Terése Alvén:
Jag skulle vilja lyfta fram det här inlägget skrivet av min kompis och fd kollega – Terése Alvén – som bloggar på Amelia.
Tess har skrivit flera böcker om ätstörningar och träning med familjen och lägger alltid fokus på att ha en stark och frisk kropp framför att deffa och fokusera på beach 201…nånting.
I det här inlägget tar hon upp den här ”smalhetsen” som råder på sociala medier och som påverkar mer än man kan tro.
Att 80% av alla femtonåringar är missnöjda med sin kropp är ju alldeles fruktansvärt men det är ju heller inte så konstigt med tanke på hur vi matas med den här informationen från det att vi vaknar till dess att vi går och lägger oss.
Även bland oss mammor och äldre (alltså äldre som i 30+) är hetsen stor. Bägaren som fick mig att rinna över var Victoria Silvstedts bild som hon publicerade förra måndagen (mitten ovan). Nej – den bilden är inte ”Monday motivation” för mig. Hur bidrar dessa bilder till en förbättrad självbild? Och före-efter-bilder som florerar på nätet och som mer eller mindre dagligen dyker upp i mitt flöde på olika sätt – Vad visar kroppsförvandlingen egentligen? Den säger ingenting om hur personen mår, bara att den inte dög förut men att den nu har kommit in i ramen av vad som anses snyggt?//Tess
Jag kämpar dagligen med en kropp som inte är fullt frisk med allt vad det innebär men jag har beslutat mig för att aldrig mer lägga upp före och efterbilder eller liknande bara för att boosta mitt eget ego och få applåder – för det är väl det man är ute efter?
Hyllningar om att man är SÅ bra som gjort en förändring!
Men om jag ska vara ärlig så är inte mitt fokus längre att bli ”snygg” utan jag vill ha en kropp som håller, som är smärtfri och som tillåter mig att leva ett bra liv. Det är SÅ mycket viktigare än att dra in magen och se snygg ut på Instagram i den mest fördelaktiga vinkeln.
Jag har själv haft svårt att acceptera argumenten om varför ”vikthets” på sociala medier är så negativt men jag inser också att om jag påverkas yttepyttelite – hur mycket påverkas då inte min trettonåring? Eller hennes kompisar?
Jag har börjat tänka ett steg längre och det känns bra! Och därför blev jag så glad av Tess inlägg! De behövs!
Föregående inlägg 