billiga sidor online etc). Gillar nån sushi? Kanske ett göra-egen-sushi-kit, vet inte vad det kostar men passerade ett sånt häromdagen.
Min kusin tog studenten i somras. Hon fick en vas och en pajform av oss. Vasen var från Mine från Kosta Boda och pajformen från Bruka.
Jättebra tips! Muggar från Rörstrands, floris typ.
Inga snöbollar eller Carrera-ljusstakar bara. Inga Gynning-glas. Royal design etc kör alltid bra kampanjer under våren, håll utkik!
Snöbollarna är fula! Älskar deras Hallon dock.
Nej på Gynnings glas, gå för vanliga neutrala men ändå fina.
—
Om budgeten tillåter, Chef & Sommelier (räcker med 4- Eller 6-pack, vet inte vad de säljs i, man behöver inte köpa en hel uppsättning).
Iittala Essence-glas, väldigt ofta på kampanj hos Cervera.
Kolla med andra vad de ska köpa så kanske ni kan köpa något som tillsammans blir ett bra antal av något. T.ex muggar från en serie. På så sätt kan man också undvika en helt blandad uppsättning av nån grej.
Sen behöver det ju såklart inte vara prylar av något visst märke, men tycker själv att det är roligare att ge bort det.
Michael kors har ä varit ute sedan 2010 och du kommer inte få några pengar för väskorna på andrahandsmarknaden heller tyvärr.
Skadar inte att försöka.?♀️
Ser dagligen folk med MK väskor speciellt äldre. Lättsålda.
någon som har koll på om Jelena Meachem har separerat igen?
Sandra Lindahl på instagram nyss, hennes story. Förstår inte om hon är seriös eller inte? Har hennes kille gjort slut och vad är det för stort projekt hon gjort?
Undrar också! Verkar som hon menar allvar?
Öppet förhållande; ja, nej, kanske? Varför/varför inte?
Om man inte bor tillsammans och inte ser nån långsiktig seriös framtid, ja kanske. Annars nej.
Öppet förhållande innebär inte att man är oseriös…
Nej det sa jag inte heller. Men det är enda scenariot där jag ser att det hade varit ett upplägg som funkar för mig personligen. Vad andra gör är helt upp till dem.
Ah ok, lät som du menade allmänt.
Ja eftersom hen skrev ”man” troligen..
Men kanske känns så för personen som skrev det? betyder ju inte att man dömer alla andras relationer.
Tror det kan va bra, inte säker på att monogami är det bästa/hållbaraste.
Funkar en period, men inte i längden. De jag vet som har haft öppet förhållande har alltid hamnat i en triangelsituation med svartsjuka, förr eller senare. Det går bra tills en av parterna vill ha mer av någon de träffat.
För de ja, gäller inte alla.
Fy vilken vuxenmobbare Cornelia på torpet är! Hon är så elak mot Dessire.
Är det inte hon som kastade ärade jättevarm mjölk på andra deltagare i sin förra säsong, såg något klipp på det på TikTok förut
Skulle inte förvåna mig…
Blev nyfiken måste se om jag hittar klippet!
Och hon jobbar som livsstilscoach…
Hon känns ju helt sjuk i huvudet, på riktigt alltså. Otroligt obehaglig människa.
Ja bara gnäller och mobbar med ett humör som en jojo…
Men Levin är söt och rolig. ?
Tips på bra melatonin eller liknande receptfritt sömnmedel?
Neurol!
Ihop med zink. Vet inte om det finns i Sverige men det funkade jättebra. Har även testat ihop med B12 (eller om det var någon annan b-vitamin). Var också bra.
Varför hamnar jag i modd?
Någon läkare här inne som kan svara på om man kan ge Alvedon till ett barn som äter Furadantin mot UVI? Mitt barn hade inte feber när vi var på undersökning hos läkare men har kommit nu
Jag är inte läkare men Furadantin är ju antibiotika och man brukar inte avråda från Alvedon samtidigt. Jag har själv kombinerat dessa mediciner, som vuxen.
Ja! Absolut!!!
Det kan du absolut göra. Du bör dock vara observant på febern, blir ditt barn allmänpåverkat och febern inte ger med sig till imorgon behöver du kontakta vården igen. /läkare på vårdcentral
Någon mer här som får sin ägglossning bara några dagar efter sin sista mensdag? Har mens i 3-4 dagar ca och ägglossningen kommer runt 5 dagar efter, någon dag hit och dit. Har förstått att det inte är så bra för då har inte äggen riktigt nog med tid att mogna innan de släpps för ägglossningen.
Någon mer som har det såhär? Har ni kunnat bli gravida på naturlig väg ändå? Jag är 32 och har haft det sådär i minst 4 år eller mer 🙂
Har du kollat med ägglossningstest och termometer (temphöjning) på att det verkligen sker? Ibland tror man att det är runt en viss dag och sen visar det sig vara helt fel. Låter nämligen oerhört kort om tid, ägget behöver längre tid för att utvecklas
Är du säker på att du har ägglossnings då? Det skulle i så fall betyda att du har en jättekort menscykel. Om du har en normal cykel är det omöjligt att du har ägglossnings så tätt inpå mensen
Jag har mens 4-6 dagar och ägglossning mellan 5-6 dagar efter mensens sista dag. Jag har blivit gravid två gånger men ingen fullgången graviditet. Vi har försökt i 1,5år. Min cykel är generellt ca 26 dagar
Någon som vet om det är så att Jelena Meacham är singel igen?
Hon var ju så lycklig när hon och M blev ihop igen.
Fattar inte varför dom gör slut och blir ihop igen hela tiden.
Dom har utan tvekan gjort slut. Hon la upp att hon skulle söka bostadsbidrag igår och det får hon inte om hon bor tillsammans med honom tänker jag.
min första kärlek Jimmy har jag, börja tänka på igen. 30 år sen vi var i hop i knappt 5 mån men i den åldern var det stort och jag har nog aldrig känt den starka kärleken och aldrig riktigt glömt hojen.
har så klart kolla upp honom och han har ju ett helt annat liv än vad jag tror vi passar för samt att han för 1,är sen hittade en tjej efter att han varit, gift. Men att se dom, där ögonen igen dom går rakt igenom mig. hittade foton fr honom ikv och halsband han gav med ett hjärta och en text ”jag älskar dig.
och här sitter jag, singel morsa ensam på heltid.. ör detta bara fjantiga fantastisk drömmar att vi stöter på i stan del hans pappa bort kvar, el ska jag, bara skita i allt glömma honom igen. har ju inte tänkt på mkt på, många år men nu bor jag i hans gamla Hoodd och mkt minne kommer upp fr skoltid mm
Du romantiserar nog en stor del av den tiden i ditt huvud. Och precis som du säger så är han upptagen. Han är garanterat en helt annat person än den du tänker i huvudet (för man utvecklas och förändras med åren) också. Så jag skulle säga att låt det vara en fantasi i huvudet och glöm det
Jag tror det är ganska vanligt att romantisera gamla kärlekar och bygga upp fantasier i sitt huvud när man är missnöjd med sin nuvarande situation. Det är lätt att fly in i dagdrömmar om alternativa liv, men det hjälper dig inte i nuet…
Tänkte på exakt samma sak men behöver inte skriva ett svar då du skrev det så bra.
Till TS: Försök att skapa mening i ditt liv här och nu istället ❤️
Va du nykter när du skrev detta Ts?
Om inte så va det nog bara lite fyllenostalgi.
Aisha är tillbaka igen på Instagram. Alla skulder har gått till kronofogden och hon väntar på skuldsanering. Är tydligen skild och ensamstående sedan i höstas men enligt Ratsit är hon fortfarande gift och mannen är skriven på adressen? Bidragsbedrägeri?
Hon får ju dock inga bidrag om någon står på adressen. Tyvärr haft en som fuskat med bidrag på det sättet i min närhet (personen lever inte längre). Du får inte officiellt bo ihop med någon annan (det de fuskade med, som jag tror tyvärr är vanligt, var att de bodde ihop ändå och partnern står skriven på annan adress).
Men ja.. nånting är skumt med henne
jag kan inte bara förstå hur man konstant klagar på så dålig ekonomin att man knappt har råd äta kött (hennes egna ord) leva på bidrag osv och ja fullt med skulder men fortsätta skaffa barn? Och också klaga på dålig ekonomin? Logiken går inte ihop för mig! Hon sa själv att hon haft dålig ekonomi sen sitt första barn. Skulder och kronofogden och det är sååå synd om henne men ändå har hon 4 barn och vill ha fler?
Har Sandra Lindahl blivit dumpad tillslut?
Skulle heller aldrig klara av den gälliga, gapiga, höga rösten jämt & inte heller den totala besattheten av utseendet. Hela hennes liv verkar gå ut på att vara sarkastisk non stop, pruta in botox & fillers till oigenkännlig, köpa kläder, hämta ut paket ihållandes kläder, pröva kläder. Samma sak med inredning. För att sen skratta & förfäras åt hennes egna kläd & inredningsval 5mån senare. Klaga över allt(sarkastiskt), gå en promenad, klaga på M sarkastiskt & så är det sådär om & om igen.
alltså jag tror det är på riktigt?! väldigt tragiskt att hon lever för och känner som mest lycka om hon har på sig den perfekta outfiten 🙁 men jag tycker också synd om henne, hon känns så ensam? vem ska trösta henne om det är sant? hon har ju ingen annan än måns och hennes mamma. men hon borde dock förstå att livet är mer än att ha det fint hemma och en snygg outfit? tror att måns insåg att ”det finns mer” nu när han börjat jobba och träffa nya personer, vilket han aldrig gör med henne.
åh jag gillar verkligen sandra så jag hoppas att det inte är sant 🙁 samtidigt så känns det som att han varit irriterad på henne och inte så snäll det senaste året typ? hon verkar inte vara den lättaste personen att vara med
jag som tycker han varit fööör snäll och låtit henne hålla på alldeles för mkt. han borde satt ner foten för länge sen. tycker verkligen inte han varit dum, snarare för mkt toffel
Jag trodde att hon skämtade men börjar tro att det är på allvar nu när hon inte har uppdaterat något mer efter det ? hade aldrig trott att han faktiskt skulle göra slut även om det har känts som att de är på väg åt väldigt olika håll. Allt är så ytligt med henne och känner hon sig ful så befinner hon sig i ett svart hål och det verkar allltid finnas något att fixa på henne… det verkar jobbigt att leva med henne och Måns verkar vara en ganska simpel människa.
Det bästa Sandra borde göra är att flytta hem, påbörja en riktig hobby(hästintresset är ju perfekt!), gå i någon form av terapi för sin dysmorfofobi & ge upp utseendehetsen iochmed den.
Jag kan tänka mig att det är äkta. Har även reagerat på att Sandra följer varken Måns mamma eller syster på instagram vilket känns rätt konstigt med tanke på hur länge dom varit tillsammans.
Är Sandra Lindahl dumpad?
Såg att de redan skrivits?