Influencerdrömmar och verkliga skulder

Bildkälla: Von Tilander Instagram
Bildkälla: LT.se

Länstidningen, LT, har tidigare skrivit om Karolina ”Von” Tilander och hennes kurs i ”affiliate marketing” – en kurs som ska lära dig att tjäna stora pengar. Afilliate marketing är alltså annonslänkar, där personen som postat länken antingen tjänar pengar varje gång någon klickar på den, alternativt får en viss procent på alla köp som skett via deras länk.
Om du vill tjäna 50 000 kronor på en månad via en länk som ger dig 10% på varans pris, så måste du få folk att köpa varor för 500 000 kronor under samma månad.

I den här artikeln får vi möta Anna Stålnacke, en kvinna som sa upp sig från sitt jobb för att satsa helhjärtat på ”affiliate marketing” genom en kurs som hon betalade 10 000 kr för. 
Företaget heter NextLevel och precis som namnet antyder tar det henne till nästa nivå – fast inte på det sätt hon tänkt sig. Hon tjänar inte pengar på sina länkar och istället får hon ett nytt “erbjudande” för att kunna betala för kursen som hon fortfarande är skyldig företaget pengar för. Hon erbjuds att själv börja sälja kurser. Pyramidspelets klassiska lösning när produkten inte säljer – sälj drömmen istället, för det här är ingenting annat än ett pyramidspel.

Så här säger Anna till LT om att marknadsföringen på sociala medier riktar sig till just ensamstående mammor:

Vi kanske är mer godtrogna, men jag tycker det är fel. Afiliate marketing är egentligen inte fel, ur företagens perspektiv. Men när vi som enskilda personer ska marknadsföra vår länk med produkter eller tjänster, behövs det en följarskara på sociala medier.

Vidare berättar hon att hon inte tjänade några pengar, och att hon trodde att hon i alla fall skulle komma upp i 10 000 kronor till att börja med. Hon berättar vidare att hon trodde så himla mycket på att hon skulle tjäna pengar på sin marknadsföring och att hon ägnade hela sin vakna tid åt det här. Det valet får hon stå för själv, säger hon eftersom det var hon som valde att säga upp sig för att satsa på det här upplägget.

Det är här influencern Karolina “Von” Tilander kommer in i bilden, för det visar sig att det är hennes kurs som Anna ska sälja, samma kurs som hon själv misslyckats med att tjänar pengar via.
Anna får personlig kontakt med Karolina som levererar både uppmuntran och löften om 2 000 kronor i provision per såld kurs (som kostar 10 000 kronor).
Problemet är att kurserna visar sig vara lika svårsålda som de är omöjliga att tjäna pengar genom – precis den fällan som gjorde att Anna nu satt där hon satt.

Så här säger Anna Stålnacke till tidningen LT om sin kontakt med Karolina Tilander:

Jag skrev väldigt mycket till henne, jag var frustrerad. Jag lyckades inte och jag visste inte vad jag skulle ändra på. Von Tilander svarade alltid väldigt snabbt. Hon sa att jag fick ta de sakerna med min egen mentor, även om det var hennes kurs jag marknadsförde.

LT har publicerat delar av samtal mellan Anna Stålnacke och Karolina Tilander där man hör hur en potentiell kund diskuteras – en person i ekonomisk utsatthet, med god man, där man hoppas att hen “förhoppningsvis” ska kunna betala för kursen snart.
Anna säger att hon inte vill jämföra det med en sekt, men det blir lite sektliknande, när det är många som pratar om samma sak hela tiden.
Anna sitter i dag med skulder på 8 000 kronor på Klarna och i ett sämre ekonomiskt läge än innan hon började, men säger samtidigt att det var hennes val att säga upp sig och hoppa på det här tåget.
Idag säger Anna att hon ofta får meddelanden från andra i samma situation. Människor med skulder som sitter i samma sits som hon själv.
Trots att hon är djupt kritisk till upplägget så har hon valt att inte radera sitt gamla innehåll där hon marknadsförde saker och sedan kurserna, då att hon inte vill att det ska se ut som att hon försöker dölja något.

Det man tydligt kan se här är ett mönster där ekonomiskt utsatta personer lockas av löften om snabba inkomster, samtidigt som riskerna och svårigheterna tycks vara betydligt större än vad marknadsföringen ger sken av.
Frågan är inte om affiliate marketing i sig är lagligt för det är det,  utan problemet är hur det marknadsförs, till vem och med vilka förväntningar.

Lagligt? Ja.
Smutsigt? Också ja.

Vad man får och inte får marknadsföra och sälja utan licens

Bildkälla: Hanna Theorin Instastory

Jag förstår att Hanna Theorin vill hjälpa svärmor lite på traven genom att dela henne inlägg, men det hon gör är snarare att göra en björntjänst. 
Hennes svärmor syr och säljer alltså barnkläder och mössor, vilket inte är några konstigheter, problemet är att tygerna innehåller bilder på exempelvis Pippi Långstrum och Emil i Lönneberga.
Både Pippi och Emil är skyddade verk och rättigheterna förvaltas av The Astrid Lindgren Company, vilket innebär att de är upphovsrättsligt skyddade och inte får säljas hur som helst utan korrekt licens. *
När du köper Pippi-tyg i butik får du att sy vad du vill med det så länge det är till privat bruk, men du får inte använda det till att tillverka och kommersiellt sälja det du sytt.
På nästan alla licensierade barntyger står det i stil med: “Endast för privat bruk” / “Not for commercial use” – just av den anledningen.

Det är extremt svårt att få en kommersiell licens vad gäller Astrid Lindgrens karaktärer då de är väldigt strikt bevakade.
Det som kan hända om The Astrid Lindgren Company får upp ögonen för licenserad försäljning av deras karaktärer är att du kan krävas på skadestånd, förbud mot fortsatt försäljning och i värsta fall en rättslig process men det tror jag knappast en äldre dam som kanske säljer några mössor här och där behöver oroa sig för. Men oavsett vilket så är försäljning utan licens förbjudet, oet är också därför jag maskerat kontots namn, för det är egentligen Hannas marknadsföring av kontot som jag ställer mig mest kritisk till. Hon har 67 000 följare på sitt konto, medan svärmor har 443 st.

Tillägg:

Bara för att Arvidssons tyger har rätten att sälja tygerna så transfereras inte den licensen över till svärmodern, enbart för att hon köper tyget.
När det gäller Arvidssons Textil och andra tyger med skyddade motiv som Pippi Långstrump gäller samma princip som för andra licensierade barntyger:
Du köper tyget som fysisk vara, men du köper inte rätten att använda det kommersiellt.

Att söka och få en licens från The Astrid Lindgren Group är inte enbart jättesvårt, utan som med alla andra skyddade varumärken så utgörs licensen oftast av tre olika punkter:
1. Fast licensavgift
2. Royalty-procent
3. Minimiavgifter per år

Låter det som någonting den här svärmodern fått och betalat för?

Tre frågor som söker svar

A: Är det lagligt att köra så här?

B: Går alla gravida kvinnor runt så här, och sticker ut magen – oavsett hur varmt eller kallt det är ute – eller är det en influencergrej?

C: Kommer Alexandra Nilsson göra fler samarbeten med Rapunzel efter det här inlägget?

På A svarar jag ”Nej, definitivt inte.
Tror jag att de kör runt med hunden så här? Nej, det tror jag inte med tanke på att Paula postat en bild på det som verkar vara Tzatzikis åkabil-mundering som är en smula mer säker än det här – en sele som fästs som ett bilbälte. (Jag glömde dock att ta en skärmdump på det)” Jag hoppas det, men en idiotisk sak att fota och lägga upp oavsett. och på B och C vet jag inte.

Vad tror ni?