Natti D skriver i ett inlägg om “kampen som smal” – och det är faktiskt ett perspektiv som inte hörs lika ofta i flödet.
Vi är vana vid diskussioner om kroppshets kopplat till övervikt. Om blickar, kommentarer och pekpinnar. Men här vänder hon på det och beskriver hur det är att vara ofrivilligt smal. Att äta. Försöka. Äta lite till. Och ändå inte gå upp ett hekto.
Hon är noga med att poängtera att det inte handlar om ätstörningar eller sjukdom, utan om en kropp som helt enkelt inte samarbetar. Och om hur kommentarer som “Gud vad smal och fin du är” inte alltid landar som en komplimang – särskilt inte när man själv kämpar åt motsatt håll.
Det hon egentligen vill åt är kanske inte en tävling i vem som har det värst, utan att påminna om något rätt basalt:
Sluta kommentera andras kroppar.
För ja, även den som uppfattas ligga “rätt” i idealet kan bära på en helt annan upplevelse bakom kulisserna och det kanske man inte tänker på så ofta?
Och kanske är det just det som är poängen. Att kroppsdiskussionen inte är så svartvit som den ibland framställs som.
Så här låter det i hennes kommentarsfält:
Vad tänker ni om det hon skriver?
Föregående inlägg 
Jag reagerar mycket på en sak och det är att när folk säger sådär, ”jag äter jättemycket men kan inte gå upp i vikt”, då köper folk det och det är ok. Men om nån säger att den har lätt för att gå upp i vikt då låter det bara ”kalorier in och ut, finns inte dålig ämnesomsättning” mm. Varför gäller inte kalorier in och ut för den smala, varför tros inte båda? För mig är det självklart att människor kan ha svårt/lätt att gå upp eller ner i vikt, kroppar och genetik är olika.
Verkligen! Jag väger 10 kg för mycket, om folk visste hur mycket jag kämpar/kämpat för att det inte ska vara 20-30 kg övervikt. När jag ser hur mycket ”normala” människor äter blir jag helt förundrad. Och den vanligaste kommentaren jag får är, kalorier in kalorier ut, svårare än så är det inte, när jag nämner min övervikt.
Hade det stämt hade jag vägt 10 kg för lite med det intaget jag har.
Sen är det också så att det är mer socialt accepterat att vara för smal än för tjock.
Det har jag också tänkt på. Tjocka bara skyller ifrån sig, men smala får såklart ha en anledning. Bra ämnesomsättning finns men inte dålig. Om det är kalorier in och ut för tjocka borde det vara samma för smala isåfall. ”Om du inte gå ner i vikt så ligger du inte på kaloriunderskott” är det vanliga. Så om man inte går upp i vikt så ligger man inte på kaloriöverskott då? Nej, då har man bra ämnesomsättning och kan inte hjälpa det.
Eeexakt!
Forskning visar dessutom att det skiljer väldigt väldigt lite på ämnesomsättning.
/Smalis
Man kan inte bara gå efter ämnesomsättning, fettförbränningen påverkar också och en massa hormoner som är svåra att påverka.
Fast nu har ju forskning visat att skillnaden är inte så stor utan landar på ungefär 300 kalorier.
Håller med i varje ord!
100%. Vet flera som sagt exakt såhär och problemet är att dom inte förstår att dom faktiskt äter MINDRE än många andra. Har mycket svårt att tro Nattid äter 2000-2500 kalorier varje dag för att skriva gå upp i vikt.
Exakt! Hon äter garanterat inte ”jättemycket” i ätandets rätta bemärkelse. Stor sannolikhet att det hon kallar ”jättemycket” är ett helt normalt kaloriintag och inget annat.
Precis så. Varför accepteras det ändå att man är naturligt smal men inte naturligt större. Om tjocka ska äta mindre borde smala äta mer..och ännu mer tills man ökar i vikt. Kan ju vara så att man inte äter så mycket som man tror.
Jättesvårt om man har svårt att äta, är sjuk och därför ingen aptit osv men om man är frisk och har aptit så är det väl bara att äta. Visst är det jobbigt att äta mer än man orkar men det är väl lika jobbigt att äta mindre än man orkar också. Att ständigt vara hungrig är väl lika jobbigt som att vara för mätt. Är ju en process där man vänjer sig.
Har man ingen aptit så kan det bero på vitaminbrister mm.
Exakt, liksom naturligt smal finns tydligen men inte naturligt tjock? Skevt.
Ja så är det. Hormoner och sjukdomar som spelar in också. Man är inte en lat person bara för att man är tjock. Men det är ju nån fruktansvärt vidrig person här inne som sist ämnet om kroppar togs upp sa att den minsann tittar och dömer och tänker saker. Blev så arg när jag läste den kommentaren.
Jag har varit på båda sidor. När jag var 18-25, precis hade flyttat hemifrån, var jag undervikt och kunde ersätta middagar med chips, kunde lätt äta en 350g chipspåse om dagen, plus godis, plus annat med mycket kalorier. Syntes ingenstans. Samtidigt blev jag nekad jobb för att jag ansågs vara för klen… Nån gång kring 25 vände det, började gå upp i rask takt och nu har jag i några år kämpat på övre kanten av normalvikt, för att det inte ska gå helt över styr. Plötsligt fick lära mig att räkna kalorier etc. Antar att jag förstörde min ämnesomsättning på något sätt…
Kroppens vikt påverkas av allt möjligt! Sjukdom, hormoner (som bevisligen varierar över tid), p-medel, och mediciner som allergimedicin, kortison, antidepressiva, m.m. påverkar ens vikt och aptit enormt mycket. Vissa påverkas mer än andra.
Jag blev retad när jag var liten pga smal. Kommer fortfarande ihåg vissa elaka kommentarer.
Och fick alltid höra att jag skulle ta en kaka till, jag som kan äta utan att gå upp. Det är många som säger att smal är ju normen så det är inte lika farligt att reta någon som är smal än någon som är tjock, men jag var faktiskt bara ett barn och blev givetvis lika ledsen över kommentarer om min kropp som andra.
Jag var lätt överviktig när jag var mindre. När barn mobbade mig och kallade mig tjockis/fetto så sa lärarna ”Lyssna inte, du kommer växa på längden snart så fixar det sig”. När de smala tjejerna blev retade och kallades ”skelett” så sa lärarna istället ”Lyssna inte, du kan bli fotomodell för de är ju smala!”. Så jag som stor skulle förändras för att duga, men de smala fick höra att de dragit en vinstlott utifrån hur de såg ut. Nej det är inte samma sak – men det är svårt att förstå om du inte kan se det andra perspektivet. Det är fakta att smal är åtråvärt att vara, och tjock är ”fel”. Klart barn blir ledsna av kritik men det är ändå inte samma.
Så om en smal blir mobbad är det inte mobbing utan kritik?
Menade mer att allt barn uppfattar som negativt inte alltid är det. Jämför om någon hade sagt ”du ser ut som en helt extremt vacker fotomodell usch vad vidrigt av dig!”. Ett barn kan bli ledsen för det framförs kritiskt men alla vuxna/mognare förstår att det egentligen ligger avundsjuka eller liknande bakom. De flesta jag känner som någon gång fick höra att de var ”för smala” förstår numera att det egentligen bara sades i brist på annat att reta dem för men på 90-talet var det 100% en komplimang egentligen.
Känns som åldern kommer fixa det där..
Menar du kroppen?
Jag är 40+ och har alltid varit smal. Men har gått upp en del nu men ALLT lägger sig på magen. Inte sådär fint fördelat bröst/rumpa/lår/armar/ben utan BARA mage. Så ”ålder kommer fixa det” är njaaaaa…
För många blir det så, att de går upp efter 30 typ, då är det inte lika svårt.
Ja så blir det för många som går upp, oavsett vikt. Då kanske man ska uppskatta sin smalhet då.
Där ligger väl problemet, är man smal så måste man uppskatta sin kropp. Varför? Jag har också kroppskomplex och kämpar med mitt självförtroende vad gäller den.
Menade i fallet ovan, hon lät missnöjd. Tycker alla borde uppskatta sin kropp, men ja, svårt ibland.
Ja det är mig du diskuterar med. Får jag inte vara missnöjd bara för att mina armar och ben råkar vara smala?
Klart man får vara missnöjd. Men man får väl fundera på hur det tas emot, tex om man är väldigt blek – absolut inte kul men kanske inte jämförbart med någon med mörk hud som blir utsatt för rasism dagligen. Alla (nästan) har liksom nåt de skulle vilja ändra på sin kropp men frågan är ju om det är ett problem för en själv eller om det är i förhållande till andra och något som verkligen påverkar ens vardag. Känns liksom lite överdrivet att säga att det ”tar sönder en” att höra att man är smal och fin. Det handlar ju egentligen bara om att sluta kommentera men just smala är ju inte systematiskt utsatta i samhället idag.
Jag har aldrig fått höra att jag är dmal och fin.
Fick höra glåpord.
Håller helt med dig. Är själv ”naturligt smal” och har kunnat äta vad jag vill utan att gå upp. Klart jag har fått glåpord också men är liksom inte på en nivå som tjocka utsätts för?
Jo det får du, tror du missförstår mig.
Absolut skönt att slippa oroa sig för fetma men när man kommer upp i åldern finns ju andra risker med att vara väldigt smal, tex risk för benbrott.
Men hur som helst, vissa saker måste man kanske helt enkelt acceptera och självklart hjälper det massor om folk slutar kommentera. Men har man provat allt så får man ju helt enkelt acceptera precis som någon som är väldigt lång eller väldigt kort får acceptera sitt öde. Låter ju sjukt egentligen att ens kroppsform ska vara ett stort problem i ens liv, oavsett vilken typ av kroppsform vi pratar om, så länge man tar hand om sig och mår bra. Kan liksom inte tycka synd om någon som är för smal, ej heller för lång, det är ju som det är men självklart ska folk sluta kommentera.
Storlekar och inkludering är ju en annan fråga men man får inte glömma att det är fritt att starta ett eget företag som säljer kläder i alla storlekar om det är ett stort problem och finns ett stort behov. Låter ju som att man kan tälja guld med smörkniv enligt vissa men troligen är det inte så enkelt.
Jag har tyvärr haft den ”kroppstypen” hela livet. Närmar mig 40 år nu, men även i tonåren när jag vägde 50 kg till mina 167 cm så hade jag mage. Har alltid strävat efter en platt mage, men kan inte få det.
Har mått jättedåligt över det, men lärt mig att acceptera att det är så min kropp är.
Och jag tänker aldrig om andra att det är ”fult med mage” – det är märkligt hur elak man är mot sig själv egentligen.
Jag vill börja med att säga att självklart ska man inte kommentera andras kroppar och utseende, angående vikt eller andra saker, det är fruktansvärt!
Men jag skulle råda att acceptera sig som man är, gilla läget. Det finns inte massa hälsorisker (om du inte är för underviktig och äter bra). Samt att hela samhället ”godkänner” din kropp, även om du får vissa kommentarer. Din kroppstyp är eftertraktad och representerad på positiva sätt i modeinstirin, på film etc etc. Det är inte samma sak. (Igen, absolut hemskt och inte ok att kommentera individers kroppar oavsett storlek dock).
Instämmer du har helt rätt. Som smal slipper du mobbning och dömande granskande blickar. Är du 20 30 så är det troligt du väger mera när du blir äldre.
Förstår inte problemet. Är överviktig och det är inte kul. Pröva en dag som överviktig och du är glad över att vara smal. Lyxproblem.
Som smal slipper man inte mobbing och dömande blickar? Jag blev retad som barn pga min kropp.
Det här är en annan diskussion men var lär sig barn ”hur man ska se ut” eller vad man ska säga? Hur kan barn reta tjocka/smala för de inte ser ut som alla andra? Det måste ju komma från någonstans, de måste lärt sig det. Är det från föräldrar, äldre syskon eller tv-program? Det kan ju inte komma naturligt för ett barn att påpeka hur någon annan ser ut.
Det är väl ingen annan diskussion, det är ju vad hela Camillas inlägg handlar om!?
Förlåt läste fel!
Vet inte var barn hör saker ifrån, när jag växte upp fanns inte internet, så inte därifrån.
Såklart kan man bli retad och det är inte ok! Men hela samhället mobbar dig inte.
Spelar det någon roll när man är 8-15 år och får höra massa dåliga kommentarer om sin kropp?
Nej men som vuxen.
Så du tror inte att det man är med om som barn också påverkar en som vuxen?
Man vet ju aldrig vad någon har i bagaget, om jag säger ”vilket vackert hår du har” till någon med rött hår så kanske det visar sig att personen blivit mobbad hela livet pga det men man kan ju välja att tacka och ta emot komplimangen och tänka att ”kul att någon gillar mitt hår” istället för att göra sig till ett offer, även om man på insidan kanske önskar att ingen nämnde ens hår alls för att det drar upp dåliga minnen.
Du verkar inte vilja förstå. Ja, alla kan få dumma kommentarer och det kan påverka en men hela samhället ser inte ner på dig och tycker du är fel och du behandlas sämre.
Eller hur! Jag var ett spinkigt barn (till 25-årsåldern). Kallades skelettet. Men, jag hade fan förstånd att förstå att det var mycket värre att vara tjock. Det är MYCKET värre att vara tjock. Dessutom var det rätt gött att kunna äta tre efterrätter på rad efter middagen. Det blir lite lustigt när smala personer klagar på detta. Som att de försöker sno offerkoftan fast de inte behöver den. Jag är btw helt normalviktig nuförtiden, men kan inte äta som jag har lust utan att det påverkar min vikt.
Jag skulle på en jobbgrej för några veckor sedan och försökte hittar fina kläder som sitter bra (är 39 år om det spelar roll) men allt sitter dåligt, som om det hänger på en galge. Provade plagg efter plagg och jag känner bara att jag ser ut som en 12årig pojke.
Jag valde tillslut ett par kostymbyxor och en löst sittande (men dressad) t-shirt. Får en kommentar på tillställningen att jag ska äta mer. Men bet i från och sa ”jahapp, så var det år 2026 – året då vi slutar kommentera varandras kroppar!” Han som hade uttalat kommentaren bad om ursäkt typ 2000 gånger. Jag sa – det gör ingenting, men tänk på det i framtiden. Jag tror på riktigt att han faktiskt fick sig en tankeställare.
Egentligen är det inte ett stort problem, men det var väl just det att jag hade shoppat inför tillfället och inte känt mig fin i något.
Jag tycker nästan allt ser snyggt ut när man är så smal, just att det hänger som på en galge. Lite oversized, ser chic ut.
Precis, oversized är trendigt också.
En kollega hyllade en annan kollegas viktnedgång. Hen hade kommit tillbaka efter att varit sjukskriven pga stroke. Personen sa att den hellre haft kilona men kollegan stod på sig om att viktminskningen var fin.
Så stark är smalnormen att vissa blir helt tondöva. Hemskt!
Min kollega fick cancer, 10 cm tumör i ena bröstet (!). Hon var så ledsen och så rädd, vi grät alla med henne. Efter ett halvår hälsade hon på, allt hår borta men annars ganska lik sig själv – som jag själv är så är hon överviktig. När hon gått sa en kollega till mig ”Skönt att hon verkade vid gott mod! Jobbigt att hon känner sig varm och blabla av behandlingen och att hon inte fått gå ner ett par kg som vissa gör…”. Alltså hur tänker man då? Hur orkar man bry sig om vikten när livet precis varit på gränsen att gå åt skogen? Jag är fan hellre fet och cancerfri än smal med kronisk/dödlig cancer…
Men herregud. Folk är inte kloka.
Kanske nåt du Camilla borde ta till dig eftersom du ofta har inlägg om folks kroppar!
Fast det handlar ju om smala människor som ”skryter” om att de är smala genom vinklar och att framhäva revben med mera.
(Sättet som de tar bilder alltså. Vad de fokuserar på, vad de zoomar in på. För er som tänkt skriva att era revben minsann syns.)
Som när Lovisa W gjorde reklam för en heltäckande långklänning som inte visade något alls, och Camilla skrev att allt hon såg var en utmärglad kropp?
Nej där tyckte jag inte det var så, men alla andra inlägg ed uppenbar fokus på revben och att vara så smal som möjligt som du såklart inte fokuserar på för att få ut en poäng.
Det jag har märkt hos smala vänner som ”kan äta hur mycket som helst” utan att gå upp i vikt, är att vi har olika syn på vad mycket mat är.
Det hade varit intressant att faktiskt se vad en väldigt smal vs överviktig person rent faktiskt får i sig kalorimässigt.
Fanns nåt tv-program där en underviktig och en överviktig bytte kost med varandra. Minns inte vad det hette. Men var brittiskt tror jag.
Supersize vs superskinny
Håller med. Jag har en nära vän som är väldigt smal men alltid köper massa snacks, alltid vill fika, gå ut och äta, testa ny mat osv. Väldigt ”matglad” och jag förstod aldrig hur det var möjligt att hon aldrig gick upp ett gram.
Åkte utomlands med henne en vecka och visar sig att på en dag åt hon nog en fjärdedel så mycket som vi andra. Vi snackar hon kunde beställa in en dyr lunchrätt på restaurang för 300 spänn och äta tre tuggor innan hon blev mätt. Köper hon snacks äter hon en ruta choklad och får slänga resten. Så hon ”älskar mat” men äter bara väldigt lite, haha..
Förlåt men världens minsta fiol spelar här. Det här är inte ”såå viktigt” för hela världen hyllar hennes kropp. Och ärligt talat, de flesta som är så smala äter betydligt mindre än vad de tror, precis som att man ofta äter mer än man tror när man väger lite för ”mycket”. Skillnaden är att den som är överviktig hatas av hela världen istället.
Haha, tycker det är jobbigt att höra ”gud vad smal och fin du är”. Stackars kvinna.
Men exakt 🙄
Fast överdriv, överviktiga hatas inte av hela världen! I många länder är överikt fint istället och i andra är överviktiga i en majoritet.
Kan du nämna några av dessa många länder där övervikt anses vara fint. Att överviktiga är en majoritet i ett land betyder inte att de blir behandlade bra.
Kontentan är väl att man ska sluta kommentera andras kroppar. Vare sig man är smal eller överviktig. Att få höra elaka kommentarer om sin kropp gör ont. Och det gäller alla.
Får hoppas det kommer en spruta som gör att människor enkelt går upp i vikt då. Känns faktiskt inte som att många smala skulle använda det då, men jag kan ha fel såklart.
Plockar verkligen fram min minsta fiol som reaktion på detta. Buuuhuuu
De enda gångerna jag har upplevt det som genuint jobbigt att vara smal är under graviditeten och nu under amningen. Under graviditeten för att många insinuerade att något skulle vara fel, vilket givetvis är superkänsligt, och nu under amning för att vikten fullkomligt rasar och jag oroar mig över mjölkproduktionen.
Men annars tycker jag ärligt talat att det är rätt gött och jag tror verkligen inte att man kan jämföra kommentarer som ”smal och fin” med hur överviktiga blir behandlade.
Om man får höra:
Du kan gömma dig bakom en lyktstolpe
Vad väger du, 2 gram?
Killar vill ha något att ta i, de vill inte krama benknotor
Osv, går det att jämföra?
Nej
Hahahha men alltså förlåt, vad är detta för pick-me inlägg? Folk kommer alltid – oavsett din storlek – kommentera om din kropp på ett eller annat sätt, inte bara tjock eller smal. Kort/lång, stora/små bröst eller rumpa, tjocka lår, ditt hår, din näsa, dina nedbitna naglar eller vad tusan som helst. Folk är jävligt klantiga. MEN en sak som är säkert om man nu ser till smalfrågan är att det ALLTID eftersträvas i vårt samhälle – oavsett ställe på planeten. Det är något som lyfts upp och glamouriseras, och jag förstår inte varför naturligt smala personer vill ha till det att det ”faktiskt också är synd om oss!” när de lever i de flestas dröm. Jag har varit på båda ställena på vågen (smal innan, lätt överviktig (BMI 26 ca) efter graviditet och sen väldigt smal i med depression) och jag kan garantera dig att du får ett mycket bättre bemötande som smal. Det är lite som att gnälla över att du har för mycket pengar att du knappt hinner spendera dem – det är så få förunnat och något som eftersträvas i vårt samhälle att det nästan blir bisarrt att klaga på. Nej, ryck på axlarna och gå vidare, alla ni naturligt smala och inse ert privilegium. Men otroligt effektivt sätt för henne att skapa aktivitet på hennes sjukt tråkiga instagram, så det kan hon ha cred för (jag menar, jag skulle aldrig hittat hennes konto utan inlägget här!)
Jag är smal med stora bröst och blont hår. Klart man kan bli lite trött på att vissa behandlar en som en bimbo, eller att en bh kostar typ tusen spänn. Men att tro att jag liksom är en utsatt minoritet är ju helt absurt. Man får ju verkligen göra skillnad på några enstaka som säger klantiga grejer och en systematiskt utsatthet. My god.
Exakt detta! Tack för att ni ser detta!
Acceptera er kropp för vad den kan göra för er och inte hur den ser ut. Ungdomar dör i svåra sjukdomar när livet precis har börjat eller plågas i en svår sjukdom som så småningom kommer leda till döden. Min kropp har förändrats så mycket och jag har gått upp i vikt på ställen där jag helst inte vill ha det och där det vägrar försvinna (armarna till exempel). Men jag försöker acceptera mig ändå för ingen är perfekt och jag fick så mycket fin stöttning från många av här när jag var ledsen och nedstämd över det. Lev ert liv och njut av det ni vill njuta av för det kan ta slut snabbare än vi tror.
Så trist att läsa inlägg uppenbart formulerade av chatgbt
gPt
”buhuu, tyck synd om mig som är såååå smal”
Exakt alla jag träffat som säger ”jag äter hur mycket som helst men är smal iaf/kan inte gå upp i vikt” de personerna äter INTE hur mycket som helst, de äter oftast väldigt lite mat men inbillar sig själva att de äter mycket.
Men precis! Förstår inte varför man om nu är såååååå varför man då vill gå upp i vikt!? 😅 det är varens kvinnors önskan att vara ”naturligt” smal.
Jag har långt och väldigt tjockt hår. Det blir sinnesjukt varmt på sommaren och tar evigheter att föna osv. I många situationer vill jag säga ”det är så jävla jobbigt med tjockt hår”… men snabbt inser jag att det är ju så många som drömmer om just mitt hår… så, det vore liksom sinnesjukt att klaga högt om det. Det är lite samma sak att vara naturligt smal. Självklart finns det situationer som är jobbiga och sjävklart kan man tex kanske vilja ha mer höfter och rumpa… MEN för helskotta du har en kropp som så många bara drömmer om att kunna ha.
Och? Man får tycka så ändå. Man ska inte behöva hålla käften för att andra har det ”värre”. Blir ju som det där ”maten är inte god” , ”ät din mat, det finns barn i Afrika som svälter”.
Man kan ju ha lite finkänslighet…
Alice med köket har likeat inlägget
*Miss extremely petite har gillat detta inlägg*
Fast skillnaden på att vara för smal eller överviktig är att det finns diskriminering i att vara överviktig som inte finns för smala.
Att få elaka kommentarer eller att ha blivit retad när man är yngre är hemskt och ingen ska bli mobbad för utseende (om någon trodde att det ena uteslöt det andra, två tankar i huvudet mm)
Tycker inte att inlägget var speciellt bra skrivit och tycker att sättet hon skrev det på inte fick fram det hon möjligen ville säga på ett bra sätt.
Håller dock med som du skriver Camilla att vi ska sluta kommentera folks kroppar eller vad man äter eller bör äta. För att det verkligen kan påverka så otroligt mycket både om man har eller inte har en ätstörning.
I din första mening ska det vara skrivet, inte skrivit.
Hon har skrivit, inlägget är skrivet.
Mår du bättre nu? Känner du dig smart? Det är ju uppenbart autocorrect.
Jag har sett väldigt många som använder ”skrivit” när det ska vara ”skrivet”. Min autocorrect ändrar inte så, så jag tror inte att andras gör det heller.
Jag ber om ursäkt om du tog illa upp. Jag tycker bara att det är lite tråkigt att se hur många i dagens samhälle som inte kan stava och formulera sig.
Om jag skriver fel så uppskattar jag om någon rättar mig, så att jag kan göra rätt nästa gång.
Det var inte jag som skrev det, så nej jag tog inte illa upp. Då kan jag rätta dig nu och säga att man ska aldrig be om ursäkt om ”andra tar illa upp” utan isåfall ber man om ursäkt för vad man gjorde.
Detta är en blogg, man slarvar, det är okej. Testa att andas djupt tre gånger och scrolla vidare nästa gång. Det hjälper ingen med språket att bara rätta, då får du istället bjuda in personen och ha en lektion om det är så viktigt för dig.
Hon förklarade ju hur t.o.m., så det kan visst hjälpa!
Du framstår som rätt kränkt faktiskt.
Tycker det är sjysst att rätta, man kanske hjälper nåt. Du skrev ju inte på ett otrevligt sätt!
Är detta verkligen ett problem? Hon är inte ohälsosamt smal. Hon ser helt ”normal” ut.
Hon väljer frivilligt att rätt ofta publicera bilder där hon visar upp sin kropp. Det är bikini, underkläder, magtröjor osv.
Jag förstår att man inte vill handla på barnavdelningen, men hon har ju faktiskt möjligheten att köpa kläder i butik iallafall. Det är jättesvårt att hitta kläder som överviktig.
Jag var väldigt smal under min uppväxt och fick ofta kommentarer från kompisars mammor om att man såg ut som en tandpetare osv. Så hemskt att säga så till ett barn, Jag blev såklart ledsen.
Jag upplevde det som att det var som att det var helt okej att påpeka att man är för smal men inte om nån var ”för tjock”.
Men eftersom du inte var tjock kanske du missade hur många påpekade sånt. Folk säger det också, inget de hejdar sig över direkt.
Jag fick också alltid höra att jag hade sån tur som kunde äta vad jag ville och fortfarande vara väldigt smal, så till slut köpte jag det och sa det själv. När jag blev äldre började jag förstå att jag åt så mycket mindre kalorier än alla andra. Självklara saker som att äta mindre portioner och ibland hoppa över portioner men också väldigt små saker som att jag tog 1/4 smör på mackor mot vad jag såg andra tog.
Efter att under lång tid gjort kostschema till både mig själv och andra förstår jag hur dålig koll man i allmänhet har på sitt intag.
Detta finns det ju även stöd för vetenskapligt, den eventuella skillnaden i kalorimängd har visat sig vara ett par hundra kalorier och därför något man kan anpassa sig till.
Strukturellt är det självklart ett större problem, om man ska kalla det så, att vara överviktig. Den som är smal vet förhoppningsvis att den bär på ett privilegium (så länge det inte handlar om för smal, utmärglad). Men på ett individplan kan det såklart göra vansinnigt ont att få höra ”vad väger du, 42 kilo eller?”, ”roligt att se att du äter i alla fall”, ”tänk att din lilla kropp kan få i sig så en sån stor portion”, ”det skulle klä dig att gå upp några kilo”, ”dina handleder är som sytråd” eller vad det nu kan vara. Det finns ju också situationer man ofrivilligt går ner i vikt på grund av sjukdom eller livskris och är väldigt medveten om det själv, och obekväm med sin vikt, då är det såklart inte på något vis härligt med kommentarer kring ens kroppsstorlek.
Man kan bli överviktig på grund av sjukdomar! Jag var så mager o led av det tills jag opererade bort sköldkörteln o blev jättefet utan att ändra kosten!
”Det är faktiskt inte så kul att få höra hur fin och smal man är!”
Jösses.
Haha ja, skrattade till faktiskt. Stackarn.
Jag har varit väldigt smal hela mitt liv och är det nu också, 35 år gammal. Tycker inte jag har blivit diskriminerad på något sätt, snarare tvärtom. Har fått en massa beröm för hur smal och fit jag är. Killar har kommenterat positivt. Detta är verkligen inte ett strukturellt problem, come on.
Tjejen vill bara ha uppmärksamhet det är så synd om mig som är sååå smal. Hon lider av stor mental ohälsa och troligen även av nån form av ätstörning.