Frågan:
“Hur har man killkompisar som vuxen? Tycker det är laddat”
Svar (bild 1):
“I en normal relation är inte det laddat! Jag har två väldigt nära killkompisar jag hörs med regelbundet och ses så ofta vi kan. Jag hade aldrig kunnat vara tillsammans med Paul om inte jag kunde lunch/middag. Dom männen har jag ju känt längre än Paul.Utöver det går jag ofta på luncher med nya manliga bekanta. Det är ju viktigt att nätverka! Ibland är det ett glas vin med. Spela roll!”
Tillägg (bild 2):
“Fick frågan: ja såklart är det samma för Paul. Hans bästa tjejkompis bor i Indonesien och han ska dit snart. Kul ju!”
Slutsats (bild 3):
“Om man inte får ha kompisar av de motsatta könet är det något fel i relationen man är i 🤦♀️”
Isabella Löwengrip öppnade upp för en frågestund och fick en fråga om att ha vänner av det andra könet, då frågeställaren tycker att det är laddat.
Precis som Isabella skriver så borde det verkligen inte vara en grej 2026 att ha vänner av motsatt kön. Ändå är vi här, där vuxna människor fortfarande sitter och tycker att det är “laddat” att ta en lunch med någon som råkar ha ett annat kön.
Och jag fattar att det kan kännas obekvämt, men är det då vänskapen det är fel på, eller kanske någonting annat som skaver lite längre in.
För om hela ens relation hänger på att ingen får umgås med någon av motsatt kön, då är det kanske inte “gränssättning” vi pratar om, utan mer… skör konstruktion?
En stabil relation klarar av att båda parter har egna liv, egna vänner och egna sammanhang. Gör den inte det, så är det nog inte killkompisarna eller tjejkompisarna som är problemet – utan tryggheten. Din egen, eller din partners.
För om varenda person av motsatt kön ses som ett hot, någon som när som helst kan förstöra relationen… hur ska den ens fungera i ett samhälle där män och kvinnor jobbar, umgås och existerar tillsammans varje dag?
Det blir ju inte en relation – det blir ett övervakningsprojekt och så kan man ju faktiskt inte leva!
Eller?
Föregående inlägg 
Förstår inte hur det här kan vara en fråga ens. Om det är det bör ni kanske fundera på om ni har ett sunt förhållande.
Håller med dig! I mina relationer har vi båda haft kill/tjejkompisar utan problem. Skulle aldrig falla mig in att hindra min partner att träffa sina kompisar vilket kön de än har. Och jag har haft samma ”tur”
Jag hade inte tyckt om att min man aktivt söker kvinnliga vänskaper och är på middagar med dem utan mig. 😅 Finns en stor skillnad på befintliga vänner och på att aktivt uppsöka såna vänskaper.
Utveckla gärna vad du menar.. förstår inte riktigt
Men manliga vänner hade varit ok? En del ser inte könet utan personen.
Låter ju jättekul att ha vänner av motsatt kön och är inte emot att andra har det men för egen del har det verkligen aldrig funkat, någon/båda får känslor, runnit ut i sanden när han skaffat partner osv. Umgås såklart med män i grupp men inte så att jag har någon manlig vän jag skulle åka på en weekend med till exempel och tror absolut det beror på bagaget dvs att det aldrig funkat tidigare så känns inte värt att inleda 1-1 vänskap med män, umgås isåfall hellre som par eller med familjerna. Tyvärr, eller vad man ska säga, är glad för alla som lyckats men är glad att jag har så många kvinnliga vänner iallafall.
Om man är bisexuell – får man inte ha några kompisar alls då?
Exakt vad jag tänkte säga! Det blir inte kul för oss då, lite ensamt 😄
Haha, ”jag ska luncha med en vän”
Nej det är för laddat!
Tänker att man projicerar egna känslor om man anser att situationen är laddad om man umgås med en vän oavsett kön.
Jag dejtar både män och kvinnor. Mitt ex som jag avslutade med i höstas klarade inte det. Han var svartsjuk på både män och kvinnor. Han kanske bara var kontrollerande men han var helt besatt av tanken att jag var otrogen med precis varje människa i min omgivning, män som kvinnor, så det skulle inte gå att ha några vänner eller kollegor. Kan tillägga att han inte har en enda kvinnlig vän och det var ett av hans ”tyngsta” argument för varför man inte kan vara vän med ett kön man är attraherad av.
Tycker det är en sån 🚩 när en kille inte har tjejkompisar alls. Han behöver inte ha en hel drös med nära vänner som är tjejer, men tycker att några tjejkompisar (oftast) tyder på sunda värderingar både kring relationer och kring kvinnor generellt. Att han fått höra en tjejs perspektiv på saker och att han kan ha en känslomässig anknytning till en tjej utan att vara attraherad av henne.
Exakt! Visar att han ser kvinnor som människor, de kan va vänner inte bara potentiella ligg/partners
Går det lika bra med kvinnliga kollegor? Att ha en jobb-kompis liksom? För det är inte naturligt för alla att ha skaffat kompisar av annat kön.
Självklart! Och nä det är ju så att vissa (både killar och tjejer) främst varit i miljöer där man skaffat vänner av samma kön som sitt eget. Sen är det väl också ett bra tecken att ha vänner som inte alla är stöpta i samma form, oavsett kön 🙂 visar väl på någon sorts nyfikenhet och tolerans, tänker jag
I samma stund som man tror att ens partner skulle kunna vara otrogen eller tvärtom så är det lika bra att göra slut. Litar man inte på varandra finns det ju inget att bygga på. Och det oavsett vad som är sant och inte. Dvs, det spelar ingen roll att ens partner/en själv aldrig skulle vara otrogen varken känslomässigt eller fysiskt. Tappar man tilliten så är det ingen idé att vara tillsammans längre, då relationer handlar om respekt och tillit till varandra.
Jag tänker att då behöver man väl först och främst jobba med tilliten och kommunicera, eller jobba med egna griller i huvudet.
Fast det behöver ju inte vara att personen aktivt är ute efter att ha en affär vid sidan om? Tror man det så nej, självklart är förhållandet inte värt att satsa på. Men man kan ju bli vänner och senare bli så pass förälskad att man avslutar förhållandet trots att det inte var tanken från början. Leka med elden liksom, dvs är det en kvinna som skulle kunna vara en potentiell partner och inte Britt 82 år och de reser iväg och har all tid att bara umgås utan krav, det kan ju nästan lura hjärnan att det är förälskelse. Och även om han stannar kvar och är trogen och pålitlig så är det egentligen rätt?
OT
Hur är reglerna när man vabbar? En influencer spelar alltså in content och samarbete medan hon vabbar men lägger ut det veckan efter för att hon inte får jobba när hon tar ut ersättning för vabb. Är det okej? Kan ni ”vanliga” föräldrar också göra så, jobba under vabb, få ut pengar från försäkringskassan, men sen inte visa att ni jobbat förrän veckan efter. 🤡
Jobbar man när man vabbar kan man ju inte ta ut ersättning från FK. FK ska ju vara istället för den inkomst man förlorar.
Även på vanliga jobb får man ju inte lönen samma dag man jobbar…
Förstår inte ens varför influencers som tjänar så mycket ens ska ta ut ersättning.. inte så att de förlorar pengar på att vabba några dagar
Hon kan ha valt att inte ta ut ersättning den dagen fast hon vabbade. Eller så kan hon begärt ersättning för del av dagen. Sen när hon inte fick jobba kanske hon tog ut full ersättning. Isåfall har hon gjort rätt.
Och det tro du en influencer gör? Tänker på allt sånt? Tror mer de tänker att de spelar in content och gör massa av deras jobb men sen väntar tills de inte vabbar med att lägga ut det och så tänker de att det är rätt.
Fast ingen av oss vet ju hur/vad dom faktiskt gör. Varför utgå ifrån att dom fuskar och gör fel?
Bara skriver vad jag tror, vilket som är mest sannolikt. Är det fel? Ska vi tro att influencers som tycker det är jobbigt att reklammärka gör rätt med sånt menar du? 😂 Personen skrev även själv om detta, att hon inte lägger ut samarbeten för hon vabbar.
Menat att hon avvaktar tills hon inte vabbar med att lägga ut, så inte svårt att räkna ut att hon får både lönen från samarbetet och ersättning trots att hon egentligen jobbar som vanligt.
Anmäl det till FK då?
Det har flera redan gjort. Jag undrade kring reglerna för jag har inte koll hur det funkar ☺️
I grunden handlar det inte alls om vad du GÖR den dagen ditt barn är sjuk utan vem som betalar dig just den dagen.
Om du jobbar på kontor, vabbar och inte får någon lön från ditt jobb den dagen men ändå går in och kollar av mailen, skriver ett svar. Tar ett samtal från en kollega och ger instruktion exempelvis. Tror du då att du fuskar?
I praktiken jobbar du gratis bara.
Fusk är att plocka ut lön från sitt företag för den dagen du även tar ut ersättning från F-kassan.
Det handlar alltså inte om vad du gör utan vem som betalar dig den dagen.
Likaså får man göra tvärtom, jobba hemma med sjuka barn och få lön. Men då låter du bara bli att söka ersättning för vab.
Bara om man är osäker är det laddat.
Att inte få ha vilka vänner man vill =våld
Min fasta ståndpunkt är att man inte ska behöva ”göra slut” med sina kompisar av motsatt kön bara för att man har en partner som tycker det är ”jobbigt”. Då behöver den personen jobba med sina känslor tycker jag.
Precis, kontrollerande, vilket är obehagligt. Skulle aldrig acceptera det.
Hur lever folk sina liv? Har
Vilken cliffhanger
…de ens några liv?
Jag tycker nog det är lite laddat ändå, men är kanske konservativ. Hade min sambo haft en nära väninna han träffade på tu man hand och typ drack vin med och pratade om djupa saker hade jag nog blivit lite obekväm. Är den en kvinna i ett större gäng som man träffar sporadiskt skulle jag inte fundera över det.
Säger inte att jag tänker rätt 😅 är nog konservativ. Men känner kanske att nära killkompisar jag haft genom åren har varit lite problematiskt. Har ofta känt att de har känslor i perioder och att det ligger lite i luften.
Men eg handlar det mest om hur man umgås. Jag tror också risken är större för attraktiva personer. Finns starka vänskapskänslor och attraktion så kan ngt gro.
Folk kan ju va attraktiva utan att man blir attraherad av dem eller agerar på det.
Så är det såklart. Menar bara att risken är högre och det är väl därför det kan vara lite laddat.
Många är ju otrogna och får känslor för andra. Ofta är det ju skyddat av att man känner 0 attraktion. Om man ska vara krass.
Det låter väl bättre att skriva att man är konservativ än att skriva att man lider av låg självkänsla som yttrar sig i att man är en destruktiv partner.
Hon skriver ju OM så troligen är det inget som ens kommit upp i deras förhållande, dvs vinluncher med andra kvinnor. Många män har ju knappt vänner alls och många har enbart ytliga bekanta, tex män de delar något intresse med, så du behöver nog inte oroa dig för att hon håller sin stackars man i koppel.
Just det, alla vet ju att fula personer aldrig har sex!
Herregud om min man hade haft din inställning 😅 Min bästa vän är man och har spenderat otaliga middagar med vin och djupa samtal med honom. Dessutom spenderar jag ofta mer tid med honom än med min man eftersom vi jobbar ihop. Det har aldrig funnits ett uns attraktion mellan oss!
Är du säker på att han inte är attraherad av dig?
Det vet du väl inte oavsett kön. Din bästa tjejkompis kan ju vara väldigt attraherad av dig, så väldigt konstig fråga. Man får väl utgå från att vänskapsrelationen känns bra.
Min man hade inga kvinnliga vänner när vi träffades, men jag kan erkänna att jag hade tyckt att det var jobbigt om han hade det.
Jag litar på honom till 100% och vet att han älskar mig, så det är inte där problemet är. Jag har dåligt självförtroende och självkänsla och jämför mig lätt med andra. Om jag tycker att en annan kvinna är vackrare eller roligare än jag så blir jag orolig att min man också ska tycka det och således välja bort mig, även om jag vet att han inte skulle det. Det sitter helt i mitt huvud och det är mitt problem.
Hade han haft kvinnliga vänner så hade jag såklart inte förbjudit honom att umgås med dom, även om jag hade tyckt att det var jobbigt.
Som sagt, det är mitt problem som jag behöver jobba med, och inget som ska påverka honom eller hans relationer på något sätt.
Bra att du jobbar med dig själv så du inte kastar honom i armarna på någon som du tror han känner något för men som bara råkar vara kvinna.
Hur funkar det med andra kvinnor i hans omgivning? Kompisars fruar, kvinnliga kollegor, kvinnlig läkare mm.
Tråkigt att du ska ha så dåligt självförtroende och självkänsla. Ens värde sitter ju verkligen inte i ens utseende.
Träffade en ett tag som blev svartsjuk för att jag hade manliga vänner. Det tog slut pga det, finns inget jag tycker är så oattraktivt som svartsjuka.
Well..självklart ska man inte kasta bort gamla vänner för en ny relation. Men kan säga att det är ytterst få straighta män som har tjejkompisar som dom inte är attraherade av..
Vilken jäkla ickefråga. Sjävklart har man vilka vänner man vill oavsett om man lönt dem sen man gick i lågstadiet eller lärt känna varandra i vuxen ålder. Kan ens partner inte hantera det så ligger problemet helt hos hen.
Min man har inga nära tjejkompisar som han umgicks med när vi träffades dock nära killkompisar. Han pratar jättemycket med kompisar i telefon, men träffar sällan kompisar själv då han gillar att vara hemma mycket. Nu 11 år in i förhållandet och tre småbarn så peppar jag och låter honom prioriter kompisar när de väl blir av såklart.
Men alltså skulle han gå och träffa en tjejkompis nu och börja hänga med var o varannan dag skulle jag bli SÅ svartsjuk! De är ju som att hela hans personlighet skulle förändra typ.
Haha ja, min man har flera nära kvinnliga vänner varav en är hans ex, men skulle han börja träffa en ny tjej ensam riktigt ofta nu så hade jag börjat undra. Men det är just som du säger, att det hade varit så out of character för honom. Han har börjat möta några tjejer ofta men i en naturlig setting och de har partner så det stör mig inte alls. Om han hade börjat möta en man varje dag och gått på middagar hade jag också börjat undra
Jag är nog ensam här om att kommentera att jag tror inte tjejer och killar kan vara kompisar. Ofta är det killen som inte skulle tveka att ligga med tjejen. Jag tror många tjejer är lite för naiva. Vet så många killar som är i förhållande och har ”nöjt” sig med sin partner. De skulle inte säga nej om det dök upp något bättre.
Jesus.
Nu kan man vara kompisar även om man har legat med någon, två killar som jag räknar som kompisar är gamla KK, likaså vet jag att mannen i mitt liv har legat med minst två av sina kompisar, inget som vi känner att vi behöver hålla hemligt för varandra.
Vi har inget öppet förhållande men ingen av oss var oskuld när vi träffades, så varför skulle vi göra oss av med gamla vänner för vad som har hänt i tidigare i livet innan han och jag träffades.
Orka gå omkring och oroa sig för att bli bedragen liksom, måste vara jäkligt jobbigt att vara så osäker på sin partner så man måste vakta/begränsa denn*s umgånge.
Jag har en man sedan 20 år. Har två manliga nära vänner. Den ena åkte jag på weekendresa till Istanbul med för några år sedan. Min man fick inte ledigt och hade noll problem med att vi åkte. Det finns absolut noll attraktion mellan mig och min vän. I dag har han småbarn så vi ses inte så ofta men hörs regelbundet. Han betyder mycket för mig och känner såklart min man.
Skulle mannen i mitt liv inte ha några kvinnliga vänner så hade jag trott att det var något konstigt med honom, likaså om han inte accepterat mina manliga vänner, jag har dessutom fler manliga vänner än kvinnliga.
Jag har väldigt svårt för uttryck som tjejkompis/killkompis, för mig är en kompis en kompis vilket kön den har är helt orelevant.
Jag jobbar i ett yrke med 90% män (ish). I vår arbetsgrupp är vi 16män och 2 kvinnor, hade varit jättejobbigt om det skulle vara ett problem med killkompisar 😅
Jag funderar också över detta… folk som bestämt hävdar att män och kvinnor inte kan vara kompisar för att männen ALLTID vill ligga, är ni medvetna om att det finns branscher där män och kvinnor jobbar tillsammans? Tror ni man vill ligga med alla på jobbet då? Hur hanterar man ens helt vanliga situationer om man alltid tänker att alla män som interagerar men en vill ligga med en?
Vet ingen i min närhet som lever i en relation som träffar har vänner av motsatta könet som de träffar, äter middagar osv. Hörs kanske ibland men nä