Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Amanda
/
2023-08-12 20:02
Jag förstår inte TanbyKlaras besatthet vid att prata om hur ofta hon och hennes kille ligger samt hans behov av att ligga varje dag. Är det inte lite osmakligt inte minst med tanke på att de just fått barn? Eller är det jag som är gammeldags?
Vet inte om det är osmakligt för att de just fått barn, men det är ju lite konstigt. Jag tänker att man typ tar för givet att de flesta par har sex, så det är ju inget superunikt som behövs pratas om direkt.
det är sannerligen inte normalt.
inte ens att säga det till några på jobbet el vänner. det är inget som personer i regler är intresserad av. än värre att basunerar ut det på nätet till flera hundra tusen människor…
Skulle aldrig prata om sex på jobbet. Tyckte det var lite jobbigt när jag var gravid och alla då visste att jag haft sex haha. Jag anser inte att jag är speciellt pryd men det lämpar sig verkligen inte på mitt jobb.
Tror sådana tjejer är rädda att bli lämnade av killen annars. Därför måste de ha mycket sex och skriva om det. Tänker även på en favoritinfluencer till mig, ni vet nog alla vem jag menar…
För mig är det en varningssignal att de har behovet att nästan hävda sig hela tiden. Känns som att de försöker övertyga alla om att de är världens bästa par. Min erfarenhet är att såna par brukar inte hålla.
Nej hennes besatthet är inte normal. Vem försöker hon hävda sig för? Nåt gammalt ex hon minsann vill ska veta hur mycket de ligger? Eller är hon bara fruktansvärt gränslös?
Par har sex, det är inget unikt, som någon skrev här uppe. Tror att hon själv tror att hon framstår som ”galen, rolig, tokig” typ, men det blir verkligen bara osmakligt!
Vet inte om jag håller med de ovan om att det är en varningssignal eller att hon är rädd att bli lämnad. Det kan nog ofta vara så, men i Klaras fall tror jag att det har mycket att göra med att hennes image som influencer är någon som är filterlös, öppen och ärlig (vad gäller allt, inklusive sex). Hennes kollegor/kompisar och henens följare beskriver henne ofta just så och att det är det de gillar med henne. Och är nog säkert så till viss del, så kanske är därför hon håller på så. Men kanske också en del av det är att det vad som förväntas av henne och hon därför kör på så.
….men även om man är/ vill vara filterlös finns det ju någon orsak att man tycker det är viktigt att berätta hur ofta man ligger? (Om det nu är något hon tjatar om, jag har ej lyssnat själv)
Generellt sett gillar ju folk att berätta om att man ligger ofta för att det känns som ett kvitto på att relationen är bra.
Naej, klart det inte är viktigt i sig att berätta hur ofta man ligger. Men jag tror som sagt att dela med sig av sådant är hennes signum lite. Även innan hennes relation pratade hon mycket om sådant verkar det som. Och hon är så gentemot andra också verkar det som. Lyssnade på något avsnitt av podden och hon pratade om att hon frågar John (sin kille) om typ alla hans tidigare ligg, har frågat sin svärmor om hennes sexliv, frågar sina kompisar osv.
Lite TMI/over sharing sådär helt enkelt, men hon verkar få mycket positiv respons från sina följare när hon är så. Så tror därför det blir som en ”ond” cykel (inte för att hon nödvändigtvis upplever den som ond då), där ju mer hon är så desto mer vill hennes följare att hon ska vara så.
Fattar inte grejen överlag. Tycker det pratas vitt och brett om det i typ alla poddar. Alla ligger, so what liksom. Orkar inte höra allt om alla flunsors äckliga sexliv längre?
Absolut så otroligt onödigt att hon nämner de. Tänker också att de inte varit tillsammans så länge och nyförälskelse och mycket sex är inget konstigt så tror inte att hon ljuger om mängd eller så. Sen tänker jag att hon tror hon är skön & bjussig. Men majoriteten tycker de är opassande och bekvämt att höra om både följare och de som känner henne.
Kanske att någon skulle skicka en fråga till hennes pyskolog vän som är med i podden ibland när de har frågestund med henne och då kan hon förklara och så varför en gör så och vad de grundar sig i.
Så oerhört konstigt att skryta sådär om sitt sexliv. Som sagt, vem försöker hon hävda sig för? Hon sa ju även något om att hon hade pratat i telefon med sin mamma om deras sexliv i en av hennes senaste videos?? Vill hennes mamma veta om att de ligger hela tiden och att hon älskar att suga…?
Ja, lägg pengarna på att partnern går ner lite i tid eller tar ut en extra pappavecka istället.
Och det nu nu köper, köp det begagnat. Det finns så mycket bebisprylar i nyskick att köpa. Fattar att man kan vilja ha det finaste till sitt barn, men det finns så många hål att stoppa pengar i och man kan göra så mycket mer givande grejer för de pengarna. Om inte annat sätta dem på ett sparkonto. Eller bränna dem när barnen blivit så stort att det iaf njuter av konsumtionen.
Mitt bästa tips är att om ni planerar att båda vara föräldralediga så vid brytpunkten va föräldralediga 50/50. Jag va hemma första 9 månaderna. Sen va vi hemma 50% var i ett år. Väldigt skön kombo. Bra för relationen till barnet, parrelationen och för att båda sla va lika involverade i det som har med barnet och hemmet att göra.
50/50 så tidigt som möjligt – hade vi kört om skulle ha en till (som vi inte ska).
Bästa tiden och bäst för alla var perioden vi tog halvdagar eller varannan dag föräldraledigt. Vid halvdag möttes vi och åt lunch ihop och byttes av – mysigt!
Det bästa av två världar!
Väntar också barn, första. Och vi planerar för det. Jag (som är gravid) kommer nog vara föräldraledig heltid ca. 2-3 månader för att återhämta mig från graviditet/förlossning och min mamma hemma heltid första månaden också. Men sen har vi tänkt vara föräldralediga 50/50. Ingen av oss vill gå en längre period utan att vara föräldraledig, men också inte behöva tappa jobbet helt (även om det är en sekundär anledning).
Men när vi pratat med folk om det så verkar de tycka det är helt sjukt upplägg, speciellt att jag ”bara” ska vara hemma så kort tid. Så det är kul att läsa att någon annan gör/gjort liknande eller hade velat göra liknande om de fick ett till barn.
Upplever att det upplägget är vanligare i vissa kretsar än andra, och även kanske vanligare med andra barnet? At man hunnit fundera.mer kring upplägg? Folk som gjort så brukar iaf vara väldigt positiva tycker jag, så kör i vind 🙂
Det låter ju bra att de som gjort så verkar positiva, har inte så många i vår närhet som gjort detta. Vi kör på och hoppas det blir bra och får väl anpassa oss i värsta fall på något sätt 🙂
Det beror nog helt på vilket jobb man har, om man tänkt amma osv osv, vilket säkert gör det helt otänkbart för vissa. Alltså, för mig som jobbar i vården så hade det varit sjukt jobbigt att jobba samtidigt som jag ammade, läckte mjölk konstant, inte säkert att man kan sluta exakt på utsatt tid (ifall man kör halvdagar), inte säkert att man kan ta rast när man behöver pumpa etc. För andra kanske 50% jobb lätt blir krav nästan upptill heltid, förväntan att vara konstant tillgänglig och man ska försöka få in massor av jobb samtidigt som man har sömnbrist. Medan vid andra typer av jobb kanske det verkligen är optimalt att dela. Låter ju jättefint att göra det om det funkar – kör!
Nej men det förstår jag absolut! Att det inte funkar så bra beroende på jobb och situation etc.
För min och min mans del så har vi båda kontorsjobb med möjlighet att jobba hemma mycket, samt att för våra specifika jobb funkar det att gå ner i halvtid rätt bra. De vi pratat med som reagerat som att det är ett konstigt upplägg är medvetna om vår situation och har flera har generellt liknande, så det därför blev vi nästan tveksamma på om det var något vi över- eller underskattade gällande vår planering. Men vi testar och kör på och hoppas det blir bra 🙂
Barn (och folk!) är ju olika. För oss var 50/50 optimalt.
Helammade båda lääänge, men så snart de klarade några timmar utan mig delade vi på dagen. Bor i Norge och här får man också ’ammefri’ under arbetsdagen (en timme per dag (med lön) upp till ett år), vi använde det till att pappa och bebis kom förbi på besök när de var ute och gick. Ammade och de gick vidare.
Vi driver båda eget så att vara helt borta länge funkar inte så bra. Men främst för eget mående och för barnet + relationen tycker jag 50/50 är optimalt. Fattar att inte alla får till logistiken. Vi gjorde ca så här:
Den som ska morgonjobba går upp tidigt och kommer iväg. Den som har bebismorgon tar det lugnt och går iväg lagom för bebisbyte och lunch, eventuellt extra promenad om man har tid. Lunch ihop, har man tur sover barnet. Sen rullar den föräldern som nu ska ha barnet hemåt medan den andre jobbar eftermiddag.
Man blir sjukt effektiv sina halvdagar på jobb, uppskattar att träffa andra vuxna och vara en fungerande (yrkes-)person samtidigt som man får hänga mycket med sitt barn. Stort plus för att båda är i samma värld/fas. Verkar extremt påfrestande för alla när en är hemma på heltid länge och den andre jobbar.
Låter skönt. Körde ni att ni var på jobb enbart måndag-tisdag-onsdag eller dylikt, eller hur löste ni det praktiskt? Vad jobbar ni med? Gick det lätt att få arbetsplatsen att gå med på att du skulle komma tillbaka på halvtid?
Vi båda jobbar som handläggare på två olika myndigheter.
Vi körde helt enkelt varannan dag. Ena veckan jobbade jag mån,ons, fre och nästa tis och tors. Och han de dagarna jag va hemma då.
Vi har båda två arbetsplatser med hög arbetsbelastning och brist på personal
Men ingen är ensam i sin roll utan båda jobbar på enhet med mellan 10-20 handläggare. Ingen av cheferna sa ngt negativt, rent praktiskt är det inget problem. Det är flera som jobbar deltid på mitt jobb så chefen behöver alltis räkna ihop den totala procenten och inte bara antal huvuden.
Sen har ju chefen inte rätt att neka en föräldraledigt heller.
Aha okej, tack. Det låter ju som att det är bra förspänt om man redan är många på avdelningen. För mig och min partner är vi mer isolerade i våra arbetsroller, plus att jag inte trivs på mitt jobb utan planerar att hitta något nytt när föräldraledigheten är över. Får se hur stora möjligheterna är för att börja en helt ny tjänst på bara 50 %, och om man ammar eller ej etc.
1. Lita på din egen magkänsla!
2. PYJAMASER!! Livets gåva! Och köp inte för mycket kläder, hinner inte användas ? Min dotter växte inte ur det fort, men vi levde i pyjamas första 6 månaderna. Hon är 6 månader nu ?
3. Vagn, babyskydd och nånstans att byta blöjor är guld! Resten behövs inte. Inte än.
4. Skydd till att byta blöjor när man är iväg – guuuuld! Inte engångs utan som en liten matta typ. Perfa i väskan.
5. Gå ur alla fb-grupper – de bara oroar/stressar/tävlar. Som sagt – lita på din egen magkänsla!
6. GRATTIS! ?
…. Fast gå med i grupperna igen när barnet är typ 1 år och fråga mammorna där om saker som ”hur är Reminas vinteroverall jämfört med Lindbergs” och likande. Många har så himla bra koll på barnprylar och en del verkar ha prövat allt.
Men till en bebis är det inte så noga. Det är när barn blir äldre och spenderar heldagar blöta förskolegårdar man vill ha köpt ett par bra men prisvärda skalbyxor.
Pyjamas med dragkedja som kan öppnas från båda hållen. När man byter blöja, då behöver man inte ta av hela pyjamas utan kan bara öppna nederdelen! Inga pyjamas med knappar. Skit att försöka knäppa på natten i mörkret iaff det behov skulle uppstå.
Blöja behöver inte bytas efter varje kiss! Så sov på natten istället för att byta kissblöjor. Bajsblöjor är en annan sak.
Gud håller med. Klart man byter kissblöjor om de är så fulla att det märks. Och min bebis har ännu inte haft nåt annat på sig än pyjamasar med och utan fot – helst knappar, liten mössa utomhus
och strumpor ibland. Hela garderoben med 50 & 56-bodys och byxor, klänningar och fan o hens moster, kommer brinna inne. Nåt jag hade köpt är däremot pyjamas till natten som är som en påse nertill för att kunna byta enkelt.
Dagens blöjor är så torra att trots att de är helt fulla med kiss känns de torra. Eller iaf de vi använde. Men så klart, läcker det igenom så är det dags att byta. Annars är det bara slöseri med blöjor.
Köp libero touch så försvinner det problemet. En sak jag inte visste innan jag fick barn var att märkesblöjor var en grej som gör barn till en materialsport. Libero touch är alltså den dyraste och bästa blöjan som läcker minst, har bajslucka på ryggen som skyddar mot ryggbajs och den gula strimlan framtill blir blå när det är vått i blöjan så att man vet om det är kiss/bajs där. Den absorberar sjukt bra och behöver därför inte bytas om natten om det bara är kiss (byt det sista och första du gör). Jag som jämför kilopris på billigaste burkmajsen kollar inte ens priset, köper inga andra blöjor (jo libero up&go som är byxblöjor men det kommer senare när de börjar krypa osv)
Andra saker jag skulle önska att jag gjorde innan jag fick barn är att läsa mig upp på amning (hur barnet ska suga, tillbakalutad amning, förändringarna som händer första dagarna efter förlossningen). Saker jag gillat är najell sleep carrier (mitt topp 1 köp) och sovsäck som man knäpper över axlarna.
Det är libero touch vi kör på, gillar dom verkligen. Men de stoppar tyvärr inte lilla von Pinkenstråle från att kissa i sängen ?. Pampers tycker jag luktar konstigt ??.
Secondhand först, kika alltid på Secondhand. Innan köp. Så onödigt att köpa nytt även om det är kul att shoppa loss. Bättre att spara pengarna till att kanske kunna gå ner i arbetstid bägge två föräldrar i fall ni är två eller till att kunna vara hemma längre.
Lyssna inte på alla som berättar om sina förlossningar.
köp bara vagn, babyskydd, blöjor. du kommer få presenter kläder och annat. packa en bb väska i vecka 30. tills dess, lev sunt, läs bara 1177 och ta bara råd fr din barnmorska.
Och jag fick hela tiden höra ”köpt inte så mycket, du har!”. Sen fick vi tydligen en liten skitunge som bajsade ner sig hela tiden, fick ju i panik leta fler kläder för jag orkade inte tvätta konstant.
Om bebisen verkar ha ont i magen första tiden testa skippa D-dropparna (hör med bvc först), vår plutt blev som en helt ny bebis efter 3 dagar utan. Och Minifom (tar bort gaser) är underbart!
Sitter nu med sonen på 6 månader i famnen. Kan komma med fler tips när jag fått tänka lite.
Sitter nu med en 6 månaders i famnen och försöker få honom att somna. Kom ihåg att det blir bättre och håll ut de första månaderna när det känns som att man håller på att bli knäpp.
Holistics fanns inte på apotek och är då inte ”kollade” eller vad man ska säga så vi vågade inte det (bvc tyckte inte heller har jag för mig). Men det är ju en bedömning man får göra själv tillsammans med bvc.
Men vattenbaserade droppar gjorde saken lite bättre.
Insåg dock senare att även de där magdtopparna med bakteriekultur gav honom ont i magen ?.
Säger samma om kläderna. Vår var en kräkbebis och vi hade för lite kläder (man vill inte tvätta när man har en liten stund över). Vi använde inte vår svindyra bärsjal alls men bärselen vi köpt begagnat är guld. Alla är olika helt enkelt. Vi köpte begagnad vagn i nyskick av en bekant för halva priset men det verkar vara otänkbart för många osv.
Hahaha båda mina har bajsat ner sig var och varannan dag som bebisar. Var också tvungna att köpa massa bodys i panik när första kom. Behövde även skippa alla fina saker i ull som ”alla andra” satsade på (bara 60 tvätt här).
…. ja, det skadar inte att bunkra ett lager av pyjamaser mm i små storlekar eftersom de ändå kostar typ 5 kr st på loppis, men betydligt mer om man ska panikshoppa när bebisen är född.
Däremot behöver man ytterst få ”finkläder” dvs allt som inte är extremt praktiskt den första tiden (ska du bunkra, så bunkra pyjamaser med dragkedja och bodys med omlott)
Och jag skulle säga tvärtom, haha. Skippa allt sånt, skit i tackkort om du inte har fest eller dop. Vi lever i en digital värld och man kan skicka foton lika bra så. Eller bättre sagt – skit i allt som betyder extrajobb för just dig ?
På vilket sätt är det extra jobb? Vi gick till en fotograf och det var inte särskilt jobbigt (1-årsfotografering och och syskonfotografering kan vara rätt svettigt däremot). Vi gjorde heller inte fotograferingarna för att skicka, utan för att rama in och göra fotoböcker av, ovärderliga skatter för våra barn i framtiden.
Ja, man behöver absolut inte gå till en dyr fotograf. Budskapet var mer att dokumentera graviditeten och de första veckorna med bebisen även om man inte känner sig som sitt vackraste jag som gravid eller nyförlöst.
Min kommentar om rörlig bild modereras. Jag ångrar att jag inte tog så mkt rörlig bild utan fotograferade mycket. Skulle vilja ha båda! Särskilt på barnet.
Som många andra skriver, köp inte för mycket i början och speciellt inte innan ni lärt känna er bebis. Ex köp inte alldeles för många blöjor i början då bebisen kanske inte tål just den sorten, min son tålde inte pampers och fick sår i rumpan direkt. Det var också en skön paus att faktiskt komma ut och köpa blöjor, antingen tillsammans eller lite egentid för ena föräldern.
Samma sak med nappar, köp en napp och prova den så att du inte sitter där med 10 fina nappar som bebisen vägrar.
Gäller även flaskor om bebis ska flaskmatas! Flaskor är dyrt och man kan behöva prova flera om bebis har preferenser från start.
Mitt barn tar bara Mam och vägrar allt annat. Skönt dock då de går att köpa i flesta affärer och apotek om man glömt, tappat eller det krisar under dagen.
Filtar behöver inte vara dyra fina utan mjuka stuvbitar från tyg affären funkar lika bra att snabbt fålla om man har en symaskin.
Håller med det här! Det som vi dock hade från start som många sa var onödigt var en sån babysitter från babybjörn. Dyr men vi har inte ångrat den en sekund. Den kommer t.o.m. med på semester. Verkligen guld!
Jag tycker den har varit väldigt praktisk! Både att ha i vagnen för att få det lite mer ombonat i början och perfekt när man ska iväg hos vänner. Då man kan göra den ”platt” och använda som en lekmatta på golvet lika väl
Jag gillar den men hade överlevt utan. Kllla om bebisen gillar vagnen annars är den ju värdelös. Eller ja du kan lika gärna ha ett billigt babynest isf.
Vi fick låna sambons systers babycarrier men tyckte typ inte att det var något särskilt. Vi hade ett vanligt babynesy första månaderna som hon sov i istället och upplevde inte riktigt att det fick plats i vagnen heller (Britax smile 3). Så jag skulle säga att det inte är värt utan satsa istället på ett riktigt babynest
Hade jag spolat tillbaka nu – några plagg i 50 och typ en pyjamas i 44. Vår tjej är född i v 38 och hade strl 44. Strl 50 va för stort och det hade vi bara typ tre plagg i.
Dessutom – vi fick använda prematurblöjor i typ en månad. Fick testa på bb och wow. Satt så bra!
Jag köpte några få i 50 och fler i 56. Men han hade ju storlek 50 rätt så länge tyckte jag och då var ändå ett av argumenten de gav för får igångsättning att han började bli stor.
Fick köpa fler 50s bodys och så. Man kan ju vika upp ärmarna i 56. Men hittar man billigt skulle jag säga att det är värt att känna att man kan klä din bebis lite fint (i kläder som passar).
Köper du ull eller ull/silke från tex Nøstebarn behöver du färre plagg och färre storlekar eftersom ullen är så mycket mer stretchig och anpassar sig kroppen.
Vi hade ca 1-2 body i 50, sen 62 och framför allt deras ullfrottedräkt/pyjamas!
Läs deras lista, tycker den är bra.
Här i Norge är ull stapelvara som ’alla’ (runt oss i alla fall) har så vi har fått och gett vidare massor då de ju inte sliter ut grejerna.
Hade i princip bara ull och ull/silke på våra, de blev aldrig kalla, aldrig övervarm/klibbig/svettig och som sagt få plagg som passar länge.
Välj ut en eller två personer som du litar på att be om råd och håll dig till dem, men återigen din magkänsla är viktigast.
Välj de sätt och rutiner som passar för er familj. Vare sig det är mat eller sömn. Sover bebisen bara i vagnen, eller på din mage, eller i soffan..? Låt den göra det. Är det rätt, så är det lätt!
När det känns som man ska dö eller bli knäpp av sömnbrist, kom ihåg att det händer inte. Snart är det också över, och att i perioder bara få sova små korta stunder räcker bra för kroppen att få det den behöver.
Vila middag!!
Låt dammråttorna växa till sig.
Låt bebisen ha pyjamas hela dagarna. smidigt och bekvämt.
Nejmen förut använde jag alltid Löwngrips Long Lasting shampo – finns det inte längre? ?? Hittar bara Long lasting color, för färgat hår. Älskade doften och sörjer om det slutat säljas! ?☔️
Asså kan flunsor bara sluta med
”Jag hör er här kommer Adlinks på byxorna alla 1000292827262612782 personer undrar om!❤️”
Eller hauls på Willys eller
Typ ELLOS!
Eller att göra en video på Rustas höstnyheter bara för att få ihop content. Alltså inget betalt samarbete, utan bara gratisreklam för företaget för att ha något att lägga ut. Knäppt
Haha har slutat gå in på ”the one we can not speak of”s instagram. Stör mig så på att människan gör allt för content och ska verka så chill och avslappnad hela tiden till den grad att det blir tillgjort.
Haha, ja det är pinsamt med dessa ”jag får ofta frågor om vad jag använder för fotfil” etc. Det är fan ingen som har ställt några frågor om det, det är bara så flunsorna blivit instruerade att uttrycka sig för att få säljandet att bli mindre uppenbart. Det blir särskilt genomskinligt när alla uttrycker sig likadant.
Tänker att man snarare behandlar symptom, istället för att hitta roten till övervikten. Det känns lite dystopiskt. Tänker att man kan se övervikt som ett strukturellt problem i vårt samhälle. Ozempic är en del av detta.
Ja fast inte bara minska kaloriintaget. Menade att övervikt kan ses som ett strukturellt problem pga t.ex. tillgängligheten till snabbmat, hektisk vardag, dietkultur och 1000 olika råd för hur man borde äta osv.
Det är jag som avgör vad som är viktigt för mig att få svar på.
Antingen har du varit kraftigt överviktig (en längre tid, inte bara t.ex. efter en graviditet) och blivit normalviktig genom att minska kaloriintaget. Men då hade du aldrig sagt att det inte är så svårt, för vore det inte svårt hade du aldrig blivit kraftigt överviktig. Eller så har du aldrig varit i den situationen, och då vet du ingenting – absolut ingenting – om hur det är.
Detta tycker jag är en problematisk tankegång. Fetma är en sjukdom som är extremt svårbehandlad. Det finns äntligen effektiva medikament som kan rädda liv. Den kan och bör användas vid rätt indikation.
Nu är det wegovy och inte ozempic som används vid fetma. Men det är samma.
Angående risken för cancer är den liten och det är många andra medikament som ger motsvarande eller större risk. Man måste väga risk mot nytta som med absolut all annan behandling.
Mvh läkare som har behandlat patienter som har fått ett helt nytt liv med dessa medicinerna
Ja, jag har behandlats med det i snart fyra månader. Har PCOS, blivit ordinerad metformin tidigare. Har haft en del jobbiga biverkningar från magen vid dosökning men nu är jag helt utan biverkningar förutom att jag inte sköter magen lika ofta så man får vara noggrann med att dricka mycket vatten och få i sig fibrer. Har för första gången i mitt liv fått rätsida på kosten, gått ner 12 kilo och mår väldigt bra. Mindre ont i kroppen, piggare och mår väldigt bra ☺️
Jag tog liraglutid i några månader för ca 3 år sedan. Jättedyrt. Effektivt ja, jag gick ner i vikt, hade minskad aptit, svagt illamående emellanåt. Men när jag nått maxdos blev jag ganska fort ”immun” och kände inte längre någon effekt. Fick stora blåmärken som kliade på mage och lår av injektionerna, har fortfarande små röda märken kvar på vissa ställen… Överlag är jag inte nöjd och blir rädd av att läsa att man sett förändringar i bukspottkörteln hos vissa som använt dessa mediciner. :/ Idag väger jag dessutom mer än någonsin så för mig var det en quick fix i stil med att dricka nutrilett.
Ozempic och andra liknande mediciner är muskelnedbrytande. Det bryter alltså ner både fett och muskler. Det är inte så smart att ta det för att komma i form alltså. Jag förstår inte varför det inte pratas mer om detta. Dessutom så riskerar patienten att få problem med högt blodsocker så fort man slutar med medicinen. Så man måste fortsätta att ta den år efter år. Sist men inte minst så ökar risken för att få cancer.
Har hört massa skvaller om att många influensers och andra profiler använder sig av den nya diabetesmedicinen oz** för att gå ner i vikt. Måste man inte ha diabetes eller ha ett BMI på typ 35 för att få det utskrivet? Köper de svart? Så nyfiken!
Det är en quickfix som j slutändan ger dig sjuka biverkningar då du inte har diabetes. Gå i terapi och va nöjd med din kropp du har. Den är fin som den är!
Går inte att bara köpa på nätet. I så fall är det olaglig import. Men visst, åker man utomlands där dessa substanser är kanske lagliga vissa länder. Jag kommer inte tycka så synd om dig när du kanske dyker upp i sjukvården här
De som har diabetes kan få samma biverkningar, men man får väl överväga vad som är sämre i det långa loppet – drabbas av komplikationer pga övervikt eller komplikationer pga medicinen.
På samma sätt som folk får tag på kokain fast det inte säljs på öppna marknaden liksom. Man ”känner någon som känner en kille som fixar”. A tale as old as time!
Som jag skrev ovan, ozempic bryter ner muskelmassa effektivt så man riskerar att förlora dom muskler man har byggt upp under flera år. Om man är kvinna och över 35-40, hur lätt är det att bygga muskler då? Inte så lätt. Ändå verkar många kändisar just i denna ålder och uppåt ta ozempic. Dessutom så riskerar man att få cancer och högt blodsocker. Skit är det!
Nu vet jag INTE huruvida allt jag skriver hädanefter vore att klassas som jäv.
Vi har en Vasastaden VC
Rykten framför att en viss dr. Jakob skriver ut in good faith emellan hans kunder som önskar den diabetes medicinen för att ”snabbt” gå ner i vikt.
Dessa är samma människor som INTE har diabetes. INGEN FAMILJEHISTORIK whatsoever
Men intressant att dr Jakob på Vasastaden vårdcentralen ser mellan fingrarna för de patienter som även kan hjälpa honom med andra typer av hjälp. Jag kan personligen agera källa för det, då min fd pappa är så in i helvetet lat, samt passerade inte kriterierna för att få medicinen utskriver.
Inga prov ordineras av Jacob, och han skrev ut medicinen asap. Vilket är sjukt.
Han uppvisade inga symtom för diabetesen approach, although, så valde de Jakob fortsätta skriva ut diabetesmedicin till folk som EJ HAR DIAGNOSEN. JUST pga de är tidigare bekanta!
Mer än såhär kan jag inte avslöja just pga VC’s är nästintill familj för oss.
Kontakta Jakob och kräv att man INTE väljer vem som FÖRTJÄNAR och vilka ni FÖRLORAR PÅ.
Det gäller en syster som för några år sedan träffade en ny kille. Med tiden är känslan att hon inte är jätteintresserad av att varken träffa oss (ursprungsfamiljen) eller hennes egna vänner särskilt mycket. Det är mest killens familj och killens kompisar som gäller. När vi pratas vid har vi inte längre lika mycket att prata om. Kan man säga till henne att jag tycker att hon förändrats? Eller ska jag bara acceptera det?
Han verkar alltid vara personen i förhållandet som får det slutliga ordet.
minns inte vart vi åt, men det fanns en restauranggata som var jättebra. och caféer. nät cafe med inredning av guld, mkt fint. var där 2012 och det var 40 gr. så vi orkade bara gå till dom där baden och bada . det var jättehärligt.
Jag tycker du kan försöka prata med henne, men försök att inte vara anklagande. Kanske inte säga att du tycker hon har förändrats, utgå istället från dig själv. T.ex. ”jag saknar att umgås och prata med dig” och utgå därifrån istället och se hur hon svarar på det, om hon känner likadant och ni kan försöka göra mer planer. Eller om hon reagerar svalt, eller om hon reagerar defensivt osv.
Sen om jag får spekulera så skulle jag gissa på tre potentiella anledningar:
1. Som du verkar misstänka, att hennes kille styr mer och kanske isolerar henne. Är så fallet och du misstänker det fortfarande/mer efter att ni pratat, försök göra planer med henne någon gång eller höra av dig och gör det tydligt att du alltid finns där oavsett vad.
2. Hon har hittat någon hon känner sig 100% bekväm och sig själv med, som kan göra att hon dels kanske ser med större klarhet på personer/händelser/relationer som skavde innan. Så därav kanske hon drar sig undan mer och hellre tyr sig till det som känns enkelt, skönt och tryggare.
3. Livet har bara kommit emellan lite. Det kan hända utan att man menar det, men jobb, relation, hem osv. tar sakta mer tid eller man faller in i nya rutiner och plötsligt har man kanske tappat en del saker/relationer/hobbys osv. som tidigare var viktiga. Inte för att det inte betyder något längre, men life happens typ. Om så är fallet så kan absolut hjälpa att prata med henne om att vilja försöka ses/höras mer och påtala att du saknar henne.
Jag har lyssnat på podden ”Not Fanny anymore” med Face by F-Fanny och Jessica Almenäs.
De pratar om en man som Fanny haft en destruktiv relation med. De kallar honom Voldemort. Är det någon som vet vem det är? För övrigt verkar ju Fanny haft en hel del kändis-kk:s. Lucky girl! ?
Jag har personligen inte varit i Budapest men när jag ska resa runt till nya städer så brukar jag söka runr på TikTok. 🙂 Man får faktiskt fina och roliga tips, om allt från mat till vad man inte får missa. Ha en fin resa!
Nej, New York café är överskattat. Absurt dyrt och urusel service. Tyvärr eftersom det klassas som världens vackraste café. Gå in och ta kort men fika någon annanstans. När servitören väl behagar komma till dit bord och du har beställt får du vänta och vänta. Sen kommer ingenting samtidigt, halvtimmen-timmen senare kan du få kaffet till din bakelse. Läs recentionerna, alla säger samma sak. Verkligen tyvärr att de är så nonchalanta.
minns inte vart vi åt, men det fanns en restauranggata som var jättebra. och caféer. nät cafe med inredning av guld, mkt fint. var där 2012 och det var 40 gr. så vi orkade bara gå till dom där baden och bada . det var jättehärligt
Detta!
Den enda (nästan) tandkrämen fri från skummedel .
Mitt barns munsår är borta efter att vi bytte. Borde vara förbjudet med hud- och slemhinneförstörande ämnen i tandkräm.
Samma här… fast nu har de gjort någon ändring i tandkrämen. Är det verkligen bara att det inte är några färgämnen längre? För nu har jag fått ett eländigt sår på tungan 😮
Jag har haft stora problem med just detta och har sedan ca ett år druckit äppelcidervinäger med vatten varje morgon och upplever att det är så gott som borta. Innan så har jag också gurglat vichy vatten och tuggat rå ingefära, något som dämpat smärtan, men äppelcider är utan tvekan det som hjälpt allra mest!
Har det också. Bästa är zendium sensitive och oral medic. Alltså man tar en tops på och bränner bort blåsan, gör så jäkla ont och det svartnar nästan för ögonen men sen försvinner blåsan
Nu börjar jag snart plugga. Är jättetaggad men också nervös över den sociala biten. Har ni några tips på hur man blir vän med någon etc?
Jag är 31, känner mig nästan lite för gammal men jag är singel och har inga barn så har inget hemma som håller mig tillbaka, är det en bra idé att vara med på insparken? Det lockar egentligen inte, men det verkar vara lite viktigt om man vill knyta kontakter? Ni som var över 30, eller bara kände er gamla, var ni med på insparken?
Har ni fler tips tar jag gärna emot dem! Jag tycker nämligen det är lite jobbigt att börja på 0 med någon och det är inte ofta som folk själva tar första steget till att försöka lära känna mig…utstrålar väl nån ”låt mig va”-het eller nåt…
Man måste inte vara med på fester och sådant. Man kan lära känna studiekamrater med tiden ändå…
Grupparbeten, och bara att studera tillsammans och så..
Man kan absolut lära känna andra.
Jag tror att för att du ska få en så bra upplevelse som möjligt så ska du göra det som känns bäst för dig. Va dig själv och tvinga dig inte att delta i sånt du har lust med.
Det kommer säkert att finnas någon fler i din ålder och människor som du kommer att få kontakt med, ge det lite tid bara.
Jag var 20 när jag började plugga, men kände mig som minst 35 och var noll intresserad av nollning, usch. Men om du är mindre tråkig än jag så är det säkert bra att hänga på! Annars, säga hej och le kommer man långt på, sätt dig bredvid folk du tror verkar vara din typ ? Om din utbildning har grupparbeten osv så brukar det vara ett bra sätt att lära känna folk ?
Pluggat i olika åldrar, senast vid 45. Var snäll, uppmärksam och social. Sätt dig bredvid lite olika och se om ngn ”fastnar”. Häng på på kaffe, lunch osv. Umgås i lite vida cirklar, flera åt gången. Senast blev det mest häng med de två kursarna i min ålder (men även yngre), då de passade mig fint. Varje gång du tänker ”stelt, orkar inte, nej ska jag” – kör på istället. Alla är osäkra i början på en ny utbildning. Alla vill hänga och ha det bra mellan föreläsningarna. Lycka till! 🙂
Har ni någon typ av ”anslagstavla” el dyl på er kurssida? I så fall kanske du kan föreslå en lugnare alternativ insparksaktivitet, typ en picknick el dyl. Det finns säkert fler som känner som du. Och de som vill festa och ser fram emot en galen inspark kommer ju göra det ändå.
När jag började plugga så var det väldigt blandade aktiviteter på insparken. Var inte bara fest utan mycket trevliga dagsaktiviteter också. Jag tyckte det fanns mycket att välja på som passade mig. Sen var jag inte med på allt.
Jag talar bara från egen erfarenhet men jag vill minnas att vid nollning/inspark så var det inte enbart sittningar/poängsjaktlekar/suparträffar, d.v.s sådant som man oftast hör om, utan även mer stilla aktiviteter som spelkväll, filmkväll, utflykt till sevärdheter o.s.v. Beror väl så klart på utbildning och universitet/högskola men sådana aktiviteter kan man hålla utkik efter ifall man vill ha en lugnare start? Man måste verkligen inte vara med på allt.
Försök inte känna någon press på att knyta band till någon första dagen/första veckan, det där kommer lösa sig med tiden. Du har tid på dig att knyta an till dina medstudenter på olika vis då utbildningen är på några år antar jag. Och 31 år är ingen ålder trots att det kan kännas så när man ser 19-åringar glida runt i samma lokaler. Ni är där med samma mål – att klara utbildningen å lär stötta varandra under tidens gång oavsett ålder.
Jag skulle också kunna tänka mig att utbildningen är upplagd med lite grupparbeten under första terminen just för att ni ska få chans att lära känna varandra, en liten push i ryggen.
Det kan vara värt att kolla om någon har skapat en Facebookgrupp för er klass, där kan man mjukstarta lite i skrift tänker jag. Kanske föreslå en öl på krogen eller så.
Quiz brukar vara vanligt förekommande också vid insparkar om man gillar sådant!
Gå på insparken!! Du behöver inte festa, och det är nog en del aktiviteter på dagarna utan fest. Du kommer garanterat hitta en eller flera personer som inte heller är så festsugna.
Det är på GU och jag är redan med i kåren och så, gick med så fort jag fick mail om det? och så har jag sett på Instagram vad de har för olika aktiviteter. Verkar typ vara insparksaktiviteter i ett par veckor. Kommer inte ha möjlighet att vara med på allt då jag inte bor i Göteborg och kommer inte flytta än. Verkar också vara som två ”olika” insparkar, en för det jag tillhör och sen en för hela GU? Det var i alla fall olika datum från de båda studentkårerna.
Vad gör man på en poängjakt mer exakt? Kommer ihåg att vi hade det på gymnasiet för 15 år sen, haha. Då skulle vi springa runt i stan och typ samla på olika saker, trosor och en fyrklöver var med på listan minns jag? är det typ liknande, samla grejer??
Jag och min kille har precis börjat plugga nu (29 & 33 år). Vi båda gick på insparken. Han träffade alla sina vänner första veckan, medan jag träffade mina veckorna efter. Så känn ingen stress om du inte träffar någon första veckan ?
Jag var absolut inte med i några fester eller annat. Jag lärde känna en tjej genom de första dagarna där vi skulle få lära känna varandra. Vi kom från samma stad. De andra hade jag inte så stort intresse för, mer än att sköta mitt. ?
Jag har en tendens att varje gång jag är ledsen inte säga något. När min partner frågar mig vad det är, varför jag är avståndstagande eller ledsen eller dyster så säger jag alltid att ”de inte är något”. Fast att det ofta är något och han kommer ju på mig, han ser igen liksom. Men de är som en vana jag har och jag tror de grundar sig i min uppväxt och/eller någon känsla om att jag är/bör vara ensam i mina känslor. Och har svårt att beskriva sedan varför jag är ledsen osv. Någon som känner igen sig? Tips på hur man kan bryta detta beteende.
Tvinga dig själv att vara mer öppen med din sambo, även om det tar emot. Han bryr sig ju uppenbarligen om hur du mår och känner dig väl. Säg till honom det du skrev här. ”Jo just idag känner jag så här men jag har svårt att beskriva varför,även om jag egentligen vill.” Osv. Det blir lättare ju mer du övar på att uttrycka och känna dina känslor, även om det är otroligt läskigt och utmattade i början. Du kan förstås även gå till kurator eller psykolog, om du känner att det behövs för att du ska kunna öppna upp/beskriva/hantera känslorna som kommer. Heja dig!
Såhär har det varit för mig också under hela uppväxten + en bra bit in i vuxenlivet (är nu 29). Har fått jobba stenhårt med mig själv och bara pushat mig till att hellre säga nånting än ingenting alls. Har en väldigt tålmodig och förstående make, vilket nog har hjälpt en hel del, och jag vill ju inte plåga honom med att tvinga honom till att gissa i två timmar varför jag är nedstämd. Det vinner ingen på. Så mitt tips är väl bara att pusha dig igenom det. Det är obekvämt, jag vet. Men alltid skönt att få fram några ord, även om det är skitsvårt ibland att beskriva hur eller varför man känner som man gör.
Jag har haft pixiecut i många år, men är nu sugen på att spara ut till långt hår. Det har växt cirka 6-7 centimeter på 4 månader. Är det värt att ha knasig utväxtfrisyr i typ ett år eller mer för att få långt hår igen?
Ja! Har gjort den resan flera gånger. Gå till frisören och klipp en kort, fin frisyr när det har växt ut en bit. Typ en kort page eller liknande. Så behöver du inte ha ful utväxtfrisyr lika länge.
Hej! Tips, när de blir en sån konstig längd mitt emellan, skaffa löshår 🙂 Jag hade de i typ 6 månader och när jag tog ut det kunde jag klippa allt till en jämn page och spara ”finare och jämnare” därifrån 🙂
Är det någon här som har haft långdragna poblem med munsvamp och/eller glossit?
Jag är nu inne på 5:e månaden med att känna mig ”konstig” i munnen. Främre delen av tungan, gommen samt tandköttet på insidan av översta tandraden svider, sticker och bränner omvartannat i olika grad.
Har ätit Nystatin (medel mot munsvamp) i två omgångar á 5 och 6 veckor. Efter första omgången blev det bra, men sedan åkte jag på en jätteförkylning som höll i sig i flera veckor, och så började det om igen.
Är så fruktansvärt trött på att ha det så här, och är rädd för att det inte är munsvamp eller glossit jag har, utan Burning Mouth Syndrome, som inte verkar vara något man kan bota.
Hur sjutton ska man göra för att hålla kvar vid sin nya vikt efter viktnedgång? Jag äter vanliga portioner, ingen dietmat, men till slut, kanske efter ett halvår, gör jag ett snedsteg och det är omöjligt att komma tillbaka.
Vet rent intellektuellt att 80/20 är det bästa osv men det är ändå svårt.
Det som hjälper mig: ät två eller tre måltider per dag (ät dock tillräckligt). Finns forskningsunderlag som visar att man kan förbättra sin insulinkänslighet på detta sätt. Bättre insulinkänslighet gör det sannolikt lättare att hålla vikten. Försök att INTE tänka på kalorier, ät tills du är mätt. Ät intuitivt, tar dock länge att lära sig detta. Har hållits på samma vikt i 5+ år sedan min viktnedgång.
Fast att hålla koll på kalorier är ett väldigt bra sätt att lära sig hur mycket man kan äta innan det blir för mycket. Uppenbarligen får man i sig för många kalorier om man går upp i vikt, så att då lära sig sin förbränning (i vila) samt hur mycket olika maträtter innehåller är ju jättebra.
Jag tror bara inte att man hittat ett hållbart sätt att hålla sin vikt om man räknar kalorier. Av egen erfarenhet går man in i ett mindset där mat blir ett projekt och man inte riktigt känner efter om man är mätt eller inte. Jag anser att man behöver känna glädje kring mat för att på lång sikt hålla sin vikt.
Om man är överviktig så har man ju inte ett hållbart sätt att hålla sin vikt, och som sagt att räkna kalorier kan vara ett sätt att lära sig om både mat och sin egen kropp. Det behöver inte ta bort någon glädje kring mat alls. Se det bara som ett redskap.
Ja alltså funkar det att gå på känsla så jättebra men funkar det inte så är kaloriräkning ett bra sätt att svart på vitt se vad man får i sig. Blev själv förvånad över vissa saker som jag ätit utan att tänka på det, hur många kalorier det faktiskt innehöll. Så kan man göra några smartare val i vardagen och vartefter blir det mer av rutin.
Jag har ätit vanliga portioner men hälsosamma rätter. Alltid varit mätt. Inte räknat kalorier, jag är rädd för att bli fixerad vid siffror. Har undvikit saker som godis, chips, bröd mm eftersom det är när jag tagit några tuggor av det som jag lätt faller tillbaka i gamla vanor.
Gud jag är exakt likadan. ”Lite chips” eller ”lite choklad” går inte. På något sätt har jag accepterat det och ser det lite på samma sätt som alkohol för en alkoholist. Jag äter vanlig mat men jag undviker i högsta möjliga mån chips, godis osv. När jag väl äter det accepterar jag redan innan att jag kommer äta upp 300 gram chips och hela marabou, men då försöker jag att hålla det till att äta det väldigt sällan. Livet blir lite tråkigare men alternativet är tyvärr att vräka i sig varje vecka.
”…det är när jag tagit några tuggor av det som jag lätt faller tillbaka i gamla vanor”
Det där är en klassiker och jag brukade själv vara precis likadan. Lösningen är knappast att börja räkna kalorier eller göra någon stor kostförändring — det låter som att du äter vettigt redan och du har uppenbarligen lyckats gå ner i vikt. Problemet är att du ser lite godis/chips som stora faror och ”snedsteg” fast de egentligen bara är det i ditt huvud. Det är helt normalt att äta sådant nu och då. Det är inte dessa livsmedel i sig som får dig att falla tillbaka i gamla vanor, utan din inställning till dem.
Jag brukade klara av att vara oerhört strikt och noggrann under långa perioder. Gick ner, fortsatte vara strikt, fuskade en gång och snart var jag överviktig igen. Varje gång det hände så sa jag till mig själv att jag aldrig borde ha fuskat. Som om allt gick att skylla på en kväll med en chipspåse. Jag tänkte att chips var min stora akilleshäl.
Det jag egentligen inte borde ha gjort var att bli så besviken på mig själv för att jag ”fuskade”. Det var ju bara lite chips. Jag sitter och äter det just nu också, det är gott. Imorgon kommer jag att äta något annat, antagligen rester från veckan som gått, bl.a. en smal linssoppa. Vissa dagar äter man mer och andra lite mindre, vissa dagar väldigt nyttig mat och andra mer onyttig mat. Inget konstigt. Det är helheten som får en att gå upp, ner eller stanna i vikt. Det är den du bör fokusera på, inte eventuella ”snedsteg” nu och då.
Vad jobbar ni med? Är idag förskollärare men har tyvärr börjar tröttna på yrket. Inser att jag inte kommer orka vara kvar i förskolan länge till när barngrupperna ökar och resurserna minskar. Så nu är jag inne på att byta bana men har ingen aning om till vad! Så kom med inspiration till vad ni jobbar med!
Kör! Det är jätteroligt, men mycket att göra! ? jag är byggnadsarbetet och pluggade på KTH. När jag exades var det ganska lätt, men mycket svårare att få jobb nu tyvärr
Hej!
Jag var i precis samma sits för 1,5 år sedan! Gick hem ledsen och dränerad från mitt förskolejobb varje dag, för att det kändes som att vi inte hade tid för barnen. Det var inte längre en verksamhet som jag kunde stå bakom, eller som jag trodde var bra för barnen.
Idag arbetar jag med sökmotorsoptimering och trivs mycket bra. Jobbar hemifrån, så det är lugnt och skönt. Ingen stress, inget dåligt samvete, ingen tinnitus och inga bananfläckar på kläderna 😛
Hej 🙂
Det finns många vägar in! Jag sökte det och hade flax, helt enkelt. Man kan också gå en utbildning, exempelvis inom seo eller sem. Finns massor med gratismaterial på nätet också! Man kan börja som typ seo-skribent för att få in en fot också, tror jag. Men då behöver man kunna skriva både bra och snabbt, så klart.
Inget mer än min lärarutbildning. Jag bestämmer mina egna tider och sådär, så har ingen fast månadslön, men ligger på 350-400 kronor i timmen ungefär. Give or take.
Vad kul ☺ men hur får man kunder som egen i början? Ska kolla på utbildning för det låter defintivit som något jag skulle gilla. Tack för att du delar med dig!
Bibliotekarie halvtid just nu på ett helt vanligt folkbibliotek! Finns fler valmöjligheter än vad man kan tro inom området. Är väldigt nöjd med mitt val även om jag då och då funderar på att bli arbetsterapeut.
Hänger väldigt mycket på Röda Korset också, volontärt då. Är man intresserad av humanitära frågor/humanitärpolitik kan det kanske inspirera till utbildning inom den sektorn. Mycket givande är det iaf!
Nu kommer ett svar väldigt sent såhär på morgonkvisten men kanske är någon som ser det… ni som är lärare och vill göra annat – tipsar om att kolla upp kommunal revision eller rådgivning hos exempelvis PwC, EY och KPMG. Där får ni använda era kunskaper som konsulter men kommer ifrån skolans värld!
Jag har sett fram emot att se meteorregnet ikväll, så mysigt och bra på en lördag och allt liksom.
Men det regnar, såklart.
Så tänkte se en film eller serie, äta lite ostbollar och tända ljus och ha en mysig lördagskväll. Men kan inte ens bestämma vad jag vill se så bläddrar bara runt.
Känner mig ledsen och nere, vet inte riktigt varför. Blev en dålig kväll, vill bara sova ? lördagen är enda kvällen man har känns det som, så blir så deppigt när den blir dålig och man sitter med en hemsk känsla i bröstet.
Tittar på Heart of Stone på Netflix, kanske kan vara något?
Därefter tänker jag kolla Scream eller en Vampyrs bekännelser, lördag kvällar med chips får mig alltid att bli lite tonåring igen, trevligt faktiskt.
Hm hm, det låter som att du behöver något som inte alls är för tungt att de på.
Har du sett Bridgerton på Netflix?
Annars kanske senaste säsongen av Gift vid första ögonkastet – USA på SVT play?
Why women kill var bra för stunden, jag vet att säsong 2 går att streama på Cmore, osäker på första säsongen.
Jag hoppas att du kan få till en mysig stämning och gona in dig! Å tröck i dig ostbollar som bara den, så jäklarns gott. Vi får hoppas att morgondagen kommer kännas lite bättre och lättare.
Inte sett några av dom du nämner, skriver upp i mina anteckningar. Tack:)
Är gift vid första ögonkastet bra? Sett många prata om det men aldrig sett det.
Tack så mycket för dina fina ord? nu ligger jag bara och lyssnar på regnet, är rätt trött så funderar på att sova ? ska hälsa på min mormor imorgon och plocka svamp, det ser jag fram emot. Hoppas du får en fin helg!
Man blir väldigt engagerad i ”Gift vid första ögonkastet”, det är ett som är säkert ? det är ett bra program om man vill skingra tankarna och fokusera på andras liv än ens eget för stunden.
Jag föredrar versionen från USA framför den svenska.
Tack så mycket ✨ Lycka till med svampplockningen, må du och din mormor finna guld!
Ni som gjort bröstförstoring:
– hur ont gjorde det efter och hur länge?
– om ni tränat innan, när kunde ni träna igen? Typ löpning.
Jag vill så himla gärna operera mina bröst. Är 30+, fått två barn. Ville operera redan när jag var 18 men ville vänta till efter barn. Är dock sjukt rädd för sövning och allmänna komplikationer efter operationen.
Det är så individuellt det där, men för mig gjorde det inte alls ont efter. Det spände bara litegrann någon gång. Men tror det är ganska ovanligt att man inte har någon smärta.
Tror jag började träna kanske två månader efter eller något? Det var några år sen så minns inte exakt. Men rena bröstövningar väntade jag med säkert ett år för dom kändes lite obehagliga.
Operationer är omdiskuterat men för mig har det bara varit fördelar 🙂 Finns dock folk som fått mycket komplikationer, som du säkert vet men tåls att upprepa 🙂
Är nyopererad och inne på dag 3 idag. Jag har hela tiden klarat mig på alvedon. Det som gör ondast tycker jag är själva såret, att det svider som satan så fort jag rör mig.
Nej man får både kort- och långverkande morfin med. Jag ville dock inte ta det och klarade mig på Alvedon, muskelavslappnande och efter ett par dagar tog jag även Ipren!
Tänk på att du kommer att få göra flera operationer av brösten under livet. En bröstförstoring när man är 30+ håller inte tills man blir 80+. Var rädd om dig. Dina nära och kära älskar dig precis som du är.
Det gjorde ju ont men absolut överkomligt. Jag åt bara Alvedon efteråt. Var värst på morgonen/när man inte rört sig länge. Finns betydligt betydligt värre smärtor enligt mig. Värst som alla säger dag 3 och sen bara bättre och bättre. Har aldrig ångrat mig!
Hade/har trattbröst så brösten gick inåt på mig.
Jag tyckte inte det var så farligt. Åt morfin enligt ordination och sov mycket. Direkt 2fter på sjukhuset hade jag vidrigt ont 8ch fick extra smärtlindring.
Ni som är lite äldre och har lämnat den ”unga” livsstilen bakom er med fest, nya människor, middagar och resor. Hur roar ni er? Vad fyller er med liv och glädje? Kan era dagar överraska er fortfarande? Att bli äldre skrämmer mig så mycket, det jag ser i min bekantskapskrets ser så tråkigt och repetitivt ut och jag är rädd för att livet ska kännas som att det är slut.
När är man enligt dig äldre och varför skulle man inte kunna leva ett socialt liv med nya människor, middagar, resor och annat för att man blir äldre..?
Att man inte vill springa på krogen längre i en viss ålder köper jag men på dig låter det ju som att man helt slutar leva vid en viss ålder.
Är väl förmodligen för att de trivs med det livet men det betyder inte att du eller alla andra väljer samma sak. Finns gott om folk som har sociala liv och reser, har middagar och sådant efter 35. Det blir vad man gör det till.
Ja absolut. Jag är bara rädd att alla kommer bli så utom jag, så jag inte har någon kvar att umgås med 🙂 är singel, barnfri och jobbar i en bransch där man sällan är på kontoret så är livrädd för framtiden
Jag är i den åldern och vet inte en enda som har slutat med sånt, snarare så har det blivit mer sociala aktiviteter så som middagar och resor.
Tänker att det kanske finns andra bekantskapskretsar som passar dig och dina önskemål bättre.
Det blir väl vad man gör det till? Både mina föräldrar (65) och min mormor (7någonting) lever superaktiva liv och gör massa spännande grejer hela tiden.
är med mina barn. äter middagar på nya restauranger lyssnar på poddar går promenader springer ser serier. det är mina nöjen nu när inte fest och krogen är mitt nöje. =)
Är 48. Så här ser min livsstil ut:
Middagar, resor, bio, weekends iväg, kulturupplevelser. Shopping. Inredning. Det fyller mig med liv och glädje. Det sköna är att barnen blir mer självständiga och jag har mer och mer pengar. Den verkliga svackan kommer inte när du blir ”äldre”, utan under småbarnsåren. Då blir du trist på riktigt, medelålders är som kalvar på grönbete.
Plus en på den. Är 46 nu och börjar leva mer och mer som innan 30 men med de äldre barnen som en underbar bonus. småbarnsåren var jag dock trist pga konstant trött..
Haha, den som lever får se. Själv har jag som ung rest och roat mig, följt med modet och varit noga med att försöka hänga med i strömmen. Nu när jag är gott vuxen har jag funnit ut att det finns andra saker som ger mig mera. Att vara ute i skog och mark, hjälpa till i olika föreningar, äta god mat med mina närmaste, ta en dag i hängmattan med massor av poddar. Att ha skoj betyder inte att man måste ha hålligång och 100 vänner
Du behöver inte lämna nya människor, resor och middagar bara för att du blir äldre. Tvärtom tycker jag att de bitarna endast blivit roligare ju äldre jag blir. Bättre inkomst innebär större budget för roligheter och att dessutom nu för tiden få uppleva alla fina upplevelser och resor ur mitt barns perspektiv är det finaste jag vet. Min man är så bra att dra iväg mig på spontana äventyr och de gånger vi får barnvakt kan vi fortfarande åk iväg på weekend resor. Tumistiden blir dessutom mera meningsfull när den är begränsad men prioriterad.
Fortsätt med det som gör dig lycklig och begränsa dig inte på grund av din ålder. Och du, man kan också skaffa nya fritidsintressen också som vuxen! Med vänlig hälsning en som börjat dans balett som 30+
Vi träffar kompisar och går ut eller hänger hemma. Både var för sig och tillsammans. Vi gillar att träna så det prioriterar vi i våran vardag (har två barn också som tar sin tid). Åker på utflykter till grannstaden eller andra äventyr längre bort i Sverige på sommaren. Vi överraskar varandra ibland jag å min partner och det är otroligt uppskattat!
Haha jag är nog äldre och har lämnat mitt unga liv bakom mig. Men reser mer nu än som ung, har fortfarande middagar med vänner, går på restaurang, konserter,..
Middagar och resor är väl knappast bara unga som gör? Särskilt det första är ju jättevanligt att man fortsätter med, med vänner eller partner, hos varandra eller på restaurang.
Jag tycker det är hemskt att vara äldre. Folk roar sig med parmiddagar på sin höjd och barnen ska alltid vara med. Hemskt trist tycker jag. Känner mej extremt ensam och saknar mina yngre år.
Vet inte om 38 är gammalt nog men vi lever som innan typ fast vi super oss inte fulla som vi kunde göra när vi var yngre! Går inte heller på klubb längre, det känns inte lika kul längre när man gjort der 40 000 ggr! Men vi reser massor, äter ute, hänger på barer, umgås med folk! Går på mkt konserter. Vi har dock inga barn så vi har lite mer tid än våra vänner med kids. Tycker livet är bättre nu tbh, vi har mer pengar, bor bättre och kan unna oss typ det vi vill. Saknar inte festandet öht, det jag kan sakna är spontaniteten men det beror mest på att det är svårare att få till det när folk har kids, ”riktiga” jobb osv
Jag tänkte på exakt detta idag när jag var på gymet helt ensam, väldigt skönt och det var inte förrän efter ett bra tag in på träningen som jag reflekterade över att men gud det är ju en lördagkväll och klockan är 18.15. I vanliga fall och tidigare i livet skulle jag ha druckit vin, sminkat mig, varit på väg till en middag med vänner eller ut på stan för att gå på klubb med kompisar… nu skulle jag hem till man och barnen och äta middag, spela kort och äta godis, titta på Ture Sventon och ja, här ligger jag nu och skriver till dig/bloggen.
Barnen skänker mycket glädje, vi skrattar mycket och livet är roligt med dem. Sen är det ju såna saker som födelsedagsfirande, after works, folk fyller jämnt, konserter, matcher osv. Men ja, det är inte lika ofta man är ute länge och dansar halva natten 🙁 men det är inte så farligt heller 🙂
Jag hade aldrig tid att träna när livet bestod av plugg och fest hela tiden så det är en bra sk 🙂 lite hälsosammare livsstil. Från gymnasiet och tio år framåt drack jag alkohol tre-fyra gånger i veckan. Nu i och för sig två-tre gånger en vanlig vecka så det var inget.
Att bli äldre är helt OK, jag tycker att man gillar sin generation bäst av alla, det är bara vi som är vi som vet hur det är att vara vi… som var tolv när den låten kom, 14 när man såg just den filmen på bio osv.
(Ska kanske tillägga: har just kommit hem från semester med middagar ute och fest så det kändes extra skönt att vara hemma och gyma och spela kort en lördag.
Varje lördag är inte lugn, du kan vara lugn, livet slutar inte!)
Jag reser fortfarande, det slutar man väl inte med för att man blir äldre? Jag har en bokcirkel, en vinklubb och ett halv åtta hos mig-gäng. Jag tränar, går på restauranger, går ut och äter, går på museer och utställningar, läser och vandrar och tältar.
Jag är 40+ och är ofta less och uttråkad på min vardag. Mitt jobb är ganska tråkigt. Bor i en mindre kommun och har ofta en känsla av lappsjuka, då vill jag typ flytta till storstan.
Vi har fest ibland, även parmiddagar, reser ibland med eller utan barnen. Går på konsert/standup några ggr per år. Men känslan av att vara ung, fri och vacker är förbi.
Jag startar alltid mina mornar med korsord, det väcker hjärnan tycker jag. Sedan går jag en runda för att titta till mina krukväxter så de mår gott. Vid lunchtid brukar jag gå till vår lokala Ica för att se om där finns någon jag känner att byta några ord med. Vägen dit och hem är alltid spännande för man vet aldrig vem man möter. Man kan alltid stanna folk genom att börja prata med deras hund eller barn, så får man extra socialt liv där. Bästa dagen är när Hem&Hyra ligger i brevlådan, älskar det.
För mig så tröttnade jag på partylivet utan att det var särskilt medvetet. Mellan 19-25 festade jag intensivt, riktigt intensivt. Om jag inte hade något att göra en lördag, eller hade influensa och inte kunde göra något, så blev jag såå deppig… Men efter de där feståren så rann det ut i sanden naturligt. Jag började tycka det var mysigt att stanna hemma med pojkvännen på lördagar, att läsa böcker, att slippa lägga tid på bakfylla… Tror helt enkelt jag förändrades i takt med mina vänner. Ingen av oss vilket och dansa och dricks 3 ggr/vecka längre. Nästa steg för att få mer överraskning i vardagen är väl att skaffa barn. Själv kan jag tyvärr inte få barn och ja, då är dagarna lite repetitiva men jag försöker uppskatta livet ändå. Det måste inte vara så himla spännande hela tiden, det räcker med trivsamt. 🙂
Klart det gör. 🙂 Jag känner att jag lever ett mellanting? Eftersom vi inte kan få barn pga mina fysiska problem, och vännerna är upptagna med småbarnsliv så blir det istället att jag och min man gör annat. Festa har vi ingen lust med längre. Men vandra på nya platser, spontant ta en weekend i närliggande länder/städer, prova nya aktiviteter/hobbies… Ibland känner vi oss lite ensamma men samtidigt har vi blivit väldigt sammansvetsade.
Varifrån kommer så många föräldrars behov av att mästra sig med ”vänta bara….” Så fort man uttrycker något man själv tycker flyter på bra och lätt kommer den kommentaren. Inskolningen med min äldsta gick jättebra och smidigt, då var det mycket ”vänta bara, det kommer komma bakslag” och nu har min andra f-ledighet precis tagit slut och jag tycker att vardagen har börjat rulla på väldigt bra med livspussel och allt vad det innebär, ”vänta bara, du kommer inte vara så nöjd i november när alla är sjuka och du ligger efter på jobbet”.
Vad är så provocerande med att vissa inte tycker vardagen är så jobbig?
Jo fast det är ju oftast om nån beklagar sig, att folk då måste kontra med nåt ännu jobbigare (enligt dem) Men att bemöta nån som tycker vardagen är ganska soft och problemfri med ”vänta bara det blir jobbigt också” känns bara bittert.
Jag håller med angående att det känns så bittert. Skulle vara mycket roligare om folk istället sa ”vad roligt! Vad skönt för er!” när någon berättar att inskolningen gick bra.
Mindervärdeskomplex kanske? Kan inte se hur andra kan vara nöjda med diverse utan har behov av att ”trycka ner”. Mycket störande! Lite samma beteende som när folk fultolkar.
Ställer mig själv samma fråga som du. Missförstå mig rätt, det är väl jättebra att föräldrar (ffa mammor) har börjat belysa att allt inte är rosaskimmrande för jämnan.
Men jag tycker att det har blivit för mycket åt det andra hållet. Lite anekdotisk bevisföring nu, men verkligen ALLA mina vänner har uttryckt sådan enormt glädje över att semestern är slut och att de ”äntligen får lämna ungarna på förskolan igen”.
Jag har tre barn själv och jag blir tokig på dem emellanåt (så klart) men jag hade verkligen ångest över att gå tiibaka till jobbet och att barnen skulle återgå till förskolan.
För mig är det henskt att ha så få veckor per år där man bara är ledig med barnen.
Hade jag bara haft ekonomisk möjlighet hade jag lätt jobbat enbart 50 %.
Jag har så GALET mycket träningsvärk i lår (fram och bak), rumpa, axlar, armar och rygg. Kan varken sätta mig eller resa mig utan att hålla i mig. Tyvärr har jag en väldigt fysisk aktivitet inbokad imorgon. Hur kan jag lindra och återhämta min stackars kropp? Har inte tillgång till badkar eller bastu tyvärr.
(har givetvis haft träningsvärk förut, men brukar mest vänta ut det)
Det bästa du kan göra är att vara uppe och röra på dig så att du får igång blodgenomstömningar i musklerna. När du är inaktiv så ”stelnar” dom ihop istället.
En långsam promenad följt av en massage vore bra.
Såna dagar har jag med ibland. Sjukt jobbigt! Enda som funkar för mig är att tänka ”det är inte farligt att träna med träningsvärk” om och om igen. Och värma upp innan! Försök stretcha lite nu ikväll om du kan.
Någon som gjort fettsugning? Hur går processen till? Läkningen? Resultat? Är så sugen då jag inte lyckas bli av med fett på vissa ställen trots träning och bra kost.
Kanske lite intim fråga, men men! Kanske finns nån barnmorska eller gynekolog som hänger här.
Mitt yngsta barn är 1,5 år, jag har haft två okomplicerade vaginala förlossningar och inga besvär efteråt. Nu i sommar har jag börjat simma som motionsform och varje gång efter att ha simmat några längder så känns det som att jag ska kissa på mig. Måste upp direkt och gå på toa, nästan så det känns som att jag inte kan hålla tätt. Och idag var vi på badhus som hade hoppbassäng och jag hoppade några gånger från både 3 och 5 meter och ja, samma sak hände nu.
Är detta normalt? Eller bör jag gå och kolla upp det?
Har inga andra besvär och inga problem med knipet i vardagen.
Hade samma problem i 5-6 år efter min sista förlossning. Vid en större ansträngning, t ex längre löpning 5-6 km i bra tempo, så kunde jag plötsligt inte hålla tätt. Hade inga problem annars. Kunde hoppa, studsa, hålla mig trots väldigt nödig osv. Sen försvann det igen i samband med att jag började med mer seriös styrketräning.
Fråga angående skärmtid! Har två barn, 5 och 7 som har 1h skärmtid i veckan, oftast under helgen. Har blivit lite si och så med det under semestern vilket märks på framför allt sjuåringen som knappt släpper telefonen utan att få utbrott, hota och skrika för att få behålla telefonen. Han menar på att kompisarna på fritids får ha telefon JÄMT men inte han. Hur mycket skärm har era sjuåringar? Fri tillgång? Uppenbarligen fixar han ju inte att ha fri tillgång men är ändå nyfiken då ”alla” har det ?
Min svärmor sa tydligen ”ja men så gör vi inte i den här familjen” varje gång något av barnen försökte med ”meeen X får juuuu”. Tydligen effektivt när man är konsekvent.
Nu är vår lille 6 månader. Men han ska väl inte få en mobil förrän han är 12 (lite osäker, men sent blir det i alla fall) Sen tror jag inte att han får en mobil utan vi köper en som han får ha.
Dator får han nog använda tidigare, min man växte upp med ”du får spela dator lika länge som du varit ute men max 2 timmar” (eller om det har en timme). Men tror det är bättre att få använda en dator än en mobil (hur ofta fastnar man inte själv på mobilen och slösar halva dagen).
Tänker ni att han ska vara på fritids tills han går i 6:an då? Jag tänker att det är bra att ha en mobil när man ska gå hem själv efter skolan ifall det skulle hända något, eller om de vill följa med någon hem. Sen är din son 6 månader, mycket hinner hända på 12 år.
Va fanns det en sån tid? ? och den där spara ikonen i typ Word, fyrkanten där, jag har hört att det egentligen är en deskitt! Man hade dem typ på stenåldern när man ville se ett annat program i elden! Eller om man behövde spara elden, minns inte riktigt…
Ja nä, det är såklart omöjligt för barnen att låna en kompis förälders mobiltelefon för att ringa sin egen förälders mobiltelefon. Det var mycket smidigare på den tiden alla bara hade hemtelefoner.
haha ”vänta du bara” ?? haha skoja med tanke på ovan kommentar. när unge är 8 så tror jag du vill att ungen ska ha mobil då dom börjar få hem själv mm då.
Det var inte så jag menade, men jobbar själv som lärare och vet att de flesta av mina elever i åk 2 har mobil. Mitt barn fick mobil i tvåan också, just för att han skulle kunna nå oss om det var någonting efter skoltid. Och nej, vi hade inte mobiler när vi var små men det är en annan tid nu, tänker även säkerhetsmässigt osv.
Mobilen kan ju vara hemma, och när man kommer hem från skolan sms:ar/ringer man och säger att man är hemma? Alla 8-åringar springer nog inte omkring med telefonen på sig hela skoldagarna…
Min brorsdotter är 8, har ingen mobil men en klocka man kan ringa med ?. Jag fick min mobil i typ 6an men den lämnade jag hemma när jag gick till skolan.
Våran 7-åring (och 5-åringen) har fri tillgång på mornarna, nu under semestern för att vi ska få sova haha. Sen har de fritt på kvällarna, jämt.
Om de skriker eller bråkar (de spelar tillsammans i spelen) så varnar vi 3 ggr så de hört, sen rycker vi skärmen bara.
Fortsätter de skrika o säga fula saker efter det får de ingen skärm kvällen efter osv. Så helt fri tillgång nej, men nästan.
Det var lite det vi önskade också, har morgonpigga barn ? Men har också åkt en del bil och där blir det alltid skärm. Vi kör liknande upplägg med att ta bort den när det bråkas ?
Ja, säger åt dem att sluta bråka o skrika, och om de fortsätter (de slåss på riktigt hårt) så säger vi till igen. Efter 3 ggr så tycker vi Ipaden från handen. Oftast räcker det med en varning, för de vet att vi tar Ipaden annars. Bor så litet så de kan inte sitta o skrika och bråka i timmar varje dag, ljudet bara studsar mellan väggarna.
Våra barn är 9, 7 och 2. De får spela på telefon/ iPad ca 30 min varannan dag. Men det luckras upp ju äldre de blir, 9-åringen kommunicerar mycket med kompisar på telefonen, de gör upp planer och möts upp irl via telefon. De dansar till youtube klipp osv. Så hon har väl mer skärmtid i veckan.
7-åringen är mer intresserad av att bara spela, vilket han får någon gång varje dag nu under semestern. Annars varannan dag.
Jag vet att många av 9-åringens vänner har obegränsat med skärmtid, vissa hanterar det kanske bättre än andra barn (våra skulle sitta klistrade). I vår familj har vi inte det, och kompisar som kommer hit med sina telefoner får lägga undan dem om de sitter och spelar (när vi inte har speltid). Tycker det funkar bra.
(2-åringen har ingen skärmtid alls, får kolla nåt på SVT play då och då)
För båda barnen är det egentligen bara spel som lockar, ingen kommunikation med kompisar än så länge. Däremot vill han ju gärna prata om spel på skola/fritids. Förstår att vi får tänka om när man börjar höras med kompisar via mobilen sen ? Verkar i alla fall vara olika så kan med gott samvete utesluta att ”alla” sjuåringar har fri tillgång till skärm ?
Vårt barn (blir 8 år i höst) får 30 min ”platt-tid”/dag. Dagar vi är iväg eller har aktiviteter brukar det inte alltid hinnas med, så det är inget ”måste” att ha platt-tiden varje dag. Tv-tittande går utöver platt-tiden, och där brukar det bli ca 30-45 min barnprogram på kvällarna innan det är läggdags. Fredag/lördag kan det bli en film på kvällen, så då blir det lite mer tv-tid, men då brukar platt-tiden utebli.
När vi får höra att ”alla andra får ju…” brukar det funka med att svara något i stil med att olika familjer har olika regler.
Tack för svar! Vi har försökt med en kortare tid oftare tidigare men vi kommer inte runt utbrotten ? Innan semestern fungerade det att säga att alla familjer är olika och har olika mycket skärmtid, nu däremot får vi bara höra att våran familj är den enda som har så dumma regler ?
När mitt barn, då ca 6 år, fick utbrott när vi sa att det räckte med iPad (efter att vi förvarnat om att gränsen snart är nådd) tog vi bort den helt i ett par månader. Förklarade att det ju inte är vettigt att hålla på om man blir så upprörd. Sen gick det bättre. Är nu den minst mobilberoende av sina jämnåriga.
Har ca en timme om dagen för platta och det är rätt hårt reglerat, varken mer eller mindre på semestern etc. De vet precis vad de har att förhålla sig till så blir inget tjat eller gnäll. De få gånger det blivit lite slappare har det ballat ur totalt så för oss funkar det inte mer fri tid för platta. Äldsta fattar att vi har reglerna för att det finns så mycket annat man vill och ska göra och förstår. Yngsta inte direkt. Men tänker att det är bra att det verkar sjunka in för äldsta eftersom det snart blir övergång till egen mobil och sådär, man kan ju inte ha regler för en tonåring på samma sätt liksom. Men just den här åldern där de dels är gamla nog att fatta att det finns platta och de vill ha den medan man själv som förälder kan ha koll, då har vi valt att göra såhär. Säger bara att alla har olika regler om de frågar och förklarar varför om de undrar.
Har en snart 8-åring en och snart 5-åring. De har absolut inte fri tillgång till någon skärm. De kan få kika en stund på morgonen och en stund på kvällen, eller så spelar äldsta Roblox. Youtube har jag tagit bort. I snitt skulle jag säga att de har en timme per dag, men troligen mindre ändå särskilt till vardags. Beter de sig illa ryker skärmtiden först. Vi har aldrig tagit fram skärm vid bilåkning eller vid mat så det efterfrågar de inte heller. Upplever att ju mer tillgång de har till skärmar desto fler konflikter. Ofta kombinerar jag skärmtiden med lite motkrav ? t.ex. städa rummet först, skärmtid sen. Så som vi har det nu fungerar toppen, de vet vad som gäller.
Ja, det var ju en så fantastiskt vänskap tidigare. Ingen av hennes barn var på Camillas sons student heller.
Tycker även det verkar som något knas mellan Camilla o hennes mamma .
Är det någon annan än bara jag som lyssnat när Penny parnevik gästade ”inga beiga morsor” podden och inte kunde tro vad jag hörde? Jag har nog aldrig hört någon uttrycka sig så privligerat och bara helt tankeslöst. Hon sa bland annat saker som att den livsstilen hon vill leva kräver pengar men att ” jag bryr mig inte vart pengarna kommer ifrån, de behöver inte vara mina egna” alltså.. ? ja hon har ju växt upp i en rik familj och har nu en förmögen så absolut, men ser hon inte själv hur skev bild det ger? Och pratade om att hon fick en stor summa pengar från hennes föräldrar när hon fick barn etc. Jag kunde faktiskt inte lyssna vidare, för det var för provocerande särskilt sett till hennes instagram där det tydligt framgår att hon iprincip bor med barnen i hennes farföräldrars massiva djursholmsvilla och hon verkar mest driva runt och hitta på roliga saker hela tiden, och jobbar inget.
De flesta jobbar väl fram tills ganska kort innan förlossningen (om man inte har massa krämpor)? Har följt henne ganska länge då jag gillade hennes content förut, men har avföljt sen jag lyssnade på avsnittet.
Ja men samtidigt tror jag att ganska många som är gravida hade varit lediga längre innan förlossning om pengar inte var ett problem? Tycker egentligen inte det är så provocerande att människor som har möjlighet tar det lugnt och hittar på härliga saker istället för att jobba, det hade jag med. Så länge man är hyfsat ödmjuk och inser att det är inte verkligheten för de flesta.
Jag tycker Penny verkar vara en skön och omtänksam person och verkligen allt annat än bortskämd på det sättet som några vill få det till.
Det hon förklarade är ju hennes verklighet.
Absolut, får väl erkänna att jag kanske är avundssjuk för att jag vet att det är ett liv jag själv aldrig kan få, och har behövt kämpa för varje krona. Därför är det provocerande när hon pratar så öppet om det.
Hon må ha pengar men du kanske har något hon inte har eller kan få?
Jag personligen skulle inte vilja byta utseende med henne. Inte för alla pengar i världen.
Jag hatar att vara gravid!! Har alla jävla krämpor som går att ha plus diverse komplikationer som jag inte väntade mig. 3 månader kvar och bm säger att allt kommer bli värre och värre tills ungen är ute. Hur står man ut?! Behöver seriöst tips och råd innan jag blir galen!
Själv halvligger jag i soffan sjukskriven sen ngn månad med HG (extremt graviditetsillamående). Förstår dig. Var helt knäckt. Det enda jag kan säga är att låt vissa dagar vara rena pissdagar och om du får en bättre dag, njut fullt ut!
Tyvärr tog inte vissa i min närhet allvar på min hg när jag väl kunde träffa dem, så jag valde att inte umgås med dem till slut.
Varenda gång jag har en sån där dag då jag bara vill ge upp (haaatar att spy) hänger jag fram kläder åt mitt kommande barn eller kollar vad mer jag kan förbereda typ handla blöjor, badbalja etc..
Vet inte om det hjälper men jag känner med dig! Håll ögonen på målet! ?
Lite märkligt sagt av din bm.. Men jag vet hur det känns, var i samma sits för ett halvår sedan. Låter flummigt men jag började skriva tacksamhets-dagbok och det hjälpte mig lite iallafall.
Vad finns det för serie som är värda att se men inte så självklara?
Tex The walking dead, Grey’s anatomy, Supernatural, Gossip girls, Friends, How I met your mother, Breaking bad, Orange is the new black osv är serier som ofta tipsas om, enligt mig.
Men tex True blood har jag nog aldrig hört någon tipsa om, aldrig sett den heller så den kanske suger. Men borde ju finnas massa guldkorn där ute som inte är dom självklara svaren, eller? ??
Six Feet Under brukar hamna på topp-10 listor över de bästa TV-serierna som gjorts, jag vet att jag själv har tipsat om det här någon gång men känns som att serien glömts bort lite? Finns på HBO ?
Och kultklassiker som Twin Peaks och Riget, känns som att folk under 25 inte vet vad det är.
Nu kom jag ju på: KALLA FÖTTER!! Eller Cold Feet då. Relationsdramaserie som håller än även om modet kanske inte följt med. Men manusmässigt – fantastiskt.
Fan också, det är tydligen borttaget nu. Såg alla säsonger där rätt nyligen, lovade visst för mycket.
Jag håller tummarna för att det dyker upp på någon streamingtjänst igen, vet att t.ex TV4/Cmore sände senaste säsongerna för några år sedan.
En tionde säsong har blivit bekräftad, men tanken är att den ska utspela sig när karaktärern är i ett äldre stadie av sitt liv så de kommer spelas in först om några år fattade jag det som. Lär dyka upp då.
Men kul att någon annan uppskattar detta mästerverk!
Haha. Ja och i Sverige blev det väl massa buzz iom Skarsgård och att han ibland växlade och pratade på svenska…
Sen Anna Paquin förstås som många kände igen från Pianot, och då blev väl denna serie en shock?
Enda anledningen att jag funderat på att se den några gånger genom åren har varit för Skarsgård är med ? pratar han seriöst svenska ibland? Varför? Haha
True Blood gillade jag de första säsongerna men sen blev den tyvärr sämre. Den kom väl ganska tidigt i ”vampyreran”.
De hade ju en annan take, att vampyrer skulle kunna leva i det vanliga samhället, tillsammans med människor.
Älskade Lagayette en av karaktärerna.
Kollade 10-15 min på första avsnittet ikväll, blev så nyfiken på den från ingenstans ? lite svårt för deras fula tänder, ser så larvigt ut liksom, hann bara se en dock?
Intressant att dom ska leva som vanliga människor, häftigt med annorlunda liksom, osäker om jag kommer gilla det dock.
Älskar vampire diaries, detta hemliga och mystiska tycker jag om.
maid, sex life, after life (så sorglig), santa clarita diet (förvånansvärt rolig), chernobyl, the haunting of hill house (ett måste om du gillar skräck)
Såg Maid för någon månad sedan, ville inte den skulle ta slut.
Är The haunting of Bly Manor också bra? Sett The haunting of hill house, älskade den! Hade lite svårt att sova när jag såg den på kvällen?
Fleabag är en heelt otrolig serie!!! Vågar inte försöka beskriva för jag kan inte göra den rättvisa men se den!
Kollar just nu om Mum, mysig, rolig brittisk komediserie.
The leftovers! 2% av världens befolkning försvinner spårlöst och serien följer männsikorna som blev kvar och hur samhället påverkats flera år senare. Så himla snygg, smart, annorlunda serie. Den är verkligen i en klass för sig! Tycker det är synd att den aldrig blev så stor son den förtjänar i Sverige.
Ligg lågt i några år i alla fall. Har tre barn på 9,7 och 2. Först nu börjar vi andas ovanför vattenytan känns det som. Två barn är två barn, tre barn är många barn ? Men det är väldigt kul också!
För mig skulle det vara, om inte döden så extremt dåligt för oss som familj. Vi har hittat en så bra och fungerande dynamik nu, jag känner mig tillräcklig och har samtidigt tid och ork till annat.
För oss hade det varit döden. Kanske är det bra att vänta till ni är klara med föräldraledighet osv för att se hur logistiken fungerar. 3 barn skulle för oss kunna innebära hämtning/lämning på 3 olika ställen och typ 6 olika fritidsaktiviteter.
Det blir såklart mer jobb med tre små barn än två lite äldre barn och ett litet barn men allt går. Tror dock att om du skaffar ett barn till nu kommer du aldrig ångra dig. Sen är det ju aldrig en självklarhet att bli gravid när man vill.
Vi ville ha ett tredje barn men det kändes alldeles för tätt när barnen var 1 och 4. Sen fick den yngste en allvarlig njursjukdom som krävde mycket sjukhusvård när han var 1.5 år och den äldre fick diabetes typ 1 ett år efter det, när han var 5. Detta gjorde att vi nöjde oss med två barn. Som vi sa till barnen: Tänk om bebisen skall amma samtidigt som lillebror ska ha medicin på bestämt klockslag och storebror får en blodsockerdipp och behöver hjälp. Det går inte.
Är undersköterska men pluggade till förskollärare. Skiljer ca 10 000 i lön, tjänade ca 24 000 före skatt som uska. Men nu såhär i efterhand älskade jag jobbet som uska! Mycket lugnare än att jobba som förskollärare! Pga lönen och dåliga arbetstider går jag inte tillbaka.. men en dag kanske!
Har 29800:- men har också jobbat i 12 år och jobbar på en låst demens avdelning. Och ändå är den liksom skit. I hela länet jag bor i, sökt andra tjänster och begärt tex 31500 men tyvärr. Vården är absolut de timanställdas marknad och inte för oss fast anställda.
Skulle absolut satsa på att plugga till undersköterska, särskilt nu när undersköterska from juli 2023 blir skyddad yrkestitel, alltså som en legitimation. Det kommer bli ännu högre efterfrågan på utbildad personal. Jag arbetar som fastanställd uska inom hemtjänsten, endast dagtid 7.30-16.00 (samt vissa helger).
Har jobbat som uska i 10 år och tjänar 29.000 före skatt. Jag har dessutom gått en specialistutbildning på yrkeshögskolan 2 år inom demens så visst finns det även möjlighet att ”vidare utbilda sig” som uska. Jag stormtrivs inom hemtjänsten, jobbar i en gå/cykel- grupp så man får röra sig ganska ”fritt” samt att vi har väldigt generöst med tid hos våra vårdtagare.
Vi har även uskor från vår hemtjänst som t ex senare börjat på kommunens dagverksamheter för personer med demens samt även vårdcentraler. Det finns alltså många möjligheter som undersköterska.
Hur kommer man över rädslan att inte var tillräckligt snygg när man går på tinderdejt? Försöker ha många olika bilder men tror alltid att de ska bli besvikna ändå. Det är det enda jag kan tänka på. Och att ifall de inte verkar besvikna så är de bara artiga eller ”nöjer sig” för ett ligg.
Har hört från killar att det dom blir mest besvikna av, är när tjejer bara lägger upp bilder med någon form av filter och sen visar det sig att hon inte alls såg ut så.
Att det är fel sätt att försöka inleda en relation. Så var dig själv ?
Det är precis det som skrämmer mig! Använder aldrig filter, men samtidigt vill man ju inte heller visa de allra mest osmickrande bilderna när man ser ut som ett troll. Ska man liksom ha en osminkad bikinibild i samtliga vinklar? Annars kan de ju missa att man har en valkig mage t.ex. Hur vet man om man verkligen ger en korrekt bild? Jag tror att jag generellt är fotogenisk, men ser sämre ut i verkligheten.
Vad kollar du själv på när du tittar på killarnas bilder? Letar du valkar och annat eller tittar du på leende, ögon osv? De killar som vill se detaljer av kroppen är nog inte rätt killar ändå, eller hur!?
Appen Bettersleep. Mest för att jag tycker det är spännande att få se min sömn, hur jag sover, och hur tydligt ens mående kan kopplas till ens kvalitet på sömnen. Bara använt i 5 dagar och är redan stuck, blir liksom ”kul” att gå och lägga sig ☺️
Hur fungerar den? Jag sover max fem timmar per natt och behöver nog få ordning på sömnen. Måste jag ha telefonen på huvudkudden för att den ska fungera?
Jag har telefonen på sängbordet, kanske 30cm från mig. Du väljer ”sleep” så börjar den spela in tills att du aktivt väljer ”stop recording”. Den spelar sedan in ljud den hört, men visar även en graf med din sömn ex. Klockslag där du vaknat, när du haft REM-sömn mm. Väldigt intressant ☺️
Önskar jag kunde visa dig bilder men den är verkligen helt perfekt. Den har något som heter Daily Dare vilket man lyssnar på varje dag (jag lyssnar alltid innan jag ska sova) där Barry – som har grundat appen – pratar och berättar om hur man hanterar sina tankar. Sedan har de Wind down till exempel Fridays Wind down där det är mer avslappning och mindfulness .
De har också en dagbok mer eller mindre där man varje dag (helst vid samma tillfälle) skriver ned vad som har gått bra och vad som har gått mindre bra samt välja ens ångestgrad. Genom att göra det varje dag så mår man bättre.
De har också olika val beroende på vad du vill ha – till exempel SOS om man har panikångest och behöver hjälp omedelbart men de har såklart också olika kategorier typ Ångest och hjälp mot att inte kunna sova och sådär. Kostar 900 kronor om året men 100% värt ❤️ Går att betala per månad också!
Finns det någon som sitter på en positiv historia ang antidepp? Är mycket väl medveten om att det finns negativa historier men de orkar jag helst inte läsa om ikväll.
Jag har en tuff period jag bara inte kan ta mig ur. Jag kämpar dagligen med ångest i olika nivåer. Vissa dagar är jag fungerande och märker inte så mycket förrän på kvällen då jag brakar ihop av trötthet. Ofta har jag känslan ”jag orkar inte” och vill bara lägga mig o gråta.
Jag har regelbunden kontakt med psykolog och har även haft läkarkontakt. Båda tycker att det skulle vara en bra idé att börja äta antidepressiva men det är något som tar emot…
Jag har ätit Zoloft i 18 år och den har räddat mig. Jag mådde förjävligt i några månader när jag började med den – skakade i hela kroppen och hade så grov ångest så jag klättrade nästan på väggarna. Men när kroppen hade vant sig vid medicinen så förändrades livet till det bättre. Jag klarade av min PMDS bättre och var inte lika djupt nedgången som innan. Jag kunde se ljuset i tunneln (även om det fortfarande är mörkt ibland) och jag blev av med mina självmordstankar.
I början är det väldigt jobbigt men ge inte upp för du kommer må bättre. Du måste bara hitta den som passar dig bäst ❤️ Jag har försökt byta under årens lopp men Zoloft är den enda jag tål. Prata med din läkare – var inte rädd!
Jag vägrade i flera år men när jag väl vågade ta dem blev mitt liv både lättare och bättre. Det blir oftast tuffare i någon /några veckor innan det blir bättre men sen blev det så bra!
Har ätit sertralin i ca 10 år. Har slutat ett par gånger men alltid gått tillbaka då jag märkt att ångesten börjar bli svår att hantera utan. Jag har aldrig upplevt några direkta biverkningar och även om jag vet att det kan komma av lång tids användning så ger det ändå värt det då det ger mig så pass ökad livskvalitet. För mig har det aldrig varit en quick fix utan mer som en extra flytkudde som gör det enklare att hålla huvudet över ytan medan jag simmar. Så väldigt odramatiskt, samtidigt som jag är väldigt tacksam över att jag har möjligheten. Ska tilläggas att jag tror att jag har någon slags GAD, haft ganska intensiva vårdkontakter periodvis och testat olika typer av terapi etc men nu var det länge sedan jag kände behovet. Nu kan jag ”göra jobbet själv” på ett annat sätt.
Kom ihåg att this too shall pass, även om jag inte kände så själv för 10 år sedan❤
Jag fick Sertralin när jag var deprimerad, och det hjälpte mig. Jag fick heller inga särskilt jobbiga insättnings- eller utsättningssymptom. Jag fick höja dosen ett par gånger. Jag önskar att jag hade sökt hjälpt för mitt dåliga mående tidigare, för läkarkontakten och medicineringen hjälpte mig verkligen.
SSRI har räddat mitt liv. Min PMDS går att hantera. Många har missuppfattningar om att det är ”lyckopiller”. Det är de inte. De håller dig över ytan, simma måste du göra själv. Nej, i en perfekt värld skulle SSRI inte behövas. Inte heller gips skulle behövas. Det första är dock så mycket mer skambelagt eftersom att det rör psykisk ohälsa. Värt att säga är att SSRI fungerar bäst i kombination med samtalsstöd.
Åt sertralin i ca 2 år. Alltid haft mycket ångest men för några år sen blev det nästan helt ohanterligt. Efter några veckor med sertralin mådde jag så mycket bättre. Inte så att det bara kom massa positiva känslor och tankar från ingenstans men det värsta mörkret och vidrigaste ångesttopparna fasades liksom ut och försvann. Gjorde det mycket lättare att kunna jobba med psykologen och idag har jag kunnat sluta med medicinen och mår bra! Kommer nog alltid ha lite problem med ångest men det är på en nivå nu där jag kan leva som jag vill och den inte hindrar mig. Jag skulle absolut rekommendera att testa medicinering om det är det din läkare rekommenderar
Min dotter fick helt plötsligt social fobi och ångest, hon vägrade gå ut och träffa folk och hon var arg och ledsen heeela tiden. Tillslut pratade hon om att hon ej ville leva. Vi fick snabbt tid hos BUP, och hon fick Sertalin. Det tog inte lång tid innan vi märkte så stor förändring. Hon började må bättre, hon kunde se ljusglimtar i tillvaron och tillslut vågade hon gå ut. Efter ett tag hade vi nästan fått vår ”gamla” dotter tillbaka. En bubblande, glad, positiv tjej. Antidepp rädda helt enkelt livet på henne, och vi kommer vara evigt tacksamma för att vi fick så bra hjälp så snabbt.
Jättebra för er att det fungerar men inte så bra för oss andra och vårat dricksvatten, tyvärr.
Önskar fokuset låg mer på bakomliggande faktorer istället för medicinering som ändå bara är ett plåster över ett öppet sår.
Inte jag, men min partner har varit det till och från! Han mådde betydligt mycket bättre (har bla ibs), gick ner i vikt som önskat och byggde muskelmassa. Självklart kan detta uppnås med andra typer av dieter/koster, men han mådde väldigt bra av det ?
Asså, vad har hänt med Linda Skugge? Hon har ngn sjukdom, men verkar personlighetsförändrad! Har gillat hennes texter förr, men nu ligger hon på Onlyfans! Verkar totalt!!!
Bilderna florerar ju på flashback och helvete vilka grova bilder. Aldrig gillat henne. En kvinna som alltid kritiserade andra kvinnor skoningslöst. Häxjakten på Pernilla Wahlgren m.fl kvinnor och skammade dom för att vara dåliga mammor pga klädval, utvik i Café, verbala attacken mot en annan Linda, kritik om andra kvinnors utseende m.m.
Blev nyfiken och kollade via fb och det skulle jag INTE ha gjort herregud vad har jag precis sett ?
Och hon måste ju vara sjuk på något sätt, det är något som är mycket mycket fel där. Hoppas att hon får hjälp snart!
Hon verkar ju ha fått någon slags flipp? Det är otroligt mycket bodychecking i inläggen och extremt bekräftelsebehov. Baserat på hennes inläggstexter och svar till kommentarer så stinker det ortorexi. Inget för den som lätt blir triggad säger jag bara.
Haha någon hade frågat under ett inlägg där hon gör en situp med hantel ”hur många kg?” Varpå hon svarar ”53 kg ?” och folk ba ”alltså han menar på hanteln…”
Vad är era fördomar/tankar om Rumänien? Min partner vill flytta dit pga jobbmöjligheter och vi vill självklart göra detta tillsammans (ingen permanent flytt, utan kanske 2-5 år). Men jag har svårt att inte se detta negativt då jag upplever att jag har mer negativa än positiva fördomar om landet, kulturen, det sociokulturella osv. Ge mig gärna plus/minus om landet, hade gett mig ett bredare perspektiv på det. Tack!?
Det är väldigt mycket fattigdom och arbetslösheten är hög. Många kvinnor säljer s*x via video cam/telefon (genom att göra sådant som personerna ber om) då det inte finns jobb på annat sätt. Det är stora skillnader mellan de fattiga och de rika och politikerna är korrupta.
Men historien och kulturen är jättefin om man bor i rätt region ❤️
Jobbmöjligheter? Det finns väl en anledning till att många rumäner jobbar för typ slavlöner och under väldigt dåliga villkor i resten av Europa?
Rumänien är dessutom väldigt korrupt och med dåliga sociala skyddsnät. Visste du till exempel att många rumänska lastbilschaufförer får så dåligt betalt att de tvingas stjäla både bränsle och mat av andra chaufförer? Det är ett utbrett problem även här i Sverige och många chaufförer undviker parkeringar där det står många utländska lastbilar.
Tack för svar!? Visste inte det du skrev om lastbilschaufförerna. Vetat de har det dåligt, men inte så dåligt. Jobbet är inom IT och start-up bolag, så är inte riktigt ”samma” bransch men förstår problematiken.
Jag har kommit i kontakt med en del rumäner via Röda Korset, som nu lever här i Sverige och det enda positiva jag har hört är att man värnar om familjen. Väldigt öppet på det viset, du ”adopteras” lätt in i en familj.
Vackert språk! En mix mellan italienska och ryska.
Men Rumänien är också ett av Europas fattigaste länder med system som inte funkar, sjukvården är ett skämt. Mycket korruption, utberedd sexhandel (något av den värsta i Europa) , landets dystra historia som forna diktatur gör sig påmint med mera, stark nationalism.
Det finns betydligt bättre länder att bo i. Rumänien som turistland verkar däremot toppen.
Jag bör kanske tillägga att ingen av dessa kommer från huvudstaden utan mindre orter, jag kan tänka mig att skyddsnätet, möjligheterna och levnadsstandarden är bättre i Bukarest.
”Diskriminering mot hbtqi-personer är vanligt förekommande. Samkönade äktenskap eller civilt registrerat partnerskap godkänns inte.
Framsteg har skett i arbetet med att lägga ner kritiserade boendeinstitutioner för barn och personer med funktionsnedsättning, även om det fortsatt finns problem med vanvård och övergrepp.
Rumänien är ett av de EU-länder som av internationella fackliga organisationer uppges systematiskt kränka fackliga rättigheter. Uppgifter om tvångsarbete förekommer.”
-regeringen.se
Jag tycker att Rumänien är ett vackert land med intressanta byggnader och natur. Däremot är det som de övriga har beskrivit ett fattigt land med dåligt skyddsnät för invånarna. Det är även ett land som har problem med trafficking och ur ett människorättsperspektiv ett problematiskt land. https://www.globalis.se/Laender/rumaenien
Sagt upp kontakten med båda sedan fem år pga massa anledningar som går långt tillbaka i tiden. Har dåligt samvete gentemot mina barn, men läst en så bra artikel på insidan (DN) häromdagen, typ ”för dina barn är morföräldrarna perifera, och de fäster inte lika stor vikt vid en brusten relation med dem så länge ni har det bra och kan prata om saker (inom egna familjen).” På det stora hela har det inneburit ett stort inre arbete för mig, som pågår. Men mår bättre i och med att jag skapat en tydlig gräns. Jobbar mycket med mitt eget komplexa trauma. Kan rekommendera att läsa ”Kroppen håller räkningen” av Bessel Van Der Kolk. Jag har, kanske låter lite flummigt, fått otrolig hjälp av psykologen Nicole Lepera (instagram, The holistic psychologist).
Träffade en kille på en fest, hånglade och jag sög av honom. Vi fortsatte prata några veckor efter det, flörtade och skickade bilder osv. Var jättetrevligt. Får sedan veta på omvägar att han har en sambo som är höggravid (liten ort, typ ”alla känner alla”) jag är inflyttad så har inte så bra koll. Kände mig som ett jävla as, även fast jag inte visste nått innan. Skrev till honom att vi inte skulle höras mer, fick aldrig nått svar tror jag blev blockad. Men alltså…förtjänar sambon att veta? Eller ska jag bara stoppa huvudet i sanden föralltid?
Jag är gravid med andra barnet och är i vecka 13. Jag vet att det är tidigt men jag har inte förstått att jag är gravid. När jag var gravid med 1an kände jag att hela min värld kastades om och att det var det största, häftigaste och coolaste jag varit med om. Nu går jag bara runt i förnekelse typ, även om jag självklart är såå sjukt glad och tacksam för att vi ska få ett barn till. Men det är som att jag inte kan förstå att det är ett barn i min mage och är rädd att jag inte kommer förstå det? Jag menar, så lång tid är man inte man gravid?
Dessutom är vår 2-åring helt galet krävande just nu. han är trotsig och arg för tillfället och vi försöker typ överleva semestern. Vi behöver vara två vuxna personer för att borsta tänderna på kvällarna för att kunna handskas med honom. Han tar upp all tid så att ens tänka att det ska komma ett syskon gör mig livrädd.
Suck. Vet inte var jag vill komma. Men undrar typ vad vi gett oss in på. Någon som är i liknande situation eller bara har något klokt att säga?
Är också gravid med andra, vecka 15. Och har en son på snart 2,5.
Känns ju väldigt mkt mindre överväldigande att va gravid denna gången. Känns inte så mkt känslomässigt och tänker inte på det hela tiden. Har dock inte haft svårt att fatta pga mått så pissigt så blir ju påmind 24/7.
Min son hinner nästan bli 3 innan bebisen kommer. Jag vilm gärna tro att det kommer va liiite lättare. Sen går det ju i perioder. Runt 2 år hade vi också en kämpig period med så himla mlt trots. Senaste typ 1,5 månaden har varit toppen typ. Visst fortfarande trots men inte samma nivå och inte en massa utbrott.
Trots, precis som med alla faser, lär man ju sig att hantera litegrann efter ett tag. Det kommer säkert kännas bättre lite längre fram!
Din 2-åring kommer säkert vara något enklare när bebisen kommer! ? Fick mitt andra barn när mitt första var 2,5 så ungefär samma som dig. Ju äldre de blir desto mer kan man resonera och förklara, även om det såklart inte alltid är lätt. Sen är det väl så att man snabbt anpassar sig till omständigheterna. Nu tänker jag tillbaka på tiden med ett barn och känner typ, vi måste ju haft hur mycket tid som helst? Men just då kände jag ju inte så. Så jag tror att ni kommer bara anpassa er och vänja er, för man har inte så mycket val ? Luddigt svar kanske ?
Ätstrda är oftast besatta av mat.
Jag kommer ihåg hur en klasskamrat ville se på när jag åt. Hon åt alltså inget själv men ville titta på när jag åt min mat. Detta var i skolmatsalen under lunch.
Jag kommer ihåg att jag tyckte det var obehagligt hur hon stirra på mig när jag tog varje tugga och såg ut som hon typ njöt? Som att hon åt med ögonen och visualisera att det var hon som åt. Jag visste inte att hon hade någon ätst?rning då (visade sig sen att hon var anorekt!ker) och tyckte det var obehagligt hur hon sa åt mig att äta mer och typ egga på mig att ”ta på mer gräddsås på köttbullen”, när jag satt där med gaffeln och precis skulle äta den.
Nu har jag lärt mig att en del gör så, dvs, äter med ögonen. Postar bilder på mat, ser på matlagningsprogram, går in på food ra och klickar på olika maträtter utan att handla…vissa av dem älskar att laga mat och baka men de äter inte, utan ger till familjen och njuter av att titta på när de andra äter.
En klasskompis till mig från förr som har en ätstörning lägger också bara upp bilder på mat + har gjort ett konto med all mat hon lagar. Det är väl runt mat alla tankar hamnar, som en del av sjukdomen. Vet inte hur det är för BI, kanske ger mer brand interaction på hennes insta när hon lägger upp mat?
Normal? Man ser hur otroligt smal och liten hon är när hon står bredvid någon som man ser är jättesmal och är en storlek 34. Tänkte på det nu när hon stod bredvid Elin Warn som är petite på wayoutwest.
Min kille är reserv 2 att komma in på en YH-utbildning som startar 4/9. Från början var han reserv 8. Skulle verkligen göra så mycket för hans självförtroende om han kom in, då utbildningen passar honom och är en av få som inte kräver ma 2. Hur stor chans tror ni att det är att han kommer in? Förstår att det inte går att säga säkert, men ni har kanske lite solskenshistorier om sena avhopp och intag.
Kanske en konstig fråga och alls äckelmagade bör scrolla förbi
Men får man bajsa i skogen?
Jag var ute på tur i skogen med ett par vänner idag då jag kände att magen bara gav vika och jag behövde ??.
Så jag sprang av från stigen och in där det var lite mer terräng och satte mig och ?.
Det var inte jättefast tyvärr. När jag var klar så hittade jag en servett i fickan som jag använde mig av och la typ under en stötte sten. Kändes märkligt att stoppa den i fickan igen?
Sen slängde jag lite mossa över och granris över allt.
Är det okej då om det är en engångsföreteelse?
Vad ska man göra om man inte har tillgång till toalett? Ta med i en påse och sen slänga hemma? Gräva ner det?
Bajs inget problem alls för naturen. Djur bajsar ju där hela tiden! Servetter lite mindre bra kanske men inte i hela världen om det va papper, då bryts det ju ned ändå.
Våtservetter hade ju varit illa dock.
Hände mig med en gång förra året ? det är inte olagligt, isåfall hade ju alla liv i skogen varit kriminella! Så länge du inte slänger plast eller annat som inte kan brytas ned.. ☺️
Gravid i v9 men har sån ångest, är så orolig för missfall!!! Hur kan jag tänka på annat? Får ont i magen av att jag har ultraljud om några veckor, hoppas på tickande hjärta. Hjälper inte att jag levt som en idiot innan jag upptäckte grav, rökte cigaretter som en idiot, åt dåligt, ibland inte alls osv. Nu är det bättre, slutade röka direkt och har genast ätit lite nyttigare. Usch så jobbigt psykiskt och vara gravid, förlåt ville bara spy ut mig lite
Min pojkvän och jag kom precis hem från date-night på en dyr lyxkrog. Jag fick in ett glas Chablis istället för Sauvignon Blanc som jag hade beställt. Efter att vi fått in varmrätten springer en råtta över golvet framför oss! Vi sa till vår servitör som bara ryckte lite på axlarna. Tappade matlusten… När notan kom frågade han hur mycket vi ville betala i dricks (vi gav ingenting). Hade ni gett dricks?
Spyyyr! Men dock googlade jag nu och ”lyxkrogen” har 3,4 stjärnor vilket är grymt dåligt så utifrån det borde ni aldrig ha satt er fot där. Kollar ni inte reviews innan?
Nej, vi bor här så det var mest bara att vi ville testa ett nytt ställe. Det var fullbokat överallt förutom där när vi kollade Paris Society (vilket man förstår nu). Haha så gå absolut inte dit om ni är i Paris!
Mindhunter – otroligt bra, men snopet att det inte blev fler säsonger
Black mirror – fristående avsnitt som är mer eller mindre rubbade på olika sätt, men riktigt bra och man får sig tankeställare många gånger. (Obs bli inte bortskrämd med avsnittet som innehåller borgmästare och gris ?)
Jag blir aldrig mätt! En gång under förra året gick jag från en måltid och kände kanske något som var mättnad. Oavsett vad jag äter går jag från varje måltid och känner mig hungrig.
Jag äter fisk, skaldjur, mjölkprodukter men inget rött kött.
Det spelar ingen roll om jag äter mycket protein och lite kolhydrater, mer fett, noll kolhydrater, mer vatten eller utesluter någonting.
Vissa kvällar känner jag sådan hunger att jag blir illamående och känns som jag ska svimma. Någon som sitter på tips?
Vad är det för typ av hunger? Är det hunger i magen eller känner du att kroppen är hungrig ? Alltså mer att kroppen behöver mat ämnat det är tomt i magen?
Varför pratar ingen om alla influensers som reser med sina bebisar? På BVC sa de till oss att de inte rekommenderar någon att resa med ett barn utanför Norden innan de fått mässlingsprutan (ingår i vaccinationsprogrammet vid 1,5 år men kan ges från 9 månader om man ber om det). Är detta ingen information som ges eller struntar influensers helt i det? Jag dömer ingen utan alla får göra precis som de vill men jag tycker de är lite konstigt att ingen pratar om det. Det bes om tips för att resa med bebis osv men ingen nämner någonsin att de tagit ställning till detta?
Min 6månaders har nyss fått börja ”äta så mycket han vill av vanlig mat” och jag tror han är förstoppad (nu ligger vi på mage på lekmattan för att vi inte kan sova ☹️??). Det märks att han anstränger sig för minsta lilla prutt. Tips? Utöver katrinplommon/päron/fibrer och magmassage. Tänkte att vi kanske taggar ner mer maten någon dag så får han amma mycket ?.
Testa pysventil för att lätta på gaserna? Hjälper ju dock ej mot hårdheten men funkade för oss att bara lätta på trycket av gaser. Ge lite vatten för magen, det hjälpte för oss ☺️
Bvc säger ju att man inte ska ge vatten att dricka än, men så fort min pojke slutade amma efter maten var vi tvungna att fylla på med vatten efter för att inte magen ska bli trög.
Om din bebis har börjat äta annan mat är det helt okej (och nödvändigt) att ge vatten. Är bara om man enbart ammar som det räcker gott och väl som törstsläckare.
Vatten ska ej ges till barn som enbart ammar/äter ersättning då detta kan ge en mättnadskänsla vilket gör att barnet ammar/tar flaskan mindre. Men så fort barnet börjat äta lite mat är det okej att ge vatten till maten. Går att läsa om detta på 1177. 🙂
Är det någon som kommer ihåg en blogg från ca 2007 eller nåt, den var nog fejk men skrevs av en tjej som fick det till att hon levde ensam i Stockholm fast hon bara gick i högstadiet(gymnasiet och shoppade enormt mycket, hade massor med pengar osv.
Dålig på att förklara men om ni läste den så fattar ni nog. 🙂
Någon här som separerat med barn under 1 år? Funderar på att gå isär med min partner, vi har en son på 6 månader. Kort och gott så är min partner väldigt oengagerad och jag sköter det mesta själv. Jag sköter matning, påklädning, blöjbyten, badning osv… Sambon har tex aldrig gett han ett bad eller varit ute och gått med vagnen. Han sitter mest med sin telefon eller sover (trots att det är jag som tar alla nätter) eller är inte hemma överhuvudtaget. Väger fram och tillbaka om jag ska stanna för att de ska få en bra anknytning men samtidigt värker det i hjärtat varje gång sambon sitter med telefonen när han ska spendera tid med sonen. Att jag skulle klara att vara ensamstående är inget jag betvivlar eftersom jag i praktiken redan är det. Någon annan som varit i samma situation?
Finns det någon förskollärare som älskar sitt jobb? Skriv isåfall, jag behöver lite pepp! Jag ser så mycket negativa kommentarer från förskollärare att de är utarbetade. Får sådan ångest att behöva lämna mitt barn på förskolan när jag hör folk berätta om stora barngrupper osv… ?
Får exakt samma känsla. Känns inte alls bra att behöva skola in mitt barn på förskola när man läser om hur alla förskollärare vantrivs och inte hinner med barnen..
Föregående inlägg 
Jag förstår inte TanbyKlaras besatthet vid att prata om hur ofta hon och hennes kille ligger samt hans behov av att ligga varje dag. Är det inte lite osmakligt inte minst med tanke på att de just fått barn? Eller är det jag som är gammeldags?
Vet inte om det är osmakligt för att de just fått barn, men det är ju lite konstigt. Jag tänker att man typ tar för givet att de flesta par har sex, så det är ju inget superunikt som behövs pratas om direkt.
Jamen alla par har ju sex. Det är själva definitionen av ”par” för de flesta.
det är sannerligen inte normalt.
inte ens att säga det till några på jobbet el vänner. det är inget som personer i regler är intresserad av. än värre att basunerar ut det på nätet till flera hundra tusen människor…
Vi är många vänner som ofta pratar om det på ett eller annat vis. Inget konstigt ?
Tycker det är privat. Varför ska jag berätta för mina vänner hur och när jag har sex? Varför har man ett behov av det?
Skulle aldrig prata om sex på jobbet. Tyckte det var lite jobbigt när jag var gravid och alla då visste att jag haft sex haha. Jag anser inte att jag är speciellt pryd men det lämpar sig verkligen inte på mitt jobb.
Den kommentaren var märklig…..
Tror sådana tjejer är rädda att bli lämnade av killen annars. Därför måste de ha mycket sex och skriva om det. Tänker även på en favoritinfluencer till mig, ni vet nog alla vem jag menar…
För mig är det en varningssignal att de har behovet att nästan hävda sig hela tiden. Känns som att de försöker övertyga alla om att de är världens bästa par. Min erfarenhet är att såna par brukar inte hålla.
Exakt. Har du mycket sex så har du. Måste du prata om det hela tiden så är det nog inte riktigt så.
Nej hennes besatthet är inte normal. Vem försöker hon hävda sig för? Nåt gammalt ex hon minsann vill ska veta hur mycket de ligger? Eller är hon bara fruktansvärt gränslös?
Par har sex, det är inget unikt, som någon skrev här uppe. Tror att hon själv tror att hon framstår som ”galen, rolig, tokig” typ, men det blir verkligen bara osmakligt!
Vet inte om jag håller med de ovan om att det är en varningssignal eller att hon är rädd att bli lämnad. Det kan nog ofta vara så, men i Klaras fall tror jag att det har mycket att göra med att hennes image som influencer är någon som är filterlös, öppen och ärlig (vad gäller allt, inklusive sex). Hennes kollegor/kompisar och henens följare beskriver henne ofta just så och att det är det de gillar med henne. Och är nog säkert så till viss del, så kanske är därför hon håller på så. Men kanske också en del av det är att det vad som förväntas av henne och hon därför kör på så.
….men även om man är/ vill vara filterlös finns det ju någon orsak att man tycker det är viktigt att berätta hur ofta man ligger? (Om det nu är något hon tjatar om, jag har ej lyssnat själv)
Generellt sett gillar ju folk att berätta om att man ligger ofta för att det känns som ett kvitto på att relationen är bra.
Naej, klart det inte är viktigt i sig att berätta hur ofta man ligger. Men jag tror som sagt att dela med sig av sådant är hennes signum lite. Även innan hennes relation pratade hon mycket om sådant verkar det som. Och hon är så gentemot andra också verkar det som. Lyssnade på något avsnitt av podden och hon pratade om att hon frågar John (sin kille) om typ alla hans tidigare ligg, har frågat sin svärmor om hennes sexliv, frågar sina kompisar osv.
Lite TMI/over sharing sådär helt enkelt, men hon verkar få mycket positiv respons från sina följare när hon är så. Så tror därför det blir som en ”ond” cykel (inte för att hon nödvändigtvis upplever den som ond då), där ju mer hon är så desto mer vill hennes följare att hon ska vara så.
Lyssnade på podden idag, hon kändes bara för mycket..
Fattar inte grejen överlag. Tycker det pratas vitt och brett om det i typ alla poddar. Alla ligger, so what liksom. Orkar inte höra allt om alla flunsors äckliga sexliv längre?
Absolut så otroligt onödigt att hon nämner de. Tänker också att de inte varit tillsammans så länge och nyförälskelse och mycket sex är inget konstigt så tror inte att hon ljuger om mängd eller så. Sen tänker jag att hon tror hon är skön & bjussig. Men majoriteten tycker de är opassande och bekvämt att höra om både följare och de som känner henne.
Kanske att någon skulle skicka en fråga till hennes pyskolog vän som är med i podden ibland när de har frågestund med henne och då kan hon förklara och så varför en gör så och vad de grundar sig i.
Bra idé ?
Det komiska är ju att psykologvännen inte är psykolog.
Jag undrar om någon faktiskt tycker det är intressant att höra? Det känns lite som att hon skryter inför sina 15 år gamla vänner.
Stör mig på att hon typ alltid avbryter Alice i podden också, hon känns sjukt egocentrisk.
Så oerhört konstigt att skryta sådär om sitt sexliv. Som sagt, vem försöker hon hävda sig för? Hon sa ju även något om att hon hade pratat i telefon med sin mamma om deras sexliv i en av hennes senaste videos?? Vill hennes mamma veta om att de ligger hela tiden och att hon älskar att suga…?
Har ni några tips till en förstagångsförälder? Gravid i vecka 16?
Köp inte allt. Man kommer långt med barnvagn och kläder och en bärsjal. Spara era pengar.
Ja, lägg pengarna på att partnern går ner lite i tid eller tar ut en extra pappavecka istället.
Och det nu nu köper, köp det begagnat. Det finns så mycket bebisprylar i nyskick att köpa. Fattar att man kan vilja ha det finaste till sitt barn, men det finns så många hål att stoppa pengar i och man kan göra så mycket mer givande grejer för de pengarna. Om inte annat sätta dem på ett sparkonto. Eller bränna dem när barnen blivit så stort att det iaf njuter av konsumtionen.
Mitt bästa tips är att om ni planerar att båda vara föräldralediga så vid brytpunkten va föräldralediga 50/50. Jag va hemma första 9 månaderna. Sen va vi hemma 50% var i ett år. Väldigt skön kombo. Bra för relationen till barnet, parrelationen och för att båda sla va lika involverade i det som har med barnet och hemmet att göra.
Hur vet du att personen är i ett förhållande?
Men herregud. Människan hade väl sagt att hen var ensamstående i sitt inlägg? Förstår att man vill vara ”inkluderande”, men jeeeeeez…
50/50 så tidigt som möjligt – hade vi kört om skulle ha en till (som vi inte ska).
Bästa tiden och bäst för alla var perioden vi tog halvdagar eller varannan dag föräldraledigt. Vid halvdag möttes vi och åt lunch ihop och byttes av – mysigt!
Det bästa av två världar!
Väntar också barn, första. Och vi planerar för det. Jag (som är gravid) kommer nog vara föräldraledig heltid ca. 2-3 månader för att återhämta mig från graviditet/förlossning och min mamma hemma heltid första månaden också. Men sen har vi tänkt vara föräldralediga 50/50. Ingen av oss vill gå en längre period utan att vara föräldraledig, men också inte behöva tappa jobbet helt (även om det är en sekundär anledning).
Men när vi pratat med folk om det så verkar de tycka det är helt sjukt upplägg, speciellt att jag ”bara” ska vara hemma så kort tid. Så det är kul att läsa att någon annan gör/gjort liknande eller hade velat göra liknande om de fick ett till barn.
Upplever att det upplägget är vanligare i vissa kretsar än andra, och även kanske vanligare med andra barnet? At man hunnit fundera.mer kring upplägg? Folk som gjort så brukar iaf vara väldigt positiva tycker jag, så kör i vind 🙂
Det låter ju bra att de som gjort så verkar positiva, har inte så många i vår närhet som gjort detta. Vi kör på och hoppas det blir bra och får väl anpassa oss i värsta fall på något sätt 🙂
Det beror nog helt på vilket jobb man har, om man tänkt amma osv osv, vilket säkert gör det helt otänkbart för vissa. Alltså, för mig som jobbar i vården så hade det varit sjukt jobbigt att jobba samtidigt som jag ammade, läckte mjölk konstant, inte säkert att man kan sluta exakt på utsatt tid (ifall man kör halvdagar), inte säkert att man kan ta rast när man behöver pumpa etc. För andra kanske 50% jobb lätt blir krav nästan upptill heltid, förväntan att vara konstant tillgänglig och man ska försöka få in massor av jobb samtidigt som man har sömnbrist. Medan vid andra typer av jobb kanske det verkligen är optimalt att dela. Låter ju jättefint att göra det om det funkar – kör!
Nej men det förstår jag absolut! Att det inte funkar så bra beroende på jobb och situation etc.
För min och min mans del så har vi båda kontorsjobb med möjlighet att jobba hemma mycket, samt att för våra specifika jobb funkar det att gå ner i halvtid rätt bra. De vi pratat med som reagerat som att det är ett konstigt upplägg är medvetna om vår situation och har flera har generellt liknande, så det därför blev vi nästan tveksamma på om det var något vi över- eller underskattade gällande vår planering. Men vi testar och kör på och hoppas det blir bra 🙂
Det bästa vi gjort under föräldraledigheten! Kör på, ni verkar ha optimala förutsättningar med jobb och så. Har svarat om hur vi gjorde under.
testa. ??dom jag hört att dom ska dela och gå tillbaka efter några månader har ångrat sig när dom väl är inne i bebis bubblan.
Men med 50/50 får du BÅDE bubbla och ett liv!
Ja men pappan får väl också va med och bestämma.. Han kanske också vill va i ”bubblan”.
Barn (och folk!) är ju olika. För oss var 50/50 optimalt.
Helammade båda lääänge, men så snart de klarade några timmar utan mig delade vi på dagen. Bor i Norge och här får man också ’ammefri’ under arbetsdagen (en timme per dag (med lön) upp till ett år), vi använde det till att pappa och bebis kom förbi på besök när de var ute och gick. Ammade och de gick vidare.
Vi driver båda eget så att vara helt borta länge funkar inte så bra. Men främst för eget mående och för barnet + relationen tycker jag 50/50 är optimalt. Fattar att inte alla får till logistiken. Vi gjorde ca så här:
Den som ska morgonjobba går upp tidigt och kommer iväg. Den som har bebismorgon tar det lugnt och går iväg lagom för bebisbyte och lunch, eventuellt extra promenad om man har tid. Lunch ihop, har man tur sover barnet. Sen rullar den föräldern som nu ska ha barnet hemåt medan den andre jobbar eftermiddag.
Man blir sjukt effektiv sina halvdagar på jobb, uppskattar att träffa andra vuxna och vara en fungerande (yrkes-)person samtidigt som man får hänga mycket med sitt barn. Stort plus för att båda är i samma värld/fas. Verkar extremt påfrestande för alla när en är hemma på heltid länge och den andre jobbar.
Annars varannan dag när barnet fixar det, det upplägget ger sig självt.
Bussigt att du delar med dig så ingående!
Jag var hemma i åtta veckor. Medan pappan var hemma 1,5 år. Alla gör olika.
Låter skönt. Körde ni att ni var på jobb enbart måndag-tisdag-onsdag eller dylikt, eller hur löste ni det praktiskt? Vad jobbar ni med? Gick det lätt att få arbetsplatsen att gå med på att du skulle komma tillbaka på halvtid?
Vi båda jobbar som handläggare på två olika myndigheter.
Vi körde helt enkelt varannan dag. Ena veckan jobbade jag mån,ons, fre och nästa tis och tors. Och han de dagarna jag va hemma då.
Vi har båda två arbetsplatser med hög arbetsbelastning och brist på personal
Men ingen är ensam i sin roll utan båda jobbar på enhet med mellan 10-20 handläggare. Ingen av cheferna sa ngt negativt, rent praktiskt är det inget problem. Det är flera som jobbar deltid på mitt jobb så chefen behöver alltis räkna ihop den totala procenten och inte bara antal huvuden.
Sen har ju chefen inte rätt att neka en föräldraledigt heller.
Aha okej, tack. Det låter ju som att det är bra förspänt om man redan är många på avdelningen. För mig och min partner är vi mer isolerade i våra arbetsroller, plus att jag inte trivs på mitt jobb utan planerar att hitta något nytt när föräldraledigheten är över. Får se hur stora möjligheterna är för att börja en helt ny tjänst på bara 50 %, och om man ammar eller ej etc.
1. Lita på din egen magkänsla!
2. PYJAMASER!! Livets gåva! Och köp inte för mycket kläder, hinner inte användas ? Min dotter växte inte ur det fort, men vi levde i pyjamas första 6 månaderna. Hon är 6 månader nu ?
3. Vagn, babyskydd och nånstans att byta blöjor är guld! Resten behövs inte. Inte än.
4. Skydd till att byta blöjor när man är iväg – guuuuld! Inte engångs utan som en liten matta typ. Perfa i väskan.
5. Gå ur alla fb-grupper – de bara oroar/stressar/tävlar. Som sagt – lita på din egen magkänsla!
6. GRATTIS! ?
…. Fast gå med i grupperna igen när barnet är typ 1 år och fråga mammorna där om saker som ”hur är Reminas vinteroverall jämfört med Lindbergs” och likande. Många har så himla bra koll på barnprylar och en del verkar ha prövat allt.
Men till en bebis är det inte så noga. Det är när barn blir äldre och spenderar heldagar blöta förskolegårdar man vill ha köpt ett par bra men prisvärda skalbyxor.
Pyjamas med dragkedja som kan öppnas från båda hållen. När man byter blöja, då behöver man inte ta av hela pyjamas utan kan bara öppna nederdelen! Inga pyjamas med knappar. Skit att försöka knäppa på natten i mörkret iaff det behov skulle uppstå.
Blöja behöver inte bytas efter varje kiss! Så sov på natten istället för att byta kissblöjor. Bajsblöjor är en annan sak.
What! Jag äääälskar knappar. Hatar dragkedja ? Så tips till TS – upptäck din egen favvo haha
Och jo, en våt blöja vill väl ingen sova i? ?
Gud håller med. Klart man byter kissblöjor om de är så fulla att det märks. Och min bebis har ännu inte haft nåt annat på sig än pyjamasar med och utan fot – helst knappar, liten mössa utomhus
och strumpor ibland. Hela garderoben med 50 & 56-bodys och byxor, klänningar och fan o hens moster, kommer brinna inne. Nåt jag hade köpt är däremot pyjamas till natten som är som en påse nertill för att kunna byta enkelt.
Beror väl på, skulle aldrig väcka en sovande nöjd bebis för att byta kissblöja ? Sover bebisen så störs den ju inte av det.
Väcker aldrig min, gör det i mörkret och i sängen ? Skulle aldrig väcka för kissblöja. Men byter ändå
Okej, min skulle vakna till oavsett ?
Dagens blöjor är så torra att trots att de är helt fulla med kiss känns de torra. Eller iaf de vi använde. Men så klart, läcker det igenom så är det dags att byta. Annars är det bara slöseri med blöjor.
Jag försökte köra på det där med att bara byta bajsblöjor, men om jag inte byter varje gång han vaknar så har det läkt igenom och sängen är blöt ?.
Och ja, det känns ju bättre att ha bebisen i en torr blöja.
Köp libero touch så försvinner det problemet. En sak jag inte visste innan jag fick barn var att märkesblöjor var en grej som gör barn till en materialsport. Libero touch är alltså den dyraste och bästa blöjan som läcker minst, har bajslucka på ryggen som skyddar mot ryggbajs och den gula strimlan framtill blir blå när det är vått i blöjan så att man vet om det är kiss/bajs där. Den absorberar sjukt bra och behöver därför inte bytas om natten om det bara är kiss (byt det sista och första du gör). Jag som jämför kilopris på billigaste burkmajsen kollar inte ens priset, köper inga andra blöjor (jo libero up&go som är byxblöjor men det kommer senare när de börjar krypa osv)
Andra saker jag skulle önska att jag gjorde innan jag fick barn är att läsa mig upp på amning (hur barnet ska suga, tillbakalutad amning, förändringarna som händer första dagarna efter förlossningen). Saker jag gillat är najell sleep carrier (mitt topp 1 köp) och sovsäck som man knäpper över axlarna.
Lycka till, du har så mycket fint framför dig!
Det är libero touch vi kör på, gillar dom verkligen. Men de stoppar tyvärr inte lilla von Pinkenstråle från att kissa i sängen ?. Pampers tycker jag luktar konstigt ??.
Brist på sömn kan snabbt knäcka ett förhållande.
Se till att turas om så båda har möjlighet att sova ut.
Och fatta inga livsavgörande beslut de närmsta 2-4 åren…
Plus 1 på den!
Secondhand först, kika alltid på Secondhand. Innan köp. Så onödigt att köpa nytt även om det är kul att shoppa loss. Bättre att spara pengarna till att kanske kunna gå ner i arbetstid bägge två föräldrar i fall ni är två eller till att kunna vara hemma längre.
Lyssna inte på alla som berättar om sina förlossningar.
köp bara vagn, babyskydd, blöjor. du kommer få presenter kläder och annat. packa en bb väska i vecka 30. tills dess, lev sunt, läs bara 1177 och ta bara råd fr din barnmorska.
Jag köper typ alla kläder på Sellpy!
Och jag fick hela tiden höra ”köpt inte så mycket, du har!”. Sen fick vi tydligen en liten skitunge som bajsade ner sig hela tiden, fick ju i panik leta fler kläder för jag orkade inte tvätta konstant.
Om bebisen verkar ha ont i magen första tiden testa skippa D-dropparna (hör med bvc först), vår plutt blev som en helt ny bebis efter 3 dagar utan. Och Minifom (tar bort gaser) är underbart!
Sitter nu med sonen på 6 månader i famnen. Kan komma med fler tips när jag fått tänka lite.
Haha glömde skriva klart.
Sitter nu med en 6 månaders i famnen och försöker få honom att somna. Kom ihåg att det blir bättre och håll ut de första månaderna när det känns som att man håller på att bli knäpp.
Varför syns inte mitt nick?
Något fel när man har länken där? Eller gör jag något fel?
Eller byt droppar till typ Holistics (OBS! Endast 1 droppe om dagen istället för 5).
Holistics fanns inte på apotek och är då inte ”kollade” eller vad man ska säga så vi vågade inte det (bvc tyckte inte heller har jag för mig). Men det är ju en bedömning man får göra själv tillsammans med bvc.
Men vattenbaserade droppar gjorde saken lite bättre.
Insåg dock senare att även de där magdtopparna med bakteriekultur gav honom ont i magen ?.
Min bvc rekommenderade just hollistics av den anledningen.
Lustigt att det är så olika ?
Haha same. Tror vi gick igenom 3-4 uppsättningar kläder/dag de värsta dagarna ?? (och ja, vi hade rätt blöjor)
Jag har fortfarande inte hittat rätt blöjor ?. Ofta kiss i sängen på morgonen. Men han kissar nå kopiöst känns det som ?.
Provat Tejpblöja med up and go I en storlek större över?
Kanske borde testa ?
Vår bebis kissade också igenom blöjorna på natten men sedan vi testade att ha en storlek större just under nattetid är det helt torrt i sängen ☺️
En storlek större läker ännu mer för oss, annars har jag alltid gått upp i storlek när han börjat kissa igenom blöjorna, så det är ett jättebra tips
Säger samma om kläderna. Vår var en kräkbebis och vi hade för lite kläder (man vill inte tvätta när man har en liten stund över). Vi använde inte vår svindyra bärsjal alls men bärselen vi köpt begagnat är guld. Alla är olika helt enkelt. Vi köpte begagnad vagn i nyskick av en bekant för halva priset men det verkar vara otänkbart för många osv.
Hahaha båda mina har bajsat ner sig var och varannan dag som bebisar. Var också tvungna att köpa massa bodys i panik när första kom. Behövde även skippa alla fina saker i ull som ”alla andra” satsade på (bara 60 tvätt här).
…. ja, det skadar inte att bunkra ett lager av pyjamaser mm i små storlekar eftersom de ändå kostar typ 5 kr st på loppis, men betydligt mer om man ska panikshoppa när bebisen är född.
Däremot behöver man ytterst få ”finkläder” dvs allt som inte är extremt praktiskt den första tiden (ska du bunkra, så bunkra pyjamaser med dragkedja och bodys med omlott)
Appar som är bra/kul:
Libero
Preglife
Gravidförsäkring (jag tecknade typ 2 gratis och betalade för en, värt fick göra akut kejsarsnitt).
Bärselen är typ det bästa köpet!
Älskar dessa filtar, har 4 stycken (finns på Apotea, billigare och fraktfritt) :
https://www.jollyroom.se/barnrummet/barnrumsinredning/textilier/filtar-pladar/vinter-bloom-filt-soft-grid-eko-sage-green
Gör gravidfotografering och nyföddfotografering, man kan inte ha för mycket bilder från den tiden.
Och jag skulle säga tvärtom, haha. Skippa allt sånt, skit i tackkort om du inte har fest eller dop. Vi lever i en digital värld och man kan skicka foton lika bra så. Eller bättre sagt – skit i allt som betyder extrajobb för just dig ?
På vilket sätt är det extra jobb? Vi gick till en fotograf och det var inte särskilt jobbigt (1-årsfotografering och och syskonfotografering kan vara rätt svettigt däremot). Vi gjorde heller inte fotograferingarna för att skicka, utan för att rama in och göra fotoböcker av, ovärderliga skatter för våra barn i framtiden.
Håller med – och kostnad. Bad en vän som är duktig på att fota att fota mig. Mkt mer bekvämt, GRATIS och personligare. Plus.. inte så cheesy ?
Ja, man behöver absolut inte gå till en dyr fotograf. Budskapet var mer att dokumentera graviditeten och de första veckorna med bebisen även om man inte känner sig som sitt vackraste jag som gravid eller nyförlöst.
Video! Det är guld.
Min kommentar om rörlig bild modereras. Jag ångrar att jag inte tog så mkt rörlig bild utan fotograferade mycket. Skulle vilja ha båda! Särskilt på barnet.
Hur ofta tittat man på de bilderna?
Som många andra skriver, köp inte för mycket i början och speciellt inte innan ni lärt känna er bebis. Ex köp inte alldeles för många blöjor i början då bebisen kanske inte tål just den sorten, min son tålde inte pampers och fick sår i rumpan direkt. Det var också en skön paus att faktiskt komma ut och köpa blöjor, antingen tillsammans eller lite egentid för ena föräldern.
Samma sak med nappar, köp en napp och prova den så att du inte sitter där med 10 fina nappar som bebisen vägrar.
Gäller även flaskor om bebis ska flaskmatas! Flaskor är dyrt och man kan behöva prova flera om bebis har preferenser från start.
Mitt barn tar bara Mam och vägrar allt annat. Skönt dock då de går att köpa i flesta affärer och apotek om man glömt, tappat eller det krisar under dagen.
Filtar behöver inte vara dyra fina utan mjuka stuvbitar från tyg affären funkar lika bra att snabbt fålla om man har en symaskin.
Håller med det här! Det som vi dock hade från start som många sa var onödigt var en sån babysitter från babybjörn. Dyr men vi har inte ångrat den en sekund. Den kommer t.o.m. med på semester. Verkligen guld!
SAMMA! Plockar med vart vi än åker typ ??
Samma! Älskar babysittern och den följer med så fort vi ska iväg lite längre, ex middagar eller semestrar.
Jag hoppar in i tråden med en fråga angående kläder. Vilken storlek ska man börja med att köpa??
Får jag joina dig i inhoppet och lägga till om det är värt att köpa en najell babycarrier innan barnet kommit?
Nej, vår bebis HATADE (och hatar än) babynest. Sååå glad vi aldrig köpte ett, utan fick gratis ?
Är det ett babynest? Vår plutt sov knappt förrän vi la nestet i vaggan ?. Då fick jag också sova ?.
Men jag vet inte hur säkra de är, så gick omkring och var jätteorolig ?.
Jag tycker den har varit väldigt praktisk! Både att ha i vagnen för att få det lite mer ombonat i början och perfekt när man ska iväg hos vänner. Då man kan göra den ”platt” och använda som en lekmatta på golvet lika väl
Jag gillar den men hade överlevt utan. Kllla om bebisen gillar vagnen annars är den ju värdelös. Eller ja du kan lika gärna ha ett billigt babynest isf.
Vi fick låna sambons systers babycarrier men tyckte typ inte att det var något särskilt. Vi hade ett vanligt babynesy första månaderna som hon sov i istället och upplevde inte riktigt att det fick plats i vagnen heller (Britax smile 3). Så jag skulle säga att det inte är värt utan satsa istället på ett riktigt babynest
Tack alla för svar om Najell!
Hade jag spolat tillbaka nu – några plagg i 50 och typ en pyjamas i 44. Vår tjej är född i v 38 och hade strl 44. Strl 50 va för stort och det hade vi bara typ tre plagg i.
Dessutom – vi fick använda prematurblöjor i typ en månad. Fick testa på bb och wow. Satt så bra!
Jag köpte några få i 50 och fler i 56. Men han hade ju storlek 50 rätt så länge tyckte jag och då var ändå ett av argumenten de gav för får igångsättning att han började bli stor.
Fick köpa fler 50s bodys och så. Man kan ju vika upp ärmarna i 56. Men hittar man billigt skulle jag säga att det är värt att känna att man kan klä din bebis lite fint (i kläder som passar).
Nej vänta, det kändes som att han typ drunknade i 56or ?.
56
44 användes här typ hela första månaden i alla fall.
Första barnet köpte vi 50-52 o det var perfekt.
Andra barnet fick ha filt på sig tills dagen efter förlossningen pga han drog stl 62 vid födseln?
Köpte något smått men 56. Sen kan ju bebisen vara väldigt liten.
Köper du ull eller ull/silke från tex Nøstebarn behöver du färre plagg och färre storlekar eftersom ullen är så mycket mer stretchig och anpassar sig kroppen.
Vi hade ca 1-2 body i 50, sen 62 och framför allt deras ullfrottedräkt/pyjamas!
Läs deras lista, tycker den är bra.
Här i Norge är ull stapelvara som ’alla’ (runt oss i alla fall) har så vi har fått och gett vidare massor då de ju inte sliter ut grejerna.
Hade i princip bara ull och ull/silke på våra, de blev aldrig kalla, aldrig övervarm/klibbig/svettig och som sagt få plagg som passar länge.
Ta det lugnt.
Lita på din magkänsla.
Välj ut en eller två personer som du litar på att be om råd och håll dig till dem, men återigen din magkänsla är viktigast.
Välj de sätt och rutiner som passar för er familj. Vare sig det är mat eller sömn. Sover bebisen bara i vagnen, eller på din mage, eller i soffan..? Låt den göra det. Är det rätt, så är det lätt!
När det känns som man ska dö eller bli knäpp av sömnbrist, kom ihåg att det händer inte. Snart är det också över, och att i perioder bara få sova små korta stunder räcker bra för kroppen att få det den behöver.
Vila middag!!
Låt dammråttorna växa till sig.
Låt bebisen ha pyjamas hela dagarna. smidigt och bekvämt.
Trivs du inte med BVC? Byt.
Babybrezza! Bästa köpet jag gjort:)
Nejmen förut använde jag alltid Löwngrips Long Lasting shampo – finns det inte längre? ?? Hittar bara Long lasting color, för färgat hår. Älskade doften och sörjer om det slutat säljas! ?☔️
”Nejmen”?
Asså kan flunsor bara sluta med
”Jag hör er här kommer Adlinks på byxorna alla 1000292827262612782 personer undrar om!❤️”
Eller hauls på Willys eller
Typ ELLOS!
Eller att göra en video på Rustas höstnyheter bara för att få ihop content. Alltså inget betalt samarbete, utan bara gratisreklam för företaget för att ha något att lägga ut. Knäppt
Hysch hysch vi får inte skriva om henne vet du väl!
Ja nu försvinner väl denna tråden ????????
Who is it that we can’t speak of?
Känner bara till kontot kaloriunderskott som håller på så.
Haha har slutat gå in på ”the one we can not speak of”s instagram. Stör mig så på att människan gör allt för content och ska verka så chill och avslappnad hela tiden till den grad att det blir tillgjort.
Haha, ja det är pinsamt med dessa ”jag får ofta frågor om vad jag använder för fotfil” etc. Det är fan ingen som har ställt några frågor om det, det är bara så flunsorna blivit instruerade att uttrycka sig för att få säljandet att bli mindre uppenbart. Det blir särskilt genomskinligt när alla uttrycker sig likadant.
Hahahah fotfil??????
Ozempic – är det någon som har erfarenhet av det? Både som diabetesmedicin och viktminskning.
Ger cancer.
Enligt studier, bukspottkörtelcancer bla.
Tack!
Vilken typ av cancer? Källa?
https://www.ozempic.com/important-safety-information.html
Googla.
https://healthnews.com/news/possible-thyroid-cancer-risks-with-semaglutide-triggers-ema-safety-signal/
Tänker att man snarare behandlar symptom, istället för att hitta roten till övervikten. Det känns lite dystopiskt. Tänker att man kan se övervikt som ett strukturellt problem i vårt samhälle. Ozempic är en del av detta.
Precis. Minska kaloriintaget istället, så svårt är det inte om man vill.
Ja fast inte bara minska kaloriintaget. Menade att övervikt kan ses som ett strukturellt problem pga t.ex. tillgängligheten till snabbmat, hektisk vardag, dietkultur och 1000 olika råd för hur man borde äta osv.
Vad har du gått ner som mest och hur länge hade du varit kraftigt överviktig innan du lyckades? Några råd att ge?
Ät mindre.
Varför vill du inte svara?
Jag svarade på det som är viktigt i sammanhanget.
Det är jag som avgör vad som är viktigt för mig att få svar på.
Antingen har du varit kraftigt överviktig (en längre tid, inte bara t.ex. efter en graviditet) och blivit normalviktig genom att minska kaloriintaget. Men då hade du aldrig sagt att det inte är så svårt, för vore det inte svårt hade du aldrig blivit kraftigt överviktig. Eller så har du aldrig varit i den situationen, och då vet du ingenting – absolut ingenting – om hur det är.
Word!
Detta tycker jag är en problematisk tankegång. Fetma är en sjukdom som är extremt svårbehandlad. Det finns äntligen effektiva medikament som kan rädda liv. Den kan och bör användas vid rätt indikation.
Nu är det wegovy och inte ozempic som används vid fetma. Men det är samma.
Angående risken för cancer är den liten och det är många andra medikament som ger motsvarande eller större risk. Man måste väga risk mot nytta som med absolut all annan behandling.
Mvh läkare som har behandlat patienter som har fått ett helt nytt liv med dessa medicinerna
Ja, jag har behandlats med det i snart fyra månader. Har PCOS, blivit ordinerad metformin tidigare. Har haft en del jobbiga biverkningar från magen vid dosökning men nu är jag helt utan biverkningar förutom att jag inte sköter magen lika ofta så man får vara noggrann med att dricka mycket vatten och få i sig fibrer. Har för första gången i mitt liv fått rätsida på kosten, gått ner 12 kilo och mår väldigt bra. Mindre ont i kroppen, piggare och mår väldigt bra ☺️
Ja fungerar toppen man blir mätt på 2 sek och noll godissug.
Samma för mig
Jag tog liraglutid i några månader för ca 3 år sedan. Jättedyrt. Effektivt ja, jag gick ner i vikt, hade minskad aptit, svagt illamående emellanåt. Men när jag nått maxdos blev jag ganska fort ”immun” och kände inte längre någon effekt. Fick stora blåmärken som kliade på mage och lår av injektionerna, har fortfarande små röda märken kvar på vissa ställen… Överlag är jag inte nöjd och blir rädd av att läsa att man sett förändringar i bukspottkörteln hos vissa som använt dessa mediciner. :/ Idag väger jag dessutom mer än någonsin så för mig var det en quick fix i stil med att dricka nutrilett.
Ozempic och andra liknande mediciner är muskelnedbrytande. Det bryter alltså ner både fett och muskler. Det är inte så smart att ta det för att komma i form alltså. Jag förstår inte varför det inte pratas mer om detta. Dessutom så riskerar patienten att få problem med högt blodsocker så fort man slutar med medicinen. Så man måste fortsätta att ta den år efter år. Sist men inte minst så ökar risken för att få cancer.
Har hört massa skvaller om att många influensers och andra profiler använder sig av den nya diabetesmedicinen oz** för att gå ner i vikt. Måste man inte ha diabetes eller ha ett BMI på typ 35 för att få det utskrivet? Köper de svart? Så nyfiken!
Det är en quickfix som j slutändan ger dig sjuka biverkningar då du inte har diabetes. Gå i terapi och va nöjd med din kropp du har. Den är fin som den är!
Är med på det. Är bara nyfiken på hur det kommer sig att normsmala och friska personer får det utskrivet.
De köper de på nätet.
Går inte att bara köpa på nätet. I så fall är det olaglig import. Men visst, åker man utomlands där dessa substanser är kanske lagliga vissa länder. Jag kommer inte tycka så synd om dig när du kanske dyker upp i sjukvården här
Klart de går, lever du under en Sten? Åh givetvis är de olagligt med. Det handlar om att veta vart man ska leta. De är sjukt enkelt.
Ja, jag lever nog under en sten som du säger Sorgligt är det i alla fall
De som har diabetes kan få samma biverkningar, men man får väl överväga vad som är sämre i det långa loppet – drabbas av komplikationer pga övervikt eller komplikationer pga medicinen.
Noll biverkningar här! Tappat massa vikt och är mätt och har noll godissug!
De köper nog på nätet bara.
Yazen!
Är du nöjd med Yazen?
På samma sätt som folk får tag på kokain fast det inte säljs på öppna marknaden liksom. Man ”känner någon som känner en kille som fixar”. A tale as old as time!
BMI 30 eller 27 om du har tex höga blodfetter.
Båda tvillingarna Lagergren har väl gjort GBP? Jag är mest nyfiken på vad bakflunsan Hilda Kirkhoff har gjort.
Löpning enligt henne själv
Nej det äradhd medicin go. Gått ner i vikt av.
Som jag skrev ovan, ozempic bryter ner muskelmassa effektivt så man riskerar att förlora dom muskler man har byggt upp under flera år. Om man är kvinna och över 35-40, hur lätt är det att bygga muskler då? Inte så lätt. Ändå verkar många kändisar just i denna ålder och uppåt ta ozempic. Dessutom så riskerar man att få cancer och högt blodsocker. Skit är det!
Nu vet jag INTE huruvida allt jag skriver hädanefter vore att klassas som jäv.
Vi har en Vasastaden VC
Rykten framför att en viss dr. Jakob skriver ut in good faith emellan hans kunder som önskar den diabetes medicinen för att ”snabbt” gå ner i vikt.
Dessa är samma människor som INTE har diabetes. INGEN FAMILJEHISTORIK whatsoever
Men intressant att dr Jakob på Vasastaden vårdcentralen ser mellan fingrarna för de patienter som även kan hjälpa honom med andra typer av hjälp. Jag kan personligen agera källa för det, då min fd pappa är så in i helvetet lat, samt passerade inte kriterierna för att få medicinen utskriver.
Inga prov ordineras av Jacob, och han skrev ut medicinen asap. Vilket är sjukt.
Han uppvisade inga symtom för diabetesen approach, although, så valde de Jakob fortsätta skriva ut diabetesmedicin till folk som EJ HAR DIAGNOSEN. JUST pga de är tidigare bekanta!
Mer än såhär kan jag inte avslöja just pga VC’s är nästintill familj för oss.
Kontakta Jakob och kräv att man INTE väljer vem som FÖRTJÄNAR och vilka ni FÖRLORAR PÅ.
Jag har en fråga om relationer.
Det gäller en syster som för några år sedan träffade en ny kille. Med tiden är känslan att hon inte är jätteintresserad av att varken träffa oss (ursprungsfamiljen) eller hennes egna vänner särskilt mycket. Det är mest killens familj och killens kompisar som gäller. När vi pratas vid har vi inte längre lika mycket att prata om. Kan man säga till henne att jag tycker att hon förändrats? Eller ska jag bara acceptera det?
Han verkar alltid vara personen i förhållandet som får det slutliga ordet.
Jag vill samtidigt inte försämra vår relation.
minns inte vart vi åt, men det fanns en restauranggata som var jättebra. och caféer. nät cafe med inredning av guld, mkt fint. var där 2012 och det var 40 gr. så vi orkade bara gå till dom där baden och bada . det var jättehärligt.
Låter lite oroväckande om hon drar sin undan från sin umgängeskrets samtidigt som han är dominant.
Berätta att du saknar henne och fortsätt höra av dig.
Jag tycker du kan försöka prata med henne, men försök att inte vara anklagande. Kanske inte säga att du tycker hon har förändrats, utgå istället från dig själv. T.ex. ”jag saknar att umgås och prata med dig” och utgå därifrån istället och se hur hon svarar på det, om hon känner likadant och ni kan försöka göra mer planer. Eller om hon reagerar svalt, eller om hon reagerar defensivt osv.
Sen om jag får spekulera så skulle jag gissa på tre potentiella anledningar:
1. Som du verkar misstänka, att hennes kille styr mer och kanske isolerar henne. Är så fallet och du misstänker det fortfarande/mer efter att ni pratat, försök göra planer med henne någon gång eller höra av dig och gör det tydligt att du alltid finns där oavsett vad.
2. Hon har hittat någon hon känner sig 100% bekväm och sig själv med, som kan göra att hon dels kanske ser med större klarhet på personer/händelser/relationer som skavde innan. Så därav kanske hon drar sig undan mer och hellre tyr sig till det som känns enkelt, skönt och tryggare.
3. Livet har bara kommit emellan lite. Det kan hända utan att man menar det, men jobb, relation, hem osv. tar sakta mer tid eller man faller in i nya rutiner och plötsligt har man kanske tappat en del saker/relationer/hobbys osv. som tidigare var viktiga. Inte för att det inte betyder något längre, men life happens typ. Om så är fallet så kan absolut hjälpa att prata med henne om att vilja försöka ses/höras mer och påtala att du saknar henne.
Tusen tack för ditt utförliga svar!
Jag har lyssnat på podden ”Not Fanny anymore” med Face by F-Fanny och Jessica Almenäs.
De pratar om en man som Fanny haft en destruktiv relation med. De kallar honom Voldemort. Är det någon som vet vem det är? För övrigt verkar ju Fanny haft en hel del kändis-kk:s. Lucky girl! ?
Vet inte men tycker hon låter som en 15-åring med sina killar. Jag hade också såna smeknamn på mina högstadieflirtar.
Jessica hade ja glömt av. Ser aldrig henne lämgre.
Söker tips till en Budapest-Resa.
Fick inga svar, sist jag frågade.
Söker tips på restauranger, barer i Budapest för 3 kvinnor på 40+.
Jag har personligen inte varit i Budapest men när jag ska resa runt till nya städer så brukar jag söka runr på TikTok. 🙂 Man får faktiskt fina och roliga tips, om allt från mat till vad man inte får missa. Ha en fin resa!
Bra tips tack
Bar – Blue Fox The Bar, intill Kempinski hotellet
La till på min lista 😉
New York café är ett måste! Helt fantastisk atmosfär och kaffet & bakverken är ?
ja new York café.??
Nej, New York café är överskattat. Absurt dyrt och urusel service. Tyvärr eftersom det klassas som världens vackraste café. Gå in och ta kort men fika någon annanstans. När servitören väl behagar komma till dit bord och du har beställt får du vänta och vänta. Sen kommer ingenting samtidigt, halvtimmen-timmen senare kan du få kaffet till din bakelse. Läs recentionerna, alla säger samma sak. Verkligen tyvärr att de är så nonchalanta.
minns inte vart vi åt, men det fanns en restauranggata som var jättebra. och caféer. nät cafe med inredning av guld, mkt fint. var där 2012 och det var 40 gr. så vi orkade bara gå till dom där baden och bada . det var jättehärligt
Széchenyi termalbad!! Ett måste!
Överskattat tycker jag! Men man gillar olika 🙂
Ruinbaren Szimpla Kert om ni uppskattar udda och unika ställen!
+1 på den!
Ett besök i saluhallen rekommenderas. ?
Om ni har budgeten för det – Restaurang Babel. Bästa restaurangupplevelsen någonsin. Servicen och maten var utom denna värld!
Light Art museum var coolt.
Jag får väldigt lätt blåsor i munnen (kinden och tungan) och de gör såå ont. Vet inte varför just jag drabbas eftersom jag gör rent som jag ska. ?
Jag hade samma problem för några år sedan, visade sig vara afte. Har varit helt fri från det sedan jag bytte tandkräm till Zendium ?
Tack för tipset!
Detta!
Den enda (nästan) tandkrämen fri från skummedel .
Mitt barns munsår är borta efter att vi bytte. Borde vara förbjudet med hud- och slemhinneförstörande ämnen i tandkräm.
Samma för mig. Bytte tandkräm och numera har jag sällan blåsor.
Samma här… fast nu har de gjort någon ändring i tandkrämen. Är det verkligen bara att det inte är några färgämnen längre? För nu har jag fått ett eländigt sår på tungan 😮
afte.
apotek har lindrande. men tyvärr får man leva med det. gör så jävla ont.
Jag har haft stora problem med just detta och har sedan ca ett år druckit äppelcidervinäger med vatten varje morgon och upplever att det är så gott som borta. Innan så har jag också gurglat vichy vatten och tuggat rå ingefära, något som dämpat smärtan, men äppelcider är utan tvekan det som hjälpt allra mest!
Har det också. Bästa är zendium sensitive och oral medic. Alltså man tar en tops på och bränner bort blåsan, gör så jäkla ont och det svartnar nästan för ögonen men sen försvinner blåsan
Nu börjar jag snart plugga. Är jättetaggad men också nervös över den sociala biten. Har ni några tips på hur man blir vän med någon etc?
Jag är 31, känner mig nästan lite för gammal men jag är singel och har inga barn så har inget hemma som håller mig tillbaka, är det en bra idé att vara med på insparken? Det lockar egentligen inte, men det verkar vara lite viktigt om man vill knyta kontakter? Ni som var över 30, eller bara kände er gamla, var ni med på insparken?
Har ni fler tips tar jag gärna emot dem! Jag tycker nämligen det är lite jobbigt att börja på 0 med någon och det är inte ofta som folk själva tar första steget till att försöka lära känna mig…utstrålar väl nån ”låt mig va”-het eller nåt…
Man måste inte vara med på fester och sådant. Man kan lära känna studiekamrater med tiden ändå…
Grupparbeten, och bara att studera tillsammans och så..
Man kan absolut lära känna andra.
Jag tror att för att du ska få en så bra upplevelse som möjligt så ska du göra det som känns bäst för dig. Va dig själv och tvinga dig inte att delta i sånt du har lust med.
Det kommer säkert att finnas någon fler i din ålder och människor som du kommer att få kontakt med, ge det lite tid bara.
Jag var 20 när jag började plugga, men kände mig som minst 35 och var noll intresserad av nollning, usch. Men om du är mindre tråkig än jag så är det säkert bra att hänga på! Annars, säga hej och le kommer man långt på, sätt dig bredvid folk du tror verkar vara din typ ? Om din utbildning har grupparbeten osv så brukar det vara ett bra sätt att lära känna folk ?
Pluggat i olika åldrar, senast vid 45. Var snäll, uppmärksam och social. Sätt dig bredvid lite olika och se om ngn ”fastnar”. Häng på på kaffe, lunch osv. Umgås i lite vida cirklar, flera åt gången. Senast blev det mest häng med de två kursarna i min ålder (men även yngre), då de passade mig fint. Varje gång du tänker ”stelt, orkar inte, nej ska jag” – kör på istället. Alla är osäkra i början på en ny utbildning. Alla vill hänga och ha det bra mellan föreläsningarna. Lycka till! 🙂
Har ni någon typ av ”anslagstavla” el dyl på er kurssida? I så fall kanske du kan föreslå en lugnare alternativ insparksaktivitet, typ en picknick el dyl. Det finns säkert fler som känner som du. Och de som vill festa och ser fram emot en galen inspark kommer ju göra det ändå.
När jag började plugga så var det väldigt blandade aktiviteter på insparken. Var inte bara fest utan mycket trevliga dagsaktiviteter också. Jag tyckte det fanns mycket att välja på som passade mig. Sen var jag inte med på allt.
Vad kul med plugg och en ny period i ditt liv!
Jag talar bara från egen erfarenhet men jag vill minnas att vid nollning/inspark så var det inte enbart sittningar/poängsjaktlekar/suparträffar, d.v.s sådant som man oftast hör om, utan även mer stilla aktiviteter som spelkväll, filmkväll, utflykt till sevärdheter o.s.v. Beror väl så klart på utbildning och universitet/högskola men sådana aktiviteter kan man hålla utkik efter ifall man vill ha en lugnare start? Man måste verkligen inte vara med på allt.
Försök inte känna någon press på att knyta band till någon första dagen/första veckan, det där kommer lösa sig med tiden. Du har tid på dig att knyta an till dina medstudenter på olika vis då utbildningen är på några år antar jag. Och 31 år är ingen ålder trots att det kan kännas så när man ser 19-åringar glida runt i samma lokaler. Ni är där med samma mål – att klara utbildningen å lär stötta varandra under tidens gång oavsett ålder.
Jag skulle också kunna tänka mig att utbildningen är upplagd med lite grupparbeten under första terminen just för att ni ska få chans att lära känna varandra, en liten push i ryggen.
Lycka till med studierna! 🙂
Det kan vara värt att kolla om någon har skapat en Facebookgrupp för er klass, där kan man mjukstarta lite i skrift tänker jag. Kanske föreslå en öl på krogen eller så.
Quiz brukar vara vanligt förekommande också vid insparkar om man gillar sådant!
19-20-åringar har typ aldrig Facebook. En snapchat-grupp är nog mer troligt då.
Haha känner mig gammal nu! Givetvis lär Snapchat vara valet, lär aldrig vänja mig vid att det är på väg att ta över universitetskorridorerna.
Gå på insparken!! Du behöver inte festa, och det är nog en del aktiviteter på dagarna utan fest. Du kommer garanterat hitta en eller flera personer som inte heller är så festsugna.
Fint, tack för en massa bra svar?
Det är på GU och jag är redan med i kåren och så, gick med så fort jag fick mail om det? och så har jag sett på Instagram vad de har för olika aktiviteter. Verkar typ vara insparksaktiviteter i ett par veckor. Kommer inte ha möjlighet att vara med på allt då jag inte bor i Göteborg och kommer inte flytta än. Verkar också vara som två ”olika” insparkar, en för det jag tillhör och sen en för hela GU? Det var i alla fall olika datum från de båda studentkårerna.
Vad gör man på en poängjakt mer exakt? Kommer ihåg att vi hade det på gymnasiet för 15 år sen, haha. Då skulle vi springa runt i stan och typ samla på olika saker, trosor och en fyrklöver var med på listan minns jag? är det typ liknande, samla grejer??
Jag och min kille har precis börjat plugga nu (29 & 33 år). Vi båda gick på insparken. Han träffade alla sina vänner första veckan, medan jag träffade mina veckorna efter. Så känn ingen stress om du inte träffar någon första veckan ?
Jag var absolut inte med i några fester eller annat. Jag lärde känna en tjej genom de första dagarna där vi skulle få lära känna varandra. Vi kom från samma stad. De andra hade jag inte så stort intresse för, mer än att sköta mitt. ?
Jag har en tendens att varje gång jag är ledsen inte säga något. När min partner frågar mig vad det är, varför jag är avståndstagande eller ledsen eller dyster så säger jag alltid att ”de inte är något”. Fast att det ofta är något och han kommer ju på mig, han ser igen liksom. Men de är som en vana jag har och jag tror de grundar sig i min uppväxt och/eller någon känsla om att jag är/bör vara ensam i mina känslor. Och har svårt att beskriva sedan varför jag är ledsen osv. Någon som känner igen sig? Tips på hur man kan bryta detta beteende.
Tvinga dig själv att vara mer öppen med din sambo, även om det tar emot. Han bryr sig ju uppenbarligen om hur du mår och känner dig väl. Säg till honom det du skrev här. ”Jo just idag känner jag så här men jag har svårt att beskriva varför,även om jag egentligen vill.” Osv. Det blir lättare ju mer du övar på att uttrycka och känna dina känslor, även om det är otroligt läskigt och utmattade i början. Du kan förstås även gå till kurator eller psykolog, om du känner att det behövs för att du ska kunna öppna upp/beskriva/hantera känslorna som kommer. Heja dig!
Såhär har det varit för mig också under hela uppväxten + en bra bit in i vuxenlivet (är nu 29). Har fått jobba stenhårt med mig själv och bara pushat mig till att hellre säga nånting än ingenting alls. Har en väldigt tålmodig och förstående make, vilket nog har hjälpt en hel del, och jag vill ju inte plåga honom med att tvinga honom till att gissa i två timmar varför jag är nedstämd. Det vinner ingen på. Så mitt tips är väl bara att pusha dig igenom det. Det är obekvämt, jag vet. Men alltid skönt att få fram några ord, även om det är skitsvårt ibland att beskriva hur eller varför man känner som man gör.
Jag har haft pixiecut i många år, men är nu sugen på att spara ut till långt hår. Det har växt cirka 6-7 centimeter på 4 månader. Är det värt att ha knasig utväxtfrisyr i typ ett år eller mer för att få långt hår igen?
Självklart
Ja visst!
När det har kommit ner en liten bit kan du sätta i hairtalk. Har räddat mig med min utväxt!
Ja! Har gjort den resan flera gånger. Gå till frisören och klipp en kort, fin frisyr när det har växt ut en bit. Typ en kort page eller liknande. Så behöver du inte ha ful utväxtfrisyr lika länge.
Hej! Tips, när de blir en sån konstig längd mitt emellan, skaffa löshår 🙂 Jag hade de i typ 6 månader och när jag tog ut det kunde jag klippa allt till en jämn page och spara ”finare och jämnare” därifrån 🙂
Är det någon här som har haft långdragna poblem med munsvamp och/eller glossit?
Jag är nu inne på 5:e månaden med att känna mig ”konstig” i munnen. Främre delen av tungan, gommen samt tandköttet på insidan av översta tandraden svider, sticker och bränner omvartannat i olika grad.
Har ätit Nystatin (medel mot munsvamp) i två omgångar á 5 och 6 veckor. Efter första omgången blev det bra, men sedan åkte jag på en jätteförkylning som höll i sig i flera veckor, och så började det om igen.
Är så fruktansvärt trött på att ha det så här, och är rädd för att det inte är munsvamp eller glossit jag har, utan Burning Mouth Syndrome, som inte verkar vara något man kan bota.
har du tagit blodprover och kollar så det inte är någon brist i kroppen el virus som ger dig återkommande svamp i munnen?
Hur sjutton ska man göra för att hålla kvar vid sin nya vikt efter viktnedgång? Jag äter vanliga portioner, ingen dietmat, men till slut, kanske efter ett halvår, gör jag ett snedsteg och det är omöjligt att komma tillbaka.
Vet rent intellektuellt att 80/20 är det bästa osv men det är ändå svårt.
Är inte mer än du gör av med i energi. Räkna kalorier. Finns bra appar.
Det som hjälper mig: ät två eller tre måltider per dag (ät dock tillräckligt). Finns forskningsunderlag som visar att man kan förbättra sin insulinkänslighet på detta sätt. Bättre insulinkänslighet gör det sannolikt lättare att hålla vikten. Försök att INTE tänka på kalorier, ät tills du är mätt. Ät intuitivt, tar dock länge att lära sig detta. Har hållits på samma vikt i 5+ år sedan min viktnedgång.
Fast att hålla koll på kalorier är ett väldigt bra sätt att lära sig hur mycket man kan äta innan det blir för mycket. Uppenbarligen får man i sig för många kalorier om man går upp i vikt, så att då lära sig sin förbränning (i vila) samt hur mycket olika maträtter innehåller är ju jättebra.
Jag tror bara inte att man hittat ett hållbart sätt att hålla sin vikt om man räknar kalorier. Av egen erfarenhet går man in i ett mindset där mat blir ett projekt och man inte riktigt känner efter om man är mätt eller inte. Jag anser att man behöver känna glädje kring mat för att på lång sikt hålla sin vikt.
Om man är överviktig så har man ju inte ett hållbart sätt att hålla sin vikt, och som sagt att räkna kalorier kan vara ett sätt att lära sig om både mat och sin egen kropp. Det behöver inte ta bort någon glädje kring mat alls. Se det bara som ett redskap.
Ja alltså funkar det att gå på känsla så jättebra men funkar det inte så är kaloriräkning ett bra sätt att svart på vitt se vad man får i sig. Blev själv förvånad över vissa saker som jag ätit utan att tänka på det, hur många kalorier det faktiskt innehöll. Så kan man göra några smartare val i vardagen och vartefter blir det mer av rutin.
Hur har du gått ner i vikt? Har du ”bantat” och nu börjat leva mer normalt så är det nästa omöjligt att hålla vikten.
Jag har ätit vanliga portioner men hälsosamma rätter. Alltid varit mätt. Inte räknat kalorier, jag är rädd för att bli fixerad vid siffror. Har undvikit saker som godis, chips, bröd mm eftersom det är när jag tagit några tuggor av det som jag lätt faller tillbaka i gamla vanor.
Gud jag är exakt likadan. ”Lite chips” eller ”lite choklad” går inte. På något sätt har jag accepterat det och ser det lite på samma sätt som alkohol för en alkoholist. Jag äter vanlig mat men jag undviker i högsta möjliga mån chips, godis osv. När jag väl äter det accepterar jag redan innan att jag kommer äta upp 300 gram chips och hela marabou, men då försöker jag att hålla det till att äta det väldigt sällan. Livet blir lite tråkigare men alternativet är tyvärr att vräka i sig varje vecka.
”…det är när jag tagit några tuggor av det som jag lätt faller tillbaka i gamla vanor”
Det där är en klassiker och jag brukade själv vara precis likadan. Lösningen är knappast att börja räkna kalorier eller göra någon stor kostförändring — det låter som att du äter vettigt redan och du har uppenbarligen lyckats gå ner i vikt. Problemet är att du ser lite godis/chips som stora faror och ”snedsteg” fast de egentligen bara är det i ditt huvud. Det är helt normalt att äta sådant nu och då. Det är inte dessa livsmedel i sig som får dig att falla tillbaka i gamla vanor, utan din inställning till dem.
Jag brukade klara av att vara oerhört strikt och noggrann under långa perioder. Gick ner, fortsatte vara strikt, fuskade en gång och snart var jag överviktig igen. Varje gång det hände så sa jag till mig själv att jag aldrig borde ha fuskat. Som om allt gick att skylla på en kväll med en chipspåse. Jag tänkte att chips var min stora akilleshäl.
Det jag egentligen inte borde ha gjort var att bli så besviken på mig själv för att jag ”fuskade”. Det var ju bara lite chips. Jag sitter och äter det just nu också, det är gott. Imorgon kommer jag att äta något annat, antagligen rester från veckan som gått, bl.a. en smal linssoppa. Vissa dagar äter man mer och andra lite mindre, vissa dagar väldigt nyttig mat och andra mer onyttig mat. Inget konstigt. Det är helheten som får en att gå upp, ner eller stanna i vikt. Det är den du bör fokusera på, inte eventuella ”snedsteg” nu och då.
Det låter klokt, ska verkligen försöka ändra inställningen.
Tack!
Titta på din livsstil som helhet, inte bara på maten.
Så sant, så stort och svårt.
Sömn och stress påverkar ämnesomsättningen. Styrketräning är bra. Allt måste vara i balans. Mat, träning, sömn. Då kommer du behålla vikten.
Vad jobbar ni med? Är idag förskollärare men har tyvärr börjar tröttna på yrket. Inser att jag inte kommer orka vara kvar i förskolan länge till när barngrupperna ökar och resurserna minskar. Så nu är jag inne på att byta bana men har ingen aning om till vad! Så kom med inspiration till vad ni jobbar med!
Arkitekt!
Jobbar tyvärr också i förskola. En dröm har dock alltid varit att bli arkitekt. Vad för arkitekt är du ich vart pluggade du? Är det lätt att få jobb?
Kör! Det är jätteroligt, men mycket att göra! ? jag är byggnadsarbetet och pluggade på KTH. När jag exades var det ganska lätt, men mycket svårare att få jobb nu tyvärr
Byggnadsarkitekt*
Hej!
Jag var i precis samma sits för 1,5 år sedan! Gick hem ledsen och dränerad från mitt förskolejobb varje dag, för att det kändes som att vi inte hade tid för barnen. Det var inte längre en verksamhet som jag kunde stå bakom, eller som jag trodde var bra för barnen.
Idag arbetar jag med sökmotorsoptimering och trivs mycket bra. Jobbar hemifrån, så det är lugnt och skönt. Ingen stress, inget dåligt samvete, ingen tinnitus och inga bananfläckar på kläderna 😛
Hej, hur får man ett sådant jobb?
Hej 🙂
Det finns många vägar in! Jag sökte det och hade flax, helt enkelt. Man kan också gå en utbildning, exempelvis inom seo eller sem. Finns massor med gratismaterial på nätet också! Man kan börja som typ seo-skribent för att få in en fot också, tror jag. Men då behöver man kunna skriva både bra och snabbt, så klart.
Vad behöver man för utbildning till det?
Lite olika beroende på arbetsplats och – uppgifter och så. Kika på utbildning inom seo eller sem 🙂
Vad har du för utbildning och hur är lönen?
Inget mer än min lärarutbildning. Jag bestämmer mina egna tider och sådär, så har ingen fast månadslön, men ligger på 350-400 kronor i timmen ungefär. Give or take.
Är du egenföretagare? ☺
Japp 🙂 men många inom branschen är vanligt anställda.
Vad kul ☺ men hur får man kunder som egen i början? Ska kolla på utbildning för det låter defintivit som något jag skulle gilla. Tack för att du delar med dig!
Bibliotekarie halvtid just nu på ett helt vanligt folkbibliotek! Finns fler valmöjligheter än vad man kan tro inom området. Är väldigt nöjd med mitt val även om jag då och då funderar på att bli arbetsterapeut.
Hänger väldigt mycket på Röda Korset också, volontärt då. Är man intresserad av humanitära frågor/humanitärpolitik kan det kanske inspirera till utbildning inom den sektorn. Mycket givande är det iaf!
Jobbar som optometritekniker ?
Samma här är otroligt trött på att vara förskollärare. Ska läsa lite ekonomi på 25% nu i höst för att förhoppningsvis få ett annat jobb på kontor.
Nu kommer ett svar väldigt sent såhär på morgonkvisten men kanske är någon som ser det… ni som är lärare och vill göra annat – tipsar om att kolla upp kommunal revision eller rådgivning hos exempelvis PwC, EY och KPMG. Där får ni använda era kunskaper som konsulter men kommer ifrån skolans värld!
Jag är socionom. Arbetar som socialsekreterare på individ- och familjeomsorgen och utreder barn mellan 0-11 år och dess familjer. Älskar mitt jobb 😀
Jag har sett fram emot att se meteorregnet ikväll, så mysigt och bra på en lördag och allt liksom.
Men det regnar, såklart.
Så tänkte se en film eller serie, äta lite ostbollar och tända ljus och ha en mysig lördagskväll. Men kan inte ens bestämma vad jag vill se så bläddrar bara runt.
Känner mig ledsen och nere, vet inte riktigt varför. Blev en dålig kväll, vill bara sova ? lördagen är enda kvällen man har känns det som, så blir så deppigt när den blir dålig och man sitter med en hemsk känsla i bröstet.
Vet inte vad jag vill ha sagt riktigt ?
Tittar på Heart of Stone på Netflix, kanske kan vara något?
Därefter tänker jag kolla Scream eller en Vampyrs bekännelser, lördag kvällar med chips får mig alltid att bli lite tonåring igen, trevligt faktiskt.
Åh, Scream! Vilken nostalgikänsla av att bara läsa det ?
Aldrig sett En vampyrs bekännelse, är den bra?
Ja, den är bra. Lagom spänning och bra. Typ också enda filmen jag gillar Tom Cruise.
Sedan gör Kirsten Dunst en fantastisk barnroll!
Hm hm, det låter som att du behöver något som inte alls är för tungt att de på.
Har du sett Bridgerton på Netflix?
Annars kanske senaste säsongen av Gift vid första ögonkastet – USA på SVT play?
Why women kill var bra för stunden, jag vet att säsong 2 går att streama på Cmore, osäker på första säsongen.
Jag hoppas att du kan få till en mysig stämning och gona in dig! Å tröck i dig ostbollar som bara den, så jäklarns gott. Vi får hoppas att morgondagen kommer kännas lite bättre och lättare.
Inte sett några av dom du nämner, skriver upp i mina anteckningar. Tack:)
Är gift vid första ögonkastet bra? Sett många prata om det men aldrig sett det.
Tack så mycket för dina fina ord? nu ligger jag bara och lyssnar på regnet, är rätt trött så funderar på att sova ? ska hälsa på min mormor imorgon och plocka svamp, det ser jag fram emot. Hoppas du får en fin helg!
Man blir väldigt engagerad i ”Gift vid första ögonkastet”, det är ett som är säkert ? det är ett bra program om man vill skingra tankarna och fokusera på andras liv än ens eget för stunden.
Jag föredrar versionen från USA framför den svenska.
Tack så mycket ✨ Lycka till med svampplockningen, må du och din mormor finna guld!
Ni som gjort bröstförstoring:
– hur ont gjorde det efter och hur länge?
– om ni tränat innan, när kunde ni träna igen? Typ löpning.
Jag vill så himla gärna operera mina bröst. Är 30+, fått två barn. Ville operera redan när jag var 18 men ville vänta till efter barn. Är dock sjukt rädd för sövning och allmänna komplikationer efter operationen.
Det är så individuellt det där, men för mig gjorde det inte alls ont efter. Det spände bara litegrann någon gång. Men tror det är ganska ovanligt att man inte har någon smärta.
Tror jag började träna kanske två månader efter eller något? Det var några år sen så minns inte exakt. Men rena bröstövningar väntade jag med säkert ett år för dom kändes lite obehagliga.
Operationer är omdiskuterat men för mig har det bara varit fördelar 🙂 Finns dock folk som fått mycket komplikationer, som du säkert vet men tåls att upprepa 🙂
Är nyopererad och inne på dag 3 idag. Jag har hela tiden klarat mig på alvedon. Det som gör ondast tycker jag är själva såret, att det svider som satan så fort jag rör mig.
Är Alvedon den enda smärtlindring man får?
Nej man får både kort- och långverkande morfin med. Jag ville dock inte ta det och klarade mig på Alvedon, muskelavslappnande och efter ett par dagar tog jag även Ipren!
Tänk på att du kommer att få göra flera operationer av brösten under livet. En bröstförstoring när man är 30+ håller inte tills man blir 80+. Var rädd om dig. Dina nära och kära älskar dig precis som du är.
Det gjorde ju ont men absolut överkomligt. Jag åt bara Alvedon efteråt. Var värst på morgonen/när man inte rört sig länge. Finns betydligt betydligt värre smärtor enligt mig. Värst som alla säger dag 3 och sen bara bättre och bättre. Har aldrig ångrat mig!
Hade/har trattbröst så brösten gick inåt på mig.
Jag tyckte inte det var så farligt. Åt morfin enligt ordination och sov mycket. Direkt 2fter på sjukhuset hade jag vidrigt ont 8ch fick extra smärtlindring.
Ni som är lite äldre och har lämnat den ”unga” livsstilen bakom er med fest, nya människor, middagar och resor. Hur roar ni er? Vad fyller er med liv och glädje? Kan era dagar överraska er fortfarande? Att bli äldre skrämmer mig så mycket, det jag ser i min bekantskapskrets ser så tråkigt och repetitivt ut och jag är rädd för att livet ska kännas som att det är slut.
När är man enligt dig äldre och varför skulle man inte kunna leva ett socialt liv med nya människor, middagar, resor och annat för att man blir äldre..?
Att man inte vill springa på krogen längre i en viss ålder köper jag men på dig låter det ju som att man helt slutar leva vid en viss ålder.
Jag tycker jag ser en tydlig trend i vänner, släkt och bekanta som är kanske 35+
Är väl förmodligen för att de trivs med det livet men det betyder inte att du eller alla andra väljer samma sak. Finns gott om folk som har sociala liv och reser, har middagar och sådant efter 35. Det blir vad man gör det till.
Ja absolut. Jag är bara rädd att alla kommer bli så utom jag, så jag inte har någon kvar att umgås med 🙂 är singel, barnfri och jobbar i en bransch där man sällan är på kontoret så är livrädd för framtiden
Försök skaffa nya vänner om alla andra blir tråkiga!
Jag är i den åldern och vet inte en enda som har slutat med sånt, snarare så har det blivit mer sociala aktiviteter så som middagar och resor.
Tänker att det kanske finns andra bekantskapskretsar som passar dig och dina önskemål bättre.
Det blir väl vad man gör det till? Både mina föräldrar (65) och min mormor (7någonting) lever superaktiva liv och gör massa spännande grejer hela tiden.
Var din mormor max 15 när hon fick barn? Wow
Hur kan dina föräldrar vara 65 och din mormor 70-någonting?
är med mina barn. äter middagar på nya restauranger lyssnar på poddar går promenader springer ser serier. det är mina nöjen nu när inte fest och krogen är mitt nöje. =)
Är 48. Så här ser min livsstil ut:
Middagar, resor, bio, weekends iväg, kulturupplevelser. Shopping. Inredning. Det fyller mig med liv och glädje. Det sköna är att barnen blir mer självständiga och jag har mer och mer pengar. Den verkliga svackan kommer inte när du blir ”äldre”, utan under småbarnsåren. Då blir du trist på riktigt, medelålders är som kalvar på grönbete.
Plus en på den. Är 46 nu och börjar leva mer och mer som innan 30 men med de äldre barnen som en underbar bonus. småbarnsåren var jag dock trist pga konstant trött..
Det är väl barn som är det nya, om man nu vill ha det.
Haha, den som lever får se. Själv har jag som ung rest och roat mig, följt med modet och varit noga med att försöka hänga med i strömmen. Nu när jag är gott vuxen har jag funnit ut att det finns andra saker som ger mig mera. Att vara ute i skog och mark, hjälpa till i olika föreningar, äta god mat med mina närmaste, ta en dag i hängmattan med massor av poddar. Att ha skoj betyder inte att man måste ha hålligång och 100 vänner
Önskar verkligen att jag också kunde uppskatta det! Hoppas att det kommer med åldern.
Äsch, fortsätt med det du vill istället. Finns ingen ålder på olika aktiviteter.
Du behöver inte lämna nya människor, resor och middagar bara för att du blir äldre. Tvärtom tycker jag att de bitarna endast blivit roligare ju äldre jag blir. Bättre inkomst innebär större budget för roligheter och att dessutom nu för tiden få uppleva alla fina upplevelser och resor ur mitt barns perspektiv är det finaste jag vet. Min man är så bra att dra iväg mig på spontana äventyr och de gånger vi får barnvakt kan vi fortfarande åk iväg på weekend resor. Tumistiden blir dessutom mera meningsfull när den är begränsad men prioriterad.
Fortsätt med det som gör dig lycklig och begränsa dig inte på grund av din ålder. Och du, man kan också skaffa nya fritidsintressen också som vuxen! Med vänlig hälsning en som börjat dans balett som 30+
Vi träffar kompisar och går ut eller hänger hemma. Både var för sig och tillsammans. Vi gillar att träna så det prioriterar vi i våran vardag (har två barn också som tar sin tid). Åker på utflykter till grannstaden eller andra äventyr längre bort i Sverige på sommaren. Vi överraskar varandra ibland jag å min partner och det är otroligt uppskattat!
Haha jag är nog äldre och har lämnat mitt unga liv bakom mig. Men reser mer nu än som ung, har fortfarande middagar med vänner, går på restaurang, konserter,..
Jag har aldrig levt ett liv med fest, krog, utgång, nya människor eller massa resor, konserter eller festivaler. Har haft både trevligt och kul ändå.
Middagar och resor är väl knappast bara unga som gör? Särskilt det första är ju jättevanligt att man fortsätter med, med vänner eller partner, hos varandra eller på restaurang.
Ett tips är att inte skaffa barn ?
Jag tycker det är hemskt att vara äldre. Folk roar sig med parmiddagar på sin höjd och barnen ska alltid vara med. Hemskt trist tycker jag. Känner mej extremt ensam och saknar mina yngre år.
Ja låter trist! Försök skaffa nya vänner, utan barn!
Existerar inte i min ålder.
De måste ju inte vara i din ålder ☺
Jag har vänner i alla åldrar och vi har en massa gemensamt.
Vet inte om 38 är gammalt nog men vi lever som innan typ fast vi super oss inte fulla som vi kunde göra när vi var yngre! Går inte heller på klubb längre, det känns inte lika kul längre när man gjort der 40 000 ggr! Men vi reser massor, äter ute, hänger på barer, umgås med folk! Går på mkt konserter. Vi har dock inga barn så vi har lite mer tid än våra vänner med kids. Tycker livet är bättre nu tbh, vi har mer pengar, bor bättre och kan unna oss typ det vi vill. Saknar inte festandet öht, det jag kan sakna är spontaniteten men det beror mest på att det är svårare att få till det när folk har kids, ”riktiga” jobb osv
Jag tänkte på exakt detta idag när jag var på gymet helt ensam, väldigt skönt och det var inte förrän efter ett bra tag in på träningen som jag reflekterade över att men gud det är ju en lördagkväll och klockan är 18.15. I vanliga fall och tidigare i livet skulle jag ha druckit vin, sminkat mig, varit på väg till en middag med vänner eller ut på stan för att gå på klubb med kompisar… nu skulle jag hem till man och barnen och äta middag, spela kort och äta godis, titta på Ture Sventon och ja, här ligger jag nu och skriver till dig/bloggen.
Barnen skänker mycket glädje, vi skrattar mycket och livet är roligt med dem. Sen är det ju såna saker som födelsedagsfirande, after works, folk fyller jämnt, konserter, matcher osv. Men ja, det är inte lika ofta man är ute länge och dansar halva natten 🙁 men det är inte så farligt heller 🙂
Jag hade aldrig tid att träna när livet bestod av plugg och fest hela tiden så det är en bra sk 🙂 lite hälsosammare livsstil. Från gymnasiet och tio år framåt drack jag alkohol tre-fyra gånger i veckan. Nu i och för sig två-tre gånger en vanlig vecka så det var inget.
Att bli äldre är helt OK, jag tycker att man gillar sin generation bäst av alla, det är bara vi som är vi som vet hur det är att vara vi… som var tolv när den låten kom, 14 när man såg just den filmen på bio osv.
Vad gör du ikväll? Lycka till med åldrandet 😀
(Ska kanske tillägga: har just kommit hem från semester med middagar ute och fest så det kändes extra skönt att vara hemma och gyma och spela kort en lördag.
Varje lördag är inte lugn, du kan vara lugn, livet slutar inte!)
Jag reser fortfarande, det slutar man väl inte med för att man blir äldre? Jag har en bokcirkel, en vinklubb och ett halv åtta hos mig-gäng. Jag tränar, går på restauranger, går ut och äter, går på museer och utställningar, läser och vandrar och tältar.
Jag är 40+ och är ofta less och uttråkad på min vardag. Mitt jobb är ganska tråkigt. Bor i en mindre kommun och har ofta en känsla av lappsjuka, då vill jag typ flytta till storstan.
Vi har fest ibland, även parmiddagar, reser ibland med eller utan barnen. Går på konsert/standup några ggr per år. Men känslan av att vara ung, fri och vacker är förbi.
Jag startar alltid mina mornar med korsord, det väcker hjärnan tycker jag. Sedan går jag en runda för att titta till mina krukväxter så de mår gott. Vid lunchtid brukar jag gå till vår lokala Ica för att se om där finns någon jag känner att byta några ord med. Vägen dit och hem är alltid spännande för man vet aldrig vem man möter. Man kan alltid stanna folk genom att börja prata med deras hund eller barn, så får man extra socialt liv där. Bästa dagen är när Hem&Hyra ligger i brevlådan, älskar det.
För mig så tröttnade jag på partylivet utan att det var särskilt medvetet. Mellan 19-25 festade jag intensivt, riktigt intensivt. Om jag inte hade något att göra en lördag, eller hade influensa och inte kunde göra något, så blev jag såå deppig… Men efter de där feståren så rann det ut i sanden naturligt. Jag började tycka det var mysigt att stanna hemma med pojkvännen på lördagar, att läsa böcker, att slippa lägga tid på bakfylla… Tror helt enkelt jag förändrades i takt med mina vänner. Ingen av oss vilket och dansa och dricks 3 ggr/vecka längre. Nästa steg för att få mer överraskning i vardagen är väl att skaffa barn. Själv kan jag tyvärr inte få barn och ja, då är dagarna lite repetitiva men jag försöker uppskatta livet ändå. Det måste inte vara så himla spännande hela tiden, det räcker med trivsamt. 🙂
Men finns ju massa mer sätt att få överraskning och kul i vardagen än barn!
Javisst, men tror att det ofta är nästa steg i livet för många par som liksom lunkar på i vardagen. 🙂
Finns ju massa andra sätt än barn att få in överraskningar och kul i vardagen. Livet med barn är också väldigt repetitivt…
Ja absolut. Tror bara det är vanligt att vilja krydda till livet med barn när vardagen känns ganska repetitiv och same old same old.
Varför är det alltid barn/parmiddagar eller barnfri/festasupaknvlla? Finns det inget mellanting?
Klart det gör. 🙂 Jag känner att jag lever ett mellanting? Eftersom vi inte kan få barn pga mina fysiska problem, och vännerna är upptagna med småbarnsliv så blir det istället att jag och min man gör annat. Festa har vi ingen lust med längre. Men vandra på nya platser, spontant ta en weekend i närliggande länder/städer, prova nya aktiviteter/hobbies… Ibland känner vi oss lite ensamma men samtidigt har vi blivit väldigt sammansvetsade.
Varifrån kommer så många föräldrars behov av att mästra sig med ”vänta bara….” Så fort man uttrycker något man själv tycker flyter på bra och lätt kommer den kommentaren. Inskolningen med min äldsta gick jättebra och smidigt, då var det mycket ”vänta bara, det kommer komma bakslag” och nu har min andra f-ledighet precis tagit slut och jag tycker att vardagen har börjat rulla på väldigt bra med livspussel och allt vad det innebär, ”vänta bara, du kommer inte vara så nöjd i november när alla är sjuka och du ligger efter på jobbet”.
Vad är så provocerande med att vissa inte tycker vardagen är så jobbig?
är det inte rätt vanligt att folk vill alltid framhäva att dom minsann har det mkt värre..
Jo fast det är ju oftast om nån beklagar sig, att folk då måste kontra med nåt ännu jobbigare (enligt dem) Men att bemöta nån som tycker vardagen är ganska soft och problemfri med ”vänta bara det blir jobbigt också” känns bara bittert.
Jag håller med angående att det känns så bittert. Skulle vara mycket roligare om folk istället sa ”vad roligt! Vad skönt för er!” när någon berättar att inskolningen gick bra.
Så tröttsamt!
Mindervärdeskomplex kanske? Kan inte se hur andra kan vara nöjda med diverse utan har behov av att ”trycka ner”. Mycket störande! Lite samma beteende som när folk fultolkar.
Vänta bara, november är inte här än 😉
Ställer mig själv samma fråga som du. Missförstå mig rätt, det är väl jättebra att föräldrar (ffa mammor) har börjat belysa att allt inte är rosaskimmrande för jämnan.
Men jag tycker att det har blivit för mycket åt det andra hållet. Lite anekdotisk bevisföring nu, men verkligen ALLA mina vänner har uttryckt sådan enormt glädje över att semestern är slut och att de ”äntligen får lämna ungarna på förskolan igen”.
Jag har tre barn själv och jag blir tokig på dem emellanåt (så klart) men jag hade verkligen ångest över att gå tiibaka till jobbet och att barnen skulle återgå till förskolan.
För mig är det henskt att ha så få veckor per år där man bara är ledig med barnen.
Hade jag bara haft ekonomisk möjlighet hade jag lätt jobbat enbart 50 %.
Men verkligen! Har inte barn själv men mycket blir faktiskt vad man gör det till. Ibland är det såklart pissigt men alla behöver inte klaga?
Jag har så GALET mycket träningsvärk i lår (fram och bak), rumpa, axlar, armar och rygg. Kan varken sätta mig eller resa mig utan att hålla i mig. Tyvärr har jag en väldigt fysisk aktivitet inbokad imorgon. Hur kan jag lindra och återhämta min stackars kropp? Har inte tillgång till badkar eller bastu tyvärr.
(har givetvis haft träningsvärk förut, men brukar mest vänta ut det)
Det bästa du kan göra är att vara uppe och röra på dig så att du får igång blodgenomstömningar i musklerna. När du är inaktiv så ”stelnar” dom ihop istället.
En långsam promenad följt av en massage vore bra.
Ta ett par värktabletter och gå eller lätt långsam löpning innan.
Såna dagar har jag med ibland. Sjukt jobbigt! Enda som funkar för mig är att tänka ”det är inte farligt att träna med träningsvärk” om och om igen. Och värma upp innan! Försök stretcha lite nu ikväll om du kan.
Någon som gjort fettsugning? Hur går processen till? Läkningen? Resultat? Är så sugen då jag inte lyckas bli av med fett på vissa ställen trots träning och bra kost.
kolla på dokumentären fuskarna med Nicklas på tv 4 då kommer du inte vilja göra fettsugning
Kanske lite intim fråga, men men! Kanske finns nån barnmorska eller gynekolog som hänger här.
Mitt yngsta barn är 1,5 år, jag har haft två okomplicerade vaginala förlossningar och inga besvär efteråt. Nu i sommar har jag börjat simma som motionsform och varje gång efter att ha simmat några längder så känns det som att jag ska kissa på mig. Måste upp direkt och gå på toa, nästan så det känns som att jag inte kan hålla tätt. Och idag var vi på badhus som hade hoppbassäng och jag hoppade några gånger från både 3 och 5 meter och ja, samma sak hände nu.
Är detta normalt? Eller bör jag gå och kolla upp det?
Har inga andra besvär och inga problem med knipet i vardagen.
Hade samma problem i 5-6 år efter min sista förlossning. Vid en större ansträngning, t ex längre löpning 5-6 km i bra tempo, så kunde jag plötsligt inte hålla tätt. Hade inga problem annars. Kunde hoppa, studsa, hålla mig trots väldigt nödig osv. Sen försvann det igen i samband med att jag började med mer seriös styrketräning.
Ring gyn och boka en tid. Okomplicerade förlossningar är tyvärr inte detsamma som att muskulaturen inte tagit stryk.
Ansträngningsinkontinens låter det som.
Fråga angående skärmtid! Har två barn, 5 och 7 som har 1h skärmtid i veckan, oftast under helgen. Har blivit lite si och så med det under semestern vilket märks på framför allt sjuåringen som knappt släpper telefonen utan att få utbrott, hota och skrika för att få behålla telefonen. Han menar på att kompisarna på fritids får ha telefon JÄMT men inte han. Hur mycket skärm har era sjuåringar? Fri tillgång? Uppenbarligen fixar han ju inte att ha fri tillgång men är ändå nyfiken då ”alla” har det ?
Min svärmor sa tydligen ”ja men så gör vi inte i den här familjen” varje gång något av barnen försökte med ”meeen X får juuuu”. Tydligen effektivt när man är konsekvent.
Nu är vår lille 6 månader. Men han ska väl inte få en mobil förrän han är 12 (lite osäker, men sent blir det i alla fall) Sen tror jag inte att han får en mobil utan vi köper en som han får ha.
Dator får han nog använda tidigare, min man växte upp med ”du får spela dator lika länge som du varit ute men max 2 timmar” (eller om det har en timme). Men tror det är bättre att få använda en dator än en mobil (hur ofta fastnar man inte själv på mobilen och slösar halva dagen).
Tänker ni att han ska vara på fritids tills han går i 6:an då? Jag tänker att det är bra att ha en mobil när man ska gå hem själv efter skolan ifall det skulle hända något, eller om de vill följa med någon hem. Sen är din son 6 månader, mycket hinner hända på 12 år.
Hur var det barn gjorde före mobiltelefonen nu igen?
Va fanns det en sån tid? ? och den där spara ikonen i typ Word, fyrkanten där, jag har hört att det egentligen är en deskitt! Man hade dem typ på stenåldern när man ville se ett annat program i elden! Eller om man behövde spara elden, minns inte riktigt…
Då fanns det ju hemtelefon alltid för att ringa och berätta att man är hos en kompis eller så. Vet ingen som har hemtelefon idag.
Ja nä, det är såklart omöjligt för barnen att låna en kompis förälders mobiltelefon för att ringa sin egen förälders mobiltelefon. Det var mycket smidigare på den tiden alla bara hade hemtelefoner.
Men efter skolan är väl ofta föräldrarna på jobbet? Barnen går ju hem tidigare?
Du kan ringa från kompisens förälders mobil till din egen förälders mobil?
Det finns ju klockor man kan ringa med.
Ja mycket hinner hända, men det är ju inte dumt att ha en känsla för hur man vill ha det.
exakt
Exakt vad? ?
haha ”vänta du bara” ?? haha skoja med tanke på ovan kommentar. när unge är 8 så tror jag du vill att ungen ska ha mobil då dom börjar få hem själv mm då.
Det var inte så jag menade, men jobbar själv som lärare och vet att de flesta av mina elever i åk 2 har mobil. Mitt barn fick mobil i tvåan också, just för att han skulle kunna nå oss om det var någonting efter skoltid. Och nej, vi hade inte mobiler när vi var små men det är en annan tid nu, tänker även säkerhetsmässigt osv.
Ja tänk säkerhetsmässigt, en rånrisk när era barn går runt med smartphones
Mobilen kan ju vara hemma, och när man kommer hem från skolan sms:ar/ringer man och säger att man är hemma? Alla 8-åringar springer nog inte omkring med telefonen på sig hela skoldagarna…
Min brorsdotter är 8, har ingen mobil men en klocka man kan ringa med ?. Jag fick min mobil i typ 6an men den lämnade jag hemma när jag gick till skolan.
Våran 7-åring (och 5-åringen) har fri tillgång på mornarna, nu under semestern för att vi ska få sova haha. Sen har de fritt på kvällarna, jämt.
Om de skriker eller bråkar (de spelar tillsammans i spelen) så varnar vi 3 ggr så de hört, sen rycker vi skärmen bara.
Fortsätter de skrika o säga fula saker efter det får de ingen skärm kvällen efter osv. Så helt fri tillgång nej, men nästan.
Det var lite det vi önskade också, har morgonpigga barn ? Men har också åkt en del bil och där blir det alltid skärm. Vi kör liknande upplägg med att ta bort den när det bråkas ?
Varnar 3 ggr?
Ja, säger åt dem att sluta bråka o skrika, och om de fortsätter (de slåss på riktigt hårt) så säger vi till igen. Efter 3 ggr så tycker vi Ipaden från handen. Oftast räcker det med en varning, för de vet att vi tar Ipaden annars. Bor så litet så de kan inte sitta o skrika och bråka i timmar varje dag, ljudet bara studsar mellan väggarna.
Våra barn är 9, 7 och 2. De får spela på telefon/ iPad ca 30 min varannan dag. Men det luckras upp ju äldre de blir, 9-åringen kommunicerar mycket med kompisar på telefonen, de gör upp planer och möts upp irl via telefon. De dansar till youtube klipp osv. Så hon har väl mer skärmtid i veckan.
7-åringen är mer intresserad av att bara spela, vilket han får någon gång varje dag nu under semestern. Annars varannan dag.
Jag vet att många av 9-åringens vänner har obegränsat med skärmtid, vissa hanterar det kanske bättre än andra barn (våra skulle sitta klistrade). I vår familj har vi inte det, och kompisar som kommer hit med sina telefoner får lägga undan dem om de sitter och spelar (när vi inte har speltid). Tycker det funkar bra.
(2-åringen har ingen skärmtid alls, får kolla nåt på SVT play då och då)
För båda barnen är det egentligen bara spel som lockar, ingen kommunikation med kompisar än så länge. Däremot vill han ju gärna prata om spel på skola/fritids. Förstår att vi får tänka om när man börjar höras med kompisar via mobilen sen ? Verkar i alla fall vara olika så kan med gott samvete utesluta att ”alla” sjuåringar har fri tillgång till skärm ?
Vårt barn (blir 8 år i höst) får 30 min ”platt-tid”/dag. Dagar vi är iväg eller har aktiviteter brukar det inte alltid hinnas med, så det är inget ”måste” att ha platt-tiden varje dag. Tv-tittande går utöver platt-tiden, och där brukar det bli ca 30-45 min barnprogram på kvällarna innan det är läggdags. Fredag/lördag kan det bli en film på kvällen, så då blir det lite mer tv-tid, men då brukar platt-tiden utebli.
När vi får höra att ”alla andra får ju…” brukar det funka med att svara något i stil med att olika familjer har olika regler.
Tack för svar! Vi har försökt med en kortare tid oftare tidigare men vi kommer inte runt utbrotten ? Innan semestern fungerade det att säga att alla familjer är olika och har olika mycket skärmtid, nu däremot får vi bara höra att våran familj är den enda som har så dumma regler ?
Kanske man får ta utbrotten då? Ge konsekvenser? ”Såhär ska du inte bete dig, nu får du ingen mobil imorgon” eller något?
När mitt barn, då ca 6 år, fick utbrott när vi sa att det räckte med iPad (efter att vi förvarnat om att gränsen snart är nådd) tog vi bort den helt i ett par månader. Förklarade att det ju inte är vettigt att hålla på om man blir så upprörd. Sen gick det bättre. Är nu den minst mobilberoende av sina jämnåriga.
Vi har faktiskt diskuterat den varianten här hemma, får nog ta och prova den och se om det blir bättre! ?
Låter som en jättebra lösning!
Min treåring , ca 2-4 h / vecka.
Har ca en timme om dagen för platta och det är rätt hårt reglerat, varken mer eller mindre på semestern etc. De vet precis vad de har att förhålla sig till så blir inget tjat eller gnäll. De få gånger det blivit lite slappare har det ballat ur totalt så för oss funkar det inte mer fri tid för platta. Äldsta fattar att vi har reglerna för att det finns så mycket annat man vill och ska göra och förstår. Yngsta inte direkt. Men tänker att det är bra att det verkar sjunka in för äldsta eftersom det snart blir övergång till egen mobil och sådär, man kan ju inte ha regler för en tonåring på samma sätt liksom. Men just den här åldern där de dels är gamla nog att fatta att det finns platta och de vill ha den medan man själv som förälder kan ha koll, då har vi valt att göra såhär. Säger bara att alla har olika regler om de frågar och förklarar varför om de undrar.
Har en snart 8-åring en och snart 5-åring. De har absolut inte fri tillgång till någon skärm. De kan få kika en stund på morgonen och en stund på kvällen, eller så spelar äldsta Roblox. Youtube har jag tagit bort. I snitt skulle jag säga att de har en timme per dag, men troligen mindre ändå särskilt till vardags. Beter de sig illa ryker skärmtiden först. Vi har aldrig tagit fram skärm vid bilåkning eller vid mat så det efterfrågar de inte heller. Upplever att ju mer tillgång de har till skärmar desto fler konflikter. Ofta kombinerar jag skärmtiden med lite motkrav ? t.ex. städa rummet först, skärmtid sen. Så som vi har det nu fungerar toppen, de vet vad som gäller.
Vad har hänt mellan Camilla Läckberg och Christina Melin? Någon som vet?
Ja, det var ju en så fantastiskt vänskap tidigare. Ingen av hennes barn var på Camillas sons student heller.
Tycker även det verkar som något knas mellan Camilla o hennes mamma .
Nånting har absolut hänt. Camilla har avföljt hennes egen mamma på Instagram.
Sin egen mamma eller någon annans mamma?
Sin egen. Och det är väl också lite konstigt.
Va?
Definitivt konstigt. Jag har undrat varför hon inte har synts till.
Men hon var väl på studenten?
Allt jävla tjat om stjärnfamilj och mamma Stina. Nu ska inte ett ord.
Exakt! Känns som Läckberg kan bli roligt grinig faktiskt. Som att avfölja och bara stänga ner allt. Men frågan är ju vad som hänt?
Ja! Friade födelsedagar och ingick flitigt. Tråkigt för barnen som säkert hamnar i mitten. Kan det ha något att göra med Martins nya tjej?
Men det är väl lite långsökt?
Ingen aning. Bara nyfiken….
Också nyfiken
Åh hennes vän och barnens mamma Stina ju.
Men roligt för Martin Melin att han träffat tjej efter många år som singel efter Camilla.
Är det någon annan än bara jag som lyssnat när Penny parnevik gästade ”inga beiga morsor” podden och inte kunde tro vad jag hörde? Jag har nog aldrig hört någon uttrycka sig så privligerat och bara helt tankeslöst. Hon sa bland annat saker som att den livsstilen hon vill leva kräver pengar men att ” jag bryr mig inte vart pengarna kommer ifrån, de behöver inte vara mina egna” alltså.. ? ja hon har ju växt upp i en rik familj och har nu en förmögen så absolut, men ser hon inte själv hur skev bild det ger? Och pratade om att hon fick en stor summa pengar från hennes föräldrar när hon fick barn etc. Jag kunde faktiskt inte lyssna vidare, för det var för provocerande särskilt sett till hennes instagram där det tydligt framgår att hon iprincip bor med barnen i hennes farföräldrars massiva djursholmsvilla och hon verkar mest driva runt och hitta på roliga saker hela tiden, och jobbar inget.
Förmögen man*
Hon har ju varit gravid och nu fått barn… Vad ska man jobba med då tänker du?
De flesta jobbar väl fram tills ganska kort innan förlossningen (om man inte har massa krämpor)? Har följt henne ganska länge då jag gillade hennes content förut, men har avföljt sen jag lyssnade på avsnittet.
Ja men samtidigt tror jag att ganska många som är gravida hade varit lediga längre innan förlossning om pengar inte var ett problem? Tycker egentligen inte det är så provocerande att människor som har möjlighet tar det lugnt och hittar på härliga saker istället för att jobba, det hade jag med. Så länge man är hyfsat ödmjuk och inser att det är inte verkligheten för de flesta.
Jag tycker Penny verkar vara en skön och omtänksam person och verkligen allt annat än bortskämd på det sättet som några vill få det till.
Det hon förklarade är ju hennes verklighet.
Avundsjuka? Alla föds inte in i en rik familj men en del gör det. Kan vi inte unna dom det.
Men det är så hennes liv ser ut? ekonomin ser olika ut för alla. Hon måste inte ha samma tankesätt som du.
Absolut, får väl erkänna att jag kanske är avundssjuk för att jag vet att det är ett liv jag själv aldrig kan få, och har behövt kämpa för varje krona. Därför är det provocerande när hon pratar så öppet om det.
Djursholm? Farföräldrarna bor i Österåker. Tror inte de hänger där så mycket, verkar mest ha varit på föräldrarnas lantställe på Djurö.
Hon må ha pengar men du kanske har något hon inte har eller kan få?
Jag personligen skulle inte vilja byta utseende med henne. Inte för alla pengar i världen.
Obs! Säger inte att hon på något sätt är ful.
Men jag vill inte se ut som henne och är nöjd med mitt eget utseende.
Jag hatar att vara gravid!! Har alla jävla krämpor som går att ha plus diverse komplikationer som jag inte väntade mig. 3 månader kvar och bm säger att allt kommer bli värre och värre tills ungen är ute. Hur står man ut?! Behöver seriöst tips och råd innan jag blir galen!
Själv halvligger jag i soffan sjukskriven sen ngn månad med HG (extremt graviditetsillamående). Förstår dig. Var helt knäckt. Det enda jag kan säga är att låt vissa dagar vara rena pissdagar och om du får en bättre dag, njut fullt ut!
Tyvärr tog inte vissa i min närhet allvar på min hg när jag väl kunde träffa dem, så jag valde att inte umgås med dem till slut.
Varenda gång jag har en sån där dag då jag bara vill ge upp (haaatar att spy) hänger jag fram kläder åt mitt kommande barn eller kollar vad mer jag kan förbereda typ handla blöjor, badbalja etc..
Vet inte om det hjälper men jag känner med dig! Håll ögonen på målet! ?
Just det! Nyss köpt en Nintendo Switch för att underhålla mig med för det kan man spela även från sängen. Unna dig något du med
Lite märkligt sagt av din bm.. Men jag vet hur det känns, var i samma sits för ett halvår sedan. Låter flummigt men jag började skriva tacksamhets-dagbok och det hjälpte mig lite iallafall.
Vad finns det för serie som är värda att se men inte så självklara?
Tex The walking dead, Grey’s anatomy, Supernatural, Gossip girls, Friends, How I met your mother, Breaking bad, Orange is the new black osv är serier som ofta tipsas om, enligt mig.
Men tex True blood har jag nog aldrig hört någon tipsa om, aldrig sett den heller så den kanske suger. Men borde ju finnas massa guldkorn där ute som inte är dom självklara svaren, eller? ??
Har precis börjat kolla på The Indian Doctor. Så bra!
The Good Doctor är riktigt bra.
Six Feet Under brukar hamna på topp-10 listor över de bästa TV-serierna som gjorts, jag vet att jag själv har tipsat om det här någon gång men känns som att serien glömts bort lite? Finns på HBO ?
Och kultklassiker som Twin Peaks och Riget, känns som att folk under 25 inte vet vad det är.
Inte sett någon av dom du nämner ?
Varit sugen på att se Twin Peaks men aldrig blivit färdig till att se den.
The Haunting of the Hill House är riktigt bra om du gillar skräck.
Älskade den när jag såg den! Aldrig sett The haunting of Bly Manor dock, har du sett den och är den också bra?
Hade aldrig hört talas om den innan faktiskt, men nu ska jag definitivt se den. Tack för tipset!
Nu kom jag ju på: KALLA FÖTTER!! Eller Cold Feet då. Relationsdramaserie som håller än även om modet kanske inte följt med. Men manusmässigt – fantastiskt.
Allt finns på Disney+.
Finns den på Disney+?? Har säsong 1-6 på dvd men man har ju inte nån dvd-spelare hemma längre… ?
Fan också, det är tydligen borttaget nu. Såg alla säsonger där rätt nyligen, lovade visst för mycket.
Jag håller tummarna för att det dyker upp på någon streamingtjänst igen, vet att t.ex TV4/Cmore sände senaste säsongerna för några år sedan.
En tionde säsong har blivit bekräftad, men tanken är att den ska utspela sig när karaktärern är i ett äldre stadie av sitt liv så de kommer spelas in först om några år fattade jag det som. Lär dyka upp då.
Men kul att någon annan uppskattar detta mästerverk!
Severance är riktigt bra, vill man se något mer lättsamt: Only murders in the building
Russian Doll – så smart, så snygg!
Arrested development tipsas om alldeles för sällan med tanke på hur genial den är!
True Blood var ju svinstor och verkligen ÖVERALLT när den kom ut. Den är lagom lökig och ganska mycket ”it’s not porn, it’s HBO”.
Haha. Ja och i Sverige blev det väl massa buzz iom Skarsgård och att han ibland växlade och pratade på svenska…
Sen Anna Paquin förstås som många kände igen från Pianot, och då blev väl denna serie en shock?
Enda anledningen att jag funderat på att se den några gånger genom åren har varit för Skarsgård är med ? pratar han seriöst svenska ibland? Varför? Haha
Han spelar en nordisk viking ? tycker absolut du ska ge den en chans ?
Va han spelar väl vampyr ?
Haha jo men en vampyr som ursprungligen var viking ?
Little million things är grym!!
True Blood gillade jag de första säsongerna men sen blev den tyvärr sämre. Den kom väl ganska tidigt i ”vampyreran”.
De hade ju en annan take, att vampyrer skulle kunna leva i det vanliga samhället, tillsammans med människor.
Älskade Lagayette en av karaktärerna.
*Lafayette
Kollade 10-15 min på första avsnittet ikväll, blev så nyfiken på den från ingenstans ? lite svårt för deras fula tänder, ser så larvigt ut liksom, hann bara se en dock?
Intressant att dom ska leva som vanliga människor, häftigt med annorlunda liksom, osäker om jag kommer gilla det dock.
Älskar vampire diaries, detta hemliga och mystiska tycker jag om.
Vad som än händer på netflix!!!! ???
Dark på Netflix!
Hade den redan i listan på Netflix såg jag, dags att börja beta av lite av alla man tänkt man ska se men aldrig blir av?
maid, sex life, after life (så sorglig), santa clarita diet (förvånansvärt rolig), chernobyl, the haunting of hill house (ett måste om du gillar skräck)
Såg Maid för någon månad sedan, ville inte den skulle ta slut.
Är The haunting of Bly Manor också bra? Sett The haunting of hill house, älskade den! Hade lite svårt att sova när jag såg den på kvällen?
The haunting of Bly Manor, är enligt min åsikt bättre än The haunting of hill house!! Så värd att se ??
Fleabag är en heelt otrolig serie!!! Vågar inte försöka beskriva för jag kan inte göra den rättvisa men se den!
Kollar just nu om Mum, mysig, rolig brittisk komediserie.
The leftovers! 2% av världens befolkning försvinner spårlöst och serien följer männsikorna som blev kvar och hur samhället påverkats flera år senare. Så himla snygg, smart, annorlunda serie. Den är verkligen i en klass för sig! Tycker det är synd att den aldrig blev så stor son den förtjänar i Sverige.
Aldrig hört talas om någon av dom, måste kolla upp!
Vad bra serie-smak du har! 😀
Fleabag är bland det bästa jag sett. Helt otrolig serie.
Mindhunter och orange is the new black!
Penny dreadful, banshee, schitt’s creek,
Dopesick och The Bear på Disney + (drama)
Parks and rec på HBO (komedi)
The Knight agent
Ska man gå för ett tredje barn eller är det rena döden?? Har två pojkar som är 3 och 1.
Beror väl på. Får du ett jobbigt barn kan det ju vara döden.
Ligg lågt i några år i alla fall. Har tre barn på 9,7 och 2. Först nu börjar vi andas ovanför vattenytan känns det som. Två barn är två barn, tre barn är många barn ? Men det är väldigt kul också!
Har två pojkar på 7 och 5 och börjar nu först bli sugen på ett tredje barn. Har varit några intensiva år med de två vi har ?
För mig skulle det vara, om inte döden så extremt dåligt för oss som familj. Vi har hittat en så bra och fungerande dynamik nu, jag känner mig tillräcklig och har samtidigt tid och ork till annat.
För oss hade det varit döden. Kanske är det bra att vänta till ni är klara med föräldraledighet osv för att se hur logistiken fungerar. 3 barn skulle för oss kunna innebära hämtning/lämning på 3 olika ställen och typ 6 olika fritidsaktiviteter.
Gör det inte. Varför liksom? Två föräldrar, två barn, det är lagom då kan man ta varsin. Seriöst, allt blir jobbigare och svårare.
Kör på! Tänk vad mysigt ?. Önskar mig en stor familj.
Frågar du min man skulle han säga ”minst 5 annars får man IG”.
Undrar vars gränsen för MVG går då ?.
Det blir såklart mer jobb med tre små barn än två lite äldre barn och ett litet barn men allt går. Tror dock att om du skaffar ett barn till nu kommer du aldrig ångra dig. Sen är det ju aldrig en självklarhet att bli gravid när man vill.
Vi ville ha ett tredje barn men det kändes alldeles för tätt när barnen var 1 och 4. Sen fick den yngste en allvarlig njursjukdom som krävde mycket sjukhusvård när han var 1.5 år och den äldre fick diabetes typ 1 ett år efter det, när han var 5. Detta gjorde att vi nöjde oss med två barn. Som vi sa till barnen: Tänk om bebisen skall amma samtidigt som lillebror ska ha medicin på bestämt klockslag och storebror får en blodsockerdipp och behöver hjälp. Det går inte.
Alltså alla flunsor som är på Way out west. Är dem inte på några konserter? Verkar typ bara vara fest?! Det är ju ändå en musikfestival…
Undersköterskor, hur mycket tjänar ni? Är det värt att studera till det? Är det mycket stress? Slit? ?
Är undersköterska men pluggade till förskollärare. Skiljer ca 10 000 i lön, tjänade ca 24 000 före skatt som uska. Men nu såhär i efterhand älskade jag jobbet som uska! Mycket lugnare än att jobba som förskollärare! Pga lönen och dåliga arbetstider går jag inte tillbaka.. men en dag kanske!
Har 29800:- men har också jobbat i 12 år och jobbar på en låst demens avdelning. Och ändå är den liksom skit. I hela länet jag bor i, sökt andra tjänster och begärt tex 31500 men tyvärr. Vården är absolut de timanställdas marknad och inte för oss fast anställda.
Och ja, det är mycket stress och slit.
Oj det var ändå mkt för en sån utbildning!
Skulle absolut satsa på att plugga till undersköterska, särskilt nu när undersköterska from juli 2023 blir skyddad yrkestitel, alltså som en legitimation. Det kommer bli ännu högre efterfrågan på utbildad personal. Jag arbetar som fastanställd uska inom hemtjänsten, endast dagtid 7.30-16.00 (samt vissa helger).
Har jobbat som uska i 10 år och tjänar 29.000 före skatt. Jag har dessutom gått en specialistutbildning på yrkeshögskolan 2 år inom demens så visst finns det även möjlighet att ”vidare utbilda sig” som uska. Jag stormtrivs inom hemtjänsten, jobbar i en gå/cykel- grupp så man får röra sig ganska ”fritt” samt att vi har väldigt generöst med tid hos våra vårdtagare.
Vi har även uskor från vår hemtjänst som t ex senare börjat på kommunens dagverksamheter för personer med demens samt även vårdcentraler. Det finns alltså många möjligheter som undersköterska.
Älskar mitt jobb! Har 28 500:- (ej region, Stockholm), 5 års erfarenhet. Det är lite slitigt och stress emellanåt dock.
Hur kommer man över rädslan att inte var tillräckligt snygg när man går på tinderdejt? Försöker ha många olika bilder men tror alltid att de ska bli besvikna ändå. Det är det enda jag kan tänka på. Och att ifall de inte verkar besvikna så är de bara artiga eller ”nöjer sig” för ett ligg.
Har hört från killar att det dom blir mest besvikna av, är när tjejer bara lägger upp bilder med någon form av filter och sen visar det sig att hon inte alls såg ut så.
Att det är fel sätt att försöka inleda en relation. Så var dig själv ?
Det är precis det som skrämmer mig! Använder aldrig filter, men samtidigt vill man ju inte heller visa de allra mest osmickrande bilderna när man ser ut som ett troll. Ska man liksom ha en osminkad bikinibild i samtliga vinklar? Annars kan de ju missa att man har en valkig mage t.ex. Hur vet man om man verkligen ger en korrekt bild? Jag tror att jag generellt är fotogenisk, men ser sämre ut i verkligheten.
Vad kollar du själv på när du tittar på killarnas bilder? Letar du valkar och annat eller tittar du på leende, ögon osv? De killar som vill se detaljer av kroppen är nog inte rätt killar ändå, eller hur!?
Äsch, är du ärlig med bilderna så får du tänka att det ändå sållar bort de ytliga killarna som bara är där för utseende.
Försök att att skifta fokus från ”vad tycker personen om mig” till ”vad tycker jag om personen” <3
Den här tråden borde heta ÖPPET SÅR istället ?
Varför då?
Haha för alla pratar om sina sår obviously?
Vem gör det? Ser ingen som skriver om sår?
Eh va?
Vad är era apptips? I alla kategorier: vilka är era favoriter och varför? ?
Appen Bettersleep. Mest för att jag tycker det är spännande att få se min sömn, hur jag sover, och hur tydligt ens mående kan kopplas till ens kvalitet på sömnen. Bara använt i 5 dagar och är redan stuck, blir liksom ”kul” att gå och lägga sig ☺️
Hur fungerar den? Jag sover max fem timmar per natt och behöver nog få ordning på sömnen. Måste jag ha telefonen på huvudkudden för att den ska fungera?
Jag har telefonen på sängbordet, kanske 30cm från mig. Du väljer ”sleep” så börjar den spela in tills att du aktivt väljer ”stop recording”. Den spelar sedan in ljud den hört, men visar även en graf med din sömn ex. Klockslag där du vaknat, när du haft REM-sömn mm. Väldigt intressant ☺️
Åh ska testa! Tack! ❤️
Dare – lugnar alltid ned mig när jag har ångest eller får en panikattack. En toppenapp helt enkelt.
Sleep Sounds – så skön att lyssna på när jag läser.
Romance Club – för att virtuella spel är bäst.
har massa ångest. el jag lever med gad och hälsoångest. hur funkar den? ska ladda ner?
Önskar jag kunde visa dig bilder men den är verkligen helt perfekt. Den har något som heter Daily Dare vilket man lyssnar på varje dag (jag lyssnar alltid innan jag ska sova) där Barry – som har grundat appen – pratar och berättar om hur man hanterar sina tankar. Sedan har de Wind down till exempel Fridays Wind down där det är mer avslappning och mindfulness .
De har också en dagbok mer eller mindre där man varje dag (helst vid samma tillfälle) skriver ned vad som har gått bra och vad som har gått mindre bra samt välja ens ångestgrad. Genom att göra det varje dag så mår man bättre.
De har också olika val beroende på vad du vill ha – till exempel SOS om man har panikångest och behöver hjälp omedelbart men de har såklart också olika kategorier typ Ångest och hjälp mot att inte kunna sova och sådär. Kostar 900 kronor om året men 100% värt ❤️ Går att betala per månad också!
Headspace. Hjälpt mig börja meditera!
Finns det någon som sitter på en positiv historia ang antidepp? Är mycket väl medveten om att det finns negativa historier men de orkar jag helst inte läsa om ikväll.
Jag har en tuff period jag bara inte kan ta mig ur. Jag kämpar dagligen med ångest i olika nivåer. Vissa dagar är jag fungerande och märker inte så mycket förrän på kvällen då jag brakar ihop av trötthet. Ofta har jag känslan ”jag orkar inte” och vill bara lägga mig o gråta.
Jag har regelbunden kontakt med psykolog och har även haft läkarkontakt. Båda tycker att det skulle vara en bra idé att börja äta antidepressiva men det är något som tar emot…
Allas erfarenheter är olika men här får du min ❤️
Jag har ätit Zoloft i 18 år och den har räddat mig. Jag mådde förjävligt i några månader när jag började med den – skakade i hela kroppen och hade så grov ångest så jag klättrade nästan på väggarna. Men när kroppen hade vant sig vid medicinen så förändrades livet till det bättre. Jag klarade av min PMDS bättre och var inte lika djupt nedgången som innan. Jag kunde se ljuset i tunneln (även om det fortfarande är mörkt ibland) och jag blev av med mina självmordstankar.
I början är det väldigt jobbigt men ge inte upp för du kommer må bättre. Du måste bara hitta den som passar dig bäst ❤️ Jag har försökt byta under årens lopp men Zoloft är den enda jag tål. Prata med din läkare – var inte rädd!
Tack, uppskattar ditt svar ❤️
Jag vägrade i flera år men när jag väl vågade ta dem blev mitt liv både lättare och bättre. Det blir oftast tuffare i någon /några veckor innan det blir bättre men sen blev det så bra!
Ja gud ja! Flera av mina kompisar har ätit antidepp och har mått så mycket bättre på det! Alla får inte jobbiga insättningssymptom heller.
Har ätit sertralin i ca 10 år. Har slutat ett par gånger men alltid gått tillbaka då jag märkt att ångesten börjar bli svår att hantera utan. Jag har aldrig upplevt några direkta biverkningar och även om jag vet att det kan komma av lång tids användning så ger det ändå värt det då det ger mig så pass ökad livskvalitet. För mig har det aldrig varit en quick fix utan mer som en extra flytkudde som gör det enklare att hålla huvudet över ytan medan jag simmar. Så väldigt odramatiskt, samtidigt som jag är väldigt tacksam över att jag har möjligheten. Ska tilläggas att jag tror att jag har någon slags GAD, haft ganska intensiva vårdkontakter periodvis och testat olika typer av terapi etc men nu var det länge sedan jag kände behovet. Nu kan jag ”göra jobbet själv” på ett annat sätt.
Kom ihåg att this too shall pass, även om jag inte kände så själv för 10 år sedan❤
Jag fick Sertralin när jag var deprimerad, och det hjälpte mig. Jag fick heller inga särskilt jobbiga insättnings- eller utsättningssymptom. Jag fick höja dosen ett par gånger. Jag önskar att jag hade sökt hjälpt för mitt dåliga mående tidigare, för läkarkontakten och medicineringen hjälpte mig verkligen.
SSRI har räddat mitt liv. Min PMDS går att hantera. Många har missuppfattningar om att det är ”lyckopiller”. Det är de inte. De håller dig över ytan, simma måste du göra själv. Nej, i en perfekt värld skulle SSRI inte behövas. Inte heller gips skulle behövas. Det första är dock så mycket mer skambelagt eftersom att det rör psykisk ohälsa. Värt att säga är att SSRI fungerar bäst i kombination med samtalsstöd.
Åt sertralin i ca 2 år. Alltid haft mycket ångest men för några år sen blev det nästan helt ohanterligt. Efter några veckor med sertralin mådde jag så mycket bättre. Inte så att det bara kom massa positiva känslor och tankar från ingenstans men det värsta mörkret och vidrigaste ångesttopparna fasades liksom ut och försvann. Gjorde det mycket lättare att kunna jobba med psykologen och idag har jag kunnat sluta med medicinen och mår bra! Kommer nog alltid ha lite problem med ångest men det är på en nivå nu där jag kan leva som jag vill och den inte hindrar mig. Jag skulle absolut rekommendera att testa medicinering om det är det din läkare rekommenderar
Min dotter fick helt plötsligt social fobi och ångest, hon vägrade gå ut och träffa folk och hon var arg och ledsen heeela tiden. Tillslut pratade hon om att hon ej ville leva. Vi fick snabbt tid hos BUP, och hon fick Sertalin. Det tog inte lång tid innan vi märkte så stor förändring. Hon började må bättre, hon kunde se ljusglimtar i tillvaron och tillslut vågade hon gå ut. Efter ett tag hade vi nästan fått vår ”gamla” dotter tillbaka. En bubblande, glad, positiv tjej. Antidepp rädda helt enkelt livet på henne, och vi kommer vara evigt tacksamma för att vi fick så bra hjälp så snabbt.
Jättebra för er att det fungerar men inte så bra för oss andra och vårat dricksvatten, tyvärr.
Önskar fokuset låg mer på bakomliggande faktorer istället för medicinering som ändå bara är ett plåster över ett öppet sår.
?? som att ett plåster över ett sår är dåligt. Idiot
Några carnivores här? ☺
Inte jag, men min partner har varit det till och från! Han mådde betydligt mycket bättre (har bla ibs), gick ner i vikt som önskat och byggde muskelmassa. Självklart kan detta uppnås med andra typer av dieter/koster, men han mådde väldigt bra av det ?
Jag har en vän som är läkare och är det. Han har varit det i ett par år nu och mår fantastiskt bra.
Inte helt. Äter ost o grönsaker också men mest kött. Älskar det, mår så jävla bra.
Asså, vad har hänt med Linda Skugge? Hon har ngn sjukdom, men verkar personlighetsförändrad! Har gillat hennes texter förr, men nu ligger hon på Onlyfans! Verkar totalt!!!
Ja de bilderna var inte roliga att se.
Ja herregud vilka bilder!! Ångrar att jag tittade… ?
Jag med ??
Bilderna florerar ju på flashback och helvete vilka grova bilder. Aldrig gillat henne. En kvinna som alltid kritiserade andra kvinnor skoningslöst. Häxjakten på Pernilla Wahlgren m.fl kvinnor och skammade dom för att vara dåliga mammor pga klädval, utvik i Café, verbala attacken mot en annan Linda, kritik om andra kvinnors utseende m.m.
Blev nyfiken och kollade via fb och det skulle jag INTE ha gjort herregud vad har jag precis sett ?
Och hon måste ju vara sjuk på något sätt, det är något som är mycket mycket fel där. Hoppas att hon får hjälp snart!
Hon skriver på insta att hon är sjuk
Var då?
Hon verkar ju ha fått någon slags flipp? Det är otroligt mycket bodychecking i inläggen och extremt bekräftelsebehov. Baserat på hennes inläggstexter och svar till kommentarer så stinker det ortorexi. Inget för den som lätt blir triggad säger jag bara.
Haha någon hade frågat under ett inlägg där hon gör en situp med hantel ”hur många kg?” Varpå hon svarar ”53 kg ?” och folk ba ”alltså han menar på hanteln…”
Vad är era fördomar/tankar om Rumänien? Min partner vill flytta dit pga jobbmöjligheter och vi vill självklart göra detta tillsammans (ingen permanent flytt, utan kanske 2-5 år). Men jag har svårt att inte se detta negativt då jag upplever att jag har mer negativa än positiva fördomar om landet, kulturen, det sociokulturella osv. Ge mig gärna plus/minus om landet, hade gett mig ett bredare perspektiv på det. Tack!?
Min kollega är från Rumänien och enligt hen är det inget bra land att bo i. Men finns säkerligen ljuspunkter där också ❤️
Tack för svaret!? Du kan möjligtvis inte utveckla vad hen syftar på med ”inget bra land”? Hade varit väldigt intressant att höra ?
Det är väldigt mycket fattigdom och arbetslösheten är hög. Många kvinnor säljer s*x via video cam/telefon (genom att göra sådant som personerna ber om) då det inte finns jobb på annat sätt. Det är stora skillnader mellan de fattiga och de rika och politikerna är korrupta.
Men historien och kulturen är jättefin om man bor i rätt region ❤️
Svar i modd!
Jobbmöjligheter? Det finns väl en anledning till att många rumäner jobbar för typ slavlöner och under väldigt dåliga villkor i resten av Europa?
Rumänien är dessutom väldigt korrupt och med dåliga sociala skyddsnät. Visste du till exempel att många rumänska lastbilschaufförer får så dåligt betalt att de tvingas stjäla både bränsle och mat av andra chaufförer? Det är ett utbrett problem även här i Sverige och många chaufförer undviker parkeringar där det står många utländska lastbilar.
Tack för svar!? Visste inte det du skrev om lastbilschaufförerna. Vetat de har det dåligt, men inte så dåligt. Jobbet är inom IT och start-up bolag, så är inte riktigt ”samma” bransch men förstår problematiken.
Jag har kommit i kontakt med en del rumäner via Röda Korset, som nu lever här i Sverige och det enda positiva jag har hört är att man värnar om familjen. Väldigt öppet på det viset, du ”adopteras” lätt in i en familj.
Vackert språk! En mix mellan italienska och ryska.
Men Rumänien är också ett av Europas fattigaste länder med system som inte funkar, sjukvården är ett skämt. Mycket korruption, utberedd sexhandel (något av den värsta i Europa) , landets dystra historia som forna diktatur gör sig påmint med mera, stark nationalism.
Det finns betydligt bättre länder att bo i. Rumänien som turistland verkar däremot toppen.
Tack för svaret!?
Jag bör kanske tillägga att ingen av dessa kommer från huvudstaden utan mindre orter, jag kan tänka mig att skyddsnätet, möjligheterna och levnadsstandarden är bättre i Bukarest.
Här är fakta.
”Diskriminering mot hbtqi-personer är vanligt förekommande. Samkönade äktenskap eller civilt registrerat partnerskap godkänns inte.
Framsteg har skett i arbetet med att lägga ner kritiserade boendeinstitutioner för barn och personer med funktionsnedsättning, även om det fortsatt finns problem med vanvård och övergrepp.
Rumänien är ett av de EU-länder som av internationella fackliga organisationer uppges systematiskt kränka fackliga rättigheter. Uppgifter om tvångsarbete förekommer.”
-regeringen.se
Tack för svaret! Ska genast läsa mer där ?
Glöm inte situationen för landets romer. Fruktansvärt.
Jag tycker att Rumänien är ett vackert land med intressanta byggnader och natur. Däremot är det som de övriga har beskrivit ett fattigt land med dåligt skyddsnät för invånarna. Det är även ett land som har problem med trafficking och ur ett människorättsperspektiv ett problematiskt land.
https://www.globalis.se/Laender/rumaenien
Tack för svaret!?
Jättevackert land! Bukarest kallas för lilla Paris. Mkt stora vackra parker i staden. God mat! Vilken stad ska ni bo i isåfall?
Nej, gör det inte. Fattigt, nedgången, korrumperat land. Det är typ Europas bakre hål.
Söker uppmuntring och erfarenheter av att säga upp kontakten med en eller båda av sina föräldrar.
Sagt upp kontakten med båda sedan fem år pga massa anledningar som går långt tillbaka i tiden. Har dåligt samvete gentemot mina barn, men läst en så bra artikel på insidan (DN) häromdagen, typ ”för dina barn är morföräldrarna perifera, och de fäster inte lika stor vikt vid en brusten relation med dem så länge ni har det bra och kan prata om saker (inom egna familjen).” På det stora hela har det inneburit ett stort inre arbete för mig, som pågår. Men mår bättre i och med att jag skapat en tydlig gräns. Jobbar mycket med mitt eget komplexa trauma. Kan rekommendera att läsa ”Kroppen håller räkningen” av Bessel Van Der Kolk. Jag har, kanske låter lite flummigt, fått otrolig hjälp av psykologen Nicole Lepera (instagram, The holistic psychologist).
Lycka till!
Träffade en kille på en fest, hånglade och jag sög av honom. Vi fortsatte prata några veckor efter det, flörtade och skickade bilder osv. Var jättetrevligt. Får sedan veta på omvägar att han har en sambo som är höggravid (liten ort, typ ”alla känner alla”) jag är inflyttad så har inte så bra koll. Kände mig som ett jävla as, även fast jag inte visste nått innan. Skrev till honom att vi inte skulle höras mer, fick aldrig nått svar tror jag blev blockad. Men alltså…förtjänar sambon att veta? Eller ska jag bara stoppa huvudet i sanden föralltid?
Tycker hon förtjänar att veta, ja. Skulle inte du vilja det?
Jag är gravid med andra barnet och är i vecka 13. Jag vet att det är tidigt men jag har inte förstått att jag är gravid. När jag var gravid med 1an kände jag att hela min värld kastades om och att det var det största, häftigaste och coolaste jag varit med om. Nu går jag bara runt i förnekelse typ, även om jag självklart är såå sjukt glad och tacksam för att vi ska få ett barn till. Men det är som att jag inte kan förstå att det är ett barn i min mage och är rädd att jag inte kommer förstå det? Jag menar, så lång tid är man inte man gravid?
Dessutom är vår 2-åring helt galet krävande just nu. han är trotsig och arg för tillfället och vi försöker typ överleva semestern. Vi behöver vara två vuxna personer för att borsta tänderna på kvällarna för att kunna handskas med honom. Han tar upp all tid så att ens tänka att det ska komma ett syskon gör mig livrädd.
Suck. Vet inte var jag vill komma. Men undrar typ vad vi gett oss in på. Någon som är i liknande situation eller bara har något klokt att säga?
Är också gravid med andra, vecka 15. Och har en son på snart 2,5.
Känns ju väldigt mkt mindre överväldigande att va gravid denna gången. Känns inte så mkt känslomässigt och tänker inte på det hela tiden. Har dock inte haft svårt att fatta pga mått så pissigt så blir ju påmind 24/7.
Min son hinner nästan bli 3 innan bebisen kommer. Jag vilm gärna tro att det kommer va liiite lättare. Sen går det ju i perioder. Runt 2 år hade vi också en kämpig period med så himla mlt trots. Senaste typ 1,5 månaden har varit toppen typ. Visst fortfarande trots men inte samma nivå och inte en massa utbrott.
Trots, precis som med alla faser, lär man ju sig att hantera litegrann efter ett tag. Det kommer säkert kännas bättre lite längre fram!
Din 2-åring kommer säkert vara något enklare när bebisen kommer! ? Fick mitt andra barn när mitt första var 2,5 så ungefär samma som dig. Ju äldre de blir desto mer kan man resonera och förklara, även om det såklart inte alltid är lätt. Sen är det väl så att man snabbt anpassar sig till omständigheterna. Nu tänker jag tillbaka på tiden med ett barn och känner typ, vi måste ju haft hur mycket tid som helst? Men just då kände jag ju inte så. Så jag tror att ni kommer bara anpassa er och vänja er, för man har inte så mycket val ? Luddigt svar kanske ?
Bianca lägger upp endast bilder på mat men hon går bara ner i vikt, inte logiskt alls
Ätstrda är oftast besatta av mat.
Jag kommer ihåg hur en klasskamrat ville se på när jag åt. Hon åt alltså inget själv men ville titta på när jag åt min mat. Detta var i skolmatsalen under lunch.
Jag kommer ihåg att jag tyckte det var obehagligt hur hon stirra på mig när jag tog varje tugga och såg ut som hon typ njöt? Som att hon åt med ögonen och visualisera att det var hon som åt. Jag visste inte att hon hade någon ätst?rning då (visade sig sen att hon var anorekt!ker) och tyckte det var obehagligt hur hon sa åt mig att äta mer och typ egga på mig att ”ta på mer gräddsås på köttbullen”, när jag satt där med gaffeln och precis skulle äta den.
Nu har jag lärt mig att en del gör så, dvs, äter med ögonen. Postar bilder på mat, ser på matlagningsprogram, går in på food ra och klickar på olika maträtter utan att handla…vissa av dem älskar att laga mat och baka men de äter inte, utan ger till familjen och njuter av att titta på när de andra äter.
En klasskompis till mig från förr som har en ätstörning lägger också bara upp bilder på mat + har gjort ett konto med all mat hon lagar. Det är väl runt mat alla tankar hamnar, som en del av sjukdomen. Vet inte hur det är för BI, kanske ger mer brand interaction på hennes insta när hon lägger upp mat?
Nu överdriver du allt ?
tycker inte alls hon gått ner. jämfört med förra året så upp snarare. hon ser normal och glad ut
Normal? Man ser hur otroligt smal och liten hon är när hon står bredvid någon som man ser är jättesmal och är en storlek 34. Tänkte på det nu när hon stod bredvid Elin Warn som är petite på wayoutwest.
Hon är ju öppen om att hon har en ätstörning. Vad vill du poängtera med din kommentar?
Min kille är reserv 2 att komma in på en YH-utbildning som startar 4/9. Från början var han reserv 8. Skulle verkligen göra så mycket för hans självförtroende om han kom in, då utbildningen passar honom och är en av få som inte kräver ma 2. Hur stor chans tror ni att det är att han kommer in? Förstår att det inte går att säga säkert, men ni har kanske lite solskenshistorier om sena avhopp och intag.
stor ? ring och ligg på att om någon hoppar, av 1 el 2a,veckan så är han fortf intresserad ?
Varför är vissa nicknames som kommenterar röda och andra svarta?? Har funderat på detta i flera år #camillagervidesnällasvarajagliggersömnlös
Jag tror att namnet blir rosa och klickbart om man fyllt i en länk när man kommenterar. ? i url-fältet.
Kanske en konstig fråga och alls äckelmagade bör scrolla förbi
Men får man bajsa i skogen?
Jag var ute på tur i skogen med ett par vänner idag då jag kände att magen bara gav vika och jag behövde ??.
Så jag sprang av från stigen och in där det var lite mer terräng och satte mig och ?.
Det var inte jättefast tyvärr. När jag var klar så hittade jag en servett i fickan som jag använde mig av och la typ under en stötte sten. Kändes märkligt att stoppa den i fickan igen?
Sen slängde jag lite mossa över och granris över allt.
Är det okej då om det är en engångsföreteelse?
Vad ska man göra om man inte har tillgång till toalett? Ta med i en påse och sen slänga hemma? Gräva ner det?
Ja men herregud! Klart det är! Oroa dig inte människor gör värre saker i naturen. Fåglarna kommer käka upp det så bajsa på ❤️
Bajs inget problem alls för naturen. Djur bajsar ju där hela tiden! Servetter lite mindre bra kanske men inte i hela världen om det va papper, då bryts det ju ned ändå.
Våtservetter hade ju varit illa dock.
Tror man ska gräva en grop, hörde det i Fråga Anders och Måns har jag för mig.
https://www.sverigesnatur.org/gron-guide/noden-har-en-lag-toalettvett-i-naturen/
Hände mig med en gång förra året ? det är inte olagligt, isåfall hade ju alla liv i skogen varit kriminella! Så länge du inte slänger plast eller annat som inte kan brytas ned.. ☺️
Gravid i v9 men har sån ångest, är så orolig för missfall!!! Hur kan jag tänka på annat? Får ont i magen av att jag har ultraljud om några veckor, hoppas på tickande hjärta. Hjälper inte att jag levt som en idiot innan jag upptäckte grav, rökte cigaretter som en idiot, åt dåligt, ibland inte alls osv. Nu är det bättre, slutade röka direkt och har genast ätit lite nyttigare. Usch så jobbigt psykiskt och vara gravid, förlåt ville bara spy ut mig lite
Min pojkvän och jag kom precis hem från date-night på en dyr lyxkrog. Jag fick in ett glas Chablis istället för Sauvignon Blanc som jag hade beställt. Efter att vi fått in varmrätten springer en råtta över golvet framför oss! Vi sa till vår servitör som bara ryckte lite på axlarna. Tappade matlusten… När notan kom frågade han hur mycket vi ville betala i dricks (vi gav ingenting). Hade ni gett dricks?
Alltså det där med råttan. Om det är i Sverige skulle jag anmäla restaurangen på en gång så att de får ett oväntat besök
Nä, på Coco i Paris om någon vet haha
Dricks i Paris? *Hon hon hon*
Inte en jävla spänn hade jag gett i dricks.
Spyyyr! Men dock googlade jag nu och ”lyxkrogen” har 3,4 stjärnor vilket är grymt dåligt så utifrån det borde ni aldrig ha satt er fot där. Kollar ni inte reviews innan?
Nej, vi bor här så det var mest bara att vi ville testa ett nytt ställe. Det var fullbokat överallt förutom där när vi kollade Paris Society (vilket man förstår nu). Haha så gå absolut inte dit om ni är i Paris!
Mindhunter – otroligt bra, men snopet att det inte blev fler säsonger
Black mirror – fristående avsnitt som är mer eller mindre rubbade på olika sätt, men riktigt bra och man får sig tankeställare många gånger. (Obs bli inte bortskrämd med avsnittet som innehåller borgmästare och gris ?)
True detective, speciellt första säsongen
Outlander
Jag blev också otroligt besviken över att det inte kom någon fortsättning på Mindhunter. Whyyyy?
Älskade mindhunter!
Jag blir aldrig mätt! En gång under förra året gick jag från en måltid och kände kanske något som var mättnad. Oavsett vad jag äter går jag från varje måltid och känner mig hungrig.
Jag äter fisk, skaldjur, mjölkprodukter men inget rött kött.
Det spelar ingen roll om jag äter mycket protein och lite kolhydrater, mer fett, noll kolhydrater, mer vatten eller utesluter någonting.
Vissa kvällar känner jag sådan hunger att jag blir illamående och känns som jag ska svimma. Någon som sitter på tips?
Vad är det för typ av hunger? Är det hunger i magen eller känner du att kroppen är hungrig ? Alltså mer att kroppen behöver mat ämnat det är tomt i magen?
Är mer?
Kan du ha magkatarr? Då kan man känna sig hungrig hela tiden.
Asså jav saknar Adam Alsing i rutan, någon mer som gör?
Varför pratar ingen om alla influensers som reser med sina bebisar? På BVC sa de till oss att de inte rekommenderar någon att resa med ett barn utanför Norden innan de fått mässlingsprutan (ingår i vaccinationsprogrammet vid 1,5 år men kan ges från 9 månader om man ber om det). Är detta ingen information som ges eller struntar influensers helt i det? Jag dömer ingen utan alla får göra precis som de vill men jag tycker de är lite konstigt att ingen pratar om det. Det bes om tips för att resa med bebis osv men ingen nämner någonsin att de tagit ställning till detta?
De bryr sig bara om concent
Känns lite som det. Men tycker det är så konstigt att det aldrig lyfts eller diskuteras..
Min 6månaders har nyss fått börja ”äta så mycket han vill av vanlig mat” och jag tror han är förstoppad (nu ligger vi på mage på lekmattan för att vi inte kan sova ☹️??). Det märks att han anstränger sig för minsta lilla prutt. Tips? Utöver katrinplommon/päron/fibrer och magmassage. Tänkte att vi kanske taggar ner mer maten någon dag så får han amma mycket ?.
Testa pysventil för att lätta på gaserna? Hjälper ju dock ej mot hårdheten men funkade för oss att bara lätta på trycket av gaser. Ge lite vatten för magen, det hjälpte för oss ☺️
Vatten! Är lätt att glömma att behovet av vatten ökar i och med att intagning av ”riktig” mat ökar. 🙂
Bvc säger ju att man inte ska ge vatten att dricka än, men så fort min pojke slutade amma efter maten var vi tvungna att fylla på med vatten efter för att inte magen ska bli trög.
Om din bebis har börjat äta annan mat är det helt okej (och nödvändigt) att ge vatten. Är bara om man enbart ammar som det räcker gott och väl som törstsläckare.
Vatten ska ej ges till barn som enbart ammar/äter ersättning då detta kan ge en mättnadskänsla vilket gör att barnet ammar/tar flaskan mindre. Men så fort barnet börjat äta lite mat är det okej att ge vatten till maten. Går att läsa om detta på 1177. 🙂
Är det någon som kommer ihåg en blogg från ca 2007 eller nåt, den var nog fejk men skrevs av en tjej som fick det till att hon levde ensam i Stockholm fast hon bara gick i högstadiet(gymnasiet och shoppade enormt mycket, hade massor med pengar osv.
Dålig på att förklara men om ni läste den så fattar ni nog. 🙂
Var det hon som brukade avsluta sina inlägg med ”over and out”??
Blondinbella
Kan det vara Black Ascot du menar?
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Black_Ascot
http://blackascot.blogspot.com
Avskyr när folk på Instagram skriver ”vännen”. Vad fint vännen. Vad snyggt vännen. Trevlig helg vännen.
Victoria stil är värst. Jag får blocka henne?
Någon här som separerat med barn under 1 år? Funderar på att gå isär med min partner, vi har en son på 6 månader. Kort och gott så är min partner väldigt oengagerad och jag sköter det mesta själv. Jag sköter matning, påklädning, blöjbyten, badning osv… Sambon har tex aldrig gett han ett bad eller varit ute och gått med vagnen. Han sitter mest med sin telefon eller sover (trots att det är jag som tar alla nätter) eller är inte hemma överhuvudtaget. Väger fram och tillbaka om jag ska stanna för att de ska få en bra anknytning men samtidigt värker det i hjärtat varje gång sambon sitter med telefonen när han ska spendera tid med sonen. Att jag skulle klara att vara ensamstående är inget jag betvivlar eftersom jag i praktiken redan är det. Någon annan som varit i samma situation?
Finns det någon förskollärare som älskar sitt jobb? Skriv isåfall, jag behöver lite pepp! Jag ser så mycket negativa kommentarer från förskollärare att de är utarbetade. Får sådan ångest att behöva lämna mitt barn på förskolan när jag hör folk berätta om stora barngrupper osv… ?
Får exakt samma känsla. Känns inte alls bra att behöva skola in mitt barn på förskola när man läser om hur alla förskollärare vantrivs och inte hinner med barnen..