Efter att Anna Suvanna Deebang (Tidigare ”Apan satt i granen”) bröt benet så blev hon sängliggande i två månader och gick, enligt egen utsago, upp jättemycket i vikt och började i och med det ta sprutor för medicinsk viktminskning.
Märket på injektionerna var Mounjaro, som är ett alternativ till exempelvis Ozempic.
Nu har hon publicerat ett väldigt öppet och ärligt inlägg där hon berättar om hur hon önskar att hon aldrig börjat ta medicinen. Hon beskriver vilka svårigheter/biverkningar hon fått av den, som bland annat inkluderar problem med magen – antingen hård i magen, eller så lös att hon faktiskt bajsat på sig en gång då hon inte hann fram till toaletten i tid.
Hon beskriver även hur hennes hy försämrats, och hur hennes kropp reagerat när hon försökt sluta med sprutor. Hennes kropp har då velat äta ALLT och hon har snabbt gått upp i vikt, vilket triggat hennes ätstörning:
Min kropp skriker efter mat dygnet runt efter att jag slutat med medicinen. Väldigt obehagligt. // Anna
I slutet av sin video säger Anna alltså rakt ut att hon önskar att hon aldrig börjat med dem.
I kommentarsfältet fylls det snabbt på med följare som antingen varit med om ungefär samma saker själva, och som uppskattar hennes ärlighet med tanke på hur många offentliga personer det där ute som uteslutande talar positivt eller rent av hyllar de olika läkemedlen.
Föregående inlägg 
Jag har en bekant som tagit samma sorts spruta i 7 mån. Hen beskriver exakt samma. Hen hade jätteproblem med frusenhet, illamående och magproblem men gick ju ner i vikt. Men nu när det var dags att sluta var det exakt samma sak, ett överväldigande sug på allt precis som förut och efter en månad var personen tillbaka på samma medicin men lägre dos. Jag övervägde själv samma sorts medicin men nu med alla rapporter tror jag ändå jag låter bli 🙃
Är absolut inte någon expert på den här typen av läkemedel men har uppfattat att man måste ta dem längre än några månader. Att man behöver fortsätta efter att viktminskningen är genomförd. Tror det tar ca två år för kroppen att stabilisera sig på en ny lägre vikt så man måste väl fortsätta behandlingen i alla fall så länge?
Tanken är inte att ta dem för att gå ner i vikt och sedan sluta. Möjligtvis kan man efter ett par år om man är det som kallas viktstabil. Att kroppen fattat att nu är detta din ”nya normalvikt”. Har man en ätstörning i botten så är det dömt att misslyckas om man slutar, men även för de som slutar efter så kort period. Många biverkningar = sänk dosen och tänk långsiktigt.
F ö har väl hon så många problem som varierat över åren så vikten är väl typ en av 50.
Vad elak du är. Vad menar du?
Jomen det är ju alltid nya problem eller projekt eller händelser som gäller med dig. Det måste du väl kunna analysera själv. Man tar ju fram popcornen och väntar på vad nästa livsstilskris du ska presentera.
Det är inte ovanligt att man har många problem. De blir inte färre med åldern.
En del vill ventilera och vara öppna, vilket kan skapa igenkänning hos andra i samma situation.
Andra anser att det är ett ”j-a gnäll” och bör då sy igen kakskåpet istället för att själv gnälla.
Mvh 50 +
Kom ju nya rön i veckan om att många går upp när de slutar, att de tror att det nog är så det blir. Jag trodde man behövde gå på en låg dos resten av livet.
Det är ju en medicin mot en sjukdom så inte helt ovanligt att sjukdomen märks om man slutar med medicinen.
De som tar den har inte GLP-1 brist 🙄
En teori är att kroppens egen produktion av GLP-1 störs när man har tagit medicinen.
https://www.youtube.com/watch?v=us-ylgt8YUg
Nä precis, men många verkar ju sluta efter viss tid.
Såklart hantera människor samma mediciner olika. För dom flesta fungerar detta toppen!
Hur vet du det?
Fungerar toppen för mig och flera tusen personer i det forum jag är med i. I början hade jag lite biverkningar men nu har jag inga. Vissa personer har använt mat som tröst, när man inte ens är sugen på mat är det som att plocka bort ett belöningssystem, det finns dom som blir låga i humöret. Egentligen förstår inte jag varför så många ”hatar” dessa hjälpmedel, funkar för vissa, jättebra och fortsätt, fungerar inte bra för vissa, sluta. Inte svårare än så.
Planerar du att ta medicinen hela livet?
Annan nyttjare här, nej- inte hela livet men jag tänker ta den i minst två år och sätta ut den långsamt. Jag tror inte det funkar att sluta så fort man gått ner, det handlar ju också om att vänja sig vid att äta normala portioner, iaf för mig.
Källa på det?
Fungerar toppen för mig! Är så nöjd med att jag började på dem även om det kostar skjortan.
Kan ju inte alla detaljer i det här fallet men det jag reagerar på är att hon fick medicinen efter ”bara” två månader som ”överviktig”. Blir ju mörkrädd av att tänka på alla andra som beställer sådan här medicin över nätet eller fuskar sig till det med hjälp av oseriösa läkare. Receptbelagdmedicin är receptbelagd av en anledning, just för att läkare ska bedöma patienten faktiska behov, riskbedömning och uppföljning. Dumhet och lathet straffar sig (och då menar jag inte att de som är överviktiga är lata, utan människor som söker snabba vägar till osunda ideal).
Fast man kan inte gå upp så mycket på två månader även om man är sängliggande. Menar hon kanske att det var så det började men hon måste ha haft mer tid på sig än det.
Fast hon har alltid varit överviktig. Inte två månader precis.
Det gör mig livrädd hur normaliserat det har blivit att använda medicin för viktnedgång.
Sen då? Ska man betala flera tusen i månaden resten av livet för att upprätthålla det? Ska vi verkligen tro på att alla som går ner i vikt med Ozempic och Mounjaro lägger om sin livsstil och vänjer sig vid att äta ett lägre kaloriintag och skaffar sig hälsosammare vanor och klarar av att hålla det sen utan en aptitdämpande medicin? Och är villiga att betala och ta denna medicin i resten av livet? Jag tror inte det! Och att dessa mediciner ”inte är en genväg” är bara rent skitsnack. SJÄLVKLART är det en genväg om du tar någonting som dämpar aptiten så att du inte blir hungrig.
Och ja, det finns VISSA som detta är nödvändigt/lämpligt för (att ta medicinen resten av livet). Typ folk som har PCOS, el andra dokumenterade sjukdomar som gör att det är extremt svårt att gå ner/hålla vikten. Men det är LÅNGT ifrån alla som använder sig av dessa mediciner just nu. En minoritet skulle jag våga säga. En minoritet som dessa mediciner faktiskt verkligen behövs för.
Jag säger detta som en person som varit rejält överviktig i flera år och varit på en viktresa det senaste halvåret och äntligen lyckats. Det suger, det är jättesvårt och jag har försökt tusen gånger men inte lyckats, men absolut ingenting av det har varit fysiskt (även om jag också försökt skylla på det många gånger) utan handlat om vart jag är mentalt och att jag inte varit redo att faktiskt göra det som krävs för att gå ner i vikt.
Tycker det är viktigt att prata om och bra av Anna att lyfta fram andra sidor än bara ”wow mirakelmedel”.
Sen då? Ja, det finns väl inte mycket mer kvar än ren vilja att inte äta trots sug. Och träna för att öka på kaloriutgången. Det som fanns före medicinerna. Så vitt jag vet har vården fortfarande dietister och fysioterapeuter anställda, som är till för att hjälpa oss. Men vården är frivillig.
Hur mycket kan man gå upp i vikt på två månader?
Hur långt är ett snöre
Kul.
Var väl inte menat att va kul?
Jag åt mirtazapin i tio veckor och gick upp över tio kg. Jag var aldrig mätt under den tiden. Jag började välta saker med rumpan (som jag gick förbi, tex stod på ett bord) för att hjärnan hängde inte med i förändringen.
Så man kan gå upp mycket på kort tid.
Det har jag ätit i två år och inte gått upp ett gram.
Och bara för att du inte gick upp något då gäller det alla?
Och jag gick upp 50 kg på medicinen. Vad är din poäng?
Förlåt men jag skrattar rakt ut nu. Inte åt dig utan åt min egen felläsning.
Läste ”jag åt MARZIPAN i tio veckor…” ja inte konstigt du fick upp i vikt tänkte jag då!
Läste precis samma.. 😂
Den medicinen alltså.
Jag vaknade dag 1 och var svullen i hela kroppen + kroniskt täppt i näsan. Hunger – enorm! Särskilt en stund efter att den började verka.
Men den hjälpte mig genom en svintuff period och jag har sedan kunnat trappa ner den. Kilona är det lite svårare med, men det kommer nog med tiden.
Hon var ju rund redan innan och nämner en ätstörning.
Har hon en ätstörning sen tidigare och sen får denna medicin för att gå ner i vikt är totalt vansinnigt och ansvarslöst av utskrivande läkare. Lustigt är även att hon blir förvånad över att en medicin som är känd för förbiverkningar faktist ger biverkningar man kan få men för livet av om man har otur.
Medicinska beslut bygger på individuella bedömningar mellan patient och läkare. Kända biverkningar betyder inte att behandling är felaktig eller att man inte har rätt att reagera när de uppstår.
10 kg lätt.
Trist att hon skyller på ett benbrott för ökad vikt. Osannolikt också med en stor viktökning pga stillasittandes i två månader
Haha vadå ”skyller på”? Och varför är det ”trist”?
Klart man går upp i vikt om man är stillasittandes.
Har själv brutit foten och varit ur spel längren, genomgått cellgifter och inte rört mig på 6 månader. Inte ett kilo extra.
Cellegifter är ju inte kända för att vara aptitökande, och cancersjukdom ger ju viktnedgång. Folk är också olika
Jag åt lika men rörde mig inte. Benbrott är inte heller aptitökande. Du går inte upp så mkt pga stillasittande
Det kan räcka med smärtstillande som ger trög mage. Maten ligger kvar i tarmen längre och mer energi och näring kan tas upp.
Sedan reagerar alla kroppar olika.
Stress = kortisol = ökänt för att ge viktuppgång. Särskilt runt magen hos kvinnor.
Så även här är det olika.
Om alla tror att en själv är ett svar på hur alla andra fungerar… då blir det stökigt.
Eller hur. Jag bröt ben i foten och satt hemma och jobbade i 3 månader, tränar vanligtvis tre gånger i veckan och mådde skit av att knappt kunna ta mig till köket. Gick inte upp ett kilo, man får ju anpassa kosten. Kosten är allt.
Ja förlorad muskelmassa och allmänt ut form efter något sånt kan man ju förstå men viktuppgång? Det är ju ändå upp till en själv.
Skyller på?
Ja, tolkade det så.
Jag vet inte hur insatt du är i ätstörningsproblematik, men både aktiva och latenta ätstörningar kan triggas av trauma som ett svårt benbrott. När kroppen utsätts för stress och smärta är det inte ovanligt att gamla mönster aktiveras. Beroende på typ av ätstörning kan det leda till både snabb viktuppgång och viktnedgång.
Jag har tagit ozempic sen september 2023, hade då ett BMI på 37, är idag normalviktig. Går fortfarande på sprutan och kommer göra det så länge jag har möjlighet ekonomiskt. Jag har inte haft några biverkningar alls.
Är den väldigt dyr?
Betalar 1042:- för en spruta på 1mg, räcker i fem veckor för mig. Kan räcka upp till 16 veckor om jag inte minns fel men då är det på väldigt låg dos, dosen jag började på. Skulle inte klarat mig på den låga i nuläget.
Jag tycker man läser om tusentals kronor i månaden. Är det en överdrift eller är det olika antal doser för olika människor?
Medicin för dessa ändamål blir dyrare i och med dosering, större dosering innebär högre pris. Ozempic är dock medicin som i sammanhanget är ganska ”billig” medan till exempel Mounjaro kan innebära kostnad på flera tusen i månaden beroende på dosering.
Jag hade gärna provat pga högt BMI men jag har lågt blodtryck och försöker få barn istället just nu. Så får jag ta tag i det där en annan gång.
Du kan boosta kroppens naturliga produktion av GLP-1 i stället – utan biverkningar.
https://www.youtube.com/watch?v=V-pmyT2QBww
Genvägar är oftast senvägar,gammalt djungelordspråk el hur det nu var….
Bor i England där folk använt dessa mkt längre än i Sverige, och många fler som blivit fruktansvärt sjuka på olika sätt. Känner ingen som mår bra som går på dessa mediciner, trots att influencers och tiktokare prisar dem. Problem med tarmarna, tappar hår, sura uppstötningar som förstört tänder (Så illa!!), psykiskt dåligt etc. Vi har även haft ett flertal dödsfall.
Som med alla andra mediciner alltså.
Alla andra är en grav överdrift
Jag tar dom och har gjort ett tag, mår riktigt bra. Hade lite biverkningar i starten men mest lite illamående. Nu inga biverkningar, vikten har gått ner, mina blodprover och olika värden är bättre, jag är piggare och tillfreds på så många sätt. Det är inte bara maten som ändrats. Jag mår bättre psykiskt och har helt kunnat sluta på en annan medicin för en kronisk sjukdom. En medicin som är riktigt tuff för kroppen som jag nu inte längre behöver ta. Bara det är en enorm vinst då den medicinen har fler och allvarligare biverkningar än viktmedicin. Jag är inte influenser och tar viktmedicin i samråd med en läkare, jag litar mer på läkaren än random tyckare på internet.
Som med alla mediciner reagerar människor olika. Folk kan dö av p-piller eller annan vanlig medicin också.
Detta passar inte alls med det som är verkligheten för de flesta. Det typiska är att ha övergående magproblem och därefter få/inga biverkningar. Väldigt många andra mediciner som är vanligt att använda ger mycket mer uttalade och farligare biverkningar. Men det stämmer att de flesta upplever apetitökning och går upp i vikt när de slutar med medicinen. Det är inte alls överraskande om det visar sig krävas livslång behandling för att behåll vikten. Men, snart går patenten ut på de tidiga varianterna och då blir de billiga. Vilket är otroligt bra för folkhälsan
Och jag som tänkte ringa min läkare på måndag för att höra om jag kan få den här hjälpen. Har alltid trott att jag lider av hetsätning, visste inget om det här food noise som jag lärt mig om nu. Tänk om det är så ”enkelt” och att jag kan få bort den konstanta tanken på mat och godis? Har tappat i vikt, varit smal och fet och normal under hela mitt liv men de sista 3 åren går det bara åt fel håll. Jag vet ju vad jag ska göra men misslyckas hela tiden.
Tycker du ska ringa din läkare ändå och diskutera. Du kan ta med dig frågor som handlar o m det här, läkaren får svara och så kan du bilda dig en uppfattning utifrån det. Att låta en influensers bild eller en diskussion här få avgöra känns inte rätt
Om man äter så att blodsockret hålls lågt och på ett sätt som gör att kroppen producerar mer GLP-1 naturligt, så minskar suget efter onyttig mat. Sömn och promenader är också viktigt.
Konstigt att få det utskrivet efter så kort tid av övervikt. Det och att så många som inte är särskilt överviktiga eller inte alls får det känns oseriöst. Att man så lättvindigt skriver ut det, för folk som inte har ens har behov, är väl ovanligt med andra läkemedel?
Vet liksom artister och andra kända som använt det och de var smala/vanliga innan, ville bara gå ner några kilo och va supersmala…
Hon har inte varit överviktig en kort tid. Hon har typ jojobantat i många många år.
Har levt med ätstörning sedan barnsben och varit öppen med det.
Då borde du inte fått utskrivet denna medicin om du har lidit av ätstörningar sen barnsben som du påstår.
Påstår? Jag har alltid varit öppen med min ätstörningsproblematik och den typen av spekulationer tillför inget sakligt till diskussionen.
Bedömningen av läkemedel görs av läkare utifrån aktuell hälsa, risk–nytta och uppföljning, inte utifrån lösryckta antaganden i efterhand. Att ha haft en ätstörning innebär inte per automatik att man aldrig kan få medicinsk behandling, men det kräver just professionell bedömning – vilket också har gjorts.
Ok, trodde problemet var viktuppgången som nämndes i inlägget.
Viktuppgången som uppstod efter olyckan för jag blev sängliggande 8 veckor triggade min slumrande ätstörning.
Har jag missförstått? Blev du liggande i 8 veckor efter ett benbrott?
Ja. Under perioder behövde jag ligga med benet i högläge på grund av kraftig svullnad. Samtidigt var jag i övrigt kraftigt rörelsebegränsad under flera veckor, vilket påverkade min aktivitetsnivå avsevärt.
Hur funkar de här sprutorna (och tabletterna)? Är det bara att man får lägre aptit? Känns lite nedslående då jag funderar på att testa men jag har inte problem med för stor aptit eller hunger, så då kanske det är skitsamma?
Ja de reglerar hunger. Man kan fortfarande vara hungrig men personligen blir jag snabbare mätt och tänker inte på mat mellan måltiderna.
Vilket läkemedel har du och vad kostar det för dig. Jag har förstått att det är olika beroende på dos osv
Jag tänker inte på mat mellan måltiderna heller, då är jag ju mätt.
Om du inte har problem med hunger eller sug så har du just nu samma utgångsläge som vi med sprutan får. Sprutan är ingen moped – du måste ändå trampa själv = äta i kaloriunderskott och motionera. Men för oss med matsus är det närmast en välsignelse att få medicinsk hjälp av slå av ljudet. Men man får ändå göra jobbet själv. Jag har tagit sprutor sen i somras och gått ner 25 kg. Inget av det har kommit bara av sig själv. Jag är aktiv i alla mina val.
Har du mycket övervikt? Ser du vad den beror på? Tränar du? Kan du spara in pengen på sprutan och lägga på annan insats som kommer hjälpa dig? 🙂
Ah ok, det var ju tråkigt. Hört av vissa att det hjälper rent fysiskt med insulinkänsligjet och hormoner vilket underlättar.
30 kilo kanske om man ska ha ”normalt” BMI. Väger runt 100 och är 173 cm, har BMI 33 typ.
Ja då kanske det går utan då. Men svårt att veta vad man ska äta tycker jag, finns så många olika ”skolor”.
Kontakta läkare 🙂 Det kan ju bedömas att du ändå har behov och hjälp av medicin? Och/eller kan ju finnas annan hjälp att få? Dietist, motion på recept (=billigare träning) osv.
Hoppas du hittar lösning och kan tappa den vikt du vill.
Hur funkar de här spr*torna (och t*blettern*)? Är det bara att man får lägre aptit? Känns lite nedslående då jag funderar på att testa men jag har inte problem med för stor aptit eller hunger, så då kanske det är skitsamma
Vad har du problem med då som du tänkte att sprutorna skulle hjälpa med?
Övervikt.
Övervikt kommer sig väl av att kroppen får för mycket kalorier, och inte gör av med något.
Även exempelvis hypotyreos och lipödem kan ge övervikt.
Man kan ju också ha lätt att gå upp, svårt att gå ner, hormonella grejer, insulinkänslighet, stress, sömnproblem. Allt påverkar. Men såklart måste vikten också komma från nåt. Jag har varit lite överviktig sen jag var barn, mina syskon inte (min pappa är och inte mamma). Men jag äter liksom inte massa, har inte större aptit än andra. Har nog ätit fel, mkt kolhydrater och så och snacks för mkt för vad min kropp klarar av. Men jag har liksom inga ätproblem som behöver hjälp att ”stängas av”.
Det jag hört av vissa är att medicinerna skulle hjälpa hormonerna och insulinbalansen och jag tänkte att det kunde va nåt. Behöver inte dämpa min hunger eller sug.
Eller mediciner och sjukdomar.
Verkar vara två läger, de som har stora problem och de som har inga, påverkar ju hur folk känner för det.
Jag är intresserad av att prova så många verkar få så bra resultat men orolig för vad som kan hända på lång sikt, det har vi inte sett än. Bättre att va tjock och frisk än bli sjuk (förstår att de som är sjuka av sin vikt chansar såklart. Och ja, man kan bli sjuk av det men just nu har jag inga problem så det är ju en chansning..)
Man vet vad man har men inte vad man får. Skulle vilja kunna se in i framtiden.
På ca 20% av de som använder denna typ av läkemedel fungerar det inte. Alla är olika. Men generellt är det funktionellt men man kan inte bara lägga av. Som med många andra läkemedel. Mot högt blodtryck, allergi, kronisk magkatarr o s v.
Jag skulle aldrig ta dessa om jag inte hade diabetes. Har du grav övervikt kanske bra kickstart men försök med annat .
Jo det har man. Det har förskrivits för viktreglering i andra länder sedan 70-talet. Det är inte nytt men det är friare reglerat nu och därför kan fler erbjudas det.
För min del tycker jag det är sjukt hur läkare så lättvindigt skriver ut detta och sen bara släpper patienten. Talar av egen erfarenhet och även bekantas, självklart inte för ALLA som nånsin tagit nåt av detta.
Men man får liksom ingen hjälp med varför man är överviktig, hur man ska tänka med mat framöver. Behöver man behandla ett bakomliggande (psykiskt) problem? Nej nej det skrivs ut och så skickas man hem, återkom för påfyllning.
Jag har hållit på i 2 månader, skulle därefter få besöka sköterska för att stämma av. Hörde inget, skickade in via 1177 agg jag behövde förnya och fick det utan några konstigheter. Ingen hörde av sig, inga bokade tider. Kommer, när jag mår bättre på andra håll, söka hjälp på andra vägar för att bearbeta grundproblemet.
Ja det borde ju kollas först. Är det rent fysiologiskt så är det ju bra att medicin finns!
Är inte en sån som tycker det är en genväg och är själv överviktig, tänker för folks eget bästa, som du nämner.
Håller med har väninnor som inte har övervikt alls som får detta utskrivet.
Jag har funderat på vad som händer när man slutar med ozempic sprutorna och vad som händer när hungerkänslorna kopplas på igen. Undrar om den ens är gjord för att sluta med eftersom den är utvecklad för diabetes som inte svarar på de vanliga medicinerna. Viktminskningen är vad jag förstår en slags biverkning.
Fel. Den är inte tillverkad för diabetes, den håller sjukdomar som ex diabetes, pcos osv i skick för att du håller vikten nere.
Det tråkiga är att människor som uttalar sig som ”experter” är så dåligt pålästa om obesitas.
Ja det finns nätläkare som inte är så noga med vem de skriver ut medicinen till- det är ett faktum och är negativt för oss som har sjukdomen obesitas, en sjukdom som är erkänd och dokumenterad av WHO.
Ja för de allra flesta som är i behov av medicin för denna sjukdom behöver ta den livet ut precis som för andra kroniska sjukdomar som diabetes, astma, sköldkörtelsjukdom där inte bara en livsförändring räcker.
Varför vill man bara tro att det bara handlar om ”äta mindre motionera mer” och dålig karaktär som gör att människor inte kan behålla eller vara på en sund vikt?
Varför detta förakt mot människor som har en sjukdom?
Vem säger till en astmatiker att nu får det räcka med medicin, ”du får ha det lite svårt med luft resten av livet och det KAN leda till för tidig död”?
Lika enfaldigt att tro att de flesta av oss obesitas sjuka inte försökt gå ner i vikt och i många fall verkligen lyckat men aldrig klarar det i längden.
Varför är det så stigmatiserande att det äntligen finns ett läkemedel för fetma?
En medicin som förebygger följdsjukdomar och ökade kostnader i vården?
En medicin som ger många ett meningsfullt och friskare liv?
Sant är ju dock-tyvärr- att den medicin mot fetma som finns idag inte passar alla, precis som alla inte tål antibiotika, acetylsalicylsyra, vissa färgämnen i medicin.
Ja bra inlägg. Det är så deppigt att det är så laddat, att ingen tar till sig att obesitas är en sjukdom och att det finns enorma ekonomiska krafter för att få människor att välja och äta onyttigt.
Kanske för att det är osannolikt att så pass många plötsligt drabbas av denna sjukdom, vi pratar några decennier där det tagit fart på allvar, självklart har det med livsstil att göra, kan ju knappast vara mutationer och smittsamt är det inte heller. Med det sagt, kan förstå att det inte är enkelt i dagens samhälle för alla och är helt för att folk ska få medicin om de behöver.
Här kan man läsa en bra artikel om hur våra vanor och tillgången på onyttig mat förändrats kraftigt de senaste decennierna och hur det påverkar vår vikt https://www.svd.se/a/VzynAp/professor-kerstin-brismar-i-bokutdrag-halsosammare-vara-morgonmanniska
Du behöver inte ha särskilt mycket övervikt för att bli dömd av läkare och folk i allmänhet . En tjock person kan aldrig göra rätt . Tränar man för mycket är det fel ,vegetarisk kost fel .
Förstår inte alls att man har sånt sug så man inte styra det. Så alla kändisar har tidigare vräkt i sig mat då, alkohol o så vidare. O för lata för att träna
Grattis till dig då!
Är det det du säger till andra beroende människor också?
Eller till personer som har kronisk depression?
Det handlar inte om ”ett sug” ( är något helt annat), det handlar om en kronisk sjukdom!
Om du inte förstår föreslår jag du läser på om obesitas.
Sen är det ju läkare som också är okunniga och många andra kategorier inom sjukvården också.
Och läkare som är mindre nogräknade och skriver ut utan uppföljning.
Det krävs annan rådgivning samtidigt med medicin som kostråd, motionsråd och ibland även psykologisk rådgivning.
Medicinen ger per automatik INTE viktnedgång som många tror!
Haha du är nästan lite gulligt naiv. Nästan. Nu är du bara provocerande naiv
Man kan vara träningsnarkoman och dricka vin och äta mycket . Endel kanske inte kan träna pga av sjukdom och psykisk ohälsa .
Jag mår oförskämt bra med mounjaro. Att man faller tillbaka i sitt matbrus eller hetsätning om man slutar kan väl alla räkna ut?
Det framgår ju galet tydligt att en av biverkningarna är att magen kan reagera, då har man ätit för mkt mat eller för mkt fett.
Att man blir trött, frusen, tappar hår, får huvudvärk osv handlar ju oftare om att man äter alldeles för lite eftersom hungern försvinner.
Men visst, en del får värre biverkningar än andra. För mig med svår ADHD är skillnaden enorm. Exakt all jakt på kickar är borta. Jag är bara lugn, glad och tillfreds och kan styra vad, när och hur mycket jag äter. Matbruset är borta.
Vad är matbrus? Sett det flera gånger i kommentarsfältet här idag, aldrig nån annanstans.
Finns mängder av information om matbrus på nätet.
Matbrus är inte ”sug” som går att styra, det är något annat som beskrivs som ständigt tankar på mat, ångest och ständig planering i huvudet när man kan äta nästa gång (trots inga hungerkänslor), vad som finns hemma att äta- rena katastroftankar blandade med ångest.
Visste inte jag hade matbrus förrän jag det blev tyst i huvudet med hjälp av medicin.
Jämför mina tankar jag hade i en depression där allt var svart, mörk och oöverkomligt vad än människor sa till mig. Det gick liksom inte att ”tänka” bort.
Försvann så småningom med antidepressiva och annan hjälp och jag kunde se livet med andra ögon.
Oj, låter jättejobbigt. Kopplat till matmissbruk/en del av av en ätstörning? Låter ju lite så.
Samma människa som använder det ordet.
Ok, men det måste betyda nåt?
Rätta mig om jag har fel, men va inte hon kroppsaktivist? ”Kalorier in och ut är inget som påverkar vikten” och nu grinar hon om negativa effekten av ozempic.
Sorry men😂😂😂 Karma
Nej, det var andra som tillskrev henne den titeln. Däremot har hon aldrig dolt sin kropp eller med den övervikten.
Googlar man apan satt i granen får man bokstavligen upp artiklar med henne och lady D hur de stolt kallar sig kroppsaktivister.
Allt va BS tills man enkelt kunde gå ner i vikt medicin. Då gjorde man det för hälsan. Detta om något borde granskas av dig Camilla.
Lögn. Jag har levt med ätstörning sedan barnsben. Allas vår kära CamCam kan vittna om att jag aldrig varit en självutnämnd kroppsaktivist.
Maloumoter 22 september 2015 sitter du glatt och poserar som ”stolt kroppsaktivist” gumman.
Du och Linda marie kanske kan börja kränga merch ihop; Alla kroppar är fina- tills du får tag på ozempic
Jag vill bemöta detta på ett par punkter.
Jag har i flera sammanhang kallats kroppsaktivist eller kroppspositiv men det är ett epitet som har tillskrivits mig snarare än något jag själv har valt. I de intervjuer du hänvisar till har jag också varit tydlig med just det och det framgår som citat i artikeln. Min syn på kropp och hälsa har dessutom nyanserats över tid vilket jag också har varit öppen med.
Jag uppskattar däremot inte att bli kallad ”gumman” eller att bli bemött på ett hånfullt sätt. För mig är det ett förminskande tilltal och jag föredrar en respektfull ton även när man tycker olika.
Men du har heller aldrig i dessa intervjuer förnekat det? Det är för det har varit på modet att kalla sig det, du har varit så så stolt över att få kalla dig vacker i din stora kropp.
Helt ärligt, idgaf. Jag är smal, älskar smink, har botox och fillers. Jag står för det onaturliga. Problemet är tycker jag att du inte gör det. Stå upp för istället att du kallade dig detta under den här tiden, att du profilerat på det, tjänat pengar, fått utrymme. STÅ FÖR att du nu ändrat dig, att det faktiskt ligger något i att en överviktig kropp varit dåligt för din hälsa och enda sättet att tygla var att ta ozempic. Men kom inte dragandes med sån här skit att du försöker förklara bort dig för det ser sjukt dumt ut. Tror det är fler än jag som lagt dig i kroppsaktivistfacket och det är fler än jag som märker att ni som en gång drev väldigt hårt om tjocka kroppar var snabba på att hoppa på medicintåget.
Om du inte bryr dig kan du också sluta lägga tid på att analysera, ifrågasätta och kommentera mitt liv. Det ena motsäger det andra.
Jag bryr mig inte om man väljer att ta ozempic.
Jaha så när det kommer till andra influencers så ska det lyftas och ifrågasättas men just dig ska man inte få analysera och ifrågasätta? Varför då? Kan du tänka dig om denna kommentaren kom från Bianca/ Lovisa/ Hannah i samma kontext?
Camilla, en än en gång, Lyft detta ovan som du så alltid gör när det kommer till de andra tjejerna. Vad tycker du om kommentaren över från Deebang. Ska inte influenserd ta ansvar?
Ja man behöver inte va otrevlig och använda ord som gumman bara för man har olika syn på nåt.
När man skriver ”Lögn” och när man får fram massa artiklar och underlag- jo.
Jag tycker inte det, tycker inte man ska förminska varandra.
Då kanske Debang kan ta sitt ansvar som så många gånger lyfts här inne. Att vara gammal och överviktig ger henne inte free pass.
Så dumt att man blir matt . Ingen väljer att bli överviktig och det är väl väldigt positivt att det finns övervikta som syns i media och är förebilder i denna ätstörda värld. Är ju två helt skilda saker. Hur påverkar det dig att folk som har svårt att gå ner i vikt av olika anledningar får hjälp?
https://mama.expressen.se/mamaliv/tre-stolta-mammor-om-sina-kroppar-sexighet-har-inget-med-storlek-att-gora/
Inget som behöver granskas. Fattar inte varför folk är negativa till folk som tar till hjälp för att gå ner i vikt för bättre hälsa ser inget negativt i det alls . Eller kan du förklara hur de påverkar dig ?
Handlar inget om att vara överviktig eller ej. Har inte heller påstått man inte får ta medicin. Läs kommentarerna igen. Det handlar om hennes sk ”kamp” tidigare och hur allt omkullkastandes så fort det fanns en genväg som inte handlade om att gå till gymmet och lägga om sin kost. Innan ozempic skulle man ”älska sin kropp!!” ”Den är sexig som stor” satt som kroppsaktivister i tv och hyllade idealet. Förstår du skillnaden och dubbelmoralen då?
Jag känner inte igen mig i din beskrivning och tror att du blandar ihop mig med någon annan. Om du bläddrar tillbaka i Camillas blogg ser du att min kamp genom åren har handlat om att försöka nå normalvikt. När det gäller fysisk aktivitet har jag alltid varit fysiskt aktiv och tränat på olika sätt.
Men du kallar dig fortfarande kroppsaktivist, du kommer inte ifrån detta.
Men det är ju ingen genväg? Man måste fortfarande träna och äta rätt?
Rent krasst- nej. Ozempic tar bort dina hungerkänslor och maten bryts ner mycket långsamt. Du svälter dig smal så länge du är på medicinen.
All medicin kan ha biverkningar, oaktat om dert är receptfritt eller receptbelagt.
Om du behöver göra en livsstilsförändring som omfattar en viktgenomgång så behövs motivation, motion, förändring av mat (intag och mängd) och initialt kan man lägga till medicin för att få en ”boost” som gör att man orkar fortsätta.
Someone has to pay.
Man kan adaptera en sund livsstil utan gifter också.
Medicin är ju inte gift…
Grattis om du tror att du kommer att hålla din nya vikt resten av livet, jag har också gjort en rejäl viktresa flera gånger I mitt liv. Men jag la om mitt liv och höll min nya vikt i 8 år, men trots att jag fortsatt som tidigare kom kilo efter kilo tillbaka, och jag är med på en viktsida där det finns över 100 000 medlemmar och de flesta om inte alla har ungefär samma resultat.
Jag äter visserligen både Levaxin och en betablockerare men vet också att det är något jag måste fortsätta med resten av livet, precis som personer med kraftig övervikt kommer att behöva göra med denna medicin för att hålla vikten.
Det är något som fattas i kroppen som reglerar aptiten på de som har kraftig överviktig, det är inte en övervikt efter en sommar med lite för mycket mat.
Det är inget mirakelmedel precis som medicin för brist på sköldkörtelhormon eller insulin.
När okunniga människor som du tror att du kan mer om övervikt än läkare uttalade dig, framstår du bara som en riktig foliehatt.
Detta svar hamnade fel av någon anledning men var till E där uppe som tror att hon är bättre än oss andra för hon lyckats hålla vikten i 6 månader.
Fast nu är det väl exakt det jag säger? Det finns absolut fall där det är fullständigt rimligt att ta medicin. Det är väl fantastiskt att du har ett hjälpmedel och kan hålla vikten med det! Så jag menar förmodligen inte dig.
Men att _ALLA_ som är överviktiga har en sjukdom är orimligt. Så är det inte. Jag tror absolut inte att jag är ett dugg bättre än någon annan som är överviktig eller som har gjort en viktresa, jag vet exakt hur jävla kämpigt det är och jag kämpar än idag. Dock så tror jag inte att medicin som dämpar aptiten är the way to go för de flesta av oss.
Fast nu läste du nog fel, jag har aldrig använt viktminskningsmedicin.
Det är skillnad på övervikt och övervikt, men varför håna folk som behöver hjälp av medicin bara för att du tycker man ska plåga sig. Facit på att klara av att hålla vikten efter att ha ”bantat” är väldigt låg, och jojobanta sliter hårt på kroppen.
Varför stör det dig att man tar hjälp av de mediciner som finns tillgängliga?
Tycker du det om andra sjukdomar också?
Dessa mediciner kommer att göra så färre får diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar m.m vilket väl bara är bra.
Du låter snarare avundsjuk.
För mig har medicinen gett mig ett helt annat liv. Har haft en komplicerad relation till mat hela mitt liv, har svultit mig själv, spytt, hetsätit och gått på diverse dieter. Har pendlat i vikt sen tonåren och har bara varit smal under de perioder då jag har mått riktigt dåligt psykiskt. Hela mitt tonårs- och vuxna liv har varit ett evigt bantande. Med medicin är enda gången jag inte ser mat som en fiende och jag behöver inte kämpa för att gå ner i vikt. Med det menar jag att min kropp äntligen vill samarbeta med mig. Den vill ha hälsosam mat, helt plötsligt ser jag mat som energi som min kropp behöver och jag väljer mat som är hälsosam för min kropp. Min kropp har inte ett konstant sug på onyttigheter. Jag känner fortfarande hunger men den är kontrollerbar på ett annat sätt.
I början hade jag lite biverkningar men de har absolut hanterbara och idag har jag inga biverkningar alls. Medicinen är inte för alla men för väldigt många har medicinen betytt oerhört mycket. Det är som om man har fått ett helt nytt liv. Jag räknar med att fortsätta medicinera även när jag har nått mitt mål men på mycket lägre dos.
Tar Ozempic p.g.a diabetes typ 2 och för viktnedgång. Har gått ned 25 kg och stagnerat något på den nivån. För mig har Ozempic hjälpt magen att sakta ned, innan satt jag på toan flera gånger om dagen. Jag får behålla det jag äter, vilket minskat hungerkänslorna. Toppvärden (men min läkare tror inte på att ta bort medicinen)! Lite illamående första veckorna, men några andra nackdelar har jag inte upplevt.
För mig har medicinen förändrat mitt liv och nu förstår jag hur dåligt jag mådde innan. Min tankar är klarare och jag har möjlighet att fokusera på andra saker på helt annat sätt än vad jag kunde tidigare. Jag märkte effekt direkt och vilken skillnad medicinen gjorde för mig, det var ett aha-moment och en helt fantastisk känsla. Det var efter att jag börjat som jag förstod innebörden av matbruset jag haft hela tiden. Nu har jag möjlighet att lugn och ro se till att jag ligger på kaloriunderskott utan att huvudet och kroppen styr in mig på en annan väg. Alla mediciner har biverkningar. Om man äter ”fel” efter att ätit bra under en period så kan magen komma i oråd, det är inget konstigt – varken med eller utan medicin. En annan effekt av medicinen är långsammare tarmrörelser/magsäckstöming (maten stannar alltså kvar i magen/tarmarna längre = ökad mättnad) vilket kan ge förstoppning. Här är det ju bara att använda någon av de huskurer/medikament som finns för respektive problem. De flesta biverkningar brukar vara övergående. Att hungern kommer tillbaka när man slutar är inget konstigt, då kroppen tillbaka bristen på GLP-1 hormonet som den behöver och därmed även matbruset/hungern/suget. De flesta av oss med obesitas som går på medicinen fick, innan vi startade, information om biverkningar och att det förmodligen kommer att vara en livslång behandling (precis som vid många andra sjukdomar). Att vara dåligt påläst/informerad när man startar en sån här behandling är inget som rekommenderas.
Jag är kanske okunnig men jag trodde obesitas var samma som fetma, med ett finare ord. Alltså beroende på BMI. Verkar ingå andra saker i sjukdomen? Hur vet man om man har den? Trodde jag hade det men kanske inte då.
Obesitas är ett annat ord för fetma, dvs BMI från 30 och uppåt.
Det finns fyra BMI-klasser för fetma:
Övervikt: 25,0–29,9 kg/m² (lätt ökade hälsorisker)
Fetma klass I: 30,0–34,9 kg/m² (måttligt ökade hälsorisker)
Fetma klass II: 35,0–39,9 kg/m² (höga hälsorisker)
Fetma klass III: ≥ 40,0 kg/m² (mycket höga hälsorisker)
På nätet finns kalkylator som räknar ut BMI
Ja det var det jag trodde, men folk här har tagit upp andra saker som verkar ingå som jag inte känner igen mig i.
Ok som vad då?
Läs tidigare svar från folk här. Mkt aptit, matbrus (vad det nu är) mm.
Du kommer att märka vad vi pratar om när/om du börjar en behandling. Jag var inte i heller medveten om att jag hade detta starka matbrus innan jag började med medicinen. Har man levt med en sak hela livet så är den situationen ”det normala”.
Fast det ingår inte för alla med obesitas.
Alla har inte matbrus.
Ok, alla säger olika här…
Obesitas=fetma. Se mitt svar nedan som hamnade fel.
Vilka symptom känner du inte igen dig i?
Att va hungrig hela tiden, tänka på mat mellan måltider och sånt som beskrivs.
”Världshälsoorganisationen (WHO) definierar obesitas som ”onormal eller överdriven ansamling av fettväv som utgör en risk för hälsan”. Sjukdomen försämrar livskvaliteten och ökar risken att dö i förtid. Sjukdomen kallas ofta fetma, men det kan upplevas som kränkande. Därför använder vi ordet obesitas.
Vanlig sjukdom med komplexa orsaker
Obesitas är vanligt, och förekomsten ökar i Sverige.
Obesitas beror på en långvarig obalans i energiintaget: Personer med obesitas får i sig mer energi än vad de förbrukar. Detta har i sin tur komplexa orsaker. Personliga förutsättningar som genetik, psykisk hälsa och levnadsvanor spelar in, liksom faktorer i kulturen och samhället, som tillgång till energirik mat. Sjukdomen är kronisk och vikten varierar ofta över tid. ”
Källa: https://kunskapsguiden.se/omraden-och-teman/arbetsmetoder-och-perspektiv/obesitas/om-obesitas/
Svar till Anonym 20:29
Ok så det är bara ens vikt alltså? Jag har 33 i BMI så antar jag har det. Men folk beskrev annat här som är symptom.
Alltså, jag har inte alltid varit överviktig. Men efter två barn och lite mycket götte så insåg jag plötsligt att jag hade ett BMI på en bit över 30, alltså obesitas. Men skulle ju inte vilja säga att jag har en långvarig sjukdom direkt bara därför? La om kosten började röra på mig mer och är under 30 igen. Visst, jag har nog genetiska förutsättningar att lättare lägga på mig och jag tycker verkligen inte om att vara hungrig så behövt öva på det för att gå ner. Men känns som att det behöver till något mer (matbrus som inte går att tysta?) för att få det till kronisk sjukdom. För min del har det verkligen mest handlat om att det är godare och lättare att gå upp i vikt än ner 🙃
Precis så kan det ju vara.
Exakt så. Tack 🙏🏾
Hur är obesitas kroniskt om man bara har det över en viss BMI? Går man ner så har man det inte längre då?
Tack Camilla för att du skriver om detta. Det är viktigt att lyfta.
Varje gång jag nämns här känner jag ett stresspåslag. Inte på grund av dig utan på grund av tonen i delar av kommentarsfältet. Jag upplever många kommentarer som nedsättande aggressiva och toxiska och att det skapas ett klimat som saknar respekt och nyans.
Jag har varit öppen med min historia i många år och står stadigt i mina val. Att bli misstolkad eller reducerad till andras projektioner är inget nytt men det är heller inget jag accepterar som norm.
Samtidigt vill jag tacka dig som skriver och alla som bidrar med eftertanke och förståelse. Det är möjligt att ha olika perspektiv utan att förlora värdighet.
För den som vill följa mig i mitt eget sammanhang och ta del av mina ord utan filter eller tolkningar är ni välkomna att följa mig på Instagram.
BS 😂
Sjysst du är.
Finns verkligen elaka människor här, har också blivit påhoppad av sjuka anledningar. Och många hatar ju tjocka, vad vi än gör… 🤷🏻♀️
Men skaffa dig integritet och kliv den lilla plattform du snickrat ihop själv då. Man måste inte vara offentlig eller i ropet eller drottning över en skara på några tusen följare som undrar vilken kris eller personlighetsförändring som ska underhålla dem nästa gång. Det är okej att nöja sig. Att vara lärare, mamma, kompis och någons partner och vara nöjd så. Du gillar ju uppmärksamheten och den kommer med baksida. Skona dig från det och starta inte ett nytt temakonto varje gång du upptäcker ett nytt fritidsintresse så kommer du få det mycket mindre stressigt. Lovar.
Det blir ofta ”damm if you do and damn if you don’t” i såna här kommentarsfält. Att hålla sig till sakfrågan är svårare. Skilja på sak och person – ännu svårare.
Jag fattar att det är jättesvårt när det gäller dig själv. Men från ett utifrånperspektiv är det nästan bisarrt att läsa alla hätska kommentarer, med diverse elaka påståenden om hur du är som person. Hur MÅR man på riktigt om man känner behovet av att vräka ur sig på det sättet till en annan människa? Något viktigt element saknas i psyket. Det går inte att ta på allvar, och jag tvivlar på att det finns någon poäng i att bemöta det. Det är inte helt normalt heller att ha så starka känslor och åsikter om en person man inte känner eller ens behöver följa på sociala plattformar.
Jag har gått på Mounjaro i 7 månader och gått ner 14 kg. Tänker inte öka till högsta dosen då jag är nöjd med takten på viktnedgång. Är fortfarande på 10mg och tänker trappa ner i samma takt som jag trappade upp i början när jag nått min målvikt.
Lite illamående första månaden och lite förstoppa om jag ätit för lite fibrer och druckit för lite vatten.
Alkohol och fet mat kan ge diarré men har inte haft det problemet. Jag har kunnat sluta med statiner mot högt kolesterol och jag har fått tillbaka min sexlust eftersom jag är mer nöjd med min kropp och mer rörlig och orkar mer.
Har några kilo kvar som jag hoppas på att bli av med till september. Enligt min läkare så finns god forskning och studier på patienter som tagit Mounjaro i 72 veckor så det får man nog räkna med är ett minimum över tid innan nedtrappning.
Min viktuppgång kom efter att jag slutade röka och i kombination med en sköldkörtelinflammation då jag fick thyreostatika som stängde av min metabolism.
Jag tycker att Annas inlägg i ämnet är jätteviktig. Vi matas med människa efter människa som ”blir som nya” av dessa sprutor. Antalet som det inte funkar för eller som blir sjuka av behandlingen är rätt tysta. Förmodligen för att det blir en dubbel skam – som Anna berättar.