Verkar det vettigt att gå in här och fråga om någon vet vilken vecka någon flunsa är i? Det är väl bara att fråga den som är gravid? Eller är det flunsan själv som är här?
Verkligen sedd och uppskattad, men inte familjekänsla. Det hade jag inte velat ha! Men gillar absolut att hänga med kollegorna och kan ta någon öl utanför sådär.
Nej, inte det minsta.
Varit sjukskriven ett tag nu också, eller länge, enda gången någon hört av sig var när chefen var sjuk så en kollega ville fråga om jag skulle vara med på en present till hen 🙃
Men du är ju föräldraledig? Jag hör inte av mig till föräldralediga kollegor men tycker ändå om dem osv. Folk har så mycket underliggande krav på andra 😅 Hör av dig själv vettja!
Andra kan ju inte läsa dina tankar. Om nån är föräldraledig eller tjänstledig så gör jag INTE av mig av respekt. De är ju lediga från jobbet? Är själv TL nu och stör mig på de som hör av sig och ska berätta om vad som händer på jobbet. Och ja, ja har sakt till att det enda jag vill få information om gällande jobbet är om det händer nått stort som kommer påverka min vardag när jag är tillbaka.
Hej V jag är helt på din sida! Min chef har hört av sig ett par gånger och bl.a. frågat om jag vill komma på julfesten, postat julklappen till mig och frågat om jag vill komma och hälsa på med bebisen på jobbet. Jag uppskattar det mycket och hade känt mig lite bortglömd annars.
När jag var långtidssjukskriven hade jag verkligen uppskattat om kollegorna hört av sig iaf en gång men nej, inget, inte ens ett sms. Kan ju säga att det inte kändes så roligt att komma tillbaka överhuvudtaget. Chefen hörde av sig nästan lite för ofta, jag kände mig otroligt stressad av hennes samtal. Och hon hörde av sig bara för att hon måste, för det är en del av hennes ansvar och samtidigt var den osagda frågan ”när kommer du tillbaka?”.
Näe, jag låter bli att höra av mig om det inte är allvarlig sjukdom (som chefen gått ut med till alla) eller om det skulle vara någon jag står väldigt nära. Anledningen är att jag avskyr att göra folk obekväma och jag är väldigt noga med att inte ”fråga för mycket” – dvs ställa lite fööör personliga frågor.
När jag var sjukskriven pga svår utmattning och depression var det några som hörde av sig till mig, men jag uppskattade inte det för det kändes som att dom bara ville veta VARFÖR jag var sjukskriven och när jag skulle komma tillbaka.. inte för att.. visa omtanke för mig. Det kändes jobbigt att bli utfrågad om sånt när jag annars är den som är så ”glad och kul” på jobbet.
Jag jobbar på den vidrigaste mest toxiska arbetsplatser man kan hitta men kan tyvärr inte säga upp mig pga hur arbetsmarknaden ser ut.
Ägaren & HR-chefen är de värsta människorna man kan tänka sig.
Hugg i ryggen, maktmissbruk, stor personalomsättning…folk slutar, kommer nytt folk som oxå slutar ..detta efter 6 mån-1 år…
Har varit här i 5 år och måste ta mig härifrån för att inte mista förståndet.
Varje dag är en kamp.
Jag känner hur jag spänner mig så fort jag kommer innanför dörren. Är som gladast när kl är 5 och jag får gå hem och på fredagar då jag slipper vistats i dessa vidriga lokaler.
Hade exakt samma upplevelse på tidigare arbetsplats. Har ärligt talat fortfarande traumakänsla när jag tänker på stället eller ser folk skriva om hur fantastiskt allt är, på Linkedin.
Kunde varit jag som skrivit. Blev sjukskriven pga arbetsmiljön och fick ork att söka nytt jobb. Det sög att gå på sjukersättning för man fick mindre lön men var så värt för måendet, gick in i en depression. Så våga ta hjälp! Även av företagshälsovård för det är dom skyldiga till att ge dig
Jag jobbar på en helt fantastisk arbetsplats. 80 anställda där vi ser varandra och tar hand om varandra. Vi är 80 % män hos oss och så många av dem visar genuin omtanke om mig, delar med sig av vad som händer i deras liv och vill verkligen att jag ska lyckas. Jag älskar verkligen varje dag på jobbet på grund av mina kollegor.
Jobbar som flygvärdinna och överväger att sluta. Känner mig inte särskilt uppskattad varken av min arbetsgivare eller de som väljer att resa med oss. Har svårt att ge passagerarna ett genuint leende. Tråkigt men sant. Har börjat söka andra jobb
Skulle inte säga att stämningen hos oss är familjär (tack och lov föresten :)) men vi är generellt trevliga och respektfulla mot varandra, det är huvudsaken tycker jag.
På mitt jobb är vi utspridda över hela Sverige. Jag jobbar ensam varje arbetspass och min chef sitter typ 50 mil ifrån mig. Ändå känner jag mig sedd och att ledningen bryr sig. Att jag får jobba ensam ser jag bara som en bonus, trivs med att få dola på på egen hand.
Vi är en arbetsplats på ca 300 anställda. Väldigt familjär stämning skulle jag säga! Vi är ett bra lag som alla jobbar mot samma mål. Hälften av oss är tjänstemän och hälften av oss jobbar i produktion. Jag har tidigare jobbat på arbetsplatser med flera tusen anställda men här är det mer ”alla känner alla”. Man stöttar andra och rycker in där det behövs. Det är en ganska platt organisation där vår VP var med ute på dansgolvet och stängde klubben efter julfesten. Vissa skulle säkert hata en sån arbetsplats men den passar mig som handen i handsken 😊
Av närmsta kollegor, ja av de flesta. Av ledning, nja. Inte familjestämning men tycker inte det är eftersträvansvärt (aldrig hört om att nån vill ha). Vi är vaken så nära eller har konflikter på det sättet jag förknippar med ordet 😄
Ibland. Min vd ringde mig igår och skojade lite. Vi är rätt så familjära men jag känner att det är stor skillnad mot nåt vi var runt 15 anställda mot nu när det är 50+.
Jobbade 6 år i en arbetsgrupp där jag inte kände mig uppskattad eller sedd av chefer och ledning, hade dock en fin gemenskap bland kollegorna.
Byte arbetsgrupp inom företaget. Det var som natt och dag. Min nya chef är väldigt duktig på att fånga upp oss som individer i gruppen. För första gången känner jag mig sedd som individ med egna utvecklingmål.
Fast jag kan ändå hålla med. När jag var singel för 10-15 år sedan räckte det att gå ut på krogen för att träffa så mycket folk. Nu är det något helt annat med Tinder mm.
Kör en krogrunda med vänner och utmana dig själv till att prata med minst en ny person på varje ställe!! Kör du rundan i Majorna kan du ex gå till Oceanen, Skeppet, Utopia, Red Lion, Holy Moly, Tullen, Majornas bryggeri, Bangatans bistro.
Lycka till 🙂
Jag skulle gå på lite pubar/lite lugnare ställen i veckorna då folk är ute på AW. Jag tycker det är lättare att börja snacka med någon då och inte lika hetsigt/trångt/fylla som på helgerna.
Har fru krokodil precis outat sig som person bakom både den användaren och ”frunilillabyn”? För krokodilen ändrade bild tills Hts ansikte, och nån skrev haha din bild dör, men vem svarade om inte frunilillabyn. Just nu kan jag inte se bilderna på fb men såvida inte frunilillabyn OCKSÅ ändrat till HT som profilbild ligger ju krokodilen bakom den profilen också
Trodde inte man fick ha två olika inlogg och prata i samma tråd. Men kanske bara är om man backar upp sig själv från ett annat konto eller liknande.
Krokodilen har bilden. Lillabyn har ingen bild.
Tycker det är riktigt fult gjort att ta en hånande bild av någon annan och använda på det sättet.
Liksom nog för att tråden är som den är, men att någon aktivt bryr sig om trådens författare får mig att undra hur det står till i Hjärnkontoret. Det är väl det minsta problemet i den tråden
Ärligt talat så tror jag varken de som dagligen skriver i tråden och de som gång på gång skriver om dess skribenter mår särskilt bra.
Tänk dig själv att ens största hobby om dagarna är att följa andra människors liv och att dessutom på det fokusera på det negativa och alltid skriva negativt om personen. Det är sorgligt.
Nej men menar att nån skrev till krokodilen ”haha din bild” och då svarade frun i lilla byn som att det var hennes bild. Typ jag ska ta betalt för den eller whatever. Meaning att lilla byn har ingen bild men svarar som att hon är den som har det, vilket endast krokodilen har
Det är Fruns bild, hon länkade till den i tråden i förrgår!
Gå in i tråden och titta några sidor tillbaka om du inte fattar, tror det var i onsdags.
Hon lade ut den och Frukrokodil tog den, hur ska vi skriva för att du ska förstå?
Vi har en toppenstämning på mitt jobb, ibland så jag blir helt matt, haha! Vi umgås privat, det är hjärtan från cheferna när man mejlar. Alla vet nog allt om varandra. Mycket skratt och flams🩷 Cheferna ser oss alla, sitter på våra rum och pratar bort en stund, lyssnar om vi behöver något osv. Skulle aldrig byta bort den arbetsplatsen
Jag blir personlig mer produktiv av att arbeta om jag trivs i sällskapet och har kul medan jag arbetar. Såna arbetsplatser ger ju en massa energi och motivation till att faktiskt vilja vara där och arbeta!😊
Är det någon mer som får upp Vendela Bungss på TT? Hon och Vanessa Stellato måste vara de mest schåsiga människorna jag sett! Det sjukaste var när hon förra veckan la ut 17 (!!) videos på sin pojkväns bonusmammas kompis bröllop som hon råkat bli bjuden på…..hahaha
Ja! Får upp henne hela tiden nu. Så sjukt bröllop dock, måste ha kostat miljoner? Vem är hon? Varför firar de 8000 följare på tiktok med så dyr ”januarikalender? Har hon varit stor inom sociala medier förut, tycker jag känner igen henne?
Hon är uppvuxen på Ömalm. Hennes lillasyster var bästis med Chloe Schuterman.
Hon gick på Carlssons och pappan är konsthandlare.
Konstigast tyckte jag var att hennes mans syskon fick inte komma på deras bröllop…
Jag har alltid varit väldigt ”tjejig” i mitt uttryck, är söt, pratar väldigt feminint och gestikulerar på ett feminint sätt. Jag antar att jag både ser ut och beter mig ganska mycket enligt normen för en ”tjejig” tjej.
Samtidigt har jag LÄNGE velat uttrycka mig stilmässigt mer ”coolt”. Mer androgynt, kanske mer feministiskt? Kanske lite hipster? Jag vet inte riktigt. Men jag är trött på att andra verkar ha en så tydlig bild av mig baserat på mitt utseende och min röst typ. Jag klär mig inte ens typiskt tjejigt i dagsläget men min personlighet och utseende verkar väga upp för det…
Problemet är att jag inte riktigt vågar. Det känns som att jag passar in i ett visst fack, och jag upplever att andra har svårt att se mig på något annat sätt. Jag tror att det har mycket att göra med min röst och mitt sätt att vara på.
Är det någon som har ”bytt stil” i vuxen ålder? kan man ha en klädstil som inte riktigt speglar ens personlighet?
Varför placerar du dig i ett fack där du tror andra placerar dig? Var den du är eller åtminstone var de du vill vara. Inte vad andra vill. En första början är ju att imorgon klä dig precis som du känner för.
Det är förmodligen inte ts som själv har valt att ”placera sig i ett fack”, det är ju ett resultat av alla kommentarer som vi (de flesta?) kvinnor fått under hela ens liv. Klart ens självbild påverkas av omgivningen.
Med det sagt tycker jag absolut ts kan testa att klä sig annorlunda, ändra något litet varje dag för att testa successivt om det känns svårt!
Jag hänger inte med där riktigt. Ser själv väldigt kvinnlig ut men tänker inte alls att jag blir bemött på ett speciellt sätt. Jobbar nästan enbart med män men jag är som vem som helst bland mina arbetskamrater.
Vet inte hur gammal du är men ju äldre man blir så inser man, iaf jag, who cares? Kunde verkligen inte bry mig mindre om folks stil? Varför tror du att folk analyserar din stil och ditt uttryck? Du lever en gång! Folk dör i cancer innan dom ens fyllt 1, finns så mycket hemskheter och skit och jävligt. Detta är ett problem som bara finns i ditt huvud!!
Visst om det är något ”extremt” kanske man tänker på det (men även då, who cares?) men annars så nej, folk bryr sig ej. Be you!
Heja dig! Jag har växlat mina stilar ganska mycket i vuxen ålder men även som barn om jag tänker efter. Jag är kanske inte supertjejig men har perioder av långt hår och klänningar typ. Och ibland korta frisyrer, skjortor/stora T-shirts och raka byxor. Det är aldrig planerat det liksom bara blir så. Men i övergångarna brukar jag börja med ett attribut. Typ byta skor till mer androgyna, sen en tröja, o.s.v. fadea in den nya stilen. Toppen med typ Vinted tänker jag där man kan köpa kläder som man annars kanske inte skulle köpt.
Jag lever i en lesbisk relation och tror att det gör det lättare för mig att växla, förhåller mig väldigt lite till ”den manliga blicken” utan gör det jag känner är bra för mig. För mig handlar det lite om identitet också och att den växlar och med det kläderna. Lite flummigt kanske men det är svårt att sätta ord på.
Har sovit väldigt dåligt sen min pappa dog (3 mån sen) och fick för två veckor sen Imovane utskrivet på vc. Någon med erfarenheter av just Imovane? Hur gjorde ni, jag skulle ta den typ 2-4 nätter för att ”bryta” den negativa spiralen med sömnlösa nätter.
Nu har det gått ca 2 veckor, sover bra med medicinen men fortfarande rätt dåligt utan den… vill ju sova bra utan medicin, men pallar inte heller livet utan att sova. Men orolig för att bli beroende.
Är så lost i det här. Fick inte så bra vägledning av läkaren tycker jag…
Beklagar sorgen!❤️
Jag har imovane hemma och är inte ett dugg beroende. Jag har en halv tablett och sover bra.
Har haft andra insomningstabletter men ingen som hjälpt mig som Imovane.
Just den är väl lätt att bli beroende av vad jag minns? Finns ju andra typer som inte är beroendeframkallande. Kan du diskutera andra alternativ med din läkare?
Vad innebär att den är beroendeframkallande? Som i att man får ett sug, mår fysiskt dåligt om man inte får den? Eller ”bara” att man får svårt att sova utan?
Nej inget sug eller så, men toleransen ökar rätt snabbt (dvs du kommer behöva ta högre dos för att kunna somna) så det är bra att ta uppehåll ibland. Försök sova 1-2 nätter i veckan utan tablett <3
Ja precis, lätt att bli beroende. Läkaren nämnde även en annan medicin, men den gör att man blir seg och ”dåsig” dagen efter, men den är å andra sidan inte beroendeframkallande. det blev ändå Imovane eftersom jag varit helt väck dagtid just pga sömnbristen…
Såklart du ska ta imovane så du får sova, du har gått igenom något traumatiskt! Jättebra att du är försiktig men 2 veckor är ingenting i sammanhanget, så länge du håller dig till samma dos varje kväll så är det ingen fara.
Hej! Som läkare vill jag bara säga att detta är en lite naiv inställning. Alla har olika tröskel för att blir beroende av beroendeframkallande läkemedel. Man är ofta mer sårbar efter något traumatiskt. Jag skulle hellre försöka hitta andra sätt att sova inkl sömnhygien och tex meditation eller ljudbok, och ha imovane som en sista utväg max 1-2 ggr/vecka. Beklagar verkligen sorgen
Hej! Som läkare borde du förstå hur otroligt viktig sömnen är och vara medveten om riskerna det medför när en traumatiserad människa i sorg inte kan sova. Kan leda till psykos i värsta fall.
”Sömnhygien” i all ära men det är inget som hjälper en nedbruten människa, det jobbar man med när man är uppe på fötterna igen. Annas läkare verkar ha bättre koll än dig och gjorde helt rätt i att skriva ut läkemedel under den akuta fasen.
Först och främst, beklagar sorgen❤️ hoppas du har bra stöttning runt om dig.
Jag har tagit Imovane i många år. Har uppehåll någon gång då och då i någon natt men har svårt att somna och vaknar ofta. Även varit utan i flera veckor någon gång när jag mådde för dåligt för att orka ta tag i att förnya och hämta ut ny.
Sömn är viktigt och behöver sova. Den funkar väl lite sämre om man använt den ett tag. Tar hellre ett beroende och få sova än inte. Ett problem för senare tänker jag.
Visste inte att man kunde använda det för att bryta den negativa spiralen?
Har du haft lätt för att sova innan?
Tack för ditt svar <3 jag har alltid sovit bra innan pappa blev sjuk och dog (han var sjukt ca 1 år innan han gick bort).
Tänker att jag ska försöka sova utan Imovane på helgerna när jag inte behöver komma upp till jobbet. Svår balansgång det där. Visst är det så att effekten avtar också ju mer man tar den?
Jag fick Imovane utskrivet när jag låg inne på psyket. Hade aldrig haft den innan. Blev beroende av den, sedan fick jag den inte utskrivet längre. För att jag kunde bli beroende 🤔 Nu har jag träffat en jättebra läkare som skrivit ut Quantapin (stavningen). Den sover jag jättebra på, ej beroendeframkallande och hjälper mot ångest också.
Beklagar din förlust! Jag har den, men tar väldigt sällan eftersom den är beroendeframkallande. Propavan är bättre, ta den i rätt tid innan bara. Den är inte beroendeframkallande. Ska försöka med avslappningsövningar har jag tänkt, måste gå att sova om det bara går att slappna av mer.
Fast det är väldigt ovanligt att läkare skriver ut Imovane som första läkemedel, det ska de inte egentligen göra.
Om något annat läkemedel funkar så är det såklart betydligt bättre att äta det än något som är så pass beroendeframkallande.
Ja, det var därför jag föreslog något annat. Men då var det genast någon som skulle säga att det är sämre och att det finns skäl till varför man får Imovane. Ts hade lite funderingar kring medicin, så då kan man tipsa om något som inte är beroendeframkallande. Är inte alla som behöver värsta sorten, läkaren hade inte gett mycket info heller.
Någon som har skvaller på systrarna Olsson? Nu är Matilda och ska operera sig igen men berättar inte vad. Tyckte om deras podd innan och att de var så öppna och ärliga. De har sagt länge att de ska prata om alla operationer de gjort men det händer aldrig. Uppenbarligen har de gjort något med sina rumpor men undra vad.. Podden va bättre innan de blev ”vän” med Hanna och försöker få sig ett namn i Sverige.
Nej tyvärr inte mycket.. har typ nyligen börjat lyssna lite men. Hon lär säkert göra näsan eller något, Mathilda har gjort en tidigare antar jag? För den blev fasen inte toppen.. den är typ sne och ser för opererad ut med synliga näsborrar och stort avstånd mellan näsan o munnen. Tycker Johanna ser mycket finare och naturligare ut med sina operationer, på Mathilda syns det för väl. Och ja, det är uppenbart att de vill få sig ett stort namn i Sverige nu..
Har inget skvaller men lyssnar på podden och följer de på snap. Tycker att det är roligt att följa men kan inte sluta tänka och tycka att de är så patetiska tyvärr. Känner så mer och mer men fortsätter att följa och skulle aldrig skriva något elakt till dem liksom. Tycker bara deras liv känns så tomma? Och hur Johanna pratar om män. Hon vill ha en man men är så otroligt verklighetsfrånvänd. Finns mycket att säga men som sagt, de är roliga att följa men kan känna avsmak ibland 😂
Tror Maximus sitter inne, Nara hintade om de… Man hade ju velat veta för vad, om de är så, man är ju nyfiken 😜 Annars tycker jag dom är roliga att följa, men spolar förbi ibland när de bara tjatas om utseende.
Hon (Nara) la ut en bild på när hon var på någon sån ”Alcotraz grej” där hon hade en sån orange fängelse dräkt på sig.. Då skrev jag och frågade om den bilden syftade till holländska flaggan, fick då ett svar med denna emojin 😏. Jag tolkade de som ett ja 😅
Dubai har infört mer samarbeten med att få ut kriminella, flera nederländska personer som skickades ut 2025, troligtvis Maximus. Varför skulle hon annars aldrig hälsa på honom i Amsterdam?
Äslakr mina barns skola, men inte vissa lärare!😄
Det är väl så på alla ställen, man kan inte klicka med alla.
Jag är less på mitt ena barns lärare, hon verkar go och gullig men har 0 förståelse för att vi alla i vårat bostadsområde är högpresterande föräldrar. Dvs, flera är
Läkare, kirurger, Företagsledare etc. Vi jobbar mkt och försöker så klart alltid priorotera barnen främst. Men man kanske faktiskt inte har möjlighet att läsa läsläxan 25 minuter VARJE kväll utan det kanske blir 4ggr veckan, och sen läser barnet ngt annat en annan kväll. Det kan hon inte förstå alls.
De flesta har kanske två barn varav det äldre har fler läxor, ngn har fotboll, en annan hockey etc. Då kanske man som förälder tummar på läsläxan en kväll för att ingen orkar, men så får barnet läsa ngt den vill högt.
Nope, ”läs läxan varje dag” skall det ändå kommenteras, och då läser ungen flytande.🤪
Jag tycker det är ett mycket märkligt uttryck ö h t. Speciellt som det verkar vara synonymt med ”högutbildad och högavlönad”. Jag kan lova att det finns många lokalvårdare, industriarbetare, undersköterskor och hemtjänstassistenter som är mer ”högpresterande” än många läkare och företagsledare.
Vilka yrken föräldrar har, hur många barn och hur många fritidsaktiviteter barnen har är knappast lärarnas problem eller ansvar. Jag är ensamstående med två barn och jobbar heltid men nog fasen kan jag avsätta 25 minuter per dag åt mitt barn. Allt annat vore absurt.
Det handlar inte om att man inte hinner spendera 25 minuter med att läsa per dag.
Men vabnigtvis set en dag ut så här.
Slutar kl 16:30, går från fritids 17:30 då jag hämtar på förskolan 17:00.
Hemma 17:45. De andra två äter middag.
Kl 18 på måndagar börjar fotbollen så det är iväg direkt medans han äter smörgås i bilen.
Under tiden handlas det ofta sen hämtar 19, så hemma 19:20.
Äta kvällsmat och dusch till 19:45, läsa läxa vanligtvis. Sover som en stock 20:15
Oftast lägger han sig 19:20 och då läser vi läxan utan problem. Men måndagar är han oftast helst slut och har inte riktigt ork eller fokus och då vill han läsa ngt han tycker är roligt. En Bamsetidning eller en Alfonsbok.
Jag tycker det är okej, så länge högläsningen blir av.
Oftast har den lilla lagt sig o min man gjort läxa med äldsta som precis lagt sig.
Och när han märker att de andra lagt sig vill han bara krypa ner och sova.
Han läser alltså läxeboken de andra dagarna. Men att hoppa en dag i veckan tycker inte läraren är okej, jag tror det handlar om att hon inte har erfarenhet av vardagspysslet själv än.
Mitt äldsta barn går i årskursen över, de har läsning 4 ggr veckan och skriva meningar, vilket gör att man kan sprida ut det.
Min släkting som är rektor i en skola där eleverna har väldigt högpresterande familjer säger raka motsatsen. Att det är de föräldrarna som är mest engagerade i skolgången och läxläsning.
Och de föräldrar som har extra många resdagar per år anlitar ofta extern läxhjälp.
Så att hinna med läsning är inte ett problem.
Tyvärr hittar man sällan samma engagemang i områden där det är markant lägre inkomstnivåer.
Högutbildade föräldrar är de absolut jobbigaste. Saknar att jobba på min förra skola i ett socioekonomiskt utsatt område. Hade aldrig föräldrar som la sig i mitt arbete och berättade hur jag skulle göra X Y och Z. Sa man åt dem att deras barn inte gjort läxan sa de bara tack för att du meddelar, vi ska prata med X. I ett höginkomstområde får du något långt mailsvar som förklarar varför läxan är fel, hur den skulle göras annorlunda och vad deras barn tycker/känner för läxan. Släng gärna in en paragraf från skollagen som de bett Chatgpt plocka fram för att mästra extra mycket.
Tja, varje socioekonomisk grupp kommer ju med sina för- och nackdelar. Tänk vad fantastiskt om hela samhället kunde vara helt perfekt och att alla människor fungerade precis som vi önskar…
Absolut, men nu pratar vi utifrån perspektivet att vara lärare. Visst, läxorna blev inte alltid gjorda i det socioekonomiskt utsatta området, men en utlandsfödd förälder (majoriteten på den skolan) har i alla fall ALDRIG ifrågasatt mitt arbete. Till och med när jag meddelat att deras barn kommer få F i flera ämnen har jag fått höra tack för den insats du gjort för vårt barn. Mitt yrke skulle vara drägligt om fler föräldrar kunde respektera min kompetens. Klassiskt exempel men du går ju inte till banken eller läkaren och talar om för ekonomen eller kirurgen hur den ska göra sitt jobb. Men när det gäller skolan ska alla ha en åsikt.
Jag är på väg att lämna yrket och det beror inte på elever utan enbart på föräldrar. Inte alla föräldrar såklart men de som dränerar mig på energi dränerar alldeles för mycket.
Då har du tur för flest polisanmälningar angående hot och kräkning från vårdnadshavare till skolpersonal sker i de områden du nämner, med den grupp du nämner. Flest andra polisiära insatser i skolverksamheten också. Men du hade tur som hade så fina tillmötesgående föräldrar att ha att göra med. Alla har inte det kan jag säga..
Faaast, jo. Jag jobbar på bank och har haft kunder som ska lägga sig i jobbet även fast de inte har någon susning om vilka regler och lagar som gäller😅
Vi är engagerade, och mycket måna om att barnen skall prestera med vår hjälp hemma och skolan hjälp i skolan.
Jag tycker skolan tar mkt hänsyn till vad vi bor i för område, att flera kan ha fritidsaktiviteter osv.
Båda våra barn i lågstadiet läser flytande och har kunnat läsa sedan de var 4 och 5 år.
Så hade de legat efter hade man så klart fått prioritera ännu mer.
Tips är ju att du eller din respektive går ner i arbetstid om ni inte hinner lägga 25 minuters nedvarvningstid med ert/era barn. Eller är företagaledander viktigare?
Ska skolan anpassa läxan till vad föräldrarna har för jobb?
Herregud, förstår att så många lärare är trötta på sina jobb.
Samma här. Jag har inga problem med mina elever men krävande föräldrar dränerar mig så sjukt mycket. Har starkt börjat överväga att lämna läraryrket efter 7 år i det då jag inte orkar med otrevliga föräldrar. Tråkigt men sant.
Jag är inte TS men nu kommer ett exempel. För några veckor sen satt jag i ett möte med en pappa som ifrågasatte varför jag inte hade skickat hem ”Emma” från skolan när hon hade ont i huvudet. Han menade på att jag var helt inkompetent och varför jobbade jag som lärare om jag inte brydde mig om barn?! Det extra udda var att Emma inte ens var hans barn, utan hans barns kompis, och jag och Emmas mamma hade en överenskommelse att hon inte skulle gå hem varje gång hon fick huvudvärk. Det kunde jag inte säga till den pappan för det hade han ju absolut noll med att göra. Men han litade alltså mer på sitt tioåriga barns version av händelsen än på min profession 👍🙏 Perfekt !
I övrigt är det situationer där föräldrar ifrågasätter deras barns placering i klassrummet, antal läxor, dagar för provdatum, plats att skriva prov (”mitt barn måste sitta enskilt vid provtillfället, jaha ni har inga extra grupprum? Ok, men mitt barn behöver ändå sitta enskilt vid provtillfället”), lägger sig i arbetsron i klassen, kommenterar andra elever (”hur kan X få vara kvar i klassrummet? Vi kräver att han flyttas, annars byter vårt barn skola”), tror att de kan påverka klassindelningar vid stadiebyte (”min son kan inte gå med Y och Z, de är ju jättekonstiga” – ja, en förälder har på riktigt sagt så till mig) ifrågasättande av betyg, ifrågasätter varför vi ringer hem när deras barn har slagits på skolan (”det är väl ert ansvar under skoltid?”), föräldrar som tycker att det är för dåligt smör på mellanmålet så deras barn kan inte äta mackor på skolan, ja jag skulle kunna fortsätta. Men nu stannar jag.
Finns såklart horribla föräldrar som har helt orimliga krav m.m. Men man får heller inte glömma att det råder stora brister och missförhållanden i mängder av skolor idag.
Många barn blir illa behandlade eller får inte tillräckligt stöd. Våld, hot och kränkningar som inte polisanmäls, bristande insatser och avsaknad av åtgärdsprogram… listan kan göras lååång.
I vissa fall hjälper det att föräldrarna ligger på och kräver åtgärder eller kontaktar Skolinspektionen. Så det beror helt på situationen och hur välfungerande skolan är.
Till läraren vänder man sig i frågor som rör det dagliga skolarbetet, läxor, trivsel, studiero, anpassningar och elevens mående.
Rektorn kontaktar man om mer allvarliga incidenter eller formella klagomål på verksamheten. Som lärare uppskattar man inte om föräldrar springer till rektorn och klagar bakom ryggen!
Jag tycker sånt här är svårt. Det skriks samtidigt om att föräldrar bara bryr sig om luciatågens vara eller icke vara, men när man då faktiskt engagerar sig angående sitt barns vardagliga miljö så blir ni irriterade. Om Emma inte får studiero för att hon sitter bredvid Anna, ska man inte kunna säga det då? (Fattar att ibland handlar om tonen man säger saker i).
Nu är det ju vi lärare som är i klassrummet dagligen och ser hur arbetet går. Jag har bytt plats på flera av mina elever sedan terminsstarten när man sett att vissa placeringar inte fungerar så bra. Men om jag ska ta in alla föräldrars åsikter om vart deras barn ska sitta skulle det bli himla knepigt.
Det är inte konstigt att många föräldrar har åsikter om just dessa grejer tycker jag. Det grundar sig i att det är stora klasser idag och i varje klass går en eller flera barn med diagnoser. Dessa barn behöver övervakas och punktmarkeras varje lektion och styr ofta hela stämningen i klassen, skriker rakt ut, gör höga ljud, svär och stör under lektionstid. Hela skolundervisningen anpassas efter dom och inte efter dom andra 23 eleverna. Det är klart att det blir ett missnöje både hos elever och föräldrar! Arbetsro är en rättighet, både i skolan och på arbetet.
En mamma som hör av sig flera gånger i veckan om ALLT, tex ”X tycker det är kallt ute, kan hen vara inne på rasten?” Trots att eleven själv aldrig uttryckt något sådant och alltid har kul ute. Hon klagar också varje gång hon inte får svar direkt. Trots att hon ofta mailar under lektionstid.
En förälder som upprepade gånger skickar med sitt barn saker att äta som innehåller nötter, trots nötförbud samt elev i klassen som är nötallergiker.
Föräldrar som aldrig läser veckobreven och sen blir sura över information de ”aldrig har fått.”
Föräldrar som tror att skolan har drop in-tid och inte respekterar att lektionen börjar 8:20 (jobbar på lågstadiet så de flesta barn lämnas av föräldrar.)
Haha, blev full i skratt av igenkänning när jag läste sista punkten. Fick också skit av en förälder för att jag gett deras barn 5 minuter ogiltig frånvaro på morgonen. ”Det är ju svårt att komma fram till skolan i exakt rätt tid” sa föräldrarna. Jag bara… Gå 5 minuter tidigare på morgonen kanske? Det är ju bra övning inför vuxenlivet att passa tider. Ne-ej, det tyckte de inte var ett rimligt förslag, för då skulle ju deras barn behöva stå ute och frysa i fem minuter. Jag förklarade att vi är alltid ute på rasten och då måste man ju ändå ha kläder efter väder, så det kanske går bra att stå ute i fem minuter på morgonen också om det gör att man kommer i tid till skolan? På detta fick jag inget svar. Ridå.
Vad märkliga människor det finns. Jag och min man har en dotter på 11. Vi har aldrig mailat eller smsat lärarna någonsin. Vi går på utvecklingssamtalen och föräldramötena det räcker ju? Eller jo en gång har jag smsat läraren, det var när vi var hos specialisttandläkare på förmiddagen och jag glömt säga det så de undrade var barnet var.
Herre gud! Jag hade aldrig klarat av att vara lärare pga alla föräldrar som vill att allt ska individanpassas för just deras barns behov. Väldigt intressant också när barnen själva inte uttrycker missnöje.
Läste ni om den pappan som tyckte att det skulle vara dropin på skolan eftersom hans ena barn var så morgontrött?? Men ett förslag på hur det skulle gå till hade han inte.
Oj var det otrevligt? Då ber jag om ursäkt. Men man blandar ju ihop bokstäver då. Orden var ju inte såpass lika att man lätt läser fel annars tänkte jag.
Men det händer alla. Man läser för snabbt. Orden kan absolut vara lika utan att ha dyslexi. Jag gjorde en sån tabbe idag, jag har inte dyslexi alls, läste bara snabbt och inte 100% fokuserat. Men ”good for you” om du inte kan relatera. Vilket du kan. För det händer alla någon gång.
Skulle vara försiktig med så mkt protein(Olaplex) på blekt hår. Köp produkter som innehåller mer fukt istället. Ett billigt alternativ är vattenbaserat glidmedel! Själv sköljer jag inte ur balsamet helt i längderna, på med Aloe Vera-gel, en rejäl mängd glidmedel & sen låser in all den fukten med en olja. Sen lufttorkar!
Om du har en släkting, vän, granne, kollega eller liknande som varit i en stadig relation i över 10 år, båda har fast jobb, bra boende osv, men inte har barn. Antar du att dom inte kan få barn, inte vill ha barn, eller skiter du i? Ärligt, bara för dig själv. Slår den ena eller andra tanken dig?
Jag är den personen. Men mår så fruktansvärt dåligt i situationen eftersom det handlar om ofrivillig barnlöshet, så det är inget vi nånsin berättat för anhöriga.
Kanske är det därför jag direkt tänker ”undra om dom också har problem” om jag möter par som i exemplet. Och därför antar att alla andra gör likadant.
Jag har väl fastnat i lite känslor kring att många runt mig kan prata okänsligt just om detta med mig. Tex en ny bekant som uttryckte ”tänk om vi skulle vara mammalediga ihop!” när hon drömde om att själv bli gravid framöver.
Menar absolut inte att folk ska tassa på tå eller inte får nämna ordet barn för mig. Men bara hur man uttrycker vissa saker. Eller?
Dina känslor är helt legitima men när man är lite ledsen över något är det lätt att ställa för höga krav på sin omgivning vilket jag tror att du gör just nu. Det är i princip omöjligt att anpassa sig till allt en människa skulle kunna känna sig ledsen eller kränkt över och människor tenderar att ha fullt upp med sina egna problem. För att besvara din fråga, jag antar ingenting- det är verkligen inte mitt problem och jag bryr mig inte om vad andra människor väljer att göra med just ”barn” i sina liv.
Jag tänker att paret inte kan få barn. Men det kan nog ha att göra med att vi var ofrivilligt barnlösa många år. Bor i ett område med bara småbarnsfamiljer eller pensionärer så om ett par flyttar in tänker man att det bör komma barn så småningom.
Håller med om folk som inte upplevt ofrivillig barnlöshet kan uttrycka sig väldigt plumpt. Tror dock inte det är med ont uppsåt men det gör ju inte mindre ont för det. 🤔 Jag har bara försökt snälltolka. Har inte varit öppen med att det var svårt under tiden vi kämpade.
Har du funderat på om ifall det kan vara så att det skulle kännas bättre att bara stå upp för dig själv i en sådan situation?
Att bara svara
– vi kan tyvärr inte få barn.
Och sen bara gå vidare i samtalet?
Motparten skulle troligen säga något som
– beklagar, det var tråkigt att höra.
Sen kan ni prata vidare om vad ni ska göra i helgen.
Jag har själv inga barn haha men klart tanken slagit mig över andra par. Dock känner jag flera som absolut INTE vill ha barn så jag tänker att det är rätt vanligt att folk helt enkelt inte vill. Jag vet inte ens själv om jag vill 🙂
Också tyvärr vanligt att inte kunna…vill tipsa dig om ett instakonto med ett ofrivilligt barnlöst par som diskuterar ämnet på ett klokt sätt: thepursuitofkicki
Jag tänker alltid att de inte kan få barn. Därför att de som frivilligt väljer bort barn är som veganer – de måste tala om det för ALLA. Så säger man ingenting utgår jag från att det är ofrivilligt och då vill jag absolut inte fråga ifall det är för privat.
Man har ju ingen aning om någon precis fått beskedet att de inte kan få barn eller fått missfall. Vill inte råka klampa in med ”fel” frågor i ett så känsligt läge.
Jag skulle nog tänka (och hoppas) barnfria, men det kanske är för jag själv är det och umgås i de kretsarna. Bor i en storstad där det är vanligt också.
Men självklart frågar man inte eller kommenterar sånt (vet att många inte har koll på detta dock.)
Nej, i 2026 känns det verkligen inte som att barn är för alla. Många väljer bort det och vill hellre leva barnfria, så jag tänker främst att de inte vill/orkar ha barn. Jag var själv i en relation i prick 10 år (gifta, husägare, stabila yrken och löner osv) utan barn – var absolut inte sugen på barn. Vi hade det rätt bra utan. 😊 Blev dock oplanerat gravid samma år som vi firade 10 år, haha. Detta är några år sedan nu.
Har aldrig förstått varför man inte berättar om situationen för anhöriga? Undrar genuint vad det är som gör att man inte vill det. Hade man blivit sjuk, eller någon gått bort eller liknande, så berättar man ju för familj och vänner osv. Men just svårigheten att få barn verkar vara en grej som man inte nämner.
Alla berättar inte om sjukdom heller för familjen/vänner heller och det får man respektera. Det är nog inte så ovanligt som du tror att människor går igenom sjukdom utan att berätta något.
För min del så handlar det nog mest om att reproduktion är det mest naturliga och självklara (enligt mig) och kan jag inte det är jag lite ”sämre människa”, och det skäms jag över. Den synen gäller dock bara på mig själv, skulle inte döma nån annan så. /TS
Våra bekanta i likadan situation har i nåt skede av vänskapen sagt hur det varit, (ofrivillig barnlöshet) och att de inte vill ha frågor utan att de berättar ifall de lyckas i nåt skede! Nu har båda paren fått sina första barn, ena har försökt i 12 år andra 5 år, men så glad för dem!
Men vissa par som man vet om så kan de absolut slå tanken om de inte vill ha barn alt inte kan få, men funderar nog inte desto mer på det!
Tycker det var rätt skönt med våra bekanta att de berättade hur situationen är så blir det inte ”jobbig situation” för nån! Och så var vi lite fin känsligare då vi berättade att jag var gravid!
Jag tänker olika, beroende på människorna. Har flera par i vår omgivning som haft svårt och då har tanken också slagit mig det innan de berättade. Varför? Jo, de är barnkära och umgås i kretsar där det är mycket barn. Kvinnorna har varit mycket intresserade av mina graviditeter mm. Men vi har ett par i bekantskapskretsen som går på rave, bor i en liten tvåa och nästan helt sluta hänga med oss andra med barn – deras livsstil och personligheter gör att jag tänker att de inte vill ha barn.
Vid närmare tanke hade jag kanske tänkt ”Dom kanske inte kan få barn”, men jag hade aldrig antagit att det är så. Idag är det minst lika vanligt att stöta på par som faktiskt inte vill ha barn, eller så vill dom vänta extra länge.
Jag skulle dock ALDRIG få för mig att fråga eller snoka runt för att ta reda på anledningen, det angår inte mig och värst skulle förstås vara om det är en känslig fråga för paret och jag råkar ”trampa” på deras tår. Är inte i situationen själv men förstår att det skulle vara en jobbig och känslig sak så jag skulle inte vilja göra någon ledsen, särskilt när jag inte ”förtjänar” att veta.
Jag funderar inte så mycket på det. Alla par gör sin egna resa.
Är det en vän hade jag kunnat fråga om deras tankar kring barn, men hade inte bara kastat ur mig att ”ni måste skaffa i höst, då får vi samtidigt”.
Men hade jag varit i din situation och tyckte det togs upp för ofta ibland vänner eller anhöriga så hade jag berättat. Att dela jobbiga känslor med andra är ovant men kan också vara väldigt befriande.
TS här och jag vill bara tacka för att alla verkligen svarat respektfullt i denna frågan ❤️ tack för allas svar, förstår att man är olika och funkar olika men det har gett mig lite lugn att läsa vad ni skrivit.
Det bästa du kan göra är att bara säga, vi vill gärna ha barn, men än har det inte lyckats. Att gå runt och undra vad folk tänker, är så onödigt. Tex din nya bekant är inte okänslig. Man kan inte hela tiden tänka på att tänk ”om”……
Tolkar det som att en pojkmamma föredrar att hänga med grabbgänget på fotbollsplan istället för att göra aktiviteter som flickor kanske dras mer till, dans, gymnastik osv.
Att mamman föredrar bygga med Lego framför pyssel
Jag har en bekant som jag anser är en typisk pojkmamma (i mina ögon alltså, andra får tycka vad de vill). Hon är sportig och inte särskilt kvinnlig (har aldrig klänning, klackar eller smink). Hon är väldigt engagerad i sönernas fotbollsträning och all annan idrott de sysslar med. Hon har nog aldrig varit en tjejig tjej så det passade henne nog perfekt att få grabbar.
Jag har två flickor. Tränade crossfit förut och fick höra av en på boxen att jag hade passat som pojkmamma för jag tog i och var stark. Det är än idag en av de konstigaste kommentarerna jag fått.
Det finns forskning på detta, kvinnor som har flera pojkar har betydligt högre kortisol i kroppen. Har man flickor har man mer oxytocin. Därav pojkmammor (hårda, tuffa fotbollsmammor med praktiska kläder och alltid kaffe med sig) och flickmammor (harmoniska, lugna, finklädda, pysslar hela helgen, har vacker inredning hemma, går på spa med sina små)
Tror hon menade när barnen så att säga redan finns. Att om man har pojkar har man mer kortisol pga på gruppnivå är pojkar mer hyperaktiva, impulsiva osv.
Tycker verkligen att serien ”mammor” verkar usel och att dessa mammor beter sig böjligt märkligt. Men minst lika märkligt och osmakligt är ju alla dessa hundratusentals följare som dyrkar dem. Hur står det till i deras psyken? Hur man vara så besatt och förblindad av nån man inte känner? Om de influensers inte hade dessa hjärndöda svansar av beundrare så skulle program som dessa inte göras.
Jag förstår ärligt talar inte syftet med serien? Om man jämför med t.ex. ”Unga mammor” så var ju det de första säsongerna helt vanligt mammor, men väldigt unga, och det kunde ibland vara lite intressant och underhållande att se hur de löste allt och fick ihop vardagen. Men den här serien känns ju endast som influencers som råkar vara mammor.
Ska serien utbilda, eller öka förståelsen, eller få folk att känna igen sig? För det gör den ju absolut inte. Eller ska den endast underhålla? För det tycker jag inte heller att den gör. Plus att dessa influencers underhåller väl sin publik tillräckligt på sina egna kanaler.
Så vad är syftet med serien? Vad var svts motivering till att serien skulle produceras? Vad vill de visa oss? Jag fattar verkligen inte…
Fast vem vill se en serie som varken ger underhållning, igenkänning, kunskap eller något annat? Är folk verkligen så lättpåverkade, och ogillar att behöva tänka själva, vill bara se varenda sekund de kan av influencers liv? Jag såg första avsnittet, och de gjorde ju verkligen .ingenting. i avsnittet?!
Hej!
”Ny separerad” sedan 4 månader med två små barn.
När man känner sig redo för att finna någon ny att dela livet med, är inte riktigt där än av många anledningar och prio ligger på barnen som bor hos mig på heltid, men HUR gör man när man väl är redo? Bor i en liten ort och att träffa någon på krogen är inget alternativ då jag själv inte hänger där.
Jag har inte haft tur i kärlek överhuvudtaget och vill verkligen träffa the one någon dag. En trygg, stabil partner att dela livet med, och viktigast någon som fungerar ihop med barnen. Har aldrig dejtat när jag haft barn inblandade i mitt liv tidigare och de är såklart det viktigaste jag har i livet. Andra som varit i liknande situation. Hur har ni tänkt? Och framförallt HUR har ni gått till väga när ni känt er redo? Tack ❤️🩹
Nu kan man ha ha ett liv även som mamma. Det finns någon där ute för dej. Har inte barn men varit singel efter ett långt förhållande.
Har tom vågat mej ut på dans efter att inte ha varit ute på många år.
Finns också män med barn som är i liknade situation som du.
Ge inte upp. Är i liknande situation men har inte barn. Kanske du har någon man i din närhet som också har barn och är separerad? Då har ni nåt gemensamt,prata om era barn. Bjud hem honom på middag och be honom ta med sina barn.
Har du vänner som kan presentera dej för någon trevlig man som är singel? Har känslor för en gammal vän,trodde jag aldrig skulle få känslor för någon annan.
Det går att hitta någon utan dejtingsajter. Lycka till. Var inte rädd om du träffar någon att be en vän vara barnvakt eller om du vill ha en ledig kväll. Även om jag inte har barn tror jag man gärna vill hjälpa sina vänner med barn.
Går inte sarasongbird på viktminskningsmedicin flyger rosa elefanter på blåa gåsar. Så uppenbart och varför stör det mig då? Vet ej är väl störd men hon har sagt att hon inte gör det men INGEN droppar sådär mkt av lite ”livsstilsförändringar” lol
Och brasklapp, ja alla får göra som de vill och det är såklart bra för henne ur ett hälsoperspektiv. Det är bara något med att hon känns så nöjd och fokuserar så mkt på kroppsbilder osv, ngt som kändes otroligt innan hon gått ner i vikt.
Hon har väl aldrig tidigare rört på sig i den utsträckning hon gör nu va? Så jag tror att det kan vara det. Har sett hennes vlogs på Youtube och där har hon nämnt att hon brukar promenera 1-2h per dag + gå på gym. Men vem vet egentligen. Hon kanske också går på medicin 🤷♀️
Om man så enkelt / billigt som möjligt vill skaffa sig en lite mer ”alternativ” stil (alltså som ger associationer att man sysslar med typ…uppfödning av getter på fritiden snarare än innebandy), hur skulle man uppnå detta?
Babourkläder eller kläder och skor från butiker som säljer kläder till hästfolk! Finns så mycket snygga ridkläder som ger den look jag misstänker att du efterfrågar. I jaktbutiker kan man också hitta en del bra skor och jackor m.m ( allt i jaktbutiker är inte kamouflagekläder)
Haha, det är för att jag bor i en småstad och vill locka till mig folk med liknande ”livsstil”/ intressen. Alltså inte typ konsumera fräsch inredning, sporta på fritiden och prata om grejer som inte sticker ut för mycket, utan lite mer… alternativ. Såg ett par med get-uppfödar looken i butiken häromdagen, tänkte att jag ville bli deras kompis. Men hur ska den typen av personer dras till mig? Kom jag på idén att jag kanske ska jobba på min egen get-look!
Det kan vara så att det finns enklare metoder att hitta alternativt folk på småorter dock – tips mottages.
Lite kul att tänka att man kan ha tjafsat med någon och tänkt att den är en väldigt irriterande människa för att i en annan tråd pratat med samma person som man var bästa vänner och tycka den är en väldigt härlig människa.
Nej, då hade den där man tjafsat med inte varit så trevlig mot en på ett annat ställe. Förut när ”alla” hade nick så drogs gamla diskussioner upp flera dagar senare. Ibland släpptes det aldrig och vissa fick sin gamla åsikt slängd på sig oavsett vad de diskuterade.
Lite som Lewis. Jag hängde inte här då han va som mest aktiv så jag har ingen koll på vad han skrivit innan. Men ofta när han skriver nåt får han svar i stil med ”jaså det säger du trots att du tycker X och Y”. Detta har han ju skrivit för väldigt länge sen.
Och ja, ibland har man motsägande åsikter, ibland ändrar man åsikter.
Funderar på att köpa ett gåband för att kunna få in lite fler steg i vardagen (har ett ganska stillasittande jobb), är det någon som köpt och kan säga om det är värt? Och vilket är i så fall bäst?
Jag köpte på Amazon. LÄTT värt! 😊 Har som mål att gå ca 7000 steg dagligen. Gick 10k innan. Om jag inte pallar gå allt i ett svep då kan dela upp det ibland så det blir tex 2000 medan jag tittar på TV sen 2000 medan jag lyssnar på en podd och resten utomhus eller vanlig ”vardagsgång” för tex lämning, hämtning, jobb, mataffärer osv.
Har också precis köpt ett från amazon! Fick hem det för nån vecka sen och är så nöjd! Speciellt för de dagar jag jobbar hemifrån och därför inte får in så mycket naturlig motion (och nu när det varit så trist väder så man inte alltid kan gå ute). Det jag köpte kostade runt tusenlappen.
Städar badrummet varje dag. Torkar speglar. Skurar toaletten. Dammsuger. Plockar i ordning så att alla saker står på sin plats. Det värsta som finns är äckliga badrum.
En gång i veckan, när jag städar övriga hemmet. Är inte hemma så mycket så det behövs inte städas oftare.
Men använder WC-duck, såpa och nån moussespray.
Torkar av toa, handfat och sånt lite snabbt en gång i veckan typ.
1-2 gånger i månaden gör jag en ordentlig städning och badrummet är mitt favoritrum att städa då jag kan blöta ner allt (HELKAKLAT <3), skrubba med borste både golv och väggar, sen bara skölja av allt. Skojar inte när jag säger att det är så tillfredsställande att kunna göra det!
Vid närmare tanke kanske är det är osvenskt att göra så, men prova ni som kan. Släpp alla farhågor gällande fukt som man normalt sätt har, och släpp loss!
Använder en riktigt bra borste med långt skaft, sprutar på rengöring/grön såpa på allt (överallt, golv, väggar, toa)
sen skrubbar jag allt vad jag har.
Hur ofta (om någonsin) känner ni att ni inte vill vara med er partner? Nästan varje gång jag och min man bråkar känner jag bara att, nej fy fan jag orkar inte med detta mer. Blir så ledsen och arg. Sen löser väl saker och ting sig och det går tillbaka till det vanliga. Men det känns inte normalt att känna så vid varje bråk?
Jag vet inte vad som är normalt, men jag har bara i korta perioder känt så att nu orkar jag inte med. Oftast när vi bråkar (vilket är ganska sällan nuförtiden) känner jag mer ”äsch det gör över och i morgon är vi sams igen”.
Beror nog på situationen allmänt? Vi har det väldigt tufft just nu och jag känner som du, när vi bråkar känns det inte värt. Men så har det inte varit hela förhållandet.
Jag kan inte riktigt minnas hur det var innan, men det var som att när vi väl började bråka på detta sättet eskalerade det mer och mer. Det blir värre i perioder tills att vi båda går i taket och till slut får sitta ner och säga att detta funkar inte längre – antingen får vi sluta bråka eller så får vi kanske gå isär. Så är det bra ett tag, men sen kommer vi tillbaka till det ändå, känner mig inte lyssnad på och det både sårar mig och gör mig så arg. Kanske vi är för omaka, men när det är bra e det ju super. men hade också varit skönt att slippa känns så starka känslor av att jag inte vill kämpa mer, när vi bråkar.
Kunde varit jag som skrivit det här. Hoppas du också finner lite tröst i att ni inte är dom enda som har det såhär ❤️ har tyvärr inget bättre att komma med eftersom vi sitter i samma sits.
Hehe jo jag kan nog känna så ibland 😏 vi bråkar sällan men man ruttnar ju på varandra ändå då och då (vi har varit ett par i snart 19 år). Klart att tanken sveper förbi ibland.
Beror på hur ofta man bråkar? Om det är samma bråk som återkommer, hur dåligt man mår av det osv.
Jag känner aldrig så, och vi bråkar sällan, aldrig om nåt stort/viktigt.
Varför ska man ens vara i en relation med någon som man bråkar med i tid och otid?
Diskutera är en sak, men att hålla på och bråka och skrika så att någon blir ledsen? Låter fruktansvärt i mina öron.
Jag förstår inte heller vad folk bråkar om. Ekonomin? Någon slösar? Barnen, hemarbete eller för mycket egentid som går ut över den andre? Är det för att man behövt ha samma diskussion 70 gånger eller är det för att man har dåligt tålamod? Jag har så svårt att se att jag skulle orka leva med någon som bråkar med mig ofta.
Jag är inte ts men i min situation var det bråk över allt. Många gånger bottnade det i samma orsaker.
Till exempel kände jag väldigt ofta att min partner bara tänkte på sig själv och sina behov hela tiden och det gjorde mig ledsen då jag växt upp i en miljö där omtanken var mer.. kollektiv så att säga. Man försökte se till att alla var glada, utan att överge sig själv förstås.. Så jag hade väldigt svårt att vara okej med att han bara tänkte på vad -han- vill äta, göra, se på osv. Jag fanns aldrig med i ekvationen om jag inte själv stod vid sidan av och ba ”hallå, jag då?”.
När vi storhandlade kunde han helt random sticka iväg med vår kundvagn till andra sidan av affären utan att meddela mig, så jag fick vandra runt där bland hyllorna helt ensam i en kvart. Handla kunde jag inte fortsätta göra eftersom jag inte hade någonstans att ställa ifrån mig mina varor på.
Tyvärr blir det så att när denna typ av problem uppstår så blir stubinen kort i alla övriga situationer, man tänder till snabbt och vips är man sur och irriterad igen. Mycket för att de grundliga problemen aldrig blev lösta.
Det suger, faktiskt.
Jag är TS, skulle kunna vara jag som skrivit din kommentar också 😅 Exakt det du skriver är så jag känner i min relation också, och detta ”hallå jag då?” känner jag ofta och tror att det ligger och gnager mycket, och precis som du säger gör det att man blir mycket mer lättirriterad över allt annat. Det suger ja!
Tyvärr för ofta 😅 jag brukar vara duktig måndag till onsdag sen torsdag börjar jag små-snacksa och sen fredag till söndag massa snacks efterrätt och vin 🤦♀️ de nyttigare snacksen jag gillar är rostade kikärtor/bönor, grönsaker med dipp, edamame med soja, 70% choklad.
När jag har de perioderna så äter jag det aldrig. Kanske på helgen nån gång om det är något speciellt, men tappar alltid suget när jag går in för att vara hälsosam med kost och träning.
Gillar inte godis så det äter jag aldrig, men fika däremot. Det blir kanske 1-2 gånger i veckan. Chips /popcorn blir kanske varannan vecka.
Tror inte på totalförbud utan äta rimliga mängder.
Har haft stort fokus på träningen och vill absolut känna mig i form. En bit kladdkaka en gång i veckan kommer inte förstöra mina mål.
Minns än i dag hur läraren i högstadiet typ skällde på mig för att jag inte visste var varken Landvetter eller Arlanda låg. Hade aldrig i mitt liv varit utomlands förutom grannländer dit vi åkt med bil eller båt. Blev verkligen ledsen och kände mig så otroligt dum.
Äsch. Jag trodde länge att Kanarieöarna var ett land. Jag har ändå hög utbildning och bra betyg från alla år jag har gått i skolan, men man kan inte allt för det.
Min lillasyster, går igenom sitt första heartbreak och jag vet verkligen inte hur jag ska stötta henne. Det har bara gått några dagar men hon är verkligen ett vrak, äter minimalt och ligger mest som ett kolli och bara gråter.
Vad ska jag göra!?
Hon bor hemma hos mamma fortfarande så mamma är ju där och stöttar upp men som storasyster vill jag bara åka och strypa pojkvännen 😅🙈
Finnas där för henne. Gråt med henne och skratta med henne. Påminn henne om vilken grym människa hon är. Försök få henne på andra tankar så gott det går (distrahera henne från sorgen, om hon inte vill prata om den), spela brädspel med henne, kör Quiz, gå på promenader, köp med något gott tex sushi, en god dricka från Espresso House/Joe and the Juice eller liknande. Planera in roliga saker tex konsert, teater eller annat 🫶🏻
Fråga till socionomer: tror/anser ni att risken för utbrändhet är större som socialsekreterare inom barn och unga eller som mottagningssekreterare? Varför/varför inte?
Båda, men BoU kommer nog alltid vara mer psykiskt påfrestande. Mottag är snabba ryck konstant, har jobbat i ett mottag i snart fem år och i början var det en så jäkla instabil arbetsplats att jag höll på att tuppa av. Men med ändringar och nya kollegor så är det tiptop, mår bra.
Tack för svar. Jobbar på barn och unga nu men har insett efter 2,5 år att det sliter för mycket på mig. Har dessutom varit utbränd en gång innan. Jag älskar jobbet när jag mår bra men i övrigt så tar det alldeles för mycket tyvärr och jag kan inte längre offra min hälsa.
Har jobbat med utredning bou i 9 år och nu på mottag bou 6 år. Bor i större stad och där är ju mottaget bou, vet inte om du menar generellt eller bou mottag.
Jag har småbarn nu och det är verkligen noll problem att få ihop livspusslet med mottagsjobb. Kan va stressad vissa specifika jourdagar om man till exempel gör en placering, men det händer ju inte superofta. Är generellt sett absolut inte stressad på jobbet, har en lagom arbetsbelastning. Och att ha korta processer skapar luft, man kan va sjuk och ledig utan att det skapar problem och det finns perioder av lägre inflöde då man får återhämtning.
Var har du hört det? Många mediterar liggande och jag tror inte att de somnar under meditation så det beror nog på. Och vad lätt det vore att bota insomnia om man bara behövde ligga still…
Menar du om man ska försöka sova men är pigg och ändå bara lägger sig ner och väntar på att somna?
För jag har ibland legat sömnlös länge länge, eller vaknat och inte kunnat somna om på typ fyra timmar.
Samtidigt har det hänt, när jag hade hund (har inte riktigt samma anledning längre, även om det faktiskt är skönt😂), att jag lagt mig ner på golvet och somnat där, utan att egentligen vara särskilt trött från början🤔
Barnen fick varsin hamster i julklapp och jag ångrar mig redan 😬 usch vad de bajsar 🥴 om nån tänkt köpa hamster till sina barn, GöR DET INTE! Eller adoptera mina 😅
Def barn och unga, dels arbetsbelastning och tempo, ibland långa dagar/kvällar pga akuta LVU;n ect och dels för att man konstant är utsatt för sekundär traumatisering. Mottag kan vara stressigt men du kan också gå en hel dag utan att ha något att göra.
Jag vet inte om M har jobbat på mottag? Eller vilken typ av organisation du jobbar i?
Men det går ju definitivt inte en dag då man inte gör något. Akuta placeringar gör man ju även i mottag så att säga. Och en jourdag hos oss kommer in cirka 15-20 anmälningar som ska registreras samt en massa annat man behöver hantera som ska till andra. Hsr man inte jour så har man inbokade besök i sina förhandsbedömningar.
Dock instämmer jag i att det är en bättre arbetssituation på mottag. Sällan stressad. Har därtill en massa erfarna och kompetenta kollegor och är inte omgiven av enbart personer som är nya i yrket, så komplexa arbetsuppgifter kan fördelas på de flesta på enheten vilket också bidrar till en bra arbetssituation.
Måste bara få ut mig detta. Men att alla influencers ska lägga upp försvarsvideos/texter mot att Ursäkta podden flyttas till podme o tycker det är förjävligt att folk klagar på att de måste betala för att lyssna.
Lustigt nog så tänker de inte alls på att vi REDAN betalar för att ha Spotify? UTAN att ha reklam. Ändå slänger de in egen reklam i sina poddar för att tjäna på poddarna ändå. Klart vi lyssnare blir irriterade att behöva betala för ännu en plattform. Kanske lite luddigt men tror ni förstår. Och JA det är VALFRITT men klart man har rätten att få påpeka detta.👀
Har inte sett någon som agerar på att det vore världens undergång. Bara folk som tänker ekonomiskt o vill få fram sin åsikt kring det.
De kommer flytta o så är det. Klart de vill tjäna pengar. MEN halva influencerligan behöver inte vara försvarsadvokater bara för att vi vanliga lyfter våran åsikt.
Hon har anorexia, men förnekar det och skyller på
Att det är vården som orsakat hennes symtom. hoppas hon blir tvångsvårdad och kommer till insikt nu när hon blivit så dålig. Även hennes mamma. Tyvärr verkar det inte som det. Hon raderade en kommentar från en följare som var läkare och skrev en vänlig men ärlig och rak kommentar om hennes hälsa.
Väger hon så lite som hon säger har hon med all sannolikhet en extremt låg puls och allvarlig påverkan på hjärtat. Jag fick hjärtstopp vid samma vikt, pga anorexi. Men var också ute och gick någon dag innan jag blev inlagd pga tvång av sjukdomen. Det är ofta så och inte unikt för henne.
Undrar också om hon alltid varit så här? Så mycket av det hon säger som inte går ihop. Vem orkar göra inlägg om man är på iva? Säger att hon inte kan ligga i sängen hemma pga extrema smärtor, men går bra på sjukhuset? Säger att hon äter masssssa choklad, men sen när hon får det, så ger hon bort till andra patienter?
Tycker nog synd om henne. Verkar inte förstå hur anorexin manipulerar henne.
Nu när jag läste detta så påminner det ju mycket om Biancas beteende, säger en sak och gör en annan och säger emot sig själv ofta. Det hör nog till sjukdomen på något sätt då? Så hemskt.
Ja, det hör till sjukdomen. Och när man är på iva pga akut undernäring och vaken är det för observation utifall akuta åtgärder behöver sättas in och under all annan tid har hon garanterat absolut rörelseförbud så det finns inte så mycket annat för henne att göra än att hålla på med telefonen och liknande.
Hon förnekar sjukdomen och tror att just hennes fall är unikt, som alla anorektiker. Hon behöver nå sin egen botten för att kunna göra något åt det, men alla gör inte det. Man får inte glömma att anorexi är en sjukdom med hög dödlighet och inte något man blir frisk från i en handvändning om man är så sjuk som hon faktiskt är. Återfall i sjukdomen är allt som oftast mycket allvarligare och har en snabbare progress än förstagångsinsjuknade.
Visst är det möjligt att hon har besvär av andra sjukdomar men i grunden är det ju hennes anorexi som ligger bakom. Njurstenarna är sannolikt pga anorexin. Om hennes tarmar nu är kassa så är det sannolikt också pga anorexin då matsmältningen tar stryk av långvarig svält. Det är också väldigt vanligt att de med tidigare ätstörning triggas av fysiska sjukdomar, t.ex. långvariga magproblem eller magsjuka. När de ser vikten rasa så kör sjukdomen igång igen. 🙁
Det är intressant att hon hela tiden påpekar hur enormt mycket hon äter när hon t.ex. aldrig äter på restaurang (då är det bara mamman och brodern som har en tallrik framför sig som hon filmar!). Om någon påpekar det blir hon arg ”jag är faktiskt fysiskt sjuk och kan inte äta något annat än glass!”… Mhmm men då äter man ju inte såå enormt mycket? Allting skriker anorexi. Hoppas hon kan ta emot hjälp. :/
Min lillasyster går igenom sitt första heartbreak och jag vet verkligen inte vad jag ska göra mer än att finnas där. Känns som allt jag säger är klyschor som inte hjälper ett skit.
Hon bor fortfarande hemma hos mamma så mamma fångar upp och stöttar men som storasyster gör det ju så ont att se och höra vilket vrak hon är.
Vad gör man?!
Någon här som lyssnar på Surret?
Jag har verkligen gillat podden och tyckt HannaPee är ganska bjussig med vad hon delar och så. Tyckte att de ha fina samtal och diskussioner men en de senaste månaderna tycker jag att det inte alls ät lika kul, Nea har bara långa monologer som är rätt tillrättavisande liksom. Någon som reflekterat över samma?
Japppppp. Hon avbryter jämt och verkar irriterad på Hanna ofta. Eller hon gillar att höra sina egna resonemang och verkligen höjer rösten när Hanna försöker säga klart en mening.
Sen stör jag mig otroligt på att de är så tydligt nyfikna haha… skämmigt
Håller med helt och hållet!! Det är något som skaver med hur Nea lyfter sig själv och sina resonemang men gör narr av Hanna och skämtar på hennes bekostnad. Att Hanna inte säger ifrån när hon blir avbruten precis hela tiden?!
Ja! Det är mycket (ibland självbelåtna) upprepningar och lite samma saker som ältas tyvärr, meeen till hennes försvar skulle nog jag och många andra ”vanlisar” uppfattas likadant i poddformat, haha! Hanna är mer slipad på innehåll och upplägg tycker jag. Saknar podden med Martin, de var lite bättre motpoler, tror Hanna och Nea är för lika helt enkelt, blir kaka på kaka
Ni som har barn – oroar ni er mycket? För deras hälsa? Säkerhet osv?
Jag är orolig hela tiden, rädd att något ska hända de etc.
Jag har pratat med professionella men det enda som hjälper är träning för att dämpa min ångest.
Hur hanterar ni jobbiga tankar?
Jag oroar mig för att min son ska hamna i dåligt umgänge, känna sig utstött och mobbat, må dåligt och inte kunna prata med mig osv. Usch. Vågar knappt tänka på när han snart börjar skola och hela sen ”världen” öppnar upp sig. Önskar han var liten och ovetande hela livet. ❤️
Åh samma här, jag oroar mig mycket för barnen men skulle aldrig verbalisera det till dem.
Tänker typ alltid katastroftankar även om jag försöker mer och mer lugna mig.
Jag har inga barn men oroar mig såklart över familjen ändå! Försöker tänka: är min oro konstruktiv, kommer den förändra situationen? Oftast är svaret nej.
Ja jag gjorde det massor. Efter en olycka med sonen (slutade med ambulans och akut operation) så blev jag ju tokig. Varje siren-bil var jag säker att någon av barnen skadat sig och jag kunde skicka till lärarna om allt var okej med barnen. (Hände endast 2 gånger) Men jag började inse att det här inte mer alls är hälsosamt så började gå hos psykolog, han var toppen och gick några gånger! Känner mig nu nästan som en normal mamma men lite över-orolig
Same! Har en dotter med språkstörning och är så orolig över framtiden. Tack och lov har hon fina kompisar i skolan som tar sig tid att lyssna och försöker förstå henne.
Någon som kan bjuda på någon sunshine story om separation med små barn inblandade? Ska snart flytta isär med sonens (2år) pappa efter 7 år. Känner mig så lost även fast det var mitt initiativ. Är inget bråk eller drama i bilden och vi kan prata sansat.
En vän till mig flyttade isär med sin partner (efter 4 år) när barnet var ca 1,5. Blev ensamstående och fick flytta ganska långt bort. Börja om från noll nästan. Det var mycket problem involverat med seperationen och hen trodde aldrig att situationen skulle bli bättre.
Idag, ca 1,5 år senare, har hen hittat en ny FANTASTISK partner som är stabil, med god ekonomi, dramafri, eget stort boende, etc., en partner som uppskattar både hen och barnet, välkomnar båda med öppna armar och pratar om framtidsplaner, som att det alltid varit menat med just de två. 🫶🏻 De är mellan 34-37 år. Min vän hann även skola om sig under tiden som ensamstående (distansstudier medan hen jobbade).
Barnet mådde även mycket bättre efter seperationen – och är ett mycket framåt, smart, glad, självständigt och tryggt barn 🥰. Även min vän har utvecklats massor och känns så lugn och trygg i sig själv! Ibland är det de tuffaste besluten som bidrar till de bästa livsöden. 🫶🏻
Föregående inlägg 
Nån som vet vilken vecka Josefine Svanberg är i? ☺️
Ja, hon ringde och berättade i morse.
Du behöver inte vara här och svara drygt. Gör något vettigt av din tid istället.
Verkar det vettigt att gå in här och fråga om någon vet vilken vecka någon flunsa är i? Det är väl bara att fråga den som är gravid? Eller är det flunsan själv som är här?
12?
Ja hon sa v 12 i senaste vloggen
12 sa hon när hon gästa lojsans podd i onsdags, tror hon berätta det prick dagen hon gick in i vecka 12
Kan ingen mer berätta att det är 12? Nån kan ju ha missat det?
Men!!
Hon sa vecka 12
Vecka 12 har jag hört 🙂
Men vilken vecka är Nathalie loveless i?
Men vilken vecka är Nathalie loveless i?
Känner ni er uppskattade och sedda på jobbet? Och är det sån ”familjestämning” vissa anser att man ska ha? Och vad tycker ni om det?
Verkligen sedd och uppskattad, men inte familjekänsla. Det hade jag inte velat ha! Men gillar absolut att hänga med kollegorna och kan ta någon öl utanför sådär.
Samma här! Känner mig verkligen uppskattad men skulle inte kalla jobbet för familj 😂 Kul o ta en öl och bra aw!
Nej, inte det minsta.
Varit sjukskriven ett tag nu också, eller länge, enda gången någon hört av sig var när chefen var sjuk så en kollega ville fråga om jag skulle vara med på en present till hen 🙃
Känner typ samma fast jag är mammaledig. Knappt ingen som hör av sig alls. Men visst, jag är väl inte så bra på att höra av mig själv. Men ändå.
Men du är ju föräldraledig? Jag hör inte av mig till föräldralediga kollegor men tycker ändå om dem osv. Folk har så mycket underliggande krav på andra 😅 Hör av dig själv vettja!
Nä fattar så men man känner sig lite bortglömd ändå men inte så att jag går och tänker på det hela dagarna 😁 Har inga krav så såklart.
Andra kan ju inte läsa dina tankar. Om nån är föräldraledig eller tjänstledig så gör jag INTE av mig av respekt. De är ju lediga från jobbet? Är själv TL nu och stör mig på de som hör av sig och ska berätta om vad som händer på jobbet. Och ja, ja har sakt till att det enda jag vill få information om gällande jobbet är om det händer nått stort som kommer påverka min vardag när jag är tillbaka.
Nä men ursäkta att jag skrev det då 😝 menade bara att det kan vara kul om någon hör av sig när man är hemma länge men tänker väl fel då.
Hej V jag är helt på din sida! Min chef har hört av sig ett par gånger och bl.a. frågat om jag vill komma på julfesten, postat julklappen till mig och frågat om jag vill komma och hälsa på med bebisen på jobbet. Jag uppskattar det mycket och hade känt mig lite bortglömd annars.
Samma här, ingen hörde av sig när jag var sjukskriven och livshotande sjuk.
Nej men usch. Vad är det för ställe du jobbar på?
Inom vården.
Ska man höra av sig när någon är sjuk? Jag har alltid tänkt att folk ska få vila i fred och kanske kan bli stressade om folk från jobbet hör av sig.
Allvarlig sjukdom är såklart en annan sak, då har vikbart insamlingar till någon gåva.
Chefen borde ju göra det ändå tycker jag.
Beror på hur länge man är sjuk. En vecka, då vill jag inte att chefen hör av sig. När det krävs sjukintyg, visst. Men har aldrig varit sjuk så länge.
SjukSKRIVEN
Ja om någon kollega är långvarigt sjuk brukar jag skicka omtanke, men inte nyfikna frågor.
Vad fint av dig💕
När jag var långtidssjukskriven hade jag verkligen uppskattat om kollegorna hört av sig iaf en gång men nej, inget, inte ens ett sms. Kan ju säga att det inte kändes så roligt att komma tillbaka överhuvudtaget. Chefen hörde av sig nästan lite för ofta, jag kände mig otroligt stressad av hennes samtal. Och hon hörde av sig bara för att hon måste, för det är en del av hennes ansvar och samtidigt var den osagda frågan ”när kommer du tillbaka?”.
Näe, jag låter bli att höra av mig om det inte är allvarlig sjukdom (som chefen gått ut med till alla) eller om det skulle vara någon jag står väldigt nära. Anledningen är att jag avskyr att göra folk obekväma och jag är väldigt noga med att inte ”fråga för mycket” – dvs ställa lite fööör personliga frågor.
När jag var sjukskriven pga svår utmattning och depression var det några som hörde av sig till mig, men jag uppskattade inte det för det kändes som att dom bara ville veta VARFÖR jag var sjukskriven och när jag skulle komma tillbaka.. inte för att.. visa omtanke för mig. Det kändes jobbigt att bli utfrågad om sånt när jag annars är den som är så ”glad och kul” på jobbet.
Knepigt att folk upplever det så olika, men jag ska börja smsa ett meddelande med lite omtanke utan frågor så kanske det passar de flesta, ändå.
Tror man hur som helst får komma ihåg att orsaken att man ej hör av sig inte nödvändigtvis är att man inte bryr sig.
Jag jobbar på den vidrigaste mest toxiska arbetsplatser man kan hitta men kan tyvärr inte säga upp mig pga hur arbetsmarknaden ser ut.
Ägaren & HR-chefen är de värsta människorna man kan tänka sig.
Hugg i ryggen, maktmissbruk, stor personalomsättning…folk slutar, kommer nytt folk som oxå slutar ..detta efter 6 mån-1 år…
Har varit här i 5 år och måste ta mig härifrån för att inte mista förståndet.
Varje dag är en kamp.
Jag känner hur jag spänner mig så fort jag kommer innanför dörren. Är som gladast när kl är 5 och jag får gå hem och på fredagar då jag slipper vistats i dessa vidriga lokaler.
Ps det där med ”familjekänsla” är bara blaj. Ds
Tänkte att du arbetade på min fd arbetsplats men ser att du jobbar dagtid. Många av kommunens enhetschefer borde byta jobb. Åtminstone i ”min” kommun.
Hade exakt samma upplevelse på tidigare arbetsplats. Har ärligt talat fortfarande traumakänsla när jag tänker på stället eller ser folk skriva om hur fantastiskt allt är, på Linkedin.
Kunde varit jag som skrivit. Blev sjukskriven pga arbetsmiljön och fick ork att söka nytt jobb. Det sög att gå på sjukersättning för man fick mindre lön men var så värt för måendet, gick in i en depression. Så våga ta hjälp! Även av företagshälsovård för det är dom skyldiga till att ge dig
Jag jobbar på en helt fantastisk arbetsplats. 80 anställda där vi ser varandra och tar hand om varandra. Vi är 80 % män hos oss och så många av dem visar genuin omtanke om mig, delar med sig av vad som händer i deras liv och vill verkligen att jag ska lyckas. Jag älskar verkligen varje dag på jobbet på grund av mina kollegor.
Jobbar som flygvärdinna och överväger att sluta. Känner mig inte särskilt uppskattad varken av min arbetsgivare eller de som väljer att resa med oss. Har svårt att ge passagerarna ett genuint leende. Tråkigt men sant. Har börjat söka andra jobb
Förstår dig. Att servera kaffe och alltid ha ett leende måste vara jobbigt.
Skulle inte säga att stämningen hos oss är familjär (tack och lov föresten :)) men vi är generellt trevliga och respektfulla mot varandra, det är huvudsaken tycker jag.
Sedd och uppskattad verkligen, men inte ”familj” – det associerar jag till att man släpper på tyglarna mer än vad som är lämpligt på jobbet.
På mitt jobb är vi utspridda över hela Sverige. Jag jobbar ensam varje arbetspass och min chef sitter typ 50 mil ifrån mig. Ändå känner jag mig sedd och att ledningen bryr sig. Att jag får jobba ensam ser jag bara som en bonus, trivs med att få dola på på egen hand.
Vad jobbar du med? 🙂
Vaccinationssjuksköterska hos en privat vårdgivare.
Jo men det gör jag men ett företag ska aldrig vara ett familjeföretag då går det åt fanders.
Vi är en arbetsplats på ca 300 anställda. Väldigt familjär stämning skulle jag säga! Vi är ett bra lag som alla jobbar mot samma mål. Hälften av oss är tjänstemän och hälften av oss jobbar i produktion. Jag har tidigare jobbat på arbetsplatser med flera tusen anställda men här är det mer ”alla känner alla”. Man stöttar andra och rycker in där det behövs. Det är en ganska platt organisation där vår VP var med ute på dansgolvet och stängde klubben efter julfesten. Vissa skulle säkert hata en sån arbetsplats men den passar mig som handen i handsken 😊
Av närmsta kollegor, ja av de flesta. Av ledning, nja. Inte familjestämning men tycker inte det är eftersträvansvärt (aldrig hört om att nån vill ha). Vi är vaken så nära eller har konflikter på det sättet jag förknippar med ordet 😄
Ibland. Min vd ringde mig igår och skojade lite. Vi är rätt så familjära men jag känner att det är stor skillnad mot nåt vi var runt 15 anställda mot nu när det är 50+.
Jobbade 6 år i en arbetsgrupp där jag inte kände mig uppskattad eller sedd av chefer och ledning, hade dock en fin gemenskap bland kollegorna.
Byte arbetsgrupp inom företaget. Det var som natt och dag. Min nya chef är väldigt duktig på att fånga upp oss som individer i gruppen. För första gången känner jag mig sedd som individ med egna utvecklingmål.
Nybliven singel 38 år i närheten av Göteborg. Vill ut och träffa någon, VART går man nuförtin? Vill träffa någon vettig, normal man
Spola tillbaka tiden 10 år annars kört tyvärr
Lol, verkligen inte
Fast jag kan ändå hålla med. När jag var singel för 10-15 år sedan räckte det att gå ut på krogen för att träffa så mycket folk. Nu är det något helt annat med Tinder mm.
Så du menar att det är tomt med folk på uteställena nu för tiden?
Haha nu är väl du ett troll men såklart det inte är kört, folk av båda könen separerar i alla åldrar så det fylls på hela tiden med nytt folk.
Samma som svarade drygt på första. Skrivet vid ungefär samma tid. Någon som har en tråkig fredag helt enkelt.
Kommer bli ett ”trevligt” öppet spår om den ska vara här och sprida tråkig stämning på det viset…
Bara att ignorera! Är ju inte roligt att trolla om ingen svarar.
Hoppas folk gör det.
Varför skulle det vara kört om ts inte kan spola tillbaka tiden 10 år? Det är ju verkligen inte kört
För att du har misslyckats innebär inte det att alla gör det🤓
Folk på Järntorget kanske? Annars Hagabion när de öppnar igen. Dit går jag och mina 35-40 vänner.
Kör en krogrunda med vänner och utmana dig själv till att prata med minst en ny person på varje ställe!! Kör du rundan i Majorna kan du ex gå till Oceanen, Skeppet, Utopia, Red Lion, Holy Moly, Tullen, Majornas bryggeri, Bangatans bistro.
Lycka till 🙂
Jag skulle gå på lite pubar/lite lugnare ställen i veckorna då folk är ute på AW. Jag tycker det är lättare att börja snacka med någon då och inte lika hetsigt/trångt/fylla som på helgerna.
Har fru krokodil precis outat sig som person bakom både den användaren och ”frunilillabyn”? För krokodilen ändrade bild tills Hts ansikte, och nån skrev haha din bild dör, men vem svarade om inte frunilillabyn. Just nu kan jag inte se bilderna på fb men såvida inte frunilillabyn OCKSÅ ändrat till HT som profilbild ligger ju krokodilen bakom den profilen också
Trodde inte man fick ha två olika inlogg och prata i samma tråd. Men kanske bara är om man backar upp sig själv från ett annat konto eller liknande.
Krokodilen har bilden. Lillabyn har ingen bild.
Tycker det är riktigt fult gjort att ta en hånande bild av någon annan och använda på det sättet.
Görs ju dagligen med kända personer, det skapas memes och folk gör narr av kändisar på daglig basis.
Har man valt att vara offentlig får man stå ut med det.
Du har rätt, man får INTE göra så.
Finns en annan i tråden som nyss fått sina konton avstängda av just den orsaken.
Bilden är juuu rolig just därför att det var så patetiskt att hon ens lade ut den.
Vad var det för slags bild? En av hennes tokiga miner eller vad var det för roligt med den?
Hon låtsades ha träningsvärk tidigare i veckan och filmade det
Haha jaha, så en stillbild från ett klipp. Sounds fun, försöker hålla mig borta från både tråden och Hanna men hade varit kul att se.
Du missade nå’t 😂
Åh gud! Jag försöker att inte lägga tid på HT men fick upp den filmen. Det var något av det värsta jag sett.
Så jäkla roligt🤣🤣
Hur vet de ens om en person gör det?
Hur mår du?
Liksom nog för att tråden är som den är, men att någon aktivt bryr sig om trådens författare får mig att undra hur det står till i Hjärnkontoret. Det är väl det minsta problemet i den tråden
Ärligt talat så tror jag varken de som dagligen skriver i tråden och de som gång på gång skriver om dess skribenter mår särskilt bra.
Tänk dig själv att ens största hobby om dagarna är att följa andra människors liv och att dessutom på det fokusera på det negativa och alltid skriva negativt om personen. Det är sorgligt.
Det var Frunilillabyn som hade dumpat bilden och lade ut den i tråden så det är väl där FruKrokodil har snott den
Den bilden lade hon till i förrgår så det är inte gjort idag, det är inte en och samma person.
Nej men menar att nån skrev till krokodilen ”haha din bild” och då svarade frun i lilla byn som att det var hennes bild. Typ jag ska ta betalt för den eller whatever. Meaning att lilla byn har ingen bild men svarar som att hon är den som har det, vilket endast krokodilen har
Det är Fruns bild, hon länkade till den i tråden i förrgår!
Gå in i tråden och titta några sidor tillbaka om du inte fattar, tror det var i onsdags.
Hon lade ut den och Frukrokodil tog den, hur ska vi skriva för att du ska förstå?
Men här ser man verkligen hur ett rykte kan starta utan grund
Fru🐊 har redan råkat outa sin identitet.
Vilka är detta ni pratar om? Haha intresserad men ingen aning vilka detta handlar om.
Några som skriver i Hanna Ts flashbacktråd.
Okej tack för svar!
Hon har flera konton än så
Vi har en toppenstämning på mitt jobb, ibland så jag blir helt matt, haha! Vi umgås privat, det är hjärtan från cheferna när man mejlar. Alla vet nog allt om varandra. Mycket skratt och flams🩷 Cheferna ser oss alla, sitter på våra rum och pratar bort en stund, lyssnar om vi behöver något osv. Skulle aldrig byta bort den arbetsplatsen
Vilken typ av jobb har du? Om du vill berätta 🙂
Blir det mycket arbete gjort på din arbetsplats?
Gud, tänk att folk kan vara trevliga och ha kul OCH få saker gjort! BROTT MOT FYSIKENS LAGAR
Jag blir personlig mer produktiv av att arbeta om jag trivs i sällskapet och har kul medan jag arbetar. Såna arbetsplatser ger ju en massa energi och motivation till att faktiskt vilja vara där och arbeta!😊
Heter du Chit?
Ajdå
Är det någon mer som får upp Vendela Bungss på TT? Hon och Vanessa Stellato måste vara de mest schåsiga människorna jag sett! Det sjukaste var när hon förra veckan la ut 17 (!!) videos på sin pojkväns bonusmammas kompis bröllop som hon råkat bli bjuden på…..hahaha
Ja! Får upp henne hela tiden nu. Så sjukt bröllop dock, måste ha kostat miljoner? Vem är hon? Varför firar de 8000 följare på tiktok med så dyr ”januarikalender? Har hon varit stor inom sociala medier förut, tycker jag känner igen henne?
Hon var väldigt aktiv i en tjejFacebookgrupp för
Flera år sedan, minns dock inte vilkenz
Pink Room bland annat.
Vad är schåsig?
Hon är uppvuxen på Ömalm. Hennes lillasyster var bästis med Chloe Schuterman.
Hon gick på Carlssons och pappan är konsthandlare.
Konstigast tyckte jag var att hennes mans syskon fick inte komma på deras bröllop…
Vad menar du med råkat bli bjuden på? Är väl ganska normalt/självklart att man också är bjuden om ens pojkväns mamma eller bonusmamma gifter sig.
Du missade ”kompis”..
Den där stellato. Varför vill man följa en flösig oduschad finnig småbarnsmorsa som är autistisk? Igenkänning?
Hej,
Jag har alltid varit väldigt ”tjejig” i mitt uttryck, är söt, pratar väldigt feminint och gestikulerar på ett feminint sätt. Jag antar att jag både ser ut och beter mig ganska mycket enligt normen för en ”tjejig” tjej.
Samtidigt har jag LÄNGE velat uttrycka mig stilmässigt mer ”coolt”. Mer androgynt, kanske mer feministiskt? Kanske lite hipster? Jag vet inte riktigt. Men jag är trött på att andra verkar ha en så tydlig bild av mig baserat på mitt utseende och min röst typ. Jag klär mig inte ens typiskt tjejigt i dagsläget men min personlighet och utseende verkar väga upp för det…
Problemet är att jag inte riktigt vågar. Det känns som att jag passar in i ett visst fack, och jag upplever att andra har svårt att se mig på något annat sätt. Jag tror att det har mycket att göra med min röst och mitt sätt att vara på.
Är det någon som har ”bytt stil” i vuxen ålder? kan man ha en klädstil som inte riktigt speglar ens personlighet?
Prova en dag och se hur det känns✨️
Varför placerar du dig i ett fack där du tror andra placerar dig? Var den du är eller åtminstone var de du vill vara. Inte vad andra vill. En första början är ju att imorgon klä dig precis som du känner för.
Det är förmodligen inte ts som själv har valt att ”placera sig i ett fack”, det är ju ett resultat av alla kommentarer som vi (de flesta?) kvinnor fått under hela ens liv. Klart ens självbild påverkas av omgivningen.
Med det sagt tycker jag absolut ts kan testa att klä sig annorlunda, ändra något litet varje dag för att testa successivt om det känns svårt!
Jag hänger inte med där riktigt. Ser själv väldigt kvinnlig ut men tänker inte alls att jag blir bemött på ett speciellt sätt. Jobbar nästan enbart med män men jag är som vem som helst bland mina arbetskamrater.
Vet inte hur gammal du är men ju äldre man blir så inser man, iaf jag, who cares? Kunde verkligen inte bry mig mindre om folks stil? Varför tror du att folk analyserar din stil och ditt uttryck? Du lever en gång! Folk dör i cancer innan dom ens fyllt 1, finns så mycket hemskheter och skit och jävligt. Detta är ett problem som bara finns i ditt huvud!!
Visst om det är något ”extremt” kanske man tänker på det (men även då, who cares?) men annars så nej, folk bryr sig ej. Be you!
Ja, testa dig fram och se hur det känns. Kör på! Jag har bytt stilar flera gånger genom åren, utifrån vad jag känt för ☺️
Heja dig! Jag har växlat mina stilar ganska mycket i vuxen ålder men även som barn om jag tänker efter. Jag är kanske inte supertjejig men har perioder av långt hår och klänningar typ. Och ibland korta frisyrer, skjortor/stora T-shirts och raka byxor. Det är aldrig planerat det liksom bara blir så. Men i övergångarna brukar jag börja med ett attribut. Typ byta skor till mer androgyna, sen en tröja, o.s.v. fadea in den nya stilen. Toppen med typ Vinted tänker jag där man kan köpa kläder som man annars kanske inte skulle köpt.
Jag lever i en lesbisk relation och tror att det gör det lättare för mig att växla, förhåller mig väldigt lite till ”den manliga blicken” utan gör det jag känner är bra för mig. För mig handlar det lite om identitet också och att den växlar och med det kläderna. Lite flummigt kanske men det är svårt att sätta ord på.
Har sovit väldigt dåligt sen min pappa dog (3 mån sen) och fick för två veckor sen Imovane utskrivet på vc. Någon med erfarenheter av just Imovane? Hur gjorde ni, jag skulle ta den typ 2-4 nätter för att ”bryta” den negativa spiralen med sömnlösa nätter.
Nu har det gått ca 2 veckor, sover bra med medicinen men fortfarande rätt dåligt utan den… vill ju sova bra utan medicin, men pallar inte heller livet utan att sova. Men orolig för att bli beroende.
Är så lost i det här. Fick inte så bra vägledning av läkaren tycker jag…
Beklagar sorgen!❤️
Jag har imovane hemma och är inte ett dugg beroende. Jag har en halv tablett och sover bra.
Har haft andra insomningstabletter men ingen som hjälpt mig som Imovane.
Just den är väl lätt att bli beroende av vad jag minns? Finns ju andra typer som inte är beroendeframkallande. Kan du diskutera andra alternativ med din läkare?
Vad innebär att den är beroendeframkallande? Som i att man får ett sug, mår fysiskt dåligt om man inte får den? Eller ”bara” att man får svårt att sova utan?
imovane är narkotikaklassat, borde din läkare upplyst dig om.
Ok.
Nej inget sug eller så, men toleransen ökar rätt snabbt (dvs du kommer behöva ta högre dos för att kunna somna) så det är bra att ta uppehåll ibland. Försök sova 1-2 nätter i veckan utan tablett <3
Ja precis, lätt att bli beroende. Läkaren nämnde även en annan medicin, men den gör att man blir seg och ”dåsig” dagen efter, men den är å andra sidan inte beroendeframkallande. det blev ändå Imovane eftersom jag varit helt väck dagtid just pga sömnbristen…
Såklart du ska ta imovane så du får sova, du har gått igenom något traumatiskt! Jättebra att du är försiktig men 2 veckor är ingenting i sammanhanget, så länge du håller dig till samma dos varje kväll så är det ingen fara.
Hej! Som läkare vill jag bara säga att detta är en lite naiv inställning. Alla har olika tröskel för att blir beroende av beroendeframkallande läkemedel. Man är ofta mer sårbar efter något traumatiskt. Jag skulle hellre försöka hitta andra sätt att sova inkl sömnhygien och tex meditation eller ljudbok, och ha imovane som en sista utväg max 1-2 ggr/vecka. Beklagar verkligen sorgen
Hej! Som läkare borde du förstå hur otroligt viktig sömnen är och vara medveten om riskerna det medför när en traumatiserad människa i sorg inte kan sova. Kan leda till psykos i värsta fall.
”Sömnhygien” i all ära men det är inget som hjälper en nedbruten människa, det jobbar man med när man är uppe på fötterna igen. Annas läkare verkar ha bättre koll än dig och gjorde helt rätt i att skriva ut läkemedel under den akuta fasen.
Tror ni läkaren på VC la så mycket tankekraft på Anna? Går ju snabbt att skriva ut
Tror du verkligen läkaren hade skrivit ut imovane ifall det hade räckt med ljudbok..? 🤦♀️
Det finns ju andra tabletter som inte är beroendeframkallande, varför inte dom?
Först och främst, beklagar sorgen❤️ hoppas du har bra stöttning runt om dig.
Jag har tagit Imovane i många år. Har uppehåll någon gång då och då i någon natt men har svårt att somna och vaknar ofta. Även varit utan i flera veckor någon gång när jag mådde för dåligt för att orka ta tag i att förnya och hämta ut ny.
Sömn är viktigt och behöver sova. Den funkar väl lite sämre om man använt den ett tag. Tar hellre ett beroende och få sova än inte. Ett problem för senare tänker jag.
Visste inte att man kunde använda det för att bryta den negativa spiralen?
Har du haft lätt för att sova innan?
Tack för ditt svar <3 jag har alltid sovit bra innan pappa blev sjuk och dog (han var sjukt ca 1 år innan han gick bort).
Tänker att jag ska försöka sova utan Imovane på helgerna när jag inte behöver komma upp till jobbet. Svår balansgång det där. Visst är det så att effekten avtar också ju mer man tar den?
Kan inget om Imovane direkt men vill bara beklaga din förlust. ❤️ Jag förlorade min pappa för 8 månader sedan och det är så tufft. 💔
❤️ tack snälla du, jag beklagar din förlust också. Ja det är sjukt tufft, hade aldrig kunnat föreställa mig hur jobbigt det är att sörja.
Nej det är helt fruktansvärt tufft. Går inte att föreställa sig innan 💔 Hoppas du har bra stöttning ❤️
Jag fick Imovane utskrivet när jag låg inne på psyket. Hade aldrig haft den innan. Blev beroende av den, sedan fick jag den inte utskrivet längre. För att jag kunde bli beroende 🤔 Nu har jag träffat en jättebra läkare som skrivit ut Quantapin (stavningen). Den sover jag jättebra på, ej beroendeframkallande och hjälper mot ångest också.
Beklagar din förlust! Jag har den, men tar väldigt sällan eftersom den är beroendeframkallande. Propavan är bättre, ta den i rätt tid innan bara. Den är inte beroendeframkallande. Ska försöka med avslappningsövningar har jag tänkt, måste gå att sova om det bara går att slappna av mer.
Tror majoriteten tycker att propavan, atarax osv är betydligt sämre.
Man får ju imovane av en anledning.
Fick inte intrycket att ts provat något annat? Därav mitt svar.
Fast det är väldigt ovanligt att läkare skriver ut Imovane som första läkemedel, det ska de inte egentligen göra.
Om något annat läkemedel funkar så är det såklart betydligt bättre att äta det än något som är så pass beroendeframkallande.
Ja, det var därför jag föreslog något annat. Men då var det genast någon som skulle säga att det är sämre och att det finns skäl till varför man får Imovane. Ts hade lite funderingar kring medicin, så då kan man tipsa om något som inte är beroendeframkallande. Är inte alla som behöver värsta sorten, läkaren hade inte gett mycket info heller.
Vilken lyx att Propavan funkar för dig! Får myrkrypningar och ville hugga av mina ben när jag testade den.
Ja, glad när något funkar. Är inte bortskämd med det, Det har jag, vanligt vid njursvikt. Har medicin som tar det värsta, så det blir lite sömn.
Någon som har skvaller på systrarna Olsson? Nu är Matilda och ska operera sig igen men berättar inte vad. Tyckte om deras podd innan och att de var så öppna och ärliga. De har sagt länge att de ska prata om alla operationer de gjort men det händer aldrig. Uppenbarligen har de gjort något med sina rumpor men undra vad.. Podden va bättre innan de blev ”vän” med Hanna och försöker få sig ett namn i Sverige.
Nej tyvärr inte mycket.. har typ nyligen börjat lyssna lite men. Hon lär säkert göra näsan eller något, Mathilda har gjort en tidigare antar jag? För den blev fasen inte toppen.. den är typ sne och ser för opererad ut med synliga näsborrar och stort avstånd mellan näsan o munnen. Tycker Johanna ser mycket finare och naturligare ut med sina operationer, på Mathilda syns det för väl. Och ja, det är uppenbart att de vill få sig ett stort namn i Sverige nu..
Det är väldigt vanligt att folk blir missnöjda efter en näsplastik och vill göra en korrigering.
Har inget skvaller men lyssnar på podden och följer de på snap. Tycker att det är roligt att följa men kan inte sluta tänka och tycka att de är så patetiska tyvärr. Känner så mer och mer men fortsätter att följa och skulle aldrig skriva något elakt till dem liksom. Tycker bara deras liv känns så tomma? Och hur Johanna pratar om män. Hon vill ha en man men är så otroligt verklighetsfrånvänd. Finns mycket att säga men som sagt, de är roliga att följa men kan känna avsmak ibland 😂
Tror Maximus sitter inne, Nara hintade om de… Man hade ju velat veta för vad, om de är så, man är ju nyfiken 😜 Annars tycker jag dom är roliga att följa, men spolar förbi ibland när de bara tjatas om utseende.
Blir galen på att jag inte hajar naras hintar med den nederländska flaggan
Men jag tror oxå han sitter inne, ekonomiskt brott?
Hon (Nara) la ut en bild på när hon var på någon sån ”Alcotraz grej” där hon hade en sån orange fängelse dräkt på sig.. Då skrev jag och frågade om den bilden syftade till holländska flaggan, fick då ett svar med denna emojin 😏. Jag tolkade de som ett ja 😅
Hade nog med gissat på ekonomiska brott..
Dubai har infört mer samarbeten med att få ut kriminella, flera nederländska personer som skickades ut 2025, troligtvis Maximus. Varför skulle hon annars aldrig hälsa på honom i Amsterdam?
Äntligen helg! Älskar mitt jobb som lärare samt eleverna, men INTE vissa vårdnadshavare!!
Äslakr mina barns skola, men inte vissa lärare!😄
Det är väl så på alla ställen, man kan inte klicka med alla.
Jag är less på mitt ena barns lärare, hon verkar go och gullig men har 0 förståelse för att vi alla i vårat bostadsområde är högpresterande föräldrar. Dvs, flera är
Läkare, kirurger, Företagsledare etc. Vi jobbar mkt och försöker så klart alltid priorotera barnen främst. Men man kanske faktiskt inte har möjlighet att läsa läsläxan 25 minuter VARJE kväll utan det kanske blir 4ggr veckan, och sen läser barnet ngt annat en annan kväll. Det kan hon inte förstå alls.
De flesta har kanske två barn varav det äldre har fler läxor, ngn har fotboll, en annan hockey etc. Då kanske man som förälder tummar på läsläxan en kväll för att ingen orkar, men så får barnet läsa ngt den vill högt.
Nope, ”läs läxan varje dag” skall det ändå kommenteras, och då läser ungen flytande.🤪
Har läraren barn själv?
Nej, hon haringa barn. det är
Hennes andra klass så har lite överseende. De andra Lärarna på skolan är ju mer rutinerade.
Dock är läraren i fråga
Väldigt gullig och pysslig och bra i övrigt så man kan inte få allt.;)
Förlåt men att ni skulle vara ”högpresterande föräldrar”, vad har det med saken att göra? Som att ni har mindre tid på dygnet än andra föräldrar?
Jag tycker det är ett mycket märkligt uttryck ö h t. Speciellt som det verkar vara synonymt med ”högutbildad och högavlönad”. Jag kan lova att det finns många lokalvårdare, industriarbetare, undersköterskor och hemtjänstassistenter som är mer ”högpresterande” än många läkare och företagsledare.
Tyckte också det var märkligt.
Däremot kan även jag uppleva att erfarna lärare är lite mindre ”fyrkantiga” än nyutexaminerade. De har större erfarenhetsbank att ösa ur.
Många nya är ju dock väldigt ambitiösa.
I mina barns klass behöver barnen som läser helt flytande (inte mitt barn…) bara höra läsläxan en gång i veckan, sen läser de annat resten av dagarna.
Vilka yrken föräldrar har, hur många barn och hur många fritidsaktiviteter barnen har är knappast lärarnas problem eller ansvar. Jag är ensamstående med två barn och jobbar heltid men nog fasen kan jag avsätta 25 minuter per dag åt mitt barn. Allt annat vore absurt.
Spot on.
Det handlar inte om att man inte hinner spendera 25 minuter med att läsa per dag.
Men vabnigtvis set en dag ut så här.
Slutar kl 16:30, går från fritids 17:30 då jag hämtar på förskolan 17:00.
Hemma 17:45. De andra två äter middag.
Kl 18 på måndagar börjar fotbollen så det är iväg direkt medans han äter smörgås i bilen.
Under tiden handlas det ofta sen hämtar 19, så hemma 19:20.
Äta kvällsmat och dusch till 19:45, läsa läxa vanligtvis. Sover som en stock 20:15
Oftast lägger han sig 19:20 och då läser vi läxan utan problem. Men måndagar är han oftast helst slut och har inte riktigt ork eller fokus och då vill han läsa ngt han tycker är roligt. En Bamsetidning eller en Alfonsbok.
Jag tycker det är okej, så länge högläsningen blir av.
Oftast har den lilla lagt sig o min man gjort läxa med äldsta som precis lagt sig.
Och när han märker att de andra lagt sig vill han bara krypa ner och sova.
Han läser alltså läxeboken de andra dagarna. Men att hoppa en dag i veckan tycker inte läraren är okej, jag tror det handlar om att hon inte har erfarenhet av vardagspysslet själv än.
Mitt äldsta barn går i årskursen över, de har läsning 4 ggr veckan och skriva meningar, vilket gör att man kan sprida ut det.
Okej, jag slutar 18.45 på kvällarna men jag är inte ”högpresterande” så det kanske inte räknas?
Min släkting som är rektor i en skola där eleverna har väldigt högpresterande familjer säger raka motsatsen. Att det är de föräldrarna som är mest engagerade i skolgången och läxläsning.
Och de föräldrar som har extra många resdagar per år anlitar ofta extern läxhjälp.
Så att hinna med läsning är inte ett problem.
Tyvärr hittar man sällan samma engagemang i områden där det är markant lägre inkomstnivåer.
Högutbildade föräldrar är de absolut jobbigaste. Saknar att jobba på min förra skola i ett socioekonomiskt utsatt område. Hade aldrig föräldrar som la sig i mitt arbete och berättade hur jag skulle göra X Y och Z. Sa man åt dem att deras barn inte gjort läxan sa de bara tack för att du meddelar, vi ska prata med X. I ett höginkomstområde får du något långt mailsvar som förklarar varför läxan är fel, hur den skulle göras annorlunda och vad deras barn tycker/känner för läxan. Släng gärna in en paragraf från skollagen som de bett Chatgpt plocka fram för att mästra extra mycket.
Tja, varje socioekonomisk grupp kommer ju med sina för- och nackdelar. Tänk vad fantastiskt om hela samhället kunde vara helt perfekt och att alla människor fungerade precis som vi önskar…
Absolut, men nu pratar vi utifrån perspektivet att vara lärare. Visst, läxorna blev inte alltid gjorda i det socioekonomiskt utsatta området, men en utlandsfödd förälder (majoriteten på den skolan) har i alla fall ALDRIG ifrågasatt mitt arbete. Till och med när jag meddelat att deras barn kommer få F i flera ämnen har jag fått höra tack för den insats du gjort för vårt barn. Mitt yrke skulle vara drägligt om fler föräldrar kunde respektera min kompetens. Klassiskt exempel men du går ju inte till banken eller läkaren och talar om för ekonomen eller kirurgen hur den ska göra sitt jobb. Men när det gäller skolan ska alla ha en åsikt.
Jag är på väg att lämna yrket och det beror inte på elever utan enbart på föräldrar. Inte alla föräldrar såklart men de som dränerar mig på energi dränerar alldeles för mycket.
Då har du tur för flest polisanmälningar angående hot och kräkning från vårdnadshavare till skolpersonal sker i de områden du nämner, med den grupp du nämner. Flest andra polisiära insatser i skolverksamheten också. Men du hade tur som hade så fina tillmötesgående föräldrar att ha att göra med. Alla har inte det kan jag säga..
Ja, jag har inte jobbat i ett område med hög kriminalitet kanske ska sägas (ej någon av våra största städer) så det kan säkert vara så.
Faaast, jo. Jag jobbar på bank och har haft kunder som ska lägga sig i jobbet även fast de inte har någon susning om vilka regler och lagar som gäller😅
Jag jobbar inom tandvården och folk mästrar med oss och berättar ständigt för oss hur vi ska göra
Vi är engagerade, och mycket måna om att barnen skall prestera med vår hjälp hemma och skolan hjälp i skolan.
Jag tycker skolan tar mkt hänsyn till vad vi bor i för område, att flera kan ha fritidsaktiviteter osv.
Båda våra barn i lågstadiet läser flytande och har kunnat läsa sedan de var 4 och 5 år.
Så hade de legat efter hade man så klart fått prioritera ännu mer.
Låter inte som högpresterande föräldrar… du menar kanske högpresterande i era yrken men inte föräldrarollen då?
Tycker inte heller högpresterande är lika med läkare. Kanske läshuvud och uthållig men långt ifrån alla är högpresterande….
Jag umgås med mina barn mer än 25 minuter, vi läser ihop nästan en timme varje kväll. Mvh lågpresterande läkare
Tips är ju att du eller din respektive går ner i arbetstid om ni inte hinner lägga 25 minuters nedvarvningstid med ert/era barn. Eller är företagaledander viktigare?
Ska skolan anpassa läxan till vad föräldrarna har för jobb?
Herregud, förstår att så många lärare är trötta på sina jobb.
Är läraren endast lärare till barnen i bostadsområdet med högpresterande föräldrar?
Samma här. Jag har inga problem med mina elever men krävande föräldrar dränerar mig så sjukt mycket. Har starkt börjat överväga att lämna läraryrket efter 7 år i det då jag inte orkar med otrevliga föräldrar. Tråkigt men sant.
Kan du inte berätta något som jobbiga föräldrar gör, vad är värst?
Jag är inte TS men nu kommer ett exempel. För några veckor sen satt jag i ett möte med en pappa som ifrågasatte varför jag inte hade skickat hem ”Emma” från skolan när hon hade ont i huvudet. Han menade på att jag var helt inkompetent och varför jobbade jag som lärare om jag inte brydde mig om barn?! Det extra udda var att Emma inte ens var hans barn, utan hans barns kompis, och jag och Emmas mamma hade en överenskommelse att hon inte skulle gå hem varje gång hon fick huvudvärk. Det kunde jag inte säga till den pappan för det hade han ju absolut noll med att göra. Men han litade alltså mer på sitt tioåriga barns version av händelsen än på min profession 👍🙏 Perfekt !
I övrigt är det situationer där föräldrar ifrågasätter deras barns placering i klassrummet, antal läxor, dagar för provdatum, plats att skriva prov (”mitt barn måste sitta enskilt vid provtillfället, jaha ni har inga extra grupprum? Ok, men mitt barn behöver ändå sitta enskilt vid provtillfället”), lägger sig i arbetsron i klassen, kommenterar andra elever (”hur kan X få vara kvar i klassrummet? Vi kräver att han flyttas, annars byter vårt barn skola”), tror att de kan påverka klassindelningar vid stadiebyte (”min son kan inte gå med Y och Z, de är ju jättekonstiga” – ja, en förälder har på riktigt sagt så till mig) ifrågasättande av betyg, ifrågasätter varför vi ringer hem när deras barn har slagits på skolan (”det är väl ert ansvar under skoltid?”), föräldrar som tycker att det är för dåligt smör på mellanmålet så deras barn kan inte äta mackor på skolan, ja jag skulle kunna fortsätta. Men nu stannar jag.
Finns såklart horribla föräldrar som har helt orimliga krav m.m. Men man får heller inte glömma att det råder stora brister och missförhållanden i mängder av skolor idag.
Många barn blir illa behandlade eller får inte tillräckligt stöd. Våld, hot och kränkningar som inte polisanmäls, bristande insatser och avsaknad av åtgärdsprogram… listan kan göras lååång.
I vissa fall hjälper det att föräldrarna ligger på och kräver åtgärder eller kontaktar Skolinspektionen. Så det beror helt på situationen och hur välfungerande skolan är.
Ja, men sådana frågor kan man ta direkt med rektor.
Till läraren vänder man sig i frågor som rör det dagliga skolarbetet, läxor, trivsel, studiero, anpassningar och elevens mående.
Rektorn kontaktar man om mer allvarliga incidenter eller formella klagomål på verksamheten. Som lärare uppskattar man inte om föräldrar springer till rektorn och klagar bakom ryggen!
Jag tycker sånt här är svårt. Det skriks samtidigt om att föräldrar bara bryr sig om luciatågens vara eller icke vara, men när man då faktiskt engagerar sig angående sitt barns vardagliga miljö så blir ni irriterade. Om Emma inte får studiero för att hon sitter bredvid Anna, ska man inte kunna säga det då? (Fattar att ibland handlar om tonen man säger saker i).
Nu är det ju vi lärare som är i klassrummet dagligen och ser hur arbetet går. Jag har bytt plats på flera av mina elever sedan terminsstarten när man sett att vissa placeringar inte fungerar så bra. Men om jag ska ta in alla föräldrars åsikter om vart deras barn ska sitta skulle det bli himla knepigt.
Det är inte konstigt att många föräldrar har åsikter om just dessa grejer tycker jag. Det grundar sig i att det är stora klasser idag och i varje klass går en eller flera barn med diagnoser. Dessa barn behöver övervakas och punktmarkeras varje lektion och styr ofta hela stämningen i klassen, skriker rakt ut, gör höga ljud, svär och stör under lektionstid. Hela skolundervisningen anpassas efter dom och inte efter dom andra 23 eleverna. Det är klart att det blir ett missnöje både hos elever och föräldrar! Arbetsro är en rättighet, både i skolan och på arbetet.
En mamma som hör av sig flera gånger i veckan om ALLT, tex ”X tycker det är kallt ute, kan hen vara inne på rasten?” Trots att eleven själv aldrig uttryckt något sådant och alltid har kul ute. Hon klagar också varje gång hon inte får svar direkt. Trots att hon ofta mailar under lektionstid.
En förälder som upprepade gånger skickar med sitt barn saker att äta som innehåller nötter, trots nötförbud samt elev i klassen som är nötallergiker.
Föräldrar som aldrig läser veckobreven och sen blir sura över information de ”aldrig har fått.”
Föräldrar som tror att skolan har drop in-tid och inte respekterar att lektionen börjar 8:20 (jobbar på lågstadiet så de flesta barn lämnas av föräldrar.)
Haha, blev full i skratt av igenkänning när jag läste sista punkten. Fick också skit av en förälder för att jag gett deras barn 5 minuter ogiltig frånvaro på morgonen. ”Det är ju svårt att komma fram till skolan i exakt rätt tid” sa föräldrarna. Jag bara… Gå 5 minuter tidigare på morgonen kanske? Det är ju bra övning inför vuxenlivet att passa tider. Ne-ej, det tyckte de inte var ett rimligt förslag, för då skulle ju deras barn behöva stå ute och frysa i fem minuter. Jag förklarade att vi är alltid ute på rasten och då måste man ju ändå ha kläder efter väder, så det kanske går bra att stå ute i fem minuter på morgonen också om det gör att man kommer i tid till skolan? På detta fick jag inget svar. Ridå.
Men hur sköter dessa människor sina jobb? Eller andra saker där man måste komma i tid? Det är inte en orimlig förfrågan liksom 😄
Har absolut noll respekt för vuxna människor som inte kan komma i tid. Det är så ohyfsat och respektlöst.
Vad märkliga människor det finns. Jag och min man har en dotter på 11. Vi har aldrig mailat eller smsat lärarna någonsin. Vi går på utvecklingssamtalen och föräldramötena det räcker ju? Eller jo en gång har jag smsat läraren, det var när vi var hos specialisttandläkare på förmiddagen och jag glömt säga det så de undrade var barnet var.
Herre gud! Jag hade aldrig klarat av att vara lärare pga alla föräldrar som vill att allt ska individanpassas för just deras barns behov. Väldigt intressant också när barnen själva inte uttrycker missnöje.
Läste ni om den pappan som tyckte att det skulle vara dropin på skolan eftersom hans ena barn var så morgontrött?? Men ett förslag på hur det skulle gå till hade han inte.
Tips mot slitet blonderat hår? Kör redan olaplex men det är så skört och frissigt i topparna ändå.
Jag läste att du ”kör redan oralsex” och undrade hur det skulle hjälpa håret
Dyslexi?
Otrevlig?
Oj var det otrevligt? Då ber jag om ursäkt. Men man blandar ju ihop bokstäver då. Orden var ju inte såpass lika att man lätt läser fel annars tänkte jag.
Folk tycker att de är jätteroliga med sina ”jag låtsas att jag läste fel”. Men ingen annan än de själva tycker det.
Ibland kan det ju vara kul. Jag har skrattat åt sånt Ibland 😅
Same😂
Häftigt att du pratar för alla och vet hur alla känner!
Men det händer alla. Man läser för snabbt. Orden kan absolut vara lika utan att ha dyslexi. Jag gjorde en sån tabbe idag, jag har inte dyslexi alls, läste bara snabbt och inte 100% fokuserat. Men ”good for you” om du inte kan relatera. Vilket du kan. För det händer alla någon gång.
Kanske att man får lite extra ”D-vitamin” och att det hjälper? 😅😅
Skulle vara försiktig med så mkt protein(Olaplex) på blekt hår. Köp produkter som innehåller mer fukt istället. Ett billigt alternativ är vattenbaserat glidmedel! Själv sköljer jag inte ur balsamet helt i längderna, på med Aloe Vera-gel, en rejäl mängd glidmedel & sen låser in all den fukten med en olja. Sen lufttorkar!
Fast nej. Balsam ska man så klart skölja ur, om det inte är leave in.
Om du har en släkting, vän, granne, kollega eller liknande som varit i en stadig relation i över 10 år, båda har fast jobb, bra boende osv, men inte har barn. Antar du att dom inte kan få barn, inte vill ha barn, eller skiter du i? Ärligt, bara för dig själv. Slår den ena eller andra tanken dig?
Jag är den personen. Men mår så fruktansvärt dåligt i situationen eftersom det handlar om ofrivillig barnlöshet, så det är inget vi nånsin berättat för anhöriga.
Kanske är det därför jag direkt tänker ”undra om dom också har problem” om jag möter par som i exemplet. Och därför antar att alla andra gör likadant.
Jag har väl fastnat i lite känslor kring att många runt mig kan prata okänsligt just om detta med mig. Tex en ny bekant som uttryckte ”tänk om vi skulle vara mammalediga ihop!” när hon drömde om att själv bli gravid framöver.
Menar absolut inte att folk ska tassa på tå eller inte får nämna ordet barn för mig. Men bara hur man uttrycker vissa saker. Eller?
Skiter i det. Det är faktiskt ingenting som någonsin har dykt upp i min skalle.
Dina känslor är helt legitima men när man är lite ledsen över något är det lätt att ställa för höga krav på sin omgivning vilket jag tror att du gör just nu. Det är i princip omöjligt att anpassa sig till allt en människa skulle kunna känna sig ledsen eller kränkt över och människor tenderar att ha fullt upp med sina egna problem. För att besvara din fråga, jag antar ingenting- det är verkligen inte mitt problem och jag bryr mig inte om vad andra människor väljer att göra med just ”barn” i sina liv.
Jag tänker att paret inte kan få barn. Men det kan nog ha att göra med att vi var ofrivilligt barnlösa många år. Bor i ett område med bara småbarnsfamiljer eller pensionärer så om ett par flyttar in tänker man att det bör komma barn så småningom.
Håller med om folk som inte upplevt ofrivillig barnlöshet kan uttrycka sig väldigt plumpt. Tror dock inte det är med ont uppsåt men det gör ju inte mindre ont för det. 🤔 Jag har bara försökt snälltolka. Har inte varit öppen med att det var svårt under tiden vi kämpade.
Ja absolut att tanken kan slå mig. Men i det stora hela tänker jag att det inte angår mig.
Jag lägger öht inte märke till sånt.
Du mäker inte om dina vänner får barn?
Inte för att vara taskig men din förmåga till texttolkning har utvecklingspotential…
Ny lägstanivå för ”text” haha. Testa slå på humorn innan du läser kommentarer på internet!
Har du funderat på om ifall det kan vara så att det skulle kännas bättre att bara stå upp för dig själv i en sådan situation?
Att bara svara
– vi kan tyvärr inte få barn.
Och sen bara gå vidare i samtalet?
Motparten skulle troligen säga något som
– beklagar, det var tråkigt att höra.
Sen kan ni prata vidare om vad ni ska göra i helgen.
Jag har själv inga barn haha men klart tanken slagit mig över andra par. Dock känner jag flera som absolut INTE vill ha barn så jag tänker att det är rätt vanligt att folk helt enkelt inte vill. Jag vet inte ens själv om jag vill 🙂
Också tyvärr vanligt att inte kunna…vill tipsa dig om ett instakonto med ett ofrivilligt barnlöst par som diskuterar ämnet på ett klokt sätt: thepursuitofkicki
Jag tänker inte på det. Tycker inte skaffa barn nödvändigtvis är ett steg alla tar.
❤️
Tänker ingenting
Har nog aldrig funderat över det.
Jag tänker alltid att de inte kan få barn. Därför att de som frivilligt väljer bort barn är som veganer – de måste tala om det för ALLA. Så säger man ingenting utgår jag från att det är ofrivilligt och då vill jag absolut inte fråga ifall det är för privat.
Man har ju ingen aning om någon precis fått beskedet att de inte kan få barn eller fått missfall. Vill inte råka klampa in med ”fel” frågor i ett så känsligt läge.
Haha en anledning att man säger det är för att man inte vill bli sedd som barnlös och att folk ska tycka synd om en.
Jag vill inte ha barn men brukar säga att jag tyvärr inte kan få barn för att slippa prata barn…
Jag skulle nog tänka (och hoppas) barnfria, men det kanske är för jag själv är det och umgås i de kretsarna. Bor i en storstad där det är vanligt också.
Men självklart frågar man inte eller kommenterar sånt (vet att många inte har koll på detta dock.)
Nej, i 2026 känns det verkligen inte som att barn är för alla. Många väljer bort det och vill hellre leva barnfria, så jag tänker främst att de inte vill/orkar ha barn. Jag var själv i en relation i prick 10 år (gifta, husägare, stabila yrken och löner osv) utan barn – var absolut inte sugen på barn. Vi hade det rätt bra utan. 😊 Blev dock oplanerat gravid samma år som vi firade 10 år, haha. Detta är några år sedan nu.
Har aldrig förstått varför man inte berättar om situationen för anhöriga? Undrar genuint vad det är som gör att man inte vill det. Hade man blivit sjuk, eller någon gått bort eller liknande, så berättar man ju för familj och vänner osv. Men just svårigheten att få barn verkar vara en grej som man inte nämner.
Alla berättar inte om sjukdom heller för familjen/vänner heller och det får man respektera. Det är nog inte så ovanligt som du tror att människor går igenom sjukdom utan att berätta något.
Synd att det ska vara på det sättet. Man delar glädjande nyheter med varann, men kan inte dela det svåra.
För min del så handlar det nog mest om att reproduktion är det mest naturliga och självklara (enligt mig) och kan jag inte det är jag lite ”sämre människa”, och det skäms jag över. Den synen gäller dock bara på mig själv, skulle inte döma nån annan så. /TS
Våra bekanta i likadan situation har i nåt skede av vänskapen sagt hur det varit, (ofrivillig barnlöshet) och att de inte vill ha frågor utan att de berättar ifall de lyckas i nåt skede! Nu har båda paren fått sina första barn, ena har försökt i 12 år andra 5 år, men så glad för dem!
Men vissa par som man vet om så kan de absolut slå tanken om de inte vill ha barn alt inte kan få, men funderar nog inte desto mer på det!
Tycker det var rätt skönt med våra bekanta att de berättade hur situationen är så blir det inte ”jobbig situation” för nån! Och så var vi lite fin känsligare då vi berättade att jag var gravid!
Jag tänker olika, beroende på människorna. Har flera par i vår omgivning som haft svårt och då har tanken också slagit mig det innan de berättade. Varför? Jo, de är barnkära och umgås i kretsar där det är mycket barn. Kvinnorna har varit mycket intresserade av mina graviditeter mm. Men vi har ett par i bekantskapskretsen som går på rave, bor i en liten tvåa och nästan helt sluta hänga med oss andra med barn – deras livsstil och personligheter gör att jag tänker att de inte vill ha barn.
Vid närmare tanke hade jag kanske tänkt ”Dom kanske inte kan få barn”, men jag hade aldrig antagit att det är så. Idag är det minst lika vanligt att stöta på par som faktiskt inte vill ha barn, eller så vill dom vänta extra länge.
Jag skulle dock ALDRIG få för mig att fråga eller snoka runt för att ta reda på anledningen, det angår inte mig och värst skulle förstås vara om det är en känslig fråga för paret och jag råkar ”trampa” på deras tår. Är inte i situationen själv men förstår att det skulle vara en jobbig och känslig sak så jag skulle inte vilja göra någon ledsen, särskilt när jag inte ”förtjänar” att veta.
Jag funderar inte så mycket på det. Alla par gör sin egna resa.
Är det en vän hade jag kunnat fråga om deras tankar kring barn, men hade inte bara kastat ur mig att ”ni måste skaffa i höst, då får vi samtidigt”.
Men hade jag varit i din situation och tyckte det togs upp för ofta ibland vänner eller anhöriga så hade jag berättat. Att dela jobbiga känslor med andra är ovant men kan också vara väldigt befriande.
TS här och jag vill bara tacka för att alla verkligen svarat respektfullt i denna frågan ❤️ tack för allas svar, förstår att man är olika och funkar olika men det har gett mig lite lugn att läsa vad ni skrivit.
Det bästa du kan göra är att bara säga, vi vill gärna ha barn, men än har det inte lyckats. Att gå runt och undra vad folk tänker, är så onödigt. Tex din nya bekant är inte okänslig. Man kan inte hela tiden tänka på att tänk ”om”……
När personer säger att man är en typisk pojkmamma eller flickmamma, hur är er tolkning? Vad betyder de olika för er? 😅
At man är 100% en tönt, alternativt en extremt ytlig person som inte kan se bortom könstillhörigheter
Som personen ovan skrev, att den som uttrycker sig så är lite bakom/dum, förlåt. Det ser bara så fånigt ut.
Tolkar det som att en pojkmamma föredrar att hänga med grabbgänget på fotbollsplan istället för att göra aktiviteter som flickor kanske dras mer till, dans, gymnastik osv.
Att mamman föredrar bygga med Lego framför pyssel
Just dina exempel känns väl sådär. Fotboll är den sport som har flest utövare. Typ alla spelar fotboll. Och är Lego verkligen killkodat?
Jag har en bekant som jag anser är en typisk pojkmamma (i mina ögon alltså, andra får tycka vad de vill). Hon är sportig och inte särskilt kvinnlig (har aldrig klänning, klackar eller smink). Hon är väldigt engagerad i sönernas fotbollsträning och all annan idrott de sysslar med. Hon har nog aldrig varit en tjejig tjej så det passade henne nog perfekt att få grabbar.
Oj… Eller så hade hennes döttrar möjligen blivit som hon?
Vadå oj? Det är möjligt att döttrarna hade blivit det, men nu har hon söner och jag svarade på frågan om vad jag anser vara en pojkmamma.
Jag tycker det var ett märklig synsätt/beskrivning.
Verkligen…som att 70 år av svensk historia och sociala koder bara suddats ut hos vissa…wtf.
Zzzzzz
Har ingen jävla aning och aldrig fattat. Så oklart och konstigt.
Att om man har bara pojkar är man en pojkmamma och tvärtom om det är bara flickor. Varför det nu är viktigt att det har ett namn…
Sån WT-grej… Skulle sluta lyssna på/prata med nån som sa så 😄
Det här med WT börjar gå till överdrift.
Ok men detta är det. Eller småstads basic person kanske.
Jag har två flickor. Tränade crossfit förut och fick höra av en på boxen att jag hade passat som pojkmamma för jag tog i och var stark. Det är än idag en av de konstigaste kommentarerna jag fått.
Men så stört! Jag trodde det var på 40 talet i USA små pojkar inte fick dansa balett osv.
Eeh.. Verkligen konstigt!
Det finns forskning på detta, kvinnor som har flera pojkar har betydligt högre kortisol i kroppen. Har man flickor har man mer oxytocin. Därav pojkmammor (hårda, tuffa fotbollsmammor med praktiska kläder och alltid kaffe med sig) och flickmammor (harmoniska, lugna, finklädda, pysslar hela helgen, har vacker inredning hemma, går på spa med sina små)
Det sista finns det nog inte forskning på…
Grov generalisering, aldrig sett i verkligheten.
Vad är det för forskning – vilket kön barnen får bestäms ju av om barnet bildas från en X eller Y kromosom från mannens spermie?!
Tror hon menade när barnen så att säga redan finns. Att om man har pojkar har man mer kortisol pga på gruppnivå är pojkar mer hyperaktiva, impulsiva osv.
Tycker verkligen att serien ”mammor” verkar usel och att dessa mammor beter sig böjligt märkligt. Men minst lika märkligt och osmakligt är ju alla dessa hundratusentals följare som dyrkar dem. Hur står det till i deras psyken? Hur man vara så besatt och förblindad av nån man inte känner? Om de influensers inte hade dessa hjärndöda svansar av beundrare så skulle program som dessa inte göras.
Ditt psyke verkar däremot vara på topp <3
Jag förstår ärligt talar inte syftet med serien? Om man jämför med t.ex. ”Unga mammor” så var ju det de första säsongerna helt vanligt mammor, men väldigt unga, och det kunde ibland vara lite intressant och underhållande att se hur de löste allt och fick ihop vardagen. Men den här serien känns ju endast som influencers som råkar vara mammor.
Ska serien utbilda, eller öka förståelsen, eller få folk att känna igen sig? För det gör den ju absolut inte. Eller ska den endast underhålla? För det tycker jag inte heller att den gör. Plus att dessa influencers underhåller väl sin publik tillräckligt på sina egna kanaler.
Så vad är syftet med serien? Vad var svts motivering till att serien skulle produceras? Vad vill de visa oss? Jag fattar verkligen inte…
Syftet är att få bra tittarsiffror.
Fast vem vill se en serie som varken ger underhållning, igenkänning, kunskap eller något annat? Är folk verkligen så lättpåverkade, och ogillar att behöva tänka själva, vill bara se varenda sekund de kan av influencers liv? Jag såg första avsnittet, och de gjorde ju verkligen .ingenting. i avsnittet?!
Ja så klart. Så många som följer dessa och älskar att få se dom på TV. Inte konstigare än så.
Fråga Hanna Persson, tydligen hennes idé som SVT nappade på
Men har ni sett den? Jag var väldigt negativ innan, men började titta ändå och tycker den var jättebra.
Vad var jättebra?
Jag har testat kbt men det var inget för mig. Kan det vara bättre med psychotherapi?
Det måste du ju ta reda på själv?
Ja, men det är en långdragen och djupgrävande terapiform så var beredd på många besök
Först: Vad är det du vill ha hjälp med? Barndomstrauman, hur du agerar eller är som person i vuxen ålder, hitta din mening med livet, nåt annat?
Har just börjat med ACT. Det verkar riktigt lovande faktiskt.
Beror väl helt på vad det gäller och du ska ha hjälp med
Kbt är en form av psykoterapi. Du kanske tänker på psykodynamisk terapi?
Mensvärk i låren, varför får man det? Pyttelite i ryggen men mest bara i låren.
Nerver? Har läst exakt varför men glömt tyvärr.
Det har jag aldrig haft och visste inte ens att man fick det där. Får mest i ryggen. Det är väl individual som allt annat.
Jag brukar få det i vaderna, så himla knäppt!
Hej!
”Ny separerad” sedan 4 månader med två små barn.
När man känner sig redo för att finna någon ny att dela livet med, är inte riktigt där än av många anledningar och prio ligger på barnen som bor hos mig på heltid, men HUR gör man när man väl är redo? Bor i en liten ort och att träffa någon på krogen är inget alternativ då jag själv inte hänger där.
Jag har inte haft tur i kärlek överhuvudtaget och vill verkligen träffa the one någon dag. En trygg, stabil partner att dela livet med, och viktigast någon som fungerar ihop med barnen. Har aldrig dejtat när jag haft barn inblandade i mitt liv tidigare och de är såklart det viktigaste jag har i livet. Andra som varit i liknande situation. Hur har ni tänkt? Och framförallt HUR har ni gått till väga när ni känt er redo? Tack ❤️🩹
Manana manana, din tid kommer. Fokusera på barnen nu främst.
Nu kan man ha ha ett liv även som mamma. Det finns någon där ute för dej. Har inte barn men varit singel efter ett långt förhållande.
Har tom vågat mej ut på dans efter att inte ha varit ute på många år.
Finns också män med barn som är i liknade situation som du.
Ge inte upp. Är i liknande situation men har inte barn. Kanske du har någon man i din närhet som också har barn och är separerad? Då har ni nåt gemensamt,prata om era barn. Bjud hem honom på middag och be honom ta med sina barn.
Har du vänner som kan presentera dej för någon trevlig man som är singel? Har känslor för en gammal vän,trodde jag aldrig skulle få känslor för någon annan.
Det går att hitta någon utan dejtingsajter. Lycka till. Var inte rädd om du träffar någon att be en vän vara barnvakt eller om du vill ha en ledig kväll. Även om jag inte har barn tror jag man gärna vill hjälpa sina vänner med barn.
Undrar verkligen samma sak. Hade gärna träffat nån att få fler barn med dessutom 😅 Högst oklart hur det ska gå till
Kanske kan du testa krogen eller liknande ändå. Alla ställen där det finns folk är ju en chans att träffa någon.
Går inte sarasongbird på viktminskningsmedicin flyger rosa elefanter på blåa gåsar. Så uppenbart och varför stör det mig då? Vet ej är väl störd men hon har sagt att hon inte gör det men INGEN droppar sådär mkt av lite ”livsstilsförändringar” lol
Och brasklapp, ja alla får göra som de vill och det är såklart bra för henne ur ett hälsoperspektiv. Det är bara något med att hon känns så nöjd och fokuserar så mkt på kroppsbilder osv, ngt som kändes otroligt innan hon gått ner i vikt.
Folk nu för tiden verkar helt ha glömt att folk rasat i vikt även innan diverse sprutor fanns tillgängliga.
Haha inte på den nivån. Pls
Eh jo? Folk kan äta lika lite som folk gör på sprutor med…
Fast inte de som varit gravt överviktiga och sagt att de inte kan gå ner i vikt mm. Tror inte att de helt plötsligt rasar i vikt.
Men det spelar ingen roll hur och varför folk går ner i vikt. Låt folk?!
Samma med Linda-Mari – måste vara sprutor där också. Synd att de inte kan erkänna det – Maggan Grääs är åtminstone öppen med det
Hon har ju ”erkänt det”. Hon gjorde en video om det och det blev ett inlägg här. Synd att man inte kollar upp innan man anklagar någon.
Ingen har väl skyldighet att berätta för dig eller någon annan?
Hon har väl aldrig tidigare rört på sig i den utsträckning hon gör nu va? Så jag tror att det kan vara det. Har sett hennes vlogs på Youtube och där har hon nämnt att hon brukar promenera 1-2h per dag + gå på gym. Men vem vet egentligen. Hon kanske också går på medicin 🤷♀️
Fast det är ju inte så att man rasar i vikt att börja träna några gånger o veckan, allt handlar om kosten.
Kalorier in och ut.
Hon äter ju enligt ett kostschema hennes PT lagt upp?
Om man så enkelt / billigt som möjligt vill skaffa sig en lite mer ”alternativ” stil (alltså som ger associationer att man sysslar med typ…uppfödning av getter på fritiden snarare än innebandy), hur skulle man uppnå detta?
Tänker, mycket ylle? Myrorna?
Typ keps, overall, gummistövlar?
Babourkläder eller kläder och skor från butiker som säljer kläder till hästfolk! Finns så mycket snygga ridkläder som ger den look jag misstänker att du efterfrågar. I jaktbutiker kan man också hitta en del bra skor och jackor m.m ( allt i jaktbutiker är inte kamouflagekläder)
Barbour är väl inte ett enkelt och billigt alternativ 😂
Blundstones, jeans, snusnäsduk runt halsen, jakt/ridinspirerad jacka kanske. Rutig skjorta
Kolla in Kalle och Britas märke Kärret.
Jag fullkomligt älskar att du vill ge intrycket att syssla med uppfödning av getter!
Haha, det är för att jag bor i en småstad och vill locka till mig folk med liknande ”livsstil”/ intressen. Alltså inte typ konsumera fräsch inredning, sporta på fritiden och prata om grejer som inte sticker ut för mycket, utan lite mer… alternativ. Såg ett par med get-uppfödar looken i butiken häromdagen, tänkte att jag ville bli deras kompis. Men hur ska den typen av personer dras till mig? Kom jag på idén att jag kanske ska jobba på min egen get-look!
Det kan vara så att det finns enklare metoder att hitta alternativt folk på småorter dock – tips mottages.
Geni
Lite kul att tänka att man kan ha tjafsat med någon och tänkt att den är en väldigt irriterande människa för att i en annan tråd pratat med samma person som man var bästa vänner och tycka den är en väldigt härlig människa.
?
Att du kan prata med samma anonym i två olika trådar med helt olika stämning.
Har faktiskt hänt mig, fast tvärtom. Nån med ett specifikt nick svarade mig väldigt otrevligt i en tråd, för att sen svara supergulligt i en annan.
Kanske det handlade om vad hen tyckte om din kommentar?
Hahaha sant!
Drför tråkigt när folk inte har ngt användsrnamn
Nej, då hade den där man tjafsat med inte varit så trevlig mot en på ett annat ställe. Förut när ”alla” hade nick så drogs gamla diskussioner upp flera dagar senare. Ibland släpptes det aldrig och vissa fick sin gamla åsikt slängd på sig oavsett vad de diskuterade.
Lite som Lewis. Jag hängde inte här då han va som mest aktiv så jag har ingen koll på vad han skrivit innan. Men ofta när han skriver nåt får han svar i stil med ”jaså det säger du trots att du tycker X och Y”. Detta har han ju skrivit för väldigt länge sen.
Och ja, ibland har man motsägande åsikter, ibland ändrar man åsikter.
Funderar på att köpa ett gåband för att kunna få in lite fler steg i vardagen (har ett ganska stillasittande jobb), är det någon som köpt och kan säga om det är värt? Och vilket är i så fall bäst?
Jag köpte på Amazon. LÄTT värt! 😊 Har som mål att gå ca 7000 steg dagligen. Gick 10k innan. Om jag inte pallar gå allt i ett svep då kan dela upp det ibland så det blir tex 2000 medan jag tittar på TV sen 2000 medan jag lyssnar på en podd och resten utomhus eller vanlig ”vardagsgång” för tex lämning, hämtning, jobb, mataffärer osv.
Har också precis köpt ett från amazon! Fick hem det för nån vecka sen och är så nöjd! Speciellt för de dagar jag jobbar hemifrån och därför inte får in så mycket naturlig motion (och nu när det varit så trist väder så man inte alltid kan gå ute). Det jag köpte kostade runt tusenlappen.
Hur ofta städar ni badrummet?
Vilka är era favoritstädprodukter för just badrummet? 🤗
Städar av toa och handfat dagligen men kör större städning av hela badrummet en gång i veckan. Spegeln vid behov.
Använder Grumme såpa, Hemfrids produkter och Häxans fönsterputs. Torkar allt blankt med mikrofiberduk på slutet så kranar och porslin glänser.
Städar badrummet varje dag. Torkar speglar. Skurar toaletten. Dammsuger. Plockar i ordning så att alla saker står på sin plats. Det värsta som finns är äckliga badrum.
Du/din familj måste vara sjukt grisiga om badrummet blir äckligt på en dag?
En gång i veckan. Eller inte jag, min man, hans uppgift.
Några gånger i veckan. Sedan har jag städerska varannan vecka som skrubbar allt kakel ordentligt.
En gång i veckan, när jag städar övriga hemmet. Är inte hemma så mycket så det behövs inte städas oftare.
Men använder WC-duck, såpa och nån moussespray.
Torkar av toa, handfat och sånt lite snabbt en gång i veckan typ.
1-2 gånger i månaden gör jag en ordentlig städning och badrummet är mitt favoritrum att städa då jag kan blöta ner allt (HELKAKLAT <3), skrubba med borste både golv och väggar, sen bara skölja av allt. Skojar inte när jag säger att det är så tillfredsställande att kunna göra det!
Vid närmare tanke kanske är det är osvenskt att göra så, men prova ni som kan. Släpp alla farhågor gällande fukt som man normalt sätt har, och släpp loss!
Använder en riktigt bra borste med långt skaft, sprutar på rengöring/grön såpa på allt (överallt, golv, väggar, toa)
sen skrubbar jag allt vad jag har.
Hur ofta (om någonsin) känner ni att ni inte vill vara med er partner? Nästan varje gång jag och min man bråkar känner jag bara att, nej fy fan jag orkar inte med detta mer. Blir så ledsen och arg. Sen löser väl saker och ting sig och det går tillbaka till det vanliga. Men det känns inte normalt att känna så vid varje bråk?
Jag vet inte vad som är normalt, men jag har bara i korta perioder känt så att nu orkar jag inte med. Oftast när vi bråkar (vilket är ganska sällan nuförtiden) känner jag mer ”äsch det gör över och i morgon är vi sams igen”.
Beror nog på situationen allmänt? Vi har det väldigt tufft just nu och jag känner som du, när vi bråkar känns det inte värt. Men så har det inte varit hela förhållandet.
Jag kan inte riktigt minnas hur det var innan, men det var som att när vi väl började bråka på detta sättet eskalerade det mer och mer. Det blir värre i perioder tills att vi båda går i taket och till slut får sitta ner och säga att detta funkar inte längre – antingen får vi sluta bråka eller så får vi kanske gå isär. Så är det bra ett tag, men sen kommer vi tillbaka till det ändå, känner mig inte lyssnad på och det både sårar mig och gör mig så arg. Kanske vi är för omaka, men när det är bra e det ju super. men hade också varit skönt att slippa känns så starka känslor av att jag inte vill kämpa mer, när vi bråkar.
Kunde varit jag som skrivit det här. Hoppas du också finner lite tröst i att ni inte är dom enda som har det såhär ❤️ har tyvärr inget bättre att komma med eftersom vi sitter i samma sits.
Hehe jo jag kan nog känna så ibland 😏 vi bråkar sällan men man ruttnar ju på varandra ändå då och då (vi har varit ett par i snart 19 år). Klart att tanken sveper förbi ibland.
Beror på hur ofta man bråkar? Om det är samma bråk som återkommer, hur dåligt man mår av det osv.
Jag känner aldrig så, och vi bråkar sällan, aldrig om nåt stort/viktigt.
Låter lite som att ni bråkar ofta? Inte sunt isf.
Varför ska man ens vara i en relation med någon som man bråkar med i tid och otid?
Diskutera är en sak, men att hålla på och bråka och skrika så att någon blir ledsen? Låter fruktansvärt i mina öron.
Känns tyvärr vanligt? Ser ofta det både här och på andra ställen. Tror tyvärr att många hellre har det så än att vara singel, för det är såååå hemskt.
Jag förstår inte heller vad folk bråkar om. Ekonomin? Någon slösar? Barnen, hemarbete eller för mycket egentid som går ut över den andre? Är det för att man behövt ha samma diskussion 70 gånger eller är det för att man har dåligt tålamod? Jag har så svårt att se att jag skulle orka leva med någon som bråkar med mig ofta.
Jag är inte ts men i min situation var det bråk över allt. Många gånger bottnade det i samma orsaker.
Till exempel kände jag väldigt ofta att min partner bara tänkte på sig själv och sina behov hela tiden och det gjorde mig ledsen då jag växt upp i en miljö där omtanken var mer.. kollektiv så att säga. Man försökte se till att alla var glada, utan att överge sig själv förstås.. Så jag hade väldigt svårt att vara okej med att han bara tänkte på vad -han- vill äta, göra, se på osv. Jag fanns aldrig med i ekvationen om jag inte själv stod vid sidan av och ba ”hallå, jag då?”.
När vi storhandlade kunde han helt random sticka iväg med vår kundvagn till andra sidan av affären utan att meddela mig, så jag fick vandra runt där bland hyllorna helt ensam i en kvart. Handla kunde jag inte fortsätta göra eftersom jag inte hade någonstans att ställa ifrån mig mina varor på.
Tyvärr blir det så att när denna typ av problem uppstår så blir stubinen kort i alla övriga situationer, man tänder till snabbt och vips är man sur och irriterad igen. Mycket för att de grundliga problemen aldrig blev lösta.
Det suger, faktiskt.
Jag är TS, skulle kunna vara jag som skrivit din kommentar också 😅 Exakt det du skriver är så jag känner i min relation också, och detta ”hallå jag då?” känner jag ofta och tror att det ligger och gnager mycket, och precis som du säger gör det att man blir mycket mer lättirriterad över allt annat. Det suger ja!
Hur ofta äter ni godis och chips/snacks, ni som försöker tänka på vad ni äter och vill vara i form, tränar och äter nyttigt annars?
Tyvärr för ofta 😅 jag brukar vara duktig måndag till onsdag sen torsdag börjar jag små-snacksa och sen fredag till söndag massa snacks efterrätt och vin 🤦♀️ de nyttigare snacksen jag gillar är rostade kikärtor/bönor, grönsaker med dipp, edamame med soja, 70% choklad.
Jag är ungefär likadan men dricker läsk istället för vin 😅
Dagligen. Vill vara nyttig men det är för gott med godis och fika
Det är det verkligen 🥲 svårt att inte äta på liksom några veckor bara känner jag nu när man försökte i januari..
1-2 ggr per vecka.
När jag har de perioderna så äter jag det aldrig. Kanske på helgen nån gång om det är något speciellt, men tappar alltid suget när jag går in för att vara hälsosam med kost och träning.
Lite på helgerna och när det finns tillgängligt haha, tror inte på förbud utan tror på att äta rimliga mängder.
Min man drar ner mig i fördärvet varje helg och jag har för dålig karaktär.
Varje dag. Men jag älskar smågodis och skulle aldrig kunna leva utan det.
Gillar inte godis så det äter jag aldrig, men fika däremot. Det blir kanske 1-2 gånger i veckan. Chips /popcorn blir kanske varannan vecka.
Tror inte på totalförbud utan äta rimliga mängder.
Har haft stort fokus på träningen och vill absolut känna mig i form. En bit kladdkaka en gång i veckan kommer inte förstöra mina mål.
Ett par gånger i månaden
Om man tänker på vad man stoppar i sig så äter man väl inte godis och snacks?
I was today years old när jag fick lära mig att Mallorca och Kanarieöarna inte samma sak. Gud vad jag skäms nu!
Men till mitt försvar vill jag säga att jag är uppväxt i en familj där utlandsresor var en ekonomisk omöjlighet.
Hade ni inte Atlas?
Äsch det är inte så konstigt, båda är ju spanska öar, var inte så hård mot dig själv!
Minns än i dag hur läraren i högstadiet typ skällde på mig för att jag inte visste var varken Landvetter eller Arlanda låg. Hade aldrig i mitt liv varit utomlands förutom grannländer dit vi åkt med bil eller båt. Blev verkligen ledsen och kände mig så otroligt dum.
Vilken taskig lärare!
Fast man vet väl saker även om man inte varit där? Det är ju allmänbildning.
På Spåret, bäst alltså ❤️
Äsch. Jag trodde länge att Kanarieöarna var ett land. Jag har ändå hög utbildning och bra betyg från alla år jag har gått i skolan, men man kan inte allt för det.
Du trollar va? Geografi? Har du inte gått i skolan? Man har väl lite koll på länder, även om man inte ska resa dit?
Min lillasyster, går igenom sitt första heartbreak och jag vet verkligen inte hur jag ska stötta henne. Det har bara gått några dagar men hon är verkligen ett vrak, äter minimalt och ligger mest som ett kolli och bara gråter.
Vad ska jag göra!?
Hon bor hemma hos mamma fortfarande så mamma är ju där och stöttar upp men som storasyster vill jag bara åka och strypa pojkvännen 😅🙈
Finnas där för henne. Gråt med henne och skratta med henne. Påminn henne om vilken grym människa hon är. Försök få henne på andra tankar så gott det går (distrahera henne från sorgen, om hon inte vill prata om den), spela brädspel med henne, kör Quiz, gå på promenader, köp med något gott tex sushi, en god dricka från Espresso House/Joe and the Juice eller liknande. Planera in roliga saker tex konsert, teater eller annat 🫶🏻
Fråga till socionomer: tror/anser ni att risken för utbrändhet är större som socialsekreterare inom barn och unga eller som mottagningssekreterare? Varför/varför inte?
Båda, men BoU kommer nog alltid vara mer psykiskt påfrestande. Mottag är snabba ryck konstant, har jobbat i ett mottag i snart fem år och i början var det en så jäkla instabil arbetsplats att jag höll på att tuppa av. Men med ändringar och nya kollegor så är det tiptop, mår bra.
Tack för svar. Jobbar på barn och unga nu men har insett efter 2,5 år att det sliter för mycket på mig. Har dessutom varit utbränd en gång innan. Jag älskar jobbet när jag mår bra men i övrigt så tar det alldeles för mycket tyvärr och jag kan inte längre offra min hälsa.
Har jobbat med utredning bou i 9 år och nu på mottag bou 6 år. Bor i större stad och där är ju mottaget bou, vet inte om du menar generellt eller bou mottag.
Jag har småbarn nu och det är verkligen noll problem att få ihop livspusslet med mottagsjobb. Kan va stressad vissa specifika jourdagar om man till exempel gör en placering, men det händer ju inte superofta. Är generellt sett absolut inte stressad på jobbet, har en lagom arbetsbelastning. Och att ha korta processer skapar luft, man kan va sjuk och ledig utan att det skapar problem och det finns perioder av lägre inflöde då man får återhämtning.
Är det sant att man somnar om man ligger helt avslappnad och still en viss tid? Att kroppen bara checkar ut och somnar?
Var har du hört det? Många mediterar liggande och jag tror inte att de somnar under meditation så det beror nog på. Och vad lätt det vore att bota insomnia om man bara behövde ligga still…
Minns inte. Annars hade jag kollat upp det om jag minns…
Många somnar under meditation… 😄
Alltså, det är väl så man somnar?
Om jag ligger stilla och låtsas sova så somnar jag till slut.
Finns det något annat sätt? 😂
Menar du om man ska försöka sova men är pigg och ändå bara lägger sig ner och väntar på att somna?
För jag har ibland legat sömnlös länge länge, eller vaknat och inte kunnat somna om på typ fyra timmar.
Samtidigt har det hänt, när jag hade hund (har inte riktigt samma anledning längre, även om det faktiskt är skönt😂), att jag lagt mig ner på golvet och somnat där, utan att egentligen vara särskilt trött från början🤔
Barnen fick varsin hamster i julklapp och jag ångrar mig redan 😬 usch vad de bajsar 🥴 om nån tänkt köpa hamster till sina barn, GöR DET INTE! Eller adoptera mina 😅
Jag var sugen på att köpa hamster för några månader sedan😍
Vilken sorts hamster har ni?
Men du har väl läst på innan du köpte djuren? Så du bör ju ha vetat vilken skötsel som krävs, hur hamstrar är osv.
🤦
Väldigt oansvarigt att köpa djur som julklapp. Blir på riktigt arg över hur föräldrar kan vara så omogna.
Djur är inga slit och släng varor. Man gör research innan, kollar om djuret passar ens familj och ffa om barnen är tillräckligt mogna att ta ansvar.
Def barn och unga, dels arbetsbelastning och tempo, ibland långa dagar/kvällar pga akuta LVU;n ect och dels för att man konstant är utsatt för sekundär traumatisering. Mottag kan vara stressigt men du kan också gå en hel dag utan att ha något att göra.
Skulle till anonym 21:00.
Tack för svar, jag funderar på att sadla om till mottagning just för att jobbet på barn och unga sliter så mycket.
Jag vet inte om M har jobbat på mottag? Eller vilken typ av organisation du jobbar i?
Men det går ju definitivt inte en dag då man inte gör något. Akuta placeringar gör man ju även i mottag så att säga. Och en jourdag hos oss kommer in cirka 15-20 anmälningar som ska registreras samt en massa annat man behöver hantera som ska till andra. Hsr man inte jour så har man inbokade besök i sina förhandsbedömningar.
Dock instämmer jag i att det är en bättre arbetssituation på mottag. Sällan stressad. Har därtill en massa erfarna och kompetenta kollegor och är inte omgiven av enbart personer som är nya i yrket, så komplexa arbetsuppgifter kan fördelas på de flesta på enheten vilket också bidrar till en bra arbetssituation.
Måste bara få ut mig detta. Men att alla influencers ska lägga upp försvarsvideos/texter mot att Ursäkta podden flyttas till podme o tycker det är förjävligt att folk klagar på att de måste betala för att lyssna.
Lustigt nog så tänker de inte alls på att vi REDAN betalar för att ha Spotify? UTAN att ha reklam. Ändå slänger de in egen reklam i sina poddar för att tjäna på poddarna ändå. Klart vi lyssnare blir irriterade att behöva betala för ännu en plattform. Kanske lite luddigt men tror ni förstår. Och JA det är VALFRITT men klart man har rätten att få påpeka detta.👀
Gud vilka är töntarna som försvarar?
Bianca nu senast. Hela hennes snap story är FYLLD av försvarstal
Vilka fler?
Hanna F. Mirabell. Rosanna. Hur många fler behöver du?
🥱
Ungefär lika töntigt som människor som agerar som att det är världens undergång att de flyttar.
Har inte sett någon som agerar på att det vore världens undergång. Bara folk som tänker ekonomiskt o vill få fram sin åsikt kring det.
De kommer flytta o så är det. Klart de vill tjäna pengar. MEN halva influencerligan behöver inte vara försvarsadvokater bara för att vi vanliga lyfter våran åsikt.
Få UR mig detta heter det.
Jag vet. Men jag har autokorrekt på telefonen som valde att ändra och jag var inte uppmärksam på en sådan liten detalj. Tror ni förstår ändå. 😉
Alice med köket, vad händer? Någon som följt henne länge som vet om hon alltid varit såhär?
Hon har anorexia, men förnekar det och skyller på
Att det är vården som orsakat hennes symtom. hoppas hon blir tvångsvårdad och kommer till insikt nu när hon blivit så dålig. Även hennes mamma. Tyvärr verkar det inte som det. Hon raderade en kommentar från en följare som var läkare och skrev en vänlig men ärlig och rak kommentar om hennes hälsa.
Vad stod det?
Aldrig varit med om någon som ligger inlagd för något så allvarligt men fortsätter uppdatera sociala medier och uppmuntra till att prenumerera.
Hon får väl många nya prenumeranter när hon skriver om sin hälsa.
Väger hon så lite som hon säger har hon med all sannolikhet en extremt låg puls och allvarlig påverkan på hjärtat. Jag fick hjärtstopp vid samma vikt, pga anorexi. Men var också ute och gick någon dag innan jag blev inlagd pga tvång av sjukdomen. Det är ofta så och inte unikt för henne.
Undrar också om hon alltid varit så här? Så mycket av det hon säger som inte går ihop. Vem orkar göra inlägg om man är på iva? Säger att hon inte kan ligga i sängen hemma pga extrema smärtor, men går bra på sjukhuset? Säger att hon äter masssssa choklad, men sen när hon får det, så ger hon bort till andra patienter?
Tycker nog synd om henne. Verkar inte förstå hur anorexin manipulerar henne.
Nu när jag läste detta så påminner det ju mycket om Biancas beteende, säger en sak och gör en annan och säger emot sig själv ofta. Det hör nog till sjukdomen på något sätt då? Så hemskt.
Ja, det hör till sjukdomen. Och när man är på iva pga akut undernäring och vaken är det för observation utifall akuta åtgärder behöver sättas in och under all annan tid har hon garanterat absolut rörelseförbud så det finns inte så mycket annat för henne att göra än att hålla på med telefonen och liknande.
Hon förnekar sjukdomen och tror att just hennes fall är unikt, som alla anorektiker. Hon behöver nå sin egen botten för att kunna göra något åt det, men alla gör inte det. Man får inte glömma att anorexi är en sjukdom med hög dödlighet och inte något man blir frisk från i en handvändning om man är så sjuk som hon faktiskt är. Återfall i sjukdomen är allt som oftast mycket allvarligare och har en snabbare progress än förstagångsinsjuknade.
Visst är det möjligt att hon har besvär av andra sjukdomar men i grunden är det ju hennes anorexi som ligger bakom. Njurstenarna är sannolikt pga anorexin. Om hennes tarmar nu är kassa så är det sannolikt också pga anorexin då matsmältningen tar stryk av långvarig svält. Det är också väldigt vanligt att de med tidigare ätstörning triggas av fysiska sjukdomar, t.ex. långvariga magproblem eller magsjuka. När de ser vikten rasa så kör sjukdomen igång igen. 🙁
Det är intressant att hon hela tiden påpekar hur enormt mycket hon äter när hon t.ex. aldrig äter på restaurang (då är det bara mamman och brodern som har en tallrik framför sig som hon filmar!). Om någon påpekar det blir hon arg ”jag är faktiskt fysiskt sjuk och kan inte äta något annat än glass!”… Mhmm men då äter man ju inte såå enormt mycket? Allting skriker anorexi. Hoppas hon kan ta emot hjälp. :/
Det här med att hon kallar sig för Madame Petite och att hon ofta påpekar att hon är en ”liten kvinna” känns också som det hänger ihop med anorexia.
Exakt. Hennes identitet är starkt kopplad till att vara så ”liten”. Madame extremely petite har hon också kallat sig på det märkliga privata kontot…
Vad heter det andra kontot?
Misswox
Min lillasyster går igenom sitt första heartbreak och jag vet verkligen inte vad jag ska göra mer än att finnas där. Känns som allt jag säger är klyschor som inte hjälper ett skit.
Hon bor fortfarande hemma hos mamma så mamma fångar upp och stöttar men som storasyster gör det ju så ont att se och höra vilket vrak hon är.
Vad gör man?!
Åh vad jag önskar att jag hade syskon nu🥹 vad fin du är!❤️
Har tyvärr inga råd att ge.
Någon här som lyssnar på Surret?
Jag har verkligen gillat podden och tyckt HannaPee är ganska bjussig med vad hon delar och så. Tyckte att de ha fina samtal och diskussioner men en de senaste månaderna tycker jag att det inte alls ät lika kul, Nea har bara långa monologer som är rätt tillrättavisande liksom. Någon som reflekterat över samma?
Japppppp. Hon avbryter jämt och verkar irriterad på Hanna ofta. Eller hon gillar att höra sina egna resonemang och verkligen höjer rösten när Hanna försöker säga klart en mening.
Sen stör jag mig otroligt på att de är så tydligt nyfikna haha… skämmigt
Nyrika***
Håller med helt och hållet!! Det är något som skaver med hur Nea lyfter sig själv och sina resonemang men gör narr av Hanna och skämtar på hennes bekostnad. Att Hanna inte säger ifrån när hon blir avbruten precis hela tiden?!
Jag hör nog inte det troooor jag. Hur märks det att de är nyrika?
Ja! Det är mycket (ibland självbelåtna) upprepningar och lite samma saker som ältas tyvärr, meeen till hennes försvar skulle nog jag och många andra ”vanlisar” uppfattas likadant i poddformat, haha! Hanna är mer slipad på innehåll och upplägg tycker jag. Saknar podden med Martin, de var lite bättre motpoler, tror Hanna och Nea är för lika helt enkelt, blir kaka på kaka
Ni som har barn – oroar ni er mycket? För deras hälsa? Säkerhet osv?
Jag är orolig hela tiden, rädd att något ska hända de etc.
Jag har pratat med professionella men det enda som hjälper är träning för att dämpa min ångest.
Hur hanterar ni jobbiga tankar?
Jag oroar mig för att min son ska hamna i dåligt umgänge, känna sig utstött och mobbat, må dåligt och inte kunna prata med mig osv. Usch. Vågar knappt tänka på när han snart börjar skola och hela sen ”världen” öppnar upp sig. Önskar han var liten och ovetande hela livet. ❤️
Åh samma här, jag oroar mig mycket för barnen men skulle aldrig verbalisera det till dem.
Tänker typ alltid katastroftankar även om jag försöker mer och mer lugna mig.
Jag har inga barn men oroar mig såklart över familjen ändå! Försöker tänka: är min oro konstruktiv, kommer den förändra situationen? Oftast är svaret nej.
Ja jag gjorde det massor. Efter en olycka med sonen (slutade med ambulans och akut operation) så blev jag ju tokig. Varje siren-bil var jag säker att någon av barnen skadat sig och jag kunde skicka till lärarna om allt var okej med barnen. (Hände endast 2 gånger) Men jag började inse att det här inte mer alls är hälsosamt så började gå hos psykolog, han var toppen och gick några gånger! Känner mig nu nästan som en normal mamma men lite över-orolig
Tror aldrig man slutar oroa sig..
Nej men oroar mig mycket för att mina barn ska hamna i en klass med elaka barn som mobbar och fryser ut.
Typ konstant!!! Spec för min son som är född med ett ”handikapp”
Same! Har en dotter med språkstörning och är så orolig över framtiden. Tack och lov har hon fina kompisar i skolan som tar sig tid att lyssna och försöker förstå henne.
Någon som kan bjuda på någon sunshine story om separation med små barn inblandade? Ska snart flytta isär med sonens (2år) pappa efter 7 år. Känner mig så lost även fast det var mitt initiativ. Är inget bråk eller drama i bilden och vi kan prata sansat.
En vän till mig flyttade isär med sin partner (efter 4 år) när barnet var ca 1,5. Blev ensamstående och fick flytta ganska långt bort. Börja om från noll nästan. Det var mycket problem involverat med seperationen och hen trodde aldrig att situationen skulle bli bättre.
Idag, ca 1,5 år senare, har hen hittat en ny FANTASTISK partner som är stabil, med god ekonomi, dramafri, eget stort boende, etc., en partner som uppskattar både hen och barnet, välkomnar båda med öppna armar och pratar om framtidsplaner, som att det alltid varit menat med just de två. 🫶🏻 De är mellan 34-37 år. Min vän hann även skola om sig under tiden som ensamstående (distansstudier medan hen jobbade).
Barnet mådde även mycket bättre efter seperationen – och är ett mycket framåt, smart, glad, självständigt och tryggt barn 🥰. Även min vän har utvecklats massor och känns så lugn och trygg i sig själv! Ibland är det de tuffaste besluten som bidrar till de bästa livsöden. 🫶🏻
Jag brukar sätta på do not disturb och precis då får man frågor om arbetsintervju…
Huh?
Någon som följer hästinfluencerna systrarna Elfstrand? Har de börjat med ozempic? Speciellt E har rasat i vikt.
Ja jag följer dem och har noterat samma sak.
Antingen det eller så är det ätst*rning tror jag. Hoppas inte det andra :(. Men varit mycket fokus på smalheten nu.
Det försvann igen tråden om B
Bianca?
Jag märkte också det i inlägget om henne. Var ju nyfiken 😂