Det var längesedan jag skrev om Nellie Berntsson och vad hon har för sig.
Det rör en del på sig vad gäller hennes och Olavs företag och det kommer jag skriva mer om längre fram, men till dess så kommer här ett inlägg om hur hon och Olav tänker när det kommer till att skaffa fler barn. (Jag försöker bredda mitt bevakningsområde igen)
Nellie och hennes syster Smilla är nära i ålder, och på Instagram svarar hon på varför de inte givit sonen Valle ett syskon än. Om hon inte får foto av tanken på att eventuella syskon kommer ha ett stort åldersgap och Nellie svarar följande:
Nä! Valle får ju uppleva massor och hänger på oss & all vår tid läggs på bara honom. Hade vi haft en till så tror jag att man naturligt begränsar sig. Säger inte att det är så för alla. Men jag vill inte begränsa Valentin eller oss som familj just nu. Vet inte om du har barn eller inte. Men barn kostar, de begränsar och man får uppoffra mycket. Som sagt finns de år att känna av men just nu är vi en happy family på oss 3🧡 täta syskon är ändå förbi och det är planlagt, vi vill inte ha täta.
Det är bara två år mellan mig och min syrra och vi hade inte någon vidare utdelning av varandra förrän i vuxen ålder, men det beror kanske mer på om man har samma intressen mm, så som Nellie och hennes syster Smilla har.
Det hade inte vi. 🙂
Nellie fick ju även sin son relativt ung så det finns ju all tid i världen till att jobba på ett syskon om de skulle vilja det.
Nellie är motsatsen till Klara Elvgren kan man säga, som kommer ha tre barn under tre års ålder med sin senaste graviditet. Jag blir trött av blotta tanken…. 🙂
Föregående inlägg 
Fint och klokt perspektiv. Liksom det finns massa andra som kan passa bättre för nån annan vilket Nellie också är inne på. Vad som gör en galen i såna här barndiskussioner och får en att avsky småbarnsmammor är ju folks tendenser att vilja att alla ska göra exakt som en själv och döma de som inte gör det.
Test av kommentarsfältet
Funkar tyvärr inte 😞
Tycker Nellie verkar ha mått väldigt bra av att gå barn. Hon verkar lugnare och mer till freds
Ja det är ju skillnad på arbets och sysselsättningsgrad på dessa influencer. Som ryttare med hästar behöver en graviditet planeras väl
Vilka hästar?
Nellie hade väl hästar när de fick sin son.
Betoning på hade
Jag är ensamstående på 100% till min 5-åring.
Men jag är säker på att jag inte skulle vilja ha fler barn om jag träffar någon.
Att ”bara” ha ett barn är ett jävla lifehack!
Jag fattar inte hur man skulle hinna skjutsa flera barn till olika aktivitet och sånt?!
Har alltid undrat de där ”Familjen annorlunda”-familjer med minst 10 barn där föräldrarna säger de hinner alldeles utmärkt med alla barn. Att ge egen tid och uppmärksamhet för varje barn är aldrig nåt problem. Och att barnen får har vilka hobbyer de vill – men konstigt nog brukar inte dessa barn vilja ha några hobbyer…
Det enda jag ser i sidans familjer är att de äldre barnen måste hjälpa till otroligt mycket. Ganska så orättvis att skaffa mängder av barn och vara beroende av de andra barnens hjälp för att få ihop det.
De äldre tar hand om de yngre också, istället för att vara barn.
Jag var kompis med en på högstadiet vars familj medverkat i familjen annorlunda 🙈 kan säga att det var ren bullshit det som föräldrarna auktionerade ut i tv-rutan om att ”dom hade minsann tid för alla barn, barnen ville inte ens ha aktiviteter” osv osv. Kompisen som var ett bland de äldre barnen i familjen fick knappt lämna hemmet, följa med på aktiviteter som bio, badhus, bowling eller liknande pga att ingen kunde skjutsa henne. Hon hade heller aldrig några pengar och fick inget av barnbidraget som vi andra fick. Var även hemma hos henne en gång och det var fullständigt kaos. Mamman var mestadels stressad och irriterad och la över mycket ansvar på dom äldre. Tror dom var 11 barn… 😮💨
Brukar alltid säga det: ett barn är mitt absolut bästa lifehack! 🙂
… eller också så behöver inte barnen ha sjuttiofjorton aktiviteter varje vecka heller. Liksom välj EN sak och det är det de får göra. Det behövs inte både fotboll, hockey och innebandy PLUS dans/ridskola/whatever.
Är ju också ett ganska bra lifehack.
Eller hur
Om föräldrar ska skjutsa blir det ändå en massa flängande om barnen ska ha en aktivitet vardera. Det är träningar några gånger i veckan och matcher.
Bor man i stan kan det vara bra att relativt tidigt lära barnen att ta sig fram på egen hand med buss/cykel. När jag var 10 år fick jag åka till Vasastan för träningsmatcher med ett flicklag där. Det var bara att hoppa på cykeln och trampa över över bron och sedan ta tunnelbanan från Ropsten. En del träningar och matcher fick man skjuts till men mer för att föräldrarna ville närvara och stötta.
Bättre att hjälpa barnen att bli självständiga istället för att skjutsa och lära ungarna att de är hjälplösa.
Är ju tyvärr en bekvämlighet idag att ha bil. Har grannar som på riktigt tar bilen till vår närmaste affär, som ligger knappt 1min promenad bort. Man SER affären från fönstret liksom….
Varför lägger sig folk i hur många barn någon annan skaffar?
Tycker dessutom man ska akta sig för att fråga sådana frågor då det kan vara känsligt – tänk om någon faktiskt har försökt skaffa fler barn men att det inte går? Ska man då få kastat i ansiktet ”vill du inte ge honom (täta) syskon?”
planera sin tid plus barn har ben!!!
Sociala normer är starka i jantelagens hemland… :/
Det blir rätt larvigt också med sådana frågor när barnen är 5-6 år med tanke på att syskonrelationen inte riktigt blir av när det är så många år. Den kan mer formas när barnen är lite äldre. Har haft vänner som fick småsyskon när föräldrarna träffade nya partners och det verkade inte helfestligt för de äldre syskonen. När alla sedan blev vuxna kom samtal mellan syskonen om hur syskonkänslan mer finns mellan syskonen som är nära i ålder och att det är först som vuxna som känslan av att vara syskon jämnar ut sig med mycket yngre syskon när alla kan umgås på lika villkor. Själv tyckte jag att det verkade gulligt men inte särskilt intressant att som 12-åring ha ett 2-årigt syskon som inte ens kunde prata eller följa med på saker och som behövde blöjbyten och som skrek och grät i tid och otid. Något helt annat med syskon i nära ålder som faktiskt känns som syskon från start.
Detdär är ju något man bara själv bestämmer. Jag har 3 barn av samma kön. De två första födda åren efter varandra, den tredje tre år efter den andra. De två första har hängt ihop jättemycket medan den tredje inte riktigt hörde ihop med dem, inte ens då de blivit äldre. Det beror ju väldigt mycket på vad de har för intresssen osv…Tror dock att då det kommer till kritan så är de enade.
Idag vet jag inte om jag skulle skaffa barn alls med tanke på hur världen ser ut. Jag älskar naturligtvis mina barn och ångrar inte att jag skaffade dem 😅
Vad är det med hur världen ser ut nu som gör att du tänker att du kanske inte skulle skaffa barn om det var idag?
I perioder känner jag en sorg över att inte ha skaffat barn, men läser då och då att folk inte vill sätta barn till världen så den ser ut nu. Men tänker att det kanske bara är något man säger. Men är det sant skulle jag kanske kunna acceptera att jag inte har barn om jag tänker på det 😅
Miljön bland annat. De kommer troligen få det väldigt tufft i framtiden.
Hela världsläget är oroligare än någonsin under min livstid, klimatet, ekonomin, psykisk ohälsa bland många, tufft läge på arbetsmarknaden för att nämna några orosmoment.
Det är all doom-scrolling som gör att folk tänker såhär. Inser ni att judar undkom döden i koncentrationsläger och kom ut och skaffade barn? Efter att ha stirrat döden och ren ondska i ögonen? Låter bara löjligt när bortskämda svenskar beklagar sig över världskriget då.
Det är ju mest klimatkrisen tänker jag. Man kan ju fly krig men de kommer inte kunna fly klimatet.
Man kan liksom inte vänta på att världen blir perfekt innan man skaffar barn. Det kommer ju inte hända. Och jag vill leva mitt liv med barn.
Ja och samtidigt så är det ju så otroligt mycket bättre idag än vad det någonsin varit på vissa sätt. Har också en optimistisk syn på framtiden rent generellt och tror att det på något sätt kommer ordna sig tex med miljön dvs tror inte att barn som föds idag kommer att dö pga miljön eller leva ett liv i lidande. Jag lider verkligen inte till vardags idag och det som finns i min närhet och till vardags är ju toppen jämfört med förr och hoppas på det samma för mina barn, dock kanske de måste vara lite flexibla men så pass ömtåliga kan man ju inte tänka att nästa generation ska bli att det är bättre att inte födas.
Det är väldigt optimistiskt att tro att sry ska ordna sig med miljön med tanke på vad alla forskare säger och alldeles för lite/ingenting görs.
Eh, med tanke på hur deppig gen-z är på grund av klimatet och allt det där verkar det faktiskt som att de som blir påverkade på riktigt av världsläget faktiskt önskar att de slapp födas.
När du skriver att du lycklig på engelska, vem försöker du lura? 😄
Vad spelar det för roll om man skriver lycklig på engelska ? Man kan väl vara lycklig oavsett om man skriver det ordet på svenska eller engelska ☺️
?
Hon försöker lura dig. Bara dig.
Nellie är vettig i denna fråga. Hon har rätt. Hon om någon hade egentligen behövt en graviditet om hon vill fortsätta som influenser med tanke på att hon inte är relevant så som förut. Vi alla vet vad en graviditet gör med följarna. Uppfriskande att hon inte tänker så som många av hennes kollegor gör. Många skaffar ju helt ärligt barn för att det vet att de lockar. Att ha själva barnet sen är tydligen inte lika kul
prata för sig själv!
Vad fan svamlar du om?
”Hon har rätt”. För att det passar sig bra med din åsikt? Klara har väl ”rätt” som skaffar 3 täta barn. Är så trött på diskussionen kring hur många barn, hur nära i ålder osv. Alla gör väl vad som passar ens egna familj bäst.
AnonyMOUSE är expert på det – så fort man nämner barn så är hen där och hugger och kritiserar hur tätt födda barn folk har/hur många barn etc. trots att frågan man ställt handlar om något annat.
Även nedlåtande språk – att kvinnor ”trycker ut ungar” och sådana formuleringar.
Tål verkligen inte den användaren.
Jag och min man har ”bara” ett barn. Just det att folk säger ”bara” gör mig faktiskt både irriterad och lite ledsen. Vi bestämmer väl själva hur vi vill ha det, eller??
Ordet ”bara” måste ju inte vara negativt laddat. Jämför med tex:
Jag har bara 10 000 kr kvar på studielånet
Jag har bara 500 meter till jobbet
Jag har bara positiva erfarenheter av X
Endast är ett ord som borde brukas mer i det svenska språket. Det har lite trevligare associationer, särskilt när man pratar om människor.
lättkränkta människa 😂😂
Efterbliven stolle.
😂 Ordförråd ala WT!
Och vi har tre barn och får ofta frågan om vi ska ha ett fotbollslag eller ”Nu räcker det väl?”. Majoriteten ser det som självklart med två barn, allt utanför det är fel.
Blir lite avundsjuk på alla som själv kan planera sina graviditeter eller hur många barn de vill ha. Var tacksamma ❤️
Tror det är viktigt att inte vara avundsjuk, vare sig på att kunna bli gravid eller annat. Vem säger att dom inte är tacksamma?
Jag sa det inte med meningen att de alla är otacksamma. Men lätt att ta saker för givet, det gör även jag ibland.
Så vad menade du med din kommentar?
Opopulär åsikt kanske… men tycker att alla som medvetet försöker skaffa ”Irish twins” eller ”pseudo twins” är fel ut. Varför kan man inte låta sin lilla bebis få er odelade uppmärksamhet en liten stund bara? Tänk så får du ett extremt illamående eller foglossning och så kan du knappt ta hand om din bebis? Du får skippa babysim och öppna förskola för att ligga hemma och må pyton. Sen kommer du alltså ha en nyfödd och en ettåring… och så kommer ingen av dom få den starten i livet som dom skulle kunna fått om ni bara VÄNTAT lite.
Jag tror inte ettåringen blir så lidande av att missa babysim och öppna förskolan i den åldern.. Det kommer den inte att minnas. Snarare när man är runt 3 kanske man minns mer tänker jag.
Vi struntade helt i både babysim och öppna förskola.
Spola fram bandet 10 år och hör och häpna, våra barn kan både simma och älskar vatten och är sociala människor ändå. 😱
Det handlar inte om babysim eller öppna förskolan utan förälderns närvaro (!) som blir påverkat. När jag var gravid med lillasyskonet så var jag så oerhört trött, dessutom sjuk hela tiden pga sämre immunförsvar som gravid, å ville mest ligga i soffan. Hur mycket jag än försökte med mitt första barn så var jag garanterat en sämre mamma som gravid, och även bebisens första 6 månader. Känns bara overkligt tur att han ändå var 3 år och hade blivit närmare sin pappa, börjat utforma vänskaper osv. Innan dess hade han uppriktigt mest behov av att knyta an till mig.
Ja sånt händer ibland i livet. Man kan må dåligt.
En knappt ettåring lider noll av att inte gå babysim eller öppna förskolan. Det finns massor av tid i livet att göra aktiviteter på. Och vad gäller egen tid med föräldrarna så är det ändå nåt som bara barn nummer ett har. Tror knappast att alla som har syskon nära i ålder eller är tvillingar för den delen har så mycket men av att inte ha fått ha sina föräldrar helt för sig själv i minst 4 år.
Mellan mig och min bror är det 1,5 år och jag har noll minnen av att vara enda barnet, i mitt liv och mitt medvetande har vi alltid varit två. Däremot har jag massor av barndomsminnen av hur vi lekte och att vi alltid hade varandra.
Svar till dig och en annan sofia 11:10
Det handlar ju inte om att barnet missar något utan att man som förälder missar babysim och ö.f.
En vuxen människa är nog högst medveten om sina val och kan fatta de besluten själv huruvida man vill gå på babysim eller inte. 😅
Varför måste man missa babysim och öppna förskola för att man är gravid igen? Det är väl bara att gå dit?
Man kanske inte orkar? Hypermesis? Trött? Vanligt illamående av lukter? Psykiskt mående?
Jag har iallafall varit helt otroligt trött när jag varit gravid. Gick och la mig 19.30-20 istället för 23-00 😂
De flesta gravida jobbar. Så man klarar nog lite babysim och öppna förskola om man verkligen vill.
Att orka jobba innebär ju inte automatiskt att man orkar göra massa annat dock.
Nej men vill man gå på babysim och öppna förskolan så gör man väl det? Om det är viktigt för en. Man får såklart stanna hemma också.
Alltså… jag är ensambarn och har inte varit på babysim. Min mamma valde andra saker att göra med mig. Tror inte babysim eller öppna förskola eller annat är något man måste vara på. Finns mycket man kan göra med sina barn, man får väl helt enkelt välja vad man själv tycker är viktigt att lägga tiden på.
Du missade hela mitt argument. Nej barnet BEHÖVER inte babysim eller ö.f. men FÖRÄLDERN kanske tycker att det är kul att göra sånt.
Roligt att gå på babysim och öppna förskolan?
Jag som är vuxen PÅ RIKTIGT tycker det är roligare att träna, gå ut och äta/ta ett glas vin.
Vad f-n ska jag med babysim och öppna förskolan till? Besökte öppna förskolan en gång tillsammans med en kompis och hennes bebis. Det var fullständigt kaos, barnen fick löpa amok och föräldrarna satt och snackade skit och flera bebisar låg och skrek.
Fruktansvärt ställe.
Bara för att du inte minns så betyder det inte att det inte sätter spår.
Att inte ha fått gå på babysim? Jag är vuxen, har definitivt aldrig gått på babysim men är rätt bra på att simma.
Man behöver väl inte ta det så bokstavligt, vi vet att den första tiden i barnets liv är viktig även om man inte har minnen från den, tänk tex barnhemsbarn. Nu blir det ju förhoppningsvis inte SÅ illa för att man är gravid med och får barn nummer två. Men skulle man må så pass dåligt att man inte orkar något och sen är så pass stressad och trött att man inte orkar engagera sig så självklart kommer det sätta spår. Men det får man väl hoppas är rätt ovanligt ändå och att folk tänkt igenom innan.
Ja, hade det varit vanligt hade väl världen kryllat av underutvecklade småsyskon. Lite väl drastiskt att jämföra med barnhemsbarn.
Jag tycker också tvärtom. När barnet är fyra-fem vill den lära sig cykla, leka i lekparker, vara med kompisar, bada och göra aktiviteter. En ettåring är ju nöjd med att vara hemma större delen av dagen. Sen betyder det ju inte att det är bäst för familjen att få barn tätt.
Har själv inte psudotwins (skiljer 2,5 år mellan mina två), men foglossning mm är ju verkligen inte heller något som alla får. Hade själv lite illamående alldeles i början av mina graviditeter, men annars mådde jag hur bra som helst. Inga smärtor eller krämpor överhuvudtaget och var väldigt pigg. Fick andra barnet i augusti och minns sommaren som höggravid hemma med en 2+ åring som jätteskön. Det var först mycket senare som jag förstod hur jobbiga graviditeter kan vara för många.
Alla får foglossning. Annars kan man inte föda barn, det blir för trångt. Bäckensmärta menar du 😉
Har 14 mån mellan mina barn. Blev alltså gravid efter 5 mån med första, oplanerat. Mådde illa hela graviditeten och kräktes varje dag. Men gick på babysim och öppna förskolan 2 ggr/veckan med min första tills syskonet kom. Snarare var det nr 2 som blev lidande för då fanns inte orken/tiden att ta sig omkring på olika saker.
Rekommenderar inte att ha så tätt, om man kan välja 🙂 mest för att det är väldigt, väldigt intensivt och jobbigt för dom är typ i samma faser hela tiden.
Samma erfarenhet här. Oplanerat gravid när min första var 5 mån. Skulle inte heller rekommendera det. Kände mig väldigt otillräcklig och helt slut verkligen första året.
1 år och 4 mån har gett oss massor med mer tid åt barnen då vi kunnat snåla med föräldradagar mer än vanligt, de har alltså inte behövt kämpa om pedagogers odlade uppmärksamhet om än storebror kanske inte fått lika lång odelat uppmärksamhet av oss, å andra sidan får ju ett syskon aldrig den uppmärksamheten så… babysim får man bara gå på till typ upp till 1 års ålder i vår kommun så det hade ändå inte gått efter att lillebror kom till världen, öppna förskolan har vi absolut varit på, är bebisar inte välkomna i din kommun eller? 😊
Jag har ”riktiga” tvillingar och ett barn som är tre år äldre än tvillingarna. Jag ville verkligen ha ”långt” mellan barnen just av den anledning du skriver. Men är det något jag insett med barnen är att dom inte saknar vad dom inte vet att dom saknar. Min treåring saknade såklart sin odelade uppmärksamhet, men för tvillingarna har en varit ett faktum sen dom föddes att det inte är ett alternativ och det har inte skadat dem på något sätt. Man får bara olika erfarenheter som inte är mer värd än den andra.
OT men detskaver har sjunkit i antal följare på Instagram. Är det fler som slutat lyssna?
I och för sig slutade jag lyssna för ett tag sedan… Till och med när cassandra var kvar men vore kul att höra (läsa) andras tankar…
I ett avsnitt pratade de om att folk slutar följa när de skaffar sig förhållanden, undrar om det är just så, nu när Nadia också har en pojkvän, att lyssnarna inte kan relatera på samma sätt?
Jag gillade deras dynamik som trio mer. Tycker de två är rätt… jobbiga tbh. Har svårt att lyssna på dem en längre stund och har helt slutat lyssna på podden. Allt är Nadias pojkvän eller Elsas unge. Snark.
Som ensambarn saknar jag verkligen det som syskon ger i en familj. Både i dynamik och det sociala.
Nu som 50-åring är jag ensam med mina åldrande föräldrar. Jag ser på mina barn med 3,5 års skillnad och olika kön hur roligt de har ihop.
Min högsta önskan är fortfarande att få ett syskon eller fler.
❤️ Jag har alltid önskat mig en storasyster, vi kan blir systrar.
Och jag mådde inte alls bra av ha syskon, båda hade diagnoser och deras behov styrde familjen. Så är det ju verkligen inte för alla, men i vår familj var det så.
Det finns tyvärr inga garantier för något. Jag har ingen kontakt med mitt ena syskon. Det handlar inte om att vi bråkat eller något, det är bara ingen av oss som hör av sig och jag tror inte att vi ser något socialt utbyte av att umgås.
Möjligtvis kanske man får lite avlastning i alla processer efter att en förälder avlider, man får väl se.
Du lever i en fantasi dock. Jag har ett syskon men vi har dålig kontakt. Våra föräldrar är gamla och sjuka men ändå är det jag som sköter all kontakt med vården och hemtjänsten. Skapar stor irritation helt ärligt… De som varit störst stöd i mitt liv när mina föräldrar varit svårt sjuka har varit min bästa vän och min make. Personer jag hade haft i mitt liv oavsett syskon eller ej…
Var tacksam för de du har i livet och slita fantisera!
Min upplevelse, jobbar inom vården, är att det här är otroligt vanligt. Och att det kan bli liksom en dubbel börda, att ta allt ansvar och dessutom hamna i konflikt med syskonet/syskonen. Om ens föräldrar blir normalgamla så är det ju inte heller helt ovanligt att syskonet också kanske är sjukt = fler att behöva hjälpa. Skulle inte säga att åldrande föräldrar är en anledning att vilja ha syskon även om det säkert är super om alla hjälps åt.
Det känns lite märkligt att önska syskon när man är 50 år? Och du är ju inte ensam med dina gamla föräldrar, du har ju två barn?
Varför skulle det vara märkligt? Är väl klart man kan känna sig ensam oavsett ålder och hade önskat man hade någon att ”dela” sina föräldrar med.
Jag saknar det. Är avundsjuk på vänner som har syskon. När mina föräldrar är borta delar jag inte barndomsminne med någon.
Jag älskade att vara hemma hos vänner med syskon.
Jag vet att jag har haft det bra. Dyra resor tre ggr om året, nya cyklar, kläder och alltid fått det bästa.
Men jag hade ändå bytt det.
Det är ju vad du tror och din fantasi om ”det” syskonet. Ett syskon är dock inte samma sak som i din fantasi.
Bara för att du hade fått ett syskon betyder det ju inte att det hade varit på det sättet du önskar. Det finns så många där syskonrelationen enbart är påfrestande.
Men det finns också så många syskonrelationer som är bra. Jag är jätteglad att jag växte upp med syskon, vi har haft så kul ihop. Men din logik man ju inte önska sig/längta efter något alls för det finns aldrig några garantier om hur det kommer bli.
Det är väl en jävla skillnad på att ha ett syskon som faktiskt kan hjälpa till att rodda med sjukhusvistelser, hemtjänst, äldreboende, etc vad det nu är och som man kan ha en vuxen konversation om känslor med, jämfört med ett barn som inte kan hjälpa till med praktiska saker och som inte ska behöva belastas med föräldrars sorger…
Fast det tror du ju bara. Det är ju din fantasi om hur det är att ha ett syskon. Hade du haft syskon som du avskydde hade du ju suttit här och skrivit att det hade varit najs vara ensambarn.
Men om man inte gillar sitt syskon har man väl ingen kontakt helt enkelt. De flesta har nog ändå en bra relation till sina syskon, det är en extra trygghet även om man inte är svintajta.
Nä jag tror inte de flesta har det, av vad jag hör från bekanta. Och när man är liten kan man ju inte välja om man har kontakt.
”Helt enkelt”? Nej det är verkligen inte enkelt att säga upp kontakten med ett syskon. Det är en sorg och dessutom väldigt svårt eftersom båda har kontakt med föräldrarna och man ska parera besök där osv…
Men livet kunde också blivit hemskt med syskon. Eller att ni inte hade kontakt nu. Väldigt vanligt.
Ja alltså i min omgivning känner jag nästan fler som har en dålig eller bara inte nära relation med sina syskon, än som har en bra. Jag är väldigt nära min bror och många verkar tycka det är ovanligt när jag berättar det.
Tror inte alla det är så ”väldigt vanligt” att livet blivit hemskt med syskon eller att man inte har kontakt, tror snarare det hör till ovanligheterna.
Tror dock att man kan ha en sämre relation eller mer sporadisk kontakt om åldersskillnaden är stor.
Jag har 1 år och 4 månader mellan mina barn (båda oplanderade), bästa jag har gjort!
Förstår inte det här med att det skulle vara oschysst mot ettan, tycker det är mer synd om tvåan som aldrig får föräldrarna för sig själv. Men jag är själv tvilling så det kanske bidrar till min syn på saken.
Ingen av mina barn har gått varken på öppna förskolan eller babysim (ej på grund av graviditet), vilken hemsk uppväxt som måste ha!
Till din tröst så hatade mitt barn (ensambarn) varje sekund av babysim, skrek sönder, vi fick sluta gå efter ett tag… 😂 öppna förskolan var ingen höjdare heller. Hen blev alldeles för överstimulerad.
Fast du har ju inga egna barn heller. Man blir alltid trött av tanken på andras ungar.
Man blir ju trött av sina egna också?
Ser fram emot lite info kring Företaget. Det verkar väldigt luddigt och slingrigt.
Smart tjej, även om man känner att det är underbart få barn ska man orka också. Och som hon säger, då får första barnet en chans att vara liten med mamma och pappa till 100%
Verkar vara så många som hetsar utan att tänka efter före, och sen klagar de..
Jag hade hellre läst om företagen. Såg att pappan företag som tidigare ägde flera att ponnysarna/hästarna nu är skrivet på dem. Hur försörjer de sig, tävlar de ens längre och i vilka klasser. Säljer de hästar. Sålde de företaget till m-vakter?
Hej Bloggbevakning!
Vill oxå få nyheter om N.B hästar, tävlande och företagande. Hon är f n skriven i Höllviken med Olav, sin mamma och någon mer.
Varför är de skrivna hos mamman? Skulderna? Lyxbilarna? Trasslet med ekonomin? Mm.
De bodde granne med mig ett tag. De flyttade ut en gång men kom tillbaka igen. Mkt märkligt.
Som hästtjej är graviditet och barnafödande inte helt okomplicerat.
Påverkar sporten lång tid framöver och tänker att de hästar de har rider man inte när man är gravid
Vrf pratar ingen om Fatima Maziads uppenbara bbl ? Hon blockerar alla som nämner det
Helt ärligt tycker jag det är ett mer sunt sätt att se på det med att skaffa barn till höger och vänster. Jag tror många skaffar barn efter barn bara för att, speciellt influencers ibland känns inte genomtänkt alls.