Är inte drömmen för många att faktiskt få styra sin egen tid?
Att få vara mer med sina barn, ta hand om vardagen, skapa, leva utan att varje vaken timme måste motiveras med ett anställningsavtal? // Amanda Lekland
Influencern Amanda Lekland meddelade i det här inlägget att hon haft möjligheten att säga upp sig för att vara hemma med sina barn och ta hand om hus och hem, och möttes av många positiva kommentarer, men också en del kritik.
Hon kallas för ”curlingmorsa”, någon skriver att förskolan minsann är viktig och att Amanda tar bort barnets möjlighet att leva ett normalt liv samt att hon borde hemskola barnet på gymnasiet eftersom hen kanske blir trött av att gå dit.
Nu sticker jag ut hakan här som den barnfria Bloggbevakare som jag ändå är, men är inte det många mammors dröm?
Att inte behöva lämna bort barnet till andra människor att ta hand om, på majoriteten av barnets vakna timmar?
Ni gick jag aldrig i någon förskola då, och kanske har jag missat något – men hur kan det här mötas av så mycket kritik?
Kommer den från andra föräldrar som egentligen önskar att de kunde göra samma sak för sina barn eller vad tusan är det som pågår?
Föregående inlägg 
Att hon är hemma med barnet innebär ju inte nödvändigtvis att hon isolerar hen. Det är viktigt för barn att träffa andra i samma ålder, och även att öva på vissa saker som man gör på förskolan. Men sådant går att göra hemma, på öppna förskolan, och tusen andra ställen också.
Det viktigaste är väl att det fungerar för henne och familjen.
Håller med dig.
När jag var liten så samlades dagmammor och hemmafruar då och då i en lekpark/ lokal med oss barn. Vi behöver fler dagmammor, tror att många barn skulle må bättre.
Åh, dagmamma❤️
Jag hoppas bara hon tänker på pensionen. Att hennes snubbe pensionssparar åt henne. Annars kan det bli jobbigt OM den dagen kommer när han lämnar henne för en (ofta yngre) kvinna😳
Tjänar hon inte pengar som influenser?
Det har hon skrivit också att hon gör som mannen betalar. Och att det är SUPERVIKTIGT. Så det är ingen fara på den biten.
Jo, för en vanlig Svensson får ihop så mycket pengar att den kan sköta hela familjens ekonomi.
Vad tror ni pengarna kommer från? Svenssons har ju risig pension som det är så den här tanken att mannen med sin värdelösa Svensson-lön kan pensionsspara åt sig själv privat OCH den kvinnliga partnern som fullkomligt kvaddar sin ekonomi är makalöst. Vi lever dessutom inte på 50-talet där ekonomin kunde dras runt på en halvtaskig lön.
Inte mycket heller att träna barnen i, att mammans uppgift är att serva barnen och pappan och hemmet. Unkna värderingar som inte hör hemma i ett modernt samhälle. Vad ska hon göra när han eventuellt tröttnar? Hoppa på en karriär som hon aldrig startade eller som hon hoppade av? Kvinnor som arbetar har det tufft ekonomiskt att skilja sig så hur fasen ska en kvinna som helt gett upp sin inkomst fixa det när det inte känns Bullerbyn längre?
Ni pratar alltid så mycket här inne om att vara bra förebilder för unga tjejer men när det egentligen kommer till kritan har ni mest skräp att bidra med. Ska döttrarna tränas i att deras värde enbart ligger i att föda barn och serva en man?
Känner inte till denna människa alls, men är hon en influencer som fortsätter att tjäna pengar under ”föräldraledigheten” så är hon ungefär lika mycket hemmafru som alla ”soft girls” som drar in pengar på sociala medier men låtsas leva nåt idealiserat 50-tals hemmafruliv. Så för riktiga hemmafruar som nu gjort detta ”medvetna val tillsammans med sin man”, så är det en självklarhet att se till att man får avsättning för den pension man går miste om, samma sparande som mannen och är likvärdig ägare till hus och andra kapitalvaror. Det borde ju mannen heller inte ha något emot eftersom det möjliggör hans karriär och som sagt brukar marknadsföra som ett val man har gjort för familjen. Allt annat är att gå in i en klassisk kvinnofälla. Man kan ju hoppas på att just vi aldrig kommer att skilja oss och att mannen då inte kommer att bete sig som ett egoistiskt as, men det finns ju gott om exempel på motsatsen.
Ja, har man den möjligheten så är det väl upp till var och en.
Det anses riskfyllt eftersom ekonomiskt beroende kan minska handlingsfrihet, trygghet och pensionsrätt, särskilt vid separation eller dödsfall. Detta snarare än att det i sig handlar om brist på självständighet, vilket det också är.
Ekonomin är viktig att tänka på. Det går ju att göra arrangemang, t.ex att en del av mannens lön investeras åt frun, eller liknande. Sedan beror det ju på ifall man tänker vara hemmafru för evigt eller exempelvis tills barnen når skolålder. Ibland tycker jag att det slås på lite för stora trummor direkt det talas om hemmafruar, för att normen i Sverige är två förvärvsarbetande (vilket inte heller fungerar så bra alla gånger med mycket stress och brådska för alla i familjen). Finns ju dock hemmafruar lite här och där i världen, också i västländer.
Ja, men då är även systemet anpassat för det. Som tex här I Tyskland. Många kvinnor är hemma på hel- eller halvtid men då sambeskattas man (måste vara gifta) och den som tjänar mest har lägre skatt. När mannen dör, får frun 60% (tror jag det är) av hans pension.
Och barn måste betala för dina föräldrar om de inte har pengar nog.
Hans lön som är max 40-43-tusen efter skatt.
Ni lever inte i verkligheten som tror att det är en ekvation som går ihop!
*Före skatt!
Blir så uppretad att jag skriver fel.
100% missunnsamhet! Självklart är det fantastiskt att kunna välja att vara hemmafru un der småbarnsåren om man önskar det. Finns så många andra sätt än förskolan att ge barnen stimulans och träffa andra barn. Öppna förskolan, fritidaktiviteter och andra evenemang för barn finns i de flesta lite ”större” städer. Viktigt bara att lägga undan till pension osv.
Tänk vad magsjukor m.m man slipper när barnen blir lite äldre och inte skickas till förskolan sjuka. De borde lägga in 24 extra vid just magsjuka och diaree. Många gånger så går skiten runt, man får vabba och sedan bli sjuk själv.
Är ju högst individuellt om det är en dröm eller en mardröm att ta hem o 3 barn själv hela dagarna. För mig en mardröm, kräks av doften på öppna förskolan så fixade inte att vara där
Håller med. För mig så skulle hemmafru-livet vara en fullkomlig mardröm. Jag tycker om mitt jobb och identifierar mig med mitt jobb, det är min passion. Jag tog dock båda föräldraledigheterna med våra barn och har försökt vara hemma så mycket det går. Men heltid under hela deras uppväxt? Hell no!!
Ingen har sagt annat men att ha den möjligheten om man har ekonomin är en dröm för många men inte alla. Särskilt när barnen är små och man inte vill skola in en 12-18 månaders för att föräldradagarna är slut.
Kräks av doften? Den år väl samma som på en förskola?
Exakt o där behöver ju inte jag som förälder vara mer än på inskolning.
Jag undrar mest vilka fantastiska öppna förskolor folk har tillgång till? I min stad (topp 10) är mitt äldsta barn bara välkommet på måndagar. Och jag skulle vilja påstå att det inte finns så många andra föräldralediga att hänga med i övrigt. Det är ingen som är föräldraledig just nu på hennes avdelning.
Många åker runt till olika öppna förskolor och olika kyrkors kyrktimmar, var i alla fall så många gjorde i Linköping när vi bodde där.
Svårt för barnen att hitta kompisar om de måste hoppa runt bland fler öppnisar och kyrkor.
De åker ju i klunga till samma ställen dummkopf.
Min kommentar menat till Anonym 18:03 hamnade ovanför istället
Avskyr när så kallade feminster som skriker att kvinnor har rätt att välja hur de vill leva. För att i nästa andetag se ner på kvinnor som väljer att gå hemma.
Kvinnor gör alltid fel enligt andra kvinnor.
Mammor gör alltid fel enligt andra mammor.
En kommentar är väl att det inte alls är konstigt att progressiva människor reagerar starkt på konservativa ideal och att främja synen på hemmafruar? Det skulle ju rasera en del av framåtrörelsen.
Jämför med är den sexuella frigörelsen. Var och en är fri att ligga med vem som helst. Samtidigt ses kvinnor som säljer sex, i olika former, som en slags strejkbrytare som sviker gruppen.
Ja därför att i stort sett ingen kvinna skulle ligga med okända äckel frivilligt, tänker jag?
Alla har såklart rätt att göra som de vill…
… men är ju oftast samma kvinnor som sen gnäller och klagar på dåliga jobb med dålig lön och dålig pension senare i livet.
Just sayin….
Du låter mest arg på feminister bara. Att kritisera normer och ideal samt ifrågasätta samhällssystem är inte samma sak som att se ned på individuella kvinnor.
Skitbra sagt! För kampen på samhällsnivå istället för på individnivå, liksom.
Hemmapappor är aldrig aktuellt för er bakåtsträvare.
Jag tycker att alla människor ska ha rätt att göra sina val. Dock har just detta val gjort att många kvinnor hamnar i kvinnofällan, idag och genom hela historien (fast då hade man inte möjlighet att göra val). Så gör det här valet om du vill, se också om ditt hus ekonomiskt. För jag vill inte höra en massa gnäll om dålig pension från folk som gjort detta val, eller att det är svårt att hitta ett jobb när man inte har varit ute på arbetsmarknaden på 10-15 år. Eller att det är synd om ensamstående kvinnor med dålig ekonomi. Gör du detta val, se till att inte bli ekonomisk beroende av en annan person. Det har inte direkt varit en frihetsfaktor för kvinnor att stanna hemma och inte ha egen ekonomi.
Är nånting man gör nånsin rätt? att säga upp sig för att vara hemma mer med barnen är fel” Förskolan är viktig!”. När gbg stad öppnar upp för 30h vecka för barn som har föräldrar som är f-lediga med syskon, nä då jäklar är det också fel ”hur kan ni lämna bort era barn, dom behöver va hemma med familjen?”
Så länge hon inte gör som Hanna Theorin och håller ungen hemma på grund av sin egna sociala rädsla. Spenderar hela dagarna hemma eller i affären. Tragiskt. Bara man gör det bästa för sina barn och ser till att de får en fin uppväxt så spelar det ju ingen roll hur man gör det. Bara för mamma är hemma hela tiden behöver ju inte barnet bli isolerat. Bara man gör tvärtemot Hanna så går det nog bra!
Alla vägar bär till Hanna.
Men Hannas vägar bär bara till shopping.
Rusta
Hannas vägar bär bara till vården. Hon som enligt egen utsago blir totalt handikappad och döende i sängen när hon har mens så går det tydligen bra att flänga runt och shoppa idag..
Hur kan hanna ha social ångest/social fobi eller vad det är, men kan utan problem gå på Gekås, Rusta, handla mat och sånt?
Är det att behöva prata med folk hon tycker är jobbigt? Man kan ju låta ungen gå på någon aktivitet, lämna på förskolan osv utan att prata supermycket med andra om man tycker det är jobbigt. Va lite fåordig och tillbakadragen så lär folk inte orka försöka efter ett tag utan räcker med ett hej, tack och sådär.
Sen samtidigt kan hon kontakta vården och springa till läkaren ofta utan problem?
Jag tycker nya miljöer och sånt jag inte gör ofta är jobbigt. Har jag inte handlat på någon vecka är det ett jobbigt steg att ta igen för min ångest blir hemsk. Men det gör även att söka läkarhjälp är det sista jag vill göra, är alltid så nervös och tycker det är jobbigt att behöva sitta och prata med en läkare. Då hade jag hellre varit i en mer avslappnad omgivning där det inte enbart är fokus på mig.
Ibland kan jag vilja skaffa barn för det hade hjälpt mig att komma ut, få en gemenskap och även få in rutiner😂 Då MÅSTE man handla mat varje vecka, gå ut och aktivera barnet, vara lite social och allt sånt för barnets bästa. Just nu förstör jag bara mitt eget liv, vilket såklart är tråkigt men helt okej ändå.
Hade inte Lady Dahmer en liknande diagnos?
Jag kan bara svara för mig själv nu.
En del perioder/ dagar är det jätte svårt att gå ut genom dörren för att tex hämta posten. Dagen efter kan jag ränna runt bland folk utan att må skit. Många gånger handlar det om hur man mår just den dagen.
Tagit mig över en vecka att gå ut med sopor för ångest, ”rädd” att möta någon eller liknande. Tacka fan för att det är kallt och jävligt och inte sommar just nu.
Alltså för sopor börjar lukta och blir äckligt när det är varmt.
Fast så mycket ångest kan hon omöjligt ha med tanke på att hon i princip handlar varje dag. Det verkar ju som begränsningen är andra människor, och mer att hon är obekväm än att hon får fysisk ångest skulle jag gissa. Tror hon egentligen skäms över sitt ”kändisskap” men hon kan inte sluta för hon tjänar så mycket pengar på det samt vill inte ha ett vanligt jobb.
Jag tycker mest det är konstigt att hon är helt handikappad när hon har mens säger hon men nu springer hon på Lidl
Håller med. Å andra sidan så vad hon har förstått så är det ju alla hjärtans dag i helgen och det är viktigt att fira.
Haha hon avslöjar sina lögner hela tiden.
Hon kunde ju inte ha tighta jeans heller pga sin GrOVa förlossningskada och kunde inte sitta på golvet och leka med dottern men den verkar hon ha glömt bort att hon har också 😆
Det var någon som bor i närheten som sa att hon handlar de tider det är få människor där. Det känns ju rimligt. Där har hon ju tur och kan handla när andra jobbar. Sen vet vi ju inte om det är utan problem, hon kanske tycker det är jobbigt men hon har ju uppenbarligen ett shoppingberoende så det tar väl över.
Det är ju synd om hon nu har social ångest men då får man ju jobba på det, gå terapi eller på något sätt få hjälp för sitt barns skull även om man själv är nöjd med att leva isolerat. Undrar om barnet ens får ta hem/besöka vänner i framtiden? Hur ska hon kommunicera med föräldrarna om hon inte ens vågar möta dom på förskolan?
Jag tycker det såg så sorgligt ut med videon på ungen helt ensam i pulkabacken.
Det var någon (kanske samma?) som skrev att HT gått till den närmaste pulkabacken istället för att gå till den mer populära och roliga backen. Hon gör verkligen the bare minumum för sin dotter.
Ja man blir så ledsen. Det måste varit samma när hon visade att de var till lekparken några gånger. Säkert närmaste mindre roliga lekpark på tider då det inte var någon där. Sen stannade de säkert bara under tiden det gjordes content. Fy vad sorgligt.
Om hon är influencer så har hon väl jobb, och är inte hemmafru? Nu blir jag förvirrad. Eller är det influencerjobbet hon ska sluta med?
Eller kanske hon menar att influencer inte är ett riktigt jobb?
Heter hon Lekland i efternamn på riktigt?🎡
Ja
Men FÅR man lämna bara ena barnet 9-15 och ha det andra hemma?
Jag menar, förskolan är ingen barnpassning där du kan välja vilka barn du ska lämna.
Olika i olika kommuner. Där jag bor får man lämna syskonet 30 h om du är hemma med den yngre (eller arbetslös osv).
Kommuner har olika, precis som vissa privata aktörer har andra regler. Där jag jobbar får föräldralediga ha 15h/vecka, men får själva välja hur de förlägger timmarna. Arbetslösa och sjukskrivna får ha sina barn på fsk 8.30-15.30 varje dag om de vill.
Detta vet jag såklart, men ska hon alltså vara föräldraledig 100%? Knappast.
Skönt för henne! Hade gärna varit hemmafru om ekonomin och framtidsekonomin tillät det. Är helt övertygad om att både jag och barnen hade mått bättre av det. De har ju ändå skolplikt vid 6 års ålder, sen går de i skolan tills de är 18 och sen börjar de jobba och skaffar egen familj så det är en så kort tid man får vara med dom helt villkorslöst. Tror att mycket av den psykiska ohälsan bland både barn och föräldrar skulle minska om fler hade möjlighet att inte behöva springa så fort i ekorrhjulet.
De mammor jag känner vill jobba, och ser det som positivt att återvända till jobbet efter föräldraledigheten. Det här är kvinnor som har högskoleutbildning och yrken som de brinner för, och så är det ju så klart inte för alla. Att vilja ha en balans mellan familjeliv och jobb kan ses som att man ””inte vill vara med sina barn” när det gäller kvinnor, men ingen säger samma sak om män med jobb och barn. När jag ser tillbaka på min barndom ser jag det inte som ett problem att min mamma hade ett jobb, det känns bara helt normalt och det är ingenting som har påverkat mig.
Alla får göra som de vill, men jag hoppas att man ser till att ha det på det torra ekonomiskt och juridiskt om man inte jobbar eller jobbar mindre. Jag har inte koll på influencern i inlägget, men det bör ju också noteras att dessa kvinnor som propagerar för att mammor ska stanna hemma faktiskt har en egen inkomst från sin närvaro på sociala medier. Detta involverar också att exponera sina barn vilket har egna nackdelar.
Min mest kontroversiella åsikt är, även om man så sagt får göra som man vill, att jag är glad att hemmafruar/hemmamammor inte är normen i Sverige. Jag har inga problem med att de existerar, men jag skulle tycka det var ett problem om mina barn växte upp i ett samhälle där ”pappa jobbar och mamma är hemma”. Sen kan man spåna om att pappor minsann också skulle kunna stanna hemma, men jag tror vi alla vet att det inte skulle bli så under rådande normer.
Min pappa var hemma och mamma jobbade.
Det gick hur bra som helst, om man bortser från ekonomin.
Samma här, pappa var hemma och mamma jobbade.
Tänker på min barndom minst varje dag, älskade att alltid ha en förälder nära <3
Pappa blev sjukpensinär men hade snsvar för oss barn när mamma jibbade, tvätt och matlagning. Mamma fixade räkningarna och de hjälptes åt med städning och disk.
Blev många bus med pappa.🤣
Jo men det hör ju knappast till vanligheten. Precis som du själv då skriver, han var sjukpensionär, det var alltså inte att han eller dina föräldrar gemensamt bestämt att han skulle vara hemmaman
Jag tror definitivt att det är en dröm för fler inom låglöneyrken. Jag menar inte att provocera, men om man har ett slitigt jobb som undersköterska tycker nog många att det skulle vara skönt att vara hemma med barnen. Har man utbildat sig till något man gillar, gått igenom många år på universitet och har en högre befattning med hög lön tycker många nog inte att det låter så nice att vara hemmafru.
Är väl visserligen en hel del nu åt det mer konservativa hållet som pratar om detta som en dröm. Tror många kvinnor som slits med stressigt och kvalificerat jobb med höga krav som man inte riktigt kan ”gå hem” ifrån drömmer om att vara hemma med
Hon(Amanda) är dock utbildad socionom så tror inte det är en fråga om utbildningsnivå i detta fall. Men i andra fall så är det kanske så.
Det är socialismens (och kommunismens) ideologi som har format ett förakt mot hemmafrun och mot att barn inte lämnas på förskola för att fostras i grupp.
Man har i nu ett århundrade hjärntvättat oss med uttryck som kvinnofälla,kvinnlig frigörelse,jämlikhet,gruppfostran,socialtsamspel osv.
Barn blir efterblivna enstöringar om de ej lämnas på förskolan från 1års ålder.
Kommunerna är så stolta när de berättar att de minsann bara har heltidstjänster ,det är skambelagt och fult att vilja jobba deltid när man är kvinna.
Det är också numera skamligt att vilja gå i pension mellan 60 och 65år. Ett resonemang som jag inte kan köpa när arbetslösheten bland unga är hög. Varför ska de äldre försörja dem m bidrag när det borde vara tvärtom.
Ett år är för tok på tidigt för stt börja på förskolan.
Haha pls. Har du missat retoriken förra veckan från svenskt näringsliv om att sänka heltidsmåttet? Det blir inte direkt otydligt hur mycket de älskar sina medslav… Eller förlåt, med*människor.
Det kanske är pga att det var en hel generation kvinnor som var hemmafruar på femtio och sextiotalet och sedan fick fattigpension? Det var fruktansvärt tufft för många av dom kvinnorna om mannen lämnade dom eller gick och dog. För dom hade varit hemma i många år och inte jobbat.
Oj oj oj
Nej.
Hjärntvättat med kvinnofälla? När kvinnor förr i tiden var uttryckligen fångade i äktenskap pga ekonomi och arbetsmarknad. När massor av kvinnor som gjort detta val sedan blir fattigpensionärer eller fattiga ensamstående mammor utan en chans på arbetsmarknaden. Ja, visst det är hjärntvätt och inte kvinnor som försöker varna sina medsystrar för konsekvenser av detta ”val”.
Om det mesta hon mötts av varit SÅ positivt, som hon skriver inledningsvis, så har hon dragit fel slutsats i form av vad normen säger utifrån de negativa kommentarer hon fått. Alla livsval kommer att provocera ett antal personer av olika skäl. Det fåtalet befäster ju inte en norm om det man till största del möts av är positiva tillrop.
Det tråkiga/konstiga är ju att det (nästan nästan) alltid är mammorna. Som gör dessa val för barnen, familjen sig själv. Säger inte att det inte finns fördelar men som sagt, alltid kvinnor… Om det vore mer jämställt där så visst, men vill inte ha tillbaka nåt 50-tal och norm med bara hemmafruar…
Man kan ju säga till mannen att sätta in XXXX kronor på ett konto som sedan förs över till kvinnans pension.
Eller att va med och ta hand om barnet/dela på ledigheten…
Eller att va med och ta hand om barnet/dela på ledigheten….
Hur ar det konstigt? Kvinnor har alltid tagit hand om barn i urminnes tid lol.
Konstigt att det ska va sååå bra men bara mammorna som bryr sig/ska utföra det. Varför vill ingen va hemmaman?
Ja visst är det riktigt konstigt? Det är samma när det gäller att ta ut föräldraledighet, det är alltid olika när det gäller kvinnor eller män? ”Nej min man är egenföretagare så han kunde inte ta föräldraledigt”. ”Jag är egenföretagare så det var ju väldigt smidigt för mig att vara ledig med barnen då jag styr min tid själv”
Vilket i sig då blir en kvinnofälla som det ser ut i dagens samhälle. Det funkar super även för män att vara hemma med barnen vet du
Jag skulle inte vilja leva så, behöver mer intellektuell stimulans och sociala interaktioner än så.
Min pappa var förtidspensionerad och blev därför en ”hemmafru” medans mamma jobbade. Jag kan säga att han fick ALDRIG skit for det, vad han fick istället var oandligt med beröm for vilken bra pappa han var. Säg tog mamma med oss till en kiosk for glass då var det ”ojoj så många barn du har, oj vilka vildingar” typ, när pappa tog oss till samma kiosk ”ojoj vilken superpappa du är!”.
Ps, han var en superpappa! Han tog med oss på äventyr och gjorde vårat hem varmt, fint och bästa platsen för ett litet barn att vara nyfiken och trygg i.
Bor själv i usa i 15år och skulle jag få barn så skulle jag/vi välja att jag blir bli hemmamamma också. Våran hyra ar 10k, att ha en plats på dagis nära oss kostar 20k… :)) Många är rädda for att låsa sig men här finns massa grupper for mammor med barn hemma som möts upp, går på museum, parkhang eller andra äventyr.
Sen så sparar ju min man till mig no matter what så det är ju en säkerhet som kanske inte alla har.
Många säger ju men what about DIN karriär, ahh alltså har aldrig brytt mig om att ”göra” karriär, jag jobbar för att fa pengar och är det som servitris, kassör eller kock spelar mig inte någon roll om det är de jobben jag behöver ta som har ”förlorat” min karriär som hemmamamma senare lol.
Var i samma sits som dig men reflekterade aldrig över att pappa fick mer ” beröm” när vi var ute.
Kanske inte tänkte på vad som sades när vi var ute.
Vill egentligen inte heller jobba eller ha nån speciell karaktär men vill ännu mindre va hemma med barn 😄 Så jobb it is.
Jag funderar över hur gammal du är? För att ha en sån lättsinnig inställning till karriär är rätt vanligt när man är typ 30. Jag hade också det. Men jag lovar dig, det är inte lika lätt att komma ut i arbetsmarknaden som 45-åring och jobba som servitris eller kassör. Det är betydligt mer slitsamt och lågstatus när man är äldre. Och hälften av alla äktenskap spricker.
Fler barn skulle 100% må bättre med en betydligt senare institution. Hemskt att bebisar på förskolan. Barnen är de som tar mest stryk i vårat samhälle och det syns.
Det blir en ond cirkel då barnet alltid är sjukt. Föräldern blir sjuk. Barnet ser sina lärare på förskolan mer än sina föräldrar. Stress med art barnet knte håller jämna steg i utvecklingen, språket, att gå m.m
Hur kan barnet se sina lärare mer än föräldrarna när barnet alltid är sjukt? 🙄
Good point!
I Sverige går inte bevisade på förskola.
Bebisar.
🤣
Det fria valet är ju kanon när det är just fritt. Värre vore det om vi gick bakåt i tiden och kvinnan hade ingen annan plats i samhället än just i hemmet med barnen.
Jag själv var hemma med min mamma tills jag var 6 år och började lekis.
I efterhand har vi haft fina diskussioner om hennes val, hur hon planerade dagarna för mig och mina syskon så att vi skulle få in alla lärdomar som man får på en förskola. Hon tyckte det var viktigt att vi fick lära oss i trygg miljö. Jag kan inte säga att jag saknat något i mitt liv och jag tror att upplägget passade just vår familj där och då.
Är säker på att denna influencer också fattat ett beslut som passar deras familj ❤️
Fast hon är ju inte en hemmafru, hon tjänar pengar på sina sociala medier? Är influencer ett jobb eller ej?
Med det menas nog att influencer inte är ett riktigt jobb (allt man tjänar pengar på är ju inte jobb, tex skulle nog nästan ingen kalla att ägna sig åt kriminell verksamhet för ett jobb, även om de tjänar pengar på det. Att sälja saker man har hemma, tex någon gammal möbel eller liknande, kallas ju heller inte jobb fast man kan tjäna pengar på det. Att tjäna pengar på att ens aktier går bra brukar ju oftast inte heller kallas jobb. Så allt man tjänar pengar på är inte jobb. Influencer är ju heller inget jobb i den meningen, tillför oftast inget positivt utan tvärtom köphysteri & onödig konsumtion som kan sätta fattiga människor i skuld).
Lekland🤣
Var hemma fyra första åren av mitt barns liv, bästa beslutet någonsin. Utöver att jag fick spendera så mycket tid med mitt barn och knyta ett fantastiskt band till hen så fanns det heller aldrig någon vabb-stress eller för den delen någon övrig stress kring hus och hem. Det var väldigt harmoniska år.
Är förvånad över hur många snikna kommentarer jag fick. Det finns inte en enda sak jag ångrar med att jag gjorde så. Jobba ska man göra ända in i graven ändå, men barnen är bara små ett par ynka år.
Det är alltid kvinnorna (och inte männen) som mår så bra av att gå hemma med sina barn. Är kvinnor generellt ointresserade av lönearbete och sociala relationer med vuxna och är männen ointresserade av att vara hemmamän och ta hand om ”det bästa de har”? När får vi se 50-talsfruarna i manlig tappning? 😏
Varför ska mannen alltid vara normen? Varför ska det alltid vara beundransvärt att försöka leva så mycket som en man som möjligt men inte tvärtom. Tycker också lite synd om dig som bara kan uppleva sociala relationer via ditt arbete. Andra av oss har stora nätverk av vänner och familj som vi bygger genom den fritid vi värnar om.
Hoppas innerligt 6 timmars arbetsdagar blir verklighet så att fler människor får tid till sina intressen, hobbys och till vila, umgänge med vänner och familj och till att kunna läsa, lära sig nya saker och leva utanför sin arbetsplats.
Det var väl det som var frågan? Varför vill inte mannen vara hemma?
Because they suck?
Varför skulle jag inte ha vänner och familj? Märkligt antagande. Hemmamän är inte normen, därför tar jag upp det.
Ja, folk tar ju åt sig med tanke på deras eget dåliga samvete över förskolan. Jag är själv barnfri men hade inte velat ha mitt barn i förskola, har SÅ svårt att tänka mig det och varför tänker jag och känner så? Jo, dels för att jag inte vill träffa mitt/mina barn såpass lite som många föräldrar gör men framförallt för att jag har väldigt dålig erfarenhet av förskolepersonal och sätter de bemöter barn. Det är få som är bra. Hade jag velat ha barn hade det varit mitt största dilemma att lösa vardagen. Tycker det är bra märkligt att föräldralediga föräldrar har sina barn i förskolan så mycket (när dessutom barngrupperna oftast är så stora), passa på att vara med era barn! 3,2,1, ”men barnen behöver ju stimulans”.
Exakt och som att barn inte kan få stimulans utanför förskolan!
Få som är bra? Hur kommer det sig att du träffar så många förskollärare eller barnskötare som jobbar idag om du inte har barn?
Tjaa, antingen för att jag jobbar inom förskolan men förhoppningsvis inte länge till. Och ja, få som är bra, helt riktigt!
Om hon är influencer är hon inte hemmafru? Då jobbar hon ju och har en inkomst?
Nä, fattar inte heller.
Antingen är hon ju hemmafru = hemma med bsrn och mannen försörjer. Eller så är hon influencer/jobbar med sina sociala medier = jobbar hemifrån med barnen hemma.
Hon kan ju inte vara båda. Eller så jobbar hon typ en kvart om dagen och kan försörja sig på det. Grattis isf.
Hon menar kanske att influencer inte är ett riktigt jobb?
Hemmafru. Haft barn på förskola. Alla mår bra.
Jag känner att kan vi inte bara låta folk få göra vad de känner är bäst ? Så mycket pekpinnar idag…
Jag önskar att jag hade orken och viljan och den ekonomiska tryggheten att kunna vara hemma med mina barn på heltid och inte ha dem på förskola. Jag vantrivs med mitt jobb men har börjat inse att jag stannar kvar bara för pengarna. Behövde vabba 3 dagar förra veckan vilket var underbart. Idag gjorde jag kalkylen kring vad jag fick för ersättning för det från Försäkringskassan. Knappt 42% av min lön. Helt orelaterat, men visar på hur mycket en inkomst faktiskt betyder i slutändan. Och att bli av med den skulle kännas så otroligt främmande. I teorin har jag nog ett väldigt bra jobb med fria arbetstider och fri arbetsplats – så jag skulle kunna tillbringa mycket mer tid i praktiken med mina barn utan att göra avkall på själva arbetsprestationen. Det handlar bara om att lägga pusslet.
Ja va rätt sugen på att börja jobba. Va hemma sju månader, sen va min man hemma sju månader. Sen efter fyra månader kom nr. Vi körde samma sak igen. När de sen börja på dagis jobbade vi ej heltid men barnen va där 4 dar i vecka å alla tyckte det funkade fint! Jätteglad över att kunna jobba och njuta av småbarnstiden
Mina barn började på förskolan vid 18 respektive 20 månaders ålder. Vi delade FL helt lika. Har delat vabb helt lika också. Både min man och jag är högskoleutbildade. Vi jobbar båda heltid. Jag ÄLSKAR att jobba. Älskar självklart mina barn också (men inte att vara föräldraledig haha). Och barnen har älskat sina förskolor, haft fantastiska pedagoger. Upplever inte att jag är lite med barnen utan tycker att vi går både kvalitet- och kvantitetstid ihop – trots förskola och heltidsjobb 🤷♀️
Jag hade aldrig velat vara hemmafru (tycker att jag får det bästa av båda världar så här) men alla gör som de vill. Hoppas bara att alla ser om sitt eget hus och tänker på vad det – långsiktigt – innebär att stå utanför arbetsmarknaden.
Herregud man är ju bara hemma ett par år och nej du umgås inte mycket med dina barn om ni båda jobbar heltid.
Bara ett par år? Om man är hemmafru och har 2-3 barn och är hemma tills de börjar skolan vid 6 års ålder är det väl ofta 8-10 år totalt? Hur kommer man tillbaka in på arbetsmarknaden igen då?
Det är klart att jag är mindre med mina barn än vad en hemmafru är (förutsatt att hemmafrun är en närvarande mamma) men min UPPLEVELSE är ändå inte att jag träffar barnen lite.
Alla gör som de vill. Hoppas bara att alla ser om sitt eget hus och tänker på vad det – långsiktigt – innebär för ens barns välmående att de tvingades gå 8 timmars dagar på förskolan för att mamma och pappa inte kunde strunta i karriären ett par år 🙂
Haha! Alltså vilka roliga svar man får här? Som någon skrev ovan – vi har båda haft ett flexibelt jobb och kunnat pussla. Åtta timmar har barnen sällan gått. Alla barn är såklart olika men mina har inte mått det minsta dåligt av det. Så vaddå ”tvingats”?!
Är det inte bra för de som funderar att få höra olika upplevelser av saker och ting? Var hemmafru om det passar dig bäst och jobba om det passar dig bäst MEN fundera på konsekvenserna av vilket du än väljer (och låt bli att skuldbelägga andra).
Bara ett par år? Om man är hemmafru och har 2-3 barn och är hemma tills de börjar skolan vid 6 års ålder är det väl ofta 8-10 år totalt? Hur kommer man tillbaka in på arbetsmarknaden igen då?
Det är klart att jag är mindre med mina barn än vad en hemmafru är (förutsatt att hemmafrun är en närvarande mamma) men min UPPLEVELSE är ändå inte att jag träffar barnen lite.
3 barnsmamma, hade jag haft möjligheten så hade jag 100% aldrig börjar jobba igen efter denna föräldraledigheten, min dröm är att få vara hemma med barnen, ta hand om hemmet, laga mat, odla, ta hand om trädgården. Detta är ju typ ett heltidsjobb bara det!
Jag tänker att det finns flera perspektiv i detta. Men blir ärligt talat förvånad av ”är det inte alla mammors dröm” att spendera tid med sina barn 24/7! Haha va? Varför skulle det vara det? Det finns inget jag vill göra dygnet runt? Jag älskar att läsa böcker – vill ändå inte läsa 24/7. Jag älskar min man – vill ändå inte spendera all vaken och sovande tid med honom enbart.
Varför måste det vara så svart-vitt? Min son går på en fantastisk förskola. Det är en liten grupp på 12 barn, väldigt nära i ålder, och pedagogerna har arbetat där i ett antal år och är engagerade och härliga. Jag och min man valde att skola in sonen lite senare än vad många gör och runt 2-årsålder kände vi faktiskt att det började bli lite svårt att ”underhålla” honom. Vi var alltid ute två gånger varje dag, besökte olika lekplatser och höll igång. Men snacka om att fantasin började tryta efter ett tag. Har faktiskt varit skönt att se honom börja förskolan och få det bästa av två världar – han går till kl 15 varje dag och spenderar därför tid med oss på eftermiddagar/kvällar, men på förskolan får han umgås med vänner och aktiveras på många sätt vi inte har kommit på. Det måste inte vara det ena eller andra.
Härligt med en mamma som tänker så! Känns ovanligt. Du känns som en som säkert har sina vänner kvar ❤️
Ja det har varit jätteviktigt för mig! Jag har fortsatt med mina intressen (läsning, yoga bl.a.) och att träffa vänner på egen hand. Jag ska på yoga retreat i maj 2 nätter och nyligen var min man på stor kick off med jobbet 2 nätter. Så viktigt att vi fortsätter vara oss själva och inte BARA föräldrar. Vad är man för förebild för sitt barn om man aldrig gör annat än svansar efter barnet? Hur ska barnet odla egna intressen om hen bara ser sina föräldrar vara just föräldrar? Tycker det är skevt att påstå att man för barnets skull uppoffrar hela sitt eget liv.
Men alla som är så högljudda gällande förskola och ”varför skaffar man ens barn om man inte vill umgås med dom” kan ju gå loss här 🙂 Aldrig är andra kvinnor nöjda med varandra.