Kommentarerna är omodererade så du står själv för vad du skriver så håll dig på mattan!
Anonym
/
2026-02-08 19:05
Jag å min sambo har varit tsm i 5 år men känner aldrig att jag har klickat med hans familj, ffa svärmor och hans syster. Vi är uppväxt i två väldigt olika familjer, min familj som är väldigt nära varandra och hittar på saker ofta. Min sambo har aldrig haft en djup relation med sin familj och de har aldrig pratat känslor. Detta är något som skadat honom lite då han aldrig känt emotionellt stöd i hans uppväxt, och något han gått till psykolog för nu på senare dar. De hittar väldigt sällan på saker, förutom fira jul, födelsedagar osv. Det kan kännas väldigt krystat vid dessa tillfällen och att man träffas ”bara för att”. (De finns lixom inga bad feelings eller bråk inom familjen.) Min sambo har försökt ta upp flera gånger att han önskar att de hör av sig mer samt att vi ska hitta på mer saker (då han/vi saknat de från hans föräldrar). Tyvärr märker vi inga framsteg där från deras sida. Har vi varit utomlands undrar de knappt hur vi har haft det eller vad vi har gjort. Om vi ska på hus/lägenhetsvisning glömmer de bort och frågar inte sen hur de gick. Osv osv. Systern är 7år äldre än min sambo och lite samma där, man får inget tillbaka. Vi bjuder hem till oss för fika och ger alltid systern och systersonen presenter vid födelsedagar osv. Vi brukar vara barnvakt. Jag tror vi aldrig blivit hembjuden bara sådär på middag eller fika (knappt barnkalas fixar hon) och vi har inte fått någon present från henne på varken min eller min sambos födelsedag. Fyller svärföräldrarna år är de oftast min sambo som får fixa present från dem båda då systern inte engagerar sig i sånt… Detta är såklart bara några exempel på allt…
Finns det fler som har samma problem? Jag själv är väldigt lättsam person som klickar med de flesta så de känns bara så tråkigt att det är såhär med en familj som man igentligen vill vara nära… Dela gärna om ni har tips eller erfarenheter <3
Alla är olika. Nu bor ju ni ihop och ska skaffa egna rutiner och egna traditioner. Klart man träffar familjen ibland, men man hänger väl inte med dom så himla ofta?
Man klipper väl navelsträngen lite och umgås med vänner i sin egen ålder istället?
Födelsedagar och presenter får ni väl prata om.
Så på trött på folk som använder uttrycket ”klippa navelsträngen”, det är väl klart att man som vuxen kan ha en nära relation med sina föräldrar/syskon/släkt och ses ofta, är inget konstigt eller fel med det.
Jag tycker det är ett bra uttryck. Folk förstår vad man menar. Som vuxen har man väl mer relationer med kompisar än med föräldrar?
Så klart har man en bra relation med föräldrarna, men hänger väl inte med dom hela tiden?
Jag hänger inte med kompisar hela tiden heller, vem hinner det om man jobbar och har familj?
Måste man jämföra relationer med föräldrar eller vänner? I perioder träffar jag mina föräldrar mer än vänner och tvärtom. Jag har verkligen inga problem att umgås mycket med min mamma, eller min dotter som umgås med mig.
Jag träffar mina föräldrar betydligt mer än vad jag träffar vänner, trots att de bor på andra sidan landet. Men är inte intresserad av att upprätthålla någon tät vänskapskontakt heller. Relationen till mina föräldrar värnar jag dock om.
Varför skulle kompisar betyda mer än föräldrarna? Alla har inte ens kompisar. Ingen har påståttt att man ska hänga med dom hela tiden, men om man nu skulle görs det, varför är det så illa?
Inget konstigt och jättetrevligt såklart om man kan ha den nära relationen. Men, som barn ska man ju i princip kunna kräva värme och engagemang, det kan man däremot inte som vuxen. Så, vill de inte så låt dem vara, det är inget problem för dem uppenbarligen så gör det inte till ditt problem utan jobba på dina/era andra nätverk istället. Dvs klipp navelsträngen.
Många av er verkar krångla till det mer än nödvändigt kring det sociala. En god relation med vänner och partner utesluter inte en god relation med familj/släkt.
Tillkomst av barn innebär inte en mer sluten social cirkel. Tappar personer förmågan att hålla igång relationerna bara för att barn är närvarande blir det konstigt. Vad hände med flexibilitet och social förmåga?
Vi båda har gott om vänner som vi umgås med och ett stort socialt nätverk, men det behöver väl inte utesluta att man kan ha en bra relation med sin familj? ”Man hänger väl inte med dom så himla ofta” är väl snarare din personliga preferens att det är så för dig. Jag har väldigt bra kontakt med min familj och vet att det är jättefint och kul att kunna ha den relationen.
”Man klipper väl navelsträngen lite och umgås med vänner i sin egen ålder istället?”
Alla har ju inte massor med kompisar och kanske vill umgås med föräldrarna? Lite tröttsamt att utgå från sitt eget tyckande och normalisera det med att ”man” gör si och så. Plus att det var inte frågan.
Det låter såklart tråkigt, men man kan aldrig kontrollera andra människors handlingar och sätt att vara. Det låter som att det är ett multigenerationsproblem och bäst skulle säkert va om alla i hans familj fick terapi, men det kan inte ni bestämma och kontrollera.
Din man har uttryckt önskemål att de ska vara mer engagerade, och det har inte hjälpt.
Vänlighet, vänlighet, vänlighet och kärlek är allt man kan ge, utan att kräva samma sak tillbaks, tyvärr. Låt era handlingar visa vilka ni är.
Jag kan relatera! Och mitt råd är att acceptera att din sambos familj inte är engagerade. Man får acceptera att alla är olika och har olika nivåer för hur mycket de är villiga att ge. Jag har i min familj individer som är noll intresserade av att umgås, och de är inga onda människor, de bara har inget utbytte av att ses på en fika eller ge presenter på födelsedagar. Du ansvarar inte för att ”fixa” andra. Du har noll skyldighet att försöka få dem mer engagerade. Den dagen du släpper det så kommer du få ett inre lugn, även om det såklart är sorgligt.
Kan känna igen detta och mitt bästa råd är att låta saker vara. Jag har i många år ansträngt mig väldigt mycket för att min sambos familj ska engagera sig, för att de ska bli mer delaktiga i vårt liv, skickat bilder, osv. Ditt liv blir bättre om du låter dem leva som de vill helt enkelt. Vill de inte så låt dem vara.
Klickar inte heller med min sambos föräldrar eller syster. De bor utomlands och vi ses kanske 2-3 ggr per år. Det är ganska trevligt när vi ses men jag har ingen egen kontakt med dem mellan tillfällena. Min sambo har tät sms-kontakt med dem men de pratar typ aldrig i telefon eller FaceTime. Han skulle nog önska att de var närmare och blir besviken ibland men lägger själv inte jättemycket krut på att fördjupa relationen.
Jag kan tycka att det är lite tråkigt att de inte engagerar sig mer i barnen men för egen del är jag inte så brydd. Min familj är nära och väldigt engagerad, hade nog brytt mig mer om det inte var så.
Vissa familjer är så. Sluta anstränga er så mycket för ni kommer bara må sämre av det. Tänk på er själva i stället. Föräldrarnas kanske haft tuff uppväxt själva och inye bearbetat det, fört över det till sina barn
Du beskriver min familj. Det finns inget intresse för varken mig eller min sambo. Dock gillar barnen mina föräldrar. Men de sätter gärna på tvn framför att planera in en aktivitet med dem. Som barn var det locket på vad gällde känslor och sällan hade vi kvalitetstid. Har ingen nära relation med mina syskon, och vi ses sällan. Vilket jag tycker är jättetråkigt. Mitt livsprojekt är att vara väl medveten om detta för att ge mina barn något helt annat. Mina föräldrar har sagt mycket fint om hur jag och min sambo är som föräldrar och även att de är medvetna om att de inte alls var så. Men de skulle aldrig gå djupare in på detta än så. Har tyvärr inga tips mer än att acceptera dem som de är för tror det är svårt att ändra på.
De har sina vanor bara helt enkelt, och syrran vet väl inte hur man gör om hennes föräldrar är likadana.
Fortsätt som ni gör om det känns okej och acceptera läget bara. Låt din sambo få ta del av värme från din familj.
Men låt inte detta bli ett irritationsmoment, de vet inte bättre o menar nog inget illa.
Jag tror ni bara får gilla läget eftersom ni uttryckt vad ni vill och försökt förändra. De är nog bara såhär, alla är olika. Jag tycker det låter rätt normalt. För mig är det konstigare att umgås mkt med föräldrar och syskon tillsammans ofta, jag ser det som att man när man är vuxen och skaffar vänner och partner att det blir det nya fokuset. Obs, säger inte att det ÄR konstigt eller fel, men mer ovanligt och främmande i min värld.
Jag känner igen mig, från min egen familj tyvärr! Önskar det inte vore fallet för längtar efter en djupare och mer naturlig relation. För mig finns det inte heller någon konflikt eller trauma inlandat utan bara jäkligt stelt och ickefamiljärt.
Mina föräldrar är väldigt ”väluppfostrade” så tillvida att de beter sig som man ska, lyssnar, är artiga och fixar allt praktiskt som förväntas vid sammankomster – fika, presenter osv. Men de ställer i princip aldrig frågor, följdfrågor eller tar egna iniativ till samtalsämnen om det inte rör sig om praktiska saker. Det är verkligen på nivån prata väder, om gräsklipparn eller hur det gick att köra dit. När jag studerade i fem år fick jag inte en enda fråga utöver hur det gått med den aktuella tentan – inget om ämnena, hur lärarna var, om jag lärt känna någon ny kurskamrat etc. Tror knappt de vet vad jag studerade mer än namnet på programmet, men liksom inte innebörden.
Jag har försökt att se mitt eget ansvar i detta och är därför den som försöker hålla igång samtal och försöka få dem mer aktiva genom att fråga dem om högt och lågt men det är dränerande att inte få något tillbaka, det liksom självdör efter svaren. Jag känner mig ofta trött och tom efter att vi setts.
Skäms även inför min partner som har en väldigt öppen familj där samtalen bara flyter på och jag känner mig mer bekväm med dem och efter några år än ett helt liv med min familj. Så förstår verkligen hur ni kan känna öven om jag inte har något direkt råd att ge.
Känner igen mig, så fint du formulerat det. Dina egna föräldrar förstår kanske inte ens att du saknar något. Man får försöka se det som är bra och ta vara på det, umgås på det sätt som fungerar även om det endast är ytligt. Hoppas du kan njuta av värmen och engagemanget hos din partners familj.
Tack för ditt svar! Trist att höra att du känner igen dig. Blev stärkt i att försöka se på det som faktiskt fungerar, är lyckligt lottad på många vis och får kanske acceptera att det inte är just min ursprungsfamilj som utgör den djupa relationen. Hoppas du finner sätt som funkar för dig med.
Har liknande problem. Min killes familj är otroligt oengagerade i vårat liv förutom hans mamma som kommer i periodvis och vill umgås men har otroligt dålig attityd mot oss båda, försöker bestämma saker över oss trots att sakerna handlar om oss och vårat boende, några exempel är när vi var gravida och vi inte ville köpa något förrän vi hade passerat vecka 12 för vi ville känna oss lite säkrare då vi har missfall i bagaget, då tvingade (verkligen tvingade, denna människan klarar inte ett nej eller att inte få som hon vill) hon med oss för att kolla och köpa en barnvagn, trots att vi sa minst 50 gånger att vi inte ville och när vi väl då köpt en vagn för att stilla henne så får vi inte ens med oss vår vagn hem till oss! Utan den skulle hon ha hemma hos sig tills vi var längre gångna, så himla obehagligt tycker jag. Och när vi fixade bebis saker såsom säng, kläder osv då ville hon bestämma vilken slags säng, färg, och för oss var ju detta drömmen att äntligen få börja inreda och dona men vi har känt lite att känslan förstördes för att någon försökte styra och ställa över oss. Och för ett tag sen så skulle vi flytta och då nämnde vi att vi ska köpa ny soffa och kasta den vi hade då och då började karusellen om igen, hon skickade runt 50-70 annonser från Blocket och marketplace om dagen på sånt hon tyckte om trots att vi tydligt sagt vad för stuk vi var ute efter och att hon gärna kan få hjälpa att kolla upp soffor men gå efter denna färg och höga ben, men det som vi sagt att vi inte ville ha skickade hon sååå många annonser på i flera veckors tid. Och det kanske inte låter mycket för världen nu men ända sen jag blev gravid så förändrades hon mot mig, det känns som hon upplever det som en tävling mellan oss nästan vilket jag tycker är läskigt, hon har t.ex stått och skrikit på oss på en ICA Maxi parkering för att vi ville hålla i vårat egna barn när vi handlade då vår bebis alltid skrek när bebis var i hennes famn, och när bebis började skrika när hon tog upp bebis ur babyskyddet och vi bad henne lämna över bebis till mig eller pappan så reagerade hon med att först säga nej jag har bebis så kan ni gå och handla i lugn och ro, och vi förklarade att om bebis är såhär ledsen och upprörd så kan vi ju inte handla i lugn och ro och då är det bättre att bebis är med oss och så försökte pappan ta bebis ifrån henne och då såg man verkligen i hennes ögon och ansikte hur förbannad hon blev och så ställde hon sig och skrek och körde därifrån. Det är så sjuka saker hon gjort och gör som gör att jag fått väldigt svårt för henne. Hon har även sagt nedåtlåtande saker om min mammas utseende till mig efter vår babyshower och min kille försvarade mig och min mamma då tack och lov! Men tycker inte man gör sånt. Och det är bara när det passar henne som hon vill ha kontakt och då blir det alltid på detta sätt medans övriga i hans familj inte hör av sig överhuvudtaget och bemödade sig inte heller att komma och hälsa på när vi bjudit in dom flertal gånger. Så himla tråkigt när man vill ha en fin relation till sin svärfamilj.
Problemet är ju att ni bjuder in henne. ”Du får gärna hjälpa till”? Och varför är hon med när ni ska handla?
Ni båda måste bestämt säga till henne vad som gäller, om hon vill umgås med er.
Kan du utveckla din kommentar, hur du tycker vi bjuder in henne, vore intressant att se detta från en annan sida än bara min!
För jag tycker inte vi bjuder in henne, jag ber aldrig om hjälp av henne till något, hon var inte med från start utan vi möttes på i ”köpcentret” och då stannade vi självklart och pratade och det räckte inte för henne utan då ville hon som sagt hålla våran bebis och gå iväg medans vi skulle handla, ja det jag skrev här ovanför.
Jag har sagt ifrån så många gånger att det känns som jag blir ”the bad girl” i det här, men ja jag ska prata med min partner ännu en gång och säga just det att vi måste bestämt säga vad som gäller om hon vill umgås med oss.
Tack för ditt svar!
Känner igen mig i att ngt förändrades i samband med barn, Fy fan, får ångest bara jag tänker på det. Håller med de andra svaren, ni (främst din sambo) måste sätta gränser. Du hanterar din familj och sambon sin.
Min värsta rädsla är att bli en sån vidrig svärmor till min sons framtida partner. Jag har det inte i mig så som min sambos mamma, men nu när jag upplevt detta blir jag genuint orolig att få en knäpp och tippa över. Min mamma och jag brukar prata om detta och hon försöker få mig att släppa det och inte ta åt mig. Men jag kan inte för mitt liv slappna av när hon är i närheten, det är alltid nånting som pågår i hennes huvud, man ser det, dömande, bedömande, allsköns åsikter, osv. Jag har ångest flera dagar innan vi ska träffas.
Förlåt, nu skiftade jag fokuset från dig 😔 Min poäng är att du är inte ensam och varken du eller din sambo ska behöva känna som ni gör. Gissningsvis är detta inget nytt, hon har säkert visat dessa sidor/tendenser under din sambos uppväxt. Ni gör nog båda gott i att hålla distans för att inte bjuda in henne till att tycka och tänka för mycket.
Din svärmor har ett personlighetssyndrom (fd. Personlighetsstörning).
Istället för att bli rädda och kliva åt sidan när hennes infall kommer där hon går in och kontrollerar er, så måste ni helt sonika säga ifrån.
Det värsta som kan hända är att hon blir arg. Låt henne behålla saker hon köper och ta inte emot dem. Hon överlever! Sätter ni inte gränser kommer hon att förpesta er tillvaro ännu mer (låter hårt men sådana personer kan man inte tillåta kör med en…någonsin)!
Usch, det låter jättejobbigt! Du är såklart inte ”the bad girl” i det här, men spontant tänker jag att det kanske finns lite saker ni hade kunnat göra för att hjälpa er själva i denna situation. Din svärmor låter som en väldigt knepig person som kanske inte riktigt skulle förstå sin egen del om ni skulle försöka ha en konversation med henne om de problem ni upplever i relationen till henne. Jag hade i era skor istället därför börjat med att fundera kring vad som tenderar att få hennes beteende att eskalera på detta sätt, för att sedan kunna bli bättre på att undvika sådana situationer. I mina öron låter det t.ex. som att ni kanske inte ska delge henne information som att ni ska köpa ny soffa (eller säga att hon gärna får hjälpa till att leta!), inreda bebisrummet eller vad annat det nu skulle kunna vara när ni nu vet att hon tar över helt gällande sådant. Kanske kan ni också komma på andra tydliga situationer, och hur ni kan undvika dem? Framöver kan ni kanske istället försöka hålla kommunikationen med henne till sådant som ni märker fungerar bättre att prata om. Inte för att det egentligen är ert ansvar att parera henne på det här sättet, och idealt sett borde man såklart kunna delge sådan information med sina föräldrar/svärföräldrar utan att de blir helt loco – men man har tyvärr de familjeförutsättningar man har och för att göra livet lite enklare och trevligare för sig själv måste man kanske ibland försöka hitta sina sätt att få det att fungera så bra som möjligt med mindre funktionella familjemedlemmar. Alternativt att funderar på om ni ens vill ha en relation med henne överhuvudtaget. Det måste man ju faktiskt inte heller! Kram!❤️
Jag har inte det så men jag tror helt enkelt det får vara så här. Visst kan ni försöka att ge utan att förvänta er något tillbaka men det låter tveksamt om det kommer fungera.
Men något som jag tycker är väldigt positivt är att din man gärna vill ha umgänge och funkar det inte med hans familj så får ni försöka inkludera honom väldigt mycket i din familj. Och nu är det ju ni tillsammans som ska hitta hur ni vill ha det. Det går ju att fira med vänner också och inte bara familj utan låta några nära vänner bli lite mer som självklara i er närhet.
Jag känner tyvärr igen mig i min egen familj. Min mamma hörs jag med ca en gång i veckan, och då går hon igenom vad hon gjort sen sist. När hon väl frågar mig något, så kommentar hon oftast mitt svar med ett ”ok” och byter sen samtalsämne. Ställer aldrig följdfrågor. Min syster träffar jag bara några gånger per år och även hon vill bara prata om allmänna saker. Mina sista år har varit väldigt tuffa privat med barn som har problem med skolan och fått psykisk ohälsa. Då ingen i min familj frågar mig om detta, eller ställer följdfrågor om jag delar med mig utan att de frågar, känner jag att det tar allt mer emot att höra av mig till dem. Vi tappar nästan kontakten pga detta. Vet inte heller vad man ska göra, men vill bara svara att din sambo är inte ensam om att ha en känslomässigt bortkopplad familj!
Tråkigt! Förstår att du blir sårad när din mamma/familj inte visar omtanke eller intresse för er situation. Otänkbart att inte tänka på sitt barn eller barnbarn. Hoppas du har andra i din närhet som ställer de frågorna och visar medmänsklighet. Vet hur oerhört tufft det är att se sitt barn må dåligt.
Du får jobba på att acceptera läget. Det går inte att ändra andra människor, ni har ju uppenbarligen försökt. Respektera hur de vill leva sitt liv och att det inte är på samma sätt som ni önskar. Fokusera på ert eget.
För ett år sen hittade jag en tiktok- eller Instagramprofil som hade väldigt mycket gymcontent för nybörjare. Problemet är att jag kommer verkligen inte ihåg vad hon heter!
Tror hon hade ljusbrunt eller mörkblont hår.
Vill få namnet till G eller C nånting. Känns som att det ska vara ett W nånstans. Samtidigt kan det lika gärna vara typ Johansson.
Minns inte så mycket mer. Minns typ svarta träningskläder och att hon var framför ett fönster ibland…men det är ju inte så mycket att gå på😂
Att hitta vem jag söker utifrån dessa grejer förstår jag att det nog är skitsvårt. Blir jätteglad dock OM någon ändå lyckas komma med rätt namn.
Annars – har ni något tips på andra profiler på tiktok eller Instagram som har gyminnehåll som är nybörjarvänligt?
Jag såg faktiskt kommentarer där som ej var ok. Hon är ful, hon är vidrig, hon är inte en normal mamma, hon blev bedömt på en snyggskala av män. Fattar att topplocket flyger av sånt.
Fattar också att hennes attityd och kommentarer triggar elakheten hos folk. Hon är ju inte likeable precis.
Därmed inte sagt att att elakheter ska godkännas. Åt något håll.
Farmen 2026!
Jonas uttryckte sig ofta väldigt osmidigt men så fruktansvärd tycker jag inte att han verkar vara som människa? Eller är det något skit vi tittare inte får se?
MEN Nisse/Nils var enligt min åsikt en falsk spelare som passade på att plocka godhetspoäng. Unpopular opinion kanske 🤷🏼♀️
Håller verkligen med, den som blir utsatt för en förtalskampanj är ju Jonas, att Pim och Vanessa gråter innebär ju inte att det är Jonas fel. Fruktansvärt dåligt hanterat av Anna Brolin och TV4. Han gillar inte statliga bidrag och då är det plötsligt okej tillskriva honom olika epitet som homofob och toxisk man och jag vet inte vad…Nisse påstår att han varit mobbad men han är ju icke desto mindre en mobbare.
Jag brukar äta köttfärs ett par gånger i veckan, nötfärs blir det då. Äter ibland skinka som pålägg på macka, kanske en gång i veckan. Och ofta så blir det någon gryta med nötkött i också, inte alla veckor men då och då. I övrigt så är mina proteinkällor kyckling, kalkon, fisk, räkor, ägg, kvarg, ost. Jag tränar styrketräning fem gånger i veckan och äter ordentligt. Hur mycket rött kött äter du själv?
Jag brukar vara noga med att en av veckans rätter ska vara kött (oftast köttfärs), en ska vara med fågel, en ska vara med halloumi/vegetarisk, en ska vara en soppa och en ska vara med fisk. Lagar alltid så det blir matlåda så typ två portioner i veckan blir med kött. Äter jag ute väljer jag typ 90% av gångerna vegetariskt! På helgerna kan det ibland bli någon extra dag med rött kött om jag äter typ chark.
Förstår vad du menar men hon har ju fortfarande avstått. Finns ju tyvärr de som inte ser en graviditet som något som ska stoppa varken alkohol, tobak eller droger….
Finns väl hur många exempel som helst på folk som inte ser graviditet som ett hinder för att dricka. Antingen är man väl nykter eller så är man det inte.
1:a 1 år 11 mån (slutade amma)
2:a 10 mån (slutade amma)
3:a 8 mån (skutade amma)
4:a 9 mån (drog ner till 1-2 amningar per dygn och slutade nattamma)
5:a 9 mån (ammade en gång per dygn)
Första barnet, 2 v innan hon fyllde 1 år. Ammade då bara på nätterna fortfarande.
Andra barnet är 9 månader, ammar fortfarande både dag och natt och väntar med spänning när den tänker dyka upp.
Så otroligt störigt när influencers skriver ”reklam pga jobbar med dem”, ”måste reklammarkera pga har ett samarbete”…skriv bara reklam istället för att försöka bortförklara att det är just reklam 🤣
Inte för mig men för en mamma och hennes barn. Satt på bussen och ser då en mamma och hennes kanske 8-åriga dotter springa mot nästa station. De skulle inte ha hunnit för de hade säkert 300 m kvar, men då tutar bussen flera gånger och kör upp bredvid dom så att de kan kliva på. Det var fint tycker jag!
I snökaoset i januari så hjälpte en kvinna mig bära upp en barnvagn (medan jag bar barnet), cirka 45 trappsteg (utomhus alltså) i totalt kaos med massa snö och helt orimligt att kunna ta sig fram. Vet inte hur jag hade löst det annars.
När jag inte skjutit upp saker (är bra på att projicera) och känslan av att inte ha något hänga över mig. Bästa känslan! Tvärtom som motsatsen är den värsta.
Han är ett slisk. Flörtar friskt med andra då han är ute, tror han är snyggaste och trevligaste som finns, då man inte gav honom uppmärksamhet blev han kränkt och sur som ett barn.
När ni väljer möbler, hur mycket tänker ni på komfort vs stilen?
Är sugen på att köpa en fåtölj som man fäller ut och har inbyggd massage. Tänk att sitta och spela tv-spel i den liksom, dröm! 😍 Men dom är inte så fina direkt.
Måste göra EKG och ta blodprov, brukar ta en stesolid när jag tar blodprov för jag har sån fobi. Strular det till de för EKG och kan ge falska resultat eller hur funkar det?
Vill gärna göra det under samma besök och inte behöva gå till vårdcentralen två dagar. Ska ringa och boka en tid så ska fråga då såklart. Men nu började jag tänka på det och oroa mig för blodprovet så kan inte sluta tänka och älta nu.
Tips angående blodprov. Håll dig varm innan, tjock tröja hjälper. Om de inte tänker på det på vc, be att få en liten värmedyna, som du lägger på din bästa arm. Gör stor skillnad. Lycka till!
Vet inte vad det heter i Sverige men jag brukar be om att de ska använda en ”butterfly” när jag tar blodprov här i Australien, en sån man använder till barn. Då hittar dem min ven direkt och det känns mycket mindre 🙂 drick vatten innan blodprovet också!
Nä tycker vi sparar allt skvaller och intressanta frågor till detta ordnar sig. Fy vad tråkigt det är nu. Går inte alls att diskutera när man måste vänta och vänta, samt inte ser vad andra skriver förrän senare. Vi hörs när.. eller om… det blir bättre.
Annars kanske någon har lust att skapa en blogg för bara Öppet spår? Hade varit nice. ”Gör det själv”, nej då hade jag inte föreslagit att någon annan skulle göra det om jag ansåg att jag kunde göra det själv. (Bara förbereder inför dryga svar, haha)
Är det någon som minns svt serien tonårsliv? Följde hon Monica som hade Felice och minns att hon fick fler barn med någon annan sen. Är det någon som vet hur det gått för henne/barnen?
Har läst mig till på nätet att folk misstänker att isabella löwengrip gjort en BBL? Jag gick in på hennes insta och absolut, magen ser väldigt mycket plattare ut men tror väl inte hon har gjort rumplyft eller?
Föregående inlägg 
Jag å min sambo har varit tsm i 5 år men känner aldrig att jag har klickat med hans familj, ffa svärmor och hans syster. Vi är uppväxt i två väldigt olika familjer, min familj som är väldigt nära varandra och hittar på saker ofta. Min sambo har aldrig haft en djup relation med sin familj och de har aldrig pratat känslor. Detta är något som skadat honom lite då han aldrig känt emotionellt stöd i hans uppväxt, och något han gått till psykolog för nu på senare dar. De hittar väldigt sällan på saker, förutom fira jul, födelsedagar osv. Det kan kännas väldigt krystat vid dessa tillfällen och att man träffas ”bara för att”. (De finns lixom inga bad feelings eller bråk inom familjen.) Min sambo har försökt ta upp flera gånger att han önskar att de hör av sig mer samt att vi ska hitta på mer saker (då han/vi saknat de från hans föräldrar). Tyvärr märker vi inga framsteg där från deras sida. Har vi varit utomlands undrar de knappt hur vi har haft det eller vad vi har gjort. Om vi ska på hus/lägenhetsvisning glömmer de bort och frågar inte sen hur de gick. Osv osv. Systern är 7år äldre än min sambo och lite samma där, man får inget tillbaka. Vi bjuder hem till oss för fika och ger alltid systern och systersonen presenter vid födelsedagar osv. Vi brukar vara barnvakt. Jag tror vi aldrig blivit hembjuden bara sådär på middag eller fika (knappt barnkalas fixar hon) och vi har inte fått någon present från henne på varken min eller min sambos födelsedag. Fyller svärföräldrarna år är de oftast min sambo som får fixa present från dem båda då systern inte engagerar sig i sånt… Detta är såklart bara några exempel på allt…
Finns det fler som har samma problem? Jag själv är väldigt lättsam person som klickar med de flesta så de känns bara så tråkigt att det är såhär med en familj som man igentligen vill vara nära… Dela gärna om ni har tips eller erfarenheter <3
Alla är olika. Nu bor ju ni ihop och ska skaffa egna rutiner och egna traditioner. Klart man träffar familjen ibland, men man hänger väl inte med dom så himla ofta?
Man klipper väl navelsträngen lite och umgås med vänner i sin egen ålder istället?
Födelsedagar och presenter får ni väl prata om.
Så på trött på folk som använder uttrycket ”klippa navelsträngen”, det är väl klart att man som vuxen kan ha en nära relation med sina föräldrar/syskon/släkt och ses ofta, är inget konstigt eller fel med det.
Jag tycker det är ett bra uttryck. Folk förstår vad man menar. Som vuxen har man väl mer relationer med kompisar än med föräldrar?
Så klart har man en bra relation med föräldrarna, men hänger väl inte med dom hela tiden?
Jag hänger inte med kompisar hela tiden heller, vem hinner det om man jobbar och har familj?
Måste man jämföra relationer med föräldrar eller vänner? I perioder träffar jag mina föräldrar mer än vänner och tvärtom. Jag har verkligen inga problem att umgås mycket med min mamma, eller min dotter som umgås med mig.
Jag träffar mina föräldrar betydligt mer än vad jag träffar vänner, trots att de bor på andra sidan landet. Men är inte intresserad av att upprätthålla någon tät vänskapskontakt heller. Relationen till mina föräldrar värnar jag dock om.
Varför skulle kompisar betyda mer än föräldrarna? Alla har inte ens kompisar. Ingen har påståttt att man ska hänga med dom hela tiden, men om man nu skulle görs det, varför är det så illa?
Varför behöver man ha mer relationer med kompisar än föräldrar? Det är väl individuellt.
Inget konstigt och jättetrevligt såklart om man kan ha den nära relationen. Men, som barn ska man ju i princip kunna kräva värme och engagemang, det kan man däremot inte som vuxen. Så, vill de inte så låt dem vara, det är inget problem för dem uppenbarligen så gör det inte till ditt problem utan jobba på dina/era andra nätverk istället. Dvs klipp navelsträngen.
Tycker tvärtom? Man umgås med vänner i ”ungdomen” men vi har absolut graviterat tillbaka till syskon och familj nu när det börjat komma barn.
Håller med. Tycker verkligen den utökade familjen blivit än viktigare när man fått barn
Alla våra kompisar har barn, så det är ofta dom vi umgås med. Barnen gillar varann. Så klart träffar vi föräldrarna ibland, men inte jätteofta.
Många av er verkar krångla till det mer än nödvändigt kring det sociala. En god relation med vänner och partner utesluter inte en god relation med familj/släkt.
Tillkomst av barn innebär inte en mer sluten social cirkel. Tappar personer förmågan att hålla igång relationerna bara för att barn är närvarande blir det konstigt. Vad hände med flexibilitet och social förmåga?
Vi båda har gott om vänner som vi umgås med och ett stort socialt nätverk, men det behöver väl inte utesluta att man kan ha en bra relation med sin familj? ”Man hänger väl inte med dom så himla ofta” är väl snarare din personliga preferens att det är så för dig. Jag har väldigt bra kontakt med min familj och vet att det är jättefint och kul att kunna ha den relationen.
Vi har superbra kontakt med våra föräldrar, men vi hänger nog mer med kompisar ändå. Vem har sagt att det utesluter bra relation med sin familj?
Ärlig fråga: har ni barn? 😅 Troligen inte?
Vad har barn med det hela att göra?
”Man klipper väl navelsträngen lite och umgås med vänner i sin egen ålder istället?”
Alla har ju inte massor med kompisar och kanske vill umgås med föräldrarna? Lite tröttsamt att utgå från sitt eget tyckande och normalisera det med att ”man” gör si och så. Plus att det var inte frågan.
Det låter såklart tråkigt, men man kan aldrig kontrollera andra människors handlingar och sätt att vara. Det låter som att det är ett multigenerationsproblem och bäst skulle säkert va om alla i hans familj fick terapi, men det kan inte ni bestämma och kontrollera.
Din man har uttryckt önskemål att de ska vara mer engagerade, och det har inte hjälpt.
Vänlighet, vänlighet, vänlighet och kärlek är allt man kan ge, utan att kräva samma sak tillbaks, tyvärr. Låt era handlingar visa vilka ni är.
Jag kan relatera! Och mitt råd är att acceptera att din sambos familj inte är engagerade. Man får acceptera att alla är olika och har olika nivåer för hur mycket de är villiga att ge. Jag har i min familj individer som är noll intresserade av att umgås, och de är inga onda människor, de bara har inget utbytte av att ses på en fika eller ge presenter på födelsedagar. Du ansvarar inte för att ”fixa” andra. Du har noll skyldighet att försöka få dem mer engagerade. Den dagen du släpper det så kommer du få ett inre lugn, även om det såklart är sorgligt.
Kan känna igen detta och mitt bästa råd är att låta saker vara. Jag har i många år ansträngt mig väldigt mycket för att min sambos familj ska engagera sig, för att de ska bli mer delaktiga i vårt liv, skickat bilder, osv. Ditt liv blir bättre om du låter dem leva som de vill helt enkelt. Vill de inte så låt dem vara.
Klickar inte heller med min sambos föräldrar eller syster. De bor utomlands och vi ses kanske 2-3 ggr per år. Det är ganska trevligt när vi ses men jag har ingen egen kontakt med dem mellan tillfällena. Min sambo har tät sms-kontakt med dem men de pratar typ aldrig i telefon eller FaceTime. Han skulle nog önska att de var närmare och blir besviken ibland men lägger själv inte jättemycket krut på att fördjupa relationen.
Jag kan tycka att det är lite tråkigt att de inte engagerar sig mer i barnen men för egen del är jag inte så brydd. Min familj är nära och väldigt engagerad, hade nog brytt mig mer om det inte var så.
Vissa familjer är så. Sluta anstränga er så mycket för ni kommer bara må sämre av det. Tänk på er själva i stället. Föräldrarnas kanske haft tuff uppväxt själva och inye bearbetat det, fört över det till sina barn
Du beskriver min familj. Det finns inget intresse för varken mig eller min sambo. Dock gillar barnen mina föräldrar. Men de sätter gärna på tvn framför att planera in en aktivitet med dem. Som barn var det locket på vad gällde känslor och sällan hade vi kvalitetstid. Har ingen nära relation med mina syskon, och vi ses sällan. Vilket jag tycker är jättetråkigt. Mitt livsprojekt är att vara väl medveten om detta för att ge mina barn något helt annat. Mina föräldrar har sagt mycket fint om hur jag och min sambo är som föräldrar och även att de är medvetna om att de inte alls var så. Men de skulle aldrig gå djupare in på detta än så. Har tyvärr inga tips mer än att acceptera dem som de är för tror det är svårt att ändra på.
De har sina vanor bara helt enkelt, och syrran vet väl inte hur man gör om hennes föräldrar är likadana.
Fortsätt som ni gör om det känns okej och acceptera läget bara. Låt din sambo få ta del av värme från din familj.
Men låt inte detta bli ett irritationsmoment, de vet inte bättre o menar nog inget illa.
Jag tror ni måste gilla läget bara. Fokusera på er själva och att ni har det bra. Svårt att ändra andra personer…
Jag tror ni bara får gilla läget eftersom ni uttryckt vad ni vill och försökt förändra. De är nog bara såhär, alla är olika. Jag tycker det låter rätt normalt. För mig är det konstigare att umgås mkt med föräldrar och syskon tillsammans ofta, jag ser det som att man när man är vuxen och skaffar vänner och partner att det blir det nya fokuset. Obs, säger inte att det ÄR konstigt eller fel, men mer ovanligt och främmande i min värld.
Jag känner igen mig, från min egen familj tyvärr! Önskar det inte vore fallet för längtar efter en djupare och mer naturlig relation. För mig finns det inte heller någon konflikt eller trauma inlandat utan bara jäkligt stelt och ickefamiljärt.
Mina föräldrar är väldigt ”väluppfostrade” så tillvida att de beter sig som man ska, lyssnar, är artiga och fixar allt praktiskt som förväntas vid sammankomster – fika, presenter osv. Men de ställer i princip aldrig frågor, följdfrågor eller tar egna iniativ till samtalsämnen om det inte rör sig om praktiska saker. Det är verkligen på nivån prata väder, om gräsklipparn eller hur det gick att köra dit. När jag studerade i fem år fick jag inte en enda fråga utöver hur det gått med den aktuella tentan – inget om ämnena, hur lärarna var, om jag lärt känna någon ny kurskamrat etc. Tror knappt de vet vad jag studerade mer än namnet på programmet, men liksom inte innebörden.
Jag har försökt att se mitt eget ansvar i detta och är därför den som försöker hålla igång samtal och försöka få dem mer aktiva genom att fråga dem om högt och lågt men det är dränerande att inte få något tillbaka, det liksom självdör efter svaren. Jag känner mig ofta trött och tom efter att vi setts.
Skäms även inför min partner som har en väldigt öppen familj där samtalen bara flyter på och jag känner mig mer bekväm med dem och efter några år än ett helt liv med min familj. Så förstår verkligen hur ni kan känna öven om jag inte har något direkt råd att ge.
Sorry för otroligt långt svar haha! 😂
Känner igen mig, så fint du formulerat det. Dina egna föräldrar förstår kanske inte ens att du saknar något. Man får försöka se det som är bra och ta vara på det, umgås på det sätt som fungerar även om det endast är ytligt. Hoppas du kan njuta av värmen och engagemanget hos din partners familj.
Tack för ditt svar! Trist att höra att du känner igen dig. Blev stärkt i att försöka se på det som faktiskt fungerar, är lyckligt lottad på många vis och får kanske acceptera att det inte är just min ursprungsfamilj som utgör den djupa relationen. Hoppas du finner sätt som funkar för dig med.
Har liknande problem. Min killes familj är otroligt oengagerade i vårat liv förutom hans mamma som kommer i periodvis och vill umgås men har otroligt dålig attityd mot oss båda, försöker bestämma saker över oss trots att sakerna handlar om oss och vårat boende, några exempel är när vi var gravida och vi inte ville köpa något förrän vi hade passerat vecka 12 för vi ville känna oss lite säkrare då vi har missfall i bagaget, då tvingade (verkligen tvingade, denna människan klarar inte ett nej eller att inte få som hon vill) hon med oss för att kolla och köpa en barnvagn, trots att vi sa minst 50 gånger att vi inte ville och när vi väl då köpt en vagn för att stilla henne så får vi inte ens med oss vår vagn hem till oss! Utan den skulle hon ha hemma hos sig tills vi var längre gångna, så himla obehagligt tycker jag. Och när vi fixade bebis saker såsom säng, kläder osv då ville hon bestämma vilken slags säng, färg, och för oss var ju detta drömmen att äntligen få börja inreda och dona men vi har känt lite att känslan förstördes för att någon försökte styra och ställa över oss. Och för ett tag sen så skulle vi flytta och då nämnde vi att vi ska köpa ny soffa och kasta den vi hade då och då började karusellen om igen, hon skickade runt 50-70 annonser från Blocket och marketplace om dagen på sånt hon tyckte om trots att vi tydligt sagt vad för stuk vi var ute efter och att hon gärna kan få hjälpa att kolla upp soffor men gå efter denna färg och höga ben, men det som vi sagt att vi inte ville ha skickade hon sååå många annonser på i flera veckors tid. Och det kanske inte låter mycket för världen nu men ända sen jag blev gravid så förändrades hon mot mig, det känns som hon upplever det som en tävling mellan oss nästan vilket jag tycker är läskigt, hon har t.ex stått och skrikit på oss på en ICA Maxi parkering för att vi ville hålla i vårat egna barn när vi handlade då vår bebis alltid skrek när bebis var i hennes famn, och när bebis började skrika när hon tog upp bebis ur babyskyddet och vi bad henne lämna över bebis till mig eller pappan så reagerade hon med att först säga nej jag har bebis så kan ni gå och handla i lugn och ro, och vi förklarade att om bebis är såhär ledsen och upprörd så kan vi ju inte handla i lugn och ro och då är det bättre att bebis är med oss och så försökte pappan ta bebis ifrån henne och då såg man verkligen i hennes ögon och ansikte hur förbannad hon blev och så ställde hon sig och skrek och körde därifrån. Det är så sjuka saker hon gjort och gör som gör att jag fått väldigt svårt för henne. Hon har även sagt nedåtlåtande saker om min mammas utseende till mig efter vår babyshower och min kille försvarade mig och min mamma då tack och lov! Men tycker inte man gör sånt. Och det är bara när det passar henne som hon vill ha kontakt och då blir det alltid på detta sätt medans övriga i hans familj inte hör av sig överhuvudtaget och bemödade sig inte heller att komma och hälsa på när vi bjudit in dom flertal gånger. Så himla tråkigt när man vill ha en fin relation till sin svärfamilj.
Hon verkar sjuk
Med all respekt, din man måste börja sätta gränser. Om det är väldigt svårt kanske det är något han kan få stöd i och träna på.
Ja han behöver verkligen vara tydligare med att sätta gränser det håller jag helt och hållet med om!
Problemet är ju att ni bjuder in henne. ”Du får gärna hjälpa till”? Och varför är hon med när ni ska handla?
Ni båda måste bestämt säga till henne vad som gäller, om hon vill umgås med er.
Kan du utveckla din kommentar, hur du tycker vi bjuder in henne, vore intressant att se detta från en annan sida än bara min!
För jag tycker inte vi bjuder in henne, jag ber aldrig om hjälp av henne till något, hon var inte med från start utan vi möttes på i ”köpcentret” och då stannade vi självklart och pratade och det räckte inte för henne utan då ville hon som sagt hålla våran bebis och gå iväg medans vi skulle handla, ja det jag skrev här ovanför.
Jag har sagt ifrån så många gånger att det känns som jag blir ”the bad girl” i det här, men ja jag ska prata med min partner ännu en gång och säga just det att vi måste bestämt säga vad som gäller om hon vill umgås med oss.
Tack för ditt svar!
Jag förstår, men BEBISEN. ”Bebis” USCH
Idiot, var det inget annat att anmärka på? Kändes det kul med lite synlighet och likes?
Nä jag vill att man behärskar korrekt svenska!!
MANNEN inte MAN!
Känner igen mig i att ngt förändrades i samband med barn, Fy fan, får ångest bara jag tänker på det. Håller med de andra svaren, ni (främst din sambo) måste sätta gränser. Du hanterar din familj och sambon sin.
Min värsta rädsla är att bli en sån vidrig svärmor till min sons framtida partner. Jag har det inte i mig så som min sambos mamma, men nu när jag upplevt detta blir jag genuint orolig att få en knäpp och tippa över. Min mamma och jag brukar prata om detta och hon försöker få mig att släppa det och inte ta åt mig. Men jag kan inte för mitt liv slappna av när hon är i närheten, det är alltid nånting som pågår i hennes huvud, man ser det, dömande, bedömande, allsköns åsikter, osv. Jag har ångest flera dagar innan vi ska träffas.
Förlåt, nu skiftade jag fokuset från dig 😔 Min poäng är att du är inte ensam och varken du eller din sambo ska behöva känna som ni gör. Gissningsvis är detta inget nytt, hon har säkert visat dessa sidor/tendenser under din sambos uppväxt. Ni gör nog båda gott i att hålla distans för att inte bjuda in henne till att tycka och tänka för mycket.
Din svärmor har ett personlighetssyndrom (fd. Personlighetsstörning).
Istället för att bli rädda och kliva åt sidan när hennes infall kommer där hon går in och kontrollerar er, så måste ni helt sonika säga ifrån.
Det värsta som kan hända är att hon blir arg. Låt henne behålla saker hon köper och ta inte emot dem. Hon överlever! Sätter ni inte gränser kommer hon att förpesta er tillvaro ännu mer (låter hårt men sådana personer kan man inte tillåta kör med en…någonsin)!
Usch, det låter jättejobbigt! Du är såklart inte ”the bad girl” i det här, men spontant tänker jag att det kanske finns lite saker ni hade kunnat göra för att hjälpa er själva i denna situation. Din svärmor låter som en väldigt knepig person som kanske inte riktigt skulle förstå sin egen del om ni skulle försöka ha en konversation med henne om de problem ni upplever i relationen till henne. Jag hade i era skor istället därför börjat med att fundera kring vad som tenderar att få hennes beteende att eskalera på detta sätt, för att sedan kunna bli bättre på att undvika sådana situationer. I mina öron låter det t.ex. som att ni kanske inte ska delge henne information som att ni ska köpa ny soffa (eller säga att hon gärna får hjälpa till att leta!), inreda bebisrummet eller vad annat det nu skulle kunna vara när ni nu vet att hon tar över helt gällande sådant. Kanske kan ni också komma på andra tydliga situationer, och hur ni kan undvika dem? Framöver kan ni kanske istället försöka hålla kommunikationen med henne till sådant som ni märker fungerar bättre att prata om. Inte för att det egentligen är ert ansvar att parera henne på det här sättet, och idealt sett borde man såklart kunna delge sådan information med sina föräldrar/svärföräldrar utan att de blir helt loco – men man har tyvärr de familjeförutsättningar man har och för att göra livet lite enklare och trevligare för sig själv måste man kanske ibland försöka hitta sina sätt att få det att fungera så bra som möjligt med mindre funktionella familjemedlemmar. Alternativt att funderar på om ni ens vill ha en relation med henne överhuvudtaget. Det måste man ju faktiskt inte heller! Kram!❤️
Jag har inte det så men jag tror helt enkelt det får vara så här. Visst kan ni försöka att ge utan att förvänta er något tillbaka men det låter tveksamt om det kommer fungera.
Men något som jag tycker är väldigt positivt är att din man gärna vill ha umgänge och funkar det inte med hans familj så får ni försöka inkludera honom väldigt mycket i din familj. Och nu är det ju ni tillsammans som ska hitta hur ni vill ha det. Det går ju att fira med vänner också och inte bara familj utan låta några nära vänner bli lite mer som självklara i er närhet.
Jag känner tyvärr igen mig i min egen familj. Min mamma hörs jag med ca en gång i veckan, och då går hon igenom vad hon gjort sen sist. När hon väl frågar mig något, så kommentar hon oftast mitt svar med ett ”ok” och byter sen samtalsämne. Ställer aldrig följdfrågor. Min syster träffar jag bara några gånger per år och även hon vill bara prata om allmänna saker. Mina sista år har varit väldigt tuffa privat med barn som har problem med skolan och fått psykisk ohälsa. Då ingen i min familj frågar mig om detta, eller ställer följdfrågor om jag delar med mig utan att de frågar, känner jag att det tar allt mer emot att höra av mig till dem. Vi tappar nästan kontakten pga detta. Vet inte heller vad man ska göra, men vill bara svara att din sambo är inte ensam om att ha en känslomässigt bortkopplad familj!
Tråkigt! Förstår att du blir sårad när din mamma/familj inte visar omtanke eller intresse för er situation. Otänkbart att inte tänka på sitt barn eller barnbarn. Hoppas du har andra i din närhet som ställer de frågorna och visar medmänsklighet. Vet hur oerhört tufft det är att se sitt barn må dåligt.
Du får jobba på att acceptera läget. Det går inte att ändra andra människor, ni har ju uppenbarligen försökt. Respektera hur de vill leva sitt liv och att det inte är på samma sätt som ni önskar. Fokusera på ert eget.
För ett år sen hittade jag en tiktok- eller Instagramprofil som hade väldigt mycket gymcontent för nybörjare. Problemet är att jag kommer verkligen inte ihåg vad hon heter!
Tror hon hade ljusbrunt eller mörkblont hår.
Vill få namnet till G eller C nånting. Känns som att det ska vara ett W nånstans. Samtidigt kan det lika gärna vara typ Johansson.
Minns inte så mycket mer. Minns typ svarta träningskläder och att hon var framför ett fönster ibland…men det är ju inte så mycket att gå på😂
Att hitta vem jag söker utifrån dessa grejer förstår jag att det nog är skitsvårt. Blir jätteglad dock OM någon ändå lyckas komma med rätt namn.
Annars – har ni något tips på andra profiler på tiktok eller Instagram som har gyminnehåll som är nybörjarvänligt?
Camilla grandin?
🤣
Jaaaa tack! Måste vara hon. Det hade jag aldrig kommit på själv🙏🏼
Så nöjd när man kan bidra 😊
Kan det vara styrketraningmedcarolin? Annat är det mitt förslag, hennes Instagram är 10/10
Nej, men kollade in henne och hon verkar också bra🙂
sandra.friberg på instagram är bra tycker jag!
Tack för tips😊
Frändfors är aktiv i detta nu i kommentarsfältet på SVT:s Facebookinlägg om Mammor.
Det är inte lika illa den här gången. Det övergivna barnet behöver omfattande terapi. Hennes pappa är grunden till beteendet.
Jag såg faktiskt kommentarer där som ej var ok. Hon är ful, hon är vidrig, hon är inte en normal mamma, hon blev bedömt på en snyggskala av män. Fattar att topplocket flyger av sånt.
Fattar också att hennes attityd och kommentarer triggar elakheten hos folk. Hon är ju inte likeable precis.
Därmed inte sagt att att elakheter ska godkännas. Åt något håll.
Gud så löjligt att skylla på att ni ”triggas” till elakheter.
Men dom kanske skämtar? 🙃 Hon försvarar ju allt konstigt/elakt/dumt hon säger med att hon skämtar.
Usch vilka sjuka kommentarer hon får!
Hallå?
Men alltså vad är detta? Inlägget dyker upp 30 min sent och jag ser inte en enda kommentar?
Kommentarerna strular ju fortfarande, de tar tid på sig att synas.
Jo jag vet, det som är så frustrerande. Funkar ju inte
Farmen 2026!
Jonas uttryckte sig ofta väldigt osmidigt men så fruktansvärd tycker jag inte att han verkar vara som människa? Eller är det något skit vi tittare inte får se?
MEN Nisse/Nils var enligt min åsikt en falsk spelare som passade på att plocka godhetspoäng. Unpopular opinion kanske 🤷🏼♀️
Håller helt med… Jonas var en rolig karaktär, resten är inte särskilt kul. Har inget emot att Nils eller Pim lämnade, tråkiga och sura.
Håller med. Framgår inte riktigt i något exempel på vad det är Jonas har sagt. Tycker han verkar som en trevlig person.
Håller mer tyckte att de vinklade det till Jonas nackdel! För så hemsk är han inte.
Stör mig mer på Vanessa som måste slapp saker hela tiden och tycka synd om sig själv.
Håller verkligen med, den som blir utsatt för en förtalskampanj är ju Jonas, att Pim och Vanessa gråter innebär ju inte att det är Jonas fel. Fruktansvärt dåligt hanterat av Anna Brolin och TV4. Han gillar inte statliga bidrag och då är det plötsligt okej tillskriva honom olika epitet som homofob och toxisk man och jag vet inte vad…Nisse påstår att han varit mobbad men han är ju icke desto mindre en mobbare.
Har någon tips på en bra deodorant för känslig hud? De flesta jag testat kliar så mycket 🙁
Jag kör på Bats! Den parfymfria är toppen.
c/oGERD
Testa en utan aluminium. Det är det enda som funkar för mig.
Moss & Noor
Hallåå , är det nån där???
Hur mycket rött kött äter ni i veckan och vad för typ av rött kött?
inte alls ofta, ibland om helgen men isf typ 1 helg på 3 månader..
annars ej vardagar
Ca 1 el 2 ggr i veckan. Köper hellre lite dyrare kött och mer sällan.
Inget.
7/7 dagar. Tål inte fågel och är inte så förtjust i fisk.
Vego?
Jag brukar äta köttfärs ett par gånger i veckan, nötfärs blir det då. Äter ibland skinka som pålägg på macka, kanske en gång i veckan. Och ofta så blir det någon gryta med nötkött i också, inte alla veckor men då och då. I övrigt så är mina proteinkällor kyckling, kalkon, fisk, räkor, ägg, kvarg, ost. Jag tränar styrketräning fem gånger i veckan och äter ordentligt. Hur mycket rött kött äter du själv?
Inget alls
Jag brukar vara noga med att en av veckans rätter ska vara kött (oftast köttfärs), en ska vara med fågel, en ska vara med halloumi/vegetarisk, en ska vara en soppa och en ska vara med fisk. Lagar alltid så det blir matlåda så typ två portioner i veckan blir med kött. Äter jag ute väljer jag typ 90% av gångerna vegetariskt! På helgerna kan det ibland bli någon extra dag med rött kött om jag äter typ chark.
Inget. Försökte p.g.a. ett ragg men hon visade sig vara sjukt tråkig så jag gav upp 😊
Inget. Äter endast veganskt.
Ät som du vill och jämför inte med andra. Känn istället efter vad du mår bra av!
Så sjukt oseriös nivå när bloggen inte fungerar…
Nicci H firar ett år som nykter men kan man verkligen säga att man avstått alkohol om man varit gravid 9 av 12 månader
Ja, i princip så. Men inte mkt att skryta med att man är nykter om man har en 3 månaders ? bebis. Tycker det ingår i föräldraskapet att vara nykter👀
Haha jag tänkte exakt samma. Och nej
Förstår vad du menar men hon har ju fortfarande avstått. Finns ju tyvärr de som inte ser en graviditet som något som ska stoppa varken alkohol, tobak eller droger….
Hur många är det då? Då är det völ mest dom som är beroende
Ja? Hon har ju de facto inte druckit.
Hon får komma tilbaka om 1 år , det räknas inte när man varit gravid
Haha varför inte? Kan tänka mig moralpaniken om hon hade sagt att hon varit nykter i 3 månader…
Finns väl hur många exempel som helst på folk som inte ser graviditet som ett hinder för att dricka. Antingen är man väl nykter eller så är man det inte.
Men lite skevt att stoltsera över att man inte druckit under tiden man varit gravid och har en bebis?
Om man heter Nicci så tänker man nog så.
Hon säger allt för lite extra uppmärksamhet, visningar och kommentarer som genererar pengar.
9 månader gravid och resten ammande… 🤣 Tänkte exakt samma.
När ska Alexandra Nilsson inse att hon bor i Vasastan och inte på Östermalm?
Hon bor på Östermalm.
Hon bor verkligen inte i Vasastan, även om det är högt upp så tillhör gatan fortfarande Östermalm.
Hon bor i utkanten av Östermalm.
Utkanten av Östermalm är väl ändå Östermalm? Utanför Östermalm är däremot inte Östermalm.
Vilken gata bor hon på?
Östermalmsgatan
Varför bryr man sig så mycket om vilket område man själv och andra bor i? Känns som det är en Stockholmsgrej.
När fick ni tillbaka mensen efter förlossning??? Ni som ammat
Jag ammade ca 8-9 månader. Fick tillbaka mensen samma dag som min dotter fyllde 1!
Hur kan det vara intressant för dig?
Jaså, du är tillbaka nu.
Du behöver en kram.
1:a 1 år 11 mån (slutade amma)
2:a 10 mån (slutade amma)
3:a 8 mån (skutade amma)
4:a 9 mån (drog ner till 1-2 amningar per dygn och slutade nattamma)
5:a 9 mån (ammade en gång per dygn)
Oj, vilket minne! Jag har faktiskt ingen aning längre och det var inte ens evigheter sen.
Efter fyra månader ungefär. Trots 100% helamning.
Jag med!
Första barnet, 2 v innan hon fyllde 1 år. Ammade då bara på nätterna fortfarande.
Andra barnet är 9 månader, ammar fortfarande både dag och natt och väntar med spänning när den tänker dyka upp.
7 månader med 1:a och efter 11 månader med 2:a.
Fick tillbaka mensen ca 15 månader efter förlossningen. Ammade knappt 2,5 år.
Så otroligt störigt när influencers skriver ”reklam pga jobbar med dem”, ”måste reklammarkera pga har ett samarbete”…skriv bara reklam istället för att försöka bortförklara att det är just reklam 🤣
Jösses, vad är det för tomtar?
Haha alltid A Bring
Vad är det finaste en främling gjort för er?
Inte för mig men för en mamma och hennes barn. Satt på bussen och ser då en mamma och hennes kanske 8-åriga dotter springa mot nästa station. De skulle inte ha hunnit för de hade säkert 300 m kvar, men då tutar bussen flera gånger och kör upp bredvid dom så att de kan kliva på. Det var fint tycker jag!
I snökaoset i januari så hjälpte en kvinna mig bära upp en barnvagn (medan jag bar barnet), cirka 45 trappsteg (utomhus alltså) i totalt kaos med massa snö och helt orimligt att kunna ta sig fram. Vet inte hur jag hade löst det annars.
Varje gång man får gå före i kön på affären, då blir man alltid så glad 😂
Kom osökt att tänka på Yogagirl: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/regionernas-larm-flera-fall-av-komplikationer-vid-fodslar-utanfor-vardsystemet
Literally i systerartikeln: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/melody-valde-att-foda-hemma-utan-barnmorska-det-var-min-drom
🧘♀️
Men alltså är HT ändå dum på riktigt? Vad menar hon med att hon saknar att frilansa, tror hon att hon inte längre gör det för att hon startat ett AB?
”Jag jobbar för Aktiebolaget nu, det är typ som Systembolaget tror jag fast utan alkohol” Mvh Hanna ”Tokan” Theorin
Det finns liksom inga gränser för hennes dumheter och lögner längre!
Nån som har tips fina krukväxter inomhus som inte kräver sol? De ska ej stå vid fönster
Garderobsblomma.
Elefantöron trivs bra i mitt fönster där de i stort sett aldrig får sol.
Svärmorstunga
Vad ger dig sinnesro?
Mina katter.
Stretch, pilates och löpning.
När jag inte skjutit upp saker (är bra på att projicera) och känslan av att inte ha något hänga över mig. Bästa känslan! Tvärtom som motsatsen är den värsta.
Haha, prokrastinera menar jag såklart!
Vilken bebis Johan Jureskog är.
Glömmer aldrig när han trodde han skulle vinna en Hamburgertävling i USA. Det gjorde han inte 🤓
Åh gud det där var så jävla pinsamt.
Han är så arrogant.
Han är ett slisk. Flörtar friskt med andra då han är ute, tror han är snyggaste och trevligaste som finns, då man inte gav honom uppmärksamhet blev han kränkt och sur som ett barn.
Vad har du för soffa?
Skulle vilja ha en som är lite djupare och som är skön att ligga i också men så svårt att hitta rätt.
Mio Madison i beige, både snygg o bekväm
Har också en Madison, älskar!!
Kolla sweef
När ni väljer möbler, hur mycket tänker ni på komfort vs stilen?
Är sugen på att köpa en fåtölj som man fäller ut och har inbyggd massage. Tänk att sitta och spela tv-spel i den liksom, dröm! 😍 Men dom är inte så fina direkt.
Båda är viktiga för mig, vill inte ha nåt fult.
Hur går man vidare och blir tsms med sin situationship?
Man talar om att man vill ha ett förhållande.
Vill han så vill han och vill han inte så drar han. Trist men bättre än situations om man trillat dit.
Det gör man inte
Vad händer med bloggen?
Kommentarerna publiceras ju inte drygt är bara förnamnet!
Om man skriver Camillas efternamn, så får man upp att kommentaren är i mod. MEN det trollar även fram alla andra kommentarer som inte kommit fram än.
Så just nu kan jag se alla, då jag skrev hennes efternamn i en kommentar. Men nu när jag skickar denna komma dom försvinna igen 🙃
Nån som jobbar som socialsekreterare inom försörjningsstöd och kan berätta hur det är?
Det måste ju vara för dj-igt iaf👀
Måste göra EKG och ta blodprov, brukar ta en stesolid när jag tar blodprov för jag har sån fobi. Strular det till de för EKG och kan ge falska resultat eller hur funkar det?
Vill gärna göra det under samma besök och inte behöva gå till vårdcentralen två dagar. Ska ringa och boka en tid så ska fråga då såklart. Men nu började jag tänka på det och oroa mig för blodprovet så kan inte sluta tänka och älta nu.
Nej stesolid påverkar inte vid normal användning.
Stesolid påverkar visst ekg.
Kan inte du som kardiolog då berätta hur det påverkar undersökningen? Jag är inte färdigutbildad än, så tar gärna experthjälp här.
Tips angående blodprov. Håll dig varm innan, tjock tröja hjälper. Om de inte tänker på det på vc, be att få en liten värmedyna, som du lägger på din bästa arm. Gör stor skillnad. Lycka till!
Vet inte vad det heter i Sverige men jag brukar be om att de ska använda en ”butterfly” när jag tar blodprov här i Australien, en sån man använder till barn. Då hittar dem min ven direkt och det känns mycket mindre 🙂 drick vatten innan blodprovet också!
Heter butterfly i Sverige också 🙂
Nä tycker vi sparar allt skvaller och intressanta frågor till detta ordnar sig. Fy vad tråkigt det är nu. Går inte alls att diskutera när man måste vänta och vänta, samt inte ser vad andra skriver förrän senare. Vi hörs när.. eller om… det blir bättre.
Annars kanske någon har lust att skapa en blogg för bara Öppet spår? Hade varit nice. ”Gör det själv”, nej då hade jag inte föreslagit att någon annan skulle göra det om jag ansåg att jag kunde göra det själv. (Bara förbereder inför dryga svar, haha)
Hallå hallå, vi ska fira Galentines till helgen, har någon förslag på en rolig lek eller drink? 💓
Nej stesolid påverkar inte vid normal användning.
KOMMENTARER
Är det någon som minns svt serien tonårsliv? Följde hon Monica som hade Felice och minns att hon fick fler barn med någon annan sen. Är det någon som vet hur det gått för henne/barnen?
Åh följer henne på Instagram, bawsmama heter hon. Verkar vara en otrolig mamma!
Garvade
En AI bild på en frukt ? Frukter behöver också arbetstillfällen.
Har läst mig till på nätet att folk misstänker att isabella löwengrip gjort en BBL? Jag gick in på hennes insta och absolut, magen ser väldigt mycket plattare ut men tror väl inte hon har gjort rumplyft eller?
Coolers ändå