Alexandra Nilsson har haft två poddar tidigare – en med Linda-Marie Assergård och en med Dasha Girine – men båda två har lagts ner efter en tid.
Alexandra har tidigare uttryckt att hon velat börja podda igen, och nu händer det.
Hon och kollegan Ida Warg har startat podden ”Vi var här först” vars första avsnitt släpps den 29/1.
Är det här en podd ni blir nyfikna på eller kommer det bara bli ytterligare en podd som enbart kommer handla om vad de två poddarna gjort i veckan?
Jag fascineras av sättet som influencerföräldrar försöker rättfärdiga sina beslut att visa sina barn på sociala medier.
I det här fallet så menar Satu att hennes barn de facto gillar att synas på hennes sociala medier och dagen det förändras så kommer hon göra annorlunda.
My children are not harmed by being part of our family channels — they actually enjoy it. And the day that changes, my decisions will change too.
1. Dessa barn vet inget annat, och tänker väl att det är ”normalt” att radas upplikt barnen i Von Trapp-familjen för att önska mammas följare god morgon. Hur ska de förstå att det här inte är ”normalt” och kunna säga ifrån innan de praktiskt taget är vuxna? Det är ju som ”grooming” fast för medverkan på en förälders sociala medier.
2. Hur ska Satu förändra sitt innehåll om barnen säger att de inte längre vill medverka på hennes sociala medier? Hennes konto är baserat på barnen och sin egna roll som 12-barnsmamma.
Utan barnen faller hela hennes usp.
Jag tycker det är galet med föräldrar som publicerar mängder av innehåll på sina barn utan vidare eftertanke, men föräldrar som gör det som en medveten handling, efter att enligt egen utsago gjort en rejäl konsekvensanalys, är extremt problematiska.
Slut på rant.
Egentid är det bästa jag vet, och det är en sak som jag har väldigt mycket av och jag känner mig aldrig varken ensam eller självisk utan bara väldigt snäll mot mig själv.
Jag är ju awesome, så givetvis vill jag spendera så mycket tid som möjligt med mig själv, för vem vill inte det liksom? 😉
Jag förstår att det är annorlunda när man har små barn, eller barn generellt och att egentid kan vara lite av en bristvara, men Paula Rosas har skrivit ett blogginlägg på temat – alltså med olika sätt som hon får in egentid i sin vardag utan att den kommer med ett tillhörande dåligt samvete:
– I bilen
– När hon storhandlar
– I duschen
– När hon lagar mat med hörlurar i
– När hon går och lägger sig lite tidigare
– När hon vaknar tidigare än nödvändigt
– När hon tränar
– När de äldre barnen själva vill ha egentid och vara ifred
– När hon planerer mer avancerad egentid som om det vore ett viktigt möte
– Hon påminner sig om att hon inte är barnens enda underhållning, de kan roa sig själva
Det handlar aldrig om att jag vill bort från mina barn. Det handlar om att jag vill orka vara kvar.
Egentid gör mig till en snällare, tryggare och mer tålmodig. Och kanske lär jag mina barn något viktigt på köpet. Att även vuxna har behov, gränser och ett ansvar att ta hand om sig själva. // Paula Rosas
Någon mer som både älskar och prioriterar egentid?
Har du månne några egna tips eller strategier att bidra med?
Jag vet inte vad syftet med Samir Badrans utmaning på 75 dagar är, men kanske är den mer psykisk än fysik, för God Dayum – man kan ju riva parmesanost på hans mage, redan efter 16 dagar.
Det enda jag ställer mig lite frågande till är att Samir har som mål att dricka fyra liter vatten per dag, då en frisk vuxen behöver ungefär två liter vatten per dygn, enligt Karolinska institutet. Annars låter resten av hans lista fullt rimlig, och är mest nyfiken på vad det är för någonting han ska läsa 10 sidor av varje dag.
Är det någon av er som snappat upp det?
Har du någon utmaning som du startat året med eller håller du inte på med sådant?
Behöver du inga utmaningar? Håller du dig alltid på mattan, inne på rätt spår som standard eller behöver du små morötter och instruktioner för att inte säcka ihop helt?