Alexandra Nilsson och Ida Warg diskuterar barn, barnlängtan och föräldraskap i det senaste avsnittet av ”Vi var här först” – en diskussion som jag tycker är extra intressant eftersom jag, precis som Alexandra i nuläget, är frivilligt barnfri och trivs ypperligt med det.
Alexandra säger i klippet att man bör skaffa barn med någon man kan tänka sig att skilja sig från. Hon säger att om hon och fästmannen Andreas skulle få barn och senare gå skilda vägar, är hon övertygad om att han skulle vara en fantastisk pappa, men att det alltså inte är själva valet av partners som är problemet.
Hon beskriver att det “kryper i hela kroppen” vid tanken på att själv bli förälder. Hon säger att livet på många sätt hade varit enklare om hon hade velat ha det som uppfattas som normen – familj, barn, den traditionella livsbanan – och att om det hade funnits en knapp att trycka på för att hon, helt plötsligt, skulle vilja ha det så hade hon gladeligen tyckt på den.
Det hade fått henne att känna sig så mycket mer ”normal”, fått henne att mer passa in i mallen av hur livet ska utspela sig och inte känna sig utanför så som hon gör idag, men hon säger att hela hennes kropp skriker ”Nej, du ska inte ha barn”.
I kommentarsfältet får Alexandra stöd av andra som beskriver liknande situationer, men också kommentarer om att hon man inte har några barn så kommer man bli ensam som gammal, någonting Alexandra inte håller med om.
Hon menar att samtliga äldre som hon träffat via ”Äldrekontakt” är ensamma, trots att de har både barn och barnbarn.
Föregående inlägg 
Jag är också volontär och alla ”mina” äldre i Äldrekontakt har barn. Man kan ju såklart vara ensam fast man har familj. Några av damerna i mitt gäng är gifta men vill komma ut och träffa andra.
Min mamma bor på äldreboende och tyvärr är det många som aldrig får besök. Att ha barn betyder inte att man inte bli ensam eller att ens barn hälsar på sina gamla föräldrar.
Precis detta, finns ingen garanti. Sorgligt om de anser att en del av varför de skaffar barn är för att ”inte bli ensamma” också. Egoistiskt. Och varför ska vissa mammor ens ta upp det? Varför vill man trycka ner någon som gjort ett annat val i livet? Vidrigt.
Finns det någon anledning till att skaffa barn som inte är egoistisk?
”Min fru vill ha typ 17 barn för hon är besatt av bebisar så då får hon väl det för jag vill vara med henne.”
Är inte det egoistiskt?
Måste ändå säga att alla dom jag känner, släktingar, vänner, kollegor mm, har kontakt med sina föräldrar. Så klart träffar man dom inte varje dag, men telefonsamtal och sms, ger också kontakt. Barnbarn som också åker på besök, och ringer.
Varför måste du ändå säga det?
Fast det är ju inte normen, att inte ha kontakt med sina vuxna barn. Tvärtom, alla äldre jag känner har sina barn och barnbarn som största källa till social samvaro, förutom eventuell partner. Att välja bort barn ÄR att försätta sig i en riskposition, varför tror du att biologin är så stark till att fortplanta sig? Det handlar om flocken, att utöka flocken och få vara en del av den, och människor är flockdjur. Visst, det går att hitta bra och stabila vänskaper som håller livet ut och en bra partner, men det dom som väljer att bli barnfria glömmer är att ens jämnåriga vänner och partner dör en efter en när man når över 65. Och det är då det är så fenomenalt att ha god kontakt med en yngre generation (barn och barnbarn). Sen tror jag att kvinnor runt 35 som vill vara barnfria inte riktigt greppar hur ensam man blir runt 55-65. Det är då det verkligen börjar märkas vilket liv man valt. Och dom som väljer bort barn väljer ett ensamt liv – så är det bara. Borde pratas mer om detta. Man ska inte hålla på och lura unga tjejer att det blir ett lika rikt socialt liv utan barn. Min styvmamma är barnlös, min faster är barnlös. Visst har dom levt rika liv men ack vad ensamma dom är nu som änkor..
Det finns fler barnlösa män än kvinnor i Sverige. Så vi kanske ska fokusera på dom och förklara för dom alla dessa negativa konsekvenser av deras barnlöshet.
Så dom som inte vill ha barn och leva ett liv med barn, ska skaffa barn och tänka på hur skönt det är när ungen är 19-20 och lämnar hemmet och man sen har dom när man är gammal?
Nej men dom borde fråga sig på djupet vad det är dom vinner och vad det är dom förlorar, långsiktigt. Planera sina liv med någon sorts framförhållning och inse att dom tar en risk när dom är barnfria. Titta på kvinnor som är från 55 och uppåt, med och utan barn. Det är lätt att vara singel, fri och självständig när man är trettio, men när man är sextio och har artros, opererat brösten pga bröstcancer, ska börja ta ut pension och leva snålare, har väldigt mycket fritid men varken partner eller barn. Vem vill man vara då? Jag tänkte lite så när jag var 31 år och barnfri. Jag var inte så sugen men skaffade ändå ett barn med min kille. Insåg hur fantastiskt det var. Skaffade ett till. Nu vet jag såklart inte om dom vill umgås med mig när jag är sextio (eller om jag ens lever). Men jag har spritt riskerna mer inför att bli ensam. Om inte ena barnet vill umgås så kanske det andra. Eller barnbarn. Själv så umgås jag jättemycket med mina föräldrar.
Tro mig, barnfria har ofta noga tänkt över sitt val. Känner inte igen de mörka bilder du målar upp av en 60-årings liv i de människor jag känner dock…
Man får väl skaffa partner då om man vill och vänner?
Jag har en barnlös äldre faster som har ett rikt socialt liv, trots att hon vare sig har barn eller man 😱 🫠
Underbart o vara ensam
Din faster är ensam. Du är en familjemedlem. Så det lönar sig med andra ord inte att ha familj för ack hon är ju så ensam nu ändå.
Min faster bor i ett annat land sen femtio år tillbaka. Men jag hälsar på henne så ofta jag kan.
Man har ju vänner i olika åldrar såklart… Och annan familj även om man inte fött den själv. Känner en hel del i 50-60- årsåldern som inte är ensamma, det är ju liksom inte särskilt gammalt idag ens? Många har aktiva liv.
Förstår inte alls det du skriver om att ”lura” unga tjejer, det här är nåt man känner själv. Vill man inte ha barn så vill man inte. Även om det skulle va så att man skulle bli ensammare som gammal så känns det väl inte värt att offra sina år fram till dess på nåt man inte vill?
Ingen kommer avstå från att skaffa barn fast de vill för att nån säger att de har ett härligt, barnfritt liv. Tvärtom är barnnormen stark och risken är nog större att man skaffar utan att ha tänkt efter ordentligt själv vad man vill…
Jo normen för äldre är det, ålderdomshemmen är fyllda av ensamma människor med barn.
Och många umgås inte med sina föräldrar så mkt innan de hamnar där heller, man har ju sitt eget liv.
Den framtiden finns oavsett inte så att inte vilja ha barn är ett icke-problem. Civilisationen kan kollapsa redan 2040 om vi har otur, men även om det inte blir då, KOMMER den att kollapsa under era barns livstid. Hoppas deras dystopiska och obefintliga livstid var värd att skapa för att slippa riskera ensamhet under eran.
Har du ingen kontakt med din styvmamma och din faster?
Men så trött på den där om ensam på ålderdomshemmet, är ju verkligen inte därför man skaffar barn. Man vill ju ha en egen familj att uppleva saker med, långt innan ålderdomen. Att ha barn är lite som att leva livet en gång till, men upptäcka allt tillsammans i en annan roll, det och den villkorslösa kärleken (vilken en man eller liknande aldrig får), är det som triumfar allt. Inte de sporadiska besöken när man är 90 kanske…
Det är väl jättebra om man tänker efter ordentligt innan man ”skaffar” barn, det finns ju helt klart de som aldrig borde blivit föräldrar. Min mamma var tex ingen bra förälder till mig.
Ja det är sant..men hade din mamma inte blivit förälder, så hade ju du inte funnits.
Ska man vara tacksam för att finnas och ha en usel mamma?
Det hade man ju inte vetat om… om man inte funnits.
Det finns nihilism: att även en träls liv är värt att leva.
Hade jag fått välja hade jag sagt till mina föräldrar att inte skaffa mig. De båda var och är än idag inte bra.
Min pappa är alkoholist sedan långt innan jag föddes. Han jobbade inte på 12 år. Gick i pension. Förra året tyckte han han förtjänade ett bättre liv så enligt honom hade han rätt att få 3200kr av mig varje månad. Pengar som kommer gå till alkohol och cigaretter.
Hur kom han fram till den summan och varför går du med på det om du vet att det bara kommer sponsra hans alkoholism?
Just i mitt fall stämmer inte detta (jag är/var inte hennes biologiska barn) Men fattar vad du menar. Dock kan man ju liksom inte sörja alla barn som aldrig föds…
Min mamma fick diagnosen bipolär hyfsat sent i livet, vilket var rätt skönt, det gav en förklaring till varför saker inte funkat. Obs att jag inte påstår att alla med någon typ av dylika diagnoser är dåliga föräldrar, men just hon hade svårt att klara av livet och föräldraskapet. Jag kan se det nu som vuxen och tycka synd om henne att det blev som det blev.
Hon lever inte längre och det enda jag kan göra är att vara en bättre förälder till mina egna barn.
OT om influenser, men hairtalkbyemelies senaste Korea-video, hon är så galet otrevlig och snäsig mot sin kille!! Jag vet att hon brukar låta elak, men det här var en helt ny nivå 🙁
Fattar att man kan ha en viss jargong med sin partner, men alltså
Inte sett just den videon men har sett hennes andra och sättet hon kör med sin toffel till kille är ju… jag vet inte vem hon tror att hon är? Känner bara stackars kille, han är så snäll men han behöver verkligen skaffa sig lite stake och sluta vara så tafatt runt henne
Tycker inte han gör något fel, man ska kunna vara snäll och ”tafatt” utan att bli behandlad sådär dåligt. Han behöver inte ”skaffa stake”. Hon behöver behandla honom med respekt!
Tycker det är så märkligt att folk inte sett igenom henne tidigare..? Man ser ju DIREKT i hennes ögon att hon inte är en snäll människa haha. Blir alltid förvånad över att folk gillar vissa personer, likadant med Margareta Grääs.
Jo en del har sett igenom det men den stora massan vill nog inte se det för de är så imponerade av henne.
Jag stod och väntade på att betala i HM Homes butik på Biblioteksgatan för ett tag sen. Endast en kassa bemannad och där står butikspersonalen och pratar med Hairtalkemelie, om hur bra hennes badrumskåpserie är och vilken god smak hon har osv. Ännu en butiksanställd med stora ögon anslöt sig till samtalet.
Texten försvann och orkar inte skriva om allt. Jag fick se i realtid hur folk fjäskar för henne och så länge hon maskerar sin elakhet litegrann istället för att köra en lex Djerf så tror jag tyvärr kom slipper undan.
Amen.
Lite OT från det de diskuterar. Jag skrev lite om det här i ÖS igår. Vad har den där diskussionen med att ”de var först” att göra? Eller sitter de och pratar om allt möjligt mellan himmel och jord som alla andra gör?
Har för mig att Alexandra själv har sagt att hon tycker det är tråkigt med poddar som inte har något specifikt tema.
Vad säger hon att Andreas tycker om det då? I början av deras förhållande uppfattade jag det som att han ville ha barn. Hinner inte lyssna nu men blev nyfiken.
Han vet ju uppenbarligen var hon står i barnfrågan, vill han annat så skulle han ju inte vara med henne.
Ja det är klart jag förstår det. Undrade ändå vad han säger, man kan ju vilja själv men ändå behöva lyssna till hennes vilja eftersom han vill vara med henne.
Det talas ofta om ekonomi och bostadsmarknad när det minskade barnafödandet diskuteras. Men vi behöver också prata om värderingsförskjutningen. I dag formas våra liv i en verklighet där telefonen är ett fönster mot en värld av resor, karriärmöjligheter, upplevelser och alternativa livsval.
Självförverkligande, frihet och flexibilitet har blivit centrala mål. I det ljuset är det inte konstigt att barn för vissa upplevs som ett ingrepp i den personliga friheten. Jag kan förstå hur någon som Alexandra resonerar, även om man själv gör andra val.
Det där är nog sant, men det är ingenting nytt som fenomen. Det är först nu kvinnorna har kommit på det som männen alltid har haft, oavsett barn. Friheten alltså. Män har alrig känt sig bundna i livet som föräldrar, då dom vet att oavsett vad dom gör så klarar sig barnen tack vare kvinnan. En mamma offrar alltid allt för sina barn, och det vet männen.
Att vägra föda barn och binda upp oss är enligt mig den sista kvinnliga demonstarationen för vår absoluta frihet.
Jag har inte heller barn eller någon lust att skaffa ett. Jag anser inte att samhället och männen männen gör tillräckligt för att jag ska vilja offra mig.
Kan du inte se egennyttan med att som kvinna skaffa barn? Oavsett vad männen gör och tycker menar jag.
Då blir det fortfarande samhället kvar. Jag vill inte förlora ekonomiskt på att skaffa barn. Om Sverige vill ha fler barn så får dom se till att kompensera kvinnorna fullt ut för deras insats. Jag är inte omöjlig, det är bara att komma till förhandlingsbordet.
Oj, ok fattar om man helt enkelt inte vill men att det är ”förhandlingsbart” om man kompenseras fullt ekonomiskt? Vad är det exakt de pengarna man som kvinna förlorar pga barn ska gå till, vad blir det som fattas som man inte kan tjäna ihop till på annat sätt? Utbildning, karriär osv. Pengar kan ju kännas som en stor grej i 30-årsåldern men när man är säg 60, kommer man bittert ångra att man inte tjänade lite extra? Fattigpensionärer är ju inte så vanligt längre menar jag. Eller är det mer en principfråga?
Om föräldrarna delar lika på allt (fl/vab), då förlorar man ju inte MER ekonomiskt för att man är kvinna?
Exakt, det är kvinnlig frigörelse.
Det har ju visat sig i forskning att ju bättre möjligheter kvinnor har, desto färre barn föds. Det är ”priset man betalar”. Inget jag är villig att rucka på!
Eller bara vilja. Man vill inte ha barn. Punkt.
Livsval baseras på skäl. Det finns ingen slumpmässighet här.
Eller känsla. Likaväl som man kan känna att man vil ha barn kan man känna att man inte vill. För vissa är det ett icke-val, en icke-fråga. Det har aldrig slagit en liksom.
Fast jag har sedan forever and ever, alltid känt att jag inte velat ha barn. Det har aldrig lockat mig, aldrig varit något jag känt att jag velat. När jag sa det i 15 års-ålder sa alla att jag skulle ändra mig, är 27 nu och får fortfarande höra att jag kommer ändra mig. Jag är inte helt stängd för tanken att jag en dag kanske ändrar mig men jag har svårt att se att jag kommer det och förstår inte varför folk måste tvinga på barnönskan hos folk?
Gamla föräldrar lämnas ensamma av sina barn eller kontakten bryts så varför utsätta sig för det över huvud taget när man kan få en ljuvlig ålderdom utan?
Om ens enda kontakt vid ålderns höst är ens kärnfamilj är det rätt sorgligt. Typ enbart de personer som umgås med en av skyldighet.
Skaffar inte barn pga psykisk ohälsa men tanken på hur ensam jag blir när jag är äldre för jag inte har barn skrämmer mig.
En släktings barn träffar jag rätt ofta, ställer upp som barnvakt när dom behöver men frågar även om jag får passa/leka med barnet ibland utan att dom behöver hjälp, bjuder bort på fika eller blir bortbjuden dit på lite påskpyssel eller liknande. Får väl hoppas han kommer ihåg mig någon gång när jag är gammal 😅
Det tror jag att han kommer att göra! Låter lite relationen mellan mig och min gammelmoster. Hon hade inga egna barn och vi spenderade mycket tid ihop. En av de absolut viktigaste människorna i mitt liv, en trygg vuxen som (kände jag iallafall!) fanns där bara för att hon helt enkelt ville. Tänker på henne varje dag, hon dog för 10 år sedan. Vilken ynnest för honom att få ha dig!❤️
Inom mitt yrke (lyx- och modebranschen) ser man en tydlig ”ny” statussymbol – bebisen. Ekonomisk osäkerhet och stark tidspress (föreställningen om hur ditt liv ska se ut vid 20, 30 och 40 för att räknas som framgångsrikt) har gjort att det har blivit en lyx och en statusmarkör att skaffa barn. Många varumärken lyfter fram föräldrar och deras livsstil för att signalera lyx, pengar, smak och mognad.
Som någon nämnde här, om ”ekonomi och bostadsmarknaden”, så är det i alla fall därför jag inte har barn än. För mig hade inte gått ihop ekonomiskt om jag hade blivit ensamstående.
Intressant analys! Tror absolut det ligger något i det. Vad signalerar mer lyx än att en typ storfamilj åker till Four Seasons Maldiverna? Det ger liksom ännu mer den här känslan av ”wow hur har de råd med det” (nej jag pratar inte sponsresor a la Kenza haha) än vad en lyxig sportbil eller märkesväska gör.
Inom överklassen är det norm att ha flera barn tex.
Ja, jag skulle också vilja tillägga att detta är en direkt följd av övermättnaden av lyxprodukter i människors liv. Även om du själv inte har råd med en lyxväska eller sportbil, som du sa, syns de överallt på nätet och i sociala medier. Lyx är förknippat med brist, så var vänder sig lyxvarumärken när det plötsligt verkar som att ALLA i ditt flöde äger en Birkin eller Cartier-klocka? Det spelar ingen roll längre om det bara finns i ett fåtal exemplar eller om priset är högt för om de finns överallt i kulturen blir det bara basic och urvattnat.
Min mans farmor, 89 år, bor hemma utan hemtjänst.
Hon har två barn som lever, min mans pappa är död, och 6 barnbarn.
Alla bor relativt nära, alltså 15-20 minuter med spårvagn och snabbare med bil.
Ändå är det bara min man dom hälsar på en gång i veckan.
Alla barnbarn är mellan 20-38 år och de vuxn barnen kommer kanske en gång var 2:e-3:e vecka.
Men saken är ju den också att de stannar max en timme pliktskyldigt.
Ingen som bjuder med henne ut eller så, hon fick en chock när jag frågade om hon ville gå på Bio. OM hon ville!
Folk skiter i sina äldre, så är det
Kan tillägga att hon skaffat sog ett rikt social liv utanför släkten.
Spelar Bingo, seniorjympa och bad.
Problemet som hon säger är att så fort man lär känna ngn så dör de hehe
Vill bara flika in att ibland är det faktiskt den äldres fel att barn och barnbarn ej vill komma och hälsa på. Frånvarande och kall under uppväxten så de att de ej riktigt känner sina barn eller rentav elaka och satte stor press på sina barn att prestera på olika plan. Finns många anledningar till att man känner ett motstånd att hälsa på någon och det behöver inte ha med ålder att göra alls.
Såg flera exempel inom hemtjänsten och har personlig erfarenhet av det också.
Jag älskade min mormor och hälsade på henne minst någon gång i månaden eller mer trots 60 mil mellan oss. Vill man så kan man.
Vill helt enkelt bara säga att allting inte alltid ligger på barn och barnbarn och man ska kanske fråga sig varför någon känner det där motståndet att hälsa på.
Detta är absolut ingenting mot din mans farmor utan på det där du menar om att folk skiter i sina äldre. Några av de exempel jag har sett så har det funnits en anledning bakom och ibland kan det ligga på båda
Och det behöver ju inte vara någons ”fel” ens, hur kul är det att sitta hemma hos någon 90+ som inte direkt bjuder till och bara ”jaha vad har hänt sen sist då, inget direkt”. Och kanske är de nöjda med det på så sätt att de inte orkar engagera sig mer men hade kanske tyckt det vore kul med mer besök om de fick önska. Men att man skulle hälsa på flera gånger i veckan låter ju helt orimligt oavsett, vet inte vad folk har för uppfattning om vad som är normalt men troligen har den äldre levt ett eget liv i många år och skulle därmed bli konstigt för alla med besök flera gånger per vecka bara för att man bor på boende/inte orkar sig ut så mycket längre.
Såklart det har med den äldres inställning att göra också.
Mina morföräldrar är ganska apatiska/gnälliga och där hälsar jag på kanske 1 gång i kvartalet medans min farfar var full av liv och visdom ända in på slutet och honom hälsade jag på 1-3 gånger i veckan. För att jag ville suga in varje stund jag hade med honom.
Nej men du har ju helt rätt C.
Gnäller man och klagar eller uppfört sig som en idiot,
Då kan man väl inte räkna med att folk ska börja umgås plötsligt.
Men kan du inte se att detta ändå är ganska mycket, hon har en vuxen son som hälsar på varje vecka och sex barnbarn som hälsar på varannan var tredje vecka? Vad hade varit mer rimligt enligt dig? En 89-årig person som dessutom har lite vänner borde känna sig glad över sitt sociala liv. Ta bort sonen och barnbarnen och hon skulle bli mycket mer ensam.
Det är min man som kommer en gång i veckan.
Inte hennes son.
Det är hennes egna vuxna son som kommer en gång var 3:e vecka trots att han kör förbi till jobbet varje dag. Han har dessutom inga egna barn som bor hemma längre eller ngn partner utan orkar helt enkelt inte.
Jag tycker det är bedrövligt med tanke på att hon passat barnbarn så mkt hon kan,
Bakst,
Lagat mat etc. Men när hon själv haft ont i knät orkar ingen ens köpa en liter mjölk.
Nej, så jäkla kul är det inte att hälsa på hos en 90-årig tant som hör dåligt,
Men är det ens egen mamma som man ändå hsr en okej relation till kan man ju bjuda till.
De andra barnbarnen, ja när kom de senast? Lucia 2024 tror jag det var.
Det jag vill ha sagt egentligen är att många helt enkelt bara ser sig om sitt.
Hon är glad, hon har ett socialt liv,
Men jag ville vara visa att bara för att man har barn o barnbarn så är inte det detsamma som att man träffar dom vara för att.
bra bild
Orsaken till att jag inte skaffar barn är att jag inte vill vara gravid eller föda. Om jag hade kunnat låta bebisen växa i en inkubator hade jag antagligen haft barn. Surrogat vill jag inte göra, oetiskt.
Exakt samma för mig!
Samma här! Hade gärna haft ett barn men att vara gravid och föda FUCK NO! Surrogat skulle jag absolut kunna ha men har inte råd (bor i ett land där det är fullt tillåtet).
Var familjehem då, massa bebisar som saknar hem.
Jag skulle säga att de jag träffat som mår sämst över att inte ha barn och familj är de mellan 40-50. Många av dem känner ett stort utanförskap och ensamhet för att vänner och släktingar har så mycket som kretsar kring barn och familj.
Det är allt från familjevänner till studenten och barnens pojk- och flickvänner. Och nu börjar det också komma barnbarn, vilket verkar vara en stor händelse i livet.
Småbarnsåren kan också orsaka samma känslor men en del bildar familj tidigt och andra sent så det är inte alltid lika påtagligt som längre fram i livet.
Och när föräldrarna kommit ur småbarnsbubblan är de ofta också mer tillgängliga och sociala igen. I dessa lägen kan det vara tufft att vara den enda barnlösa i gänget eftersom så mycket kretsar även kring större barn.
Det är en sida. Den andra sidan är trötta föräldrar som ägnat all sin tid till att ta hand om någon annan och knappt gjort något för sig själv. Egentid är att gå på toaletten ifred. Stress. Oro. Skilsmässor för det blir för mycket. Vänskaper försvinner för barnen går före. Meeeeed mera
Egentid är att gå på toaletten ifred? Jag skrev ju uttryckligen att det gällde personer mellan 40 och 50 år som lämnat småbarnsåren bakom sig och är tillbaka i vuxenlivet igen för att barnen börjar bli vuxna/är vuxna
Min uppfattning är helt tvärtemot. Jag är själv 46 och barnfri och tackar mig själv varje dag för att jag gjorde valet att inte ha barn. De jämnåriga jag känner som gjort samma val är lika tacksamma. Bättre ekonomi, mer sömn, mer frihet är de som gjorde motsatta valet. Tar man det valet frivilligt så betvivlar jag starkt att man sen sitter och är bitter och avundsjuk på att väninnan får barnbarn. Det är oftast ett väldigt genomtänkt val som få ångrar.
Same!!! Jag 40 år, min man 46, våra vänner är som vi utan barn. Tänk vad svårt det kan vara att fatta att vissa av oss är lyckliga och tacksamma för våra barnfria liv. Sen ränner det ungar hos oss i tid och otid ändå, men jag har förmånen att bara göra allt som är kul. Att vara the fun aunt är mitt bästa livsval!
All forskning visar ju tvärtom, barnfria singelkvinnor är de absolut lyckligaste.
Stämmer inte alls, det finns mycket forskning kring äldre som visar att dom med barn är mindre ensamma och mer lyckliga och tillfreds med livet än dom utan barn. Sen kan det ju vara olika i olika åldrar, småbarnsföräldrar lär ju vara stressade och extra slitna under några år och därmed mindre tillfreds med livet än barnlösa singlar i samma ålder..
Inget problem i storstäder! Här finns det barnfria vänner!
https://www.aftonbladet.se/relationer/a/0p4r5o/vett-och-etikett-isabella-lowengrip-andras-barns-kalas
Isabella som vett-och-etikettexpert i Aftonbladet…
Jag tror säkert att Alexandra känner som hon gör. Men för mig är Alexandra en person som bara måste gå mot strömmen oavsett vad och behöver ta saker till det extrema.
Som sagt hon känner nog som hon gör och inget fel med det men jag har bara den känslan om henne. Det är svårt att sätta fingret på det
Älskar barn men älskar min egna tid mer.
Har många syskonbarn och sitter ofta barnvakt – väldigt skönt att lämna tillbaka det älskade barnet efter en helg.
Trivs väldigt bra i mitt egna sällskap.
Argumentet ”du blir ensam när du är gammal” faller ju platt när det gäller kvinnor som inte vill ha barn. De VILL INTE HA BARN. Punkt. De skiter liksom i om de är ensamma när de är 75 för de vill inte ha barn och allt som kommer med det. De verkar inte heller fatta att det i alla tider har funnits kvinnor som inte vill ha barn, det är först nu dock som kvinnor faktiskt har ett val (i Sverige).
Det är också för mig helt obegripligt hur man har en så dålig förmåga att ens vilja förstå andra? Jag ser mina kvinnliga vänner med barn, deras liv är min totala mardröm, men jag förstår ju att DE lever sin dröm. Kul för dom, hoppas de är lyckliga. De förstår mina livsval, jag förstår deras. Vi är alla olika och inte stöpta i samma form. Jävligt skönt tycker jag!
Jo men. Vi som har barn vet ju vad de missar. Det är frustrerande kan jag tycka. Det är som att man har ett botemedel mot cancer men ingen tror på en 🙁
Du måste skämta? Tror du att de som väljer bort barn inte FÖRSTÅR vilket val de gör? Försvinnande få tar ett sådant beslut lättvindigt. Självklart vet man vad man ”missar”. Men MAN VILL INTE HA DET??
Och vi vet vad ni missar med att INTE ha barn😅
Haha herregud. Du behöver absolut inte känna så. Visst det är säkert en stor kärlek och kul om man tycker sånt är kul men också jobbigt och mkt oro. Det är ju inte bara guld och gröna skogar? Och alla blir ju inte glada och lyckliga av samma saker?
Så kom ner från din höga fantasihäst.
😂😂😂
Haha efter allt gnäll man hört av föräldrar om hur jobbigt det är med barn så känner jag mig inte lockad av det botemedlet. Ni gör ingen bra reklam för det underbara föräldraskapet genom erat eviga gnäll. Vet så många föräldrar som ångrar att de skaffade barn. De ångrar inte sina barn men hade de kunnat gå tillbaka i tiden hade de valt annorlunda.
Det är själviskt att skaffa barn. Du väljer att sätta barn på denna planet, de ska gå igenom skolan i åratal där många kan kämpa och utsättas för mobbning, få men för livet. De ska slängas ut i arbetslivet där många inte lyckas och får det tufft. De kommer bli förkrossade många gånger av vänner och partners. Kanske får de hemska sjukdomar också. Kämpa. För att sedan se sina familjemedlemmar dö. Varför? Livet är inget roligt.
Finns många fördelar med att vara frivilligt barnfri!
Ekonomin är en fördel. Jag och mannen har lyckats spara mer än halva lönen för att köpa ett hus vi ska renovera! Jättetaggade, därefter en valp! 😊 Något vi upplever med vänner/familj som har barn att det är mer kämpigt med pengar och jag vill aldrig känna den rädslan.
Besökte sambons familj i ett annat land förra året, bodde i deras hus, finns 3 barn där. Jag blev riktigt sjuk och tänkte varje dag att jag är såå tacksam att inte behöva ta hand om 3 barn när jag är sjuk. Älskar barnen!
Lär få hat nu men – jag vill inte att min kropp ska förstöras pga ett barn.
Och då ska man heller inte ha barn om de tankarna kvarstår som fokus. De flesta känner att det är en risk där belöningen är så mycket större och långsiktig.
Din kropp åldras och förändras oavsett
Wow.
Problemet är väl bara att när man skiljer sig så har man inte kvar den relationen och man kan därför uppfatta att personen blivit förändrad. Dessutom har man inte lika mycket överseende med personen när det inte längre är ens partner.
Jag har tänkt likadant men ändå stod jag ju där efter skilsmässan och ba ”vem är du och varför gör du såhär, mot både mig och barnen?” Trots att jag var övertygad om att hen skulle vara en bra förälder.
Det känns som Alexandra är ganska självcentrerad och bekväm av sig. Jag tror inte hon har lust att lägga så mycket tid på ett barn, och då är det väl bara bra att inte skaffa barn bara pga omgivningens/partnerns förhoppningar. Läste artikel om nannies i Stockholm, där rika människor skaffar barn, sen festar och åker på semestrar och lämnar över till dem att ta hand om barnen där hemma. Hur tänker man då?
Sånt tjat om det här från henne… tror hon vill men bara håller på för content skull haha
Känns som att det är flera influencers som gör innehåll av ”jag vill faktiskt inte ha barn”. Får upp Keela ibland och många av hennes posts är ”Ja jag är 30 plus, nej jag vill inte ha barn, ja jag ska ut och festa” och jag tänker varje gång att det känns lite tillgjort och att det rimligtvis inte borde bli ifrågasatt på den nivån som hon får det att låta som. Jag köper helt att det sker att familj och släktingar ställer störiga frågor och hintar om ens ålder och ”är det inte dags snart”.
Men bryr sig främlingar på sociala medier så mycket? Får Alexandra och Keela dagliga kommentarer om detta (när de själva inte lyfter ämnet då). Tänker att det ju alltid finns galningar med åsikter om det mesta men kan ju inte vara så många.
Själv tycker man ju att det är toppen att folk som inte vill ha barn inte skaffar dem.