Kompressionstrumpor! Behöver tips om någon har. Inte stödstrumpor alltså utan kompression klass 1 främst. Är det stor skillnad på kvalitet? Tycker det är så dålig kvalitet på de jag köpt efter bara en handtvätt (enligt tvättråd).. Någon som vet några bra (efter skada)?
Jag har i flera år använt Mabs i olika varianter. Tvättar dem i 40 grader och de håller hur bra som helst, har haft dem tills de har varit utnötta vid foten. Nu har mina ett par år på nacken, min favorit är en tunnare variant där hälen och tåpartiet är av glansigt material, som jag tyvärr inte kan hitta online nu. Kan vara en travel-variant? De har även haft en tränings-/activevariant i glansigt material som jag använder vid löpning.
De tunnare strumporna var alltså av bomull, utom häl- och tåparti. Men även deras vanliga knästrumpor i bomull är helt ok tycker jag. Har också använt deras nylonstrumpor och stay ups. (Har fått prover till jobbet, så har testat mig igenom en massa.)
Har du köpt de som apoteken brukar ha annars då? Tycker de alltid har typ ett eller två par inna i en eller två storlekar (som alltid är i fel såklart..). Har kollat runt på nätet och kan ju se vissa som är rätt mycket dyrare än de flesta, men undrar hur stor skillnaden är på de jämfört med de i mer ”vanlig” prisklass..
Är det inte mest Mabs som apoteken har? Jag har köpt nåt annat märke som jag inte gillade, tyckte de rullade ner och satt konstigt. Sen finns det ju på en massa olika håll på nätet, strumpor som ser betydligt roligare ut med mönster och färger, men de är lite dyrare. Apoteket brukar ofta brukar ha kampanjer och rabatter, så jag har passat på då.
Ja jag såg det nu när jag gick in och kolla, de hade fått in fler i flera material att välja mellan med. Har beställt annat för innan och de brukar faktiskt ha bra service/snabb leverans!
Nu ska vi spekulera lite. Vad tror ni? Alla dom som orosanmäler kändisar och influencers till socialtjänsten, tror ni att dom skänker pengar till hemlösa? Eller jobbar som volontärer på soppkök för fattiga? Eller som volontärer på kvinnojourer? Skänker kläder till Stadsmissionen? Går över till grannen och hjälper Margit, 87, att sätta upp gardiner?
Vad säger ni?
Jag tolkar det som ett ifrågasättande av om det verkligen drivs att empati – eller snarare illvilja.
Jag kan också lite cyniskt undra ibland om folk som lägger extremt mycket engagemang i hur dåliga föräldrar influencers är funderar på att bli stödfamiljer. Har man tid och energi över för att hjälpa andras barn finns det inte direkt brist på metoder.
Får ibland känslan att det kanske inte bara är omsorg om barnen som är drivkraft för alla – men man får ju hoppas att jag har fel!
Många gör det säkert för att jävlas, men det finns garanterat även dom som anmäler av genuin oro.
Är man faktiskt orolig på riktigt så är det bättre att anmäla en gång för mycket än en gång för lite. Sedan är det såklart inte alls okej att anmäla för att jävlas eller för att man stör sig på personen i fråga.
Håller med, så länge det är oro man känner gör man helt rätt! Men det finns nog en liten andel som kanske snarare känner ilska eller missunnsamhet.
Sen i typ Pennys fall när någon tydlig anger orsaken (druckit ett glas vin på foto) är det väl rätt lätt för soc att utreda och avfärda. Ljuger man i sin anmälan är det en helt annan sak, fy tusan för det!
Inte alla såklart – men många! Googlade nu och t ex Penny, makarna Lundell flera gånger om, Ben Mitkus, Gabriella Joss, Mariette flera gånger, Fayme, Bingo Rimer, Paula och Hugo Rosas flera gånger, Nicci, Marcelo och Emilia, Margarux.
Sen gissar jag att en del lite ”smartare” influencers kanske inte skriver om sådant så det gissningsvis kan trigga personer som gör det av fel orsak att få de får effekt och uppmärksamhet.
Nej, tror att det har mer att göra med att de är olyckliga över sin egen livssituation och använder den ilskan/ångesten till exempelvis sådana saker. Ev att det kan komma från en press att vara ”perfekt” men tror inte det i de flesta fall!
Nej, tror de är gnällrövar som hänger här.
Bor i en halvsunkig lägenhet, trötta småbarnsmorsor eller tjejer som inte skaffat barn än. Småfeta, jobbar inom vården eller sjukskrivna, röker på balkongen.
Tror de skötsamma som har ordning på sitt liv har fullt upp med andra saker.
Kanske, kanske inte.
Det de har gemensamt tror jag är att de inte har mycket till liv. Inga vänner, inga hobbies, kanske sjukskrivna… Därför är de så besatta av vad vissa influencers gör och överanalyserar det som filmas/fotas.
Kan någon svara på varför Tully drar igång grejer som Tully tar rygg och sen blir det inget av det. Samma med podden. Varför skaffar hon inte ett vanligt jobb när hon ändå inte verkar brinna för att vara influenser direkt.
Ja alltså jag undrar samma. Hon är så jäkla oengagerad och lat, men hon vill väl inte ge upp för det enda hon gör om dagarna är ju att gå på event och samla in gratisprylar.
De har sagt att de vill ha en lugn semester och ligga och sola bara. De bor på Six Senses nu och ska till ett ännu lyxigare sen (det går med andra ord ingen nöd på dem 😌)
Tror inte det handlar om avundsjuka på den punkten just (om det ryktet ens stämmer, tvivlar) utan avundsjuka på två vackra kvinnor som vågar leva sitt liv som de vill.
Inte själva sättet de lever på utan det faktum att de faktiskt vågar göra något annat än ekorrhjulet som i ärlighetens namn inte verkar göra er så lyckliga.
Jag gissar att dom är där som sällskapsdamer för någon rik man? Dom senaste dagarna har dom lagt upp ovanligt lite på snapchat? Och varför bodde dom sa dom i podden att dom behövde bo billigt innan för att sola och fräscha upp sig innan det lyxiga hotellet?
Åh herregud detta är din tredje kommentar om att de är eskorter.
Den ena har varit i ett förhållande sen 4 år tillbaka, den andra delar friskt med sig av dejter varav den senaste ska ha skickat bilder på sina barn osv. Låter det som en torsk tycker du? För övrigt är män i många andra europeiska länder mer generösa med gåvor än svenska män. Säger inte att det är bättre eller sämre, bara annorlunda.
Världen är större än den del du befinner dig i.
Har du något belägg för det eller har du så otroligt svårt att förstå att andras liv och dejtingliv ser ut på ett annat sätt än ditt?
Söker boktips!
Vill läsa svenska deckare, får gärna utspela sig i Stockholm men k get krav. Det viktigaste är att det fokuserar mest på utredningen och brottet och inte huvudpersonernas familjeliv. Helst att de inte har barn eller problematiska familjemedlemmar alls eller iaf att de inte tar mkt fokus i boken. Så trött på att läsa om nån kvinnlig polis som försöker få vardagspusslet att fungera typ. Vill inte ha så mkt känslogrejer heller utan spänning liksom. Ska finnas som ljudbok också då det är det jag kan ta till mig just nu.
Gillar henne och tycker hon känns genuin och snäll. Tror hon är lite för beroende av sin telefon för sitt eget bästa men det är också hennes jobb så säkert svårt att förstå. Hade blivit knäpp själv av så mycket skärmtid. Tror inte hennes kille stör sig då han vet att det är hennes jobb. Nyfiken på honom är man iaf 🙂
Hon tjänar väl miljoner i månaden på Snapchat och det är väl därför hon är så extremt långrandig i princip allt hon pratar om. Men hon framstår som gullig och snäll. Gillar att hon är trevlig mot personal, sånt visar mycket om en människa!
Volontärer på soppkök eller kvinnojourer är det ju extremt få som är över huvudtaget. Skänka kläder till stadsmissionen tror jag inte nödvändigtvis handlar om att man vill vara en välgörare. Vad detta har med orosanmälan att göra förstår jag inte.
Men den person som gör en orosanmälan kan väl bry sig om familjen som hen anmäler utan att vara involverad i volontärarbete osv? Eller är den egentliga frågan ifall vi tror att många som orosanmäler gör det med en baktanke?
Jag har en fråga om nattvarden i svenska kyrkan. Ska man säga tack när man får oblaten och när man doppar i vinet och de sagt Kristi kropp för dig utgiven etc? Tycker inte jag hört nån göra det, tänker att man borde men det kanske är emot nån sed? Hur gör man för att så smidigt som möjligt doppa och få in oblaten i munnen utan att spilla? Är nervös för det 😄
Korstecknet är väl ändå ovanligt inom den protestantiska kyrkan? Eller prästen gör det ju förstås. Men kan inte minnas att det ens nämndes under konfirmationsundervisningen t ex?
Man säger inte tack, jag gör inte det iaf. Slappna av och känn inte att du måste stressa. Du behöver bara doppa lite av oblaten i vinet. Håll det sen över vinet någon sekund och stoppa det lugnt i munnen.
Julia Franzen säger att hon började dejta Bingo 2020 (läste jag på Expressen idag), men 2021 var det ju hon var bachelorette. Har hon erkänt innan att hon var tillsammans med Bingo under tiden hon var med i Bachelorette?
Okej.. så jag har super ångest. Jag har en kompis som jag inte träffat på ca ett år men vi har tidigare varit tighta. Hon flyttade och vi talar ibland vid i telefon, men der får mig faktiskt att må rätt dåligt i den mån att jag blir stressad när jag ser att hon ringer. Jag vet egentligen inte varför det äe så, men det hör väl till historien att jag överlag har ganska mycket social ångest. Jag kan umgås ibland med människor, har noll problem med min familj men ja… Jag vill oftast bara vara med antingen dem eller ensam. Jag är gravid i vecka 38.
Häromdagen skrev hon att hon funderade på att hälsa på(vi bor 3 timmar bort). Och jag.. Jag orkar helt enkelt inte, absolut inte då jag var sjuk. Och nu dök hon bara upp. Står ochknackar på dörren och jag.. ja, jag får sådan sinnessjukt ångest. Bara darrar i hela kroppen. Låst in mig på toaletten. Gråter. Alltså, jag förstår att det här har mycket med hormoner att göra osv – men är det verkligen normalt att bara dyka upp hos folk?
Nej det är inte så man gör, faktiskt rätt fräckt. Självklart frågar man och bestämmer dag och tid, iaf för såna långväga besök.
Sen borde du nog söka hjälp för dina problem om du inte redan får det. Låter jättejobbigt och inte så bra att inte kunna ha vänner?
Det är väl din reaktion i det hela som inte är normal. Gråter för att en kompis kommer på besök. Herregud! Bättre du säger till henne att ni inte ska vara vänner längre, hon är värd nån som sätter värde på hennes engagemang.
Nej, man hör av sig innan! Personen i fråga kanske inte ens är hemma, inte är sugen på besök, upptagen med något… Klart man inte bara dyker upp! De enda som får dyka upp oanmält hos oss är min mamma och vår närmsta granne. Med dem kan jag ändå fortsätta göra det jag höll på med och det är totalt kravlöst umgänge.
Det beror på, är det bara kort inpå innan jag tänkt komma och personen inte svarar tänker jag att man kan tolka det som att personen är upptagen. Då hade jag inte dykt upp oanmält utan planerat om dagen. Är man så långväga med så borde inte resan skett spontant=större möjlighet att planera med vännen.
Solklart hör man av sig! Iaf om man tar hänsyn till andra. Alla gör dock inte det. Men att dyka upp oannonserat med tre timmars restid är udda.
Man försätter ju personen i ett läge där den känner att den ska lägga undan allt sitt, om den ens är hemma vill säga. Personen kan ju dessutom storbråka med sin partner, ha sex, ha magsjuka barn, sitta med viktigt jobb, planerat något speciellt, ha kaos hemma, ha migrän eller bara inte ha lust att träffa en enda människa.
Att dyka upp hos en annan person på det sättet innebär att man kommer med osynliga krav som personen kan ha svårt att leva upp till. Det finns risk att personen ”tappar ansiktet” vilket alla som studerat kommunikation vet att man ska undvika att utsätta någon för.
Visst finns det folk som bara dyker upp och knackar på. Men har man 3 timmar dit så borde man väl bestämma en tid, om hon inte hade annat att göra där du bor och ändå hade vägarna förbi liksom.
Har du sagt till henne att du vill planera sånt? Om man är tight eller varit med någon så borde den veta att man inte uppskattar det. Om det inte är en ny sak dvs.
Jag har hamnat i ett läge som jag inte vill vara i. Men jag har sen ett tag tillbaka börjat känna att min kompis tar mer energi än hon ger och det är en jättejobbig känsla för jag vill inte känna så. Går det att ändra på?😞
Det vill jag, hon har bra sidor också och jag vet ju det.
Även om jag inte heller är perfekt, så tror jag faktiskt att det är saker som hon gör. Jag har ändå rätt många vänner och det är bara hon som gör så.
Av egen erfarenhet så: har jag väl börjat störa mig på en kompis är det oåterkalleligt. Nu är jag så pass gammal med att jag har inte ork eller energi eller tid att lägga på människor jag inte vill umgås med. Det har resulterat i en ganska liken skara men jag är helt nöjd med det. Har så många intressen och min familj som upptar min tid. Ja och jobbet då. Man växer från varandra ibland.
haha! Ja det klart, men det är något annat. Svårt att förklara kanske, men när det är lite större saker jag stör mig på, sådant som indikerar på att nu är vi på väg att växa från varandra. Då brukar det bara barka åt ett håll.
I alla relationer är det stundtals en obalans kring givandet och tagandet. Ibland är den ena på en bra plats i livet och den andra mår dåligt. Då blir det ganska naturligt att den som mår dåligt inte ger lika mycket tillbaka. Frågan är om din vän är såhär konstant eller om det är tillfälligt. Om hon är så hela tiden behöver du fatta ett beslut kring om du kan acceptera det. Människor ändrar sig sällan men du kan testa olika saker för att se om det blir bättre. Typ om hon pratar om sig själv hela tiden kan du medvetet föra in samtalet på dig. Eller bara ringa upp och säga att du behöver få prata av dig och sen mala på om ditt. Kolla vad som händer. Lycka till.
Det är sant. Men det här har pågått länge. Jag började känna att något var lite annorlunda redan förra året. Dock var det först när hon berättade att en annan kompis till henne hade velat ta en paus. Min kompis hade också fått veta anledningen och när hon berättade den var det som att hon satte fingret på vad jag känner och även om det gått jättebra ibland så är det återkommande.
Men jag vet ju också att hon är en bra vän, det har jag märkt många gånger. Men jag ska tänka på det, tack!
Beror lite på vad ett tag är tror jag. Jag ”fasade ut” en vän av samma anledning men gav det tid. Kände som du, hon har många bra sidor och vi hade oftast jättekul ihop men jag beklagade mig alltid för min partner just på att hon dränerade mig på energi.
Så blev det att jag började tacka nej, hitta på annat, svarade mer sällan och kände (tyvärr) hur mycket bättre jag mådde utan henne – trots allt positivt med vår relation. Detta är nog iaf 3-4 år sen och visst, ibland tänker jag att jag saknar henne och det vi hade men det är inte värt energin det tog.
Egentligen över ett år, men mer tydligt sen kanske slutet av november.
Åh jag förstår dig! Fasen, jag relaterar och förstår nästan i och med det att vi kanske inte har en livslång vänskap ihop…men jag vill hoppas att det är en fas, att livet just nu håller oss på olika ställen bara för jag tycker ju om henne samtidigt som jag tycker det är lite jobbigt🙈
Vissa personer är extremt krävande och de får aldrig tillräckligt. Har träffat några stycken och oavsett hur mycket jag lyssnat, stöttat och tröstat, är det för lite. Det går till en gräns när jag gruvade mig för samtal och mejl och då är det verkligen något som är fel. Det har varit roliga och intressanta personer som jag ville umgås med, om det hade varit en vettig nivå på det. Du får ta upp att det blir lite för intensivt för dig, men att du gärna ses ibland eller en vit lögn om att du är upptagen då och då.
Någon som har tips på vad man kan ha på smördegsflarn? Jag brukar köra på lax och pepparrot. Eller päron och ädelost, men vill prova något nytt nu men är tom för idéer
Det kan vara svårt att få samma donator till alla barn, tror du det blir skev dynamik mellan syskonen och att de känner starkare band till den biologiska isåfall?
Tror mer att de vet då barnen har samma förärlder så kanske frågor som ” vem är min andra förälder? M.m inte blir lika jobbiga då de har ett syskon. Är jätte dålig på att förklara
Jag kommentera på ett av Floras blogginlägg hur man uttalade en av hennes vänners namn men hon godkände inte den kommentaren. Och nu känner jag mig typ lite dum men också typ frågande till om jag frågade något dumt.
Vad tror ni?
Eller hur! Så gulligt när dom flyger och ska sätta sig på en scilla och eftersom dom är rätt tunga så åker både humlan och blomman ner på marken 😂 ser så roligt ut. Men blomman reser sig såklart igen och humlan dricker glatt 🥰
Så gulligt att de är lite klumpiga av sig! Det var en som flög in i mitt ben när jag satt still. Men inget att oroa sig för, både han och mitt ben klarade sig!
Vad är det med HT och hennes besatthet av att söka vård för sitt barn hela tiden? Ungen kan ju inte ens nysa eller ha 38,1 i temp innan hon ska kontakta vården och trycka i henne medicin.
Håller med! Har jobbat på barnsjukhus i många år och träffat en del familjer där detta misstänkts eller konstaterats. Hanna har helt klart tydliga drag av detta.
Tycker detta är så överdrivet. Det är rätt vanligt att föräldrar till barn med astma behöver söka vård ofta eftersom hostan blir besvärlig och förkylningar blir mer långdragna och jobbiga. Inget konstigt. Jag har inte astmabarn men har vänner som har det som absolut spenderat mycket mer tid på vårdcentral och akutmottagning än vad jag behövt.
Jag har två barn med förkylningsastma och jo, Hannas beteende är extremt överdrivet och osunt. Mitt äldsta barn är 7 år och har varit på betydligt färre läkarbesök än Hannas tvååring.
Enligt fb har hon social fobi och vågar/kan inte lämna och hämta på förskolan själv. Men då är det imponerande att söka så mycket läkarvård, gå på läkarbesök, ringa, skriva och sånt med vården. Men är det något hon gillar så försvinner kanske lite av sociala fobin isf. Och hon har kanske inte ens det, är kanske bara fb-snack.
Själv drar man sig för att behöva uppsöka sjukvården. Är orolig när jag blir sjuk att det inte går över av sig själv så man måste söka vård. Behöva genomgå en operation var mardröm.
Jag har dålig koll på social fobi och hur det kan yttra sig men känns verkligen som hon lever mer och mer isolerat. När var de senast i Malmö ens? När träffade hon någon annan än K?
Med förskolan är det för hon inte vill prata med andra föräldrar som kan känna igen henne tror jag. Så social fobi vet jag inte om det är, utan mer fobi för att träffa någon som känner till henne. Kanske mindre risk för det i vården, plus att hon verkar älska uppmärksamheten kring det då hon alltid ska överdriva att alla hennes symptom är så grova och vården har koll.
Men på Rusta, mataffär eller vad som kan man ju stöta på en gammal klasskompis, förälder till förskolebarn, en gammal lärare, granne eller liknande? Hon kan ju även träffa på en följare som kommer fram.
Det var ju nån från den lilla staden hon bor i som skrev att den är hundra på att hon handlar och går till lekpark/pulkabacke vid tidpunkter då det är som störst chans att inte råka springa in i nån. Eller att hon drog med dottern till nån backe där ingen annan var istället för att gå till den närmre backen där alla barn var. Men vad vet jag, kanske bara fb-skitsnack.
Som nån skrev ovan känns det dock som att hon lever mer isolerat än nånsin. Och färre samarbeten också. Tycker synd om henne samtidigt som jag känner att det är bra om influencerimperiumet crumbles.
Därför hon aldrig shoppar själv tror jag. Hon tänker väl att ingen vågar gå fram om sambon är med. Med mataffären så skrev någon som bor i samma ort att hon handlar med pensionärerna då de flesta andra jobbar.
Förstår inte hur hon orkar, hade jag varit så orolig att stöta på någon som känner igen mig så hade jag ju inte valt att vara offentlig..
Älskade en helt vanlig familj, hade den i fysisk bok och läste ut den på några kvällar och skippade tv och mobil, vilket är jätteovanligt för mig. Ska kolla in dom andra, tackar 🙂
Tråkigt och veligt när dom ska börja med 4 lag, sen 3 + gränslandet och nu bara 2 som vanligt. Glad dock att han som käkade nåt giftigt i djungeln åkte, fattar inte hur produktionen kunde låta han hålla på och skrika under den tävlingen när han tjatade om Melker.
Tycker det var lite kul när Lasse sa ”är det dig eller mig han kallar Hunken?” och han fick som svar ”nej, honom *pekar på Jonas* dig kallar han Melker”. Det fick mig att fnissa lite.
Men håller med att det är skönt att han är borta och förstår inte grejen med fyra lag när det blir två lag så fort ändå.
Livet känns så oerhört meningslöst för tillfället. Som att varje dag är bara är kliv kliv överlev/en väntan på att det ska bli kväll så man får gå och lägga sig. Vet att frustrationen över känslan inte gör något bättre men… det här är mitt enda jvla liv, och jag låter dagarna bara rinna iväg medan jag önskar att de ska vara över?
(Obs har inte känt såhär tillräckligt länge för att det ska vara dags att gå till vården. This too shall pass antar jag. Men segt och jobbigt är det.)
Om det är någon tröst känner jag lite likadant.
Det värsta för mig är att jag både har svårt att somna på kvällen, och får ångest av sängen, och att jag oftast inte vill gå upp heller på morgonen.
Har du jobb, eller studerar du?
Jag jobbar, och har barn som ska lämnas innan jobbet. Så jag kommer upp ur sängen i alla fall. Somna brukar inte heller vara något problem. Sova, däremot… blir väckt 1-6ggr/natt av barn. Så sömnen är definitivt en del av problemet. Kanske för dig också?
Nej, men om hela din sovsituation känns ångest-ig, svårt att somna, svårt att gå upp låter det ju som att det kan ha en påverkan på ditt mående/humör också menar jag. Kanske värt att se över rutiner och/eller söka vård?
Jag har varit i samma sits som du och är mycket tacksam att jag (trots att jag inte heller ”hade känt såhär tillräckligt länge eller var tillräckligt deprimerad”) sökte vård. Gick hos en terapeut som hjälpte mig massor.
Känner igen mig mycket. Tycker livet är meningslöst trots att det finns mycket som ger mening, men i det stora hela ser jag mest meningslöshet. Det är en förlamande känsla. Kanske kan det hjälpa att prata med någon även om du inte känner att det gått för långt.
Jag går redan hos psykolog, hon tjatar om självuppoffrande beteenden och egna behov. Men jag känner mest att om jag ska fokusera mer på mina egna behov känns livet ännu mer meningslöst? Vilken kass värld där alla bara ska gå runt och tänka på sina egna behov?
Det är det där med att ta syrgasmasken på sig själv först. För att kunna hjälpa andra, måste man vara rätt okej själv. Du kanske skulle prova en annan psykolog och inriktning? Jag började med ACT och det passar mig så mycket bättre, det är nu och framöver som gäller. Mycket exempel och ett tankesätt som jag gillar. Om du googlar ACT monster dragkamp ser du ett exempel på tankegången.
Usch, gjorde en gynundersökning för första gången i livet idag, och tog cellprov. Själva provet var inte så farligt men alltså fy tusan vilken stel situation det är och vad obekväm jag kände mig! Inte det roligaste…
Det är en så himla märklig grej att göra. Sist hanterade jag det genom att köra värsta stand up-föreställningen i stolen och barnmorskan skrattade så hon hoppade när hon undersökte. Och jag är i vanliga fall rätt blyg och tystlåten? Så oklart vad som hände där…
Jaja nu är det gjort i alla fall. Bra och viktigt och en liten tröst är ju att barnmorskan gör det typ dagligen så det är inget konstigt för henne.
Vad bra att du gjorde det ändå!
Jag brukar typ upprepa i mitt huvud som ett mantra ”det här är hennes jobb, det är inte konstigt eller obekvämt för henne, hon har redan sett allt och lite till” och försöka låtsas att allt är helt normalt 😅
Jag fick tack och lov en tant på 60+, så det enda jag tänkte på var att hon sett så många fiffis i livet att hon inte kommer komma ihåg just min, haha. Men hon var faktiskt jättebra och förklarade allt när jag sa att jag var nervös och aldrig hade gjort detta förut. Så fick verkligen en bra upplevelse även om det inte var kul, haha. Har hanterat detta genom att inte ägna det en tanke så det var först i väntrummet jag insåg vad jag skulle göra – men den metoden var bra, för jag slapp oroa mig för ev smärta och så!
Tänkte på inlägget om Hanna och kylen, och minns en diskussion som va för många år sen i en lokal köp- och säljgrupp när nån sålde leksakerna man fick i barnmålet på McDonalds.
Vissa tyckte det var hemskt eftersom man får dom gratis, andra menade att man betalar för dom inbakat i priset för menyn.
Det finns ju folk som samlar på sånt, så det är ju bara bra att dom säljs istället för att kastas bort. Gratis är dom definitivt inte, för man kan inte få dom UTAN att köpa menyn.
Ellinor Löfgren och hennes otroliga trauma från förlossningen, har hon nånsin berättat vad som hände att hon blev så traumatiserad att hon nuförtiden får panikattacker då hon känner att hon ska spy? Lyssnade förr på deras podd tills det kändes 🤢 att lyssna på den, men nu var jag på kvällspromenad och hade hunnit lyssnat alla veckans poddar innan promenaden och testade den nu och lyssnade förra torsdagen då hon berättade att hon fått panikattack med att det satt från förlossningen. Fattade noll.
Är inte hon en väldigt ängslig person?? Lyssnade lite på deras podd förr och följde henne och det enda hon pratade om och ältade så mycket med var hennes migrän och typ IBS, konstant dramatisk kring sina åkommor. Får lite hypokondriker vibes av henne också.
Distraktion, distraktion, distraktion. Du behöver distrahera dig från dina tankar – det är de som drar ner dig och det är ju inte så lätt att bara säga ”tyst nu!” till sig själv och sin hjärna. Därför bör du göra saker som tar dig ur dina tankemönster. Jag brukar komma ur det när jag hjälper någon med något. Typ städa hos min mamma, vara barnvakt åt syrrans barn. Gå ut med någons hund. Volontära på katt- eller hundhem. Kanske kolla om någon pensionär i området behöver hjälp. Det är något med att hjälpa någon annan som är väldigt självläkande… Annars träna, gymma, ut och gå varje dag. Kolla serier hjälpte mig också men då måste de vara så pass bra att man är helt insatt. Håll ut – det blir bättre. Lovar dig!!
Andas. Gråt. Skrik. Tillåt dig känna alla känslor fullt ut. Sorg, smärta, ilska, besvikelse – låt allt komma ut. Fulgråt. Drick vin. Ha ingen kontakt med exet (om det går, dvs inga gemensamma barn eller så). Blocka. Ge fan i sociala medier. Gå in i dig själv och ge dig hän till känslorna.
Sen sätter du ett datum och det datumet reser du dig upp, går vidare. Livet fortsätter. Du är stark. Fri. Älskvärd.
Haha kul att de flesta två kommentarerna är helt motsatta…
Finns det ens några bra tips än att livet förmodligen kommer suga den närmsta tiden. Min psykolog sa ca 1-2 månader per antal år tillsammans innan man kommer vidare. Försök att sköta det viktigaste under tiden (så långt det är möjligt): mat, sömn, vänner och din vardag ❤️
Jag har BPD och har gått i DBT vilket är det bästa jag gjort typ. Jag är så mycket mer stabil och fungerande överlag. Innan var det konstant en emotionell berg och dalbana, och visst att det inte är perfekt idag, men det är mycket lugnare. Innan kände jag mig totalt styrd av mina känslor medans jag idag har mycket mer kontroll.
Bianca har blivit inbjuden av PSG att kolla PSG-Liverpool. Hon sa till Theo att ”syrran fixat det”. De har blivit upphämtade av PSG. Blir faktiskt lite ledsen över hur det ser ut nu, år 2026. Själv är man stort fotbollsfan, men kan inte åka på matcher pga svindyra biljetter (+ sjukdom i familjen, osv). Men biljetter och VIP-upplevelser delas ut hej vilt till influencers som har noll koll på fotboll, bara för att de har följare. Det är inte bara PSG som gör så, skitmånga andra klubbar också. Jag missunnar inte någon, tycker bara det är en sorglig utveckling. Att vi som verkligen älskar sporten och lag inte kan åka och titta för det är pissdyrt. Och jaa – jag vet att klubbarna gör det för att locka folk. Men jag som varit supporter i hela mitt liv vet att supporterskap inte går att köpa. Nej, jag vet inte jag… Bara sorgligt.
Haha hon sa det nu på Pernillas story. ”Kan det inte bara komma en snygg spelare så jag kan få lite pirr i min f…” och att hon blir kåt av att vara där
Inte på det här sättet. Tidigare var det företag som köpte VIP-paket, eller som fick biljetter via sponsorer och liknande – och då var det oftast personer med ett genuint sportintresse som gick. Nu är det något annat. Att ge bort VIP-biljetter till influencers är en ny strategi. Sporten, som så många älskar, blir en reklampelare… Det spelar roll för supportrar som måste jobba häcken av sig för att kunna gå på match, medan en influencer bara kan höra av sig och fixa VIP-biljetter. Jag gillar inte den utvecklingen, eller att klubbar väljer den här vägen.
Camilla, vet du hur det går för PT-Fias rödljusterapiklockor? Det skrevs ju en del om dem för något år sedan men jag har inte sett något om dem på hennes blogg på länge.
InAlicekitchen – vad är grejen med att allt är fluffigt? Moset är fluffigt, kolla vad fluffigt bröd, se så fluffig smet, min katt är fluffig, alltså denna efterrätten är så fluffig!
Tycker det är mer irriterande hur hon tror hennes katt är så unik för han sitter ”som en människa” och kollar tv. Hur många katter sitter inte så? Hur många katter kollar inte på skärmar som rör sig? 😂
Hahahaha alltså tycker så synd om guiltfree_livings barn som sitter i vagn med massor av kläder på gymmet, blir faktiskt lite irriteradddddd
Varför sån träningshetttttts
Sidan laggar återigen när jag går in för att läsa kommentarer. Tre gånger har den hängt sig och skickat mig längst upp igen innan jag hunnit läsa klart allt. Vad lätt det är att navigera.
Känns som vardagen bryter ner mig. Jag vantrivs inte direkt på mitt jobb men det tar upp ALL min energi och jag orkar varken göra något efter jobbet eller på helgerna. Jag har inte ens familj att ta hand om men ändå är jag totalt slutkörd jämt. Om jag ska orka åka någonstans eller umgås med någon måste jag ha minst en ledig dag före och efter jobbet. Någon som känner igen sig eller har något tips för att ta sig upp?
Ja så är det typ för mig när jag jobbar heltid. Jobbar halvtid och pluggar halvtid nu och vill byta yrke (har väldigt krävande jobb). Ett tips är att gå ner i tid om du får och kan ekonomiskt. Eller försök byta jobb om du tror det kan hjälpa.
Dra ner på tempot. Jag kände liknande som du förra året och hur sjukt det var att min lediga tid gick till rehab från mina 8h på jobbet. Det tog ett tag men nu flexar jag ut, jobbar långsammare och mår bättre 😊
Jag har en sån man har i hörnet med en stång från golv till tak, tar lite plats men inte supermycket plats men räcker för mig och skönt att ha det i en bra höjd 🙂
Stå upp tänker jag, min man brukar sitta och duscha men då kan man lika gärna bada tycker jag. Svårt att resa sig sen när man är varm och blöt. Vill duscha snabbt, hatar det.
Har gått från regelbunden mens till oregelbunden sen sommaren, är 32 år och den kommer typ 2v försent eller typ 1 v försent den senaste tiden. Var så orolig över detta att jag gick till gynekolog som kollade upp allt med ultraljud som sa att allt såg bra ut, fin livmoder, massa ägg osv fortfarande. I skrivande stund är min mens typ över 2 veckor sen igen och jag har typ ägglossning nu. Är det någon som är med om samma eller vet varför det blir så och vad det kan bero på? Jag är liksom frisk i övrigt och är inte stressad eller så, är trots läkarbesöket orolig för att jag ska få svårt att bli gravid eller något.. vill bara få regelbunden mens igen 🙁
Föregående inlägg 
Bästa godsaken när du går på ett fik?
Morotskaka eller wienerbröd.
Morotskaka är verkligen olika på olika ställen.
Verkligen! Ibland är kakan så jävla torr eller glasyren för sockrig och söt
Eller för lite glasyr.
Anonym 18:56
Eller så är kakan stenhård.
Paj med vaniljsås!
Mmmmm varm äppelpaj.
* Homer Simpsond ljud*
Crimble crumble
Biskvi
Det ska vara mycket kräm i mitten!
Milanosnibb och morotskaka.
en loka
Favorit smak?
Brukar välja något jag inte testat innan till min makes stora förundran. Han väljer alltid ett säkert kort och köper en biskvi.
Kärleksmums med ett tjockt lager av glasyr med rejäl kaffesmak(sa hon som inte gillar kaffe).
Budapestbakelse, prinsesstårta, mazarin, kardemummabulle, dammsugare, semla.
Men det slutar ofta med att jag väljer något chokladigt 🙂
Budapestbakelse helst! Annars morotskaka eller biskvi
Kejsarkrona!
Något man inte lagar hemma.
Biskvier eller om man är i Göteborg på Ahlströms deras russinmuffins är 🤩
Tack för tipset om russinmuffins på Ahlströms! Det ska jag testa nästa gång.
Svart kaffe!
Kardemummabulle och punchrulle, eller croissant 😀
Sockerkringla.. mmmmmm
Kompressionstrumpor! Behöver tips om någon har. Inte stödstrumpor alltså utan kompression klass 1 främst. Är det stor skillnad på kvalitet? Tycker det är så dålig kvalitet på de jag köpt efter bara en handtvätt (enligt tvättråd).. Någon som vet några bra (efter skada)?
Jag har i flera år använt Mabs i olika varianter. Tvättar dem i 40 grader och de håller hur bra som helst, har haft dem tills de har varit utnötta vid foten. Nu har mina ett par år på nacken, min favorit är en tunnare variant där hälen och tåpartiet är av glansigt material, som jag tyvärr inte kan hitta online nu. Kan vara en travel-variant? De har även haft en tränings-/activevariant i glansigt material som jag använder vid löpning.
De tunnare strumporna var alltså av bomull, utom häl- och tåparti. Men även deras vanliga knästrumpor i bomull är helt ok tycker jag. Har också använt deras nylonstrumpor och stay ups. (Har fått prover till jobbet, så har testat mig igenom en massa.)
Har du köpt de som apoteken brukar ha annars då? Tycker de alltid har typ ett eller två par inna i en eller två storlekar (som alltid är i fel såklart..). Har kollat runt på nätet och kan ju se vissa som är rätt mycket dyrare än de flesta, men undrar hur stor skillnaden är på de jämfört med de i mer ”vanlig” prisklass..
Är det inte mest Mabs som apoteken har? Jag har köpt nåt annat märke som jag inte gillade, tyckte de rullade ner och satt konstigt. Sen finns det ju på en massa olika håll på nätet, strumpor som ser betydligt roligare ut med mönster och färger, men de är lite dyrare. Apoteket brukar ofta brukar ha kampanjer och rabatter, så jag har passat på då.
Jo precis det var så jag menade. Jag är ju inte mycket för färger så det blir ändå mest svart eller vitt här, kanske får testa mabs då!
Diasocks har jag många, stödstrumpor. De har även komfortstrumpor (ej kompression), sköna.
Har du kollat på minfot.se de har supermånga olika stödtrumpor!
Ja jag såg det nu när jag gick in och kolla, de hade fått in fler i flera material att välja mellan med. Har beställt annat för innan och de brukar faktiskt ha bra service/snabb leverans!
Nu ska vi spekulera lite. Vad tror ni? Alla dom som orosanmäler kändisar och influencers till socialtjänsten, tror ni att dom skänker pengar till hemlösa? Eller jobbar som volontärer på soppkök för fattiga? Eller som volontärer på kvinnojourer? Skänker kläder till Stadsmissionen? Går över till grannen och hjälper Margit, 87, att sätta upp gardiner?
Vad säger ni?
Nej, det tror jag inte.
Vad har det med saken att göra?
Tolkar det som att man måste vara en perfekt människa för att ifrågasätta/anmäla någon annans dåliga beteende.
Jag tolkar det som ett ifrågasättande av om det verkligen drivs att empati – eller snarare illvilja.
Jag kan också lite cyniskt undra ibland om folk som lägger extremt mycket engagemang i hur dåliga föräldrar influencers är funderar på att bli stödfamiljer. Har man tid och energi över för att hjälpa andras barn finns det inte direkt brist på metoder.
Får ibland känslan att det kanske inte bara är omsorg om barnen som är drivkraft för alla – men man får ju hoppas att jag har fel!
Ja, vad har det med saken att göra i huvudtaget. Sen tycker jag det är galenskap (i de flesta fall) när kändisar blir anmälda.
Nej det är verkligen inte perfekta och/eller goda människor som gör det.
Många gör det säkert för att jävlas, men det finns garanterat även dom som anmäler av genuin oro.
Är man faktiskt orolig på riktigt så är det bättre att anmäla en gång för mycket än en gång för lite. Sedan är det såklart inte alls okej att anmäla för att jävlas eller för att man stör sig på personen i fråga.
Håller med, så länge det är oro man känner gör man helt rätt! Men det finns nog en liten andel som kanske snarare känner ilska eller missunnsamhet.
Sen i typ Pennys fall när någon tydlig anger orsaken (druckit ett glas vin på foto) är det väl rätt lätt för soc att utreda och avfärda. Ljuger man i sin anmälan är det en helt annan sak, fy tusan för det!
Varför skulle de göra det🤔
Tror du att alla som anmäler offentliga personer gör det för att jävlas alltså? De kan aldrig göra något fel?
Det är väl som att anmäla ex. En del gör det av rätt orsaker – men andra gör det för att jävlas.
Såklart även offentliga personer gör fel men nästan ALLA kändisar verkar ju ha fått en orosanmälan i alla fall någon gång.
Oj då, var kan man läsa om det?
Inte alla såklart – men många! Googlade nu och t ex Penny, makarna Lundell flera gånger om, Ben Mitkus, Gabriella Joss, Mariette flera gånger, Fayme, Bingo Rimer, Paula och Hugo Rosas flera gånger, Nicci, Marcelo och Emilia, Margarux.
Sen gissar jag att en del lite ”smartare” influencers kanske inte skriver om sådant så det gissningsvis kan trigga personer som gör det av fel orsak att få de får effekt och uppmärksamhet.
Alla de du nämner är problematiska influencers så jag är ju inte förvånad. Okej inte Penny kanske men.
Nej, tror att det har mer att göra med att de är olyckliga över sin egen livssituation och använder den ilskan/ångesten till exempelvis sådana saker. Ev att det kan komma från en press att vara ”perfekt” men tror inte det i de flesta fall!
nej bara psykisk ohälsa där!
Nej, tror de är gnällrövar som hänger här.
Bor i en halvsunkig lägenhet, trötta småbarnsmorsor eller tjejer som inte skaffat barn än. Småfeta, jobbar inom vården eller sjukskrivna, röker på balkongen.
Tror de skötsamma som har ordning på sitt liv har fullt upp med andra saker.
Sjuka människa.
Kände du dig träffad?!
Kanske, kanske inte.
Det de har gemensamt tror jag är att de inte har mycket till liv. Inga vänner, inga hobbies, kanske sjukskrivna… Därför är de så besatta av vad vissa influencers gör och överanalyserar det som filmas/fotas.
Kan någon svara på varför Tully drar igång grejer som Tully tar rygg och sen blir det inget av det. Samma med podden. Varför skaffar hon inte ett vanligt jobb när hon ändå inte verkar brinna för att vara influenser direkt.
Ja alltså jag undrar samma. Hon är så jäkla oengagerad och lat, men hon vill väl inte ge upp för det enda hon gör om dagarna är ju att gå på event och samla in gratisprylar.
Har systrarna Olsson fått slut på pengar? Deras semester i Thailand är märklig eftersom de inte lämnar hotellet alls.
De har sagt att de vill ha en lugn semester och ligga och sola bara. De bor på Six Senses nu och ska till ett ännu lyxigare sen (det går med andra ord ingen nöd på dem 😌)
Men avundsjuka människor vill gärna att de ska förlora alla pengar skratt
Ja jag tycker faktiskt det är äckligt hur folk VILL att det ska gå dåligt för dem, att de ska förlora sina pengar, sina looks osv.
Exakt!! Varför så mycket avundsjuka och missunnsamhet
Inte avundsjuk på att behöva sälja min kropp.
Tror inte det handlar om avundsjuka på den punkten just (om det ryktet ens stämmer, tvivlar) utan avundsjuka på två vackra kvinnor som vågar leva sitt liv som de vill.
Inte själva sättet de lever på utan det faktum att de faktiskt vågar göra något annat än ekorrhjulet som i ärlighetens namn inte verkar göra er så lyckliga.
Ja såklart det är så!! Två vackra kvinnor lever sitt bästa liv och här sitter bittra människor och ljuger ihop att det skulle handla om prostitution
Pengarna är slut men de bor på lyxhotell för hundratusentals kronor?
Jag gissar att dom är där som sällskapsdamer för någon rik man? Dom senaste dagarna har dom lagt upp ovanligt lite på snapchat? Och varför bodde dom sa dom i podden att dom behövde bo billigt innan för att sola och fräscha upp sig innan det lyxiga hotellet?
Klassiskt exempel på denna häxjakt. Inga bevis för att det skulle vara en rik gubbe där men ändå tjatar vissa om det konstant.
Eskorter är dom.
Bevis? Det räcker inte att upprepa det som en papegoja non stop. Vad har du för faktiska bevis!
Vissa vill inte åka runt och turista, jag själv bland annat. Har väl inget med pengar att göra? Speciellt i Thailand? Sluta häxjaga
Eller så är dom bara ärliga med att dom försörjer sig som eskorter. Alla vet redan.
Åh herregud detta är din tredje kommentar om att de är eskorter.
Den ena har varit i ett förhållande sen 4 år tillbaka, den andra delar friskt med sig av dejter varav den senaste ska ha skickat bilder på sina barn osv. Låter det som en torsk tycker du? För övrigt är män i många andra europeiska länder mer generösa med gåvor än svenska män. Säger inte att det är bättre eller sämre, bara annorlunda.
Världen är större än den del du befinner dig i.
Har du något belägg för det eller har du så otroligt svårt att förstå att andras liv och dejtingliv ser ut på ett annat sätt än ditt?
I din lilla sinnesvärld är det de enda sättet en vacker kvinna kan tjäna pengar verkar det som… sorgligt
om man tar en skärmdump på en story, visas det nu för avsändaren?
Nej
Vilken story? Snapchat? Instagram?
Söker boktips!
Vill läsa svenska deckare, får gärna utspela sig i Stockholm men k get krav. Det viktigaste är att det fokuserar mest på utredningen och brottet och inte huvudpersonernas familjeliv. Helst att de inte har barn eller problematiska familjemedlemmar alls eller iaf att de inte tar mkt fokus i boken. Så trött på att läsa om nån kvinnlig polis som försöker få vardagspusslet att fungera typ. Vill inte ha så mkt känslogrejer heller utan spänning liksom. Ska finnas som ljudbok också då det är det jag kan ta till mig just nu.
Fråga på biblioteket.
Leif GWs böcker!
Är de inte ”gubbiga” då?
Sjöwall och Wahlöö!
Beck? Eller har de andra?
Någon av Lars Bill Lundholms böcker kanske kan vara något?
Stieg Trenter!
Rödlistad
Vad tycker ni om Isabel Raad? Hon filmar precis allt. Blev inte hennes nya kille irriterad..
Vem träffar hon nu?
Gillar henne och tycker hon känns genuin och snäll. Tror hon är lite för beroende av sin telefon för sitt eget bästa men det är också hennes jobb så säkert svårt att förstå. Hade blivit knäpp själv av så mycket skärmtid. Tror inte hennes kille stör sig då han vet att det är hennes jobb. Nyfiken på honom är man iaf 🙂
Hon tjänar väl miljoner i månaden på Snapchat och det är väl därför hon är så extremt långrandig i princip allt hon pratar om. Men hon framstår som gullig och snäll. Gillar att hon är trevlig mot personal, sånt visar mycket om en människa!
Volontärer på soppkök eller kvinnojourer är det ju extremt få som är över huvudtaget. Skänka kläder till stadsmissionen tror jag inte nödvändigtvis handlar om att man vill vara en välgörare. Vad detta har med orosanmälan att göra förstår jag inte.
Handlar väl ifall de på riktigt bryr sig om andra tolkar jag frågan som?
Men den person som gör en orosanmälan kan väl bry sig om familjen som hen anmäler utan att vara involverad i volontärarbete osv? Eller är den egentliga frågan ifall vi tror att många som orosanmäler gör det med en baktanke?
Man kan väl bry sig om andra utan att bidra till precis all välgörenhet som går?
Ja jag vet inte, berättar bara hur frågan troligen menades.
Jag har en fråga om nattvarden i svenska kyrkan. Ska man säga tack när man får oblaten och när man doppar i vinet och de sagt Kristi kropp för dig utgiven etc? Tycker inte jag hört nån göra det, tänker att man borde men det kanske är emot nån sed? Hur gör man för att så smidigt som möjligt doppa och få in oblaten i munnen utan att spilla? Är nervös för det 😄
Tips är att göra korstecknet vid det tillfället.
Åh tack! Brukar böja huvudet, som en långsam nick.
Korstecknet är väl ändå ovanligt inom den protestantiska kyrkan? Eller prästen gör det ju förstås. Men kan inte minnas att det ens nämndes under konfirmationsundervisningen t ex?
Jag har aldrig varit med om att någon säger tack. Brukar också vara nervös vad gäller att spilla. Nu var det länge sedan som jag firade nattvard.
Man säger inte tack, jag gör inte det iaf. Slappna av och känn inte att du måste stressa. Du behöver bara doppa lite av oblaten i vinet. Håll det sen över vinet någon sekund och stoppa det lugnt i munnen.
Tack!
Julia Franzen säger att hon började dejta Bingo 2020 (läste jag på Expressen idag), men 2021 var det ju hon var bachelorette. Har hon erkänt innan att hon var tillsammans med Bingo under tiden hon var med i Bachelorette?
Jag tror att den offentliga historien är att de dejtade innan programmet och hittade tillbaka efter.
Era bästa städtips?
Anlita städhjälp🥱
Be maken städa! 👍🏻
Lämna och köp nytt hus!
Bjud över gäster
Skitbra tips faktiskt! Hjälper jämt.
Okej.. så jag har super ångest. Jag har en kompis som jag inte träffat på ca ett år men vi har tidigare varit tighta. Hon flyttade och vi talar ibland vid i telefon, men der får mig faktiskt att må rätt dåligt i den mån att jag blir stressad när jag ser att hon ringer. Jag vet egentligen inte varför det äe så, men det hör väl till historien att jag överlag har ganska mycket social ångest. Jag kan umgås ibland med människor, har noll problem med min familj men ja… Jag vill oftast bara vara med antingen dem eller ensam. Jag är gravid i vecka 38.
Häromdagen skrev hon att hon funderade på att hälsa på(vi bor 3 timmar bort). Och jag.. Jag orkar helt enkelt inte, absolut inte då jag var sjuk. Och nu dök hon bara upp. Står ochknackar på dörren och jag.. ja, jag får sådan sinnessjukt ångest. Bara darrar i hela kroppen. Låst in mig på toaletten. Gråter. Alltså, jag förstår att det här har mycket med hormoner att göra osv – men är det verkligen normalt att bara dyka upp hos folk?
Nej, men en del människor är sådana. Nu kan du ju iaf skylla på att du är gravid och trött.
Frågade du vilken dag hon tänkte komma?
Nej det är inte så man gör, faktiskt rätt fräckt. Självklart frågar man och bestämmer dag och tid, iaf för såna långväga besök.
Sen borde du nog söka hjälp för dina problem om du inte redan får det. Låter jättejobbigt och inte så bra att inte kunna ha vänner?
Det är väl din reaktion i det hela som inte är normal. Gråter för att en kompis kommer på besök. Herregud! Bättre du säger till henne att ni inte ska vara vänner längre, hon är värd nån som sätter värde på hennes engagemang.
Fast hon har ju en sjukdom, inte nåt man kan kontrollera hur som helst. Dock behövs ju behandling.
Säg att du inte vet något om psykisk ohälsa utan att säga att du inte vet något om psykisk ohälsa.
Anonym 19:16. Det är väl din brist på empati som inte är normal.
Alltid detta tjat om brist på empati för att man tipsar om att ÖPPNA MUNNEN 😊
Det är ingen konstig reaktion alls i samband med social ångest. Däremot väldigt jobbig reaktion så visa lite förståelse.
Nej, man hör av sig innan! Personen i fråga kanske inte ens är hemma, inte är sugen på besök, upptagen med något… Klart man inte bara dyker upp! De enda som får dyka upp oanmält hos oss är min mamma och vår närmsta granne. Med dem kan jag ändå fortsätta göra det jag höll på med och det är totalt kravlöst umgänge.
Ida
Fast hur gör man om personen inte svarar på sms eller samtal?
Då låter man väl bli att gå dit??
Va?? Om jag inte svarar så får någon vän eller anhörig GÄRNA komma hit och kolla så att jag inte ligger döende eller något.
Om man tror nåt sånt, visst. Men ts har väl troligen en partner.
Två kan ligga döende samtidigt.
Extremt ovanligt dock.
Personen har väl angöriga man ringer först,
Eller en partner kanske om personen är höggravid?
Det beror på, är det bara kort inpå innan jag tänkt komma och personen inte svarar tänker jag att man kan tolka det som att personen är upptagen. Då hade jag inte dykt upp oanmält utan planerat om dagen. Är man så långväga med så borde inte resan skett spontant=större möjlighet att planera med vännen.
Solklart hör man av sig! Iaf om man tar hänsyn till andra. Alla gör dock inte det. Men att dyka upp oannonserat med tre timmars restid är udda.
Man försätter ju personen i ett läge där den känner att den ska lägga undan allt sitt, om den ens är hemma vill säga. Personen kan ju dessutom storbråka med sin partner, ha sex, ha magsjuka barn, sitta med viktigt jobb, planerat något speciellt, ha kaos hemma, ha migrän eller bara inte ha lust att träffa en enda människa.
Att dyka upp hos en annan person på det sättet innebär att man kommer med osynliga krav som personen kan ha svårt att leva upp till. Det finns risk att personen ”tappar ansiktet” vilket alla som studerat kommunikation vet att man ska undvika att utsätta någon för.
Att låsa in sig på toaletten och gråta för att någon kom på besök låter iaf allt annat än normalt.
Personen skrev att hon lider av ångest.
Hon skrev ju att hon har problem?
Ja, och hur viktigt är det att vi är normala? Vi får vara som vi är oavsett om vi tycker vissa saker är jobbiga. Låt var och en få vara sig själv.
Det är fullt normalt om det finns social ångest med i bilden!
Öppnade du eller hon åkte hem? Eller vad hände?
Visst finns det folk som bara dyker upp och knackar på. Men har man 3 timmar dit så borde man väl bestämma en tid, om hon inte hade annat att göra där du bor och ändå hade vägarna förbi liksom.
Har du sagt till henne att du vill planera sånt? Om man är tight eller varit med någon så borde den veta att man inte uppskattar det. Om det inte är en ny sak dvs.
Det är väldigt olika. Om man är goda och nära vänner, är det inte ovanligt. Har man inte träffats på ett år, skulle jag inte säga vanligt.
Beror kanske på var man bor, där jag bor är det inte vanligt alls att bara komma förbi utan att höra av sig, även om man är nära och bor i samma stad.
Jag har hamnat i ett läge som jag inte vill vara i. Men jag har sen ett tag tillbaka börjat känna att min kompis tar mer energi än hon ger och det är en jättejobbig känsla för jag vill inte känna så. Går det att ändra på?😞
Inte om hon är narcissist. Jag har sagt upp bekantskapen med en sådan.
Vill du fortfarande vara kompisar och umgås?
Eller känner du att det är bättre att bryta helt?
Nej jag vill ju umgås! Jag vet att hon har bra sidor också.
Testa att bara ses på en snabb fika eller lunch ett tag
Ja det är bra:)
Vet du varför? Alltså är det nåt hon gör eller ligger det hos dig? Om du gillar henne och vill va vän med henne alltså.
Det vill jag, hon har bra sidor också och jag vet ju det.
Även om jag inte heller är perfekt, så tror jag faktiskt att det är saker som hon gör. Jag har ändå rätt många vänner och det är bara hon som gör så.
Då behöver du prata med henne om det tänker jag.
Ja egentligen är det nog det..
Av egen erfarenhet så: har jag väl börjat störa mig på en kompis är det oåterkalleligt. Nu är jag så pass gammal med att jag har inte ork eller energi eller tid att lägga på människor jag inte vill umgås med. Det har resulterat i en ganska liken skara men jag är helt nöjd med det. Har så många intressen och min familj som upptar min tid. Ja och jobbet då. Man växer från varandra ibland.
Va haha jag stör mig (periodvis) på alla inklusive familj? Och jag räknar med att de stör sig på mig också 🤪
haha! Ja det klart, men det är något annat. Svårt att förklara kanske, men när det är lite större saker jag stör mig på, sådant som indikerar på att nu är vi på väg att växa från varandra. Då brukar det bara barka åt ett håll.
Haha ja sån är jag väl egentligen men det är tråkigt om det skulle vara ofixbart🙈
I alla relationer är det stundtals en obalans kring givandet och tagandet. Ibland är den ena på en bra plats i livet och den andra mår dåligt. Då blir det ganska naturligt att den som mår dåligt inte ger lika mycket tillbaka. Frågan är om din vän är såhär konstant eller om det är tillfälligt. Om hon är så hela tiden behöver du fatta ett beslut kring om du kan acceptera det. Människor ändrar sig sällan men du kan testa olika saker för att se om det blir bättre. Typ om hon pratar om sig själv hela tiden kan du medvetet föra in samtalet på dig. Eller bara ringa upp och säga att du behöver få prata av dig och sen mala på om ditt. Kolla vad som händer. Lycka till.
Det är sant. Men det här har pågått länge. Jag började känna att något var lite annorlunda redan förra året. Dock var det först när hon berättade att en annan kompis till henne hade velat ta en paus. Min kompis hade också fått veta anledningen och när hon berättade den var det som att hon satte fingret på vad jag känner och även om det gått jättebra ibland så är det återkommande.
Men jag vet ju också att hon är en bra vän, det har jag märkt många gånger. Men jag ska tänka på det, tack!
Beror lite på vad ett tag är tror jag. Jag ”fasade ut” en vän av samma anledning men gav det tid. Kände som du, hon har många bra sidor och vi hade oftast jättekul ihop men jag beklagade mig alltid för min partner just på att hon dränerade mig på energi.
Så blev det att jag började tacka nej, hitta på annat, svarade mer sällan och kände (tyvärr) hur mycket bättre jag mådde utan henne – trots allt positivt med vår relation. Detta är nog iaf 3-4 år sen och visst, ibland tänker jag att jag saknar henne och det vi hade men det är inte värt energin det tog.
Egentligen över ett år, men mer tydligt sen kanske slutet av november.
Åh jag förstår dig! Fasen, jag relaterar och förstår nästan i och med det att vi kanske inte har en livslång vänskap ihop…men jag vill hoppas att det är en fas, att livet just nu håller oss på olika ställen bara för jag tycker ju om henne samtidigt som jag tycker det är lite jobbigt🙈
Vissa personer är extremt krävande och de får aldrig tillräckligt. Har träffat några stycken och oavsett hur mycket jag lyssnat, stöttat och tröstat, är det för lite. Det går till en gräns när jag gruvade mig för samtal och mejl och då är det verkligen något som är fel. Det har varit roliga och intressanta personer som jag ville umgås med, om det hade varit en vettig nivå på det. Du får ta upp att det blir lite för intensivt för dig, men att du gärna ses ibland eller en vit lögn om att du är upptagen då och då.
Någon som har tips på vad man kan ha på smördegsflarn? Jag brukar köra på lax och pepparrot. Eller päron och ädelost, men vill prova något nytt nu men är tom för idéer
Såg nån som hade på färskost, sparris och västerbottensost, lät gott 🙂
Sparris, färskorst och parmesanos. Ev kan man toppa med citronzest
Vaniljkräm och färska jordgubbar
Tror ni det är viktigt för barn från donatorer att de har samma donator som sitt/sina syskon?
Genetik osv spelar ju egentligen ingen roll men finns det någon som har läst studier eller liknande kring barnens perspektiv? 🙏
Skulle tro att man får en bättte samhörighet med sitt syskon.
Det kan vara svårt att få samma donator till alla barn, tror du det blir skev dynamik mellan syskonen och att de känner starkare band till den biologiska isåfall?
Tror mer att de vet då barnen har samma förärlder så kanske frågor som ” vem är min andra förälder? M.m inte blir lika jobbiga då de har ett syskon. Är jätte dålig på att förklara
Jag kommentera på ett av Floras blogginlägg hur man uttalade en av hennes vänners namn men hon godkände inte den kommentaren. Och nu känner jag mig typ lite dum men också typ frågande till om jag frågade något dumt.
Vad tror ni?
Men vad lättkränkt av henne i så fall! Det var väl ingen konstig sak att fråga, snarare genuint intresse
Hur frågade du? Hon kanske tog det som att du hånade namnet? Haha jag vet inte. Men man kan ju läsa saker helt olika.
Vad är det för svårt namn hennes kompis har?
Känns on brand för Flora meeen hon krisar väl också lite pga graviditeten?
Det flög en humla utanför mitt fönster. Älskar våren! 😍 synd att sommaren kommer så fort.
De är då söta.
Eller hur! Så gulligt när dom flyger och ska sätta sig på en scilla och eftersom dom är rätt tunga så åker både humlan och blomman ner på marken 😂 ser så roligt ut. Men blomman reser sig såklart igen och humlan dricker glatt 🥰
Säger man dricker? Eller äter? Suger? Blev tveksam nu.
Så gulligt att de är lite klumpiga av sig! Det var en som flög in i mitt ben när jag satt still. Men inget att oroa sig för, både han och mitt ben klarade sig!
Vad är det med HT och hennes besatthet av att söka vård för sitt barn hela tiden? Ungen kan ju inte ens nysa eller ha 38,1 i temp innan hon ska kontakta vården och trycka i henne medicin.
Munchausen by proxy VIBBAR!
Håller med! Har jobbat på barnsjukhus i många år och träffat en del familjer där detta misstänkts eller konstaterats. Hanna har helt klart tydliga drag av detta.
Tycker detta är så överdrivet. Det är rätt vanligt att föräldrar till barn med astma behöver söka vård ofta eftersom hostan blir besvärlig och förkylningar blir mer långdragna och jobbiga. Inget konstigt. Jag har inte astmabarn men har vänner som har det som absolut spenderat mycket mer tid på vårdcentral och akutmottagning än vad jag behövt.
Jag har två barn med förkylningsastma och jo, Hannas beteende är extremt överdrivet och osunt. Mitt äldsta barn är 7 år och har varit på betydligt färre läkarbesök än Hannas tvååring.
Tycker det är så sjukt hur vi ständigt får höra om nya sjukdomar och som hon menar har pågått såååå länge fast hon inte nämnt det innan.
Samt, låt oss inte glömma när hon sökte vård för blåmärken på sig själv 💔
Enligt fb har hon social fobi och vågar/kan inte lämna och hämta på förskolan själv. Men då är det imponerande att söka så mycket läkarvård, gå på läkarbesök, ringa, skriva och sånt med vården. Men är det något hon gillar så försvinner kanske lite av sociala fobin isf. Och hon har kanske inte ens det, är kanske bara fb-snack.
Själv drar man sig för att behöva uppsöka sjukvården. Är orolig när jag blir sjuk att det inte går över av sig själv så man måste söka vård. Behöva genomgå en operation var mardröm.
Håller helt med dig!
Jag har dålig koll på social fobi och hur det kan yttra sig men känns verkligen som hon lever mer och mer isolerat. När var de senast i Malmö ens? När träffade hon någon annan än K?
Med förskolan är det för hon inte vill prata med andra föräldrar som kan känna igen henne tror jag. Så social fobi vet jag inte om det är, utan mer fobi för att träffa någon som känner till henne. Kanske mindre risk för det i vården, plus att hon verkar älska uppmärksamheten kring det då hon alltid ska överdriva att alla hennes symptom är så grova och vården har koll.
Men på Rusta, mataffär eller vad som kan man ju stöta på en gammal klasskompis, förälder till förskolebarn, en gammal lärare, granne eller liknande? Hon kan ju även träffa på en följare som kommer fram.
Det var ju nån från den lilla staden hon bor i som skrev att den är hundra på att hon handlar och går till lekpark/pulkabacke vid tidpunkter då det är som störst chans att inte råka springa in i nån. Eller att hon drog med dottern till nån backe där ingen annan var istället för att gå till den närmre backen där alla barn var. Men vad vet jag, kanske bara fb-skitsnack.
Som nån skrev ovan känns det dock som att hon lever mer isolerat än nånsin. Och färre samarbeten också. Tycker synd om henne samtidigt som jag känner att det är bra om influencerimperiumet crumbles.
Därför hon aldrig shoppar själv tror jag. Hon tänker väl att ingen vågar gå fram om sambon är med. Med mataffären så skrev någon som bor i samma ort att hon handlar med pensionärerna då de flesta andra jobbar.
Förstår inte hur hon orkar, hade jag varit så orolig att stöta på någon som känner igen mig så hade jag ju inte valt att vara offentlig..
Munchausen by proxy VIBBAR.
Tips på någon bra ljudbok? Gärna något spännande eller som liksom fångar in en ganska direkt.
Ska storstäda imorgon så tänkte testa att lyssna på ljudbok istället för musik tänkte jag.
Helena Herberts Malmöserie, minns inte vilken som är första boken. Men jättebra!
Ska kolla vad det är, tack 🙂
Anders de la Motte – Geim
Pascal Engman – Råttkungen
Mattias Edvardsson – en helt vanlig familj
Älskade en helt vanlig familj, hade den i fysisk bok och läste ut den på några kvällar och skippade tv och mobil, vilket är jätteovanligt för mig. Ska kolla in dom andra, tackar 🙂
Chilisås vita citroner en riktigt bra bok!
Chilis vita citroner ska det stå!
Vad tycker ni om Robinson än så länge?
Ganska tråkigt tyvärr. För mycket onödig drama från start. Inte hittat någon favorit heller så kanske därför också.
Tråkigt och veligt när dom ska börja med 4 lag, sen 3 + gränslandet och nu bara 2 som vanligt. Glad dock att han som käkade nåt giftigt i djungeln åkte, fattar inte hur produktionen kunde låta han hålla på och skrika under den tävlingen när han tjatade om Melker.
Tycker det var lite kul när Lasse sa ”är det dig eller mig han kallar Hunken?” och han fick som svar ”nej, honom *pekar på Jonas* dig kallar han Melker”. Det fick mig att fnissa lite.
Men håller med att det är skönt att han är borta och förstår inte grejen med fyra lag när det blir två lag så fort ändå.
Livet känns så oerhört meningslöst för tillfället. Som att varje dag är bara är kliv kliv överlev/en väntan på att det ska bli kväll så man får gå och lägga sig. Vet att frustrationen över känslan inte gör något bättre men… det här är mitt enda jvla liv, och jag låter dagarna bara rinna iväg medan jag önskar att de ska vara över?
(Obs har inte känt såhär tillräckligt länge för att det ska vara dags att gå till vården. This too shall pass antar jag. Men segt och jobbigt är det.)
Om det är någon tröst känner jag lite likadant.
Det värsta för mig är att jag både har svårt att somna på kvällen, och får ångest av sängen, och att jag oftast inte vill gå upp heller på morgonen.
Har du jobb, eller studerar du?
Jag jobbar, och har barn som ska lämnas innan jobbet. Så jag kommer upp ur sängen i alla fall. Somna brukar inte heller vara något problem. Sova, däremot… blir väckt 1-6ggr/natt av barn. Så sömnen är definitivt en del av problemet. Kanske för dig också?
Har inga barn. Men det låter jobbigt!!
Nej, men om hela din sovsituation känns ångest-ig, svårt att somna, svårt att gå upp låter det ju som att det kan ha en påverkan på ditt mående/humör också menar jag. Kanske värt att se över rutiner och/eller söka vård?
Jag har varit i samma sits som du och är mycket tacksam att jag (trots att jag inte heller ”hade känt såhär tillräckligt länge eller var tillräckligt deprimerad”) sökte vård. Gick hos en terapeut som hjälpte mig massor.
Hoppas du mår bättre snart! 🥰
Vad skulle du säga hjälpte med terapin? Att bara prata om saker, verktyg eller annat?
Känner igen mig mycket. Tycker livet är meningslöst trots att det finns mycket som ger mening, men i det stora hela ser jag mest meningslöshet. Det är en förlamande känsla. Kanske kan det hjälpa att prata med någon även om du inte känner att det gått för långt.
Jag går redan hos psykolog, hon tjatar om självuppoffrande beteenden och egna behov. Men jag känner mest att om jag ska fokusera mer på mina egna behov känns livet ännu mer meningslöst? Vilken kass värld där alla bara ska gå runt och tänka på sina egna behov?
Det är det där med att ta syrgasmasken på sig själv först. För att kunna hjälpa andra, måste man vara rätt okej själv. Du kanske skulle prova en annan psykolog och inriktning? Jag började med ACT och det passar mig så mycket bättre, det är nu och framöver som gäller. Mycket exempel och ett tankesätt som jag gillar. Om du googlar ACT monster dragkamp ser du ett exempel på tankegången.
Usch, gjorde en gynundersökning för första gången i livet idag, och tog cellprov. Själva provet var inte så farligt men alltså fy tusan vilken stel situation det är och vad obekväm jag kände mig! Inte det roligaste…
Det är en så himla märklig grej att göra. Sist hanterade jag det genom att köra värsta stand up-föreställningen i stolen och barnmorskan skrattade så hon hoppade när hon undersökte. Och jag är i vanliga fall rätt blyg och tystlåten? Så oklart vad som hände där…
Jaja nu är det gjort i alla fall. Bra och viktigt och en liten tröst är ju att barnmorskan gör det typ dagligen så det är inget konstigt för henne.
Vad bra att du gjorde det ändå!
Jag brukar typ upprepa i mitt huvud som ett mantra ”det här är hennes jobb, det är inte konstigt eller obekvämt för henne, hon har redan sett allt och lite till” och försöka låtsas att allt är helt normalt 😅
Jag fick tack och lov en tant på 60+, så det enda jag tänkte på var att hon sett så många fiffis i livet att hon inte kommer komma ihåg just min, haha. Men hon var faktiskt jättebra och förklarade allt när jag sa att jag var nervös och aldrig hade gjort detta förut. Så fick verkligen en bra upplevelse även om det inte var kul, haha. Har hanterat detta genom att inte ägna det en tanke så det var först i väntrummet jag insåg vad jag skulle göra – men den metoden var bra, för jag slapp oroa mig för ev smärta och så!
Love is blind, vilket land har mest sevärd senaste säsong (förutom Sverige)?
Ber om ursäkt för dåligt formulerat 🥲
Italien, väldigt dramatiskt och händelserika par ändå. Sen tycker jag alltid USA och UK har bra säsonger.
Tänkte på inlägget om Hanna och kylen, och minns en diskussion som va för många år sen i en lokal köp- och säljgrupp när nån sålde leksakerna man fick i barnmålet på McDonalds.
Vissa tyckte det var hemskt eftersom man får dom gratis, andra menade att man betalar för dom inbakat i priset för menyn.
Det finns ju folk som samlar på sånt, så det är ju bara bra att dom säljs istället för att kastas bort. Gratis är dom definitivt inte, för man kan inte få dom UTAN att köpa menyn.
Ellinor Löfgren och hennes otroliga trauma från förlossningen, har hon nånsin berättat vad som hände att hon blev så traumatiserad att hon nuförtiden får panikattacker då hon känner att hon ska spy? Lyssnade förr på deras podd tills det kändes 🤢 att lyssna på den, men nu var jag på kvällspromenad och hade hunnit lyssnat alla veckans poddar innan promenaden och testade den nu och lyssnade förra torsdagen då hon berättade att hon fått panikattack med att det satt från förlossningen. Fattade noll.
Är väl inte helt ovanligt. Hon kanske inte vill berätta exakt vad som hände.
Inte troligen jätte vanligt efter 5 år från förlossningen skulle jag tro, isf borde man nog få samtalshjälp och liknande.
Hon kanske inte fått hjälp.
Är inte hon en väldigt ängslig person?? Lyssnade lite på deras podd förr och följde henne och det enda hon pratade om och ältade så mycket med var hennes migrän och typ IBS, konstant dramatisk kring sina åkommor. Får lite hypokondriker vibes av henne också.
Går igenom ett break up med vad jag trodde var mannen i mitt liv. Det är den hemskaste upplevelsen (förutom dödsfall). Sån smärta. Överlevnadstips?
Distraktion, distraktion, distraktion. Du behöver distrahera dig från dina tankar – det är de som drar ner dig och det är ju inte så lätt att bara säga ”tyst nu!” till sig själv och sin hjärna. Därför bör du göra saker som tar dig ur dina tankemönster. Jag brukar komma ur det när jag hjälper någon med något. Typ städa hos min mamma, vara barnvakt åt syrrans barn. Gå ut med någons hund. Volontära på katt- eller hundhem. Kanske kolla om någon pensionär i området behöver hjälp. Det är något med att hjälpa någon annan som är väldigt självläkande… Annars träna, gymma, ut och gå varje dag. Kolla serier hjälpte mig också men då måste de vara så pass bra att man är helt insatt. Håll ut – det blir bättre. Lovar dig!!
Andas. Gråt. Skrik. Tillåt dig känna alla känslor fullt ut. Sorg, smärta, ilska, besvikelse – låt allt komma ut. Fulgråt. Drick vin. Ha ingen kontakt med exet (om det går, dvs inga gemensamma barn eller så). Blocka. Ge fan i sociala medier. Gå in i dig själv och ge dig hän till känslorna.
Sen sätter du ett datum och det datumet reser du dig upp, går vidare. Livet fortsätter. Du är stark. Fri. Älskvärd.
<3
Haha kul att de flesta två kommentarerna är helt motsatta…
Finns det ens några bra tips än att livet förmodligen kommer suga den närmsta tiden. Min psykolog sa ca 1-2 månader per antal år tillsammans innan man kommer vidare. Försök att sköta det viktigaste under tiden (så långt det är möjligt): mat, sömn, vänner och din vardag ❤️
Är det någon av er här som har BPD? Kan ni berätta lite mer, tex har ni någon behandling och har det hjälpt?
Jag har diagnosen och går i terapi via psykiatrin. Man brukar ställas i kö till terapi när man får sin diagnos.
Känner du att det hjälper? Tar du någon medicin?
Låt inte någon sätta den diagnosen på dig. Kommer vara omöjligt att ha med vården att göra i framtiden.
Hur menar du? Alltså är inte otrevlig utan nyfiken, har bpd själv och det är inte något jag märkt av.
Jag har BPD och har gått i DBT vilket är det bästa jag gjort typ. Jag är så mycket mer stabil och fungerande överlag. Innan var det konstant en emotionell berg och dalbana, och visst att det inte är perfekt idag, men det är mycket lugnare. Innan kände jag mig totalt styrd av mina känslor medans jag idag har mycket mer kontroll.
Bianca har blivit inbjuden av PSG att kolla PSG-Liverpool. Hon sa till Theo att ”syrran fixat det”. De har blivit upphämtade av PSG. Blir faktiskt lite ledsen över hur det ser ut nu, år 2026. Själv är man stort fotbollsfan, men kan inte åka på matcher pga svindyra biljetter (+ sjukdom i familjen, osv). Men biljetter och VIP-upplevelser delas ut hej vilt till influencers som har noll koll på fotboll, bara för att de har följare. Det är inte bara PSG som gör så, skitmånga andra klubbar också. Jag missunnar inte någon, tycker bara det är en sorglig utveckling. Att vi som verkligen älskar sporten och lag inte kan åka och titta för det är pissdyrt. Och jaa – jag vet att klubbarna gör det för att locka folk. Men jag som varit supporter i hela mitt liv vet att supporterskap inte går att köpa. Nej, jag vet inte jag… Bara sorgligt.
Iaf Theo är jätte intresserad av fotboll.
Hon hoppas kanske på att snärja en spelare! Om hon inte redan gjort det förstås…
Hon har verkligen annat att fokusera på än att jaga killar..
Tänkte också på det!
Haha hon sa det nu på Pernillas story. ”Kan det inte bara komma en snygg spelare så jag kan få lite pirr i min f…” och att hon blir kåt av att vara där
Det har väl alltid delats ut biljetter till diverse sportevenemang, konserter, utställningar osv till kändisar? Vad spelar det för roll?
Inte på det här sättet. Tidigare var det företag som köpte VIP-paket, eller som fick biljetter via sponsorer och liknande – och då var det oftast personer med ett genuint sportintresse som gick. Nu är det något annat. Att ge bort VIP-biljetter till influencers är en ny strategi. Sporten, som så många älskar, blir en reklampelare… Det spelar roll för supportrar som måste jobba häcken av sig för att kunna gå på match, medan en influencer bara kan höra av sig och fixa VIP-biljetter. Jag gillar inte den utvecklingen, eller att klubbar väljer den här vägen.
Camilla, vet du hur det går för PT-Fias rödljusterapiklockor? Det skrevs ju en del om dem för något år sedan men jag har inte sett något om dem på hennes blogg på länge.
InAlicekitchen – vad är grejen med att allt är fluffigt? Moset är fluffigt, kolla vad fluffigt bröd, se så fluffig smet, min katt är fluffig, alltså denna efterrätten är så fluffig!
HAHAHAHAAHAAH min katt är fluffig
Tack för skrattet💕
Jaa varför är allt fluffigt? Varför är det så viktigt??? Blir tokig
Mvh kvinna med pms
Tycker det är mer irriterande hur hon tror hennes katt är så unik för han sitter ”som en människa” och kollar tv. Hur många katter sitter inte så? Hur många katter kollar inte på skärmar som rör sig? 😂
Hahahaha alltså tycker så synd om guiltfree_livings barn som sitter i vagn med massor av kläder på gymmet, blir faktiskt lite irriteradddddd
Varför sån träningshetttttts
Tyvärr finns det ofta problem med samsjuklighet när det kommer till ortorexi och ätstörningar. Hon checkar av flera boxar på det.
Sidan laggar återigen när jag går in för att läsa kommentarer. Tre gånger har den hängt sig och skickat mig längst upp igen innan jag hunnit läsa klart allt. Vad lätt det är att navigera.
Känns som vardagen bryter ner mig. Jag vantrivs inte direkt på mitt jobb men det tar upp ALL min energi och jag orkar varken göra något efter jobbet eller på helgerna. Jag har inte ens familj att ta hand om men ändå är jag totalt slutkörd jämt. Om jag ska orka åka någonstans eller umgås med någon måste jag ha minst en ledig dag före och efter jobbet. Någon som känner igen sig eller har något tips för att ta sig upp?
Ja så är det typ för mig när jag jobbar heltid. Jobbar halvtid och pluggar halvtid nu och vill byta yrke (har väldigt krävande jobb). Ett tips är att gå ner i tid om du får och kan ekonomiskt. Eller försök byta jobb om du tror det kan hjälpa.
Dra ner på tempot. Jag kände liknande som du förra året och hur sjukt det var att min lediga tid gick till rehab från mina 8h på jobbet. Det tog ett tag men nu flexar jag ut, jobbar långsammare och mår bättre 😊
Är det nån som gjort cool sculpting, funkar det? Är sugen på att göra det under hakan.
Det fungerar ett väldigt kort tag. Om man har tur. Rekommenderas ej.
Så fettet fryser inte bort som de säger?
Alltså om det går tillbaka?
Bästa ställningen i duschen?
Tycker det är lättast att duscha när man står upp, men vet att vissa har en pall att sitta på i duschen.
Jag älskar att sitta ner på golvet och duscha.
Jag har en ställning med mina saker som står på golvet gjord av typ plast, men vet många som har en hängande ställning som man hänger på blandaren.
Jag har en sån man har i hörnet med en stång från golv till tak, tar lite plats men inte supermycket plats men räcker för mig och skönt att ha det i en bra höjd 🙂
Ja jag har en sån på blandaren. Perfekt när man har lite plats.
Stå upp tänker jag, min man brukar sitta och duscha men då kan man lika gärna bada tycker jag. Svårt att resa sig sen när man är varm och blöt. Vill duscha snabbt, hatar det.
Har gått från regelbunden mens till oregelbunden sen sommaren, är 32 år och den kommer typ 2v försent eller typ 1 v försent den senaste tiden. Var så orolig över detta att jag gick till gynekolog som kollade upp allt med ultraljud som sa att allt såg bra ut, fin livmoder, massa ägg osv fortfarande. I skrivande stund är min mens typ över 2 veckor sen igen och jag har typ ägglossning nu. Är det någon som är med om samma eller vet varför det blir så och vad det kan bero på? Jag är liksom frisk i övrigt och är inte stressad eller så, är trots läkarbesöket orolig för att jag ska få svårt att bli gravid eller något.. vill bara få regelbunden mens igen 🙁