Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
joe mama ?
/
2023-12-13 20:00
Elsabratt skrev igår en fråga om vilka instagramsamarbeten där varumärket och profilen känns som en mismatch/konstig eller orealistik match! Tex om man gör reklam gör H&M men bara bär second hand.
Vilka kommer ni på?
Jag tänker på lydiagrankvist som gjorde reklam för Twistshakes badbalja trots att hon är ofrivilligt barnlös och johanna bladh som pumpar ut SELF LOVE men gör reklam för tabletter för att öka hårväxt.
Bring som nu gör reklam för natural cycles, som hon tidigare blev gravid under tiden hon använde det som preventivmedel? Om inte det bara är ett rykte ?
Alla snygga influencers som gör reklam för billig hudvård. Det känns inte trovärdigt att en influencer som lever lyxliv med resor till Maldiverna, dyra märkeskläder, stora lägenheter i Stockholms innerstad osv skulle köpa hudvård för typ 80 kr på Apoteket.
Mitt hjärta brister av hela Nicci och Andreas-grejen. Vet inte vad som hänt, men oavsett hoppas jag att han iallafall fått se bild på sin dotter före hela Sverige fick göra det.
Det tror jag inte han fick tyvärr. Hoppas att detta får ett slut nu. Det är så sorgligt. Speciellt som hon håller på på instagram. Med tårar och noveller.
Fast verkar ju vara något väldigt allvarligt han gjort och tydligen har inte tillgång till sin mobil enligt hans kompis som också var med i programmet, så man kan ju undra var han är isåfall.
Svårt att tro det, då hade väl kvällstidningarna gått ut med ”känd influencers ex häktad för xxx”, jag menar de rapporterar ju om mindre ”kända” saker.
Han kanske är på någon form av behandlingshem? Psyket? På hans senaste post uttrycker han ju hur dåligt han mår. Alt bara stängt av sin mobil!
Hon har sökt kontaktförbud men blev nekat tack för det, finns nog fler som behöver det bättre. Tror inte det finns några som helst bevis att något allvarligt har hänt.
Jag tror inte direkt att de har en kvot av kontaktförbud att dela ut så de som enligt dig behöver det bättre kan nog också få. Men fin victimshaming du kör där!
Min barndomskompis man misshandlade henne så hon bröt ett Revben framför barnen. Hon fick inget jobraktförbud och han har kvar vårdnaden om barnen. Att Nikki inte fick jobraktförbud betyder absolut inte att han är oskyldig..
Inte ett dugg förvånande att det inte blev en Ingrid, Maja eller Selma utan en Chiara. Förstår inte hur man kan välja ett sådant namn, inte ett dugg passande till efternamnet dessutom. Vilket sällan den typ av namn är förstås.
Det är väldigt WT till att börja med. Smaklöst. Förnamn och efternamn passar heller inte ihop, det borde du se? Väldigt vanligt för WT-namn dock. Kevin Larsson som var och varannan unge heter idag. Att hon också komplicerar det hela med en svårare stavning istället för det enkla Kiara. Men det är klart, ju mer unik stavning desto bättre enligt dessa föräldrar. Var och varannan influencer ger sina barn den här typer av namn, det säger en hel del.
Att det sedan är vanligt i Italien är väl en annan sak. Märkligt att ta ett namn från ett land man inte ens har någon koppling till. Hade hon varit italiensk och med ett italienskt efternamn hade det varit mer förståeligt.
Kontaktförbudet är nedlagt. Alltså blev det inget. en annan skrev att det finns ingen polisanmälan .om det finns brukar det ta ett halvår innan man får komma på förhör
Det ÄR hemskt men situationen är väl inte unik. Tycker jag hör om det titt som tätt, föräldrar som separerar redan innan förlossningen eller strax efter.
Nu hade vården sagt till henne att hon inte kunde få barn så hon använde inget preventivmedel. Eftersom antagligen aldrig kan bli gravid igen valde hon att behålla. Känns ändå rimligt.
Nja, dom sa att hon har PSOS (osäker på stavningen här?) det dom sa va att det KAN bli svårigheter.
KAN är lixom nyckelord, och det va uppenbarligen tvärtom
Stör mig på att hon ville betona AKUT kejsarsnitt, för… sympatier? Alla snitt som inte är planerade är akuta, exempelvis värkarna har satt igång/vattnet gått innan den planerade dagen. Eller progressen i en vaginal födsel är dålig och bebis något påverkad men är ingen brådska att snitta, fortfarande Akut. Om det är allvarligt så kallas det Urakut, då ska bebis vara ute inom 10 minuter.
Exakt! Min dotter var planerad att födas med snitt en dag men det ställdes in pga mer akuta operationer. Dagen efter smittades jag men eftersom det inte var på planerade dagen står det inte ”planerat snitt” i journalen, det står ”akutsnitt”.
Min kompis dotter föddes med urakut, det tog 4 min från att blodet forsade tills barnet var ute.
Men låt henne känna att det var jobbigt och läskigt om hon nu kände så. Det är hennes förlossningsupplevelse. Det kan vara läskigt även om det inte var någon panik ur den erfarna personalens ögon.
Ja den 21/12. Igår var det ett akutsnitt. Ändå rimligt att förklara för sina följare att det inte var det som var inplanerat? Varför reagera på det? Leta fel much? ?
Men alltså vad är det för kvinnor som sitter här och bedömer hur en annan kvinna har upplevt sin förlossning? Usch. ”För att få sympatier” Vem vill inte ha sympatier efter att ha genomgått en jobbig förlossning?
Jag tänker att det kan vara väldigt tufft med ett snitt även där och då också. Framför allt om det är akut men även inplanerat snitt. Så mycket kan gå fel som i vaginal förlossning. Själv var jag besviken av att det inte blev vaginal förlössning som jag hade gått in på utan det blev akut. Så fick hantera den besvikelsen där och då. Dessutom under själva snittet sprutade blodet över skynket och jag hade grov dödsångest. Det är kanske inte fysiskt lika tufft där men den mentala biten… den är tuff.
En uberfråga kommer här.
Jag ska boka en uber till flygplatsen, vi är fyra personer som ska åka (med tillhörande resväskor). Måste jag boka en taxi för 6 personer eller kan man boka en för 4 och utgå från att väskorna får plats? Kan inte se någonstans att det står något om bagageutrymme
Tror de har en XL bil som är ämnad att åka med om man har bagage? Åker man själv går det ju bra att ta vilken bil som helst. Men är man 4 st så tror jag det är menat att man ska ta XL bilen så allas bagage får plats.
Ja jag kollade på den XL som är för 6 personer. Då blir det billigare att ta två vanliga bilar ? så konstigt att man inte kan få mer info. Men antar att det är för att de inte vet vad det blir för bil i förväg?
Men borde ju få skriva vilken sort man behöver någonstans när man bokar så de blir lättare. Finns det ingen så borde man få ett meddelande ?
Anonym
/
2023-12-14 08:04
Men det är väl lite därför uber är så mycket billigare. Kan komma lite vad och vem som helst, det finns ingen info om det innan. Behöver man en särskild bil så är nog faktiskt taxi bättre.
Boka en för 6. Vi var två personer med två varsina stora resväskor som åkte från flygplatsen. 3 av väskorna fick plats i bagageutrymmet och ena fick ta framsätet. Detta var en Volvo V90.
Hur hantera detta scenario: min systerson 7 år och jag bakar tillsammans och han ”duttar” medvetet mjöl på sig själv och jag ”nyper” lätt som en fjäder hans arm och säger ”nejmen så gör man inte”. Direkt utbrister han ”ajjeeee!!!” Varav jag svarar ”men älskade vän jag nuddade ju knappt dig”. Grejen är den att jag lagt märke till att han ofta gör såhär, en höna av en fjäder. Han är dramatisk. Känslig. Överreagerar. Vad gör man? Hur hanterar man detta? Har inga barn själv och kan ingenting om barn.
Man slutar? Wtf liksom. Sluta nyp ungen! Även om det är som en fjäder så upplever han det ju uppenbarligen som obehagligt. Varför tar du ens dig friheten att göra så?
Många barn säger automatiskt aj fast det inte nödvändigtvis gör ont. Det är bara en sonynym till att något känns obehagligt eller man vill att den andra personen slutar. Han blev kanske överraskad, tyckte inte om att bli tillrättavisa eller tyckte inte om beröringen.
Det kan ju också vara så att det gjorde ont. Det är svårt det där med känselreceptorer och nerver.
Om du verkligen nöp barnet så kan det ju vara fel beroende på situation. Om du inte gjorde det utan mer bökade lite på skoj så är det ju bara att förklara för barnet? Och även mamman även om hon förmodligen inte kommer lyssna
Jag hade agerat så som jag vill att mitt eget barn ska agera i samma situation. Alltså hade jag sagt ”oj förlåt, det var inte meningen att göra illa dig, jag ville bara skoja”. Även om det var ett väldigt försiktigt nyp. För det är så jag vill att hon själv gör i samma sits, t ex med en kompis. Att hon säger förlåt rätt av utan att börja ifrågasätta.
Men du ska nog inte dra så stora växlar på såna där beteenden. Det växer bort/ socialiseras bort. Barn har massa såna grejer för sig i perioder.
Om det som någon hävdar är ett sätt att få uppmärksamhet skulle jag ändå bara slänga ut mig ett artigt förlåt. Och sen försöka uppmärksamma positiva beteenden mer.
Håller med! Be om ursäkt, det är hans upplevelse. Är han känslig så behöver ju inte du trigga heller. Om han dessutom har föräldrar som inte är närvarande så är de inte konstigt att han blir känslig och dramatisk. Va en stabil grund och visa vägen istället för ”nypas”. Ska han göra så i situationer när han tycker någon gör fel? För det är det du lär honom
Antagligen gör han sådär för att få uppmärksamhet. Ganska vanligt beteende för en sjuåring, men om han verkar vara överdrivet känslig och överreagerar behöver han kanske få verktyg för att lära sig hantera sina känslor på ett mindre dramatiskt vis? Eftersom du skriver att mamman är lättstött kommer beteendet antagligen därifrån. Barn gör som föräldrarna gör.
Börja med att bekräfta känslan istället för ”nuddade dig knappt”. Fråga vad som hände oxh hur hen kände sen säg förlåt om du gjort illa hen. Även om det är en liten sak. Säg typ ”förlåt, jag förstod inte att det gjorde ont, jag ska inte göra så igen”.
Menar du att barnet duttade med mjöl och du säger till barnet samtidigt som du nyper? Det är en väldigt märklig respons från dig. Barnet nuddar dig och du ska berätta att barnet gjorde fel genom att nypa barnet???
Du kanske ska granska ditt eget beteende och inte bara analysera och sätta stämplar på din systerson?
Hur vet du att du inte sysslar med gaslighting? Ditt nyp kanske gjorde ondare än vad du själv kände av? Att säga till honom att du knappt nuddade honom = han överdriver, och sedan beskriva honom som en dramatisk person som ofta överreagerar… Hmm. Jag känner lite red flags från din kommentar helt ärligt. Och varför ska DU ”hantera” detta? Du är inte hans förälder.
Ja, det är jag.
Växte själv upp med en emotionellt omogen mamma som anklagade mig för att vara överkänslig, överdramatisk o.s.v. Det hämmade mig rejält under min barndom och jag kan fortfarande ifrågasätta om jag överreagerar när jag har en helt normal reaktion på något. Råder dig att vända blicken inåt istället för att bli kränkt av att ett barn säger ifrån mot dig.
Varför ens nypa honom på skoj? Vad har du för behov av det? Det låter snarare som att du har en föråldrad syn på barn och tycker att han ska köpa allt som du som vuxen gör. Det är ingenting att ta tag i och han gör det inte för uppmärksamhet som vissa skriver. Barn fungerar inte så. Ett ny är ett nyp och han kanske inte vågade säga till dig på ett mer tydligt sätt? Jag har inga barn men ni som är föräldrar kan ju berätta vad ni tänker om det hela.
Barn gillar att leka samtidigt som de t ex bakar. Han duttar inte med mjöl för att irritera dig, han tycker det är spännande med mjöl. Han kanske inte får vara med så mycket om/när det bakas annars? En sak är viktigt när det gäller barn, man nyps inte. Att du tycker det är överkänsligt, drama osv är inte så genomtänkt. Du säger ju att du inte kan något om barn, så du kanske precis börjat umgås med systersonen? Om man inte känner någon kan man inte ”skoja” på det sättet, även om du inte menade något illa. Prata mycket med honom, vara intresserad så kommer ni varandra närmare. Barn är känsliga och det är ju bra att de uttrycker vad de känner. Det finns säkert orsaker till det. Han kanske inte får så mycket uppmärksamhet? Jag gissar bara ang det sista. Fint att du vill lära känna din systerson!
Din systerson är bara ett barn, låt honom vara! Sluta nyp honom! Sluta förvänta dig att han ska klara av att inte vara lekfull när ni bakar eller gör andra aktiviteter. Här är det du som överdriver när du inte tål att en sjuåring blir mjölig eller leker med mjöl när ni bakar. Du ska nog inte ha med honom att göra innan du skaffat dig lite grundläggande kunskap om barn och vad man kan förvänta sig av dem. En bra regel är att man inte bestraffar genom att nypa barn.
Jag har mot alla odds (för att vi verkligen ansträngt oss för att inte bli det) blivit gravid. Min ena är 10 år, den andra 6 år. Första spontana tanken och handlingen var att boka abort men nu har det gått några dagar sen chocken och börjar då second thoughts. Kanske vill jag ha det lilla livet?
Det som talar emot är ju praktikaliteter men också att livet inte blir så som vi hade tänkt (men när fasiken blir det så?). Men också känslan av att ”den som gapar efter mycket..”. Är så rädd att trean skulle bli sjuk och att man då ångrar det extra mycket..
Jag är så med dig i känslan av att man ska vara nöjd eftersom man har 2 friska barn. Jag är jätte rädd för att få ett sjukt barn som skulle vända upp och ner på våra liv och ta allt fokus från barnen vi redan har. Dessutom är man ju inte puring heller.
Med det sagt, du är redan gravid. Jag skulle inte fatta beslut utifrån rädsla. Hur känns det om du bara känner efter? Det finns inget rätt eller fel och vad du än väljer så kommer det att bli bra. Men våga känna och var inte bara logisk.
Faktum är att man inte vet någonting. Du kan ha en eller två kärnfriska bebisar, som får sjukdomar längre fram i livet eller inte alls. Låt inte rädslan för sjukdomar styra dig i det beslutet. Det är ju ingen av oss som har garantier för någonting, antingen vi är barn eller vuxna. Lycka till!
Vi skyddade oss också, men blev gravida med en trea ändå. Barnen är 6 och 8 år. Och lillebror eller lillasyster ligger och bakas i magen. Jag fick panik först, men landade snabbt i att vi ville behålla. Det är bara du (ni) som kan bestämma vad ni ska göra. Precis som alla andra säger vet en aldrig vad som händer i livet med sjukdomar osv.
Önskar dig allt gott!
Boka tid med kurator på kvinnohälsan/kvinnokliniken, låter som du skulle behöva bolla dessa tankar med någon utomstående och då är det ofta mer hjälpsamt med en professionell än med randoms i ett kommentarsfält. Ambivalenssamtal inför abort är kostnadsfritt!
Ja du. Vi har ju en annan spridning av filmer och bilder i dagens läge. Jag tänker ändå på Paul Schockemöhle som barrerade hästar i början av 90 talet. I dag är det bland annat ett ridsportsmärke som bär hans namn, det har funnit i många år, så det verkar ju sälja.
Folk är arga och skriver en massa, sen bär det av till nästa grej. Helgestrand ligger väl lågt ett tag och kör sedan på som vanligt.
Vill du ha den bästa eller den billigaste? De går i princip aldrig hand i hand. Om du vill ha en riktigt riktigt bra tatuering ska du inte hänga upp dig på timpriset. Betala summan de begär bara.
Kan ingenting om tatuering, det är min första och vill gå till den bästa såklart men vill ju veta vad det brukar ish ligga på normalt, därav min fråga.
Min bästa kompis har nyss gjort en halv sleeve, ska fortsätta igen då hon sparat ihop, här tills med bästa i vår mellanstora stad, så har det kostat 35 000 kr här tills ?
Planerat i 10 år men har ingen koll på varken tatuerare eller pris?
Det rimliga är att inte utgå från varken pris eller läge. Leta upp en tatuerare som gör stilen du vill ha och planera därifrån. Budgetera minst 20 tuss skulle jag säga, plus eventuella reskonstander och sånt. Och räkna med lång väntetid och att det kan gå över ett år från påbörjad tatuering till full sleeve.
Detta fattar inte jag. Varför kan man inte få vilja undersöka alla aspekter? Man kanske bara vill va ute i god tid för att budgetera
” betala vad dom vill bara ”
Suck
Nä, ganska standard pris i och omkring gbg. De har ofta 1000kr som startavgift men har efter det ett timpris. Det är för att de ska vara värt att göra en liten skitgaddning som tar typ 10 min men där skiss och planering kostar tid 🙂
Vi ska köpa en varsin julklapp på jobbet som vi sedan lottar ut till varandra. Tips på en rolig/bra julklapp för 150kr som passar ”alla”? Det är endast kvinnor på min arbetsplats.
Allt beror kupp vilka personerna är osv men lite generellt å inte specifikt
Kul Spel
Flaska Mousserande
Örhängen
Annat smycke
Presentkort
Kokbok
Fin filt i neutral färg
Te
Fin/a mugg/muggar
Godis/choklad
Sminkborstar
Nagellack
Gosetofflor onesize
Ljusstake/inredningspryl
Beroende på hur grupp men jag hade köpt termosmugg, kortspel, vinflaska,, kokbok, ätbara trosor, nån finare choklad, liten krukväxt, kanske god pasta ?
Gåvobevis till välgörenhet typ UNICEF eller rädda Barnen. Antingen i ett kuvert eller med en Sten till för att lura att det är annat. En fin present, tycker jag.
Det är fint att ge till välgörenhet men när man ger bort ett gåvobevis i julklapp så blir det lite konstigt tycker jag. Den som vill skänka kan väl göra det i eget namn.
Jag hade gärna fått ett presentkort där man själv kan välja till vilken välgörenhet som man vill skänka pengarna. Men att bara få ett papper med info om att någon annan har skänkt julklappspengarna? Nja.
Ikea har ett stort doftljus som brinner i 60 timmar och är i en väldigt fin burk. Kostar 120 kr. Riktigt överraskande att det kom från ikea. Jag köper vanligtvis bara designgrejer men gillar deras plastpåsar och fick med mig 3 sådana ljus hem haha
Eller hur, därför kan man ju försöka köpa något som är lätt att göra sig av med iallafall, dvs ge vidare till någon annan till jul och då funkar ju ändå ett doftljus rätt bra, lättare än att regifta ett schampoo tex eftersom det inte direkt funkar som gå bort present eller present till brevbäraren eller vad som.
Jag köpte i dag ett spel på Akademibokhandeln för 150kr. Minns inte vad det hette men det var som curling. Man lägger ut en bana på 1,5 meter o sen kör man precis som curling. Det är bara kvinnor på mitt jobb med men det där lät kul så körde på det ändå ☺️
Hör av dig till undertextningsbyråerna. Jag tänker inte räkna upp dem; en stor del av arbetsdagen ägnas åt googling när man är undertextare, så det kan bli första testet om man passar som undertextare ? Sen måste man ha lämplig erfarenhet, gärna språkstudier bakom sig. Mycket goda kunskaper i svenska är förstås ett måste. Om de behöver fler frilansar (ja, man måste starta eget), så kan man få göra ett prov. Om man klarar det nålsögat, lär de ut hantverket.
Man jobbar på sin egen dator. Många byråer har egna online-plattformar, men det kan vara bra med ett eget undertextningsprogram så småningom. Då är man mer fri att ta jobb från olika uppdragsgivare.
Om du inte kan tänka dig nåt annat yrke, så kör! Annars rekommenderar jag att man väljer ett mer lönsamt och mindre stressigt yrke. Fackföreningen Medietextarna har info på sin hemsida.
Du läser interaktionsdesign eller något annat UX/UI program på yrkeshögskola. Dock är marknaden just nu väldigt tuff och extra tungt för juniora att ta sig in, men inget är omöjligt om man verkligen vill något.
Jag också, varit arbetslös i ett halvår och sökt över 50 jobb… då har jag ändå 6 års erfarenhet och bra utbildning i bagaget :(. Är riktigt tufft på marknaden som ux-designer just nu.
Instämmer. Mobbning gör så himla mkt skada.
Men även barn som kommer från ok hem kan mobba, var medlöpare eller bara titta på osv. Barn kan va hemska men tror absolut ej alla som mobbar (beroende på roll) är genomruttna psykopater.
Jag skulle valt barnet som blev mobbat för mitt barn skulle aldrig uppfostras till att mobba någon. Å andra sidan skulle jag aldrig heller uppfostra mitt barn till att ta skit utan att stå upp för sig själv!!
Eller hur…man får ju hoppas att ni som tror att era barn omöjligt skulle kunna mobba inte är fördrar. Alla barn kan delta i mobbning, hur snäll en unge än är kan maningen rakt av avförda det. Men om man fått för sig att ens eget barn omöjligt kan vara skyldig lär man ju vara hopplös att ha att göra med i en mobbning-situation.
Tog ingen skit. Försvarade mig både fysiskt och verbalt. Blev mobbad ändå i många år när jag var liten.
”Att inte ta skit” betyder inte att man inte kan bli mobbad. Och det har tyvärr satt sina spår i mig. Men jag tar fortfarande ingen skit.
Uppmanar alla att uppfostra barnen till att inte mobba och att inte tyst se på när någon blir utsatt. Vågar de inte gå emellan så kan de berätta för en vuxen.
Beror på hur man menar… jag vill (såklart) hellre att mitt föräldraskap resulterar i ett mobbat barn än en mobbare.
Men jag skulle nog kunna mig mer maktlös i situationen att mitt barn var den som blev mobbad. Tänk om de andra föräldrarna samt lärarna bara inte bryr sig. Vad gör jag då? Mobbar mitt barn däremot är det ju jag som behöver ta tag i det.
Tog själv initiativ till att kontakta mobbarnas vårdnadshavare när skolan inte gjorde det. Hade dialog med tre vårdnadshavare, två av dem pratade med sina barn omgående och dessa barn fick be mitt barn om ursäkt för sitt beteende. Det gav god effekt; mobbingen upphörde. Den tredje vårdnadshavaren vägrade inse att hens barn betedde sig illa i skolan och på den fronten blev det ingen ändring förrän mitt barn anlade moteld och började fälla liknande nedsättande kommentarer som hen själv blivit utsatt för av detta barn. Ingen optimal lösning att man själv ska behöva bete sig illa, men det gav en omedelbar effekt– det är inte lika roligt att jäklas längre när gensvaret blir kraftfullt och på samma låga nivå ?
Till ett som blir mobbat och hjälpa det att bli stark och mer social än mobbaren. Motgångar stärker karaktären men mobbare förblir idioter så länge de fortsätter. Mina barn har varit omgivna av mobbare vid olika tillfällen och de blev båda starkare och mer omtänksamma som kompisar. Man får hjälpa dem att ge svar på tal och vara smartare än mobbaren, att liera sig med bra kompisar och skita i mobbaren.
Någon som är förkyld och har svår huvudvärk.?? Aldrig haft så ont i huvudet vid en förkylning. I käkarna och nacken och ovanpå huvudet. Värsta smärtan.
Bihålorna sitter väll långt uppe. Jag tagit spray för det men har ont runt käken. Får ta coronatest i morgon. Men hört det går förkylningar nu. Hade 39 grader i går natt idag ingen feber. Men huvudvärken är så jobbig. Åh vill inte ha det. Är vaccinerad 4 gånger för corona.
Nä de sitter ganska nära käken, det finns ju flera. Det är bara kolla på 1177 så ser du att börjar du få bland annat stel nacke så ska du kontakta läkare. Infektionen kan sprida sig till ögonhålan och hjärnhinnan.
Inte hängt med i allt men tiggt pengar pga fattig & kan inte köpa mat till barnen går sen och köper dyra saker. Köpt och sålt barnvagnar på en orimlig nivå, alltså mååång. Betett sig konstigt/illa mot barnen i instalive osv. Kör massa ”tänkte tipsa om det här” på grejer hon inte använder själv.
Jag skrev för några öppet spår sedan att jag funderade på att gå sovande barns sömnkurs och undrade om ni hade erfarenheter. Fick i princip bara ett par svar och de handlade om att 5-minutersmetoden är förskräcklig typ…
Så jag provar igen. Eller kanske om någon sitter på bra tips? Med äldre barnet löste sig sömnen typ av sig självt… men med min son nu som är 5 månader så börjar det bli ohållbart. Jag kan natta honom ganska enkelt i hans egen spjälsäng genom att bara hålla handen på eller bara ligga intill i vår säng som står bredvid. Men han vaknar alltid upp efter cirka 1 timme och sen 128377337 gånger till hela natten. För att han ska somna om krävs att jag samsover med honom och vid vissa uppvak ammar. Även om jag samsover vaknar han lika mycket men somnar då om när han får snutta.
Kollar man Sovande barn på instagram så verkar allt handla om att om barnet bara kan somna ensam i ett rum så löser sig allt annat magiskt (typ). Men är det så? Måste man köra en ”skrikmetod” där man lämnar rummet för att bli av med dehär uppvaken – om man nu inte har råkat få ett barn som bara sover som mitt första?
Dör av sömnbrist. Men vet inte om jag klarar någon skrikmetod. Särskilt inte när det inte ens är någon garanti att det funkar.
Han får gärna sova bredvid mig men vi sover ju inte. Han vaknar hundra gånger per natt och jag får i princip ingen sömn alls. Alltså ingen. Hinner knappt somna innan han vaknar igen.
Håller verkligen med.
Fullständigt naturligt beteende av en fem månaders bebis? Bebisen vill… att du ska vara nära…. och vid VISSA uppvak amma? Wow.
Man kan alltid trösta sig med att det 1. Troligtvis är en fas och det blir bättre 2. Om det inte är en fas är det ändå en kort kort period av ditt liv och snart är den förbi och barnet är äldre och sover bättre.
Kan du typ hoppa ner från din höga häst och försöka vara lite empatisk??? Har NOLL problem att ligga nära, noll problem att amma under natten. Men jag får alltså inte sova NÅGONTING och har inte sovit på typ fem månader. Jag går runt med en konstant influensakänsla i kroppen, tappar ord och orkar knappt interagera med mitt äldre barn. Jag har alltså ett till barn så jag vet hur det är att ha barn. Hon vaknade också på nätterna men jag fick ändå ihop sisådär 3-4 timmar per natt. Och hon accepterade också att min man tröstade osv. Detta nu med sonen är på en helt annan nivå.
Har tyvärr inga tips men vill bara skriva att jag lider verkligen med dig!! Det är fruktansvärt med sömnbrist. Har en ettåring och ammar fortfarande en del på nätterna, har det inte så illa som du verkar ha det, men är ändå ett vrak vissa dagar. Så jag förstår att du är desperat! ?
Tack ❤️ vill bara vara en bra mamma och ta mig igenom detta men är så brutalt trött och trodde jag kunde få lite tips av nån men nej, alla skulle bara kritisera så jag känner mig ännu sämre. Som att jag är en dålig förälder som ens tänker tanken att jag skulle vilja att barnet sov mer än en timme i sträck…
Jag hade samma. Sov i en tajt sport top och ammade inte under natten. 3 nätter var kaos men sen lärde hon sig att somna om utan bröstet och då började hon vakna till och somna om utan att väcka mig trotts att vi sov ihop.
Ni kan också göra så att ni bestämmer att din partner tar bebisen alla nätter i en vecka. Kommer bli skrik och sömnlösa nätter men partnern är också en anknytningsperson som kan ge trygghet så barnet tar inte skada. Men så småningom när barnet vant sig vid att den andra föräldern också kommer att vara nattperson kan ni åtminstone turas om.
Undrar vad som hänt er som svarar någon som vänligt ställer en fråga. Varför har ni en sån överlägsen ton?
Jag har inga tips på hur du ska få sova men lägg ingen energi på de som inte kan uppföra sig ens på ett anonymt forum.
❤️
Det verkar skitjobbigt! Fyran! Heja dig, och de som mästrar dig kan dra något gammalt över sig.
Har du prövat att diskutera de där kursens med BVC? Eller kanske gå in i ett snällare forum än här, t ex om du går med i en BF grupp på facebook som passar ditt barn? Mycket diskussioner om sov-kursera där.
Här är folk så otyglade när de är helt anonyma, skit i dem.
Btw har jag inte gått någon kurs själv men jag har läst flera som tillämpat dem 100 % utan att låta barnen skrika.
Tack för din kommentar ❤️ jag ska prata med bvc vid nästa besök! Jag har inte vågat skriva i någon FB-grupp då man inte kan vara anonym där. Är rädd för responsen (vilket du kanske kan förstå om man scrollar kommentarerna jag fick här) och då känns det liksom värre om alla vet vem jag är ?
Jag rekommenderar preglife connect -appen. Där kan man va anonym, de flesta är det. Och där diskuteras i stort sett bara frågor som rör graviditet och barn. Jag ka nästan lova dig att du skulle få mindre dömande svar.
Tycker drt generellt är.en betydligt bättre ton där än det är här.
Nej varför skulle jag göra det menar du? Bebisen blir ju nöjd och sover vidare så fort jag exempelvis ammar eller tar honom intill mig och klappar. Hade han haft ont hade han väl fortsatt vara ledsen?
Men alltså en femmånaders är pytteliten. Såklart bebisen kan behöva äta på natten. Jag hade samsovit och ammat vid behov.
Det är faktiskt så att allt inte går att magiskt lösa när man har barn. Vissa saker får man bara kämpa sig igenom. Att en femmånaders vaknar flera gånger under natten är en sån sak.
Alltså, han följer sin kurva och enligt BVC ”behöver” han inte äta på natten. Jag har dock inga problem med att han skulle behöva äta typ 2-3 gånger, men han vaknar alltså minst en gång i timmen. Jag är så trött att jag liksom har börjat må dåligt och få ont i kroppen. Min man kan inte lösa av mig heller för då somnar bebisen inte om.
Jag tror inte han är ute efter mat utan mer din närhet och trygghet.
Min gissning är att han vill ha dig nära och det vet han att han har om han ammar.
Ja så är det ju. Jag känner ju skillnad när han äter och bara mys-snuttar. Men jag måste ju fungera som människa också. Oavsett vad han ”vill” när han vaknar så väcks jag.
Jag förstår att det är jobbigt men jag tycker att E? ger väldigt bra tips här nedanför.
Testa att acceptera och låt din bebis styra en period, gör ändringar i ditt liv istället för i din bebis. ❤️
Din man är en omsorgsperson. Jag tänker så här: låt ungen gråta med din man en natt. Om det blir en jobbig natt? Ja! Kommer barnet vara otrygg? Nej, din man tröstar. Missnöjd men inte otrygg. Låt honom amma ett par gånger. Annars tar din man honom.
Tror du det kan funka? Alltså är mot gråtkurer men i ditt fall måste du bara hitta något som funkar. Ingen mår bra av att du mår så dåligt
Om dyftet är att han sedan kanske sover böttre framöver kan det vara värt. Om syftet ör att ge mig ”en natts sömn” så är det meningslöst då jag inte kommer kunna sova om bebisen skriker :/
Det här är min erfarenhet och kanske inte passar på er, men jag tänker testa det och ta en dag i taget. Går det bättre än förväntat så kommer din man tyvärr (haha) behöva göra det minst varje helg. Barnet kommer bli mer van vid att sova utan dig, mer trygg med sin far och det kommer antagligen (?) bryta den sömnrutinen ni har nu.
Jag tog mitt barn 100% av nätterna tills jag fick psykbryt och tvingade min sambo att ha honom en natt. Det gick inte så bra, men efter några nätter gick det. Nu har vi så att han sover med barnet, kommer in när han behöver amma, så ammar jag i sömn och lämnar tillbaka sovande baby till min sambo. Så håller vi på och jag får 6 timmar vilket som du förstår är helt sjukt lyxigt. Jag tror på att testa lite olika tills ni hittar något som inte suger, och bygg vidare på det. Igen, jag har ingen aning om er situation men jag hejar på dig, du måste få sova (iallafall lite grann!)
Jag hade det som dig med noll sömn med min nu 5-månaders. Köpte boken Precious Little Sleep som skriver om babysömn och olika metoder. Valde en metod som passade oss och baby har sovit mycket bättre i 3 veckor. Sov 10h igår med bara ett uppvak. Jag fick äntligen 7h i sträck + egentid på kvällen. Rekommenderar starkt boken. Förstår helt hur du känner, den sömnbristen kan INGEN föreställa sig som inte gått igenom den. Man kan visst lära en 5-månaders baby bättre sovvanor!
Jättejobbigt! Min son var liknande. Vi hittade ingen quick fix och kändes inte rätt att köra någon ”metod”, men hade jag gjort om det hade jag sovit borta ibland bara för att få en hel natts sömn. Så fick pappan liksom lösa den natten.
Din man måste få det att funka, tänker jag. Kan du och det äldre barnet sova hos en anhörig en natt och din man ta en natt hemma med bebisen, så du får sova hela natten utan att höra bebisen?
Han kan hänga en av dina använda tröjor/din morgonrock över sig så bebisen känner din doft och bära bära bära, vagga vagga vagga. Han måste kunna trösta/söva bebisen också.
Ditt barn är 5 månader gammal, det är helt normalt att de vaknar ofta under natten. Allt har att göra med hur mogen hjärnan är. Du kan så klart tillämpa hemska metoder men är det verkligen värt det? Det kommer inte vara så här för evigt så håll ut. Är du ensamstående? Om inte så be din partner ta någon natt då och då och sov någon annanstans, bebisar tenderar att känna av när mamma är i närheten tack vare mjölken.
Har försökt lösa av med min man men det går inte. Han somnar inte om då. Jag har som jag skrev ovan inga problem att varesig samsova eller amma några gånger per natt men så som det är nu går snart inte längre.
Det låter hårt nu men det är ett problem som din man får ta i så fall, somnar hen inte om ni bär runt på bebisen? Musik? Flaska? Vad har ni provat hittills?
Jag ger dig ett ex, mitt barn somnar inte om jag bär honom men däremot om hans pappa bär runt på honom så somnar han. Din man får pröva sig fram vad som funkar bäst för båda. Du måste däremot vara utom syn och räckhåll, ta in en natt på hotell eller vad som helst.
Tveksamt om det är så himla mycket snällare att mamman tar in på hotell en natt än natt än att pröva en av de där kurserna där man tröstar bebisen i sin säng (dvs inte låter den skrika).
Menar du att jag ska ta in på hotell för att få sova en enda natt, eller att du tror att det kommer lösa framtida nätter också om jag bara håller mig borta en natt?
Om mannen går runt och bär på bebisen som skriker, är det inte så att jag liksom kan somna. Kan inte direkt försvinna eller ligga med öronproppar heller för om min man har bebisen måste ju jag ha koll på vår äldre barn. Hon vaknar när bebisen skriker för länge på natten och då behöver hon också tröst..
Alltså, jag menar att ni ska försöka involvera din man mer, att bebisen ska förstå att även pappa kan trösta. Jag föreslog därför hotell för att jag vet hur stressande det är att vara hemma och höra bebisen skrika, du kan ju ta med ditt andra barn och sova borta. Jag skrev lite längre upp att en förutsättning är att ditt barn har en bra anknytning till pappan för att det ska fungera.
Det kommer bli skrik men så småningom vänjer sig bebis vid att även pappa tar nätter. Om pappan har en anknytning till barnet idag tar barnet inte skada. Handlar om att ni andra ska stå ut tills barnet vänjer sig. Så småningom blir det bättre.
Ursäkta mig över att jag gjorde dig upprörd. Jag de andra skrev ungefär samtidigt och deras kommentarer syntes inte för mig då. Hoppas att du får sova bättre snart.
Min tvåa är också 1,5 år och sover fortfarande i samma säng som mig och min man. Jag har aldrig ens testat att lägga henne i spjälsängen bredvid sängen ? Fem månader är så himla litet så skulle inte vilja ha den lilla bebisen i ett eget rum utan tätt intill
Inte riktigt svar på din fråga men en åsikt om ämnet.
Samsov med ditt barn❤️ Det är fantastiskt och det mest naturliga i världen. Och var inte för ”hård” ,ditt barn är ju bara 5månader, vissa sover väldigt bra och enkelt andra inte.
När bebis sover själv(för ibland måste den ju det. Lägg den trångt å gosigt. Kanske på en tröja som luktar dig. Har bebis napp? Vill dom så är det ju ett sätt att slippa sova med tutten i munnen. Börja tidigt med snutte eller gosedjur/filt som alltid är med. Det blir tryggheten ist för dig.
Barn ska inte ligga å skrika efter sina föräldrar. Ett litet barn skriker för den behöver dig. Att låta barnet skrika utan att man reagerar är emot hela vår programmering. Det är därför du tycker det känns olustigt. Du ska komma när ditt barn ropar, reagera på den enda kommunikation ett litet barn har.
Jag samsover gärna (och det har vi typ gjort varje natt sen han föddes, bara det att jag nattar i hans säng på kvällen) och ammar gärna också på natten. Men han vaknar konstant. Minst en gång i timmen. Så länge jag då direkt ammar eller ibland bara klappar osv så somnar han om och stör ingen annan i familjen men jag hinner sällan ens somna om mellan uppvaken. Jag är så trött att jag snart bryter ihop. Om vi skulle sova bra allihop av att samsova så skulle jag bara tycka det var mysigt men nu letar jag efter något som kan ge mig några timmars sömn per natt.
Tror du att du skulle kunna lära dig att somna snabbare och lite kunna ”sova igenom” en omnattning? Tänker att det kan vara enklare att ändra sitt eget sovmönster än någon annans. Är själv inte så förtjust i konceptet sovträning men har själv alltid haft lätt att somna om så har fått ihop min sömn ändå.
Hur menar du? Förstår inte riktigt tror jag. När bebisen vaknar så måste jag flytta honom till min andra sida så han får byta sida att snutta på, annars somnar han inte om. Så jag måste liksom ”resa mig”, flytta honom, knäppa upp, hjälpa honom att hitta rätt.
Aha, fattade inte att du behövde flytta honom. Jag hade min bebis i babynest och slängde tutten över kanten när barnet vaknade, sen fick han snutta och jag klappade lite i halvsömn. Tänkte att om du kunde hitta ett enklare sätt att hantera uppvaken på i stället för att försöka få bort dem 🙂
Så var det lite med dottern i den här åldern. Hon vaknade för mat kanske 3 gånger per natt men ”krävde” inte så mycket utan jag knäppte upp och fortsatte sova. Det hade ju varit helt lugnt om så var fallet nu,
Kanske oombett tips som du redan provat, men jag ”lärde” mig efter några månader att amma på båda brösten från en sida. Ligger lite lutandes/vridet över bebisen. Hjälper ju inte sömnbristen jättemycket men det är iallafall skönt att slippa flytta på sig! ?
Nej absolut inte! Mellan typ ? jag lägger mig liksom med överkroppen uppåtvänd, svårt att förklara ?
?
/
2023-12-14 09:30
Det var ju en jättedålig förklaring .. men tänk dig att du vrider axeln som inte ligger mot sängen lite över bebisen ?
B
/
2023-12-14 08:04
Haha jag förstår verkligen att man inte orkar vara trevlig när man sovit bara i 1 h intervaller i 5 månader. Skit i att vara trevlig du, det kan du vara i framtiden.
Men det var en genuin fråga för jag trodde faktiskt även med mitt andra barn att jag behövde amma varannan gång på varje bröst, tills någon förklarade lite mer kring hur brösten fungerade för mig. Därefter slutade jag amma varannat bröst och kör samma bröst hela natten, vilket är smidigt.
Finns massor av appar och grejer för att hålla koll på att man ammar brösten varannan gång så det är ju absolut en spridd missuppfattning att det skulle vara nödvändigt.
Haha tack ? nej men jah byter inte sida för mina brösts skull egentligen utan för att lille herrn inte accepterar något annat. Inatt försökte jag verkligen, efter ditt tips! Vägrade vända på mig & honom. Lyckades en gång faktiskt! Men det tog typ en kvart haha.
Asså jag håller med om att bara fortsätta som ts gör, samsov och amma. Men från en annan som hade en bebis som vaknade en gång i timmen: nej det räcker ej att amma på samma bröst hela natten. Det är typ 10 amningar vi snackar om, blir ojämt samt mjölkstockning alternativt sprutar ur det andra bröstet. Så jo fullt förståeligt att byta bröst, mem behöver ju kanske inte göra det varje gång. Det känner hon nog i tuttarna dock.
Haha ja exakt. Igår nattade jag vid 20 och la mig och somnade samtidigt. Vid 23 kollade jag på klockan och då hade vi haft 5 uppvak.
Försöker jag ligga kvar som vi gör när han vaknar så blir han frustrerad, väcker sig själv mer och mer och skriker tillslut. Han tar inte bröstet om jag inte byter. Förstår att det inte är ”generellt” att de
Beter sig så. Men så är han.
Jag fattar! Jag hade det så som sagt, en gång i jävla timmen MEN det va första barnet och då va det uthärdligt ändå på ngt sätt.
Nu höggravid med tvåan och livrädd för samma situation pga underhålla ett större barn.
Jag har inget bra tips asså. För mig slutade det vid 10 månader då jag slutade amma på natten. Då tog vi varannan natt istället och då kunde jag sova.
Ens egen sömn blir helt jävla uppfuckad av det här. Det går inte att lära sig att somna om snabbare emellan, för man vet ju liksom att man snart väcks igen och det är ett av problemen..
Men mitt absolut enda tips är som jag skrev ovanför, preglife connect som är ett trevligare forum.
Sen har jag en vän som gått en sån där sömnkurs online och det blev mkt bättre. Har ni pengar till det så är det ju absolut värt det. Inte så att det är några gråtmetoder som predikas. Värsta som kan hända är väl att du går kursen och känner att det va helt värdelöst och pengar som är bortslösade samt lika kass sömn.
Ja fy fan. Lider med dig alltså.
Sen en oerhört, oerhört klen tröst. Vår vakna varje timme bebis i nästan ett år är numera det absoluta drömbarnet gällande sömn. Måste inte bli kämpigt i flera år pga detta. Nu är han snart 3.
Han somnar själv sen han va knappt 2 år. Så lägger han vid 19 och går ur ur rummet, sen sover ngn där inne med honom förvisso men det är pga att jag, som jag sa blev sömnstörd, vill sova ifred varannan natt, vill inte ens sova med sambon längre.
Så iaf lägger vid 19, somnar själv, sover hela natten och sover oftast till 8-8:30.
Sen sover han 2 timmar mitt pp dagen utsn ngn som helst krångel också.
Så det måste verkligen INTE bli ett barn som sover piss i oändlighet även om hag förstår att det är en klen tröst nu.
B
/
2023-12-14 08:13
Det var just det jag ville lyfta…. Generellt sett brukar det gå bra att amma bebisar bara på ett bröst hela tiden. Dvs en del mammor sköter HELA amningen på enbart ett bröst.
Det blir såklart lite bökigt i övergången innan det rättat till sig, men brösten brukar kunna fixa till detta.
Brukar t ex ske för att en del bebisar helt enkelt bara vill amma på ena bröstet.
Håller med! Jag ammar bara ett bröst evt lägger mig över bebisen med det andra bröstet så att jag inte behöver byta sida. Sover också utan bh, om det läcker lite från motsatt sida trycker jag bara med handen på bröstvårtan i starten sen går det över.
Har hört att det hjälper att duscha och ha ren bh när man lägger sig, då vaknar barnet mindre ofta pga mindre mjölklukt
Jag har varit i samma situation med båda mina barn, idag 3 och 5 år gamla. Bet ihop med båda och vi samsov alla 3. Höll på att bli galen ibland men jag har överlevt ändå. Märkte en skillnad när barnen började äta en stor portion gröt innan läggdags. Det måste väl varit typ vid 6-7 månader. Inte så att de sov hela nätter då men lite bättre blev det. Har vänner som valt att sluta amma pga för många uppvak, bytte till ersättning och sov mycket bättre. Första 3-4 nätter fick pappan ta och mamman sov i ett annat rum.
När min äldsta var 4 fick de båda två egna sängar och jag började natta de i deras rum. De vaknar än idag och kommer in till mig under natten. Min minsta vaknar minst 2-3 gånger per natt fortfarande men somnar oftast snabbt om.
Överlag tycker jag att alla föräldrar får göra det som är bäst för sina barn men att låta en liten skrika sig till sömns är jag starkt emot!
Jag har kört samsovning med mina barn. Vi har aldrig haft problem med sömnen. Såklart man har vaknat många gånger och fått amma några gånger varje natt när de var så små.
Jag övervägde aldrig något annat än samsovning för det kändes naturligt. Den enda som jag aldrig hört klaga på sömnen med småbarn är en som har 5 barn, de körde också på samsovning. Och när jag hör mina andra kompisar prata om sömnen under småbarnstiden så inser jag att vi måste gjort ett bra val då alla andra kompisar sovit sämre.
Säger inte att det är för alla och har också respekt för att det avråds från det under första tiden men för oss har det varit ett vinnande koncept.
Nu råkar mina barn fortfarande samsova med oss vid 5 och 6,5 års ålder men det är ju en smaksak. ?
Min äldsta vägrade sova utan mig både dag som natt. För mig blev allting mycket bättre när jag accepterade att det var så och slutade lägga energi på att hitta lösningar. Min son ville inte hitta någon lösning, hans enda lösning var att vara nära mig.
Jag samsov med han vid bröstet, när han vaknade till och gnällde flyttade jag över honom till andra bröstet och sov vidare. Han fick ligga vid bröstet som han ville och jag lärde mig att sova när han gjorde det.
Så mitt tips är att acceptera och sluta läsa och googla på lösningar.
Fast för mig som var i samma situation och själv höll på att gå under så hjälpte det!
Jag försökte faktiskt hjälpa till! Alla kommer med råd utifrån sina egna erfarenheter och för mig så hjälpte det att acceptera det och låta min son styra. Sen passar inte alla råd alla och så är det med allt. Trist att mitt råd uppfattades som drygt!
Hoppas du hittar en lösning tillslut!
Men jag skriver ju att jag börjat få fysiska symptom av sömnbristen typ att det känns som att jag har influensa och att jag snart inte pallar detta mer. Svårt att se hur detta skulle försvinna om jag bara ”accepterade läget”. Sömn behöver man ju, det har ju inte med inställning att göra.
En av biverkningarna av sömnbrist. Bad ju om råd att få det bättre. Blev istället överröst med massa dömande och mästrande kommentarer. Nu har jag fått en del bra tips och pepp också men herregud hur mycket tålamod och trevliga svar ska man väntas ge när man får svar likt ditt? Är det bara mitt ansvar att vara ”trevlig” oavsett vilka svar jag får? Tänk till lite själv hur du kan bidra till ett trevligt klimat.
Jag håller med övriga och skulle inte sömnträna en så liten. Behöver dock inte upprepa sådant som redan poängterats
Hör och förstår att du är helt slut. Du är otrolig som kämpar på! Och jag lovar att din bebis mår så bra att få sova bredvid dig och av de uppoffringar du gör ❤️
Kan du göra anpassningar i ditt övriga liv som underlättar den här övergående perioden? Kan du sova något under dagen? Jag har en 17 månaders som fram tills han var ca 1 år bara kunde sova om jag låg bredvid eller om han satt i selen. I vagnen eller ensam i sängen sov han ytterst korta stunder. Jag gav upp alla försök om att försöka lösa situationen och ”bara” accepterade den i stället. Bestämde mig för att ligga bredvid honom i sängen när han sov på dagarna och gå och lägga mig med honom vid 19-20 på kvällen (i den mån det gick). Även om jag inte sov den stunden så vilade jag.
Är du ensamstående? Eller kan din partner steppa upp och sköta all markservice så gott det går? Kan du få hjälp dagtid av någon mor- eller farförälder som kan vara med bebisen så du får sova nån timme?
Du förstår vad jag är ute efter… det kanske inte är din bebis sömnbeteenden som behöver förändras utan för dig/er att anpassa livet (så gott det går) efter dem…JUST NU – inte för evigt (viktig poäng).
Okej lite motsats till alla andra här haha men vi hade samma situation som du har. Vid 7 månader köpte jag sovande barn, var några bra tips men mest sånt man ändå kan googla fram. Jag ville egentligen samsova men dottern sov såååå dåligt så vi testade egen säng i eget rum och monitor. Vi gjorde en egen metod där vi stenhårt hade samma kvällsrutin varje kväll, vi la henne i sin säng klappade sa godnatt mamma och pappa är här ute och så gick vi ut och lät henne vara. Gick in om hon verkligen skrek eller var ledsen och klappade sa godnatt och gick ut igen. Om hon bara gnällde lite så avvaktade vi. Första dagarna gick vi in och ut i typ en timme innan hon somnade (lugnt och tyst så inget skrika sig till sömns) men i slutet på veckan tog det max 10 minuter och vi behövde gå in kanske 1 gång. Så liten vaknade hon såklart ändå 2 gånger på natten men inte alls som innan. Nu är hon över 1 och somnar själv i sitt rum på 2 minuter. Självklart är det i perioder katastrofdålig sömn och uppvak ofta men där emellan sover hon hela nätter.
Vår rutin som vi håller än idag är att efter middag så får hon duscha med mig, pappa smörjer in, tar på pyjamas, borstar tänderna och sätter sig i soffan med mysbelysning, snuttefilt och nappen och läser 1-3 lugna godnattböcker sen gå in i sovrummet och bär runt i famnen i en halv låt (har skapat en ”sovlista” som går på repeat ganska låg volym) sen lägger ner i sängen och fortfarande ”godnatt älskar dig mamma och pappa är här ute”.
Hon vet precis vad som ska hända och somnar lugnt varje tid samma kväll sedan 8 månader. Så tips är att hitta en rutin som passar er och håll er till den. Annat tips är att bara lyssna på vad du känner passar er och vad du frågar efter! Men lycka till hur ni än gör, jag vet hur det känns men det blir bättre!
Så här har vi också gjort med vårt andra barn och det funkar super! Jag har haft en sömnrutin med henne sen hon föddes, dom första 7 månaderna samsov vi och jag natt-ammade MEN jag hade alltid samma sömnrutin: vara ute mycket i dagsljus på dagen, dämpa lamporna och varva ner på kvällen, ta på pyjamas och mysa, sjunga godnattsånger och ge flaska. Sen sova. När hon var 7 månader så fasade vi ut nattamningen och sen började vi ha samma sömnrutin fast vi lade ner henne i spjälsängen och gick ut ur rummet när hon sov. Det funkade superbra, först var hon lite ovan vid spjälsäng men aldrig riktigt ledsen och efter typ en vecka så somnade hon jättebra i den. Numera är hon 1,5 år och sover i spjälsängen varje natt, samma sömnrutin fortfarande. Rutiner skapar trygghet!
Jag skriver under på detta. Mitt äldsta barn lägger sig vid 7-tiden på kvällen sedan ett års ålder, vi lägger henne i sängen, pussar godnatt och säger att hon kan komma ut eller ropa om hon behöver något. Hon är trygg i sitt eget rum och med att somna själv. Ofta om hon inte kan somna på en gång så ligger hon och sjunger för sina gosedjur eller bläddrar i böcker. Hon är tre år idag.
Tycker absolut du ska prova detta! Vi hade liknande fast vid 8 månader. Han blev störd av min man som snarkade. Så flyttade honom till eget rum med monitor och det blev så mycket bättre. Och gör detta ihop. Vi körde inte heller skrikmetoden, det hade jag aldrig klarat utan gick in och ut för att klappa och visa att vi var där när det bökades runt.
Och som e3 skrev nedan med rutiner. Vi körde bad, lugn stund med bok tidigt för att få in en rutin.
Det är superjobbigt, men jag tror att det blir ännu jobbigare för dig att försöka sömnträna en 5-månaders vars enda biologiska instinkt är att vilja vara nära och amma.
Kollar man sovande barns kommentarsfält så verkar det ju ha gått bra för ganska så många. Därför tänkte jag att det kanske finns flera här inne som provat och kan berätta mer. Men jag tänkte fel och ska aldrig fråga något här inne igen, det är väl typ den lärdomen som kvällen gav mig haha
Mitt barn är snart tre år och sömnen har börjat bli bättre. Kanske 1-3 uppvak per natt där jag behlver hjälpa henne att somna om. 5 månader är ju ingenting och amma är ju bäde mat och tröst och trygghet. Få hjälp med natten av din partner eller annan du litar på eller få hjälp på dagen så du kan sova/vila ikapp lite.
Är inte samma anonym och förstår att du försöker komma med tips men att först skriva att barnet behöver amma för närhet och sedan säga att hon ska ta hjälp av pappan blir ju lite svårt…
Haha tack det var det jag syftade på men det fattade uppenbarligen inte personen.
Som jag skrivit på flera ställen ovan så har min man försökt men när bebisen skriker väcks vårt andra barn så vi har hittills inte gått all in med det. Dessutom vaknar vårt större barn i snitt 2 gånger per natt (hon är också liten) och behöver tröst och det tar ju min man..
Ser inte om någon annan tagit upp det, men … måste du amma på natten? Förstår det som att du har helammat de här fem månaderna, har ni testat ersättning någon gång? Det mättar mer så att ge flaska innan läggning och någon gång under natten kanske skulle ändra bebisens sömnmönster.
Asså vissa av dessa svar du fått…varför antar man bara att man har massa personer runt om sig som kan ställa upp inte bara på dagen utan på natten också? kanske kommer som en chock men många har ett jobb och gå till om dagarna och alla har inte släkt som kan ställa upp…
Jag hoppas att människor har någon annan människa som kan ställa upp när man mår dåligt? Att ha sömnbrist är ju fruktansvärt. Varför kan inte partner ta en semesterdag eller dubbeldrag (föräldrarledigt) och avlasta/hjälp till. Föräldradagar kan väl dessutom skänkas vidare till en annan person om man vill och behöver avlastning.
Men snälla, hur länge ska man hålla på så då? Det här verkar ju ha pågått länge och hon behöver ju hitta en hållbar lösning som fungerar i längden. Jag har också sömnbrist och det hade inte hjälpt särskilt mycket att hyra in min mamma en dag i veckan.
Men alla bebisar sover inte sådär dåligt som TS bebis gör, det finns ju kanske saker som hon inte provat som kan hjälpa bebisen att sova längre stunder. Pappan verkar ju försöka hjälpa till men det är inte lätt som mamma att sova när man hör bebisen skrika i ett annat rum..
Fast om du aldrig får sova men din man sover alla nätter, även om han jobbar så klarar han väl sämre sömn några nätter…det förväntas ju du göra.
Sov en stund på kvällen innan barnen ska läggas, och sov på helgerna medan någon/maken passar barnen så du får sova ifred.
Det handlar om några månader till, sedan blir det bättre förhoppningsvis.
Har barnet kolik eller ont någonstans när den vaknar hela tiden, när sover barnet om inte på natten?
Blir bara förvirrad av allt nu. Ena sekunden blir jag dumförklarad för att jag inte fattar att en femmånaders måste få fri amning och närhet av mamman konstant. Nästa sekund ska jag ta in på hotell med vårt andra barn och låta pappan gå runt med bebisen hela natten så den inte kan amma över huvud taget. Men tips kirng att införa en bra sömnrutin som kan få oss alla att sova hyfsat bra på sikt – DET var rent idiotiskt av mig att ens tänka tanken tydligen… haha. Tack ändå, verklien. Jag får kämpa vidare.
Fast när man kastar ut en fråga måste man ju förstå att man kan få olika svar, även det som inte passar dig.
Du har fått många bra tips men verkar ha kört fast på att bara du kan vara vaken när barnet vaknar.
Du kan pumpa ut mjölk inför natten och låta maken ge det när bebisen vaknar, sov med det större barnet halva natten och ta över efter det.
Jag tror inte du är öppen för lösningar utan fortsätter att kämpa på i en omöjlig situation, och blir samtidigt irriterad när andra försöker hjälpa dig.
Nja nu tycker jag du är orättvis. Jag bad om erfarenheter och tips för att eventuellt sömnträna min bebis att få bättre sömn. De som gett tips eller stöttning kring det har jag svarat på ett tacksamt sätt eller ställt följdfrågor. Övriga har ju liksom antingen inte läst det jag skrivit ordentligt (tex alla 20 tips om samsovning trots att jag skrev att vi redan samsov) eller håller på att fokusera på vad jah borde göra på dagen, ta in på hotell, osv osv.
Orättvis vet jag inte, du skrev samtidigt att du ville lägga barnet i ett annat rum trots att barnet bara är 5 månader.
Du kanske ska vända dig till BVC istället.
Anonym
/
2023-12-14 12:52
Var fick du det ifrån? Vi har inte ens plats med ett eget rum till barnet. Jag undrade över sömnmetoden där man går ut ur rummet i samband med själva nattningen. Du kanske ska kommentera i en annan tråd istället? Eller ta ut pinnen ur rumpan? ?
Anonym
/
2023-12-14 14:24
Det var ett moget svar, jag tycker nästan du får skylla dig själv när du verkligen är så otrevlig. Jag skrev inget orimligt till dig, det är inte jag som inte får sova på nätterna, för hade du varit min svärdotter hade du garanterat får avlastning av mig.
Anonym
/
2023-12-14 14:51
Vet inte ens hur jag ska bemöta din kommentar. Ser faktiskt inte var jag är otrevlig. Min fråga var som sagt att jag önskade tips och erfarenheter för just sömnträning. Om sedan folk har synpunkter på hur jag kan göra på dagtid, att jag borde kunna få avlastning av folk på dagen, att jag ska ändra inställning osv osv det blir liksom helt irrelevant? Jag har inte brist på ”avlastning från svärmor” men vad ska hon göra med sovträningen menar du? Då skulle jag väl i så fall skrivit ”kan någon komma med tips på hur jg kan göra för att överleva de närmsta månaderna tills mitt barn sover bättre av sig själv?” Eller nåt. Men så skrev jag ju inte. Det är inte meningen att vara otrevlig om det nu uppfattades så men det blir lite tröttsamt att svara på 10+ kommentarer som egentligen rent krasst inte har med det jag faktiskt frågade om att göra.
Anonym
/
2023-12-14 15:28
OK, detta skrev du! ” Eller ta ut pinnen ur rumpan? ”!
Jättetrevligt sagt enligt dig då?
Etiskestetisk
/
2023-12-13 21:33
Hade också ett barn som höll mig vaken och det är fruktansvärt jobbigt att aldrig få sova själv. Och jag lovar att det kommer att bli bättre och bättre även om man inte tror det när man befinner sig i sömnlöshetshelvetet.
Kan tipsa om boken ”Somna utan gråt”. Den har några år på nacken, så om den inte går att köpa finns den kanske på bibblan. Där får du en plan att följa som i allafall jag tyckte kändes bättre och snällare än andra metoder.
Jag vet inget alls om kursen, vill bara säga att jag sympatiserar! Det är så SJUKT jobbigt. Ta inte åt dig av vad alla präktiga goody two shoes mammor skriver här. Kul för dom att det funkade med samsovning, eller att de kämpade sig igenom eller whatever. Det är otroligt viktigt att ta hand om sig själv, att få vila, för att kunna vara mamma den tiden man är vaken. Hoppas ingen här lyckas ge dig dåligt samvete för att du faktiskt försöker hitta lösningar!
Ingen aning om det kan hjälpa, men med våra tvillingar så sov vi i skift en period för att vara säkra på att få 3-4 timmars oavbruten sömn var. Tex sov min man med barnen i vårt sovrum 23 -03, jag sov i gästrummet ( med öronproppar!). Vid 03 byttes vi av och jag sov med barnen till 07. Nu flaskmatade vi iofs, men om du kan pumpa kan han kanske ge flaska på natten.
Tack! Det är verkligen ett supertips som jag själv hade kunnat ge. Problemet är att vi bor ganska litet, har inget extra rum och vardagsrummet med soffan är liksom direkt utanför sovrummet. Även med öronproppar hör jag bebisen och sen tillkommer ju att den som inte har bebisen måste ha koll om äldre barnet vaknar. Så vågar inte riktigt zoona ut helt med öronproppar så jag missar om det är nåt med henne. Har försökt tränga ner mig bredvid henne i hennes barnsäng en gång men… hahaha blev nästan ännu sämre sömn ?
Det här körde jag och min man också när vår minsta var fem månader och jag natt-ammade och var slutkörd. Jag sov med bebisen i samma säng fram till 01.00, sen bytte jag och min man sängar så att min man sov med bebisen och jag sov med vårt äldsta barn fram till ca 06.00. Då fick man i alla fall fem timmar sömn där en bebis inte störde en. Även om det inte var kanon-sömn och även om jag vaknade av bebisens ljud trots öronproppar. Kanske värt att testa detta igen, även om du vaknar av ljud? Och tänk på att det brukar vända med bebisars sömn vid typ 7-8 månader.
Tex så skulle ni kunna köpa en madrass och lägga i det äldsta barnets sovrum bredvid barnsängen om den är för obekväm, eller ta den madrassen som ligger i er dubbelsäng (om ni har dubbelsäng med två 90 cm madrasser). Eller köpa en bäddsoffa på Blocket till vardagsrummet och ha som temporär lösning om soffan i vardagsrummet är för obekväm. Och så delar ni nätterna som ovan föreslagit.
Nu orkar jag inte läsa igenom aaaaaalla kommentarer du fått men här är min tanke i alla fall:
Jag vet en som gav ersättning (endast då) och hade ett barn som sov hela natten från första början, hon teoriserade att det kanske mättade bättre eller så. Är det rimligt att testa ge kvällsmål i form av ersättning? Jag är lite skeptisk till ersättning så vet egentligen inte om jag vill rekommendera, men det är en tanke i alla fall. Är du rädd om mjölkproduktionen kanske du kan pumpa då för att hålla igång? Använder ni napp?
Just nu försöker vi införa kvällsgröt åt vår 10 månaders så han ska vara mätt och sova bättre, iofs har vi bara 2-3 uppvak per natt och jag inser att jag måste komma ihåg att vara tacksam.
Tack för tips! Ersättning vill jag helst inte börja med men har börjat introducera gröt så kanske blir det bättre när han kan äta en hel portion. Jag misstänker dock att han bara skulle behöva äta typ 2 gånger per natt ur hungeraspekten. Tror det här är något annat. Han vill väl mysa/snutta för att det är lite gott och tryggt ❤️ vilket jag köper! Såklart! Måste bara överleva själv också
Tänker också att även om han inte vaknar av hunger så kanske en extra mätt mage minskar ner uppvaken ändå, får man ju hoppas!
Har ni det mörkt när ni sover? Min son vill typ ha en sänglampa tänd om han sover ensam. Varmt/kallt? Finns det fler saker man kan testa ändra på? ? Hoppas verkligen det löser sig!
Egen säng och eget rum har verkligen varit det som fungerar bäst för oss, började där runt 5-6 månader och sen när de började äta mat blev det en stor förbättring så förhoppningsvis har du det att se fram emot. Men ser det verkligen inte som hemskt att vilja att barnen ska sova om natten. Det är ju inte som att de ligger och gråter om nätterna för att de är ensamma, de sover, och behöver de äta någon gång så hör man ju det. Men, problemet är ju att komma dit.
Har redan från start kört med rutiner, att det verkligen märkas att det börjar bli kväll, gör barnet redo men invänta signalerna att det är redo att sova, starta inte läggningen vid ett exakt klockslag utan ha någon timmes marginal. Lägg barnet mätt och torr och sitt bredvid eller gå ut beroende på hur det reagerar på det. Minns inte exakt hur mycket/om en femmånaders behöver äta på natten men säg 1-3 gånger, amma då endast runt de tiderna, annars bara stoppa om igen/trösta, helst utan att ta upp. Bestäm dig innan att nu provar vi detta, kan bli tufft första nätterna men håll i, funkar det inte den kan du justera. Tänk också på det ni gör dagtid, tex se till att alltid komma ut i dagsljus på morgonen/förmiddagen och att dagen liksom är livlig, natten mörk och tråkig.
Jag vet att det mest populära är att samsova och liggamma men jag tror verkligen att även barnet mår bättre av att sova fler timmar på raken än att halvsova och böka runt mellan föräldrarna.
Jag vet att det är jobbigt. Har själv varit där! Jag ammade en gång i timmen på natten under en period när min dotter var bebis. Det är hemskt. Men snälla, kör inga metoder där bebisen får skrika sig till sömns. Fruktansvärt.
Hitta stunder att sova på under dagen, be din man eller någon annan ta barnet när hen är mätt och lägg dig en timme eller två. Ta allt hjälp du kan få för att kunna sova när det går.
Barn behöver kanske inte mat på natten men det ger trygghet och närhet. Den här perioden kommer gå över!!! Du måste bara hitta ett sätt att ta dig igenom den.
Inte ts, men lägg av. Sov under dagen är ett dåligt tips till en mamma som dessutom har ett större barn hemma. Och som beskriver att hon blivit sömnstörd pga alla uppvaken. Jag är rätt säker på att ts har tillräcklig hjärnkapacitet för att räkna ut att man kan sova även dagtid. Ngt säger mig därför att det inte riktigt är ett realistiskt alternativ.
Jag hade så med andra barnet.
Lät han sova med oss, då började han sova hela natten.
Varför skulle en 5 månaders vilja sova själv? Bebisar vill ha närhet och trygghet. Han letar efter dig, därföenhan vaknar hela tiden.
Du vill väl inte heller sova ensam?:)
Jag tog en prydnadskudde då den är mer fast som han sov på mellan oss, så oroade mig inte för psd.
Det finns fler anledningar till att bebisar vaknar hela tiden och ibland ingen särskild anledning… jag har samsovit med två barn varje natt sedan dagen de föddes och båda två har vaknat flera gånger varje natt ändå. De har alltså aldrig sovit ens en halv natt själva. Samsovning är toppen på många sätt men knappas en mirakellösning på att bebisar vaknar på nätterna ?
Innan du ger ditt supertips kanske du kunde bemöda dig att läsa ordentligt och se att vi redan i dagsläget samsover (förutom när jag nattar på kvällen och tills han vaknar första gången men då har jag ju inte ens gått och lagt mig) men att han vaknar ändå. Sorry för irriterad ton men vet inte hur många ”det är naturligt att vilja sova tillsammans hade du velat sova själv?” Som jag läst i den här tråden nu. Om man nu ska kommentera, varför läser man inte ordentligt först?
Känner med dig. Har själv ett barn nu 18 månader som sovit fruktansvärt dåligt. Vid 5 månader känns det forfarande som väldigt normalt med så täta uppvak. Skulle säga att jag vaknade varje eller varannan timme till 1 år.
Jag har själv undersökt kursen du pratar om. Fick bra svar från många som gått den i en fb grupp. Häften var positiva och hälften neutrala (typ att det inte hjälpte men inte var dåligt). Jag kom fram till att inte gå den då jag inte är bekväm med att neka min son närhet. Alla metoder i kursen går ut på att barnet ska sova i egen säng.
Vad som hjälpte för oss var att sluta nattamma/flaska på natten. Väldigt kallt sovrum. Super tydlig dag och nattnings rutin. De har jag i perioder följt sovande barns schema som finns på hennes instagram. När han var så liten som vid fem månader fungerade det bäst att bara strunta i stressen, acceptans gjorde mig lugnare. Jag la mig också samtidigt som bebisen och min man hämtade honom/la sig i vår säng på morgonen så jag kunde sova två timmar ostört i sträck i ett annat rum. Min man har även tagit nätter men jag kunde ändå inte slappna av då. Men det är värt att börja jobba på det nu så blir det lättare sen vid tex nattningen eller om du ska bort.
Nu är sonen 18 månader och sover i perioder hela nätter. I andra perioder vaknar han fortfarande väldigt ofta. Jag har valt att acceptera att jag har ett barn som sover sämre hellre än att vänja av honom vid närheten till mig.
Usch låter superjobbigt!! Har inte erfarenhet av att använda sömncoach själv med mitt barn, men hört att andra gjort det med bra resultat. Michaela Forni har ex tipsat om ngn hon använde när hon var i liknande situation med sin son under bebistiden. Står om det här: https://michaela.forni.se/2021/04/08/tips-for-dalig-somn-somnskola-med-hanna-bergenkull/
Min bebis är snart 5 månader och jag är med i en superbra Facebook grupp som heter ”julimammor 2023” (antar att din bebis är julibebis +- ett par veckor). Där får man jättebra svar och pepp av andra mammor med bebisar i samma ålder. Det finns även möjlighet med anonyma inlägg. Lycka till!
Kanske inte det du vill höra, men jag och min man samsover forfarande med vår 17 månaders. Min rekommendation är att man gör det som ger mest sömn. 5 månader är forfarande så litet!
En bekant blev rejält slagen. Hon ringde polisen och de kom. Förövaren blev häktad i två dygn. Hon har ordentliga blåmärken. Utredaren hade sagt till den bekanta att hoppas inte på för mycket! Men att det är upp till åklagaren.
Fast brottet grov kvinnofridskränkning ska utgöras av flera tillfällen. Ofta brukar åklagarna dra gränsen vid fyra-fem tillfällen över en viss tidsperiod. Sen kan misstanken om grov kvinnofridskränkning falla för att man saknar tillräckligt många händelser men då lever ju de händelser man har bevisning för vidare, men att man då går på åtal för ex ett fall av misshandel och ett fall av olaga hot.
FRISSIGT HÅR!
Jag har precis lärt mig att frissigt betyder typ ”torrt vågigt/lockigt hår”. Vad är era bästa, prisvärda, produkter? Något supertips ala ”ha i lite balsam i håret efter du handdukstorkat det”
Jag är blond o använder silverschampoo vilket torkar ut en del men vill ge mitt hår en skjuts o se om det kan bli ännu vågigare än det är!
Curl girl, som finns på Normal verkar bra. Jag har dock bara testat deras curling gel, som är toppen. Living proof’s curl serie ger fint hår, men är för starkt parfymerad i min smak.
Leave in balsam eller curl cream i blött hår efter tvätt. Kram/scruncha in det och sen en gel på samma sätt. Lufttorka eller använd en tratt på hårtorken tills håret är helt torrt. Nu är håret troligtvis lite krispigt, kram ur det försiktigt.
Jag använder just nu Briogeo curl cream och curl jelly från Umberto Giannini.
Glidmedel(=FUKT)!!! Vattenbaserat. Men innan det var noga med hur & hur mkt du torkar håret innan du borstar & lägger i det. Jag kramar bara ur mitt, står nån minut över brunnen och kramar igenom det noga. Absolut inte handduk då mitt problem börjar redan där. Torkar håret frissigt kommer det förbli frissigt, hur mycket produkter man än trycker på med! Så torka försiktigt & lagom, riktigt med glidmedel i hela håret(hellre för mkt än för lite!) & sen lite olja i topparna, rör det inte under tiden det torkar. Då torkar mitt i ”klumpar”, utan massa feta produkter som tyngt ner det, och jag senare kan fluffa till det!
CANTUs prudukter, schampoo och balsam plus deras curl activator cream. Har själv B2-lockar och innan jag började använda de produkterna var mitt hår frissigt konstant.
Har även testat curl curls prudukter, och de är ok. Men inte på långa vägar lika fuktgivande som cantu.
Jag har ett svårt dilemma. En förälder till mig har frontallobdemens, blev sjuk tidigt i 40-45 års åldern. Jag har läst mig till att det är hela 50% risk att även jag kommer att bli sjuk i det. Det är en fruktansvärd tanke som ofta plågar mig, försöker att trycka bort det men det går inte. Jag har läst mig till att om jag testar mig för det här, så kommer jag till 100% veta att jag kommer bli sjuk eller så bär jag inte på genen. Jag vet inte hur jag ska tänka. Antingen blir jag så lättad man någonsin kan bli, eller så får jag ett vidrigt besked som jag aldrig kan bortse ifrån. Det finns inga botemedel. En annan sak är min sambo, jag älskar honom otroligt mycket och han är personen i mitt liv. Vi har sagt att vi vill ha barn tillsammans och jag har velat bli mamma hela mitt liv.. Men nu, hur fan ska jag hantera att 1. Eventuellt bli dement tidig och lämna min sambo som” änklig ”(har sett min andra förälder gå igenom det och det är fruktansvärt) 2. Kanske i värsta fall föra den sjuka genen vidare om jag har den, jag tror inte jag kan leva med det. Men så för att få barn måste jag egentligen testa mig? Hur hade ni resonerat? Det här känns som en omöjlig situation.
För att tillägga så vet min sambo om detta men vill ändå tro att det blir kanske bra, vill ändå vara med mig. Men jag vet på ett helt annat sätt än honom hur sjukdomen ser ut, och jag älskar honom så otroligt mycket att jag vägrar låta honom gå igenom det.
Du behöver inte oroa dig över ärftligheten. Det kallas också för Diabetes 3 och går att förebygga bl.a. genom att äta lågkolhydratkost för att hålla blodsockret på en jämn nivå.
”De starka samband som finns mellan höga blodsocker och utvecklingen av demens, tyder på att någon form av blodsockersänkande kost skulle kunna bromsa sjukdomsförloppet” https://www.kostfonden.se/demens/
Bromsa förloppet ja, och i artikeln då lämnar står det om 5 år isf 1,5 år.
Det står INTE att en person med någon av de mutationer som med nästintill 100 % sannolikhet utvecklar demens kommer slippa undan sjukdomen med rätt kost.
Absolut. Men hur lever man vidare med vetskapen om vad som ligger framfören. Vetskapen om att jag förlorar det jag älskar mest i hela livet (sambo) och möjligheten att få barn vilket jag alltid har sett som meningen med mitt liv. Jag tror nästan att jag hade blivit destruktiv, börjat med något missbruk eller tagit mitt liv rentav. Det finns ju liksom ingen framtid då :/
Men vad är det du vill att någon ska säga till dig? Du vet vad det innebär att testa sig o du vet vad det innebär att inte göra det. Det finns för- o nackdelar med båda besluten beroende på vad man vill o vad man tycker är viktigt.
Det finns ingenting som någon kan säga som förändrar det.
Jag vet inte hur det är att vara i din situation men jag tror jag skulle förbereda mig på att ta testet. Det kommer bli en chock följt av sorg, den ska du tillåta dig men med tiden kommer du komma ur den och nå en acceptans. Då tror jag du kan se på resten av ditt liv med öppna ögon och ta tillvara på dagarna och åren istället för nu med skräckslagna.
Det är 50% risk. Du ska inte gå o oroa dig för nåt som kanske kan hända, mkt kan kanske hända i livet. Om tankarna är svåra att hantera vore det bra med samtalsterapi.
Jo det är det jag försöker tänka, alla kan få cancer eller vad som helst tex men skillnaden är att de flesta vet inte till 50% sannolikhet att de kommer få tex cancer. Cancer går dessutom att behandla i många fall. Det med barn situationen gör också att jag känner att jag inte kan blunda för det. För tänk om jag sprider vidare det här, att mitt framtida barn skulle gå igenom det jag gå igenom nu är en helt hemsk tanke.
Du kommer gå ner dig om du tänker så här. Risken är att du mår sämre o sämre. Förstår att du är orolig, jag förringar inte dina känslor. Men jag tror du behöver prata med en kurator/psykolog eller kanske en kunnig läkare i ämnet. Bara för att få ett annat perspektiv på detta.
Min farmor fick frontallobsdemens som utlöstes av en stroke i frontalloben. (Alltså inte ärftligt). Men OM det hade varit ärftligt hade jag garanterat testat mig då jag annars hade slösat så många är på att oroa mig i onödan om man nu inte bär på genen.
Förstår att det är tufft, min farmor var nästan 70 när hon fick stroken men oj vad fort det gick sen
Usch vilken jobbig situation. Kan du prata med din förälders läkare? Är det 100% säkert att du blir sjuk om du bär på genen? Demens finns ju i olika former och det är inte bara ärftligt så risken att få demens finns ändå (även om det mest troligt är mycket senare i livet)
Om du helt säkert inte vill ha barn om du bär på genen så hade jag nog testat mig, du går ju ändå och oroar dig nu. Om du vet så vet du och antingen kan släppa det eller förbereda lite mer.
Tack❤️ Ja tyvärr så vet jag att det är ärftligt då min förälders syskon även fick denna sjukdom.. Men jag har inte pratat med läkaren nej, det känns för jobbigt. Men jag kanske borde. Är bara så otroligt rädd för ett dåligt besked.
Men vet du säkert att det ärvs i rakt nedstigande led med 50%? Eller är det något du har resonerat dig fram till själv? När man läser om det finns det olika slags frontallobsdemens som är olika mycket ärftligt. Kan även orsakas av mutationer i arvsanlagen. Vet du vilken typ det rör sig om? Skulle börja med att prata med läkaren och sedan någon som är duktig inom genetik och sjukdomen. När du har alla fakta kan du nog ta ett mer grundligt beslut.
Nej det har du kanske rätt i, de källor jag har läst (som var betrodda) uppgav att det var 50% risk. Men jag hoppas såklart att det inte stämmer. Jag borde kanske prata med läkare, det får kanske vara värt det trots ångesten.
Googla och läs på. Det första jag hittar är bla ” Cirka en tredjedel till hälften av alla fall av FTD är ärftliga.”. Sedan är det inte säkert att det nedärvs med 100% (dvs att du har 50% risk att få det).
Vet du vad genen heter som det gäller? Kan läsa åt dig isåfall.
Det finns olika scenarior beroende på vad för gen det gäller, det gäller risk att ärva, risk ifall du har genen, och risk för sjukdom.
Risk att ärva:
Dina föräldrar har två uppsättningar av varje gen. Du ärver en av varje förälder. Så om en förälder är bärare av en genvariant, har du 50% risk att ärva den genvarianten av den föräldern.
Risk om man har genen:
Genvarianten kan vara recessiv, vilket betyder att du behöver ha ärvt genvariarenten av båda dina föräldrar för att du ska få problemet som genvarianten kan orsaka. Är genvarianten dominant så räcker det att du har ärvt varianten av bara en förälder för att du ska drabbas av sjukdomen.
Det kan vara en genvariant som som kan ge ökande risk (alltså inte absolut ja eller nej) beroende på om du har ingen genvariant, är homogen (fått denna genvariant av båda föräldrar), heterogen (fått en sådan genvariant av en förälder).
Vad risken är med den specifika genen går inte att säga utan att veta vilken gen det är.
Har din förälder fler i släkten förutom syskonet som fått frontallobsdemens?
Jag skulle verkligen rekommendera att du pratar med läkaren, den kan även remittera dig vidare för samtal kring för- och nackdelar med att testa dig, du kan nog få en del bra svar och kanske lättare kunna landa i ett beslut. Jag har för mig att man får prata igenom om bl a skapa familj också och då prata om t ex fosterdiagnostik och äggdonation.
Håller med! Skulle verkligen prata med någon medicinsk expert kring de här tankarna, så man inte tar jättestora beslut baserat på felaktig eller feltolkad information.
Nej jag tror inte det. Och ja precis det går ju att göra fosterdiagnostik, men frågan är om jag öht vill ha barn om jag vet att jag kommer att bli sjuk. Framför allt så vill jag inte utsätta min sambo för det. Fruktansvärt att få en sjuk fru och bli som en änklig när man är ca 50, bli ensam med barnen och allt det.. behöva hälsa på ett demenshem.. Nej jag kan inte utsätta honom för det, han ska isåfall få hitta en ny.
För det är ju också en del i ärftlighet det ska finnas minst 3 släktingar i 3 generationer för vissa mutationer t ex.
Jag förstår att det känns skittufft men det känns som att du har läst det värsta och baserat på din upplevelse med förälder är det klart att det är läskigt, men det låter också som att du inte vet exakt vad för eventuell gen som finns eller om det gör det? Ta tag i att prata med läkaren! Du kanske går runt med den här ångesten i onödan och skulle det vara så att man gör utredning som bekräftar att ja du kanske har en gen så ta det därifrån- med stöd från genexperterna! ❤️
Men du kan ju inte påverka om du bär på genen eller inte? Det är helt utom din kontroll. Det enda du kan förändra är hur du ska ta tillvara på den tid som du givits.
Att vara rädd för ett dåligt besked är mänskligt. Men om du oroar dig av att inte veta så är det väl ända ett bättre alternativ att ta tjuren vid hornen o ta testet? Då har du något konkret att bygga ditt liv o dina beslut på. Annars går ju livet ut på att konstant oroa sig – o vad är meningen med det? Det kommer utarma dig?
Att inte vilja veta, o att klara av att inte oroa sig är en sak. Det beslutet förstår jag. Men att inte vilja veta o oroa sig det ser jag ingen mening med.
Har aldrig tänkt på att vissa sjukdomar ska hindra oss från att skaffa barn, min mans farfar dog relativt ung i någon form av demens. Skulle vi ha låtit bli att bilda familj pga risken för ev. Ärftlighet? Resonerar många människor så?
Att få demens när man är typ +60 år är inte samma sak och är ofta inte lika ärftligt. Men ja, jag tycker att om man vet att man bär på en sjuk gen så är det inte moraliskt att föra denna gen vidare. Barnet har ingen chans(precis som jag just nu, hemsk situation), och sjuka gener ska inte fortsätta spridas vidare. Kostar enormt för samhället dessutom. Med det sagt förstår jag att väldigt många kanske inte vet om sina sjukdomar/gener, eller att de inte är lika ärftliga som 50% risk.
50 % risk för att få demens vid 40-45 års ålder. Sjävklart tar man det i beaktande! Får man barn när man är 30 + är det ju en stor risk att man dör från barnet redan i mellanstadieåldern.
Det var en text i DN som en läkare skrivit nyligen som just gjort ett sånt här demens-test och fått ett trist besked. Enligt henne var tyvärr möjligheterna att påverka genom livsstil ytterst marginella.
Sen finns det ju andra sjukdomar som är 100 % livsstilsrelaterade.
Så det går inte att säga sådär generellt. T ex cancern som hon träningsinfluencern Elin dog i var väl 100 % genetisk har jag för mig , otur med en mutation bara.
Fast nej. Just när gäller alzheimer och viss typ av demens finns det en ärftlig genvariant som om man har den, innebär 95-100% säkerhet att du får alzheimer/den typen av demens. De är inte supervanligt förekommande överlag i befolkningen i helhet, men har man det…så har livsstil noll med det att göra. Precis som en hel del annat, t.ex. Huntingtons. Du kan leva optimalt, men har du det har du det.
Skrev mite fel, är inte EN ärftlig genvariatn. Tror för alzheimer är det tre specifika (som hittills identifierats) som ger 95-100% säkerhet att få Alzheimer. Demens är jag inte säker på hur många.
Har ni fått bekräftat att din förälder har en genmuation och vilken? Om inte, så går det inte att säga att du har 50% risk att få det bara för att din förälder har en av dessa genmutationer. Dessa genmutationer står inte för alla fall av sjukdomen, bara en viss andel. Risken med 50% att du kan bära på genen gäller enbart ifall det är bekräftat att din förälder hade en sådan mutation.
Hej! Det finns något som heter PGT/PGD med exklusion, som i korthet innebär att befruktade embryon undersöks innan de förs in i kroppen. Med denna teknik kan man faktiskt på ett indirekt sätt testa embryon och undvika de embryon som eventuellt bär på den genetiska mutation man vill undvika. Denna teknik innebär att du inte behöver testa om du själv bär på anlaget, men att du ändå kan vara säker på att inte föra det vidare. Det bygger dock på att det finns ett genetiskt underlag från din sjuka förälder. Hör av dig till klinisk genetik i din region så bör de kunna hjälpa dig vidare med detta.
Ja, men det tar inte bort det faktum att man kanske inte kommer kunna finnas där för sina barn om man utvecklar demens. Om TS oroar sig för det men inte vet om hen kan hantera ett dåligt besked är det här inte en lösning. Tyvärr. Lösningen är då att bearbeta det här med någon som är utbildad innan hen fattar ett beslut, oavsett vilket.
Har snapat en del med en kompis men såg idag att hon inte längre fanns kvar i chatten. När jag söker efter denne står der ”lägg till vän”. Har hon tagit bort mig från snap? Eller blockerat? Givetvis är självklara lösningen att jag ska fråga henne men det är inget jag vill ta upp med henne just nu.
Hon lär ju inte vilja höra från dig så jag hade inte kontaktat henne. Antingen berodde det på dig (i vilket fall du inte ska besvära henne) eller så berodde det på henne (i vilket fall det _inte_ är upp till dig att göra något).
Ibland när jag har klarat av något jag kämpat med länge, eller tex tyckt varit jobbigt men gjort det till slut. När man når sina mål typ. Så tror man att man ska bli glad och stolt över sig själv men så blir man inte det? Utan mer jaha nu var det här gjort.
Är det någon mer som känner igen sig i det här?
JA!! Jag skriver mål för varje år, rätt höga skulle jag ändå säga, nådde samtliga mål i början av veckan men känner exakt den känslan du skriver??? Varför är jag inte jättenöjd och vill fira och dansa? Är det för att något tar ”slut”?
Man blir ju utmattad känslomässigt att gå igenom svåra saker. Eufori är inte direkt en balanserad respons – tvärtom. Det kan finnas mycket sorg i svåra beslut även om detcär rätt besöut. Det kan påverka en, o göra att man behöver ladda upp batterierna igen.
Har snackat ett tag med en kompis på snapchat. Märkte förut att hon inte finns kvar i chatten och när jag söker efter henne på snapchat står det ”lägg till vän”. Har hon tagit bort/blockat mig på snapchat? Givetvis är självklara lösningen att jag frågar, men just nu är det inget jag vill ta upp med henne
Är mitt under en pågående abort som görs hemma. Jag tog mina sista 2 cytotektabletter för 3 timmar sedan. Har en riklig blödning med mängder med stora klumpar, var inte riktigt förberedd på mängden klumpar… någon som gjort medicinsk abort som också haft det så? ? detta är så jobbigt..
Vilken vecka var du i? Jag har gjort medicinsk abort pga uteblivet missfall. Kom mycket klumpar inklusive embryo… Vården förminskar gärna abort och missfall, beskriver det som en kraftig mens, men verkligheten är tyvärr tuffare än så. :/ Håll ut, ofta är förloppet intensivt! Jag blödde mindre när det värsta kommit ut under ca 4 timmar.
Åh fy beklagar! 🙁 Önskar verkligen att vården kunde vara lite mer ”rakt på” vad gäller aborter och missfall. Ett tag hade jag sådan stark smärta (trots morfin) att min sambo fick ringa mottagningen och fråga om det var normalt eller om jag typ skulle dö… Det hade ingen förvarnat mig om!
Lämnade in två paket med kläder som jag sålt, hos ett postombud för en vecka sen. Det ena har kommit fram till köparen, det andra står endast att jag har lämnat in det men det finns ingen mer uppdatering efter det. Vad gör man åt det? Bara väntar? Första gången detta händer mig så jag känner mig lite lost i vad som händer nu.
Den som köpt och betalt tjänsten kan reklamera vilket ofta är den som skickat paketet. De kan lägga in en efterlysning på paketet. Inte säkert något händer men värt ett försök. Ibland försvinner paket helt och ibland dyker de upp efter veckor eller månader.
Okej jag förstår. Håller på att försöka fixa en reklamation nu i alla fall, och så svänger jag förbi imorgon och kollar om de har något paket som ligger och väntar.
Säljaren ska reklamera, man får skriva ner hur paketet såg ut och vad det var i.
Jag var köpare en gång när ett paket försvann. Två månader efter dök det upp och skickades hem till mig.
I mitt fall så var det packat dåligt så paketet hade gått sönder och adressen hade försvunnit.
Ja jag gjorde det nu precis 🙂 det borde inte vara dåligt förpackat för min del i att fall. Allting jag säljer skickar jag i postpåsar och innehållet lägger jag ofta i en plastpåse för dubbelt skydd och det har gått bra hittills. Skriver ut fraktsedel hos ombudet också så man tycker ju att det borde ha gått till på rätt sätt. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig och att paketet dyker upp snart i alla fall.
Vaaaaarför går man in i en butik 2 minuter innan den stänger när man vet att man har ett ärende som tar lång tid. Nu missade jag min buss hem och fick vänta 45 minuter på nästa. Hemma 1 timme och 20 minuter efter att jag egentligen skulle ha slutat. 🙁
Åh vad segt! Och ni får inte säga typ: vi stänger nu så du får återkomma en annan dag? Haha dum fråga, jag har själv jobbat i butik och det var alltid kunden framför allt. Utom när jag jobbade på 7eleven, då höll vi på våra öppettider ?
Känner med dig! Har tidigare jobbar i butik och ja, det finns en särskild plats i helvetet för såna kunder. Att skynda sig in och veta vad man ska köpa och göra det snabbt är en sak, men det andra är bara respektlöst.
Man kan säga mycket om Bianca men jag måste ändå säga att jag gillar flera produkter ifrån Caia.. tog emot i början men men! Har ni någon favoritprodukt från Caia? Min just nu är SOS rescue-serien som har räddat min torra vinterhy
Åh vad segt! Och ni får inte säga typ: vi stänger nu så du får återkomma en annan dag? Haha dum fråga, jag har själv jobbat i butik och det var alltid kunden framför allt. Utom när jag jobbade på 7eleven, då höll vi på våra öppettider ?
Gått igenom 2st medicinska aborter på raken då rester fanns kvar. Har fortfarande rester kvar. VÄGRAR kirurgisk abort. Vad kan hända om jag låter det vara kvar och hoppas på att det kommer ut med mensen? Någon som vet? Mår piss.
Vuxna människor (som jag antar att du är) som uttrycker sig att man VÄGRAR saker känns alltid som gnälliga fyraåringar. Vänd dig till vården och fråga om råd. Men om din kropp inte verkar kunna lösa detta så är det ju helg idiotiskt att inte göra det som behövs. Tror knappast att du vet bättre än en läkare.
Människor som du, är som bittra 90-åriga gubbar som aldrig har fått ligga. Jag har möte med läkare på måndag och hade velat veta innan dess. För att gå och vänta så många dagar när man är mitt uppe i detta är som en evighet. Vet du om varför jag vägrar? Nej. För det har inte du ett dugg med att göra.
Cattis, du behöver ta ut resterna om de inte kommer ut. Du kan annars få komplikationer som inte är bra, det kan vara riktigt illa för din hälsa. Isåfall gör de en skrapning som går snabbt och enkelt.
Okej tack, var något sånt här jag ville ha till svar och inte som ovan. Vet du möjligtvis om det finns chans att det kan komma ut med den första mensen? Eller tar man inte den risken av att låta resterna vara kvar?
Den första mensen kan dröja längre än en månad och det är inte bra för dig att ha rester kvar så länge. Såklart beror det på olika faktorer som vi inte vet nu, men det troliga är att din läkare kommer vilja ta bort det, för din skull.
Cattis jag har gjort skrapning pga samma anledning som du. Va pga uteblivet missfall och fick två cytotecbehandlingar som inte hjälpte. Jag mådde fruktansvärt dåligt av båda de behandlingarna. Andra gången blödde det så oerhört mkt att jag fick åka in och eftersom jag tappat så mkt blod fick jag göra akut skrapning. Nu hade jag fruktansvärt ont innan detta men skrapningen va ju min räddning. Mådde rätt okej direkt efter, smärtan borta direkt och blödde inte alls mkt de efterföljande dagarna. För mig va skrapning superenkelt och okomplicerat.
Fött två friska barn efter så det påverkar ej heller.
Oavsett hur det blir aå hoppas jag att det går bra för dig.
Har de sett rester på ultraljud eller är det blodprov som visar att det fortfarande inte är helt avslutat? Isåfall, är provsvaren stabila eller har olika blodprov gett olika värden?
Jag fick först ta ett grav.test som var solklart negativt. Sedan på ultraljud såg man rester, en klump på 11mm om jag minns rätt. Inga blodprover eller dylikt har tagits
Jag hade som du konstant blödning, o ett ultraljud visade att en del av slemhinnan var kvar. (Fostret var inte kvar.)
De bokade in en skrapning.
Det är alltid utelämnande att befinna sig i den situationen, med ett sådant ingrepp. Men läkaren o sjuksystrarna var snälla o duktiga. Det gick jättefort. Gjorde inte ont. Och jag fick inga biverkningar efteråt. Och blödningarna slutade.
Om du inte vill genomföra det för att du är rädd för att bli sövd så prata med din läkare. Jag fick ett lätt lugnande. Jag var inte vaken men bara lätt sövd. Det var inte läskigt o gick jättefort.
Risken är väl att du fortsätter blöda. Infektioner känns inte helt otroligt heller…
Jag fick göra ett ingrepp efter en medicins abort. En del av slemhinnan som byggts upp var kvar. Var hur smidigt som helst. Gjorde inte ont. Jag fick en lätt sövning o sedan var det klart. Inga biverkningar.
Prata med gyn. Var ärlig med dina rädslor så kan de hjälpa dig.
Ja, har aldrig varit ifrån min son mer än typ 1 timme (han är liten), rädslan att inte vakna upp och ha lämnat min son och familj… mer rädsla än så, men orkar inte skriva en hel bok hehe
Såg nu att du skrivit längre upp att du har en tid på måndag. Jag förstår att oron urlakar dig. ❤️ Det kommer gå bra. Var ärlig med dina rädslor – det finns inga rätt o fel när det kommer till ens känslor. Jag sänder dig en varm tanke över etern. Stort lycka till. Var rädd om dig. ❤️
Jag gjorde kirurgisk abort utan narkos, jag fick bara lugnande (som dropp), det kallas sedering och fungerade jättebra. Prata med din läkare om det, om det blir aktuellt med en skrapning.
Jag tror du gör bäst i att prata med din gyn-läkare. Om de ser på ultraljudet att det är vävnad kvar är det viktigt att du får hjälp att ta bort det. Annars kan du utveckla en infektion.
Det finns ingen skam i att vara rädd för ingrepp eller olika moment av vissa ingrepp. Den typen av rädslor är inte logiska o kan inte tänkas bort. Men man kan få verktyg att hantera dem, o tillsammans med sin läkare kan man gå vidare med ett nödvändigt ingrepp. Att pressa undan rädslor är aldrig bra, men att steg för steg förbereda sig o ha en läkare man litar på kan göra under.
Tala med din läkare, o ta med en någon du litar på som stöd (det kan hjälpa mer än man tror).
Prata med vården och gå igenom allt noga. <3 Tyvärr kan man drabbas av infektion om rester finns kvar. Kirurgisk abort är ett ofarligt och smidigt ingrepp.
Som de allra flesta vet, så är Sunes Jul helt klart den bästa julkalendern genom tiderna! Förlåt ni Greveholmsälskare därute, men eran kalender är tyvärrinte lika bra, håller inte samma klass, och åldras inte lika väl som SJ – dessutom riktar sig SJ till vuxna på ett helt annat sätt an övriga kalendrar, förutom Albert & Herbert då.
Har som tradition att titta igenom kalendern varje jul, och har nu roat mig med att rangordna alla avsnitt från sämst till bäst. Kommer inte presentera hela listan, men här är min topp 5:
5: Julbortdet – Underbart avsnitt, med den nu klassiska kommentaren ”Ta lax, det är dyrt – eller gott menar jag”
4: Julstädning – Mamma Karin får ett smärre psykbryt när hennes älskling Tuss trilskas vid den årliga julstädningen
3: Varuhuset – Kaos, och hög igenkänningsfaktor för oss som är jämnåriga med Sune, ah ljuva 90-tal!
2: Julspelet – Får sådana nostalgikänslor av detta avsnittet, mitt klassrum såg liksom ut EXAKT sådär, med samma bokstavsbilder
1: Julbaket – Bland det bästa som sänts på svensk tv. ”Det är lugnt älskling, i år tar jag knäcken” ”På oss alla”
2) när jag var liten hade vi några avsnitt, minns inte hur många, av Sunes Jul inspelade på vhs. Kommer i alla fall ihåg att jag var liiiivrädd för tomtarna i varuhuset och om möjligt ännu räddare för monstret i biblioteket.
Däremot gillar jag avsnitt 2.
”Tack Sophie! Två skruvar och ett hyllplan till bokhyllan Einar, precis vad jag alltid önskat mig.
Men där ljög Sune, det här hyllplanet passar ju inte till Sunes bokhylla, för den heter ju Conny.”
Sen är ju julbordet givetvis bland de bästa. Och när Håkan stoppar pepparkaksdeg i strumporna.
Är det i avsnittet Varuhuset som Sune blir förföljd av en massa skitläskiga tomtar med de där gamla tomtemaskerna som ser ut att vara hämtade ur Motorsågsmassakern?
1. Luciatåget (Rektorn tycker det är trevligt att vara rektor – om det inte vore för barnen, förstås)
2. Kyrkan (helt underbart med prästen som visar sig vara biltjuv!)
3. Julspelet (Maria, vill du föda barnet här? Kan jag väl!)
4. Julgranshuggningen (underbar Rolf Lassgård!)
5. Julbordet.
Rent objektivt är ”Sunes Jul” bästa julkalendern, men jag är av 70-talsnostalgiskäl ännu mer förtjust i ” Barnen i Höjden” från 1972. Sedan gillar jag ”Pelle Svanslös” också.
Är det bara jag som hoppas som fan på att F D ska få sitt efterlängtade barn nu? Ja hon är lite knäpp med sina gråtvideos men fy vad jag lider med henne.
Vad har egentligen hörn mellan Louise Lundsten och Karolina Johansson ? Louise hinta hela tiden och ikväll la hon ut ett väldigt utlämnande inlägg men som ändå inte sa något uppriktigt om vad som hänt.
En nära familjemedlem går igenom skilsmässa (barn med i bilden). Hur stöttar man på bästa vis utan att komma med dumma ”råd” som att ”det blir bättre”?
90-talister!! Och andra som minns. Anki & Pytte, de kommer vi ihåg och älskade, eller hur? I alla fall majoriteten av oss vågar jag gissa?? De har en julkalender på Youtube!!! Så mysig??
Mina barn tittade på Anki och Pytte (hade på dvd, tror inte det gick på tv när de var små), finns absolut INGET barnprogram jag hatade mer! Såfort jag hörde den jävla ankans kraxande ville jag slita av mig öronen. När min dotter vill reta upp mig så kör hon ”kom å lek me mig” med Anki-rösten. Den dagen jag kunde slänga den dvd:n borde jag firat med bubbel!
Träffade en man för ett tag sen som tog strypgrepp på mig när vi låg. När han märkte att jag inte gillade det så släppte han direkt, så ingen skada skedd. Men det fick mig att fundera lite. Varför går vissa män igång på strypsex? Förstår att det kommer från porren men liksom vad är det som är så eggande, rent psykologiskt? Själv känner jag mig fortfarande väldigt påverkad av det som hände 9-åringen i Skellefteå. Har aldrig blivit strypt under sex tidigare men med den tragedin färsk i minnet känns det helt off limits.
Kan tyvärr inte svara som kille, men jag tycker att det är jättevanligt att killar stryps under sex? Absolut inte hårt eller så man får andnöd men lägger händerna kring. Men jag gillar det, är väl en dominans grej. Jag kanske ligger med knäppisar
Vad i hel*ete har hänt med Linda Skugge? Jag såg intervjun med henne hos Malou och hon verkar vara helt lost. Jag tror inte ett dugg på att hon håller på med det hon gör för att hon älskar det, eller det kanske hon gör och då är väl det jättebra, men hon verkar ha ett enormt behov av att hävda sig själv och skryter om hur alla män dreglar över henne på ett sätt som varken känns särskilt naturligt eller sunt. Tycker att hon känns jätteobehaglig.
Jag försöker också förstå hennes beteende och som hobbypsykolog gissar jag på att hon kanske inte haft så lätt att få killar i yngre ålder och känner sig bekräftad nu? Tycker iaf synd om hennes barn.
Helt sjukt att hon får stå helt oemotsagd gällande onlyfans. Klart svårt att ifrågasätta hennes persona, men kanske någon kritisk fråga hade varit på plats eller någon fråga överhuvudtaget. Den som intervjuade tramsade bara med
Ja det är ju sant iofs. Den är inte enorm för tillfället, haha, är student. Ibland är det nyttigt med såna här enkla svar, jag har gjort det till ett stort problem i mitt huvud, men du har ju faktiskt väldigt rätt?
Brors på! Jag hade varit glad om jag fick ett bidrag till en restaurang där jag kan tänka mig att äta något. Hade varit mindre glad om det var ett bidrag till en restaurang som jag inte vill äta på och där jag nu måste lägga till resterande summa för att kunna utnyttja presentkortet. Men om jag utgår från att du känner vederbörande person tillräckligt mycket för att göra ett bra restaurangval så skulle jag säga att bidrag är uppskattat ☺️
Ja precis, tack! Det är till mamma och pappa, ska ge det tillsammans med min bror. Jag har resonerat som du, vi hittade nämligen presentkort först som gäller på 200 restauranger, det tyckte min bror var en bra idé och var inte riktigt med på hur jag tänkte men jag har fått honom på annat spår. Han tycker även att det bör täcka hela middagen och kunde tänka sig att lägga mer än mig men jag kan nog få honom att ändra sig där med.?
Om jag hade fått ett presentkort så hade jag blivit lika glad för ett bidrag som jag hade blivit för något som täckte ändamålet??
Jag tänker mest på att man får något fint så är jag så tacksam ?
Föregående inlägg 
Elsabratt skrev igår en fråga om vilka instagramsamarbeten där varumärket och profilen känns som en mismatch/konstig eller orealistik match! Tex om man gör reklam gör H&M men bara bär second hand.
Vilka kommer ni på?
Jag tänker på lydiagrankvist som gjorde reklam för Twistshakes badbalja trots att hon är ofrivilligt barnlös och johanna bladh som pumpar ut SELF LOVE men gör reklam för tabletter för att öka hårväxt.
Kan man inte medicin och ta hjälp med olika bekymmer och samtidigt älska sig själv? ?
Bring som nu gör reklam för natural cycles, som hon tidigare blev gravid under tiden hon använde det som preventivmedel? Om inte det bara är ett rykte ?
NC kan användas till båda syften, bli resp undvika graviditet. Kanske är ngt sånt du tänker på ?
Alla snygga influencers som gör reklam för billig hudvård. Det känns inte trovärdigt att en influencer som lever lyxliv med resor till Maldiverna, dyra märkeskläder, stora lägenheter i Stockholms innerstad osv skulle köpa hudvård för typ 80 kr på Apoteket.
Precis. Dom köper inte billig hudvård och sen använder dom botox, fillers och massa olika behandlingar för att uppnå resultat.
Mitt hjärta brister av hela Nicci och Andreas-grejen. Vet inte vad som hänt, men oavsett hoppas jag att han iallafall fått se bild på sin dotter före hela Sverige fick göra det.
Det tror jag inte han fick tyvärr. Hoppas att detta får ett slut nu. Det är så sorgligt. Speciellt som hon håller på på instagram. Med tårar och noveller.
Slut? Är väl nu det börjar, med vårdnadsprocess mm?
Verkar tyvärr inte så.
Fast verkar ju vara något väldigt allvarligt han gjort och tydligen har inte tillgång till sin mobil enligt hans kompis som också var med i programmet, så man kan ju undra var han är isåfall.
Sitter han häktad?
Svårt att tro det, då hade väl kvällstidningarna gått ut med ”känd influencers ex häktad för xxx”, jag menar de rapporterar ju om mindre ”kända” saker.
Han kanske är på någon form av behandlingshem? Psyket? På hans senaste post uttrycker han ju hur dåligt han mår. Alt bara stängt av sin mobil!
Nja, tidningarna skrev ju inget om NW. Men de är ju iofs gammelmedias gullegrisar??
Gjorde dom inte? Här t.ex. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/Xb0ERr/darfor-atalades-nojesprofilen-for-sexkop-sa-avslojades-han
Om du tänker på skillnaden mot Paolo så var det för att han SJÄLV pratade ut i tv4 nån dag senare han lutade alltså sitt eget namn.
*outade
Han är inte häktad, däremot är nog hans mobil eventuellt tagen för bevis
Hon har sökt kontaktförbud men blev nekat tack för det, finns nog fler som behöver det bättre. Tror inte det finns några som helst bevis att något allvarligt har hänt.
Jag tror inte direkt att de har en kvot av kontaktförbud att dela ut så de som enligt dig behöver det bättre kan nog också få. Men fin victimshaming du kör där!
Tills hon visar att hon är mogen, vuxen slutar vräka ut sig allt om deras problem för allmänheten. Jag slutar når all sanning kommit fram .
Min barndomskompis man misshandlade henne så hon bröt ett Revben framför barnen. Hon fick inget jobraktförbud och han har kvar vårdnaden om barnen. Att Nikki inte fick jobraktförbud betyder absolut inte att han är oskyldig..
Så är det ju, men det betyder ju samtidigt att han absolut inte behöver vara skyldig till något!
Trashigt namnval måste jag dock säga..
Agree. Absolut i klass med Juvelia.
Och Ivy Rose
Inget är i klass med juvenila.!
Erkänn! Nog fan hade du hellre hetat Chiaia än Juvelia?
Okej, Juvenila hade kanske varit nu värre!
Juvelia, var det verkligen ingen i hennes allrs närmaste krets som sa stopp??
Vad heter barnet?
Chiara
Som Måns Zelmerlöfs fru?
Ja fast hon uttalar ciara som cira
Inte ett dugg förvånande att det inte blev en Ingrid, Maja eller Selma utan en Chiara. Förstår inte hur man kan välja ett sådant namn, inte ett dugg passande till efternamnet dessutom. Vilket sällan den typ av namn är förstås.
Vad är det för fel på Chiara? Ett jättevanligt italienskt namn.
Chiara är i nivå med Hailey.. oftas obildade som väljer dessa typer av namn till sina barn.
Har hon italienskt påbrå? Uttalas det Chi eller Ki?
Det har jag väldigt svårt att tro att hon har. Är rätt säker på att det ska uttalas Ki.
Det uttalas Kjara, med k-ljud.
Det är väldigt WT till att börja med. Smaklöst. Förnamn och efternamn passar heller inte ihop, det borde du se? Väldigt vanligt för WT-namn dock. Kevin Larsson som var och varannan unge heter idag. Att hon också komplicerar det hela med en svårare stavning istället för det enkla Kiara. Men det är klart, ju mer unik stavning desto bättre enligt dessa föräldrar. Var och varannan influencer ger sina barn den här typer av namn, det säger en hel del.
Att det sedan är vanligt i Italien är väl en annan sak. Märkligt att ta ett namn från ett land man inte ens har någon koppling till. Hade hon varit italiensk och med ett italienskt efternamn hade det varit mer förståeligt.
Alltså det är vanlig italiensk stavning.
Ja det är väl inget fel på stavningen i sig om man nu bor i Italien. Och hon har som sagt ingen italiensk koppling. Bara det gör namnvalet fånigt.
Barn idag heter verkligen inte Kevin, det var typ 30 år sedan? Pröva Milton.
Vilket efternamn passar till Engla-Freja då?
Ängfred? ?
Matilde-Isabelle är ganska tungvrickande också…..
Kiara hade varit en finare stavning ialf
Jag tycker att bokstaven ”K” är så hård och ful, men gillar ”C”. Den är mjuk och fin.
Ch är ful stavning på chiara
Tack för det. K är en väldigt vanlig initial i svenska flicknamn.
Fy fan vilken jävla idiot om det är sant. Bra att hon drog i så fall. Är han polisanmäld?
Han är polisanmäld och han har ingen telefon så är antingen häktad eller beslagragen telefon.
Tredje eller fjärde killen som hon anmäler av samma anledning. Slump? Kanske.
Eller så dras hon till samma skrot och korn varje gång.
Ellerhur och om han dessutom kallat dottern för h*runge så är han den sista som borde få se henne.
Var kommer ryktena i från?
Hon och exonph la upp olika storys där Nikki bekräftade ryktena. Och ja han verkar vara polisanmäld.
Kontaktförbudet är nedlagt. Alltså blev det inget. en annan skrev att det finns ingen polisanmälan .om det finns brukar det ta ett halvår innan man får komma på förhör
Det ÄR hemskt men situationen är väl inte unik. Tycker jag hör om det titt som tätt, föräldrar som separerar redan innan förlossningen eller strax efter.
Vill inte lägga skulden på Nicci men är det såååå mycket begärt att inte skaffa barn tillsammans innan man hinner säga omelett?
Nu hade vården sagt till henne att hon inte kunde få barn så hon använde inget preventivmedel. Eftersom antagligen aldrig kan bli gravid igen valde hon att behålla. Känns ändå rimligt.
Nja, dom sa att hon har PSOS (osäker på stavningen här?) det dom sa va att det KAN bli svårigheter.
KAN är lixom nyckelord, och det va uppenbarligen tvärtom
PCOS
Nej de hade inte sagt att hon inte kunde få barn men förmodligen svårt att få barn
Då bör man ju ändå veta att risken finns.
Stör mig på att hon ville betona AKUT kejsarsnitt, för… sympatier? Alla snitt som inte är planerade är akuta, exempelvis värkarna har satt igång/vattnet gått innan den planerade dagen. Eller progressen i en vaginal födsel är dålig och bebis något påverkad men är ingen brådska att snitta, fortfarande Akut. Om det är allvarligt så kallas det Urakut, då ska bebis vara ute inom 10 minuter.
Exakt! Min dotter var planerad att födas med snitt en dag men det ställdes in pga mer akuta operationer. Dagen efter smittades jag men eftersom det inte var på planerade dagen står det inte ”planerat snitt” i journalen, det står ”akutsnitt”.
Min kompis dotter föddes med urakut, det tog 4 min från att blodet forsade tills barnet var ute.
Men låt henne känna att det var jobbigt och läskigt om hon nu kände så. Det är hennes förlossningsupplevelse. Det kan vara läskigt även om det inte var någon panik ur den erfarna personalens ögon.
Det får hon självklart och det var inte det jag kommenterade heller.
Hon hade ju planerat snitt
Ja den 21/12. Igår var det ett akutsnitt. Ändå rimligt att förklara för sina följare att det inte var det som var inplanerat? Varför reagera på det? Leta fel much? ?
Varför skulle följarna bry sig?
https://www.1177.se/Stockholm/barn–gravid/forlossning/olika-satt-att-foda-barn/kejsarsnitt/
Tack ja det kallas ju omedelbart snitt numer och inte urakut!
Tror du överanalyserar lite. Hon betonar ju även andra ord typ KÄRLEK m.m.
Ja du kan ha rätt inte följt henne tillräckligt länge för att avgöra om det är så hon bara skriver.
Blod svett o tårar skriver hennes mamma
Men alltså vad är det för kvinnor som sitter här och bedömer hur en annan kvinna har upplevt sin förlossning? Usch. ”För att få sympatier” Vem vill inte ha sympatier efter att ha genomgått en jobbig förlossning?
Hon ör tyvärr trasch och inte mogen
Jaha, då förtjänar man inga sympatier öht menar du? Eller finns det kanske ett ännu större behov av sympatier i så fall?
Hur vet du att den var jobbig? Ett snitt är generellt inte tufft i stunden utan det är återhämtning som är tufft.
Tycker det målar upp en bild av att det var en akut situation när hon skriver med VERSALER att det var AKUT istället för akut
Jag tänker att det kan vara väldigt tufft med ett snitt även där och då också. Framför allt om det är akut men även inplanerat snitt. Så mycket kan gå fel som i vaginal förlossning. Själv var jag besviken av att det inte blev vaginal förlössning som jag hade gått in på utan det blev akut. Så fick hantera den besvikelsen där och då. Dessutom under själva snittet sprutade blodet över skynket och jag hade grov dödsångest. Det är kanske inte fysiskt lika tufft där men den mentala biten… den är tuff.
Då ska,det finnas fotobevis, märken. Tror detta påstående kom lååångt efter allt va bra
En uberfråga kommer här.
Jag ska boka en uber till flygplatsen, vi är fyra personer som ska åka (med tillhörande resväskor). Måste jag boka en taxi för 6 personer eller kan man boka en för 4 och utgå från att väskorna får plats? Kan inte se någonstans att det står något om bagageutrymme
Fråga när du beställer hur du ska göra.
Hur? Man klickar ju bara i I appen?
Boka en vanlig taxi istället då om du är osäker. Palla stå där och så får inte väskorna plats
Tror de har en XL bil som är ämnad att åka med om man har bagage? Åker man själv går det ju bra att ta vilken bil som helst. Men är man 4 st så tror jag det är menat att man ska ta XL bilen så allas bagage får plats.
Ja jag kollade på den XL som är för 6 personer. Då blir det billigare att ta två vanliga bilar ? så konstigt att man inte kan få mer info. Men antar att det är för att de inte vet vad det blir för bil i förväg?
Problemet är ju att du inte vill betala för servicen av en riktigt taxitjänst men samtidigt förväntar dig det. Pick one ?
Det har jag aldrig sagt. Jag undrade över uber
Finns en anledning att du inte kan läsa dig till vad som gäller.
Ok inser mitt misstag att tro att någon ville vara hjälpsam här
Folk verkar vara otrevligare än någonsin idag tyvärr 🙁
Det går tyvärr inte att veta i förväg då Uber kan vara vilken bilmodell som helst. Har ni otur kommer en liten Kia Picanto eller liknande
Tack för svar ?
Vissa vaknar på fel sida varenda dag?. Önskar jag kunde gett dig ett svar men har inte en aning.
Ha en trevlig resa❤️
Ja det verkar så ? Tack ❤️
Men borde ju få skriva vilken sort man behöver någonstans när man bokar så de blir lättare. Finns det ingen så borde man få ett meddelande ?
Men det är väl lite därför uber är så mycket billigare. Kan komma lite vad och vem som helst, det finns ingen info om det innan. Behöver man en särskild bil så är nog faktiskt taxi bättre.
Och vissa är hur känsliga som helst.
Boka en för 6. Vi var två personer med två varsina stora resväskor som åkte från flygplatsen. 3 av väskorna fick plats i bagageutrymmet och ena fick ta framsätet. Detta var en Volvo V90.
Hur hantera detta scenario: min systerson 7 år och jag bakar tillsammans och han ”duttar” medvetet mjöl på sig själv och jag ”nyper” lätt som en fjäder hans arm och säger ”nejmen så gör man inte”. Direkt utbrister han ”ajjeeee!!!” Varav jag svarar ”men älskade vän jag nuddade ju knappt dig”. Grejen är den att jag lagt märke till att han ofta gör såhär, en höna av en fjäder. Han är dramatisk. Känslig. Överreagerar. Vad gör man? Hur hanterar man detta? Har inga barn själv och kan ingenting om barn.
Kan du prata med någon av föräldrarna?
Nej, omöjligt. Mamman tar noll ansvar och blir stött så fort man säger nåt. Men hur hanterar man det liksom i stunden?
Man slutar? Wtf liksom. Sluta nyp ungen! Även om det är som en fjäder så upplever han det ju uppenbarligen som obehagligt. Varför tar du ens dig friheten att göra så?
Vissa barn är känsligare än andra, var bara lugn och vänta till/om han själv börjar skojbråka.
Många barn säger automatiskt aj fast det inte nödvändigtvis gör ont. Det är bara en sonynym till att något känns obehagligt eller man vill att den andra personen slutar. Han blev kanske överraskad, tyckte inte om att bli tillrättavisa eller tyckte inte om beröringen.
Det kan ju också vara så att det gjorde ont. Det är svårt det där med känselreceptorer och nerver.
Om du verkligen nöp barnet så kan det ju vara fel beroende på situation. Om du inte gjorde det utan mer bökade lite på skoj så är det ju bara att förklara för barnet? Och även mamman även om hon förmodligen inte kommer lyssna
Det blir väl ett sätt för vissa barn att få uppmärksamhet. Verkar ju funka bra för det här barnet om mamman är som du beskriver. Inte charmigt.
Jag hade agerat så som jag vill att mitt eget barn ska agera i samma situation. Alltså hade jag sagt ”oj förlåt, det var inte meningen att göra illa dig, jag ville bara skoja”. Även om det var ett väldigt försiktigt nyp. För det är så jag vill att hon själv gör i samma sits, t ex med en kompis. Att hon säger förlåt rätt av utan att börja ifrågasätta.
Men du ska nog inte dra så stora växlar på såna där beteenden. Det växer bort/ socialiseras bort. Barn har massa såna grejer för sig i perioder.
Om det som någon hävdar är ett sätt att få uppmärksamhet skulle jag ändå bara slänga ut mig ett artigt förlåt. Och sen försöka uppmärksamma positiva beteenden mer.
Håller med! Be om ursäkt, det är hans upplevelse. Är han känslig så behöver ju inte du trigga heller. Om han dessutom har föräldrar som inte är närvarande så är de inte konstigt att han blir känslig och dramatisk. Va en stabil grund och visa vägen istället för ”nypas”. Ska han göra så i situationer när han tycker någon gör fel? För det är det du lär honom
Fint att ni bakar tillsammans <3
Antagligen gör han sådär för att få uppmärksamhet. Ganska vanligt beteende för en sjuåring, men om han verkar vara överdrivet känslig och överreagerar behöver han kanske få verktyg för att lära sig hantera sina känslor på ett mindre dramatiskt vis? Eftersom du skriver att mamman är lättstött kommer beteendet antagligen därifrån. Barn gör som föräldrarna gör.
Börja med att bekräfta känslan istället för ”nuddade dig knappt”. Fråga vad som hände oxh hur hen kände sen säg förlåt om du gjort illa hen. Även om det är en liten sak. Säg typ ”förlåt, jag förstod inte att det gjorde ont, jag ska inte göra så igen”.
Menar du att barnet duttade med mjöl och du säger till barnet samtidigt som du nyper? Det är en väldigt märklig respons från dig. Barnet nuddar dig och du ska berätta att barnet gjorde fel genom att nypa barnet???
Håller med…
Citationstecknen verkar ingen kunna se här.
Barnet duttar dessutom mjöl på sig själv…
Du kanske ska granska ditt eget beteende och inte bara analysera och sätta stämplar på din systerson?
Hur vet du att du inte sysslar med gaslighting? Ditt nyp kanske gjorde ondare än vad du själv kände av? Att säga till honom att du knappt nuddade honom = han överdriver, och sedan beskriva honom som en dramatisk person som ofta överreagerar… Hmm. Jag känner lite red flags från din kommentar helt ärligt. Och varför ska DU ”hantera” detta? Du är inte hans förälder.
Jasmin; är du på riktigt?
Vad är det du inte håller med om?
Ja, det är jag.
Växte själv upp med en emotionellt omogen mamma som anklagade mig för att vara överkänslig, överdramatisk o.s.v. Det hämmade mig rejält under min barndom och jag kan fortfarande ifrågasätta om jag överreagerar när jag har en helt normal reaktion på något. Råder dig att vända blicken inåt istället för att bli kränkt av att ett barn säger ifrån mot dig.
Varför ens nypa honom på skoj? Vad har du för behov av det? Det låter snarare som att du har en föråldrad syn på barn och tycker att han ska köpa allt som du som vuxen gör. Det är ingenting att ta tag i och han gör det inte för uppmärksamhet som vissa skriver. Barn fungerar inte så. Ett ny är ett nyp och han kanske inte vågade säga till dig på ett mer tydligt sätt? Jag har inga barn men ni som är föräldrar kan ju berätta vad ni tänker om det hela.
Det är åldern när de överdriver reaktioner.
Inget onormalt,
Växer bort i olika takt.
Men sluta nyp.
Barn gillar att leka samtidigt som de t ex bakar. Han duttar inte med mjöl för att irritera dig, han tycker det är spännande med mjöl. Han kanske inte får vara med så mycket om/när det bakas annars? En sak är viktigt när det gäller barn, man nyps inte. Att du tycker det är överkänsligt, drama osv är inte så genomtänkt. Du säger ju att du inte kan något om barn, så du kanske precis börjat umgås med systersonen? Om man inte känner någon kan man inte ”skoja” på det sättet, även om du inte menade något illa. Prata mycket med honom, vara intresserad så kommer ni varandra närmare. Barn är känsliga och det är ju bra att de uttrycker vad de känner. Det finns säkert orsaker till det. Han kanske inte får så mycket uppmärksamhet? Jag gissar bara ang det sista. Fint att du vill lära känna din systerson!
En gång nöp en gubbe mi jävligt hårt i armen ,för jag hade lagt en plast boll på marken. Gub jvl
Din systerson är bara ett barn, låt honom vara! Sluta nyp honom! Sluta förvänta dig att han ska klara av att inte vara lekfull när ni bakar eller gör andra aktiviteter. Här är det du som överdriver när du inte tål att en sjuåring blir mjölig eller leker med mjöl när ni bakar. Du ska nog inte ha med honom att göra innan du skaffat dig lite grundläggande kunskap om barn och vad man kan förvänta sig av dem. En bra regel är att man inte bestraffar genom att nypa barn.
Jag har mot alla odds (för att vi verkligen ansträngt oss för att inte bli det) blivit gravid. Min ena är 10 år, den andra 6 år. Första spontana tanken och handlingen var att boka abort men nu har det gått några dagar sen chocken och börjar då second thoughts. Kanske vill jag ha det lilla livet?
Det som talar emot är ju praktikaliteter men också att livet inte blir så som vi hade tänkt (men när fasiken blir det så?). Men också känslan av att ”den som gapar efter mycket..”. Är så rädd att trean skulle bli sjuk och att man då ångrar det extra mycket..
Jag är så med dig i känslan av att man ska vara nöjd eftersom man har 2 friska barn. Jag är jätte rädd för att få ett sjukt barn som skulle vända upp och ner på våra liv och ta allt fokus från barnen vi redan har. Dessutom är man ju inte puring heller.
Med det sagt, du är redan gravid. Jag skulle inte fatta beslut utifrån rädsla. Hur känns det om du bara känner efter? Det finns inget rätt eller fel och vad du än väljer så kommer det att bli bra. Men våga känna och var inte bara logisk.
Faktum är att man inte vet någonting. Du kan ha en eller två kärnfriska bebisar, som får sjukdomar längre fram i livet eller inte alls. Låt inte rädslan för sjukdomar styra dig i det beslutet. Det är ju ingen av oss som har garantier för någonting, antingen vi är barn eller vuxna. Lycka till!
Vi skyddade oss också, men blev gravida med en trea ändå. Barnen är 6 och 8 år. Och lillebror eller lillasyster ligger och bakas i magen. Jag fick panik först, men landade snabbt i att vi ville behålla. Det är bara du (ni) som kan bestämma vad ni ska göra. Precis som alla andra säger vet en aldrig vad som händer i livet med sjukdomar osv.
Önskar dig allt gott!
Boka tid med kurator på kvinnohälsan/kvinnokliniken, låter som du skulle behöva bolla dessa tankar med någon utomstående och då är det ofta mer hjälpsamt med en professionell än med randoms i ett kommentarsfält. Ambivalenssamtal inför abort är kostnadsfritt!
Ibland när jag har teams-möten med kollegor jag inte tycker om så pekar jag finger under bordet, där kameran inte syns
Hahahahaha?
Gör samma bakom kassan när kunder varit otrevliga!
Jag med ??♀️
Haha. Jag vet inte varför men tyckte på något vis det här var gulligt.
Att alla på teamsmöten ändå har det där lilla barnet inom sig liksom.
Så brukar jag göra när jag har mina tumvantar på
Haha jag gör så till tomma bilar när det är fullt på parkeringsplatser
Operation x/Helgestrand dokumentären
Kommer det hända nått tror ni? Eller är det som med allt? Det går en liten tid, sen är det glömt å sopat under mattan
Sopat under mattan, för mycket pengar i sporten för att hända något på riktigt. Sorgligt men sant.
Fruktansvärt. Men man behöver ju inte gå längre än till t ex kycklingarna. Trots skandal efter skandal köper folk kyckling. Eländet bara fortsätter..
Ja du. Vi har ju en annan spridning av filmer och bilder i dagens läge. Jag tänker ändå på Paul Schockemöhle som barrerade hästar i början av 90 talet. I dag är det bland annat ett ridsportsmärke som bär hans namn, det har funnit i många år, så det verkar ju sälja.
Folk är arga och skriver en massa, sen bär det av till nästa grej. Helgestrand ligger väl lågt ett tag och kör sedan på som vanligt.
Vänta några månader så är vi tillbaka som vanligt
Hur gick det för er som sökte till vårens utbildningar? Själv blev man reserv ?
Jag blev antagen. 🙂
Grattis! ?
Går ett program redan så sökte två kurser, kom in på båda, tackade nej till en. Får se om jag läser den andra, har inte riktigt bestämt det än.
Härligt!
Ha is i magen. Jag kom in på reserv till min utbildning 🙂
Har fortfarande lite hopp, annars är det bara att söka till hösten och flytta. Vilken plats hade du? 🙂
Oh minns inte, men inte först i kön.. de va 4.5 år sen 🙂 blev klar för ganska exakt 1 år sen. Lycka till!
Reserv här med. Måste skriva högskoleprovet för o ha en chans o komma in tror jag.
Sökte två fristående kurser på distans. Reserv på bägge. Tror det är sådana kurser som många (inklusive jag) söker som rolig hobbykurs.
Blev antagen till 6/7 fristående. Och läser ordinarie vid sidan av på 150%.
Vad tycker ni är ett rimligt timpris för att tatuera sig i Västeråstrakten? Och vem är bäst på black & grey och sleevs?
Vill du ha den bästa eller den billigaste? De går i princip aldrig hand i hand. Om du vill ha en riktigt riktigt bra tatuering ska du inte hänga upp dig på timpriset. Betala summan de begär bara.
Kan ingenting om tatuering, det är min första och vill gå till den bästa såklart men vill ju veta vad det brukar ish ligga på normalt, därav min fråga.
Hur stor tatuering har du tänkt göra?
Med färg eller svart/vit?
Många detaljer i tatueringen?
Gå förbi några ställen och fråga ist.
Där får du bästa svaren ☺️
Skrev ju: sleeve & black & grey.
Det beror såklart på hur detaljerad din sleeve är, men en hel arm kostar många tusen. Räkna med runt 20 iaf.
Sorry, jag läste för fort.
Min bästa kompis har nyss gjort en halv sleeve, ska fortsätta igen då hon sparat ihop, här tills med bästa i vår mellanstora stad, så har det kostat 35 000 kr här tills ?
Så du tänkte börja med en hel sleeve?
Ja jag har väntat och planerat länge för min arm, alltså vi pratar 10 år. Minst
Planerat i 10 år men har ingen koll på varken tatuerare eller pris?
Det rimliga är att inte utgå från varken pris eller läge. Leta upp en tatuerare som gör stilen du vill ha och planera därifrån. Budgetera minst 20 tuss skulle jag säga, plus eventuella reskonstander och sånt. Och räkna med lång väntetid och att det kan gå över ett år från påbörjad tatuering till full sleeve.
Sätt in 20 000:- på ett fondsparande. Efter 20 år har du en bra slant och slipper gå runt med en blekt och suddig tatuering på armen.
Detta fattar inte jag. Varför kan man inte få vilja undersöka alla aspekter? Man kanske bara vill va ute i god tid för att budgetera
” betala vad dom vill bara ”
Suck
Håller med, och personen skrev inte ens att hen ville ha det absolut billigaste priset, utan vad som är rimligt och vilka som är bra.
1200-1500/tim är väl det vanligaste generellt.
Låter väldigt lite i min erfarenhet. De flesta har ju en bokningsavgift på 1 000 kr. Sen tillkommer alla färger, redskap, maskiner osv.
Nä, ganska standard pris i och omkring gbg. De har ofta 1000kr som startavgift men har efter det ett timpris. Det är för att de ska vara värt att göra en liten skitgaddning som tar typ 10 min men där skiss och planering kostar tid 🙂
Bigtime tattoo!
Vi ska köpa en varsin julklapp på jobbet som vi sedan lottar ut till varandra. Tips på en rolig/bra julklapp för 150kr som passar ”alla”? Det är endast kvinnor på min arbetsplats.
På mitt jobb är produkter från Rituals poppis.
Allt beror kupp vilka personerna är osv men lite generellt å inte specifikt
Kul Spel
Flaska Mousserande
Örhängen
Annat smycke
Presentkort
Kokbok
Fin filt i neutral färg
Te
Fin/a mugg/muggar
Godis/choklad
Sminkborstar
Nagellack
Gosetofflor onesize
Ljusstake/inredningspryl
Något från Rituals, tex en tub med bodylotion.
En snygg vattenflaska eller termos
Mysig filt
Automatisk ljussläckare
Frågespel
Kanske doftljus, presentkort, någon finare handtvål, någon korg med plock (typ chark, aloholfritt bubbel eller kaffe och te och lite kex).
Beroende på hur grupp men jag hade köpt termosmugg, kortspel, vinflaska,, kokbok, ätbara trosor, nån finare choklad, liten krukväxt, kanske god pasta ?
Ätbara trosor ?
Gåvobevis till välgörenhet typ UNICEF eller rädda Barnen. Antingen i ett kuvert eller med en Sten till för att lura att det är annat. En fin present, tycker jag.
Det är fint att ge till välgörenhet men när man ger bort ett gåvobevis i julklapp så blir det lite konstigt tycker jag. Den som vill skänka kan väl göra det i eget namn.
Jag hade gärna fått ett presentkort där man själv kan välja till vilken välgörenhet som man vill skänka pengarna. Men att bara få ett papper med info om att någon annan har skänkt julklappspengarna? Nja.
Ett paket gott, lite finare kaffe kanske! Det har jag köpt till min arbetsplats 🙂
Ikea har ett stort doftljus som brinner i 60 timmar och är i en väldigt fin burk. Kostar 120 kr. Riktigt överraskande att det kom från ikea. Jag köper vanligtvis bara designgrejer men gillar deras plastpåsar och fick med mig 3 sådana ljus hem haha
Synd att det fortfarande tillverkas ljus av hälsovådlig paraffin…
Ett taco-kit
Nej fy olika ”kit” är tyvärr det tråkigaste man kan få
Inte enligt mig, hade gärna fått ett sånt kit ?
Absolut inte doftljus, gillar inte det alls och sen är det många som är doftkänsliga som inte tål dem.
Håller med. De förorenar inomhusluften.
And here we go again…
Detta är varför julklappsspel inte funkar. INGET passar alla.
Eller hur, därför kan man ju försöka köpa något som är lätt att göra sig av med iallafall, dvs ge vidare till någon annan till jul och då funkar ju ändå ett doftljus rätt bra, lättare än att regifta ett schampoo tex eftersom det inte direkt funkar som gå bort present eller present till brevbäraren eller vad som.
Köp ett fint ljus utan doft då. Detta är väl inget tvång på köp utan bara för inspiration.
Jag köpte i dag ett spel på Akademibokhandeln för 150kr. Minns inte vad det hette men det var som curling. Man lägger ut en bana på 1,5 meter o sen kör man precis som curling. Det är bara kvinnor på mitt jobb med men det där lät kul så körde på det ändå ☺️
Trisslotter/presentkort till närliggande cafe/lunch/ en flaska rött har varit populärt här på vårt jobb! Choklad har också varit uppskattat ?
Lotter och alkohol känns lite opassande att ge bort till random kollegor. Speciellt när man inte vet vem som får det.
Men snälla
Ja alkohol funkar inte här, då vi har många muslimer på arbetet.
Sheet masks! Fuktgivande!
Nån som vet om det finns något typ av online-jobb som man kan jobba hemifrån deltid? När jag googlar kommer det bara upp skumma saker.
Content writer/seo-skribent. Programmerare. Svara på enkäter.
Influencer
Det beror väl på vad du har för utbildning och erfarenhet.
Själv jobbar jag hemifrån som undertextare.
20:32 – hur får man ett sådant jobb?
Hör av dig till undertextningsbyråerna. Jag tänker inte räkna upp dem; en stor del av arbetsdagen ägnas åt googling när man är undertextare, så det kan bli första testet om man passar som undertextare ? Sen måste man ha lämplig erfarenhet, gärna språkstudier bakom sig. Mycket goda kunskaper i svenska är förstås ett måste. Om de behöver fler frilansar (ja, man måste starta eget), så kan man få göra ett prov. Om man klarar det nålsögat, lär de ut hantverket.
Man jobbar på sin egen dator. Många byråer har egna online-plattformar, men det kan vara bra med ett eget undertextningsprogram så småningom. Då är man mer fri att ta jobb från olika uppdragsgivare.
Om du inte kan tänka dig nåt annat yrke, så kör! Annars rekommenderar jag att man väljer ett mer lönsamt och mindre stressigt yrke. Fackföreningen Medietextarna har info på sin hemsida.
Tack för utförligt svar! ?
Åh det vill jag göra! Vad har du för utbildning? Jobbar du som frilansare eller är du anställd?
UX-designer/produktdesigner
Tänkte mer något lätt jobb. Finns det?
Hur får man jobb som produktdesigner?
Du läser interaktionsdesign eller något annat UX/UI program på yrkeshögskola. Dock är marknaden just nu väldigt tuff och extra tungt för juniora att ta sig in, men inget är omöjligt om man verkligen vill något.
Jobbar själv som Product Designer (UX/UI).
Jag också, varit arbetslös i ett halvår och sökt över 50 jobb… då har jag ändå 6 års erfarenhet och bra utbildning i bagaget :(. Är riktigt tufft på marknaden som ux-designer just nu.
Ipsos telefonundersökningar. Är allt från fråga om hur kommuninvånarna nyttjar busstrafiken till till marknadsundersökningar för chips.
Jag är lektor och jobbar till stor del hemifrån då jag mest har onlineundervisning.
OF. Men du kanske tycker det är skumt?
Om ni var tvungna att välja, vad skulle ni helst vilja vara: Förälder till ett barn som blir mobbad eller förälder till ett barn som mobbar?
Förälder till barnet som blev mobbat för skulle se till att ungjäveln som mobbar slutar upp med det illa kvickt! ??
Aha jag tänker som du fast tvärtom. Tänker att jag har större möjlighet att påverka min egna ungjävel, hehe
Förälder till barnet som blir mobbat. Helt klart.
Förälder till barnet som mobbar. För det skulle jag kunna ta ut ungj*veln rätt lätt. Värre att laga ett barn som blivit mobbat.
Instämmer. Mobbning gör så himla mkt skada.
Men även barn som kommer från ok hem kan mobba, var medlöpare eller bara titta på osv. Barn kan va hemska men tror absolut ej alla som mobbar (beroende på roll) är genomruttna psykopater.
Jag skulle valt barnet som blev mobbat för mitt barn skulle aldrig uppfostras till att mobba någon. Å andra sidan skulle jag aldrig heller uppfostra mitt barn till att ta skit utan att stå upp för sig själv!!
Tänk vad lätt om allt var så svart eller vitt… ?
Eller hur…man får ju hoppas att ni som tror att era barn omöjligt skulle kunna mobba inte är fördrar. Alla barn kan delta i mobbning, hur snäll en unge än är kan maningen rakt av avförda det. Men om man fått för sig att ens eget barn omöjligt kan vara skyldig lär man ju vara hopplös att ha att göra med i en mobbning-situation.
Ja en av mina mobbares mammor var sån. Han var en av de värsta, helt klart.
Tog ingen skit. Försvarade mig både fysiskt och verbalt. Blev mobbad ändå i många år när jag var liten.
”Att inte ta skit” betyder inte att man inte kan bli mobbad. Och det har tyvärr satt sina spår i mig. Men jag tar fortfarande ingen skit.
Uppmanar alla att uppfostra barnen till att inte mobba och att inte tyst se på när någon blir utsatt. Vågar de inte gå emellan så kan de berätta för en vuxen.
Hoppas du mår bra idag trotts allt ❤️ Hatar när vi i vuxenvärlden inte kan skydda barnen såå som de förtjänar.
Tack för omtanken! ❤️
Idag mår jag bra och lever ett fantastiskt fint liv, men mobbingen har tyvärr satt spår som jag fortfarande måste jobba med.
Men jag hyser inget agg mot mobbarna, de var också barn och vi hade alla behövt vuxna som hjälpte oss att lösa situationen.
Är ju inte barnets uppfostrans fel att det blir mobbat. Kan ju hända alla, även de som ”inte tar något skit”.
Beror på hur man menar… jag vill (såklart) hellre att mitt föräldraskap resulterar i ett mobbat barn än en mobbare.
Men jag skulle nog kunna mig mer maktlös i situationen att mitt barn var den som blev mobbad. Tänk om de andra föräldrarna samt lärarna bara inte bryr sig. Vad gör jag då? Mobbar mitt barn däremot är det ju jag som behöver ta tag i det.
Tog själv initiativ till att kontakta mobbarnas vårdnadshavare när skolan inte gjorde det. Hade dialog med tre vårdnadshavare, två av dem pratade med sina barn omgående och dessa barn fick be mitt barn om ursäkt för sitt beteende. Det gav god effekt; mobbingen upphörde. Den tredje vårdnadshavaren vägrade inse att hens barn betedde sig illa i skolan och på den fronten blev det ingen ändring förrän mitt barn anlade moteld och började fälla liknande nedsättande kommentarer som hen själv blivit utsatt för av detta barn. Ingen optimal lösning att man själv ska behöva bete sig illa, men det gav en omedelbar effekt– det är inte lika roligt att jäklas längre när gensvaret blir kraftfullt och på samma låga nivå ?
Skönt att det gick att lösa!
Till ett som blir mobbat och hjälpa det att bli stark och mer social än mobbaren. Motgångar stärker karaktären men mobbare förblir idioter så länge de fortsätter. Mina barn har varit omgivna av mobbare vid olika tillfällen och de blev båda starkare och mer omtänksamma som kompisar. Man får hjälpa dem att ge svar på tal och vara smartare än mobbaren, att liera sig med bra kompisar och skita i mobbaren.
Sen är det viktigt också att uppmuntra barnen att ställa upp för en mobbad kompis mot en mobbaren och snacka allvar med den, eller med en lärare.
Någon som är förkyld och har svår huvudvärk.?? Aldrig haft så ont i huvudet vid en förkylning. I käkarna och nacken och ovanpå huvudet. Värsta smärtan.
Ja men jag har covid.
Jag med ? Vad är det för skit? Fick åka hem från jobbet vid lunch för det kändes som att huvudet skulle explodera.
Ja men då är det något som går. Krya på er som är förkylda.
Låter som influensan som jag hade 2019.
Om du samtidigt har problem med bihålor så är det läge att ringa läkaren, kan vara allvarligt.
Bihålorna sitter väll långt uppe. Jag tagit spray för det men har ont runt käken. Får ta coronatest i morgon. Men hört det går förkylningar nu. Hade 39 grader i går natt idag ingen feber. Men huvudvärken är så jobbig. Åh vill inte ha det. Är vaccinerad 4 gånger för corona.
Nä de sitter ganska nära käken, det finns ju flera. Det är bara kolla på 1177 så ser du att börjar du få bland annat stel nacke så ska du kontakta läkare. Infektionen kan sprida sig till ögonhålan och hjärnhinnan.
Som vad tänker du? Ont i huvudet, käkar etc i kombination med smärta från bihålorna är ju klassiskt vid just bihåleinflammation.
Att vara stel och ha problem med nacken är inte vanligt, har själv haft bihåleinflammation flera gånger.
Smärta i nacken läste jag. Det går ju runt lite som ett ekorrhjul. Ont i den ”regionen” leder ofta till spända käkar och nacke. Iallafall för mig 🙂
förskyld med halsont hosta, lätt feber smärta i lederna och huvudvärk. Kunde inte baka lussebullar till lucian i år 🙁
Så fick jag av covid. Var hemskt! Låg i ett mörkt rum och grät för jag ville dö.
Aisha um Harun är tillbaka på instagram ?
Under vilket namn?
Vad är dramat runt henne? vad ör det hon gjort alla pratar om har missat!!
Inte hängt med i allt men tiggt pengar pga fattig & kan inte köpa mat till barnen går sen och köper dyra saker. Köpt och sålt barnvagnar på en orimlig nivå, alltså mååång. Betett sig konstigt/illa mot barnen i instalive osv. Kör massa ”tänkte tipsa om det här” på grejer hon inte använder själv.
Jag skrev för några öppet spår sedan att jag funderade på att gå sovande barns sömnkurs och undrade om ni hade erfarenheter. Fick i princip bara ett par svar och de handlade om att 5-minutersmetoden är förskräcklig typ…
Så jag provar igen. Eller kanske om någon sitter på bra tips? Med äldre barnet löste sig sömnen typ av sig självt… men med min son nu som är 5 månader så börjar det bli ohållbart. Jag kan natta honom ganska enkelt i hans egen spjälsäng genom att bara hålla handen på eller bara ligga intill i vår säng som står bredvid. Men han vaknar alltid upp efter cirka 1 timme och sen 128377337 gånger till hela natten. För att han ska somna om krävs att jag samsover med honom och vid vissa uppvak ammar. Även om jag samsover vaknar han lika mycket men somnar då om när han får snutta.
Kollar man Sovande barn på instagram så verkar allt handla om att om barnet bara kan somna ensam i ett rum så löser sig allt annat magiskt (typ). Men är det så? Måste man köra en ”skrikmetod” där man lämnar rummet för att bli av med dehär uppvaken – om man nu inte har råkat få ett barn som bara sover som mitt första?
Dör av sömnbrist. Men vet inte om jag klarar någon skrikmetod. Särskilt inte när det inte ens är någon garanti att det funkar.
5 månader är ju för sjutton ingenting! Låt ingen sova bredvid dig.
Han får gärna sova bredvid mig men vi sover ju inte. Han vaknar hundra gånger per natt och jag får i princip ingen sömn alls. Alltså ingen. Hinner knappt somna innan han vaknar igen.
Håller verkligen med.
Fullständigt naturligt beteende av en fem månaders bebis? Bebisen vill… att du ska vara nära…. och vid VISSA uppvak amma? Wow.
Man kan alltid trösta sig med att det 1. Troligtvis är en fas och det blir bättre 2. Om det inte är en fas är det ändå en kort kort period av ditt liv och snart är den förbi och barnet är äldre och sover bättre.
Kan du typ hoppa ner från din höga häst och försöka vara lite empatisk??? Har NOLL problem att ligga nära, noll problem att amma under natten. Men jag får alltså inte sova NÅGONTING och har inte sovit på typ fem månader. Jag går runt med en konstant influensakänsla i kroppen, tappar ord och orkar knappt interagera med mitt äldre barn. Jag har alltså ett till barn så jag vet hur det är att ha barn. Hon vaknade också på nätterna men jag fick ändå ihop sisådär 3-4 timmar per natt. Och hon accepterade också att min man tröstade osv. Detta nu med sonen är på en helt annan nivå.
Har tyvärr inga tips men vill bara skriva att jag lider verkligen med dig!! Det är fruktansvärt med sömnbrist. Har en ettåring och ammar fortfarande en del på nätterna, har det inte så illa som du verkar ha det, men är ändå ett vrak vissa dagar. Så jag förstår att du är desperat! ?
Tack ❤️ vill bara vara en bra mamma och ta mig igenom detta men är så brutalt trött och trodde jag kunde få lite tips av nån men nej, alla skulle bara kritisera så jag känner mig ännu sämre. Som att jag är en dålig förälder som ens tänker tanken att jag skulle vilja att barnet sov mer än en timme i sträck…
Jag hade samma. Sov i en tajt sport top och ammade inte under natten. 3 nätter var kaos men sen lärde hon sig att somna om utan bröstet och då började hon vakna till och somna om utan att väcka mig trotts att vi sov ihop.
Nej men gud, hade också prick som du, höll på att dö.
Ni kan också göra så att ni bestämmer att din partner tar bebisen alla nätter i en vecka. Kommer bli skrik och sömnlösa nätter men partnern är också en anknytningsperson som kan ge trygghet så barnet tar inte skada. Men så småningom när barnet vant sig vid att den andra föräldern också kommer att vara nattperson kan ni åtminstone turas om.
Undrar vad som hänt er som svarar någon som vänligt ställer en fråga. Varför har ni en sån överlägsen ton?
Jag har inga tips på hur du ska få sova men lägg ingen energi på de som inte kan uppföra sig ens på ett anonymt forum.
❤️
Det verkar skitjobbigt! Fyran! Heja dig, och de som mästrar dig kan dra något gammalt över sig.
Har du prövat att diskutera de där kursens med BVC? Eller kanske gå in i ett snällare forum än här, t ex om du går med i en BF grupp på facebook som passar ditt barn? Mycket diskussioner om sov-kursera där.
Här är folk så otyglade när de är helt anonyma, skit i dem.
Btw har jag inte gått någon kurs själv men jag har läst flera som tillämpat dem 100 % utan att låta barnen skrika.
Tack för din kommentar ❤️ jag ska prata med bvc vid nästa besök! Jag har inte vågat skriva i någon FB-grupp då man inte kan vara anonym där. Är rädd för responsen (vilket du kanske kan förstå om man scrollar kommentarerna jag fick här) och då känns det liksom värre om alla vet vem jag är ?
Men i de flesta grupper kan man göra anonyma inlägg på facebook 🙂
Jag rekommenderar preglife connect -appen. Där kan man va anonym, de flesta är det. Och där diskuteras i stort sett bara frågor som rör graviditet och barn. Jag ka nästan lova dig att du skulle få mindre dömande svar.
Tycker drt generellt är.en betydligt bättre ton där än det är här.
Är du ensam eller har barnet en pappa som kanske kan ta vissa nätter så du får sova lite?
Har du övergt att gå till en babykiropraktor?
Nej varför skulle jag göra det menar du? Bebisen blir ju nöjd och sover vidare så fort jag exempelvis ammar eller tar honom intill mig och klappar. Hade han haft ont hade han väl fortsatt vara ledsen?
Inte ingen, ungen ??
Hon kanske inte vill det?
Men alltså en femmånaders är pytteliten. Såklart bebisen kan behöva äta på natten. Jag hade samsovit och ammat vid behov.
Det är faktiskt så att allt inte går att magiskt lösa när man har barn. Vissa saker får man bara kämpa sig igenom. Att en femmånaders vaknar flera gånger under natten är en sån sak.
Alltså, han följer sin kurva och enligt BVC ”behöver” han inte äta på natten. Jag har dock inga problem med att han skulle behöva äta typ 2-3 gånger, men han vaknar alltså minst en gång i timmen. Jag är så trött att jag liksom har börjat må dåligt och få ont i kroppen. Min man kan inte lösa av mig heller för då somnar bebisen inte om.
Jag tror inte han är ute efter mat utan mer din närhet och trygghet.
Min gissning är att han vill ha dig nära och det vet han att han har om han ammar.
Ja så är det ju. Jag känner ju skillnad när han äter och bara mys-snuttar. Men jag måste ju fungera som människa också. Oavsett vad han ”vill” när han vaknar så väcks jag.
Jag förstår att det är jobbigt men jag tycker att E? ger väldigt bra tips här nedanför.
Testa att acceptera och låt din bebis styra en period, gör ändringar i ditt liv istället för i din bebis. ❤️
Din man är en omsorgsperson. Jag tänker så här: låt ungen gråta med din man en natt. Om det blir en jobbig natt? Ja! Kommer barnet vara otrygg? Nej, din man tröstar. Missnöjd men inte otrygg. Låt honom amma ett par gånger. Annars tar din man honom.
Tror du det kan funka? Alltså är mot gråtkurer men i ditt fall måste du bara hitta något som funkar. Ingen mår bra av att du mår så dåligt
Om dyftet är att han sedan kanske sover böttre framöver kan det vara värt. Om syftet ör att ge mig ”en natts sömn” så är det meningslöst då jag inte kommer kunna sova om bebisen skriker :/
Det här är min erfarenhet och kanske inte passar på er, men jag tänker testa det och ta en dag i taget. Går det bättre än förväntat så kommer din man tyvärr (haha) behöva göra det minst varje helg. Barnet kommer bli mer van vid att sova utan dig, mer trygg med sin far och det kommer antagligen (?) bryta den sömnrutinen ni har nu.
Jag tog mitt barn 100% av nätterna tills jag fick psykbryt och tvingade min sambo att ha honom en natt. Det gick inte så bra, men efter några nätter gick det. Nu har vi så att han sover med barnet, kommer in när han behöver amma, så ammar jag i sömn och lämnar tillbaka sovande baby till min sambo. Så håller vi på och jag får 6 timmar vilket som du förstår är helt sjukt lyxigt. Jag tror på att testa lite olika tills ni hittar något som inte suger, och bygg vidare på det. Igen, jag har ingen aning om er situation men jag hejar på dig, du måste få sova (iallafall lite grann!)
Låter som att ni bara hade ett (små)barn då?
Jag hade det som dig med noll sömn med min nu 5-månaders. Köpte boken Precious Little Sleep som skriver om babysömn och olika metoder. Valde en metod som passade oss och baby har sovit mycket bättre i 3 veckor. Sov 10h igår med bara ett uppvak. Jag fick äntligen 7h i sträck + egentid på kvällen. Rekommenderar starkt boken. Förstår helt hur du känner, den sömnbristen kan INGEN föreställa sig som inte gått igenom den. Man kan visst lära en 5-månaders baby bättre sovvanor!
Vad var det för metod då?
Jättejobbigt! Min son var liknande. Vi hittade ingen quick fix och kändes inte rätt att köra någon ”metod”, men hade jag gjort om det hade jag sovit borta ibland bara för att få en hel natts sömn. Så fick pappan liksom lösa den natten.
Din man måste få det att funka, tänker jag. Kan du och det äldre barnet sova hos en anhörig en natt och din man ta en natt hemma med bebisen, så du får sova hela natten utan att höra bebisen?
Han kan hänga en av dina använda tröjor/din morgonrock över sig så bebisen känner din doft och bära bära bära, vagga vagga vagga. Han måste kunna trösta/söva bebisen också.
Ditt barn är 5 månader gammal, det är helt normalt att de vaknar ofta under natten. Allt har att göra med hur mogen hjärnan är. Du kan så klart tillämpa hemska metoder men är det verkligen värt det? Det kommer inte vara så här för evigt så håll ut. Är du ensamstående? Om inte så be din partner ta någon natt då och då och sov någon annanstans, bebisar tenderar att känna av när mamma är i närheten tack vare mjölken.
Har försökt lösa av med min man men det går inte. Han somnar inte om då. Jag har som jag skrev ovan inga problem att varesig samsova eller amma några gånger per natt men så som det är nu går snart inte längre.
Du måste verkligen få sömn jag förstår dig. kan du inte prova några av dessa metoder det skrivs om ändå så du får sova stackaren ❤️❤️❤️❤️❤️
Det låter hårt nu men det är ett problem som din man får ta i så fall, somnar hen inte om ni bär runt på bebisen? Musik? Flaska? Vad har ni provat hittills?
Jag ger dig ett ex, mitt barn somnar inte om jag bär honom men däremot om hans pappa bär runt på honom så somnar han. Din man får pröva sig fram vad som funkar bäst för båda. Du måste däremot vara utom syn och räckhåll, ta in en natt på hotell eller vad som helst.
Tveksamt om det är så himla mycket snällare att mamman tar in på hotell en natt än natt än att pröva en av de där kurserna där man tröstar bebisen i sin säng (dvs inte låter den skrika).
Bebisen måste självklart ha en bra anknytning till pappan för att det ska fungera, det vet vi inget om men det är en lösning som är värd att prövas
Menar du att jag ska ta in på hotell för att få sova en enda natt, eller att du tror att det kommer lösa framtida nätter också om jag bara håller mig borta en natt?
Om mannen går runt och bär på bebisen som skriker, är det inte så att jag liksom kan somna. Kan inte direkt försvinna eller ligga med öronproppar heller för om min man har bebisen måste ju jag ha koll på vår äldre barn. Hon vaknar när bebisen skriker för länge på natten och då behöver hon också tröst..
Alltså, jag menar att ni ska försöka involvera din man mer, att bebisen ska förstå att även pappa kan trösta. Jag föreslog därför hotell för att jag vet hur stressande det är att vara hemma och höra bebisen skrika, du kan ju ta med ditt andra barn och sova borta. Jag skrev lite längre upp att en förutsättning är att ditt barn har en bra anknytning till pappan för att det ska fungera.
Det kommer bli skrik men så småningom vänjer sig bebis vid att även pappa tar nätter. Om pappan har en anknytning till barnet idag tar barnet inte skada. Handlar om att ni andra ska stå ut tills barnet vänjer sig. Så småningom blir det bättre.
Vissa skriver att en femmånaders behöver amma och andra skriver att pappan ska ta hela nätterna.
Varför inte gå honom till mötes och samsova och amma när han behöver? Alla andra djur sover med sina barn. De gör dem trygga.
Orkar inte skriva samma svar/förklaring en gång till. Läs något av mina svar på någon av de andra ifrågasättande kommentarerna
Ursäkta mig över att jag gjorde dig upprörd. Jag de andra skrev ungefär samtidigt och deras kommentarer syntes inte för mig då. Hoppas att du får sova bättre snart.
Du gjorde mig inte upprörd jag kände bara att det var onödigt att skriva samma förklaring igen. Lättare att bara hänvisa.
Min tvåa är också 1,5 år och sover fortfarande i samma säng som mig och min man. Jag har aldrig ens testat att lägga henne i spjälsängen bredvid sängen ? Fem månader är så himla litet så skulle inte vilja ha den lilla bebisen i ett eget rum utan tätt intill
Inte riktigt svar på din fråga men en åsikt om ämnet.
Samsov med ditt barn❤️ Det är fantastiskt och det mest naturliga i världen. Och var inte för ”hård” ,ditt barn är ju bara 5månader, vissa sover väldigt bra och enkelt andra inte.
När bebis sover själv(för ibland måste den ju det. Lägg den trångt å gosigt. Kanske på en tröja som luktar dig. Har bebis napp? Vill dom så är det ju ett sätt att slippa sova med tutten i munnen. Börja tidigt med snutte eller gosedjur/filt som alltid är med. Det blir tryggheten ist för dig.
Barn ska inte ligga å skrika efter sina föräldrar. Ett litet barn skriker för den behöver dig. Att låta barnet skrika utan att man reagerar är emot hela vår programmering. Det är därför du tycker det känns olustigt. Du ska komma när ditt barn ropar, reagera på den enda kommunikation ett litet barn har.
Jag samsover gärna (och det har vi typ gjort varje natt sen han föddes, bara det att jag nattar i hans säng på kvällen) och ammar gärna också på natten. Men han vaknar konstant. Minst en gång i timmen. Så länge jag då direkt ammar eller ibland bara klappar osv så somnar han om och stör ingen annan i familjen men jag hinner sällan ens somna om mellan uppvaken. Jag är så trött att jag snart bryter ihop. Om vi skulle sova bra allihop av att samsova så skulle jag bara tycka det var mysigt men nu letar jag efter något som kan ge mig några timmars sömn per natt.
Tror du att du skulle kunna lära dig att somna snabbare och lite kunna ”sova igenom” en omnattning? Tänker att det kan vara enklare att ändra sitt eget sovmönster än någon annans. Är själv inte så förtjust i konceptet sovträning men har själv alltid haft lätt att somna om så har fått ihop min sömn ändå.
Hur menar du? Förstår inte riktigt tror jag. När bebisen vaknar så måste jag flytta honom till min andra sida så han får byta sida att snutta på, annars somnar han inte om. Så jag måste liksom ”resa mig”, flytta honom, knäppa upp, hjälpa honom att hitta rätt.
Aha, fattade inte att du behövde flytta honom. Jag hade min bebis i babynest och slängde tutten över kanten när barnet vaknade, sen fick han snutta och jag klappade lite i halvsömn. Tänkte att om du kunde hitta ett enklare sätt att hantera uppvaken på i stället för att försöka få bort dem 🙂
Så var det lite med dottern i den här åldern. Hon vaknade för mat kanske 3 gånger per natt men ”krävde” inte så mycket utan jag knäppte upp och fortsatte sova. Det hade ju varit helt lugnt om så var fallet nu,
Hoppas du hittar något som funkar för dig! Klart att man får räkna med uppvak men det måste ju fungera i längden.
Måste du verkligen låta honom byta sida? Generellt sett brukar det kunna fungera bra att amma bara på ett bröst.
Förlåt, är väl sömnbristen slm gör mig otrevlig, men snälla du? Tror du inte att jag har försökt?
Kanske oombett tips som du redan provat, men jag ”lärde” mig efter några månader att amma på båda brösten från en sida. Ligger lite lutandes/vridet över bebisen. Hjälper ju inte sömnbristen jättemycket men det är iallafall skönt att slippa flytta på sig! ?
Haha alla tips är välkomna! Låter spännande! Förlåt frågan men har du ganska stora bröst då? ?
Nej absolut inte! Mellan typ ? jag lägger mig liksom med överkroppen uppåtvänd, svårt att förklara ?
Det var ju en jättedålig förklaring .. men tänk dig att du vrider axeln som inte ligger mot sängen lite över bebisen ?
Haha jag förstår verkligen att man inte orkar vara trevlig när man sovit bara i 1 h intervaller i 5 månader. Skit i att vara trevlig du, det kan du vara i framtiden.
Men det var en genuin fråga för jag trodde faktiskt även med mitt andra barn att jag behövde amma varannan gång på varje bröst, tills någon förklarade lite mer kring hur brösten fungerade för mig. Därefter slutade jag amma varannat bröst och kör samma bröst hela natten, vilket är smidigt.
Finns massor av appar och grejer för att hålla koll på att man ammar brösten varannan gång så det är ju absolut en spridd missuppfattning att det skulle vara nödvändigt.
Haha tack ? nej men jah byter inte sida för mina brösts skull egentligen utan för att lille herrn inte accepterar något annat. Inatt försökte jag verkligen, efter ditt tips! Vägrade vända på mig & honom. Lyckades en gång faktiskt! Men det tog typ en kvart haha.
Asså jag håller med om att bara fortsätta som ts gör, samsov och amma. Men från en annan som hade en bebis som vaknade en gång i timmen: nej det räcker ej att amma på samma bröst hela natten. Det är typ 10 amningar vi snackar om, blir ojämt samt mjölkstockning alternativt sprutar ur det andra bröstet. Så jo fullt förståeligt att byta bröst, mem behöver ju kanske inte göra det varje gång. Det känner hon nog i tuttarna dock.
Haha ja exakt. Igår nattade jag vid 20 och la mig och somnade samtidigt. Vid 23 kollade jag på klockan och då hade vi haft 5 uppvak.
Försöker jag ligga kvar som vi gör när han vaknar så blir han frustrerad, väcker sig själv mer och mer och skriker tillslut. Han tar inte bröstet om jag inte byter. Förstår att det inte är ”generellt” att de
Beter sig så. Men så är han.
Jag fattar! Jag hade det så som sagt, en gång i jävla timmen MEN det va första barnet och då va det uthärdligt ändå på ngt sätt.
Nu höggravid med tvåan och livrädd för samma situation pga underhålla ett större barn.
Jag har inget bra tips asså. För mig slutade det vid 10 månader då jag slutade amma på natten. Då tog vi varannan natt istället och då kunde jag sova.
Ens egen sömn blir helt jävla uppfuckad av det här. Det går inte att lära sig att somna om snabbare emellan, för man vet ju liksom att man snart väcks igen och det är ett av problemen..
Men mitt absolut enda tips är som jag skrev ovanför, preglife connect som är ett trevligare forum.
Sen har jag en vän som gått en sån där sömnkurs online och det blev mkt bättre. Har ni pengar till det så är det ju absolut värt det. Inte så att det är några gråtmetoder som predikas. Värsta som kan hända är väl att du går kursen och känner att det va helt värdelöst och pengar som är bortslösade samt lika kass sömn.
Ja fy fan. Lider med dig alltså.
Sen en oerhört, oerhört klen tröst. Vår vakna varje timme bebis i nästan ett år är numera det absoluta drömbarnet gällande sömn. Måste inte bli kämpigt i flera år pga detta. Nu är han snart 3.
Han somnar själv sen han va knappt 2 år. Så lägger han vid 19 och går ur ur rummet, sen sover ngn där inne med honom förvisso men det är pga att jag, som jag sa blev sömnstörd, vill sova ifred varannan natt, vill inte ens sova med sambon längre.
Så iaf lägger vid 19, somnar själv, sover hela natten och sover oftast till 8-8:30.
Sen sover han 2 timmar mitt pp dagen utsn ngn som helst krångel också.
Så det måste verkligen INTE bli ett barn som sover piss i oändlighet även om hag förstår att det är en klen tröst nu.
Det var just det jag ville lyfta…. Generellt sett brukar det gå bra att amma bebisar bara på ett bröst hela tiden. Dvs en del mammor sköter HELA amningen på enbart ett bröst.
Det blir såklart lite bökigt i övergången innan det rättat till sig, men brösten brukar kunna fixa till detta.
Brukar t ex ske för att en del bebisar helt enkelt bara vill amma på ena bröstet.
Läst t ex här:
http://www.babybaby.se/2015/03/nar-bebisen-favoriserar-ett-brost/
Obs vill inte förminska någons problem, försår att det inte finns någon enkel lösning. Utan vill bara tipsa om något som hjälpt mig.
(Och för övrigt skulle jag absolut gå en sån där sömnkur i TS ställe)
Håller med! Jag ammar bara ett bröst evt lägger mig över bebisen med det andra bröstet så att jag inte behöver byta sida. Sover också utan bh, om det läcker lite från motsatt sida trycker jag bara med handen på bröstvårtan i starten sen går det över.
Har hört att det hjälper att duscha och ha ren bh när man lägger sig, då vaknar barnet mindre ofta pga mindre mjölklukt
Jag har varit i samma situation med båda mina barn, idag 3 och 5 år gamla. Bet ihop med båda och vi samsov alla 3. Höll på att bli galen ibland men jag har överlevt ändå. Märkte en skillnad när barnen började äta en stor portion gröt innan läggdags. Det måste väl varit typ vid 6-7 månader. Inte så att de sov hela nätter då men lite bättre blev det. Har vänner som valt att sluta amma pga för många uppvak, bytte till ersättning och sov mycket bättre. Första 3-4 nätter fick pappan ta och mamman sov i ett annat rum.
När min äldsta var 4 fick de båda två egna sängar och jag började natta de i deras rum. De vaknar än idag och kommer in till mig under natten. Min minsta vaknar minst 2-3 gånger per natt fortfarande men somnar oftast snabbt om.
Överlag tycker jag att alla föräldrar får göra det som är bäst för sina barn men att låta en liten skrika sig till sömns är jag starkt emot!
Jag har kört samsovning med mina barn. Vi har aldrig haft problem med sömnen. Såklart man har vaknat många gånger och fått amma några gånger varje natt när de var så små.
Jag övervägde aldrig något annat än samsovning för det kändes naturligt. Den enda som jag aldrig hört klaga på sömnen med småbarn är en som har 5 barn, de körde också på samsovning. Och när jag hör mina andra kompisar prata om sömnen under småbarnstiden så inser jag att vi måste gjort ett bra val då alla andra kompisar sovit sämre.
Säger inte att det är för alla och har också respekt för att det avråds från det under första tiden men för oss har det varit ett vinnande koncept.
Nu råkar mina barn fortfarande samsova med oss vid 5 och 6,5 års ålder men det är ju en smaksak. ?
Vet inte om du läst mina andra svar men alltså vi samsover ju…
Såg det i efterhand. ❤️
Läste nu om 5 uppvak innan 23. Förstår att du är trött då.
Hoppas att ni hittar ett sätt som funkar bättre för er. ❤️
Kan det hjälpa dig tillfälligt att sova dagtid när bebisen sover? ❤️
Hehe låter som att jag hittar på men dagtid sover lilla prinsen 30 minuter i taget ?
Sova långa perioder i sträck verkar inte vara lillens paradgren än så länge. ?
Det som är bra med så små barn är att saker kan vända fort. Håller tummarna att det vänder fort med sömnen och det blir bättre. ❤️
Min äldsta vägrade sova utan mig både dag som natt. För mig blev allting mycket bättre när jag accepterade att det var så och slutade lägga energi på att hitta lösningar. Min son ville inte hitta någon lösning, hans enda lösning var att vara nära mig.
Jag samsov med han vid bröstet, när han vaknade till och gnällde flyttade jag över honom till andra bröstet och sov vidare. Han fick ligga vid bröstet som han ville och jag lärde mig att sova när han gjorde det.
Så mitt tips är att acceptera och sluta läsa och googla på lösningar.
Skönt att det funkade för dig. Grattis.
Du låter fruktansvärt otrevlig.
Ts håller på att gå under av sömnbrist, då är det ett ganska drygt ”råd” att få att man ska acceptera läget och sluta googla lösningar..
Fast för mig som var i samma situation och själv höll på att gå under så hjälpte det!
Jag försökte faktiskt hjälpa till! Alla kommer med råd utifrån sina egna erfarenheter och för mig så hjälpte det att acceptera det och låta min son styra. Sen passar inte alla råd alla och så är det med allt. Trist att mitt råd uppfattades som drygt!
Hoppas du hittar en lösning tillslut!
Men jag skriver ju att jag börjat få fysiska symptom av sömnbristen typ att det känns som att jag har influensa och att jag snart inte pallar detta mer. Svårt att se hur detta skulle försvinna om jag bara ”accepterade läget”. Sömn behöver man ju, det har ju inte med inställning att göra.
En av biverkningarna av sömnbrist. Bad ju om råd att få det bättre. Blev istället överröst med massa dömande och mästrande kommentarer. Nu har jag fått en del bra tips och pepp också men herregud hur mycket tålamod och trevliga svar ska man väntas ge när man får svar likt ditt? Är det bara mitt ansvar att vara ”trevlig” oavsett vilka svar jag får? Tänk till lite själv hur du kan bidra till ett trevligt klimat.
Jag håller med övriga och skulle inte sömnträna en så liten. Behöver dock inte upprepa sådant som redan poängterats
Hör och förstår att du är helt slut. Du är otrolig som kämpar på! Och jag lovar att din bebis mår så bra att få sova bredvid dig och av de uppoffringar du gör ❤️
Kan du göra anpassningar i ditt övriga liv som underlättar den här övergående perioden? Kan du sova något under dagen? Jag har en 17 månaders som fram tills han var ca 1 år bara kunde sova om jag låg bredvid eller om han satt i selen. I vagnen eller ensam i sängen sov han ytterst korta stunder. Jag gav upp alla försök om att försöka lösa situationen och ”bara” accepterade den i stället. Bestämde mig för att ligga bredvid honom i sängen när han sov på dagarna och gå och lägga mig med honom vid 19-20 på kvällen (i den mån det gick). Även om jag inte sov den stunden så vilade jag.
Är du ensamstående? Eller kan din partner steppa upp och sköta all markservice så gott det går? Kan du få hjälp dagtid av någon mor- eller farförälder som kan vara med bebisen så du får sova nån timme?
Du förstår vad jag är ute efter… det kanske inte är din bebis sömnbeteenden som behöver förändras utan för dig/er att anpassa livet (så gott det går) efter dem…JUST NU – inte för evigt (viktig poäng).
Lycka till ❤️
Okej lite motsats till alla andra här haha men vi hade samma situation som du har. Vid 7 månader köpte jag sovande barn, var några bra tips men mest sånt man ändå kan googla fram. Jag ville egentligen samsova men dottern sov såååå dåligt så vi testade egen säng i eget rum och monitor. Vi gjorde en egen metod där vi stenhårt hade samma kvällsrutin varje kväll, vi la henne i sin säng klappade sa godnatt mamma och pappa är här ute och så gick vi ut och lät henne vara. Gick in om hon verkligen skrek eller var ledsen och klappade sa godnatt och gick ut igen. Om hon bara gnällde lite så avvaktade vi. Första dagarna gick vi in och ut i typ en timme innan hon somnade (lugnt och tyst så inget skrika sig till sömns) men i slutet på veckan tog det max 10 minuter och vi behövde gå in kanske 1 gång. Så liten vaknade hon såklart ändå 2 gånger på natten men inte alls som innan. Nu är hon över 1 och somnar själv i sitt rum på 2 minuter. Självklart är det i perioder katastrofdålig sömn och uppvak ofta men där emellan sover hon hela nätter.
Tack!!! Det lät som en rimlig metod att testa om jag nu skulle testa en metod! Ska spara ner det du skrev ?
Vår rutin som vi håller än idag är att efter middag så får hon duscha med mig, pappa smörjer in, tar på pyjamas, borstar tänderna och sätter sig i soffan med mysbelysning, snuttefilt och nappen och läser 1-3 lugna godnattböcker sen gå in i sovrummet och bär runt i famnen i en halv låt (har skapat en ”sovlista” som går på repeat ganska låg volym) sen lägger ner i sängen och fortfarande ”godnatt älskar dig mamma och pappa är här ute”.
Hon vet precis vad som ska hända och somnar lugnt varje tid samma kväll sedan 8 månader. Så tips är att hitta en rutin som passar er och håll er till den. Annat tips är att bara lyssna på vad du känner passar er och vad du frågar efter! Men lycka till hur ni än gör, jag vet hur det känns men det blir bättre!
Mysigt! Har ni musiken på hela natten sen då?
Så här har vi också gjort med vårt andra barn och det funkar super! Jag har haft en sömnrutin med henne sen hon föddes, dom första 7 månaderna samsov vi och jag natt-ammade MEN jag hade alltid samma sömnrutin: vara ute mycket i dagsljus på dagen, dämpa lamporna och varva ner på kvällen, ta på pyjamas och mysa, sjunga godnattsånger och ge flaska. Sen sova. När hon var 7 månader så fasade vi ut nattamningen och sen började vi ha samma sömnrutin fast vi lade ner henne i spjälsängen och gick ut ur rummet när hon sov. Det funkade superbra, först var hon lite ovan vid spjälsäng men aldrig riktigt ledsen och efter typ en vecka så somnade hon jättebra i den. Numera är hon 1,5 år och sover i spjälsängen varje natt, samma sömnrutin fortfarande. Rutiner skapar trygghet!
Jag skriver under på detta. Mitt äldsta barn lägger sig vid 7-tiden på kvällen sedan ett års ålder, vi lägger henne i sängen, pussar godnatt och säger att hon kan komma ut eller ropa om hon behöver något. Hon är trygg i sitt eget rum och med att somna själv. Ofta om hon inte kan somna på en gång så ligger hon och sjunger för sina gosedjur eller bläddrar i böcker. Hon är tre år idag.
Tycker absolut du ska prova detta! Vi hade liknande fast vid 8 månader. Han blev störd av min man som snarkade. Så flyttade honom till eget rum med monitor och det blev så mycket bättre. Och gör detta ihop. Vi körde inte heller skrikmetoden, det hade jag aldrig klarat utan gick in och ut för att klappa och visa att vi var där när det bökades runt.
Och som e3 skrev nedan med rutiner. Vi körde bad, lugn stund med bok tidigt för att få in en rutin.
Hoppas du kan få lite sömn!
Det är superjobbigt, men jag tror att det blir ännu jobbigare för dig att försöka sömnträna en 5-månaders vars enda biologiska instinkt är att vilja vara nära och amma.
Kollar man sovande barns kommentarsfält så verkar det ju ha gått bra för ganska så många. Därför tänkte jag att det kanske finns flera här inne som provat och kan berätta mer. Men jag tänkte fel och ska aldrig fråga något här inne igen, det är väl typ den lärdomen som kvällen gav mig haha
Du ska absolut testa. Ta upp barnet och vagga och var nära och trygg om han är ledsen.
Mitt barn är snart tre år och sömnen har börjat bli bättre. Kanske 1-3 uppvak per natt där jag behlver hjälpa henne att somna om. 5 månader är ju ingenting och amma är ju bäde mat och tröst och trygghet. Få hjälp med natten av din partner eller annan du litar på eller få hjälp på dagen så du kan sova/vila ikapp lite.
”Få hjälp på natten av din partner”. Orkar inte ens bemöta det ”tipset” haha.
Jag beklagar att du har en så värdelös partner. ?
Är inte samma anonym och förstår att du försöker komma med tips men att först skriva att barnet behöver amma för närhet och sedan säga att hon ska ta hjälp av pappan blir ju lite svårt…
Haha tack det var det jag syftade på men det fattade uppenbarligen inte personen.
Som jag skrivit på flera ställen ovan så har min man försökt men när bebisen skriker väcks vårt andra barn så vi har hittills inte gått all in med det. Dessutom vaknar vårt större barn i snitt 2 gånger per natt (hon är också liten) och behöver tröst och det tar ju min man..
Ser inte om någon annan tagit upp det, men … måste du amma på natten? Förstår det som att du har helammat de här fem månaderna, har ni testat ersättning någon gång? Det mättar mer så att ge flaska innan läggning och någon gång under natten kanske skulle ändra bebisens sömnmönster.
Asså vissa av dessa svar du fått…varför antar man bara att man har massa personer runt om sig som kan ställa upp inte bara på dagen utan på natten också? kanske kommer som en chock men många har ett jobb och gå till om dagarna och alla har inte släkt som kan ställa upp…
Jag hoppas att människor har någon annan människa som kan ställa upp när man mår dåligt? Att ha sömnbrist är ju fruktansvärt. Varför kan inte partner ta en semesterdag eller dubbeldrag (föräldrarledigt) och avlasta/hjälp till. Föräldradagar kan väl dessutom skänkas vidare till en annan person om man vill och behöver avlastning.
Men snälla, hur länge ska man hålla på så då? Det här verkar ju ha pågått länge och hon behöver ju hitta en hållbar lösning som fungerar i längden. Jag har också sömnbrist och det hade inte hjälpt särskilt mycket att hyra in min mamma en dag i veckan.
Att ha en partner är väl ett åtagande som kan vara livslångt, så att ta hjälp tycker jag låter som en rimlig första steg mot en lösning.
Men alla bebisar sover inte sådär dåligt som TS bebis gör, det finns ju kanske saker som hon inte provat som kan hjälpa bebisen att sova längre stunder. Pappan verkar ju försöka hjälpa till men det är inte lätt som mamma att sova när man hör bebisen skrika i ett annat rum..
Fast om du aldrig får sova men din man sover alla nätter, även om han jobbar så klarar han väl sämre sömn några nätter…det förväntas ju du göra.
Sov en stund på kvällen innan barnen ska läggas, och sov på helgerna medan någon/maken passar barnen så du får sova ifred.
Det handlar om några månader till, sedan blir det bättre förhoppningsvis.
Har barnet kolik eller ont någonstans när den vaknar hela tiden, när sover barnet om inte på natten?
Blir bara förvirrad av allt nu. Ena sekunden blir jag dumförklarad för att jag inte fattar att en femmånaders måste få fri amning och närhet av mamman konstant. Nästa sekund ska jag ta in på hotell med vårt andra barn och låta pappan gå runt med bebisen hela natten så den inte kan amma över huvud taget. Men tips kirng att införa en bra sömnrutin som kan få oss alla att sova hyfsat bra på sikt – DET var rent idiotiskt av mig att ens tänka tanken tydligen… haha. Tack ändå, verklien. Jag får kämpa vidare.
Fast när man kastar ut en fråga måste man ju förstå att man kan få olika svar, även det som inte passar dig.
Du har fått många bra tips men verkar ha kört fast på att bara du kan vara vaken när barnet vaknar.
Du kan pumpa ut mjölk inför natten och låta maken ge det när bebisen vaknar, sov med det större barnet halva natten och ta över efter det.
Jag tror inte du är öppen för lösningar utan fortsätter att kämpa på i en omöjlig situation, och blir samtidigt irriterad när andra försöker hjälpa dig.
Nja nu tycker jag du är orättvis. Jag bad om erfarenheter och tips för att eventuellt sömnträna min bebis att få bättre sömn. De som gett tips eller stöttning kring det har jag svarat på ett tacksamt sätt eller ställt följdfrågor. Övriga har ju liksom antingen inte läst det jag skrivit ordentligt (tex alla 20 tips om samsovning trots att jag skrev att vi redan samsov) eller håller på att fokusera på vad jah borde göra på dagen, ta in på hotell, osv osv.
Orättvis vet jag inte, du skrev samtidigt att du ville lägga barnet i ett annat rum trots att barnet bara är 5 månader.
Du kanske ska vända dig till BVC istället.
Var fick du det ifrån? Vi har inte ens plats med ett eget rum till barnet. Jag undrade över sömnmetoden där man går ut ur rummet i samband med själva nattningen. Du kanske ska kommentera i en annan tråd istället? Eller ta ut pinnen ur rumpan? ?
Det var ett moget svar, jag tycker nästan du får skylla dig själv när du verkligen är så otrevlig. Jag skrev inget orimligt till dig, det är inte jag som inte får sova på nätterna, för hade du varit min svärdotter hade du garanterat får avlastning av mig.
Vet inte ens hur jag ska bemöta din kommentar. Ser faktiskt inte var jag är otrevlig. Min fråga var som sagt att jag önskade tips och erfarenheter för just sömnträning. Om sedan folk har synpunkter på hur jag kan göra på dagtid, att jag borde kunna få avlastning av folk på dagen, att jag ska ändra inställning osv osv det blir liksom helt irrelevant? Jag har inte brist på ”avlastning från svärmor” men vad ska hon göra med sovträningen menar du? Då skulle jag väl i så fall skrivit ”kan någon komma med tips på hur jg kan göra för att överleva de närmsta månaderna tills mitt barn sover bättre av sig själv?” Eller nåt. Men så skrev jag ju inte. Det är inte meningen att vara otrevlig om det nu uppfattades så men det blir lite tröttsamt att svara på 10+ kommentarer som egentligen rent krasst inte har med det jag faktiskt frågade om att göra.
OK, detta skrev du! ” Eller ta ut pinnen ur rumpan? ”!
Jättetrevligt sagt enligt dig då?
Hade också ett barn som höll mig vaken och det är fruktansvärt jobbigt att aldrig få sova själv. Och jag lovar att det kommer att bli bättre och bättre även om man inte tror det när man befinner sig i sömnlöshetshelvetet.
Kan tipsa om boken ”Somna utan gråt”. Den har några år på nacken, så om den inte går att köpa finns den kanske på bibblan. Där får du en plan att följa som i allafall jag tyckte kändes bättre och snällare än andra metoder.
Jag vet inget alls om kursen, vill bara säga att jag sympatiserar! Det är så SJUKT jobbigt. Ta inte åt dig av vad alla präktiga goody two shoes mammor skriver här. Kul för dom att det funkade med samsovning, eller att de kämpade sig igenom eller whatever. Det är otroligt viktigt att ta hand om sig själv, att få vila, för att kunna vara mamma den tiden man är vaken. Hoppas ingen här lyckas ge dig dåligt samvete för att du faktiskt försöker hitta lösningar!
Ingen aning om det kan hjälpa, men med våra tvillingar så sov vi i skift en period för att vara säkra på att få 3-4 timmars oavbruten sömn var. Tex sov min man med barnen i vårt sovrum 23 -03, jag sov i gästrummet ( med öronproppar!). Vid 03 byttes vi av och jag sov med barnen till 07. Nu flaskmatade vi iofs, men om du kan pumpa kan han kanske ge flaska på natten.
Hoppas ni hittar något som funkar! <3
Tack! Det är verkligen ett supertips som jag själv hade kunnat ge. Problemet är att vi bor ganska litet, har inget extra rum och vardagsrummet med soffan är liksom direkt utanför sovrummet. Även med öronproppar hör jag bebisen och sen tillkommer ju att den som inte har bebisen måste ha koll om äldre barnet vaknar. Så vågar inte riktigt zoona ut helt med öronproppar så jag missar om det är nåt med henne. Har försökt tränga ner mig bredvid henne i hennes barnsäng en gång men… hahaha blev nästan ännu sämre sömn ?
Det här körde jag och min man också när vår minsta var fem månader och jag natt-ammade och var slutkörd. Jag sov med bebisen i samma säng fram till 01.00, sen bytte jag och min man sängar så att min man sov med bebisen och jag sov med vårt äldsta barn fram till ca 06.00. Då fick man i alla fall fem timmar sömn där en bebis inte störde en. Även om det inte var kanon-sömn och även om jag vaknade av bebisens ljud trots öronproppar. Kanske värt att testa detta igen, även om du vaknar av ljud? Och tänk på att det brukar vända med bebisars sömn vid typ 7-8 månader.
Tex så skulle ni kunna köpa en madrass och lägga i det äldsta barnets sovrum bredvid barnsängen om den är för obekväm, eller ta den madrassen som ligger i er dubbelsäng (om ni har dubbelsäng med två 90 cm madrasser). Eller köpa en bäddsoffa på Blocket till vardagsrummet och ha som temporär lösning om soffan i vardagsrummet är för obekväm. Och så delar ni nätterna som ovan föreslagit.
Nu orkar jag inte läsa igenom aaaaaalla kommentarer du fått men här är min tanke i alla fall:
Jag vet en som gav ersättning (endast då) och hade ett barn som sov hela natten från första början, hon teoriserade att det kanske mättade bättre eller så. Är det rimligt att testa ge kvällsmål i form av ersättning? Jag är lite skeptisk till ersättning så vet egentligen inte om jag vill rekommendera, men det är en tanke i alla fall. Är du rädd om mjölkproduktionen kanske du kan pumpa då för att hålla igång? Använder ni napp?
Just nu försöker vi införa kvällsgröt åt vår 10 månaders så han ska vara mätt och sova bättre, iofs har vi bara 2-3 uppvak per natt och jag inser att jag måste komma ihåg att vara tacksam.
Lider med dig!
Tack för tips! Ersättning vill jag helst inte börja med men har börjat introducera gröt så kanske blir det bättre när han kan äta en hel portion. Jag misstänker dock att han bara skulle behöva äta typ 2 gånger per natt ur hungeraspekten. Tror det här är något annat. Han vill väl mysa/snutta för att det är lite gott och tryggt ❤️ vilket jag köper! Såklart! Måste bara överleva själv också
Förstår!
Tänker också att även om han inte vaknar av hunger så kanske en extra mätt mage minskar ner uppvaken ändå, får man ju hoppas!
Har ni det mörkt när ni sover? Min son vill typ ha en sänglampa tänd om han sover ensam. Varmt/kallt? Finns det fler saker man kan testa ändra på? ? Hoppas verkligen det löser sig!
Egen säng och eget rum har verkligen varit det som fungerar bäst för oss, började där runt 5-6 månader och sen när de började äta mat blev det en stor förbättring så förhoppningsvis har du det att se fram emot. Men ser det verkligen inte som hemskt att vilja att barnen ska sova om natten. Det är ju inte som att de ligger och gråter om nätterna för att de är ensamma, de sover, och behöver de äta någon gång så hör man ju det. Men, problemet är ju att komma dit.
Har redan från start kört med rutiner, att det verkligen märkas att det börjar bli kväll, gör barnet redo men invänta signalerna att det är redo att sova, starta inte läggningen vid ett exakt klockslag utan ha någon timmes marginal. Lägg barnet mätt och torr och sitt bredvid eller gå ut beroende på hur det reagerar på det. Minns inte exakt hur mycket/om en femmånaders behöver äta på natten men säg 1-3 gånger, amma då endast runt de tiderna, annars bara stoppa om igen/trösta, helst utan att ta upp. Bestäm dig innan att nu provar vi detta, kan bli tufft första nätterna men håll i, funkar det inte den kan du justera. Tänk också på det ni gör dagtid, tex se till att alltid komma ut i dagsljus på morgonen/förmiddagen och att dagen liksom är livlig, natten mörk och tråkig.
Jag vet att det mest populära är att samsova och liggamma men jag tror verkligen att även barnet mår bättre av att sova fler timmar på raken än att halvsova och böka runt mellan föräldrarna.
Hoppas det ordnar sig.
Jag vet att det är jobbigt. Har själv varit där! Jag ammade en gång i timmen på natten under en period när min dotter var bebis. Det är hemskt. Men snälla, kör inga metoder där bebisen får skrika sig till sömns. Fruktansvärt.
Hitta stunder att sova på under dagen, be din man eller någon annan ta barnet när hen är mätt och lägg dig en timme eller två. Ta allt hjälp du kan få för att kunna sova när det går.
Barn behöver kanske inte mat på natten men det ger trygghet och närhet. Den här perioden kommer gå över!!! Du måste bara hitta ett sätt att ta dig igenom den.
Inte ts, men lägg av. Sov under dagen är ett dåligt tips till en mamma som dessutom har ett större barn hemma. Och som beskriver att hon blivit sömnstörd pga alla uppvaken. Jag är rätt säker på att ts har tillräcklig hjärnkapacitet för att räkna ut att man kan sova även dagtid. Ngt säger mig därför att det inte riktigt är ett realistiskt alternativ.
❤️??
Jag hade så med andra barnet.
Lät han sova med oss, då började han sova hela natten.
Varför skulle en 5 månaders vilja sova själv? Bebisar vill ha närhet och trygghet. Han letar efter dig, därföenhan vaknar hela tiden.
Du vill väl inte heller sova ensam?:)
Jag tog en prydnadskudde då den är mer fast som han sov på mellan oss, så oroade mig inte för psd.
Testa! Lätt att komma åt tutten med.
Lycka till!
Det finns fler anledningar till att bebisar vaknar hela tiden och ibland ingen särskild anledning… jag har samsovit med två barn varje natt sedan dagen de föddes och båda två har vaknat flera gånger varje natt ändå. De har alltså aldrig sovit ens en halv natt själva. Samsovning är toppen på många sätt men knappas en mirakellösning på att bebisar vaknar på nätterna ?
Innan du ger ditt supertips kanske du kunde bemöda dig att läsa ordentligt och se att vi redan i dagsläget samsover (förutom när jag nattar på kvällen och tills han vaknar första gången men då har jag ju inte ens gått och lagt mig) men att han vaknar ändå. Sorry för irriterad ton men vet inte hur många ”det är naturligt att vilja sova tillsammans hade du velat sova själv?” Som jag läst i den här tråden nu. Om man nu ska kommentera, varför läser man inte ordentligt först?
Känner med dig. Har själv ett barn nu 18 månader som sovit fruktansvärt dåligt. Vid 5 månader känns det forfarande som väldigt normalt med så täta uppvak. Skulle säga att jag vaknade varje eller varannan timme till 1 år.
Jag har själv undersökt kursen du pratar om. Fick bra svar från många som gått den i en fb grupp. Häften var positiva och hälften neutrala (typ att det inte hjälpte men inte var dåligt). Jag kom fram till att inte gå den då jag inte är bekväm med att neka min son närhet. Alla metoder i kursen går ut på att barnet ska sova i egen säng.
Vad som hjälpte för oss var att sluta nattamma/flaska på natten. Väldigt kallt sovrum. Super tydlig dag och nattnings rutin. De har jag i perioder följt sovande barns schema som finns på hennes instagram. När han var så liten som vid fem månader fungerade det bäst att bara strunta i stressen, acceptans gjorde mig lugnare. Jag la mig också samtidigt som bebisen och min man hämtade honom/la sig i vår säng på morgonen så jag kunde sova två timmar ostört i sträck i ett annat rum. Min man har även tagit nätter men jag kunde ändå inte slappna av då. Men det är värt att börja jobba på det nu så blir det lättare sen vid tex nattningen eller om du ska bort.
Nu är sonen 18 månader och sover i perioder hela nätter. I andra perioder vaknar han fortfarande väldigt ofta. Jag har valt att acceptera att jag har ett barn som sover sämre hellre än att vänja av honom vid närheten till mig.
Skönt att du hittade något som funkade för er ?
Usch låter superjobbigt!! Har inte erfarenhet av att använda sömncoach själv med mitt barn, men hört att andra gjort det med bra resultat. Michaela Forni har ex tipsat om ngn hon använde när hon var i liknande situation med sin son under bebistiden. Står om det här: https://michaela.forni.se/2021/04/08/tips-for-dalig-somn-somnskola-med-hanna-bergenkull/
Min bebis är snart 5 månader och jag är med i en superbra Facebook grupp som heter ”julimammor 2023” (antar att din bebis är julibebis +- ett par veckor). Där får man jättebra svar och pepp av andra mammor med bebisar i samma ålder. Det finns även möjlighet med anonyma inlägg. Lycka till!
Tack! Det är juni men det kanske finns en bra junigrupp 🙂
Ja, eller så går du med i juligruppen ändå. Inte som att de kollar födelseattesten.
Tror heller inte att de kollar födelseattesten. Känns bara som att ts inte vill ta till sig några som helst tips.
Elprisångest någon?
Bor i lägenhet så nej.
Lever på existensminimum, så ja
Inte efter lönesamtalet
Ingår i hyran så nej
Hälften mot förra året så känns okej trots mer än vanligt (för ett par år sedan) ?
Nej, mitt har gått ner väldigt mycket om jag jämför med samma period förra året
Mer orolig för inflationen som äter av min buffert varje år. Bergvärme gjorde inte förra vintern farligare än 3 tusen per månad.
Nej, nu är det ju inte så farligt. Förra december var det tredubbla.
Kanske inte det du vill höra, men jag och min man samsover forfarande med vår 17 månaders. Min rekommendation är att man gör det som ger mest sömn. 5 månader är forfarande så litet!
Min lilla på snart 4 år kommer in till oss i princip varje natt! Men tycker det är rätt mysigt!
Min är 2 år och 9 månader. Finns inga som helst planer på att sluta samsova ?
Grov kvinnofridskränkning! Hur ofta leder till till åtal?
Beror så otroligt mycket på bevisläget. För varje enstaka brott vill du ha bra stödbevisning.
En bekant blev rejält slagen. Hon ringde polisen och de kom. Förövaren blev häktad i två dygn. Hon har ordentliga blåmärken. Utredaren hade sagt till den bekanta att hoppas inte på för mycket! Men att det är upp till åklagaren.
Ett tillfälle är dock inte grov kvinnofridskränkning? Det ska vara flera tillfällen över viss tid.
Ja bannemej, en gång är ingen gång!
Det påstod personen inte! Men grov kvinnofridskränkning är när det sker upprepade gånger. Men självklart är det inte okej att misshandla någon.
Fast brottet grov kvinnofridskränkning ska utgöras av flera tillfällen. Ofta brukar åklagarna dra gränsen vid fyra-fem tillfällen över en viss tidsperiod. Sen kan misstanken om grov kvinnofridskränkning falla för att man saknar tillräckligt många händelser men då lever ju de händelser man har bevisning för vidare, men att man då går på åtal för ex ett fall av misshandel och ett fall av olaga hot.
Det är omöjligt att svara på hur bevisläget ser ut.
FRISSIGT HÅR!
Jag har precis lärt mig att frissigt betyder typ ”torrt vågigt/lockigt hår”. Vad är era bästa, prisvärda, produkter? Något supertips ala ”ha i lite balsam i håret efter du handdukstorkat det”
Jag är blond o använder silverschampoo vilket torkar ut en del men vill ge mitt hår en skjuts o se om det kan bli ännu vågigare än det är!
FUKT
Hörolja innan fu lägger dit. Återfuktar och tar bort friss.
Curl girl, som finns på Normal verkar bra. Jag har dock bara testat deras curling gel, som är toppen. Living proof’s curl serie ger fint hår, men är för starkt parfymerad i min smak.
Garnier Hair Food! Använder både som inpacking och leave in
Nja, frissigt hår är tort hår som burrar upp sig, dvs det ytterata skyddshöljet lyfter så det kommer in fukt. Ett rakt hår kan också vara frissigt.
Leave in balsam eller curl cream i blött hår efter tvätt. Kram/scruncha in det och sen en gel på samma sätt. Lufttorka eller använd en tratt på hårtorken tills håret är helt torrt. Nu är håret troligtvis lite krispigt, kram ur det försiktigt.
Jag använder just nu Briogeo curl cream och curl jelly från Umberto Giannini.
Glidmedel(=FUKT)!!! Vattenbaserat. Men innan det var noga med hur & hur mkt du torkar håret innan du borstar & lägger i det. Jag kramar bara ur mitt, står nån minut över brunnen och kramar igenom det noga. Absolut inte handduk då mitt problem börjar redan där. Torkar håret frissigt kommer det förbli frissigt, hur mycket produkter man än trycker på med! Så torka försiktigt & lagom, riktigt med glidmedel i hela håret(hellre för mkt än för lite!) & sen lite olja i topparna, rör det inte under tiden det torkar. Då torkar mitt i ”klumpar”, utan massa feta produkter som tyngt ner det, och jag senare kan fluffa till det!
CANTUs prudukter, schampoo och balsam plus deras curl activator cream. Har själv B2-lockar och innan jag började använda de produkterna var mitt hår frissigt konstant.
Har även testat curl curls prudukter, och de är ok. Men inte på långa vägar lika fuktgivande som cantu.
Jag har ett svårt dilemma. En förälder till mig har frontallobdemens, blev sjuk tidigt i 40-45 års åldern. Jag har läst mig till att det är hela 50% risk att även jag kommer att bli sjuk i det. Det är en fruktansvärd tanke som ofta plågar mig, försöker att trycka bort det men det går inte. Jag har läst mig till att om jag testar mig för det här, så kommer jag till 100% veta att jag kommer bli sjuk eller så bär jag inte på genen. Jag vet inte hur jag ska tänka. Antingen blir jag så lättad man någonsin kan bli, eller så får jag ett vidrigt besked som jag aldrig kan bortse ifrån. Det finns inga botemedel. En annan sak är min sambo, jag älskar honom otroligt mycket och han är personen i mitt liv. Vi har sagt att vi vill ha barn tillsammans och jag har velat bli mamma hela mitt liv.. Men nu, hur fan ska jag hantera att 1. Eventuellt bli dement tidig och lämna min sambo som” änklig ”(har sett min andra förälder gå igenom det och det är fruktansvärt) 2. Kanske i värsta fall föra den sjuka genen vidare om jag har den, jag tror inte jag kan leva med det. Men så för att få barn måste jag egentligen testa mig? Hur hade ni resonerat? Det här känns som en omöjlig situation.
För att tillägga så vet min sambo om detta men vill ändå tro att det blir kanske bra, vill ändå vara med mig. Men jag vet på ett helt annat sätt än honom hur sjukdomen ser ut, och jag älskar honom så otroligt mycket att jag vägrar låta honom gå igenom det.
Jag beklagar verkligen. Jag hade testat mig så jag hade vetat och kunnat förbereda mig.
Du behöver inte oroa dig över ärftligheten. Det kallas också för Diabetes 3 och går att förebygga bl.a. genom att äta lågkolhydratkost för att hålla blodsockret på en jämn nivå.
Suck…
”De starka samband som finns mellan höga blodsocker och utvecklingen av demens, tyder på att någon form av blodsockersänkande kost skulle kunna bromsa sjukdomsförloppet”
https://www.kostfonden.se/demens/
Bromsa förloppet ja, och i artikeln då lämnar står det om 5 år isf 1,5 år.
Det står INTE att en person med någon av de mutationer som med nästintill 100 % sannolikhet utvecklar demens kommer slippa undan sjukdomen med rätt kost.
Helt absurt att läsa den där texten och få det till att ”du behöver inte oroa dig”. Det är verkligen inte vad som står.
Vad är det för skitsnack! Sluta skuldbelägg sjuka människor. Orsaken är i de flesta fall okänd.
Alzheimers och frontallobsdemens är två olika sjukdomar. Läs på mer.
Jag hade testat mig för att vara förberedd. Sen vet man aldrig hur forskningen gått framåt om säg 20 år.
Absolut. Men hur lever man vidare med vetskapen om vad som ligger framfören. Vetskapen om att jag förlorar det jag älskar mest i hela livet (sambo) och möjligheten att få barn vilket jag alltid har sett som meningen med mitt liv. Jag tror nästan att jag hade blivit destruktiv, börjat med något missbruk eller tagit mitt liv rentav. Det finns ju liksom ingen framtid då :/
Jo men tänk om du inte har genen?
Jo precis.. men konsekvenserna av ett dåligt besked blir ändå förödande.. 50% risk..
Det är ändå 50 % risk att du inte utvecklar det, eller har jag missförstått dig?
*chans menade jag förstås
Men vad är det du vill att någon ska säga till dig? Du vet vad det innebär att testa sig o du vet vad det innebär att inte göra det. Det finns för- o nackdelar med båda besluten beroende på vad man vill o vad man tycker är viktigt.
Det finns ingenting som någon kan säga som förändrar det.
Du kanske hittar en ny mening.
Jag vet inte hur det är att vara i din situation men jag tror jag skulle förbereda mig på att ta testet. Det kommer bli en chock följt av sorg, den ska du tillåta dig men med tiden kommer du komma ur den och nå en acceptans. Då tror jag du kan se på resten av ditt liv med öppna ögon och ta tillvara på dagarna och åren istället för nu med skräckslagna.
Det är 50% risk. Du ska inte gå o oroa dig för nåt som kanske kan hända, mkt kan kanske hända i livet. Om tankarna är svåra att hantera vore det bra med samtalsterapi.
Jo det är det jag försöker tänka, alla kan få cancer eller vad som helst tex men skillnaden är att de flesta vet inte till 50% sannolikhet att de kommer få tex cancer. Cancer går dessutom att behandla i många fall. Det med barn situationen gör också att jag känner att jag inte kan blunda för det. För tänk om jag sprider vidare det här, att mitt framtida barn skulle gå igenom det jag gå igenom nu är en helt hemsk tanke.
Du kommer gå ner dig om du tänker så här. Risken är att du mår sämre o sämre. Förstår att du är orolig, jag förringar inte dina känslor. Men jag tror du behöver prata med en kurator/psykolog eller kanske en kunnig läkare i ämnet. Bara för att få ett annat perspektiv på detta.
Tack så mycket❤️
Håller med! Se till att tala med någon proffessionell. ❤️
Min farmor fick frontallobsdemens som utlöstes av en stroke i frontalloben. (Alltså inte ärftligt). Men OM det hade varit ärftligt hade jag garanterat testat mig då jag annars hade slösat så många är på att oroa mig i onödan om man nu inte bär på genen.
Förstår att det är tufft, min farmor var nästan 70 när hon fick stroken men oj vad fort det gick sen
Vad hemskt det måste ha varit❤️
Usch vilken jobbig situation. Kan du prata med din förälders läkare? Är det 100% säkert att du blir sjuk om du bär på genen? Demens finns ju i olika former och det är inte bara ärftligt så risken att få demens finns ändå (även om det mest troligt är mycket senare i livet)
Om du helt säkert inte vill ha barn om du bär på genen så hade jag nog testat mig, du går ju ändå och oroar dig nu. Om du vet så vet du och antingen kan släppa det eller förbereda lite mer.
Tack❤️ Ja tyvärr så vet jag att det är ärftligt då min förälders syskon även fick denna sjukdom.. Men jag har inte pratat med läkaren nej, det känns för jobbigt. Men jag kanske borde. Är bara så otroligt rädd för ett dåligt besked.
Men vet du säkert att det ärvs i rakt nedstigande led med 50%? Eller är det något du har resonerat dig fram till själv? När man läser om det finns det olika slags frontallobsdemens som är olika mycket ärftligt. Kan även orsakas av mutationer i arvsanlagen. Vet du vilken typ det rör sig om? Skulle börja med att prata med läkaren och sedan någon som är duktig inom genetik och sjukdomen. När du har alla fakta kan du nog ta ett mer grundligt beslut.
Nej det har du kanske rätt i, de källor jag har läst (som var betrodda) uppgav att det var 50% risk. Men jag hoppas såklart att det inte stämmer. Jag borde kanske prata med läkare, det får kanske vara värt det trots ångesten.
Googla och läs på. Det första jag hittar är bla ” Cirka en tredjedel till hälften av alla fall av FTD är ärftliga.”. Sedan är det inte säkert att det nedärvs med 100% (dvs att du har 50% risk att få det).
Vet du vad genen heter som det gäller? Kan läsa åt dig isåfall.
Det finns olika scenarior beroende på vad för gen det gäller, det gäller risk att ärva, risk ifall du har genen, och risk för sjukdom.
Risk att ärva:
Dina föräldrar har två uppsättningar av varje gen. Du ärver en av varje förälder. Så om en förälder är bärare av en genvariant, har du 50% risk att ärva den genvarianten av den föräldern.
Risk om man har genen:
Genvarianten kan vara recessiv, vilket betyder att du behöver ha ärvt genvariarenten av båda dina föräldrar för att du ska få problemet som genvarianten kan orsaka. Är genvarianten dominant så räcker det att du har ärvt varianten av bara en förälder för att du ska drabbas av sjukdomen.
Det kan vara en genvariant som som kan ge ökande risk (alltså inte absolut ja eller nej) beroende på om du har ingen genvariant, är homogen (fått denna genvariant av båda föräldrar), heterogen (fått en sådan genvariant av en förälder).
Vad risken är med den specifika genen går inte att säga utan att veta vilken gen det är.
Har din förälder fler i släkten förutom syskonet som fått frontallobsdemens?
Jag skulle verkligen rekommendera att du pratar med läkaren, den kan även remittera dig vidare för samtal kring för- och nackdelar med att testa dig, du kan nog få en del bra svar och kanske lättare kunna landa i ett beslut. Jag har för mig att man får prata igenom om bl a skapa familj också och då prata om t ex fosterdiagnostik och äggdonation.
Håller med! Skulle verkligen prata med någon medicinsk expert kring de här tankarna, så man inte tar jättestora beslut baserat på felaktig eller feltolkad information.
Nej jag tror inte det. Och ja precis det går ju att göra fosterdiagnostik, men frågan är om jag öht vill ha barn om jag vet att jag kommer att bli sjuk. Framför allt så vill jag inte utsätta min sambo för det. Fruktansvärt att få en sjuk fru och bli som en änklig när man är ca 50, bli ensam med barnen och allt det.. behöva hälsa på ett demenshem.. Nej jag kan inte utsätta honom för det, han ska isåfall få hitta en ny.
För det är ju också en del i ärftlighet det ska finnas minst 3 släktingar i 3 generationer för vissa mutationer t ex.
Jag förstår att det känns skittufft men det känns som att du har läst det värsta och baserat på din upplevelse med förälder är det klart att det är läskigt, men det låter också som att du inte vet exakt vad för eventuell gen som finns eller om det gör det? Ta tag i att prata med läkaren! Du kanske går runt med den här ångesten i onödan och skulle det vara så att man gör utredning som bekräftar att ja du kanske har en gen så ta det därifrån- med stöd från genexperterna! ❤️
Men du kan ju inte påverka om du bär på genen eller inte? Det är helt utom din kontroll. Det enda du kan förändra är hur du ska ta tillvara på den tid som du givits.
Att vara rädd för ett dåligt besked är mänskligt. Men om du oroar dig av att inte veta så är det väl ända ett bättre alternativ att ta tjuren vid hornen o ta testet? Då har du något konkret att bygga ditt liv o dina beslut på. Annars går ju livet ut på att konstant oroa sig – o vad är meningen med det? Det kommer utarma dig?
Att inte vilja veta, o att klara av att inte oroa sig är en sak. Det beslutet förstår jag. Men att inte vilja veta o oroa sig det ser jag ingen mening med.
Har aldrig tänkt på att vissa sjukdomar ska hindra oss från att skaffa barn, min mans farfar dog relativt ung i någon form av demens. Skulle vi ha låtit bli att bilda familj pga risken för ev. Ärftlighet? Resonerar många människor så?
Ja, jag hade definitivt tagit en sådan sak i beaktande.
Att få demens när man är typ +60 år är inte samma sak och är ofta inte lika ärftligt. Men ja, jag tycker att om man vet att man bär på en sjuk gen så är det inte moraliskt att föra denna gen vidare. Barnet har ingen chans(precis som jag just nu, hemsk situation), och sjuka gener ska inte fortsätta spridas vidare. Kostar enormt för samhället dessutom. Med det sagt förstår jag att väldigt många kanske inte vet om sina sjukdomar/gener, eller att de inte är lika ärftliga som 50% risk.
50 % risk för att få demens vid 40-45 års ålder. Sjävklart tar man det i beaktande! Får man barn när man är 30 + är det ju en stor risk att man dör från barnet redan i mellanstadieåldern.
Genetics loads the gun, lifestyle pulls the trigger.
Kanske.. men min förälder som har detta var nykterist typ hela livet, rörde sig och var aldrig överviktig eller så.
Det är ju verkligen inte sant. Genetiska sjukdomar går inte att få bort med hjälp av livsstilsförändringar?
Det var en text i DN som en läkare skrivit nyligen som just gjort ett sånt här demens-test och fått ett trist besked. Enligt henne var tyvärr möjligheterna att påverka genom livsstil ytterst marginella.
Sen finns det ju andra sjukdomar som är 100 % livsstilsrelaterade.
Så det går inte att säga sådär generellt. T ex cancern som hon träningsinfluencern Elin dog i var väl 100 % genetisk har jag för mig , otur med en mutation bara.
Fast nej. Just när gäller alzheimer och viss typ av demens finns det en ärftlig genvariant som om man har den, innebär 95-100% säkerhet att du får alzheimer/den typen av demens. De är inte supervanligt förekommande överlag i befolkningen i helhet, men har man det…så har livsstil noll med det att göra. Precis som en hel del annat, t.ex. Huntingtons. Du kan leva optimalt, men har du det har du det.
Skrev mite fel, är inte EN ärftlig genvariatn. Tror för alzheimer är det tre specifika (som hittills identifierats) som ger 95-100% säkerhet att få Alzheimer. Demens är jag inte säker på hur många.
Ja tyvärr så är det förmodligen en sådan min förälder har. Livets lotteri..
Har ni fått bekräftat att din förälder har en genmuation och vilken? Om inte, så går det inte att säga att du har 50% risk att få det bara för att din förälder har en av dessa genmutationer. Dessa genmutationer står inte för alla fall av sjukdomen, bara en viss andel. Risken med 50% att du kan bära på genen gäller enbart ifall det är bekräftat att din förälder hade en sådan mutation.
https://www.kostfonden.se/demens/
Nej, inte i dessa sjukdomar. Nu pratar du om sociopati o liknande.
Hej! Det finns något som heter PGT/PGD med exklusion, som i korthet innebär att befruktade embryon undersöks innan de förs in i kroppen. Med denna teknik kan man faktiskt på ett indirekt sätt testa embryon och undvika de embryon som eventuellt bär på den genetiska mutation man vill undvika. Denna teknik innebär att du inte behöver testa om du själv bär på anlaget, men att du ändå kan vara säker på att inte föra det vidare. Det bygger dock på att det finns ett genetiskt underlag från din sjuka förälder. Hör av dig till klinisk genetik i din region så bör de kunna hjälpa dig vidare med detta.
Tack så mycket för det här❤️ Det gav mig faktiskt hopp, var länge sedan jag kände det.
Och äntligen fanns det fina människor på ÖS idag❤️
Ja, men det tar inte bort det faktum att man kanske inte kommer kunna finnas där för sina barn om man utvecklar demens. Om TS oroar sig för det men inte vet om hen kan hantera ett dåligt besked är det här inte en lösning. Tyvärr. Lösningen är då att bearbeta det här med någon som är utbildad innan hen fattar ett beslut, oavsett vilket.
Min kollega har två barn som kommit till på detta sätt då hon har ett tillstånd (ej dödligt) som kan gå i arv.
Men handlar det inte också om oron att inte kunna finnas där för sina barn pga risken att man själv blir sjuk?
Jag skulle vara mer orolig för det.
Vilka influencers tror ni gör slut 2024 och vilka har ni span på kommer bli ihop? Jag gissar på att Saga + Rosanna visar att de är ett par snart
Är det inte typ 14 års ålderskillnad mellan dem?
Jo.. den skaver lite för hon är så ung. Men är väldigt säker på att de dejtar/är tsm
Oj är det dem folk tror är ihop? Måste spana mer på de haha
Vem orkar bry sig!
Har snapat en del med en kompis men såg idag att hon inte längre fanns kvar i chatten. När jag söker efter denne står der ”lägg till vän”. Har hon tagit bort mig från snap? Eller blockerat? Givetvis är självklara lösningen att jag ska fråga henne men det är inget jag vill ta upp med henne just nu.
Ja, tyvärr.
Hon lär ju inte vilja höra från dig så jag hade inte kontaktat henne. Antingen berodde det på dig (i vilket fall du inte ska besvära henne) eller så berodde det på henne (i vilket fall det _inte_ är upp till dig att göra något).
Nån som gjort luxe lashlift hemma? Brukar gå till salong o göra det, men det har blivit så himla dyrt?
Hur gör ni för att råda bot på resfeber? ?
Mitt tips är att alltid ha minst en resa inbokad ?
Resfeber trodde jag innebar att man var nervös inför en resa?
Ja, det är ju att man är nervös inför en resa.
Reser!
Ibland när jag har klarat av något jag kämpat med länge, eller tex tyckt varit jobbigt men gjort det till slut. När man når sina mål typ. Så tror man att man ska bli glad och stolt över sig själv men så blir man inte det? Utan mer jaha nu var det här gjort.
Är det någon mer som känner igen sig i det här?
Är precis likadan! Resan är oftast roligare än målet i sig.
Men om resan inte alls varit kul då utan bara väldigt jobbig? ?
Eller för att du la in att det skulle betyda mer än det gjorde. Är lätt att göra det.
JA!! Jag skriver mål för varje år, rätt höga skulle jag ändå säga, nådde samtliga mål i början av veckan men känner exakt den känslan du skriver??? Varför är jag inte jättenöjd och vill fira och dansa? Är det för att något tar ”slut”?
Man blir ju utmattad känslomässigt att gå igenom svåra saker. Eufori är inte direkt en balanserad respons – tvärtom. Det kan finnas mycket sorg i svåra beslut även om detcär rätt besöut. Det kan påverka en, o göra att man behöver ladda upp batterierna igen.
Till eventuella Uber-resenärer; vet någon om man kan se antalet personer som satt betyg på mig som resenär? Jag kan bara se mitt totala betyg.
Tack tack!
Svaret är en googling bort. Betygsystemet är anonymt, dvs du kan bara se ditt medelbetyg.
Julfest på jobbet och här ligger jag däckad i den värsta influensan jag har haft på länge ?
Krya på dig! De kommer fler julfester
Sällan det händer ngt kul ändå på de där festerna. Krya på dig!
Du slipper (se) alla skandaler. Krya!
Har snackat ett tag med en kompis på snapchat. Märkte förut att hon inte finns kvar i chatten och när jag söker efter henne på snapchat står det ”lägg till vän”. Har hon tagit bort/blockat mig på snapchat? Givetvis är självklara lösningen att jag frågar, men just nu är det inget jag vill ta upp med henne
Brukar vara så att då har personen tagit bort dig som vän/blockat dig
Om det står ”lägg till vän” så är ni ju inte vänner.
Är mitt under en pågående abort som görs hemma. Jag tog mina sista 2 cytotektabletter för 3 timmar sedan. Har en riklig blödning med mängder med stora klumpar, var inte riktigt förberedd på mängden klumpar… någon som gjort medicinsk abort som också haft det så? ? detta är så jobbigt..
Ja. För mig kom stora klumpar och kraftig blödning i ca 5 timmar och därefter avtog det till en kraftig mens. Satt i duschen alla fem timmar.
Vilken vecka var du i? Jag har gjort medicinsk abort pga uteblivet missfall. Kom mycket klumpar inklusive embryo… Vården förminskar gärna abort och missfall, beskriver det som en kraftig mens, men verkligheten är tyvärr tuffare än så. :/ Håll ut, ofta är förloppet intensivt! Jag blödde mindre när det värsta kommit ut under ca 4 timmar.
Vecka 6. Håller med, detta är så mycket mer än en kraftig mens. Blev nästan orolig ett tag och tänkte att nu förblöder jag. Tack för er input?❤️
Åh fy beklagar! 🙁 Önskar verkligen att vården kunde vara lite mer ”rakt på” vad gäller aborter och missfall. Ett tag hade jag sådan stark smärta (trots morfin) att min sambo fick ringa mottagningen och fråga om det var normalt eller om jag typ skulle dö… Det hade ingen förvarnat mig om!
Lämnade in två paket med kläder som jag sålt, hos ett postombud för en vecka sen. Det ena har kommit fram till köparen, det andra står endast att jag har lämnat in det men det finns ingen mer uppdatering efter det. Vad gör man åt det? Bara väntar? Första gången detta händer mig så jag känner mig lite lost i vad som händer nu.
Gå till ombudet och kolla om det kanske ligger kvar i ett hörn eller i en säck eller reklamera hos PostNord.
Oj reklamera hos postnord? Det visste jag inte att det gick. Men jag kollar hos ombudet imorgon. Kan köparen också reklamera?
Den som köpt och betalt tjänsten kan reklamera vilket ofta är den som skickat paketet. De kan lägga in en efterlysning på paketet. Inte säkert något händer men värt ett försök. Ibland försvinner paket helt och ibland dyker de upp efter veckor eller månader.
Okej jag förstår. Håller på att försöka fixa en reklamation nu i alla fall, och så svänger jag förbi imorgon och kollar om de har något paket som ligger och väntar.
Säljaren ska reklamera, man får skriva ner hur paketet såg ut och vad det var i.
Jag var köpare en gång när ett paket försvann. Två månader efter dök det upp och skickades hem till mig.
I mitt fall så var det packat dåligt så paketet hade gått sönder och adressen hade försvunnit.
Ja jag gjorde det nu precis 🙂 det borde inte vara dåligt förpackat för min del i att fall. Allting jag säljer skickar jag i postpåsar och innehållet lägger jag ofta i en plastpåse för dubbelt skydd och det har gått bra hittills. Skriver ut fraktsedel hos ombudet också så man tycker ju att det borde ha gått till på rätt sätt. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig och att paketet dyker upp snart i alla fall.
Hör av dig till postombudet.
Toppen, tar vägen förbi imorgon!
Vinted ?❤️
Vaaaaarför går man in i en butik 2 minuter innan den stänger när man vet att man har ett ärende som tar lång tid. Nu missade jag min buss hem och fick vänta 45 minuter på nästa. Hemma 1 timme och 20 minuter efter att jag egentligen skulle ha slutat. 🙁
Åh vad segt! Och ni får inte säga typ: vi stänger nu så du får återkomma en annan dag? Haha dum fråga, jag har själv jobbat i butik och det var alltid kunden framför allt. Utom när jag jobbade på 7eleven, då höll vi på våra öppettider ?
Känner med dig! Har tidigare jobbar i butik och ja, det finns en särskild plats i helvetet för såna kunder. Att skynda sig in och veta vad man ska köpa och göra det snabbt är en sak, men det andra är bara respektlöst.
Ingen väktare som kan kasta ut dom?
Man kan säga mycket om Bianca men jag måste ändå säga att jag gillar flera produkter ifrån Caia.. tog emot i början men men! Har ni någon favoritprodukt från Caia? Min just nu är SOS rescue-serien som har räddat min torra vinterhy
Beställde highlightern på tub och blev faktiskt besviken. Hade varit sugen på att testa den så länge, men näe. Det var ett dåligt köp.
Åh va tråkigt! Den har jag inte testat
Har två borstar som jag älskar – F05, 08.
Läppoljan var jättebra och bronzer La Digie och rouge Wild Strawberry har jag använt mycket!
Åh vad segt! Och ni får inte säga typ: vi stänger nu så du får återkomma en annan dag? Haha dum fråga, jag har själv jobbat i butik och det var alltid kunden framför allt. Utom när jag jobbade på 7eleven, då höll vi på våra öppettider ?
Gått igenom 2st medicinska aborter på raken då rester fanns kvar. Har fortfarande rester kvar. VÄGRAR kirurgisk abort. Vad kan hända om jag låter det vara kvar och hoppas på att det kommer ut med mensen? Någon som vet? Mår piss.
Vuxna människor (som jag antar att du är) som uttrycker sig att man VÄGRAR saker känns alltid som gnälliga fyraåringar. Vänd dig till vården och fråga om råd. Men om din kropp inte verkar kunna lösa detta så är det ju helg idiotiskt att inte göra det som behövs. Tror knappast att du vet bättre än en läkare.
Är du helt dum i huvudet? Hur kan man uttrycka sig på det sättet till en person som har gått igenom något jättetufft? Skärp till dig!
Människor som du, är som bittra 90-åriga gubbar som aldrig har fått ligga. Jag har möte med läkare på måndag och hade velat veta innan dess. För att gå och vänta så många dagar när man är mitt uppe i detta är som en evighet. Vet du om varför jag vägrar? Nej. För det har inte du ett dugg med att göra.
Cattis, du behöver ta ut resterna om de inte kommer ut. Du kan annars få komplikationer som inte är bra, det kan vara riktigt illa för din hälsa. Isåfall gör de en skrapning som går snabbt och enkelt.
Okej tack, var något sånt här jag ville ha till svar och inte som ovan. Vet du möjligtvis om det finns chans att det kan komma ut med den första mensen? Eller tar man inte den risken av att låta resterna vara kvar?
Den första mensen kan dröja längre än en månad och det är inte bra för dig att ha rester kvar så länge. Såklart beror det på olika faktorer som vi inte vet nu, men det troliga är att din läkare kommer vilja ta bort det, för din skull.
Cattis jag har gjort skrapning pga samma anledning som du. Va pga uteblivet missfall och fick två cytotecbehandlingar som inte hjälpte. Jag mådde fruktansvärt dåligt av båda de behandlingarna. Andra gången blödde det så oerhört mkt att jag fick åka in och eftersom jag tappat så mkt blod fick jag göra akut skrapning. Nu hade jag fruktansvärt ont innan detta men skrapningen va ju min räddning. Mådde rätt okej direkt efter, smärtan borta direkt och blödde inte alls mkt de efterföljande dagarna. För mig va skrapning superenkelt och okomplicerat.
Fött två friska barn efter så det påverkar ej heller.
Oavsett hur det blir aå hoppas jag att det går bra för dig.
Har de sett rester på ultraljud eller är det blodprov som visar att det fortfarande inte är helt avslutat? Isåfall, är provsvaren stabila eller har olika blodprov gett olika värden?
Jag fick först ta ett grav.test som var solklart negativt. Sedan på ultraljud såg man rester, en klump på 11mm om jag minns rätt. Inga blodprover eller dylikt har tagits
Ok, jag förstår. Man brukar ta hcg-värdet i blodet ibland eftersom det provet är känsligare än urinprov. Det var därför jag frågade.
Jag hade som du konstant blödning, o ett ultraljud visade att en del av slemhinnan var kvar. (Fostret var inte kvar.)
De bokade in en skrapning.
Det är alltid utelämnande att befinna sig i den situationen, med ett sådant ingrepp. Men läkaren o sjuksystrarna var snälla o duktiga. Det gick jättefort. Gjorde inte ont. Och jag fick inga biverkningar efteråt. Och blödningarna slutade.
Om du inte vill genomföra det för att du är rädd för att bli sövd så prata med din läkare. Jag fick ett lätt lugnande. Jag var inte vaken men bara lätt sövd. Det var inte läskigt o gick jättefort.
Risken är väl att du fortsätter blöda. Infektioner känns inte helt otroligt heller…
Jag fick göra ett ingrepp efter en medicins abort. En del av slemhinnan som byggts upp var kvar. Var hur smidigt som helst. Gjorde inte ont. Jag fick en lätt sövning o sedan var det klart. Inga biverkningar.
Prata med gyn. Var ärlig med dina rädslor så kan de hjälpa dig.
Har slutat blöda sedan 2 dagar tillbaka.. därav att jag blev så chockad att det fanns rester kvar
Jag förstår. Är du oroad för sövningen vid ingreppet?
Ja, har aldrig varit ifrån min son mer än typ 1 timme (han är liten), rädslan att inte vakna upp och ha lämnat min son och familj… mer rädsla än så, men orkar inte skriva en hel bok hehe
Jag förstår. ❤️ Det kan finnas möjlighet att vara vaken o bara få smärtlindring.
Jag var lätt sövd när jag gjorde ingreppet. Vaknade till direkt efteråt. Var inte groggy eller påverkad så jag tror det var en mycket lätt sövning.
Jag hoppas verkligen att du bokar in en tid till din gyn-läkare o berättar om hur du känner. Så de kan hjälpa dig. ❤️
Såg nu att du skrivit längre upp att du har en tid på måndag. Jag förstår att oron urlakar dig. ❤️ Det kommer gå bra. Var ärlig med dina rädslor – det finns inga rätt o fel när det kommer till ens känslor. Jag sänder dig en varm tanke över etern. Stort lycka till. Var rädd om dig. ❤️
Jag gjorde kirurgisk abort utan narkos, jag fick bara lugnande (som dropp), det kallas sedering och fungerade jättebra. Prata med din läkare om det, om det blir aktuellt med en skrapning.
Det är lätt narkos, inte riktig narkos. Gjort samma ingrepp. ”Sov” i 8 minuter, allt gick verkligen jättebra. Var så orolig före. Du klarar detta! ❤️
Jag tror du gör bäst i att prata med din gyn-läkare. Om de ser på ultraljudet att det är vävnad kvar är det viktigt att du får hjälp att ta bort det. Annars kan du utveckla en infektion.
Det finns ingen skam i att vara rädd för ingrepp eller olika moment av vissa ingrepp. Den typen av rädslor är inte logiska o kan inte tänkas bort. Men man kan få verktyg att hantera dem, o tillsammans med sin läkare kan man gå vidare med ett nödvändigt ingrepp. Att pressa undan rädslor är aldrig bra, men att steg för steg förbereda sig o ha en läkare man litar på kan göra under.
Tala med din läkare, o ta med en någon du litar på som stöd (det kan hjälpa mer än man tror).
Prata med vården och gå igenom allt noga. <3 Tyvärr kan man drabbas av infektion om rester finns kvar. Kirurgisk abort är ett ofarligt och smidigt ingrepp.
* SUNES JUL *
Som de allra flesta vet, så är Sunes Jul helt klart den bästa julkalendern genom tiderna! Förlåt ni Greveholmsälskare därute, men eran kalender är tyvärrinte lika bra, håller inte samma klass, och åldras inte lika väl som SJ – dessutom riktar sig SJ till vuxna på ett helt annat sätt an övriga kalendrar, förutom Albert & Herbert då.
Har som tradition att titta igenom kalendern varje jul, och har nu roat mig med att rangordna alla avsnitt från sämst till bäst. Kommer inte presentera hela listan, men här är min topp 5:
5: Julbortdet – Underbart avsnitt, med den nu klassiska kommentaren ”Ta lax, det är dyrt – eller gott menar jag”
4: Julstädning – Mamma Karin får ett smärre psykbryt när hennes älskling Tuss trilskas vid den årliga julstädningen
3: Varuhuset – Kaos, och hög igenkänningsfaktor för oss som är jämnåriga med Sune, ah ljuva 90-tal!
2: Julspelet – Får sådana nostalgikänslor av detta avsnittet, mitt klassrum såg liksom ut EXAKT sådär, med samma bokstavsbilder
1: Julbaket – Bland det bästa som sänts på svensk tv. ”Det är lugnt älskling, i år tar jag knäcken” ”På oss alla”
Vilka är era favoritavsnitt?
KNÄCKEN! ?
Fullkomligt älskar sekvensen när mamma Karin städar och glatt sopar ner brödsmulorna i en låda och sedan dansar vidare. My type of woman!
Pulka pappan älskar jag!
Och när de är i kyrkan.
1) Greveholm kommer för alltid vara ohotad etta??
2) när jag var liten hade vi några avsnitt, minns inte hur många, av Sunes Jul inspelade på vhs. Kommer i alla fall ihåg att jag var liiiivrädd för tomtarna i varuhuset och om möjligt ännu räddare för monstret i biblioteket.
Däremot gillar jag avsnitt 2.
”Tack Sophie! Två skruvar och ett hyllplan till bokhyllan Einar, precis vad jag alltid önskat mig.
Men där ljög Sune, det här hyllplanet passar ju inte till Sunes bokhylla, för den heter ju Conny.”
Sen är ju julbordet givetvis bland de bästa. Och när Håkan stoppar pepparkaksdeg i strumporna.
Åh nu ska vi hugga gran, ja nu ska hugga en gran, ja nu ska vi hugga oss en graaaaaaaan, yeah
Vart kan man se Sunes jul?
SVT play
Är det i avsnittet Varuhuset som Sune blir förföljd av en massa skitläskiga tomtar med de där gamla tomtemaskerna som ser ut att vara hämtade ur Motorsågsmassakern?
Nej, det är avsnittet Tjejgrej du tänket på!
Justja! ?
Nä nä nä, Teskedsgumman är den bästa! ?
Hahaha älskar sunes jul och den borde vara stående kalender i SVT ???
1. Luciatåget (Rektorn tycker det är trevligt att vara rektor – om det inte vore för barnen, förstås)
2. Kyrkan (helt underbart med prästen som visar sig vara biltjuv!)
3. Julspelet (Maria, vill du föda barnet här? Kan jag väl!)
4. Julgranshuggningen (underbar Rolf Lassgård!)
5. Julbordet.
Rent objektivt är ”Sunes Jul” bästa julkalendern, men jag är av 70-talsnostalgiskäl ännu mer förtjust i ” Barnen i Höjden” från 1972. Sedan gillar jag ”Pelle Svanslös” också.
Är det bara jag som hoppas som fan på att F D ska få sitt efterlängtade barn nu? Ja hon är lite knäpp med sina gråtvideos men fy vad jag lider med henne.
Följer henne inte men in och kikar ibland och hoppas så för deras skull nu.
Vad har egentligen hörn mellan Louise Lundsten och Karolina Johansson ? Louise hinta hela tiden och ikväll la hon ut ett väldigt utlämnande inlägg men som ändå inte sa något uppriktigt om vad som hänt.
Det undrar jag med
En nära familjemedlem går igenom skilsmässa (barn med i bilden). Hur stöttar man på bästa vis utan att komma med dumma ”råd” som att ”det blir bättre”?
Lyssna! Finns där för henne och var empatisk, det räcker långt.
90-talister!! Och andra som minns. Anki & Pytte, de kommer vi ihåg och älskade, eller hur? I alla fall majoriteten av oss vågar jag gissa?? De har en julkalender på Youtube!!! Så mysig??
Nej hatade dem haha! Iaf den irriterande jävla ankan.
Älskar!! T.o.m mina föräldrar gillar Anki & Pytte och jag minns att vi alltid brukade äta kvällsmat framför tv:n när det gick?
Ville göra slut på den där jävla ankan.
Titta inte på julkalendern de har??
Drömde om att få köra över den jäveln med bilen.
Mina barn tittade på Anki och Pytte (hade på dvd, tror inte det gick på tv när de var små), finns absolut INGET barnprogram jag hatade mer! Såfort jag hörde den jävla ankans kraxande ville jag slita av mig öronen. När min dotter vill reta upp mig så kör hon ”kom å lek me mig” med Anki-rösten. Den dagen jag kunde slänga den dvd:n borde jag firat med bubbel!
Oj vilket Anki-hat! Jag tackar för tipset, älskar Anki.
Hahah blev också förvånad. Tack för tipset säger jag med. Ska spana in 🙂
Träffade en man för ett tag sen som tog strypgrepp på mig när vi låg. När han märkte att jag inte gillade det så släppte han direkt, så ingen skada skedd. Men det fick mig att fundera lite. Varför går vissa män igång på strypsex? Förstår att det kommer från porren men liksom vad är det som är så eggande, rent psykologiskt? Själv känner jag mig fortfarande väldigt påverkad av det som hände 9-åringen i Skellefteå. Har aldrig blivit strypt under sex tidigare men med den tragedin färsk i minnet känns det helt off limits.
Undrar verkligen samma. Någon form av dominans? Har ingen aning alls.
Kan tyvärr inte svara som kille, men jag tycker att det är jättevanligt att killar stryps under sex? Absolut inte hårt eller så man får andnöd men lägger händerna kring. Men jag gillar det, är väl en dominans grej. Jag kanske ligger med knäppisar
Ingen porrskadad man kommer i närheten av mej och min kropp ?
Frågar du innan då?
Alla hoppar inte i säng med vem som helst och sen klagar över det för sympati ?
Frågan kvarstår ju då, frågar du innan om de är porrskadade?
Men snälla har du hört talas om att lära känna varandra innan? Finns flertalet steg, både sexuella och inte, innan man hoppar i säng med någon.
Vad sjukt! Frågar man inte om den andre gillar sådant innan? Har aldrig varit med om tack och lov.
Vad i hel*ete har hänt med Linda Skugge? Jag såg intervjun med henne hos Malou och hon verkar vara helt lost. Jag tror inte ett dugg på att hon håller på med det hon gör för att hon älskar det, eller det kanske hon gör och då är väl det jättebra, men hon verkar ha ett enormt behov av att hävda sig själv och skryter om hur alla män dreglar över henne på ett sätt som varken känns särskilt naturligt eller sunt. Tycker att hon känns jätteobehaglig.
Jag håller med, har hon fått en psykos?
Hon har alltid varit lost, det tog sig bara andra uttryck tidigare. Men så tydligt att hon inte var i balans när hon var yngre heller.
Sant!
Jag försöker också förstå hennes beteende och som hobbypsykolog gissar jag på att hon kanske inte haft så lätt att få killar i yngre ålder och känner sig bekräftad nu? Tycker iaf synd om hennes barn.
Hörde intervju med henne på p4 tror jag det var
Helt sjukt att hon får stå helt oemotsagd gällande onlyfans. Klart svårt att ifrågasätta hennes persona, men kanske någon kritisk fråga hade varit på plats eller någon fråga överhuvudtaget. Den som intervjuade tramsade bara med
Juuust det, NU kom jag på vad jag ville ställa för fråga i ÖS idag? någon kanske är vaken och har en åsikt som kan vara till hjälp?
Vi ska ge bort ett presentkort på restaurangbesök, bör beloppet på ett presentkort täcka ändamålet eller vara ett bidrag?
Omöjligt att svara på. Bara du som kan bedöma det utifrån din egen budget. ?
Ja det är ju sant iofs. Den är inte enorm för tillfället, haha, är student. Ibland är det nyttigt med såna här enkla svar, jag har gjort det till ett stort problem i mitt huvud, men du har ju faktiskt väldigt rätt?
Brors på! Jag hade varit glad om jag fick ett bidrag till en restaurang där jag kan tänka mig att äta något. Hade varit mindre glad om det var ett bidrag till en restaurang som jag inte vill äta på och där jag nu måste lägga till resterande summa för att kunna utnyttja presentkortet. Men om jag utgår från att du känner vederbörande person tillräckligt mycket för att göra ett bra restaurangval så skulle jag säga att bidrag är uppskattat ☺️
Ja precis, tack! Det är till mamma och pappa, ska ge det tillsammans med min bror. Jag har resonerat som du, vi hittade nämligen presentkort först som gäller på 200 restauranger, det tyckte min bror var en bra idé och var inte riktigt med på hur jag tänkte men jag har fått honom på annat spår. Han tycker även att det bör täcka hela middagen och kunde tänka sig att lägga mer än mig men jag kan nog få honom att ändra sig där med.?
Alla mottagare är olika, personligen tycker jag det är jobbigt att få något dyrt av någon jag vet har ont om pengar.
Du behöver inte nå upp till ngt speciellt belopp, vem vet vad de ska äta loss för.
De kommer bli glada för omtanken ❤️
Ja gud, de kommer bli jätteglada? de hade blivit lika glada för ett presentkort på lokala caféet men det är inte lika roligt att ge bort?
Om jag hade fått ett presentkort så hade jag blivit lika glad för ett bidrag som jag hade blivit för något som täckte ändamålet??
Jag tänker mest på att man får något fint så är jag så tacksam ?
Skulle till svar till anonym 23.55 som frågade om presentkort på restaurang
Ja du har en bra poäng! Tack!??
Vilken är den bästa sidan/appen att sälja grejer på? Orkar inte med krångel och massa avgifter.
Tradera. 10% provision för att inte få svara på en massa frågor som ”finns varan kvar” eller att de aldrig hämtar varan gör det värt.
Inte problemfritt dock. Är i krångel där med en säljare som håller på med häleri och tradera bryr sig inte för de får ju provision från det.
Jag har precis börjat följa bingo och Julia. Varför har Julia fixat lägenhet i Lerum? För som jag förstår är dom ihop och planerar barn?