Jag kämpar med förälskelsen. Vill inte vara kär i min kollega. Vill hålla min familj hel. Men varje samtal med honom känner jag att jag bara vill ha mer. Det är värdelöst. Men nej, vi kommer definitivt inte pussas på julfesten då båda lever med sin partner fortfarande.
Anonym 20:11
Det finns inget som säger att hon blir lyckligare med kollegan. Många gånger handlar det om att man vill komma ur den tråkiga vardagen. En person gör slut/ skiljer sig. Flyttar ihop och får en ny vardag, som sedan ångras många gånger.
Men nu handlar det kanske inte om vad personen skulle må bäst av i slutändan utan huruvida det är schysst att leva i ett förhållande med någon när man börjat få känslor för någon annan person istället? I vart fall om man inte typ gör allt för att slippa dem, typ byter arbetsplats och kapar kontakten?
Inte lycklig i äktenskapet eller uttråkad och så kommer det en härlig kollega som ler och visar uppskattning.
Ett liv med kollegan hade börjat sprudlande och sen hade det blivit grå vardag och tjat om klassiska könsroller och disk och smutstvätt som ”han inte ser”.
En förälskelse går fort att avsluta om man bara inte underhåller tanken på att det ska bli personen och en själv. Inte underhålla tankar om personen och aktivt gå in och bryts tankemönstret. Viktigt också att aktivt reflektera över varför den pågående relationen inte duger och personen inte längre är intressant. Några få saker att börja med istället för att låtsas pinas över känslorna.
Jag hade inte tyckt att min man gjorde mig en tjänst om han lämnade mig och splittrade familjen för en övergående förälskelse. Man kanske inte ens vill leva tillsammans med en person, bara för att man är förälskad.
Ja jag kan verkligen förstå det, skulle aldrig lämna en man jag delade värderingar med och som jag värdesatte som person och passade med enbart för attraktion.
Om något år kanske du inte ens förstår vad du såg i den där snubben.
Varför vill man vara ihop med någon när man kämpar med att man är kär i någon annan? Hade jag vetat att min kille var kär i någon annan hade jag gjort slut direkt.
Precis. Och ibland går den över för stunden men sen kommer den tillbaka som ett slag i magen. På semestrar och andra ledigheter hinner jag som tur väl är glömma honom.
”På semestrar och andra ledigheter” – har du ofta semester och ledighet eller haft så starka känslor under såpass lång tid?
Visst, normalt skulle jag säga att man inte bryter upp för en förälskelse, men om du kämpat med känslorna i över ett år eller mer så känns det inte riktigt fair mot din partner.
En förälskelse är temporär om den inte underhålls och en förälskelse innebär inte att personer vill bryta upp och hellre leva med den andra. Förälskelse betyder inte ens att den alla gånger kommer utvecklas till kärlek.
Förälskelse på avstånd går inte att jämföra med ett faktiskt förhållande som är byggt på körlek.
Många verkar förväxla förälskelse och att vara kär och djup kärlek.
Att minska kontakten är tyvärr inte möjligt och jag älskar verkligen mitt jobb och arbetsplats så att byta är inget alternativ just nu. Det här är också en person som jag verkligen vill ha som vän och önskar liksom att mina känslor stannat vid vänskap.
Lyssna på till sängs med samanda och Malena! Avsnittet ”skilsmässomannen” var himla intressant om just det där när man blir förälskad i någon. Enligt Jung är det ens egen själ som typ flyttat över till personen man är förälskad i. Haha det och massa annat spännande!
Jag är fru till den som hade relation med sin kollega. Kan säga att det är det vidrigaste jag varit med om..det skadade mig så mycket. Inte bara där och då utan även på djupet.
Så. Var inte en feg tönt. Gör ditt jävla val. Din partner har inte valt att vara en del av en triangel.
Fast hon gör ju inte det då hon vill jobba kvar med honom och vara hans vän/ha honom i närheten. Man gör inte så om man kämpar emot, om man vill vara schysst mot den partner man valt att stanna med.
Kan säga att jag hellre hade fått höra ”jag har fått känslor för min kollega. Jag vill inte såra dig, vill inte vara otrogen, men vi behöver se över vår relation”
För jag FÖRSTÅR varför man är otrogen, ofta kanske för att relationen på hemmaplan är vardaglig osv. Men då får man prata med sin partner. Kanske räcker det med att ta det snacket, att inte ta varandra för givna för att hitta tillbaka.
Om det nu är det man vill.
Upptäckte att min man tog in på hostel några timmar under natten igår med sin kollega som också är i ett samboförhållande. Är gravid i 8 månaden, vill skära av hans nedredel och mata fåglarna med. Men bara börja planera för att föda ensam och vara ensamstående, känns toppen… 🙂
Finns det några trevliga konton på Instagram med personer som är barnfria, singlar och inte letar efter en partner? Vill följa någon som är 25+ och som trivs med att vara singel och inte dejtar. Vill kunna känna igen mig i någon och inte känna mig så udda.
Men asså TACK! Jag läste hennes blogg länge, men den verkar hon ha lagt ner? Och försökt hitta på insta utan lycka. Sen kände jag igen namnet nu när du skrev, så kul!
Katia Mosally var min absolut första tanke. Annars tycker jag det finns massor som inte vill ha barn men har en partner och massor som har barn och inte vill ha en partner.
Alexandra Nilsson, Therese Lindgren, Catja Lövstrand, Loreen… har alla pratat om att dom inte är så sugna på att skaffa barn.
Sen finns det fler utan barn jag inte har så bra koll på som tex: Jackie Ferm, Clara Henry, Gina Dirawi, Felicia Bergström, Julia Franzén osv.
Själv sitter jag på akuten för att nån spånskalle tyckte att det var en bra idé med en meter höga trappsteg på det lokala Jumpyard. Perfekt lördagkväll. Verkligen.
De skulle göra en skaderapport men jag vet inte vad det skulle vara för kostnader. Ambulans kanske? Besök på jourcentralen? Kostar akutbesök nåt, känner att jag har dålig koll
Ett tag kändes det som vi hade klippkort på akuten med ena dottern (slog upp hakan 2ggr, spricka i armen som vi fick söka vård för 2ggr innan hon äntligen fick gipsad arm) och har inte betalat en krona för de besöken.
Har själv däremot fått betala för de gånger jag fått söka akut.
Trappor ska ha ett visst avstånd mellan stegen och även bredden, speciellt i offentliga rum. Just för att man är så van vid ett visst avstånd så inga olyckor sker.
Hade man ju hoppats men tydligen var det en fraktur på ett ovanligt ställe så de vill röntga igen. Dessutom har det tydligen varit en trafikolycka med flera skadade så jag blir nog här en stund
Jag håller med dig, man undrar hur hennes vardagsliv ser ut nu.
Peter har väl flyttat till Norrland någonstans och skaffat en ny fru, har jag för mig. Tror att han varit sjuk också.
Jasså? Jag vet inte. Camilla skulle ju skriva ett inlägg om Hannas tävlingar som inte kommit upp än så det kanske ligger något i det. Får se om det kommer imorgon annars struntar hon nog i det.
Har ni några råd för att hantera sorg efter en närståendes bortgång? Om man tänker sig att det är en gammal förälder tex. Som man stod väldigt nära. En sådan person som ingen annan kan ersätta. Hur lång tid tar det innan man mår bättre och livet känns lättare? Dela gärna med er om ni vill, hur det har varit för er och vad som har hjälpt. Jag står här mitt i ett kaos av känslor.
Der försra eller de två första åren är som värst. Speciellt vid högtider.
När mamma dog så var jag ofta vid graven, samma sak när pappa gick bort. ( Mamma dog när jag var tonåring och pappa gick bort 10 år efter mamma.)
Sorg måste få ta tid och alla känslor är tillåtna.
Första halvåret efter låg sorgen som en konstant slöja över mig. Gick inte en dag utan att jag grät. Nu drygt ett år senare känns det lite lättare men ibland sköljer sorgen över mig och allt känns hopplöst, vet inte i dom stunderna hur jag ska kunna leva vidare och någonsin bli glad igen. Jag vet inte hur man hanterar sorgen mer än att man bara lär sig leva med den, man har ju inget val liksom
Mamma gick bort i cancer. Hon hade kämpat så otroligt mycket i två omgångar. För hennes del var det bäst att få slippa. Det var fokuset.
Pappa i sviterna efter en stroke. Det han fasade mest för, att inte kunna kommunicera hände. Han ville inte leva på det sättet. Samma där, vad jag vill, eller syskon, barnbarn hjälper inte. De måste få lämna oss.
Den akuta sorgen går i vågor, ens ögonblicket är du upptagen med något annat och så kommer en låt, en rolig grej och det bara sköljer över mig att jag kan inte ringa och berätta.
Det finns ingen tidsgräns, sorg ändrar sig, Jag drömmer om dem och vi håller dem levande genom att prata om dem. De kommer aldrig vara helt borta för mig. De sitter nog på ett moln, dricker kaffe och håller ett vaktande öga över oss.
Min mamma dog hastigt och oväntat i april. Jag bestämde dagen efter att om hon inte får leva så måste jag. Grät varje dag i typ en månad, sen mer och mer sällan. Alla högtider är jobbiga men de blir mindre jobbiga när jag ger mig själv ”tillåtelse” att det får vara jobbigt.
Det är jobbigt! Fruktansvärt och så jäkla orättvis men det går framåt.
Jag beklagar din förlust!
Båda mina föräldrar är döda men värst var med med mammas död. Hon var en sån otroligt fin, varm, omtänksam och många superlativ till! Hon dog för 2,5 år sedan och det går nästan en dag utan att jag tänker på henne. Ibland gråter jag oxå men det är livet. Vissa personer gör avtryck i ens liv tills man själv dör!
Den värsta sorgen tog väl kanske ett år att komma över. Sen blev det bättre. Men en sorg finns alltid kvar. Särskilt svårt blir det på deras födelsedagar och julen. Då kan sorgen bli rent fysisk, som att jag inte kan andas och någon hugger mig i hjärtat. När jag blundar kan jag se dem när de ler mot mig och ibland drömmer jag om dem, då känns det bättre. Man får inte tillåta sig att gräva ner sig i sorgen utan fokusera på att uppskatta livet istället.
Tycker det är lite märkligt att det inte finns video eller bild från en ”vanlig” person som bär kläderna någonstans… Att de enda som tex taggat märket är andra influencers. Är väldigt nyfiken på hur många ordrar som ens gått ut… Tycker för övrigt att kläderna verkar sitta dåligt och ser billiga ut, särskilt partykollektionen. Ännu mer avskräckt efter modemassakerns video där SJD svarar på frågor om kvalitet och hållbarhet mm. Tror de att konsumenterna är helt dumma i huvudet?
En uppriktig fråga då jag inte alls följer henne, men kan man lita på hennes omdöme? Alltså, är hon uppriktig? Tänker generellt nu, brukar hon vara vinklad eller rent av ”köpt”?
Tycker att Kenza verkligen strålar nu när hon är gravid, och verkar vara så lycklig över sitt 4e barn som hon och Alex drömt om! Hon strålar!!!! Glad för henne ❣️
Blev så trött på podden efter ett tag, kändes som de inte lever ett riktigt liv. Hemmafruar som festar typ. Har för mycket pengar för att man ska kunna relatera och jobbar inte på riktigt.
Slutade lyssna då .
Jag behöver en analys här nu om vad som är fel på mig.
Jag har genom åren haft jättefina människor runt mig men jag kan inte behålla nån nära, troligtvis för att jag är rädd för att bli avvisad och därför inte visar hur mycket jag faktiskt kan tycka om någon. Sedan är jag väldigt introvert och i perioder jävligt dålig på att svara, ghostar gärna ofrivilligt då jag ska ”svara sedan” och glömmer. Skriver också hellre med folk än att ses på riktigt och har därför också mestadels distansvänner. Som jag då kommer ihåg att svara väldigt ojämnt.
Men problemet är att jag på sista tiden börjat känna mig ganska ensam. Jag upplever att personer jag sett som mina bästa vänner, alla bor långt bort, går vidare med andra som bor närmare och kan ses oftare och så. Såklart. Och jag saknar inte heller nån att typ umgås med på helgerna eller efter jobbet för det är jag alldeles för trött för. Har också familj som behöver sitt. Men jag saknar liksom… nånting?
Jag är likadan, och upplever att det helt enkelt inte funkar att vara så pass introvert i detta samhälle. Tror att jag är alldeles för trött av aktivitetsnivån generellt för att orka prioritera så mycket mänsklig kontakt, även om jag verkligen tycker om mina få vänner och bekanta.
Kontakten och det faktiska umgänget kan se olika ut. En del av mina vänner är mest över telefon (samtal eller sms), eftersom vi bor långt från varandra. En del tränar jag bara med, nån går jag enbart på konstutställningar med. Några vänner pluggar jag bara med och vi ses utanför de obligatoriska momenten och pluggar i biblioteket. En vän går jag kortare promenader med och några har jag slöhäng i soffan och vi lagar mat ihop eller dricker te och pratar av oss.
Allt detta pågår med ett förhållande som inte kräver ständig samvaro för att ingen av oss mår bra av att vara vara som klistrade på varandra.
Vänskap är vad man gör den till och behöver absolut inte följa ett visst mönster. En av mina vänner går jag enbart på konstkurser och vi kan pilla med lera och annat och knappt utbyta ord ibland men det är supertrevligt och avslappnande. Noll krav på att man ska prata hela tiden.
Vem orkar flänga runt jämt och ständigt och vet man sina behov så formar man vänskaper efter det för det finns massor som är lik en själv. När jag jämt ville resa och festa som mycket yngre så hade jag sådana vänner.
Du är som du ska och behöver bara hitta personer som du är kompatibel med och som ändå kan bry sig om dig och som du kan bry dig om.
Det är ju krävande att hålla liv i kontakter, däremot kan det vara enkelt om det är folk i ens närhet dvs rent geografiskt eller att man träffas regelbundet utan att behöva planera det, tex kollega. Är det någon man känner riktigt väl är det ju en annan sak också. Men har man inte den typen av vänner i sin närhet så blir det ju till att anstränga sig och det blir mindre spontant och det funkar helt enkelt inte lika lätt för alla, olika perioder i livet osv. Men kanske är det någon annan typ av kontakt du behöver, något mer kravlöst, tex några att småprata lite med vid någon form av aktivitet, grannar man byter några ord med men inte så att man ses hemma hos varandra, någon på jobbet som man verkligen bryr sig om men utan att umgås privat. Dvs få det sociala tillfredsställt men utan krav och planering. Bara en tanke alltså. Men tror att ett riktigt socialt liv faktiskt kan ses som en typ av hobby där vissa har människor som ett intresse och andra inte och inget konstigt med det.
Jag tror inte att det är något fel på dig alls. Sen får du väl fundera över om det är viktigt för dig med relationer utanför familjen. Och om du landar i att det är det så måste du lägga manken till för att uppnå förändring. Kanske skapa listor på daglig basis eller veckovis. Alarm? Som påminner dig om att höra av dig. Kanske ska du också försöka att få fler vänner nära dig? Som du inte på samma att behöver hålla kontakt med på det sättet utan träffar mer regelbundet. Då behöver man inte lägga så mycket energi på att hålla kontakt, skriva långa meddelanden etc, eftersom det gör sig självt 🙏🏽
Hae inga traditioner, men jag saknar när man gick i lågstadiet och hade en ljuslycka på bänken. Man tände ljuset första lektionen sedan läste fröken ur en bok. Hmm man kanske ska tända ljus och lyssna på en ljudbok nästa år en stund varje morgon.
Det måste du köpa då ju, tända ljus är det mysigaste på vintern 🥰
Funderar på att ta och prenumerera på bookbeat och testa att lyssna på en av dom där böckerna som är som en julkalender med ett avsnitt om dagen, vet inte om de heter nå speciellt? Orkar inte kolla.
Du kan ju bara ta ett vanligt glas och sätta i ett värmeljus (finns på din lokala mataffär).
Om du har Storytel så har de böcker som är som julkalendrar, dvs de släpper ett avsnitt/dag.
Firar inte jul sedan en tid tillbaka.
Men när julen börjar närma sig kan jag få för mig att lyssna på lite jullåtar i alla fall. 🙂 Så det kan bli att jag gör det.
Äta lite eget mini-julbord brukar vi göra och sen Julskyltning på eftermiddagen och lyssna på dottern som sjunger julsånger med kören på torget.
Sen hem och dricka första glöggen och äta lussebullar som vi bakat idag 😍vi brukar tända en brasa i öppna spisen med men i år med en 10-månaders bebis får vi hoppa det.
I mitt fall,jag var barn på 70 och 80-talet var det otroligt mycket mer snö än idag.Bodde precis söder om mitten på Sverige,s.a.s,och från oktober till april ( snö vid majbrasan) var det riktig vinter,med snödrivor alla ungar lekte i.
Jag har foton från den tiden och häpnar över hur mycket snö det var då!
Idag här vintern mest slask,och snön hälsar på och försvinner igen så snabbt.
Jag har också svårt att förstå att det finns de som hellre genomlever 4-5 månader av mörk, regnig november än snö som lyser upp. Men det är uppenbart att de människorna finns.
Skriv om att Hanna Theorin (och hennes sambo Kevin) håller på att fasa in ungens ansikte igen från att ha varit helt blurrad. Så töntigt, pick a lane och stå för det.
Det är något jag undrar över, alla dess flunsors sambor. Är de så fruktansvärt fega att de inte vågar säga till eller är de lika dumma som flunsorna och inte ser problemet?
Jag tror nog de är lika dumma i sina resonemang och samtidigt lika giriga. Man får ju inte glömma att Kevin också är del i hela theorin-grejen som alla klagar på. Också ansvarig menar jag.
Ja så är det. Men han verkar ju vara för snäll. Förstår inte hur han orkar med henne. Men samtidigt skulle han nog inte våga lämna henne själv med ungen.
Fast det lät inte alls som att personen visste något säkert. Hen skriver inte det.
Anonym
/
2025-11-29 20:46
Jag tror att det är så att de vill kunna lägga ut bilder som folk vill se. Men de vet också om konsekvenserna med att de får hat och ännu värre att vissa folk är sjuka som kollar på bilderna.
Blir inte lika många samarbeten utan att visa ansiktet heller. Som man kan läsa hos Caroline Engvall, barn säljer. Nu har hon ju kort reklam med ungen oavsett, men tror inte många företag är nöjda med en blurrad unge.
Eller så bara ghostar vi HT konto, så spelar det ingen roll…. Hur stor hade hon ens varit om folk inte diskuterat henne så mycket i det här kommentarsfältet?
Hon hade inte varit någonting. Hennes engagemang är så lågt. Får bara många kommentarer när hon kör ett snyftinlägg. Det är ju hennes tråd som ger henne all trafik, vilket hon kan delge till företag och få samarbeten.
Ja men precis… vill man VERKLIGEN dra mattan under fötterna på hennes (som influncer) så är det ju att sluta mata FB och bloggbevakning med tusentals diskussioner om henne som är bästa strategin.
Det är liksom inte Bianca, det är all den här ”kritiken” som gör henne till till influencer.
Men tror du verkligen det? Vet att det var nån här inne som pratat om att hen jobbar med att ”anlita” influencers och att de typ enbart går på engagemang, inte följare eller ja sidvisningar
Nja, jag tror dock inte att det är sidvisningar som samarbetespartners går på utan snarare engagemang. Och hennes engagemang är inte särskilt högt. Märks att det börjar sina nu.
Följer inte henne men sett kontot några gånger och diskussionerna här inne. Har de inte blurrat hennes ansikte förut och sen kommit tillbaka, eller blandar jag ihop dem? Om det är så så är det ju sjukt fjantigt, vad gör det för nytta för barnets integritet att visa ansiktet, sen inte visa, sen visa igen, inte visa osv. Haha.
Ja! Först helt blurrat, sen helt oblurrat, sen blurrat igen för nu började hon precis förskolan och ”fick en egen integritet”, och nu HALVA ansiktet blurrat. Väldigt spännande det där. Barnet kanske nyss förlorade halva integriteten hon fick när hon började föris och därför kan de visa halva ansiktet igen?
Nä men skämt åsido, det är ju som nån skriver att ingen vill göra samarbete när barnet är blurrat. Bara därför. Så nu så smyger de in bilder på henne igen för att sen köra helt när det är dags för nytt barnarbete.. jag menar samarbete
Haha fast du. Det vet vi båda två att det kommer hon att göra. Och vet du? Även om hon inte skulle göra det är det lika illa. För hon exponerar fortfarande sitt barn på sin plattform i syfte att driva engagemang som vidare leder till samarbeten och pengar.
Vad är eran uppfattning om Nara exonphspoiler? Och vad hände med den resan hon skulle bjuda någon följare på när hon blev verifierad? Så mycket snack om den innan hon blev verifierad sen helt tyst? Har jag missat något?
Legat i soffan på tok för länge, ont i ryggen för obekväm soffa men tuppluren som bara råkade bli när jag kollade på tv var den bästa på länge.
Kvällarna känns så tråkiga ibland så funderar på att krypa ner i sängen och sova redan.
Alltså, Black Friday i all ära, och numera alla som dessutom ”firar” Thanksgiving. Inser inte folk hur oerhört pinsamt det är? Vad firar vi exakt? Åh pilgrimer fick en fin skörd i USA (!!) på 1500-talet, det måste vi svenskar uppmärksamma! Vi kanske ska börja fira 17 maj och 14 juli också? Fan vad jag skäms å Sveriges vägnar. Härnäst blir det väl Fourth of July.
Det beror väl på. Jag firar inte det men är alltid bjuden på en stor Thanksgivingmiddag då min kompis fru är amerikan och de hostar det varje år. Annars hade jag aldrig kommit på tanken. Har aldrig hört talas om någon svensk som inte är gift med en amerikan eller själv har i alla fall en amerikansk förälder som firar det.
I dessa mörka tider är det väl bara mysigt att samlas med nära och kära, om det då är för ”thanksgiving” eller nåt annat namn på de hela 🤷🏻♀️
Vi har haft ett skit år och nu har vi insett att det som betyder mest är familjen och vänner, så vi har börjat samlas mycket oftare för det ena med det tredje som man kan ”fira”! ❤️ Mer kärlek till folket!
Någon mer som får en klump i magen av att det känns som att Sverige blir mer och mer ett övervakningssamhälle? Polisen jobbar med Palantir, chat control 2.0, förslag om ansiktsigenkänning med AI, förslag om att polisen ska få arbeta med brottsprovokation….
Det låter ju jättebra! Tills den dagen när saker vi idag tar för givet blir förbjudet: fri abort, att välja själv när/om man skaffar barn, mötesfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet.
Mina barn är vuxna och jag hoppas att de inte ska behöva uppleva ett samhälle med övervakning av åsikter och där de själva inte får bestämma över sina kroppar.
Tror du vi fick demokrati gratis och att vi nu bara kan luta oss tillbaka? Jag är inte paranoid, men jag är heller inte naiv. Se på USA tex. Tror du DE trodde att det skulle bli som det har blivit för bara några år sedan?
Jag läser flera morgontidningar, lyssnar på P1 flera timmar om dagen och ser på SVTs nyheter och Agenda varje vecka. Sen lyssnar jag på flertalet politiska poddar. Ändå har jag aldrig hört om detta. Så var hittar jag den informationen?
Den finns ju där. Hur har du kunnat missa den? Det är ju uppenbart att t ex SD vill försvaga det fria ordet genom att styra public service och begränsa journalisters frihet. Det är bara någon vecka sedan det kom fram att SD inte tillåter vissa journalister att ställa frågor till Jimmie Åkesson. Bara ett exempel av många.
Socialdemokraternas Ylva Johansson la fram förslaget om chatcontrol.
Nuvarande regeringen har kommit med förslaget om att polisen (som också använder palantir – en ai som djupsöker webben efter dina uppgifter och lagrar dessa) ska få använda ansiktsigenkänning med AI. Ebba Busch tycker ju dessutom att man ska förbjuda döljande av ansikte….
Nu väntar vi på att Ebba Busch fördömer dagens demonstration i Stockholm, där nazister bara visade ögonen. Eller det gäller bara om det inte är svenskar.
Om du inte har något att dölja så kan du ju skriva ut ditt namn, din adress, din arbetsplats, din lön, vad du röstar på här och nu, för då är det väl inga problem?
Att man inte har något att dölja betyder ju inte att informationen om dig kan hamna i orätta händer, användas emot dig, användas för att skapa ett förtryckande samhälle där vi åsiktsregistreras och de som har ”fel” åsikter straffas.
Med tanke på all skit som händer i samhället så förstår jag varför vi behöver övervakning.
Tycker även att det är bra med åldersgräns på sociala medier.
Tills den dagen de som övervakas inte längre är brottslingarna, utan de som vill rösta mot makten, de som är förföljda pga kön, tro eller sexuell läggning osv…
Åh! Vi har tittat på ett hus 50 mil norrut i Lappland. Jag och sambon vill gärna flytta till lugnet från stan vi bor nu men barnen 9 och 11 är inte positiva till det, men vi tror att det ändå skulle passa dem bra när de vant sig! Hur vågar man ta steget!?
Men nej! Att ta barn och flytta 50(!) mil tlll frikkin LAPPLAND? Det låter…risky. Ett så stort steg måste man väl vara överens om hela familjen, barnen är ju inte sååå små? Hade aldrig förlåtit mina föräldrar om de gjort något liknande, vi flyttade till andra sidan stan när jag var 10, jag blev tvungen att byta skola och fotbollsklubb, dvs var ny i både skola och på min fritidssysselsättning och det tyckte jag var hemskt. Då kunde jag ändå hänga med mina gamla vänner varje helg om jag ville.
De går väl i skolan? Tror inte helt på att de helt saknar socialt sammanhang där de befinner sig, hade det varit sant hade de nog inte haft något emot att flytta gissar jag.
Tycker det är intressant att höra hur folk gör 🙂 själv i samma sits. Din partner då, hur blir det med jobb? Plus hur gör man med att få köpa hus då, väntar ni med det tills jobb säkrat för att kunna få lånelöfte?
Många kan jobba på distans. Gällande husköp så finns det många billiga hus på vissa ställen i Sverige, vilket innebär att man inte nödvändigtvis måste ta lån.
Bodde själv på landet under min uppväxt. Var verkligen inte kul i den åldern. Ensamt, utanför gemenskapen i stan, inga möjligheter att gå till och från skolan som andra hade, begränsade möjligheter till fritidsaktiviteter osv.
Men är det ett samhälle ni ska flytta till så tänker jag att det blir annorlunda, blir ju ändå ett nytt även om lite mindre sammanhang. Men tror uppriktigt att det är svårt för barn i den åldern som är vana vid att kunna gå till och från kompisar, skolan, aktiviteter att bara anpassa sig till att leva ute mitt i ingenstans utan gångavstånd till ngn kompis.
Nu vet jag inte exakt vart ni bor men kan lova att ni inte behöver flytta 50 mil för att få lugn och de du beskriver där 👆🏼. Kanske kan skriva vilken stad ni bor så folk kan tipsa om ställen i närheten. Lugnet kan även finnas 30 min från där ni bor nu tex ☺️
Kan ju vara att man hittat något där allt verkligen klaffar, kanske är boendet så pass mycket billigare att det verkligen bidrar till lugn i livet, att det är en ort med perfekt storlek = jobb och skola finns och man behöver inte pendla. + att stå med ena foten kvar där man bodde kan ju också kännas lite jobbigt, 50 mil blir mer definitivt vilket inte behöver vara negativt nödvändigtvis.
Låter ju bra. Alltså den åldern kan ju vara otroligt känsligt att flytta om de verkligen har sin plats och trivs i skolan, har vänner och aktiviteter. Men om de inte är särskilt engagerade så kanske det är värt att ta risken. Samtidigt så räcker det ju med att en av er fyra vantrivs för att det verkligen ska bli ett misslyckande. Hur pass bra känner ni till orten? Har ni varit där? Om det är ett speciellt ställe ni tänker på så kan det ju vara en idé att åka och besöka, kanske flera gånger, besöka skolan, visa på vad som finns att göra där osv, man hade ju själv blivit negativ om något helt okänt föreslås eftersom man bara vet vad man har idag men svårt att föreställa sig något annat, speciellt för ett barn.
Förstår hur du tänker och med kortare avstånd hade det nog varit bra att göra besök och sådär, men 50 mil är ju inget man åker bara sådär nån gång i veckan. Än mindre med 2 barn som ledsnar (och då blir nya stället ännu mer negativt laddat).
Nej men frågan är ju hur relationerna är idag, hon skrev att barnen träffat kompisar utanför skolan ca varannan månad, man måste ju inte fortsätta hålla liv i den typen av vänskap, kanske får de en massa nya kompisar som de vill umgås med mer på nya stället. Är förmodligen böttre att satsa tiden på att komma in i livet på nya stället än att hålla kvar vid det gamla. Finns det familj är det ju fullt möjligt att åka varje lov.
Jag syftade på det du skrev med att hälsa på nya skolan och visa vad som finns att göra på nya orten 🙂 hälsa på ”hemma” efter man flyttat är ju sällan konstigt eller omöjligt.
Barnen kommer klara sig, får vi hoppas, men högst sannolikt kommer allt bli bra för dem hur ni nu än bestämmer!
Min mamma flyttade från Tyskland till Sverige då jag gick på 2an och i början var jag så arg, men som vuxen nu jätte tacksam! Vi bodde i Tyskland med min kärnfamilj men mamma och pappa skildes och pappa aldrig varit aktiv i mitt liv bestämde mamma sig för att vi flyttade hem nära mormor och morfar, mostrar och morbröder! Fick nya kompisar väldigt fort i skolan och mina kusiner blev som syskon! 😍
Jag bor i norra lappland och älskar det. Finns ingen bättre plats för barnen att växa upp enligt mig och jag har bott lite varstans i Sverige. Vill ni testa så gör det. Lita på er egen förmåga att bedöma vad som funkar för er familj ♥️
Det låter som att ni redan har bestämt er men missat att prata igenom det ordentligt även med barnen. Åldern innebär att barnen inte bara förstår och även har många funderingar om allt nytt och allt som kommer att förloras hemma.
Vad har barnen att längta till i Lappland för flytten ska ju inte bara vara spännande för dig och partnern.
Gjutjärn om du verkligen bara ska steka saker i den. Tänk pyttipanna, ägg, kött/korv, pannkakor, bacon, osv. Vill du kunna deglaze:a pannan med vin eller ha en tomatsås puttrande i den är det bättre med rostfritt stål. De flesta tycker nog att det är enklare att laga mat i en väl inarbetad gjutjärnspanna än rostfritt stål
Glöm inte att man enkelt kan fynda bra gjutjärnspannor second hand och att man ska använda diskmedel när man diskar stekpannan.
Det är en gammal vidrig myt från tiden när diskmedel innehöll lut. Idag är det bara tensider i diskmedel. Tensider binder till fett, seasoning på en gjutjärnspanna är inte riktigt som fettet man vill diska bort rent kemiskt. Finns bra info om man googlar cast iron polymerization
Nej, tittar man rent vetenskapligt så kan man diska med diskmedel. Återigen, diskmedlet tar bort fett, inte inbränningen eftersom den polymeriserat. Googla!
53k, lektor. Undervisar alltså! Behöver sällan jobba mina 40 timmar i veckan och har superroligt på jobbet med alla studenter. Vi är fyra jurister som trivs bra ihop!
75000/månad, jag är in house inom HR och får ingen bonus. Min man är chefsjurist på ett annat bolag och han tjänar ca 2 miljoner per år, beroende på bonusnivån.
Gick in på vimmelmamman efter att Isabella skrivit om henne i en story. Men alltså va, hur kan kvinnan vara 60år?!? Folk ser nuförtiden sannerligen inte lika gamla ut som folk gjorde förr.
Camilla Hamid som domare i Hela Sverige bakar? Vem kunde ana att hon skulle förvandlas till en total
BIATCH?! Hon är ju negativ och kritisk till ALLT, och framför sin kritik på ett otrevligt sätt och verkar inte alls kunna fatta att det är amatörer som inte är bagare. Gillade absolut inte Bettan som var domare innan, men bring Bettan back för i helvete!
Värre när hon åt ett pulver och sa att det var äckligt och var negativ till bakningen. Det pulvret (kommer inte ihåg vad det var, spirulina?) är ju inte meningen att man ska äta som det är direkt.
Undrar mest om Camilla provsmakar saker bakat med gelatin eller få de som valt inte använda gelatin? Vet att det finns gelatin på nöt men inte så vanligt väl?
Karln i juryn verkar heller inte vara ett smartskaft. Vem som helst förstod ju att glaset skulle gå sönder när han skulle stansa marsipanen och tog i för kung och fosterland.
Hennes dotter har kanske äntligen fattat att morsan beskriver hennes förlossning för hela Sverige och har satt stopp för det. Man kan i alla fall hoppas.
Tänker ofta på att alla hennes anhöriga kan läsa alla otrevliga kommentarer som hon kastar ur sig så fort inte alla håller med henne. Förvisso tar hon bort en del där hon gjort bort sig rejält men mycket finns kvar. Något att visa barnbarnet när det blir äldre.
Hampus är ju inte trevlig någonstans? Han är dryg och dejtade någon under programmets gång vilket ledde till att Tobias hade rätt – han hade en fasad hela tiden.
Ja var va det för dålig attityd han hade sista avsnittet… Han fick säga massa kränkande saker men sen när han fick höra saker tillbaka då kunde han inte ta det 🧐
Herregud jaaa! Fruktansvärt att se de fyra. Nu fattar man varför Patrik var off mot Yuryu, han fattade att hon var en mobbar – häxa. Sättet hon också Hampus beter sig mot Tobias på bryggan.. USCH!
Så mannen som satt inne va inte Maximus? Utan Johannas psycho ex? Han är väl också holländare? Då har ju Nara haft fel? För hon skrev typ ”hon försöker få er att tro att han är iväg på jobb … men vi som vet…” samt att hon ljuger för sina blåsta influencer vänner som köper det (saga o hanna)
Hon syftade ju uppenbarligen på Maximus för Mathilda har ju sagt både på snap o i podden att han är iväg o jobbar i Holland. Kan man ens lita på Nara?
Hmm det kan nog stämma att det är Johannas ex. Men då har hon ju verkligen fel Nara?
Johannas ex tror jag håller på med massa kriminellt, dock skrev någon att maximus börjar på R och det gör inte Johannas ex. Dock har hon sagt att han säger olika namn till folk så en av hans namn kanske börjar på R 😂
Jag läste det med, Rokas tror jag det va. Låter inte holländskt? Juste hennes psycho ex använder flera namn så det kan ju absolut syfta på honom.
Tycker bara det är konstigt att folk i kommentarerna sprider missinformation om Maximus och att han är värsta kriminella som nu blivit arresterad och väntar på rättegång i Holland? Samt Nara? Jag har kommenterat så många gånger på snap under olika feågelådor där jag bett henne ge mer info om detta men hon svarar inte.
Men han kan ju bevisligen inte sitta inne om han är där nu. Om det inte är gamla bilder/ filmer? Har dock svårt att tro det?
Jag har också tänkt fråga om det på snap men inte gjort det, konstigt dock att hon inte svarat på det? En annan sak jag tänkte på var när Mathilda berättade för ett tag sen att apmannen ringt maximus och försökt förstöra mellan henne och maximus och hon var väldigt ledsen på snap och man märkte att hon var genuint ledsen tycker jag, hon grät ju också. Har svårt att tro att det skulle vara skådespeleri från henne?
Nara svarade mig en gång privat och typ hånskrattade åt deras situation men hon gav inga detaljer utan påstod bara att tjejerna ljuger för sina följare (precis som hon skrev på story när hon först tog upp det).
Sen har hon bara öppnat mina meddelanden utan att svara. Undrar typ om hon insett att hon har haft fel eller fått fel information? Typ att detta då var om Johannas psycho ex och inte handlade om Maximus? Och nu kan hon inte ta tillbaka det. Eller om Mathilda o Johanna har hört av sig till henne privat och att hon väljer att inte posta om det? Jag vet inte..
Ja jag reagerade också på det! Apmannen kan ju inte ha kontakt med Maximus direkt om han skulle sitta inlåst i Holland? Nej jag tror verkligen att Nara måste haft fel om detta? Mathilda va ju jätte nere. Att Nara aktivt väljer att inte svara om detta känns skumt plus Maximus är på plats i Dubai nu.
Jag tror Nara har insett att hon har fel, att det säkert handlar om Johannas ex. Båda är ju från Holland så kanske lätt att blanda ihop?
Mathilda har ju visat honom på snap nu och det går väl inte att lägga upp bilder på snap från kamerarullen utan då står det ”från kamerarullen”? Tror jag iallafall.
Så ja han sitter ju inte i fängelse. Vi får väl se om Johanna och Mathilda tar upp detta någon gång?
Jag tror verkligen du har rätt!! Men pinsamt av Nara att lägga ut något som är fel? Säkert därför hon inte svarar eller lägger ut mer om det. Men hon har ju tidigare varit så tydlig med att bara lägga skvaller som stämmer till 100% så hon tappar ju sin trovärdighet här. Oh well.
Hon har en bild på snap där de håller hand så jo han är där.
Har dock väldigt svårt att tro att hon skulle vara tillsammans med honom om han satt i fängelse. Varför? När hennes ex var otrogen lämnade hon honom direkt även fast hon fick massa materiella saker och hade det bra. Så har svårt att se att hon skulle vara kvar med honom BARA för pengarna
Jag tänkte också på det!! Väntar spänt efter att se något på snap men en så länge har de bara visat tre glas espresso martinis från stranden. Men känns konstigt att de skulle ljuga om att han är där nu under helgen.
Vad bäst i test har blivit dåligt. Det är så tråkiga test. Och jag hatar, absolut hatar, när dom klipper in skrattljud på ställen där det inte ens är roligt, typ någon hälsar på David med en ”rolig röst” och publiken: HAHAHAHAHA
Jag är ett inbitet BiT-fan, men säsongen som Mauri vann (det var det första på TV4 har jag för mig) såg jag inte ens klart. Panelen/deltagarna var sååå i osynk med varandra och det märktes tydligt att det var noll kemi i studion.
Säsongen därefter, med Eric Stern, Lotta Engberg och Nour bl.a. var det tvärtom – det är en av mina absoluta topp-säsonger just för att deltagarna tyckte om varandra. Det är ju inte ”bara” tester, utan även tid i studion och det som gör att en säsong blir riktigt bra är, enligt mig, att de deltagande kan skratta tillsammans och verkligen ha roligt.
Exakt. Bara fånga tester, inget som går att göra några kluriga lösningar på. Men som vanligt, tv4 förstör alla internationella koncept och gör dem till barnprogram. Lex Robinson, Förrädarna etc etc
Så nu när männen är borta. Jag har mycket flytningar och har trosskydd nästan varje dag. Läste hos någon, källa okänd, att man kan få mycket flytningar AV att bära trosskydd för mycket. Någon som vet om det stämmer? Och vad ska man göra då, går jag utan får jag byta trosor flera gånger per dag och det känns ju jobbigt.
Jag är så trött på min sambo och hans eviga skärmtid. Efter jobbet när han ätit så sitter han i soffan hela kvällen med telefonen. Oftast ser han på videor, detta samtidigt som han säger sig se på tv? Antar män kan multitaska trots allt som sägs. Jag orkar inte tjata om det, han är vuxen och jag ska inte behöva be honom lägga ifrån telefonen. Brukar hinta lite genom att fråga om han ser tv eller om jag kan byta till något jag vill se, då säger han att han visst ser. Tar jag upp att han är på telefonen så säger han att han hör vad som händer. Än en gång, han hör alltså vad som händer på tv samtidigt som han kollar på videor på telefonen (ofta med ljud!!). Vilken multitasker.
Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra.. just nu har jag bara accepterat det. Känns som jag bor med en tonåring typ. Någon som är i liknande situation, med en vuxen person alltså? Det enda positiva jag tar från detta är att jag själv minskat min skärmtid för jag ser hur sjukt det är att sitta timmar med telefonen.
Jag reagerar över att ni inte verkar umgås med varandra. Ni kan väl kolla på en serie ihop eller göra något helt annat? Det upplägget ni har nu är väl inte han heller nöjd med, eller?
Han är BEROENDE. Visa Erik Gallis nya serie på SVT för honom. Själv vill jag inte lägga typ en fjärdedel av min livstid på mobilen, det är ju sjukt. Blev ett wake-up call för mig.
Så tänkte jag också först, klart att var och en får bestämma hur tiden när man slappar ser ut. Men jag hade inte tyckt att det varit ok att han hade lagt beslag på tv:n om ni bara har en och samtidigt ska ha annat ljud på. Handlar ju inte om multitasking utan att han borde visa hänsyn till dig.
Vi brukar ha devisen hemma: kvalitetstid ihop eller egentid isär. Vägrar sitta i soffan som ett passivt kuttersmycke och bli ignorerad för en telefon, och ofta är det ett tecken på att han är lite sliten och skulle behöva ta en stunds egentid men inte riktigt inser det. Jag hamnar sällan där och är rätt proaktiv med att ta egentid (men har ju såklart 100 andra brister) ☺️
Nu har Alice i köket skrivit till en annan receptkreatör att hon är trött på att personen härmar henne och snor flera av hennes recept! Fy! Så vad tror vi, vilka av hennes unika och virala recept är det som personen snott? Är det köttfärs och köpt potatisgratäng-receptet tro?? Den har ju folk snott från henne i alla tider 😡
Vem hon skrev till menar du? Ingen aning, det framgick inte. Tycker alla receptkreatörer gör liknande saker, ingen är direkt unik även om Alice tror att hon uppfinner hjulet varje bakverk
Jag förstår inte heller det där. Hon säger att hon inte får någon näring och inte får behålla det hon äter, men allt man ser att hon ”äter” är glass typ. Inte konstigt att hon inte får i sig någon näring. Hon borde kontakta en dietist som kan hjälpa henne med mat som hon kan få i sig. Men hon kopplar ju det yrket till ätstörning och det har hon ju INTE! (Hon bara knappt äter och älskar sin lilla smala kropp på hennes andra konto, inte alls något ätstört)
Jag lyssnade på ett gammalt poddavsnitt som de spelade in för ca ett halvår sen och blev så förvånad när hon sa att hon varit på gymmet flera ggr en veckan. Jag följde henne då också och minns att det var samma snack då att hon inte ens kunde ha kläder på sig mm och inte ens orkade gå ut. Sen att hennes killkompis betalade en hotellnatt för henne och hennes mamma efter mamman avslutat sin cancerbehandling. Jag trodde hon var isolerad och inte hade några vänner.
Jag skulle vilja fråga om era tankar (och ALLA tankar är verkligen välkomna. Ni behöver inte känna oro kring att låta ”för hårda” eller så, utan jag vill verkligen höra flera perspektiv och tankegångar.
Jag är en ganska känslig person, kvinna mellan 35-40 år, som alltid har brytt mig väldigt mycket om andra människor. Såväl kolleger som faniljemedlemmar, vänner och även personer jag inte känner alls.
Men ibland får jag höra att jag ”är för mycket”. Och jag respekterar självklart om en person säger: ”Jag vill inte prata” om jag frågat hur personen mår, t.ex.
Dock kan jag ändå ha kvar känslan att personen inte mår bra (det är alltså när någon verkar nere/ledsen – inte bara out of the blue).
Då har jag svårt att veta om jag kanske ska fråga en extra gång eller avstå. Vad är respektfullt och omtänksamt?
Jag minns ett tillfälle där jag märkte att en kollega varit nere en längre tid (vi hade jobbat ihop länge och kände varandra väl) och då frågade jag hur det stod till, varpå han svarade att allt var bra.
Sen så var han väldigt otrevlig mot mig och övriga kollegor varpå jag frågade: ”Är det säkert att allt är OK?” (vi var självklart i enrum) varpå han fräser: ”XX, nu får du ge dig – säger jag att allt är bra så är det så!” och sen pratade vi i princip aldrig mer på jobbet.
Jag vet inte om jag har någon diagnos eller så, men jag ÄR väldigt mån om andra och frågar gärna en gång extra när jag märker att någon kanske inte mår bra.
Men samtidigt är jag rädd att vara gränsöverskridande, för jag saknar ju inte respekt för att personen inte vill prata.
Jag vet själv hur det är att må dåligt och att det inte alltid är så lätt att ”bara öppna upp sig” så därför försöker jag visa att jag finns där om de vill.
Men det landar så ofta fel, och då får jag känslan att jag varit totalt gränslös och ja, faktiskt skäms. Jag vill bara visa att jag finns där, och jag projicerar säkert från mitt eget liv, då jag aldrig känt någon genuin omtanke från någon i min familj eller i mitt umgänge.
Och då vill jag inte att någon annan ska känna samma sak.
Förlåt för roman, men jag hör hemskt gärna olika perspektiv och tankegångar kring detta. Inget är väl rätt eller fel egentligen, utan mer hur man som egen person är och även föredrar att bemötas.
Jag tycker också att sådant är jobbigt. Att bli bemött såsom du blir menar jag för jag är likadan. Jag är mån om människor och ser mer än gärna till att de har det så bra som möjligt och prioriterar mig själv sist. Jag har nu lärt mig att människor inte alltid vill öppna sig och jag kan inte tvinga någon så om de vill prata med mig så gör de det men annars bryr jag mig inte.
Jag känner igen mig så mycket i det du beskriver. Jag tror att mitt problem är att jag vrider och vänder på hur det ”kan vara”. Jag fastnar i tankeloopar.
Jag ska försöka ge ett exempel på hur det kan se ut i mitt huvud:
”XX verkar inte må bra”
Jag frågar: ”Hur mår du, är allt OK?”
XX svarar: ”Det är lugnt”
”XX verkar fortfarande nere efter en tid efter första frågan”
Jag frågar: ”Är det säkert att allt är OK? Du verkar lite låg. Du behöver inte berätta om du inte vill, men bara så du vet så finns jag här eller på telefon om det skulle vara något”
XX: ”Nu får du ge dig – säger jag att allt är bra så är det så!”
Då hamnar jag i att jag skäms och känner att jag har varit respektlös. Men sen får jag mycket ”Tänk om-tankar” som t.ex. ”Tänk om XX har det jobbigare än jag tror och kanske behöver pushas till att prata, för XX kanske far illa annars, för jag ser ju att XX inte är sig själv riktigt. Är jag en svikare då som inte står kvar?”
Jag hamnar aldrig riktigt i stadiet att: ”OK, nu sa XX att hen inte ville prata, så då släpper jag det. Hen har t.o.m varit otrevlig mot mig, men tänk om…..”
Jag slutar ju givetvis fråga efter att ha blivit avsnäst, men jag har svårt att släppa oron för personen som inte verkar må bra.
Jag når aldrig stadiet: ”OK – nu har jag försökt så nu slutar jag bry mig, för personen är inte ens trevlig mot mig när jag bara försöker visa omtanke.”
Därför undrar jag lite om det kanske är något fel på mig – att jag har svårt att släppa saker och ständigt hamnar i dessa ”Tänk om”-loopar.
Jag är precis som du. Jag slutar inte bry mig om jag märker att någon är nere förstås men om någon har snäst åt mig eller så så får det vara. Jag fastnar ständigt i tankeloopar och kan många gånger bli arg på mig själv för att jag inte vågar säga ifrån när jag behöver det. Istället så går jag hem och blir ledsen och säger till mig själv: Varför sade jag inte det nu då?
Stoppa er själva. Som vid allt annat man inte borde göra, stoppa tankarna direkt. Det låter som ett jättestörigt beteende, tjata inte på folk, de lär inte må bättre då. Sök hjälp om ni inte kan sluta (i all välmening, det kanske beror på nåt hos er liksom som ni kan få hjälp med).
Du är ju inte så respektfull, alltså din omtanke är inte nödvändigtvis riktad mot personen som tydligt har signalerat att den inte vill prata om sitt mående. Klart människor blir irriterade om du då fortsätter tjata.
Helt ärligt låter ditt beteende lite jobbigt. Låt folk vara. Fråga max en gång om nån verkligen verkar må dåligt, sen släpp det. Låt dem komma till dig i så fall. Men oftast vill man inte prata med nån man inte är nära om jobbiga saker (kollegor tex).
Du är troligen överhuvudtaget ingen person av många anledningar som en kollega skulle gå till om denne kände för att prata om nåt privat med nån kollega. Fokusera på dina egna problem istället för på saker du inte har med att göra, för det är du som har problem.
Jag vill själv helst bli lämnad ifred och säger till om jag vill ventilera något. Har extremt mycket personlig integritet, får höra att jag verkar känslokall men jag vill bara bli lämnad ifred helt enkelt. Tycker det är obehagligt och påträngande om någon ska förhöra sig om hur jag mår. Förstår rent intellektuellt att det är av vänlighet men det känns absolut inte så, bara påfluget. Speciellt på jobbet, då vill jag absolut vara lämnad åt mitt och prata om jobb bara. Så känner jag!
Varför antar du att kollegan inte har ett eget skyddsnät privat av vänner, familj och partner? Varför antar du att kollegans mående hänger på DIG och DIN fråga? Det låter som en lite grandios självbild. Som att det är viktigt för dig att fråga för att stärka din egen identitet som någon som bryr sig om andra, inte huruvida personen framför dig faktiskt behöver just DIG.
Nej nej, så menar jag inte alls. Det är inte så att jag känner ett behov av att bli behövd, men däremot så har jag svårt att släppa oron.
Jag frågar naturligtvis inte hundra gånger, men är det en person som man ändå känner väl och som inte verkar må bra/något tynger personen så får jag svårt att släppa det rent känslomässigt.
Men jag uppskattar verkligen era synpunkter/synsätt och jag menade vad jag skrev – jag vill gärna höra om flera perspektiv.
Ja, jobbet vill inte jag heller ha i mitt privatliv, sedan kanske man inte vill dela sitt privatliv bara för att någon frågar. Om man säger det är okej eller jag vill inte prata om det, men tack för att du frågade, skulle jag bli irriterad om du frågar igen. Om det däremot är en kollega jag umgås med privat, är det såklart en annan sak. Men då pratar man privat, inte på jobbet.
Jag är som du. Har en kollega som alltid ska fråga, och rätt många gånger, med gulligull röst. Upplevs mest som fejk, även av andra, som om hon mest vill visa upp att hon bryr sig. Även när man säger att man är ok (och ibland är det, hon ser liksom problem som inte finns).
Ja, känner igen det. Det ska skapas något av faktiskt ingenting. Blir dålig stämning, speciellt eftersom annan kollega frågar, mår du inte bra? För vissa är faktiskt inte omtänksamma, de är nyfikna bara.
Om jag skulle gissa var din kollega inte alls nere utan irriterad på något du gör så började sluta sig pga irritation, och blev sedan ännu mer irriterad när du höll på att fråga istället för att fatta att du uppenbart (för honom) för något irriterande
Jag känner igen mig där en del. Gränsen mellan att framstå som omtänksam eller nyfiken kan kännas som hårfin. Men jag frågar en gång och tillägger att annars vet du att du kan komma till mig. Sedan får man släppa det.
När man mår dåligt och får frågan om hur man mår så orkar man inte släppa in alla. Så även om du vet och ser att personen inte mår bra så kanske den helt enkelt inte vill berätta det för just dig. Jag tycker ibland att det är mycket lättare att anförtro mig lite grann åt någon som jag inte känner så bra men litar på än den som kanske står mig mycket närmre.
Jag tänker att det är fint att vilja att alla ska ha det bra. Men det verkar va otroligt viktigt för dig att ba en god medmänniska, till den nivån att det kanske inte känns helt genuint. Att de personerna som blir snäsiga kanske inte upplever att ni har en sån nära relation att det håller för den typen av samtal. Jag hoppas att familj och nära vänner reagerar åå det sättet iaf.
Jag blir glad om mina vänner frågor men 99% av kollegorna skulle jag ha absolut noll lust att berätta något personligt för. Den enda jag skulle göra det för har jag jobbat tillsammans med i 11 år och umgås ibland privat med då även barnen är vänner med varandra (×2, alltså både äldsta barnen och yngsta barnen är vänner då de går i samma klass). I övrigt skulle jag nog tyvärr kunna bli irriterad om någon frågade mig 2 ggr. En gång skulle jag ju bara säga att allt va lugnt.
Är det en väldigt nära anhörig där det är DU som är personen att öppna upp sig för, och du som ska stötta genom helvetet – då kanske du ska fråga en gång extra.
Men när det är övriga vänner, bekanta, kollegor.. fråga dig då: vilken roll tycker dom att jag har i det här? Om jag vore din kollega så hade jag inte viljat prata med dig om jag mår dåligt, jag vill prata med min sambo, min familj och mina allra närmsta vänner. Då hade din roll som kollega – ur mitt perspektiv- vara att bara fortsätta vara min kollega och inte agera annorlunda eller vara där och peta. Även om det är välment så ingår du inte i min innersta krets och jag vill inte släppa in dig så nära inpå, har inget intresse av det.
För mig, i svåra perioder, så är jobbet en välkommen distraktion från det som kanske pågår privat och som jag hanterar privat med min innersta krets. T.ex. en närstående som genomgår palliativ vård. Då vill inte jag få 500 ”hur mår du” från kollegor i lunchrummet, som påminner mig och kastar mig tillbaka till helvetet när jag kanske precis har ett arbetsflow och fått 4 timmars välbehövd mental paus från det onda och vill få fortsätta med det en stund.
Hoppas det kan vara en rimlig förklaring/perspektiv 🥰
Du vill ha en ärlig åsikt så här kommer den. Det låter väldigt mycket som att du ska ta ansvar över folks mående och känslor som dom inte bett om att du ska ta ansvar över, och då kan det absolut uppfattas som lite jobbigt. Jag förstår verkligen att du bara menar väl, och du verkar vara en fin person. Fråga en gång och vill personen inte prata så acceptera det. Det låter nästan som en osäkerhet i dig att du ska fråga igen och igen och hålla koll på folks måenden? Så du på så sätt kan få bekräftelse tillbaks att du verkligen är en omtänksam person? (Min tolkning av din beskrivning) Men är man trygg och säker i sig själv så känner folk av det och dom kommer till dig om dom verkligen vill prata, utan att du ens behöver fråga om det.
Ja, jag har absolut en osäkerhet i mig själv (som jag jobbar på). Och säkerligen så finns det säker saker hos mig som gör att jag blir lite extra mån kring människor i min närhet (att jag har upplevt ensamhet tidigare och att ingen riktigt brytt sig – av de i min närhet).
Därför vill jag inte att någon annan ska behöva känna så.
Jag skulle undvika frasen ”är det säkert att allt är OK” då den av mig uppfattas som både inkräktade och insuinerar att jag ljög vid förra tillfället du frågade. Skulle absolut bli irriterad om någon frågade det.
Något som är mindre inkräktade och mindre förolämpande är ju att säga typ ”säg till om det är något jag kan göra för dig” eller ”så bra att du är OK, du vet var du har mig om det skulle vara något”
Inse också att saker kan vara fel utan att den personen har lust att dela det med just dig.
Jag skulle även undvika frasen ”du verkar lite låg”. Jag skulle verkligen inte vilja att någon annan värderade (och luftade) sin uppfattning av mitt mående. Jag skulle inte heller uppskatta den väldigt direkta frågan ”Hur mår du?” rakt ut ur luften.
Det är inte fel att bry sig och fråga, men du kanske behöver fundera på hur du lägger fram din fråga och lyssna på svaret.
Det beteendet får du ta och jobba med rejält då det är ett fruktansvärt påträngande beteende. Du har inte överhuvudtaget med det att göra om nån ev går igenom nåt trist det är deras ensak. Det är du som har problem med att du är överkänslig och att det drabbar dina kolleger och andra omkring dig på ett ofta negativt sätt. Du är på jobbet för att jobba inte vara nån jävla oombedd kurator.
Fast det stämmer inte! Det är bra att ”lägga sig i” och våga fråga om man ser att någon mår dåligt. Utbildningar gällande suicidprevention brukar ta upp just detta att våga fråga och inte undvika en person som verkar må dåligt. Det är inte alltid en deprimerad eller en person med självmordstankar vågar prata om detta med sina närmaste, det kan ibland vara lättare att öppna sig för någon man inte känner så väl.
Att våga fråga och bry sig om sina medmänniskor är viktigt, oavsett vilken relation vi har till dem! Fråga och lyssna, då har du gjort det du kan. Även om personen fräser och inte vill prata just då, betyder det inte att du gjort något fel. Fortsätt våga fråga av omtanke!
Du ÄR gränslös. Du behöver lyssna när människor sätter gränser gentemot dig. Bara för att du känner in att andra människor mår dåligt runt dig så är det inte säkert (eller ens troligt) att de vill ha hjälp av dig. Och det ÄR inte snällt att hjälpa människor som inte har bett om eller ens behöver hjälp. Det är gränslöst. Det är en sak att känna för sina medmänniskor och en sak att aktivt gå in och försöka hjälpa dom. Om du tex märker att en kollega mår dåligt så kan du fråga om han vill ha en kopp kaffe eller fråga om han vill att du ska ta över någon av hans lättare arbetsuppgifter. Men att fråga rakt ut gång på gång ”hur MÅR du?” är gränslöst, det är en privat fråga. Är kollegan otrevligt, säg ifrån att det inte är ok. Men ställ inte privata frågor gång på gång till en kollega, speciellt inte om kollegan säger ifrån. Samma sak gäller för släktingar och vänner. Min erfarenhet är att människor som ofta känner in andra och vill hjälpa andra har tagit den rollen i barndomen med en förälder/syskon och sedan fortsätter den rollen i vuxenlivet. Medberoende kallas det. Och det är bättre om du sätter fokus på hur DU mår och på att sätta gränser runt dig själv än att fokusera på andra. Finns mycket bra att läsa om medberoende och hur man flyttar fokus till sig själv istället för till sin omgivning.
Man kan vara sjuk och ätstörd. Hon är säkert sjuk och det är verkligen jättehemskt, hoppas hon mår bättre snart. Men det är helt sjukt hur alla influencers alltid lyckas vända på allt? Leker dom efterblivna eller är dom efterblivna? Elin förstår väl att problemet inte är att hon är smal, ingen bryr sig om hon är smal. Problemet är hur hon endast tar bilder där hennes koter ska synas.
Precis detta! Om man nu är riktigt smal på grund av en/flera sjukdomar, varför tar man såna bilder? Hur tänker man? ”Usch vad dåligt jag mår men nu får jag ta tillfället i akt och ta bilder på mina kotor i fokus och dra upp tröjan så magen syns innan jag kanske mår bättre och lägger på mig”
Jag bryr mig inte så mycket om varför hon är smal. Alltså vilken sjukdom som ligger bakom: ätstörning eller den hon skrev om. Oavsett vilket publicerar hon bilder som till och med Instagram blurrar! Inte ok.
Jag jobbar inom medicin och känner verkligen för att reda ut några saker här efter att ha läst hennes inlägg. Först och främst finns det ingen vedertagen medicinsk diagnos som heter candida overgrowth eller leaky gut och det finns en anledning till att dessa ”diagnoser” inte är en del av läkarutbildningen eller något man testas för när man söker vård för de ospecifika symtom hon nämner att hon haft (trötthet, besvär från tarmkanalen etc). Det finns helt enkelt inte tillräckligt vetenskapligt stöd och de flesta ”diagnoser” hon nämner är inte en del av konventionell medicin. Även sjukhuset hon har utretts på är alltså specialiserade på HOLISTISK medicin som är alternativmedicin.
Det stämmer det hon lite luddigt skriver att 80% av immunsystemet ”sitter i tarmen”, då merparten av kroppens serotonin produceras i tarmen. Detta är anledningen till att så många människor som lider av psykisk ohälsa ofta har problem från mag/tarmkanalen och EXAKT varför många som behandlas mot depression också blir av med sina magsmärtor. Det hon beskriver är med 99% säkerhet psykosomatiskt. Därav inte sagt att hon inte lider för det gör hon alldeles säkert, men ur ett vetenskapligt medicinskt perspektiv är det mesta av det hon pratar om bara påhittat dravel som säljs in av alternativmedicinska förespråkare för att tjäna pengar på folk som egentligen lider av psykisk ohälsa.
Har man problem med ”leaky gut” är detta oftast ett symtom på andra, inflammatoriska tarmsjukdomar så som Crohns eller ulcerös kolit. Jag kan intyga att vi här i Sverige är superduktiga på att utreda och behandla riktiga sjukdomar i tarmen och att man inte behöver åka till ett annat land för att behandlas för någon pseudovetenskaplig påhittad diagnos. Jag tror att hon hade mått bättre av att behandlas för psykisk ohälsa än något annat i detta fall.
Jag vet ingenting om personen, men tänkte fråga hur du ser på psykosomatisk. Jag tänker på det som en samverkan emellan kropp och själ. Om du t ex har högt blodtryck, du har varit på vc och mätt, om du börjar grubbla på det kan du lätt få högre. Det är fysiskt men genom att blanda in huvudet, blir det både och. Är det psykosomatisk enligt dig? Blev nyfiken då jag läste det i min journal, efter att ha mätt hemma ett par veckor och fått medicin.
Kan absolut vara. Hur är ditt blodtryck hemma och vad stod det i din journal? Om du är ung och i övrigt frisk så har jag svårt att se att medicin för att sänka trycket är motiverat om du har normalt tryck hemma. Den psykosomatiska effekten är ju i allra högsta grad verklig men brukar vara tillfällig, alltså att nervositeten har en effekt på att blodtrycket ökar men när du slutar vara nervös så går det ner. Det är väldigt spännande hur mycket våra kroppar kan ”ställa till med” enbart pga vad som försiggår i hjärnan
Både äldre och njursvikt I sista stadiet, men har inte haft problem med blodtryck innan. Minns såklart inte hur högt, men mätaren signalerade rött och högt. Pulsen var också för hög, när det var runt 1oo, blev jag helt klart stressad. Psykosomatisk i första hand, hittade jag i journalen. Blev förvånad för jag var inte oroad till en början, egentligen först när pulsen blev knepig, för det var så påtagligt. Nu känns det som min hjärna är boven, mer än mi kropp. Och det var jag inte helt med på. Även om jag förstår att allt hör ihop. Lite förvånad också för att läkaren inte tog upp det. Men det kanske är vanligt att hjärnan lägger sig i och därmed inte alla gånger bidrar på ett positivt sätt.
Stort tack för att du svarade, uppskattar det jättemycket!
Hahah tänkte precis samma sak… Pluggat 5 år på läkarprogrammet och varit placerad på både övre och nedre GI, aldrig någonsin har någon specialist talat om överväxt av candida eller läckande tarm! Det känns extremt psykiatriskt att sakna självinsikt till den grad att man hittar på en somatisk sjukdom…
Detsamma gäller hon Frantzén som också enbart äter råa granskott och eventuellt ett och annat ägg för att hennes ”tarmflora” inte tål något annat. Alltså har men så svår IBD/IBS får man rescuebehandling och en NGS eller t.om PEG för att inte rasa i vikt som dessa tjejer gör… snark!
Exakt så bemöttes en vän av läkare ”det sitter i huvudet”. Det visade sig att dagliga diarréer berodde på en perforerad tarm, som konstaterades ha orsakats av en spetsig del från ett kycklingben.
Över 3 år av ett helvete och bli utmålad som en dåre i journalen så ingen läkare tog det på allvar.
Det kan vara viktigt att inte ogiltigförklara andras fysiska problem som psykosomatiska.
Ja, det är så. Tror det är därför jag reagerade på journalen anteckningar. Sist någon sa att mitt ”ryggskott” var psykiskt, hade jag en öppen fraktur i ryggen. Så det var inte ryggskott eller psykiskt… ska nog förhöra mig lite mer.
Absolut! Min poäng var mer att belysa att i detta fallet finns det inget som heter candida overgrowth eller leaky gut vilket måste innebära att det är något annat hon lider av. Saken är att inom medicin måste man alltid arbeta mot en hypotes och vi testar inte patienter för holistiska ”sjukdomar”. En perforerad tarm är ju å andra sidan ett riktigt medicinskt tillstånd som absolut inte borde missats av din väns läkare.
Hade kunnat prata hur länge som helst om detta inser jag nu men det jag ville få sagt var att när det finns tecken på att psykisk ohälsa också är en del av sjukdomsbilden så är det ofta så att behandling mot depression och ångest också hjälper mot symtom från tarmkanalen och i dessa fall är det ju allt som oftast psykosomatiskt 🙂 Elin skriver ju att en del av hennes ”behandling” innefattar att hon har kontakt med psykolog vilket är bra. Tycker mest synd om henne att hon blivit ilurad massa diagnoser som inte har vetenskapligt stöd eftersom detta hos en ängslig person ofta bara förvärrar sjukdomsbilden.
Varför skulle man ha ett tråkigt liv om man inte följer influencers? Och man måste inte nödvändigtvis gilla dem heller, det räcker väl att man är nyfiken?
Jag har gjort valet att endast följa folk jag känner och har koppling till i verkliga livet för att hålla mitt flöde hanterbart och överskådligt. Jag är inte intresserad av att följa några andra.
Mår mycket bättre när jag håller mej borta från sociala medier. Jämfört med alla influencers är inte mitt vanliga liv så dåligt,många av dem mår nog inte så bra.
Skulle inte orka fota lämna ut mitt liv hela tiden. Finns alldeles för många influencers.
Tvek på den. Du hänger på bloggbevakning en lördagskväll…😂 en annan satt i alla fall på bussen på väg hem efter en social kväll med vänner. Tips, det kan du prova! Så slipper du skriva en tråd och svara spydigt till de som kommenterar.
Försöker också förstå Alva Sperle.. hon är så tunn? Och något är annorlunda med hennes utseende på senaste, undrar vad hon gjort för ingrepp. Hon raderar alla kommentarer om sånt.
Ja hon har ju absolut en specialkost.. hon är också så scam för hon har köpt ALLA sina följare, asså hon hade under 10k sen såg jag hur hon dagligen ökade med 10-15k tills hon på en månad nådde över typ 130k följare för något år sen.. hon har kämpat så hårt för att bli influencer att hon till slut köpte alla sina följare, vilket är så uppenbart också då hon alltid har under 1000 likes
Kattproblem!! Bor på landet och har min 2-åriga, kastrerade hankatt lös. Han har GPS så har full koll på var han håller hus och det är alltid väldigt nära hemmet. Sen i somras har det börjat bli fight om revir med en grannkatt. Andra katten har slitit av halsband med GPS säkert 10 ggr, alltid enormt mkt hårtussar där de bråkat, en gång kom katten upp på vår farstubro så det flög krukor som gick sönder osv. Bråken sker alltid typ på vår gård. Alltid nån reva på örat eller läppen då de bråkat men aldrig så farligt. Tills nu på senare tid har det blivit mer allvarligt och större sår. För några veckor sen var vår katt halt pga sår under trampdynan och då efterlyste jag ägare i vår byagrupp på fb men ingen ville ge dig till känna (vet dock vem det är). Nu ikväll upptäcker jag att han har ett öppet sår som nog behöver sys på bringan, och jag vet att de bråkade natten som var. Jag börjar vara väldigt orolig för min katt och kommer givetvis börja hålla han inne om nätterna (kattlucka) åtminstone. Men vad fan ska jag göra sen då? Vill ju dräpa kattjäveln innan den har ihjäl vår katt men det kanske finns bättre alternativ…. Hjälp!
Söt men inte sötast. En kopia av pappan. Blir så komiskt när Hanna skriver om sin mini-me när de inte är ett dugg lika 😂 Nästan så man kan tro att de har använt sig av äggdonation
Jag tror du skulle må bättre av att sluta hänga i den tråden när du fastnar så på alla användare. Kanske du ska testa lära dig ett nytt instrument istället?
Jag reagerade i en artikel om den stora ålderskillnaden mellan Jocke och Jonna.
Var tvungen att kolla upp när de träffades och fick fram att Jonna var bara 16 år när Jocke (25år) raggade på henne, fick nobben och hittade på i sin blogg att de hade haft sex och skrev att hon var en blond h*ra. Hon polisanmälde honom sedan för förtal.
De blev tillsammans officiellt 2 år senare när hon var 18 år efter att ha skrivit med varandra sen efter polisanmälan.
Han har ju inte princip groomat Jonna? Har inte detta uppmärksammats innan?
Föregående inlägg 
Tror du att det kommer att pussas på kollegan när ditt jobb går på julfesten i år?
Jag kämpar med förälskelsen. Vill inte vara kär i min kollega. Vill hålla min familj hel. Men varje samtal med honom känner jag att jag bara vill ha mer. Det är värdelöst. Men nej, vi kommer definitivt inte pussas på julfesten då båda lever med sin partner fortfarande.
Gör slut. Taskigt mot din partner.
Anonym 20:11
Det finns inget som säger att hon blir lyckligare med kollegan. Många gånger handlar det om att man vill komma ur den tråkiga vardagen. En person gör slut/ skiljer sig. Flyttar ihop och får en ny vardag, som sedan ångras många gånger.
Men nu handlar det kanske inte om vad personen skulle må bäst av i slutändan utan huruvida det är schysst att leva i ett förhållande med någon när man börjat få känslor för någon annan person istället? I vart fall om man inte typ gör allt för att slippa dem, typ byter arbetsplats och kapar kontakten?
Inte lycklig i äktenskapet eller uttråkad och så kommer det en härlig kollega som ler och visar uppskattning.
Ett liv med kollegan hade börjat sprudlande och sen hade det blivit grå vardag och tjat om klassiska könsroller och disk och smutstvätt som ”han inte ser”.
En förälskelse går fort att avsluta om man bara inte underhåller tanken på att det ska bli personen och en själv. Inte underhålla tankar om personen och aktivt gå in och bryts tankemönstret. Viktigt också att aktivt reflektera över varför den pågående relationen inte duger och personen inte längre är intressant. Några få saker att börja med istället för att låtsas pinas över känslorna.
Det man inte vet, lider man inte av?
Så säger bara en otrogen person.
Det här gällde ju en trogen person.
Jag hade inte tyckt att min man gjorde mig en tjänst om han lämnade mig och splittrade familjen för en övergående förälskelse. Man kanske inte ens vill leva tillsammans med en person, bara för att man är förälskad.
Så är det med den här mannen. Vi är för olika gällande grundläggande värderingar men attraktionen från min sida åtminstone är vrålstark.
Ja jag kan verkligen förstå det, skulle aldrig lämna en man jag delade värderingar med och som jag värdesatte som person och passade med enbart för attraktion.
Om något år kanske du inte ens förstår vad du såg i den där snubben.
Jag tycker du ska ligga med honom. Det skadar ju ingen!
Zzzz
I ett långt liv tror jag man kan bli kär i andra också, men man agerar inte på det och så släpper det. Man kan älska sin partner ändå.
Precis, inte direkt ovanligt.
Varför vill man vara ihop med någon när man kämpar med att man är kär i någon annan? Hade jag vetat att min kille var kär i någon annan hade jag gjort slut direkt.
Förälskelse kommer och går, det är inte alltid värt att bryta upp allt för det.
Precis. Och ibland går den över för stunden men sen kommer den tillbaka som ett slag i magen. På semestrar och andra ledigheter hinner jag som tur väl är glömma honom.
”På semestrar och andra ledigheter” – har du ofta semester och ledighet eller haft så starka känslor under såpass lång tid?
Visst, normalt skulle jag säga att man inte bryter upp för en förälskelse, men om du kämpat med känslorna i över ett år eller mer så känns det inte riktigt fair mot din partner.
Håller med 20:17.
En förälskelse är temporär om den inte underhålls och en förälskelse innebär inte att personer vill bryta upp och hellre leva med den andra. Förälskelse betyder inte ens att den alla gånger kommer utvecklas till kärlek.
Förälskelse på avstånd går inte att jämföra med ett faktiskt förhållande som är byggt på körlek.
Många verkar förväxla förälskelse och att vara kär och djup kärlek.
Du bör ju minska all kontakt med kollegan, helst ha noll kontakt. Byt avdelning, byt jobb.
Vill du inte splittra familjen är det vad du måste göra.
Att minska kontakten är tyvärr inte möjligt och jag älskar verkligen mitt jobb och arbetsplats så att byta är inget alternativ just nu. Det här är också en person som jag verkligen vill ha som vän och önskar liksom att mina känslor stannat vid vänskap.
Hur hade du själv känt det om din man var förälskad i en kvinnlig kollega men valt att stanna i hennes närhet och vilja vara hennes vän?
Lyssna på till sängs med samanda och Malena! Avsnittet ”skilsmässomannen” var himla intressant om just det där när man blir förälskad i någon. Enligt Jung är det ens egen själ som typ flyttat över till personen man är förälskad i. Haha det och massa annat spännande!
Jag är fru till den som hade relation med sin kollega. Kan säga att det är det vidrigaste jag varit med om..det skadade mig så mycket. Inte bara där och då utan även på djupet.
Så. Var inte en feg tönt. Gör ditt jävla val. Din partner har inte valt att vara en del av en triangel.
Men de gör ju inget! Hon kämpar aktivt för att inte göra nåt.
Fast hon gör ju inte det då hon vill jobba kvar med honom och vara hans vän/ha honom i närheten. Man gör inte så om man kämpar emot, om man vill vara schysst mot den partner man valt att stanna med.
Kan säga att jag hellre hade fått höra ”jag har fått känslor för min kollega. Jag vill inte såra dig, vill inte vara otrogen, men vi behöver se över vår relation”
För jag FÖRSTÅR varför man är otrogen, ofta kanske för att relationen på hemmaplan är vardaglig osv. Men då får man prata med sin partner. Kanske räcker det med att ta det snacket, att inte ta varandra för givna för att hitta tillbaka.
Om det nu är det man vill.
ni kan ju säga att ni övade mun på mun på varandra
Inte från min sida iaf! Men hoppas några gör det, vill se lite action haha. För lite drama just nu.
Berätta?
Om vad? Finns ju inget att berätta! Än…
Garanterat inte och tror inte det var några andra som pussades på julfesten heller. Men vem vet.
Vi har ingen julfest, men julbord.
Kommer inte gå med på suparjulfesten så nej
Upptäckte att min man tog in på hostel några timmar under natten igår med sin kollega som också är i ett samboförhållande. Är gravid i 8 månaden, vill skära av hans nedredel och mata fåglarna med. Men bara börja planera för att föda ensam och vara ensamstående, känns toppen… 🙂
Hur upptäckte du? ❤️
Vilken gris!
Alla på mitt jobb är 60åriga gubbar, ingenjörer typ. Så jag, den 20 år yngre administratören kommer i alla fall inte pussa på någon kollega.
Finns det några trevliga konton på Instagram med personer som är barnfria, singlar och inte letar efter en partner? Vill följa någon som är 25+ och som trivs med att vara singel och inte dejtar. Vill kunna känna igen mig i någon och inte känna mig så udda.
Bianca och dessa men de är ju inte så roliga.
Hon dejtade väl? Eller var det bara lögner det också 🥱
Det är slut med honom
Åh nej, hade aldrig anat… vad hände?
Följer Cylinderella på insta. Efter ett följtips hos en bloggare.
Älskar att följa henne!
Men asså TACK! Jag läste hennes blogg länge, men den verkar hon ha lagt ner? Och försökt hitta på insta utan lycka. Sen kände jag igen namnet nu när du skrev, så kul!
Desirée på mansbebisar! Peppigt och mysigt så det förslår!
😂
Katia Mosally var min absolut första tanke. Annars tycker jag det finns massor som inte vill ha barn men har en partner och massor som har barn och inte vill ha en partner.
Tips på de utan barn? Tycker det är svårt att hitta tyvärr.
Alexandra Nilsson, Therese Lindgren, Catja Lövstrand, Loreen… har alla pratat om att dom inte är så sugna på att skaffa barn.
Sen finns det fler utan barn jag inte har så bra koll på som tex: Jackie Ferm, Clara Henry, Gina Dirawi, Felicia Bergström, Julia Franzén osv.
gordonisalive
Hilda Kirkhoff är mysig att följa.
Någon som vet var man kan hitta dessa snygga glasögon från Saint Laurent som Gry har. Hittar inte någonstans och chat GPT hittar inte heller. https://www.instagram.com/p/DRmFNj1DCxS/?igsh=b2lwOWIwcnJkZWJ3
Har du testar Googles bildsökning?
https://www.ray-ban.com/sweden/eyeglasses/RX5421rb5421%20optics-genomskinlig/8056597937085
Dessa?
https://www.opticabassol.com/sv-se/products/saint-laurent-sl-474-opt-003-56
De här?
Jag tror de hon har är från Isabel Marant. Håller med, de är skitsnygga!
Hur är din lördagkväll?
Själv sitter jag på akuten för att nån spånskalle tyckte att det var en bra idé med en meter höga trappsteg på det lokala Jumpyard. Perfekt lördagkväll. Verkligen.
Trist! Jag hoppas att jumpyard tar på sig kostnaderna för olyckan!
De skulle göra en skaderapport men jag vet inte vad det skulle vara för kostnader. Ambulans kanske? Besök på jourcentralen? Kostar akutbesök nåt, känner att jag har dålig koll
Ja akuten brukar alltid kosta, är väl typ den enda vården som till och kostar för barn till och med.
Men de där hundralapparna är kanske inte det som bekymrar dig mest ikväll.
Kostar 0:- under 18 år.
Jag betalar alltid på barnakuten i Stockholm. Typ 200 kronor
Är nog totalt olika beroende på region.
Ett tag kändes det som vi hade klippkort på akuten med ena dottern (slog upp hakan 2ggr, spricka i armen som vi fick söka vård för 2ggr innan hon äntligen fick gipsad arm) och har inte betalat en krona för de besöken.
Har själv däremot fått betala för de gånger jag fått söka akut.
Krya på dig! Anmäl till ditt försäkringsbolag, om du skulle behöva hjälp längre fram
Va? Såg du inte dom eller vad hände? Låter inte kul
Jag skulle gå ner för trappan men steget var Mycket högre än jag förväntade mig så kunde inte ens kompensera liksom och räta upp mig.
Men gud det är la inte deras fel att du missbedömde avståndet?!
Det är väldigt höga trappsteg där, inte bara i mitt tycke.
Speciellt som målgruppen är barn.
Trappor ska ha ett visst avstånd mellan stegen och även bredden, speciellt i offentliga rum. Just för att man är så van vid ett visst avstånd så inga olyckor sker.
Attityden…
1 meter låter helt sjukt, det är väl mest barn där, hur klarar de det?
Åh fy!!!
Jag hoppas att du får snabb hjälp!
Hade man ju hoppats men tydligen var det en fraktur på ett ovanligt ställe så de vill röntga igen. Dessutom har det tydligen varit en trafikolycka med flera skadade så jag blir nog här en stund
Oj fy! Jag hoppas att du och de andra klarar er.
🥰
Jag kollar Hem till jul och dricker lite rödvin. Myser i soffan helt enkelt, efter att hemmet är julpyntat.
Har du brutit något?
En fraktur på ett ovanligt ställe, just my luck
Krya på dig❤️
Tack! ❤️
Vad brukar man få för prover från glowid?
Små påsar med typ 1 ml i varje
Typ 4-5 st. Lite blandat. Älskar glowid. Nu kan man få 30% +20% rabatt på hela sortimentet med koden huring20
Fast de är ju dyrare än exakt alla andra sidor? Med rabatt också oftast. Det är deras affärsidé, riktig scam.
Mirka Norrström, vad hände med henne?
Edit. och hennes Peter? Vad gör han?
Jag tror att du ska gå till Flashback för mer info
Hon började väl spela in porr med Linda Skugge. Hennes ex vet jag inget om.
Så vidrigt. Stackars hennes barn
Ja men det känns som att det var ett tag sen, efter det helt tyst?
Jag håller med dig, man undrar hur hennes vardagsliv ser ut nu.
Peter har väl flyttat till Norrland någonstans och skaffat en ny fru, har jag för mig. Tror att han varit sjuk också.
FruKrokodil. Skäms.
Hanna Theorin. Skäms. Visar sin dotter mer och mer nu. Hon är girig den där tokan.
Får man inte diskutera Hanna här? Alla kommentarer tas bort
Jasså? Jag vet inte. Camilla skulle ju skriva ett inlägg om Hannas tävlingar som inte kommit upp än så det kanske ligger något i det. Får se om det kommer imorgon annars struntar hon nog i det.
Vem bryr sig? Släpp det
Många bryr sig. Men vi lovar att släppa det när du släpper krokodilen.
Verkligen SKÄMS! Så många dom har gissat att H sakta men säkert kommer börja vissa barnet igen, det tog inte lång tid inte….
Precis som så många gissade att det inte blir något syskon utan det var bara content..
Finns en del vettiga diskussioner där iaf när Hanna överdriver sina sjukdomar
Orkar inte höra mer om frukrokodil och HTs flashback-tråd.
Sannerligen!
Orkar inte höra mer från de som ska klaga på vad andra diskuterar på ett forum vars syfte är att man får diskutera det mesta.
Nu gör ju du samma.
Hej Hanna. Ta hand om din kassako till dotter istället.
Men lägg av nuuuuu
Nej.
Har ni några råd för att hantera sorg efter en närståendes bortgång? Om man tänker sig att det är en gammal förälder tex. Som man stod väldigt nära. En sådan person som ingen annan kan ersätta. Hur lång tid tar det innan man mår bättre och livet känns lättare? Dela gärna med er om ni vill, hur det har varit för er och vad som har hjälpt. Jag står här mitt i ett kaos av känslor.
Der försra eller de två första åren är som värst. Speciellt vid högtider.
När mamma dog så var jag ofta vid graven, samma sak när pappa gick bort. ( Mamma dog när jag var tonåring och pappa gick bort 10 år efter mamma.)
Sorg måste få ta tid och alla känslor är tillåtna.
Första halvåret efter låg sorgen som en konstant slöja över mig. Gick inte en dag utan att jag grät. Nu drygt ett år senare känns det lite lättare men ibland sköljer sorgen över mig och allt känns hopplöst, vet inte i dom stunderna hur jag ska kunna leva vidare och någonsin bli glad igen. Jag vet inte hur man hanterar sorgen mer än att man bara lär sig leva med den, man har ju inget val liksom
Mamma gick bort i cancer. Hon hade kämpat så otroligt mycket i två omgångar. För hennes del var det bäst att få slippa. Det var fokuset.
Pappa i sviterna efter en stroke. Det han fasade mest för, att inte kunna kommunicera hände. Han ville inte leva på det sättet. Samma där, vad jag vill, eller syskon, barnbarn hjälper inte. De måste få lämna oss.
Den akuta sorgen går i vågor, ens ögonblicket är du upptagen med något annat och så kommer en låt, en rolig grej och det bara sköljer över mig att jag kan inte ringa och berätta.
Det finns ingen tidsgräns, sorg ändrar sig, Jag drömmer om dem och vi håller dem levande genom att prata om dem. De kommer aldrig vara helt borta för mig. De sitter nog på ett moln, dricker kaffe och håller ett vaktande öga över oss.
Min mamma dog hastigt och oväntat i april. Jag bestämde dagen efter att om hon inte får leva så måste jag. Grät varje dag i typ en månad, sen mer och mer sällan. Alla högtider är jobbiga men de blir mindre jobbiga när jag ger mig själv ”tillåtelse” att det får vara jobbigt.
Det är jobbigt! Fruktansvärt och så jäkla orättvis men det går framåt.
Jag beklagar din förlust!
Båda mina föräldrar är döda men värst var med med mammas död. Hon var en sån otroligt fin, varm, omtänksam och många superlativ till! Hon dog för 2,5 år sedan och det går nästan en dag utan att jag tänker på henne. Ibland gråter jag oxå men det är livet. Vissa personer gör avtryck i ens liv tills man själv dör!
Den värsta sorgen tog väl kanske ett år att komma över. Sen blev det bättre. Men en sorg finns alltid kvar. Särskilt svårt blir det på deras födelsedagar och julen. Då kan sorgen bli rent fysisk, som att jag inte kan andas och någon hugger mig i hjärtat. När jag blundar kan jag se dem när de ler mot mig och ibland drömmer jag om dem, då känns det bättre. Man får inte tillåta sig att gräva ner sig i sorgen utan fokusera på att uppskatta livet istället.
Tack för alla svar. Betyder mycket! Beklagar era förluster.
Pratade de i Nrj om Sofia Wistams klavertramp? Hon är ju programledare där.
Vilket?
Hon gör smycken i Thailand och visade stolt upp bilder från tillverkningen. Folk tyckte att det såg ut som en pissig arbetsmiljö för de anställda.
Har hon varit otrogen?
Tror ej det. Hurså?
Någon som beställt från SJD Wardrobe och kan säga vad ni tycker om plaggen?
De ser i alla fall hemska ut. Särskilt för det priset!
Tycker det är lite märkligt att det inte finns video eller bild från en ”vanlig” person som bär kläderna någonstans… Att de enda som tex taggat märket är andra influencers. Är väldigt nyfiken på hur många ordrar som ens gått ut… Tycker för övrigt att kläderna verkar sitta dåligt och ser billiga ut, särskilt partykollektionen. Ännu mer avskräckt efter modemassakerns video där SJD svarar på frågor om kvalitet och hållbarhet mm. Tror de att konsumenterna är helt dumma i huvudet?
Vill egentligen inte tipsa om Margareta Grääs pga hon är så jävla jobbig och dryg men hon har testat plaggen i en video
En uppriktig fråga då jag inte alls följer henne, men kan man lita på hennes omdöme? Alltså, är hon uppriktig? Tänker generellt nu, brukar hon vara vinklad eller rent av ”köpt”?
Hon är väldigt kritisk så här är hon inte köpt iaf. Hon verkar ärlig.
Någon som har något positivt att säga om en influencer?
Tycker att Kenza verkligen strålar nu när hon är gravid, och verkar vara så lycklig över sitt 4e barn som hon och Alex drömt om! Hon strålar!!!! Glad för henne ❣️
Jag har haft flera på jobbet. Kissie var jättetrevlig och uppmärksam. Även Katrin zytomierska och bingo har varit trevliga.
Tingelinn är vacker
Vågar inte.
HannaPee och Nea är genuina.
Blev så trött på podden efter ett tag, kändes som de inte lever ett riktigt liv. Hemmafruar som festar typ. Har för mycket pengar för att man ska kunna relatera och jobbar inte på riktigt.
Slutade lyssna då .
Emelie Nilsson på TikTok är otrolig, hon och hennes familj bjuder så mycket på sig själva för att skapa riktigt rolig hemmasnickrad humor
Vad olika man är! Gillar inte henne alls. Har inte kvar tiktok ens, men det är bara nånting över henne som jag inte gillar.
För mycket buskis. Precis samma med Ellen Bergström.
Jag behöver en analys här nu om vad som är fel på mig.
Jag har genom åren haft jättefina människor runt mig men jag kan inte behålla nån nära, troligtvis för att jag är rädd för att bli avvisad och därför inte visar hur mycket jag faktiskt kan tycka om någon. Sedan är jag väldigt introvert och i perioder jävligt dålig på att svara, ghostar gärna ofrivilligt då jag ska ”svara sedan” och glömmer. Skriver också hellre med folk än att ses på riktigt och har därför också mestadels distansvänner. Som jag då kommer ihåg att svara väldigt ojämnt.
Men problemet är att jag på sista tiden börjat känna mig ganska ensam. Jag upplever att personer jag sett som mina bästa vänner, alla bor långt bort, går vidare med andra som bor närmare och kan ses oftare och så. Såklart. Och jag saknar inte heller nån att typ umgås med på helgerna eller efter jobbet för det är jag alldeles för trött för. Har också familj som behöver sitt. Men jag saknar liksom… nånting?
Så, vad är det för fel på mig?
Det är inget fel på dig alls! Man kan både sakna närhet till andra människor och samtidigt vara rädd för den.
Jag är likadan, och upplever att det helt enkelt inte funkar att vara så pass introvert i detta samhälle. Tror att jag är alldeles för trött av aktivitetsnivån generellt för att orka prioritera så mycket mänsklig kontakt, även om jag verkligen tycker om mina få vänner och bekanta.
Kontakten och det faktiska umgänget kan se olika ut. En del av mina vänner är mest över telefon (samtal eller sms), eftersom vi bor långt från varandra. En del tränar jag bara med, nån går jag enbart på konstutställningar med. Några vänner pluggar jag bara med och vi ses utanför de obligatoriska momenten och pluggar i biblioteket. En vän går jag kortare promenader med och några har jag slöhäng i soffan och vi lagar mat ihop eller dricker te och pratar av oss.
Allt detta pågår med ett förhållande som inte kräver ständig samvaro för att ingen av oss mår bra av att vara vara som klistrade på varandra.
Vänskap är vad man gör den till och behöver absolut inte följa ett visst mönster. En av mina vänner går jag enbart på konstkurser och vi kan pilla med lera och annat och knappt utbyta ord ibland men det är supertrevligt och avslappnande. Noll krav på att man ska prata hela tiden.
Vem orkar flänga runt jämt och ständigt och vet man sina behov så formar man vänskaper efter det för det finns massor som är lik en själv. När jag jämt ville resa och festa som mycket yngre så hade jag sådana vänner.
Du är som du ska och behöver bara hitta personer som du är kompatibel med och som ändå kan bry sig om dig och som du kan bry dig om.
Det är ju krävande att hålla liv i kontakter, däremot kan det vara enkelt om det är folk i ens närhet dvs rent geografiskt eller att man träffas regelbundet utan att behöva planera det, tex kollega. Är det någon man känner riktigt väl är det ju en annan sak också. Men har man inte den typen av vänner i sin närhet så blir det ju till att anstränga sig och det blir mindre spontant och det funkar helt enkelt inte lika lätt för alla, olika perioder i livet osv. Men kanske är det någon annan typ av kontakt du behöver, något mer kravlöst, tex några att småprata lite med vid någon form av aktivitet, grannar man byter några ord med men inte så att man ses hemma hos varandra, någon på jobbet som man verkligen bryr sig om men utan att umgås privat. Dvs få det sociala tillfredsställt men utan krav och planering. Bara en tanke alltså. Men tror att ett riktigt socialt liv faktiskt kan ses som en typ av hobby där vissa har människor som ett intresse och andra inte och inget konstigt med det.
Detta hjälper inte dig men det kunde ha varit jag som skrev detta. Har ingen aning om hur man kommer ur det 😕
Jag tror inte att det är något fel på dig alls. Sen får du väl fundera över om det är viktigt för dig med relationer utanför familjen. Och om du landar i att det är det så måste du lägga manken till för att uppnå förändring. Kanske skapa listor på daglig basis eller veckovis. Alarm? Som påminner dig om att höra av dig. Kanske ska du också försöka att få fler vänner nära dig? Som du inte på samma att behöver hålla kontakt med på det sättet utan träffar mer regelbundet. Då behöver man inte lägga så mycket energi på att hålla kontakt, skriva långa meddelanden etc, eftersom det gör sig självt 🙏🏽
Exakt det här. Relationer kommer inte gratis.
Första advent imorgon – har ni någon tradition som görs?
Tänkt i många år att jag vill julpyssla lite och dricka glögg varje advent, aldrig hänt än. Men i år kanske? Vem vet.
Hae inga traditioner, men jag saknar när man gick i lågstadiet och hade en ljuslycka på bänken. Man tände ljuset första lektionen sedan läste fröken ur en bok. Hmm man kanske ska tända ljus och lyssna på en ljudbok nästa år en stund varje morgon.
Gud så mysigt det lät!
Nästa år? Börja imorgon!
Har ingen ljuslyckta eller ljus.🤣
Plus att jag inte vet vilken bok jag vill lyssna på.
Det måste du köpa då ju, tända ljus är det mysigaste på vintern 🥰
Funderar på att ta och prenumerera på bookbeat och testa att lyssna på en av dom där böckerna som är som en julkalender med ett avsnitt om dagen, vet inte om de heter nå speciellt? Orkar inte kolla.
Du kan ju bara ta ett vanligt glas och sätta i ett värmeljus (finns på din lokala mataffär).
Om du har Storytel så har de böcker som är som julkalendrar, dvs de släpper ett avsnitt/dag.
Nej, man ska inte ha ljus i dricksglas! Dom är inte gjorda för att hantera den värmen som ett ljus avger, och kan därför spricka och orsaka skador.
Ååååh vi gjorde precis samma sak i min skola! Vilket minne.
Samma här! Jättemysigt!
Nu får man väl inte ha tända ljus pga brandrisk eller klimatet..
Firar inte jul sedan en tid tillbaka.
Men när julen börjar närma sig kan jag få för mig att lyssna på lite jullåtar i alla fall. 🙂 Så det kan bli att jag gör det.
🎶 LAST CHRISTMAS I GAVE YOU MY HEART
BUT THE NEXT DAY YOU GAVE IT AWAY 🎶
Preciiiis! 🙂 Sjunger den på karaoke. haha!
But the VERY next day hallå
Anonym 20:40
Var osäker på stavningen.😅
Adventsfika, glögg och kaffe till katter och pepparkakor. Elda i braskaminen, förhoppningsvis alla barn hemma och tända första ljuset. Bara mys!
Äta lite eget mini-julbord brukar vi göra och sen Julskyltning på eftermiddagen och lyssna på dottern som sjunger julsånger med kören på torget.
Sen hem och dricka första glöggen och äta lussebullar som vi bakat idag 😍vi brukar tända en brasa i öppna spisen med men i år med en 10-månaders bebis får vi hoppa det.
Det är väl bara att sätta galler/staket så att bebisen inte kommer åt elden? Eller är det av någon annan anledning ni inte kan elda?
Tycker det är trist att snön regnade bort😞
Saknar när det var mycket snö ute som när man var liten.
Det var tider det
Det kanske var lika mycket som nu men man var mindre så det upplevdes som mer snö 🤭
Nej nej det var helt klart mycket mer! Minns jag och mina syskon var ute och gjorde gigantiska snögubbar, grävde tunnlar i meterhög snö, osv
Haha ja jag skojade bara! Men så är det ju nu också ibland. Eller beror väl på var man bor. I Mellansverige har det varit så.
I mitt fall,jag var barn på 70 och 80-talet var det otroligt mycket mer snö än idag.Bodde precis söder om mitten på Sverige,s.a.s,och från oktober till april ( snö vid majbrasan) var det riktig vinter,med snödrivor alla ungar lekte i.
Jag har foton från den tiden och häpnar över hur mycket snö det var då!
Idag här vintern mest slask,och snön hälsar på och försvinner igen så snabbt.
Åh, är SÅ glad att den försvann! Hatar skiten.
Varför hatar du den?
Personligen tycker jag om att det blir ljusare ute av snön, och jag går hellre i snö än massa slask.
Jag har också svårt att förstå att det finns de som hellre genomlever 4-5 månader av mörk, regnig november än snö som lyser upp. Men det är uppenbart att de människorna finns.
Skriv om att Hanna Theorin (och hennes sambo Kevin) håller på att fasa in ungens ansikte igen från att ha varit helt blurrad. Så töntigt, pick a lane och stå för det.
Det är något jag undrar över, alla dess flunsors sambor. Är de så fruktansvärt fega att de inte vågar säga till eller är de lika dumma som flunsorna och inte ser problemet?
Jag tror nog de är lika dumma i sina resonemang och samtidigt lika giriga. Man får ju inte glömma att Kevin också är del i hela theorin-grejen som alla klagar på. Också ansvarig menar jag.
Ja så är det. Men han verkar ju vara för snäll. Förstår inte hur han orkar med henne. Men samtidigt skulle han nog inte våga lämna henne själv med ungen.
(Alltså hon är ju själv om dagarna men menar varannan vecka-livet)
Du kan ju inte veta något när du inte känner honom? 🤔 Lätt att spekulera
Var skrev jag att jag vet något? Det är liksom det vi gör här, spekulerar. Välkommen hit ☺️
Lät som att du visste.
”…han verkar ju vara…”
Om man vet så skriver man ju inte verkar, utan är.
/Annan anonym
Folk tror de vet
Fast det lät inte alls som att personen visste något säkert. Hen skriver inte det.
Jag tror att det är så att de vill kunna lägga ut bilder som folk vill se. Men de vet också om konsekvenserna med att de får hat och ännu värre att vissa folk är sjuka som kollar på bilderna.
Blir inte lika många samarbeten utan att visa ansiktet heller. Som man kan läsa hos Caroline Engvall, barn säljer. Nu har hon ju kort reklam med ungen oavsett, men tror inte många företag är nöjda med en blurrad unge.
Precis och många företag vill ha med barnen
Eller så bara ghostar vi HT konto, så spelar det ingen roll…. Hur stor hade hon ens varit om folk inte diskuterat henne så mycket i det här kommentarsfältet?
Hon hade inte varit någonting. Hennes engagemang är så lågt. Får bara många kommentarer när hon kör ett snyftinlägg. Det är ju hennes tråd som ger henne all trafik, vilket hon kan delge till företag och få samarbeten.
Ja men precis… vill man VERKLIGEN dra mattan under fötterna på hennes (som influncer) så är det ju att sluta mata FB och bloggbevakning med tusentals diskussioner om henne som är bästa strategin.
Det är liksom inte Bianca, det är all den här ”kritiken” som gör henne till till influencer.
Men tror du verkligen det? Vet att det var nån här inne som pratat om att hen jobbar med att ”anlita” influencers och att de typ enbart går på engagemang, inte följare eller ja sidvisningar
Ja sidvisningar är det
Skit ska skit ha?
Det man ger Hannar ju dock inte ”skit” utan möjlighet att försörja sig på sociala medier.
Hon hade kanske kunnat dra in lite grarisprylar om hon bara hade sina ”genuina” följare men aldrig ha det som yrke.
Ja, hon tjänar på de som följer men hatar
Älskar det. Det tänker inte folk på. Idioter
Nja, jag tror dock inte att det är sidvisningar som samarbetespartners går på utan snarare engagemang. Och hennes engagemang är inte särskilt högt. Märks att det börjar sina nu.
Truten
Avföljde henne precis
Nice!
Följer inte henne men sett kontot några gånger och diskussionerna här inne. Har de inte blurrat hennes ansikte förut och sen kommit tillbaka, eller blandar jag ihop dem? Om det är så så är det ju sjukt fjantigt, vad gör det för nytta för barnets integritet att visa ansiktet, sen inte visa, sen visa igen, inte visa osv. Haha.
Stämmer!
https://bloggbevakning.nyheter24.se/2024/12/06/influencern-ska-oka-mangden-innehall-pa-sin-bebis/
Den länken är gammal idiot
Oj, vaknat på fel sida? Jag sa inte att den var ny, den handlar om det personen skrev som jag svarade på. Gå och lägg dig, bittermandel.
Om man svarar så då är det nog något fel på en. 23:40
Att det är fel på dig 23:40
Hahaha men gud
Gud på dig
Hon vet att det skapar rubriker som Linn
Ja! Först helt blurrat, sen helt oblurrat, sen blurrat igen för nu började hon precis förskolan och ”fick en egen integritet”, och nu HALVA ansiktet blurrat. Väldigt spännande det där. Barnet kanske nyss förlorade halva integriteten hon fick när hon började föris och därför kan de visa halva ansiktet igen?
Nä men skämt åsido, det är ju som nån skriver att ingen vill göra samarbete när barnet är blurrat. Bara därför. Så nu så smyger de in bilder på henne igen för att sen köra helt när det är dags för nytt barnarbete.. jag menar samarbete
Eller tar hon inte med barnet på samarbeten mer idiot
Haha fast du. Det vet vi båda två att det kommer hon att göra. Och vet du? Även om hon inte skulle göra det är det lika illa. För hon exponerar fortfarande sitt barn på sin plattform i syfte att driva engagemang som vidare leder till samarbeten och pengar.
Jag tror på att hon inte kommer
Eller att ungen (enligt Hanna Theorin) alltid prickar in att vara sjuk de veckor som inte K kan hämta/lämna på förskola.
Vad är eran uppfattning om Nara exonphspoiler? Och vad hände med den resan hon skulle bjuda någon följare på när hon blev verifierad? Så mycket snack om den innan hon blev verifierad sen helt tyst? Har jag missat något?
Legat i soffan på tok för länge, ont i ryggen för obekväm soffa men tuppluren som bara råkade bli när jag kollade på tv var den bästa på länge.
Kvällarna känns så tråkiga ibland så funderar på att krypa ner i sängen och sova redan.
Intressant för er alla att veta😂
Att ta en nap i soffan med TVn på i bakgrunden kan ju va det bästa som finns!
Men eller hur! Händer för sällan kände jag idag när jag vaknade upp, så skönt:)
Alltså, Black Friday i all ära, och numera alla som dessutom ”firar” Thanksgiving. Inser inte folk hur oerhört pinsamt det är? Vad firar vi exakt? Åh pilgrimer fick en fin skörd i USA (!!) på 1500-talet, det måste vi svenskar uppmärksamma! Vi kanske ska börja fira 17 maj och 14 juli också? Fan vad jag skäms å Sveriges vägnar. Härnäst blir det väl Fourth of July.
Firar folk thanksgiving i sverige?
Oj, aldrig hört någon som firar Thanksgiving här. Är det vanligt alltså? Var? Storstan?
Kanske. Extremt pinsamt hur som.
Det beror väl på. Jag firar inte det men är alltid bjuden på en stor Thanksgivingmiddag då min kompis fru är amerikan och de hostar det varje år. Annars hade jag aldrig kommit på tanken. Har aldrig hört talas om någon svensk som inte är gift med en amerikan eller själv har i alla fall en amerikansk förälder som firar det.
Så klart en helt annan grej om man har amerikansk koppling.
Finns t.o.m. restauranger som har det på menyn i Sthlm iaf.
I dessa mörka tider är det väl bara mysigt att samlas med nära och kära, om det då är för ”thanksgiving” eller nåt annat namn på de hela 🤷🏻♀️
Vi har haft ett skit år och nu har vi insett att det som betyder mest är familjen och vänner, så vi har börjat samlas mycket oftare för det ena med det tredje som man kan ”fira”! ❤️ Mer kärlek till folket!
Någon mer som får en klump i magen av att det känns som att Sverige blir mer och mer ett övervakningssamhälle? Polisen jobbar med Palantir, chat control 2.0, förslag om ansiktsigenkänning med AI, förslag om att polisen ska få arbeta med brottsprovokation….
Nja. Har man inget att dölja så har man väl inga problem.
Det låter ju jättebra! Tills den dagen när saker vi idag tar för givet blir förbjudet: fri abort, att välja själv när/om man skaffar barn, mötesfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet.
Varför skulle det bli det?
Hur många människor i historien tror du har tänkt exakt så, och sedan kom en diktator till makten..?
Hjälp vad paranoida ni är. Bäst du skaffar barn och sånt nu då medan du får!!!!
Mina barn är vuxna och jag hoppas att de inte ska behöva uppleva ett samhälle med övervakning av åsikter och där de själva inte får bestämma över sina kroppar.
Tror du vi fick demokrati gratis och att vi nu bara kan luta oss tillbaka? Jag är inte paranoid, men jag är heller inte naiv. Se på USA tex. Tror du DE trodde att det skulle bli som det har blivit för bara några år sedan?
Säg att du är obildad utan att säga att du är obildad…
Dagens personangrepp kan man alltid lita på här!
Ser det ut som att en diktator är nära?
Alltid mycket närmare än vad man tror, kan jag säga. Demokrati behöver man kämpa för hela tiden, men det förstår inte folk.
Vi har partier i riksdagen (och regeringen) som redan nu jobbar för att inskränka de rättigheterna.
Jaha. Vilka partier?
Ett tips: läs tidningar och se på nyheterna vad deras företrädare säger, så förstår du.
Jag läser flera morgontidningar, lyssnar på P1 flera timmar om dagen och ser på SVTs nyheter och Agenda varje vecka. Sen lyssnar jag på flertalet politiska poddar. Ändå har jag aldrig hört om detta. Så var hittar jag den informationen?
Den finns ju där. Hur har du kunnat missa den? Det är ju uppenbart att t ex SD vill försvaga det fria ordet genom att styra public service och begränsa journalisters frihet. Det är bara någon vecka sedan det kom fram att SD inte tillåter vissa journalister att ställa frågor till Jimmie Åkesson. Bara ett exempel av många.
Socialdemokraternas Ylva Johansson la fram förslaget om chatcontrol.
Nuvarande regeringen har kommit med förslaget om att polisen (som också använder palantir – en ai som djupsöker webben efter dina uppgifter och lagrar dessa) ska få använda ansiktsigenkänning med AI. Ebba Busch tycker ju dessutom att man ska förbjuda döljande av ansikte….
Nu väntar vi på att Ebba Busch fördömer dagens demonstration i Stockholm, där nazister bara visade ögonen. Eller det gäller bara om det inte är svenskar.
Eller hur
Håller med dig
Så säger bara de riktigt naiva.
Om du inte har något att dölja så kan du ju skriva ut ditt namn, din adress, din arbetsplats, din lön, vad du röstar på här och nu, för då är det väl inga problem?
Att man inte har något att dölja betyder ju inte att informationen om dig kan hamna i orätta händer, användas emot dig, användas för att skapa ett förtryckande samhälle där vi åsiktsregistreras och de som har ”fel” åsikter straffas.
Vår demokrati och vår frihet kom inte gratis.
Hahaha you crazy
Är jag?
Se på världen. Hur såg USA ut för några år sedan jämfört med nu?
Se på vissa av våra partier. Vad har de för åsikter?
Nej men herregud, inget galet med detta. Det är allmänt känt. Vi diskuterade nyss sånt här i min universitetskurs.
Precis. Och när hen är på gång kan hen lämna ut sitt bankkort nummer och pin kod också, för varför ska man dölja det?
Med tanke på all skit som händer i samhället så förstår jag varför vi behöver övervakning.
Tycker även att det är bra med åldersgräns på sociala medier.
Tills den dagen de som övervakas inte längre är brottslingarna, utan de som vill rösta mot makten, de som är förföljda pga kön, tro eller sexuell läggning osv…
Helt otroligt att folk inte kan tänka ett steg längre
Det är nödvändigt såsom samhället ser ut.
Åh! Vi har tittat på ett hus 50 mil norrut i Lappland. Jag och sambon vill gärna flytta till lugnet från stan vi bor nu men barnen 9 och 11 är inte positiva till det, men vi tror att det ändå skulle passa dem bra när de vant sig! Hur vågar man ta steget!?
Men nej! Att ta barn och flytta 50(!) mil tlll frikkin LAPPLAND? Det låter…risky. Ett så stort steg måste man väl vara överens om hela familjen, barnen är ju inte sååå små? Hade aldrig förlåtit mina föräldrar om de gjort något liknande, vi flyttade till andra sidan stan när jag var 10, jag blev tvungen att byta skola och fotbollsklubb, dvs var ny i både skola och på min fritidssysselsättning och det tyckte jag var hemskt. Då kunde jag ändå hänga med mina gamla vänner varje helg om jag ville.
Samma för mig flytta flera ggr mellan dagis o mellanstadie och det vill jag inte utsätta mina barn för.
Har påverkat mig negativt.
Oj vilken överdriven kommentar….
… Och jag bytte skola frivilligt under min uppväxt utan att vara mobbad. Alla är olika!
Man lever bara ett liv. Våga, vad är det värsta som kan hända – ni flyttar tillbaka till stan?
Tycker det är taskigt om barnen trivs och har rotat sig. Det skulle ni gjort när dom va små. Förstår att barnen inte alls vill flytta.
När de var små fanns ett socialt sammanhang på orten vi bor men det saknas nu pga flera dödsfall och släktbråk.
De går väl i skolan? Tror inte helt på att de helt saknar socialt sammanhang där de befinner sig, hade det varit sant hade de nog inte haft något emot att flytta gissar jag.
Är det barnen eller du själv som saknar socialt sammanhang på grund av dödsfall och släktbråk…?
Elakt mot barnen tycker jag.
Om barnen har vänner och så är det riktigt elakt. Inte så att de ofta kan åka och hälsa på. Men är de mobbade och ensamma, så kör!
Barnen är nära i ålder och umgås nästan bara med varandra. Leker med kompis typ en gång varannan månad
Varför vill inte de flytta då?
För att förändring och ovisshet är jobbigt!
Är du verkligen helt ärlig med dig själv nu?
Låter skumt
Leker bara med varandra 11 o 9…?
Barn brukar vara de värsta bakåtsträvarna som finns. Men har ni jobb? Arbetslösheten är ju hög och tänker att det inte kryllar av jobb i Lappland.
Det finns så sjukt mkt jobb i Lappland, hört talas om LKAB?
Går dina barn inte i skola?
Kan man inte flytta om barnen går i skolan eller vad menar du?
Att det inte makes sense att de bara skulle umgås med varann.
Det är väl inte speciellt konstigt? Långt ifrån alla barn har vänner att umgås med, både i skolan och på fritiden.
Jätteudda
Inte udda ge dig
Oj, låter väldigt konstigt.
Hur ska ni göra med jobb då?
Leva på kapitalet! 😉
Skämt åsido. Jag är lärare. Jobb löser sig.
Tycker det är intressant att höra hur folk gör 🙂 själv i samma sits. Din partner då, hur blir det med jobb? Plus hur gör man med att få köpa hus då, väntar ni med det tills jobb säkrat för att kunna få lånelöfte?
Många kan jobba på distans. Gällande husköp så finns det många billiga hus på vissa ställen i Sverige, vilket innebär att man inte nödvändigtvis måste ta lån.
Stor brist på jobb nu dock..
I Lappland? Brist på jobb – nå nej
Bodde själv på landet under min uppväxt. Var verkligen inte kul i den åldern. Ensamt, utanför gemenskapen i stan, inga möjligheter att gå till och från skolan som andra hade, begränsade möjligheter till fritidsaktiviteter osv.
Men är det ett samhälle ni ska flytta till så tänker jag att det blir annorlunda, blir ju ändå ett nytt även om lite mindre sammanhang. Men tror uppriktigt att det är svårt för barn i den åldern som är vana vid att kunna gå till och från kompisar, skolan, aktiviteter att bara anpassa sig till att leva ute mitt i ingenstans utan gångavstånd till ngn kompis.
Vi vill flytta till ett samhälle med skola, fritidsgård, föreningsliv osv
Nu vet jag inte exakt vart ni bor men kan lova att ni inte behöver flytta 50 mil för att få lugn och de du beskriver där 👆🏼. Kanske kan skriva vilken stad ni bor så folk kan tipsa om ställen i närheten. Lugnet kan även finnas 30 min från där ni bor nu tex ☺️
Kan ju vara att man hittat något där allt verkligen klaffar, kanske är boendet så pass mycket billigare att det verkligen bidrar till lugn i livet, att det är en ort med perfekt storlek = jobb och skola finns och man behöver inte pendla. + att stå med ena foten kvar där man bodde kan ju också kännas lite jobbigt, 50 mil blir mer definitivt vilket inte behöver vara negativt nödvändigtvis.
Låter ju bra. Alltså den åldern kan ju vara otroligt känsligt att flytta om de verkligen har sin plats och trivs i skolan, har vänner och aktiviteter. Men om de inte är särskilt engagerade så kanske det är värt att ta risken. Samtidigt så räcker det ju med att en av er fyra vantrivs för att det verkligen ska bli ett misslyckande. Hur pass bra känner ni till orten? Har ni varit där? Om det är ett speciellt ställe ni tänker på så kan det ju vara en idé att åka och besöka, kanske flera gånger, besöka skolan, visa på vad som finns att göra där osv, man hade ju själv blivit negativ om något helt okänt föreslås eftersom man bara vet vad man har idag men svårt att föreställa sig något annat, speciellt för ett barn.
Förstår hur du tänker och med kortare avstånd hade det nog varit bra att göra besök och sådär, men 50 mil är ju inget man åker bara sådär nån gång i veckan. Än mindre med 2 barn som ledsnar (och då blir nya stället ännu mer negativt laddat).
Nej men frågan är ju hur relationerna är idag, hon skrev att barnen träffat kompisar utanför skolan ca varannan månad, man måste ju inte fortsätta hålla liv i den typen av vänskap, kanske får de en massa nya kompisar som de vill umgås med mer på nya stället. Är förmodligen böttre att satsa tiden på att komma in i livet på nya stället än att hålla kvar vid det gamla. Finns det familj är det ju fullt möjligt att åka varje lov.
Jag syftade på det du skrev med att hälsa på nya skolan och visa vad som finns att göra på nya orten 🙂 hälsa på ”hemma” efter man flyttat är ju sällan konstigt eller omöjligt.
Barnen kommer klara sig, får vi hoppas, men högst sannolikt kommer allt bli bra för dem hur ni nu än bestämmer!
Min mamma flyttade från Tyskland till Sverige då jag gick på 2an och i början var jag så arg, men som vuxen nu jätte tacksam! Vi bodde i Tyskland med min kärnfamilj men mamma och pappa skildes och pappa aldrig varit aktiv i mitt liv bestämde mamma sig för att vi flyttade hem nära mormor och morfar, mostrar och morbröder! Fick nya kompisar väldigt fort i skolan och mina kusiner blev som syskon! 😍
Jag bor i norra lappland och älskar det. Finns ingen bättre plats för barnen att växa upp enligt mig och jag har bott lite varstans i Sverige. Vill ni testa så gör det. Lita på er egen förmåga att bedöma vad som funkar för er familj ♥️
Det låter som att ni redan har bestämt er men missat att prata igenom det ordentligt även med barnen. Åldern innebär att barnen inte bara förstår och även har många funderingar om allt nytt och allt som kommer att förloras hemma.
Vad har barnen att längta till i Lappland för flytten ska ju inte bara vara spännande för dig och partnern.
Om man vill köpa stekpanna utan nonstick, ska man välja gjutjärn eller rostfritt?!
Gjutjärn om du verkligen bara ska steka saker i den. Tänk pyttipanna, ägg, kött/korv, pannkakor, bacon, osv. Vill du kunna deglaze:a pannan med vin eller ha en tomatsås puttrande i den är det bättre med rostfritt stål. De flesta tycker nog att det är enklare att laga mat i en väl inarbetad gjutjärnspanna än rostfritt stål
Glöm inte att man enkelt kan fynda bra gjutjärnspannor second hand och att man ska använda diskmedel när man diskar stekpannan.
Ska man använda diskmedel? Trodde man inte skulle göra det och det känns så äckligt så inte velat köpa en gjutjärn.
Det är en gammal vidrig myt från tiden när diskmedel innehöll lut. Idag är det bara tensider i diskmedel. Tensider binder till fett, seasoning på en gjutjärnspanna är inte riktigt som fettet man vill diska bort rent kemiskt. Finns bra info om man googlar cast iron polymerization
Det är ju också för att behålla fettet och att pannan inte bara ska ha olja ytligt.
Nej, man ska inte använda diskmedel och nej, det är inte äckligt.
https://www.skeppshult.com/sv/content/2-faq
Nej, tittar man rent vetenskapligt så kan man diska med diskmedel. Återigen, diskmedlet tar bort fett, inte inbränningen eftersom den polymeriserat. Googla!
Helt rätt.
Använder alltid min gjutjärnspanna. Även när jag gör tomatsås.
Restauranger använder kolstål. Jag också.
Gjutjärn alla gånger.
JURISTER härinne? Vad tjänar ni och vad jobbar ni med? 😊
48k, statlig myndighet
Vilken?
53k, lektor. Undervisar alltså! Behöver sällan jobba mina 40 timmar i veckan och har superroligt på jobbet med alla studenter. Vi är fyra jurister som trivs bra ihop!
Jobbar som assistentåklagare och tjänar 42600 🙂
Det är ju mindre än vad jag tjänade som vikarie över sommaren (är student)!
Förvaltningsrätten, 39tKr
Advokatbyrå. 94k i månaden + bonus
95+dålig bonus typ 40-50k.
Bankkoncern
75000/månad, jag är in house inom HR och får ingen bonus. Min man är chefsjurist på ett annat bolag och han tjänar ca 2 miljoner per år, beroende på bonusnivån.
65k/mån jurist inom fastighetsbranschen. Tycker jag har dåligt betalt.
80 TSEK/månaden + möjlighet till bonus. Affärsjuridisk advokatbyrå. Jobbar sällan mindre än 60h/vecka.
Gick in på vimmelmamman efter att Isabella skrivit om henne i en story. Men alltså va, hur kan kvinnan vara 60år?!? Folk ser nuförtiden sannerligen inte lika gamla ut som folk gjorde förr.
Hon har gjort massor med sitt ansikte. Inte hymlat med det heller.
Hon har mer pigment och du kan inte jämföra det med en vit hy.
Någon som vet hur psykatrin i Helsingborg är?
Psykiatrin ska det stå.
Antagligen lika kass som i resten av landet.
Varför svarar du om du inte vet?
Tack 22:27!
Kan tänka mig men respektera frågan.
Camilla Hamid som domare i Hela Sverige bakar? Vem kunde ana att hon skulle förvandlas till en total
BIATCH?! Hon är ju negativ och kritisk till ALLT, och framför sin kritik på ett otrevligt sätt och verkar inte alls kunna fatta att det är amatörer som inte är bagare. Gillade absolut inte Bettan som var domare innan, men bring Bettan back för i helvete!
Håller med. Typ när hon spottade ut det en hade bakat. Tycker inte hon är bra.
Värre när hon åt ett pulver och sa att det var äckligt och var negativ till bakningen. Det pulvret (kommer inte ihåg vad det var, spirulina?) är ju inte meningen att man ska äta som det är direkt.
Hamid är ju också amatör (eller mig veterligen har hon ingen utbildning inom bakning, hon är väl hemkunskapslärare).
Hon har alltid varit en skitstövel
Word!
Kan inte med programledarna heller… MS: smygdryg och JP: noll kul. Total motsats från förra sässen.
Mm*
Tycker domarna har förstört programmet, tycker även duellen är töntig. Gillade tanken, men känns fake när man inte får se dom riktiga resultaten.
De nya domarna är VERKLIGEN en felrekrytering. Aldrig sett nån förstöra ett helt okej program så mycket som Camilla H. Passar verkligen inte in.
Har faktiskt helt slutat titta.
Hon är otrevlig som fan.
Undrar mest om Camilla provsmakar saker bakat med gelatin eller få de som valt inte använda gelatin? Vet att det finns gelatin på nöt men inte så vanligt väl?
Karln i juryn verkar heller inte vara ett smartskaft. Vem som helst förstod ju att glaset skulle gå sönder när han skulle stansa marsipanen och tog i för kung och fosterland.
Gillar inte Camilla men vad ni gnäller om någon som inte är så puttignuttig som alla andra är i Sverige och i svenska program.
Pot calling the kettle black
Fortfarande knäpptyst från Toftby. 2 dygn sedan bebisen föddes. Är inte det lite märkligt?
NEJ.
Hennes dotter har kanske äntligen fattat att morsan beskriver hennes förlossning för hela Sverige och har satt stopp för det. Man kan i alla fall hoppas.
Tänker ofta på att alla hennes anhöriga kan läsa alla otrevliga kommentarer som hon kastar ur sig så fort inte alla håller med henne. Förvisso tar hon bort en del där hon gjort bort sig rejält men mycket finns kvar. Något att visa barnbarnet när det blir äldre.
Vadå för kommentarer?
GVFÖ vad tycker ni nu när säsongen är slut? Sista avsnitten, vad vare för nåt 😳😶🌫️
Får dåliga vibbar av b*gen med taxen
Han verkar jättetrevlig. Skulle jag ta en fika med någon därifrån är det han eller yury.
Hampus är ju inte trevlig någonstans? Han är dryg och dejtade någon under programmets gång vilket ledde till att Tobias hade rätt – han hade en fasad hela tiden.
Ja var va det för dålig attityd han hade sista avsnittet… Han fick säga massa kränkande saker men sen när han fick höra saker tillbaka då kunde han inte ta det 🧐
Samma dåliga attityd som han hade på hästen
Fyfaaaaaa vilken tråååååkig säsong
Eller hur och Hanna som snackade skit om Abtin hela tiden men när han sade emot började hon gråta. Hon är inte normal och behöver hjälp.
Och Yury som himlade med ögonen. Gillade aldrig Patrik men he dodged a bullet.
Yury, Hanna och Hampus, vad var det för mobbar- och tonårsfasoner? Framstod verkligen som falska och dryga.
Herregud jaaa! Fruktansvärt att se de fyra. Nu fattar man varför Patrik var off mot Yuryu, han fattade att hon var en mobbar – häxa. Sättet hon också Hampus beter sig mot Tobias på bryggan.. USCH!
Det där med att bilda gäng och gadda ihop sig kändes också väldigt mycket som skolgården på högstadiet.
Tyckte Patrik växte i detta avsnitet.
Olsson systrarna – du/ni som skrev att maximus sitter i fängelse, han är i Dubai nu..
Det är för att folk inte förstår att det handlade om Johannas ex (som hon kallat psycho)
Så mannen som satt inne va inte Maximus? Utan Johannas psycho ex? Han är väl också holländare? Då har ju Nara haft fel? För hon skrev typ ”hon försöker få er att tro att han är iväg på jobb … men vi som vet…” samt att hon ljuger för sina blåsta influencer vänner som köper det (saga o hanna)
Hon syftade ju uppenbarligen på Maximus för Mathilda har ju sagt både på snap o i podden att han är iväg o jobbar i Holland. Kan man ens lita på Nara?
Hmm det kan nog stämma att det är Johannas ex. Men då har hon ju verkligen fel Nara?
Johannas ex tror jag håller på med massa kriminellt, dock skrev någon att maximus börjar på R och det gör inte Johannas ex. Dock har hon sagt att han säger olika namn till folk så en av hans namn kanske börjar på R 😂
Jag läste det med, Rokas tror jag det va. Låter inte holländskt? Juste hennes psycho ex använder flera namn så det kan ju absolut syfta på honom.
Tycker bara det är konstigt att folk i kommentarerna sprider missinformation om Maximus och att han är värsta kriminella som nu blivit arresterad och väntar på rättegång i Holland? Samt Nara? Jag har kommenterat så många gånger på snap under olika feågelådor där jag bett henne ge mer info om detta men hon svarar inte.
Men han kan ju bevisligen inte sitta inne om han är där nu. Om det inte är gamla bilder/ filmer? Har dock svårt att tro det?
Jag har också tänkt fråga om det på snap men inte gjort det, konstigt dock att hon inte svarat på det? En annan sak jag tänkte på var när Mathilda berättade för ett tag sen att apmannen ringt maximus och försökt förstöra mellan henne och maximus och hon var väldigt ledsen på snap och man märkte att hon var genuint ledsen tycker jag, hon grät ju också. Har svårt att tro att det skulle vara skådespeleri från henne?
Nara svarade mig en gång privat och typ hånskrattade åt deras situation men hon gav inga detaljer utan påstod bara att tjejerna ljuger för sina följare (precis som hon skrev på story när hon först tog upp det).
Sen har hon bara öppnat mina meddelanden utan att svara. Undrar typ om hon insett att hon har haft fel eller fått fel information? Typ att detta då var om Johannas psycho ex och inte handlade om Maximus? Och nu kan hon inte ta tillbaka det. Eller om Mathilda o Johanna har hört av sig till henne privat och att hon väljer att inte posta om det? Jag vet inte..
Ja jag reagerade också på det! Apmannen kan ju inte ha kontakt med Maximus direkt om han skulle sitta inlåst i Holland? Nej jag tror verkligen att Nara måste haft fel om detta? Mathilda va ju jätte nere. Att Nara aktivt väljer att inte svara om detta känns skumt plus Maximus är på plats i Dubai nu.
Jag tror Nara har insett att hon har fel, att det säkert handlar om Johannas ex. Båda är ju från Holland så kanske lätt att blanda ihop?
Mathilda har ju visat honom på snap nu och det går väl inte att lägga upp bilder på snap från kamerarullen utan då står det ”från kamerarullen”? Tror jag iallafall.
Så ja han sitter ju inte i fängelse. Vi får väl se om Johanna och Mathilda tar upp detta någon gång?
Jag tror verkligen du har rätt!! Men pinsamt av Nara att lägga ut något som är fel? Säkert därför hon inte svarar eller lägger ut mer om det. Men hon har ju tidigare varit så tydlig med att bara lägga skvaller som stämmer till 100% så hon tappar ju sin trovärdighet här. Oh well.
Syns han eller säger hon att han är där..?
Hon har en bild på snap där de håller hand så jo han är där.
Har dock väldigt svårt att tro att hon skulle vara tillsammans med honom om han satt i fängelse. Varför? När hennes ex var otrogen lämnade hon honom direkt även fast hon fick massa materiella saker och hade det bra. Så har svårt att se att hon skulle vara kvar med honom BARA för pengarna
Jag tänkte också på det!! Väntar spänt efter att se något på snap men en så länge har de bara visat tre glas espresso martinis från stranden. Men känns konstigt att de skulle ljuga om att han är där nu under helgen.
Det är en bild på honom på snap när han och Mathilda håller handen…
Vad bäst i test har blivit dåligt. Det är så tråkiga test. Och jag hatar, absolut hatar, när dom klipper in skrattljud på ställen där det inte ens är roligt, typ någon hälsar på David med en ”rolig röst” och publiken: HAHAHAHAHA
Jag har inte sett på Tv4 nya version men ser den här säsongen och tycker den är väldigt rolig.
Jag är ett inbitet BiT-fan, men säsongen som Mauri vann (det var det första på TV4 har jag för mig) såg jag inte ens klart. Panelen/deltagarna var sååå i osynk med varandra och det märktes tydligt att det var noll kemi i studion.
Säsongen därefter, med Eric Stern, Lotta Engberg och Nour bl.a. var det tvärtom – det är en av mina absoluta topp-säsonger just för att deltagarna tyckte om varandra. Det är ju inte ”bara” tester, utan även tid i studion och det som gör att en säsong blir riktigt bra är, enligt mig, att de deltagande kan skratta tillsammans och verkligen ha roligt.
Kan inte komma över hur typ otrevlig och lite av en mobbare Mauri var i den säsongen
Håller med. Castingen var mycket bättre på svt
Tycker denna säsong är den bästa på länge. Roliga deltagare denna gång.
Nuförtiden finns det inte så mycket rum för loopholes och kreativa lösningar i testen vilket jag tycker är tråkigt
Exakt. Bara fånga tester, inget som går att göra några kluriga lösningar på. Men som vanligt, tv4 förstör alla internationella koncept och gör dem till barnprogram. Lex Robinson, Förrädarna etc etc
TW kvinnliga kroppsvätskor!!
Så nu när männen är borta. Jag har mycket flytningar och har trosskydd nästan varje dag. Läste hos någon, källa okänd, att man kan få mycket flytningar AV att bära trosskydd för mycket. Någon som vet om det stämmer? Och vad ska man göra då, går jag utan får jag byta trosor flera gånger per dag och det känns ju jobbigt.
När männen är borta? Har du varit hos gynekolog och kollat upp?
Spekulerar bara nu, men kan det inte funka med tygtrosskydd?
Tror jag också.
Kan de funka med menstrosor?
Orkar inte kolla upp det själv, är det någon här inne som vet var egoinas lägenhet gick för?
Om den har sålts då har de valt att inte offentliggöra det. För det finns inga uppgifter vad jag kan se från deras adress om en försäljning.
Det kommer ut
Kan nån förklara vad Sem Bloom gör i Idol?
Vem är det?
Var inte han nyss i nån ❄️ skandal…? Kanske inte helt lämplig i familjeprogram
Han är väl kran till sin sambo med vänner..
Han tar ju själv
Han och Tilda är ju barnens favoriter
Jag är så trött på min sambo och hans eviga skärmtid. Efter jobbet när han ätit så sitter han i soffan hela kvällen med telefonen. Oftast ser han på videor, detta samtidigt som han säger sig se på tv? Antar män kan multitaska trots allt som sägs. Jag orkar inte tjata om det, han är vuxen och jag ska inte behöva be honom lägga ifrån telefonen. Brukar hinta lite genom att fråga om han ser tv eller om jag kan byta till något jag vill se, då säger han att han visst ser. Tar jag upp att han är på telefonen så säger han att han hör vad som händer. Än en gång, han hör alltså vad som händer på tv samtidigt som han kollar på videor på telefonen (ofta med ljud!!). Vilken multitasker.
Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra.. just nu har jag bara accepterat det. Känns som jag bor med en tonåring typ. Någon som är i liknande situation, med en vuxen person alltså? Det enda positiva jag tar från detta är att jag själv minskat min skärmtid för jag ser hur sjukt det är att sitta timmar med telefonen.
Jag reagerar över att ni inte verkar umgås med varandra. Ni kan väl kolla på en serie ihop eller göra något helt annat? Det upplägget ni har nu är väl inte han heller nöjd med, eller?
Detta är på vardagen, på helger umgås vi mer. Vi ser på serier, men han har ju som sagt telefonen uppe med videor samtidigt..
Ja vardag eller inte, jag tycker att det låter som ett urtrist sätt att ”umgås” på. Och respektlöst av honom.
Han är BEROENDE. Visa Erik Gallis nya serie på SVT för honom. Själv vill jag inte lägga typ en fjärdedel av min livstid på mobilen, det är ju sjukt. Blev ett wake-up call för mig.
Haha får sätta på den!
Det kanske är hans sätt att varva ner? Helt okej, alla är vi olika.
Ja jo, men hela kvällen?
Så tänkte jag också först, klart att var och en får bestämma hur tiden när man slappar ser ut. Men jag hade inte tyckt att det varit ok att han hade lagt beslag på tv:n om ni bara har en och samtidigt ska ha annat ljud på. Handlar ju inte om multitasking utan att han borde visa hänsyn till dig.
Vi brukar ha devisen hemma: kvalitetstid ihop eller egentid isär. Vägrar sitta i soffan som ett passivt kuttersmycke och bli ignorerad för en telefon, och ofta är det ett tecken på att han är lite sliten och skulle behöva ta en stunds egentid men inte riktigt inser det. Jag hamnar sällan där och är rätt proaktiv med att ta egentid (men har ju såklart 100 andra brister) ☺️
Nu har Alice i köket skrivit till en annan receptkreatör att hon är trött på att personen härmar henne och snor flera av hennes recept! Fy! Så vad tror vi, vilka av hennes unika och virala recept är det som personen snott? Är det köttfärs och köpt potatisgratäng-receptet tro?? Den har ju folk snott från henne i alla tider 😡
Vem?!
Vem hon skrev till menar du? Ingen aning, det framgick inte. Tycker alla receptkreatörer gör liknande saker, ingen är direkt unik även om Alice tror att hon uppfinner hjulet varje bakverk
Äter nånsin Alice nått av det hon lagar själv? Man ser henne bara filma hennes mamma, och säga att detta är sååååå gott!!
Jag förstår inte heller det där. Hon säger att hon inte får någon näring och inte får behålla det hon äter, men allt man ser att hon ”äter” är glass typ. Inte konstigt att hon inte får i sig någon näring. Hon borde kontakta en dietist som kan hjälpa henne med mat som hon kan få i sig. Men hon kopplar ju det yrket till ätstörning och det har hon ju INTE! (Hon bara knappt äter och älskar sin lilla smala kropp på hennes andra konto, inte alls något ätstört)
Jag lyssnade på ett gammalt poddavsnitt som de spelade in för ca ett halvår sen och blev så förvånad när hon sa att hon varit på gymmet flera ggr en veckan. Jag följde henne då också och minns att det var samma snack då att hon inte ens kunde ha kläder på sig mm och inte ens orkade gå ut. Sen att hennes killkompis betalade en hotellnatt för henne och hennes mamma efter mamman avslutat sin cancerbehandling. Jag trodde hon var isolerad och inte hade några vänner.
Så mycket där som inte stämmer..
😂 orkar inte läsa om henne mer
😂
Du som är så otroligt besatt av henne. Skaffa ett liv
Hur många gånger behöver vi skriva att alla anonym inte är samma person?
Denna person som är sjukligt besatt behöver iallafall skaffa ett liv
Jag skulle vilja fråga om era tankar (och ALLA tankar är verkligen välkomna. Ni behöver inte känna oro kring att låta ”för hårda” eller så, utan jag vill verkligen höra flera perspektiv och tankegångar.
Jag är en ganska känslig person, kvinna mellan 35-40 år, som alltid har brytt mig väldigt mycket om andra människor. Såväl kolleger som faniljemedlemmar, vänner och även personer jag inte känner alls.
Men ibland får jag höra att jag ”är för mycket”. Och jag respekterar självklart om en person säger: ”Jag vill inte prata” om jag frågat hur personen mår, t.ex.
Dock kan jag ändå ha kvar känslan att personen inte mår bra (det är alltså när någon verkar nere/ledsen – inte bara out of the blue).
Då har jag svårt att veta om jag kanske ska fråga en extra gång eller avstå. Vad är respektfullt och omtänksamt?
Jag minns ett tillfälle där jag märkte att en kollega varit nere en längre tid (vi hade jobbat ihop länge och kände varandra väl) och då frågade jag hur det stod till, varpå han svarade att allt var bra.
Sen så var han väldigt otrevlig mot mig och övriga kollegor varpå jag frågade: ”Är det säkert att allt är OK?” (vi var självklart i enrum) varpå han fräser: ”XX, nu får du ge dig – säger jag att allt är bra så är det så!” och sen pratade vi i princip aldrig mer på jobbet.
Jag vet inte om jag har någon diagnos eller så, men jag ÄR väldigt mån om andra och frågar gärna en gång extra när jag märker att någon kanske inte mår bra.
Men samtidigt är jag rädd att vara gränsöverskridande, för jag saknar ju inte respekt för att personen inte vill prata.
Jag vet själv hur det är att må dåligt och att det inte alltid är så lätt att ”bara öppna upp sig” så därför försöker jag visa att jag finns där om de vill.
Men det landar så ofta fel, och då får jag känslan att jag varit totalt gränslös och ja, faktiskt skäms. Jag vill bara visa att jag finns där, och jag projicerar säkert från mitt eget liv, då jag aldrig känt någon genuin omtanke från någon i min familj eller i mitt umgänge.
Och då vill jag inte att någon annan ska känna samma sak.
Förlåt för roman, men jag hör hemskt gärna olika perspektiv och tankegångar kring detta. Inget är väl rätt eller fel egentligen, utan mer hur man som egen person är och även föredrar att bemötas.
Jag tycker också att sådant är jobbigt. Att bli bemött såsom du blir menar jag för jag är likadan. Jag är mån om människor och ser mer än gärna till att de har det så bra som möjligt och prioriterar mig själv sist. Jag har nu lärt mig att människor inte alltid vill öppna sig och jag kan inte tvinga någon så om de vill prata med mig så gör de det men annars bryr jag mig inte.
Jag känner igen mig så mycket i det du beskriver. Jag tror att mitt problem är att jag vrider och vänder på hur det ”kan vara”. Jag fastnar i tankeloopar.
Jag ska försöka ge ett exempel på hur det kan se ut i mitt huvud:
”XX verkar inte må bra”
Jag frågar: ”Hur mår du, är allt OK?”
XX svarar: ”Det är lugnt”
”XX verkar fortfarande nere efter en tid efter första frågan”
Jag frågar: ”Är det säkert att allt är OK? Du verkar lite låg. Du behöver inte berätta om du inte vill, men bara så du vet så finns jag här eller på telefon om det skulle vara något”
XX: ”Nu får du ge dig – säger jag att allt är bra så är det så!”
Då hamnar jag i att jag skäms och känner att jag har varit respektlös. Men sen får jag mycket ”Tänk om-tankar” som t.ex. ”Tänk om XX har det jobbigare än jag tror och kanske behöver pushas till att prata, för XX kanske far illa annars, för jag ser ju att XX inte är sig själv riktigt. Är jag en svikare då som inte står kvar?”
Jag hamnar aldrig riktigt i stadiet att: ”OK, nu sa XX att hen inte ville prata, så då släpper jag det. Hen har t.o.m varit otrevlig mot mig, men tänk om…..”
Jag slutar ju givetvis fråga efter att ha blivit avsnäst, men jag har svårt att släppa oron för personen som inte verkar må bra.
Jag når aldrig stadiet: ”OK – nu har jag försökt så nu slutar jag bry mig, för personen är inte ens trevlig mot mig när jag bara försöker visa omtanke.”
Därför undrar jag lite om det kanske är något fel på mig – att jag har svårt att släppa saker och ständigt hamnar i dessa ”Tänk om”-loopar.
Jag är precis som du. Jag slutar inte bry mig om jag märker att någon är nere förstås men om någon har snäst åt mig eller så så får det vara. Jag fastnar ständigt i tankeloopar och kan många gånger bli arg på mig själv för att jag inte vågar säga ifrån när jag behöver det. Istället så går jag hem och blir ledsen och säger till mig själv: Varför sade jag inte det nu då?
Stoppa er själva. Som vid allt annat man inte borde göra, stoppa tankarna direkt. Det låter som ett jättestörigt beteende, tjata inte på folk, de lär inte må bättre då. Sök hjälp om ni inte kan sluta (i all välmening, det kanske beror på nåt hos er liksom som ni kan få hjälp med).
Jag tjatar inte på någon. Frågar en gång och sedan inte mer. Men sade till TS att jag känner igen mig.
Du är ju inte så respektfull, alltså din omtanke är inte nödvändigtvis riktad mot personen som tydligt har signalerat att den inte vill prata om sitt mående. Klart människor blir irriterade om du då fortsätter tjata.
Låter som att det är du som mår dåligt, alltså att du besväras av ångest och/eller ocd? sluta fråga hur kollegorna mår och ta tag i ditt eget mående.
Helt ärligt låter ditt beteende lite jobbigt. Låt folk vara. Fråga max en gång om nån verkligen verkar må dåligt, sen släpp det. Låt dem komma till dig i så fall. Men oftast vill man inte prata med nån man inte är nära om jobbiga saker (kollegor tex).
Du är troligen överhuvudtaget ingen person av många anledningar som en kollega skulle gå till om denne kände för att prata om nåt privat med nån kollega. Fokusera på dina egna problem istället för på saker du inte har med att göra, för det är du som har problem.
Jag vill själv helst bli lämnad ifred och säger till om jag vill ventilera något. Har extremt mycket personlig integritet, får höra att jag verkar känslokall men jag vill bara bli lämnad ifred helt enkelt. Tycker det är obehagligt och påträngande om någon ska förhöra sig om hur jag mår. Förstår rent intellektuellt att det är av vänlighet men det känns absolut inte så, bara påfluget. Speciellt på jobbet, då vill jag absolut vara lämnad åt mitt och prata om jobb bara. Så känner jag!
Det är ju skönt att människor är olika för om en person på jobbet är nedstämd eller avvikande kan det också vara sista gången ni ses.
Det var ju oerhört dramatiskt. Man kan ju också bara respektera att Andj vill bli lämnad ifred?
Den personen ja men finns andra som inte vill det.
Varför antar du att kollegan inte har ett eget skyddsnät privat av vänner, familj och partner? Varför antar du att kollegans mående hänger på DIG och DIN fråga? Det låter som en lite grandios självbild. Som att det är viktigt för dig att fråga för att stärka din egen identitet som någon som bryr sig om andra, inte huruvida personen framför dig faktiskt behöver just DIG.
Nej nej, så menar jag inte alls. Det är inte så att jag känner ett behov av att bli behövd, men däremot så har jag svårt att släppa oron.
Jag frågar naturligtvis inte hundra gånger, men är det en person som man ändå känner väl och som inte verkar må bra/något tynger personen så får jag svårt att släppa det rent känslomässigt.
Men jag uppskattar verkligen era synpunkter/synsätt och jag menade vad jag skrev – jag vill gärna höra om flera perspektiv.
Verkar som du behöver jobba på det.
Men då är det den andra personens val
Ja, jobbet vill inte jag heller ha i mitt privatliv, sedan kanske man inte vill dela sitt privatliv bara för att någon frågar. Om man säger det är okej eller jag vill inte prata om det, men tack för att du frågade, skulle jag bli irriterad om du frågar igen. Om det däremot är en kollega jag umgås med privat, är det såklart en annan sak. Men då pratar man privat, inte på jobbet.
Jag är som du. Har en kollega som alltid ska fråga, och rätt många gånger, med gulligull röst. Upplevs mest som fejk, även av andra, som om hon mest vill visa upp att hon bryr sig. Även när man säger att man är ok (och ibland är det, hon ser liksom problem som inte finns).
Ja, känner igen det. Det ska skapas något av faktiskt ingenting. Blir dålig stämning, speciellt eftersom annan kollega frågar, mår du inte bra? För vissa är faktiskt inte omtänksamma, de är nyfikna bara.
Om jag skulle gissa var din kollega inte alls nere utan irriterad på något du gör så började sluta sig pga irritation, och blev sedan ännu mer irriterad när du höll på att fråga istället för att fatta att du uppenbart (för honom) för något irriterande
Jag känner igen mig där en del. Gränsen mellan att framstå som omtänksam eller nyfiken kan kännas som hårfin. Men jag frågar en gång och tillägger att annars vet du att du kan komma till mig. Sedan får man släppa det.
När man mår dåligt och får frågan om hur man mår så orkar man inte släppa in alla. Så även om du vet och ser att personen inte mår bra så kanske den helt enkelt inte vill berätta det för just dig. Jag tycker ibland att det är mycket lättare att anförtro mig lite grann åt någon som jag inte känner så bra men litar på än den som kanske står mig mycket närmre.
Jag tänker att det är fint att vilja att alla ska ha det bra. Men det verkar va otroligt viktigt för dig att ba en god medmänniska, till den nivån att det kanske inte känns helt genuint. Att de personerna som blir snäsiga kanske inte upplever att ni har en sån nära relation att det håller för den typen av samtal. Jag hoppas att familj och nära vänner reagerar åå det sättet iaf.
Jag blir glad om mina vänner frågor men 99% av kollegorna skulle jag ha absolut noll lust att berätta något personligt för. Den enda jag skulle göra det för har jag jobbat tillsammans med i 11 år och umgås ibland privat med då även barnen är vänner med varandra (×2, alltså både äldsta barnen och yngsta barnen är vänner då de går i samma klass). I övrigt skulle jag nog tyvärr kunna bli irriterad om någon frågade mig 2 ggr. En gång skulle jag ju bara säga att allt va lugnt.
Att familj och vänner inte reagerar så, så skulle det stå.
Jag tror du får försöka se din roll utifrån.
Är det en väldigt nära anhörig där det är DU som är personen att öppna upp sig för, och du som ska stötta genom helvetet – då kanske du ska fråga en gång extra.
Men när det är övriga vänner, bekanta, kollegor.. fråga dig då: vilken roll tycker dom att jag har i det här? Om jag vore din kollega så hade jag inte viljat prata med dig om jag mår dåligt, jag vill prata med min sambo, min familj och mina allra närmsta vänner. Då hade din roll som kollega – ur mitt perspektiv- vara att bara fortsätta vara min kollega och inte agera annorlunda eller vara där och peta. Även om det är välment så ingår du inte i min innersta krets och jag vill inte släppa in dig så nära inpå, har inget intresse av det.
För mig, i svåra perioder, så är jobbet en välkommen distraktion från det som kanske pågår privat och som jag hanterar privat med min innersta krets. T.ex. en närstående som genomgår palliativ vård. Då vill inte jag få 500 ”hur mår du” från kollegor i lunchrummet, som påminner mig och kastar mig tillbaka till helvetet när jag kanske precis har ett arbetsflow och fått 4 timmars välbehövd mental paus från det onda och vill få fortsätta med det en stund.
Hoppas det kan vara en rimlig förklaring/perspektiv 🥰
Du vill ha en ärlig åsikt så här kommer den. Det låter väldigt mycket som att du ska ta ansvar över folks mående och känslor som dom inte bett om att du ska ta ansvar över, och då kan det absolut uppfattas som lite jobbigt. Jag förstår verkligen att du bara menar väl, och du verkar vara en fin person. Fråga en gång och vill personen inte prata så acceptera det. Det låter nästan som en osäkerhet i dig att du ska fråga igen och igen och hålla koll på folks måenden? Så du på så sätt kan få bekräftelse tillbaks att du verkligen är en omtänksam person? (Min tolkning av din beskrivning) Men är man trygg och säker i sig själv så känner folk av det och dom kommer till dig om dom verkligen vill prata, utan att du ens behöver fråga om det.
Ja, jag har absolut en osäkerhet i mig själv (som jag jobbar på). Och säkerligen så finns det säker saker hos mig som gör att jag blir lite extra mån kring människor i min närhet (att jag har upplevt ensamhet tidigare och att ingen riktigt brytt sig – av de i min närhet).
Därför vill jag inte att någon annan ska behöva känna så.
Jag skulle undvika frasen ”är det säkert att allt är OK” då den av mig uppfattas som både inkräktade och insuinerar att jag ljög vid förra tillfället du frågade. Skulle absolut bli irriterad om någon frågade det.
Något som är mindre inkräktade och mindre förolämpande är ju att säga typ ”säg till om det är något jag kan göra för dig” eller ”så bra att du är OK, du vet var du har mig om det skulle vara något”
Inse också att saker kan vara fel utan att den personen har lust att dela det med just dig.
Jag skulle även undvika frasen ”du verkar lite låg”. Jag skulle verkligen inte vilja att någon annan värderade (och luftade) sin uppfattning av mitt mående. Jag skulle inte heller uppskatta den väldigt direkta frågan ”Hur mår du?” rakt ut ur luften.
Det är inte fel att bry sig och fråga, men du kanske behöver fundera på hur du lägger fram din fråga och lyssna på svaret.
Det beteendet får du ta och jobba med rejält då det är ett fruktansvärt påträngande beteende. Du har inte överhuvudtaget med det att göra om nån ev går igenom nåt trist det är deras ensak. Det är du som har problem med att du är överkänslig och att det drabbar dina kolleger och andra omkring dig på ett ofta negativt sätt. Du är på jobbet för att jobba inte vara nån jävla oombedd kurator.
Fast det stämmer inte! Det är bra att ”lägga sig i” och våga fråga om man ser att någon mår dåligt. Utbildningar gällande suicidprevention brukar ta upp just detta att våga fråga och inte undvika en person som verkar må dåligt. Det är inte alltid en deprimerad eller en person med självmordstankar vågar prata om detta med sina närmaste, det kan ibland vara lättare att öppna sig för någon man inte känner så väl.
Att våga fråga och bry sig om sina medmänniskor är viktigt, oavsett vilken relation vi har till dem! Fråga och lyssna, då har du gjort det du kan. Även om personen fräser och inte vill prata just då, betyder det inte att du gjort något fel. Fortsätt våga fråga av omtanke!
Du ÄR gränslös. Du behöver lyssna när människor sätter gränser gentemot dig. Bara för att du känner in att andra människor mår dåligt runt dig så är det inte säkert (eller ens troligt) att de vill ha hjälp av dig. Och det ÄR inte snällt att hjälpa människor som inte har bett om eller ens behöver hjälp. Det är gränslöst. Det är en sak att känna för sina medmänniskor och en sak att aktivt gå in och försöka hjälpa dom. Om du tex märker att en kollega mår dåligt så kan du fråga om han vill ha en kopp kaffe eller fråga om han vill att du ska ta över någon av hans lättare arbetsuppgifter. Men att fråga rakt ut gång på gång ”hur MÅR du?” är gränslöst, det är en privat fråga. Är kollegan otrevligt, säg ifrån att det inte är ok. Men ställ inte privata frågor gång på gång till en kollega, speciellt inte om kollegan säger ifrån. Samma sak gäller för släktingar och vänner. Min erfarenhet är att människor som ofta känner in andra och vill hjälpa andra har tagit den rollen i barndomen med en förälder/syskon och sedan fortsätter den rollen i vuxenlivet. Medberoende kallas det. Och det är bättre om du sätter fokus på hur DU mår och på att sätta gränser runt dig själv än att fokusera på andra. Finns mycket bra att läsa om medberoende och hur man flyttar fokus till sig själv istället för till sin omgivning.
Elin Wärns inlägg om varför hon är så smal. Köper ni det?
Nej. Och det var en jäkla massa ordbajseri om absolut.. ingenting?!
Man kan vara sjuk och ätstörd. Hon är säkert sjuk och det är verkligen jättehemskt, hoppas hon mår bättre snart. Men det är helt sjukt hur alla influencers alltid lyckas vända på allt? Leker dom efterblivna eller är dom efterblivna? Elin förstår väl att problemet inte är att hon är smal, ingen bryr sig om hon är smal. Problemet är hur hon endast tar bilder där hennes koter ska synas.
Precis detta! Om man nu är riktigt smal på grund av en/flera sjukdomar, varför tar man såna bilder? Hur tänker man? ”Usch vad dåligt jag mår men nu får jag ta tillfället i akt och ta bilder på mina kotor i fokus och dra upp tröjan så magen syns innan jag kanske mår bättre och lägger på mig”
Hon verkar ju leva helt fantastiskt med resor o allt möjligt i bilderna i flödet, men egentligen jättedålig alltså
Vad är hon känd för? Känner inte igen henne från nånstans
Är väl få influencers som är kända ”för något” 🤭 De flesta får väl följare för att de ser bra ut eller känner någon influencer.
Jag bryr mig inte så mycket om varför hon är smal. Alltså vilken sjukdom som ligger bakom: ätstörning eller den hon skrev om. Oavsett vilket publicerar hon bilder som till och med Instagram blurrar! Inte ok.
Jag jobbar inom medicin och känner verkligen för att reda ut några saker här efter att ha läst hennes inlägg. Först och främst finns det ingen vedertagen medicinsk diagnos som heter candida overgrowth eller leaky gut och det finns en anledning till att dessa ”diagnoser” inte är en del av läkarutbildningen eller något man testas för när man söker vård för de ospecifika symtom hon nämner att hon haft (trötthet, besvär från tarmkanalen etc). Det finns helt enkelt inte tillräckligt vetenskapligt stöd och de flesta ”diagnoser” hon nämner är inte en del av konventionell medicin. Även sjukhuset hon har utretts på är alltså specialiserade på HOLISTISK medicin som är alternativmedicin.
Det stämmer det hon lite luddigt skriver att 80% av immunsystemet ”sitter i tarmen”, då merparten av kroppens serotonin produceras i tarmen. Detta är anledningen till att så många människor som lider av psykisk ohälsa ofta har problem från mag/tarmkanalen och EXAKT varför många som behandlas mot depression också blir av med sina magsmärtor. Det hon beskriver är med 99% säkerhet psykosomatiskt. Därav inte sagt att hon inte lider för det gör hon alldeles säkert, men ur ett vetenskapligt medicinskt perspektiv är det mesta av det hon pratar om bara påhittat dravel som säljs in av alternativmedicinska förespråkare för att tjäna pengar på folk som egentligen lider av psykisk ohälsa.
Har man problem med ”leaky gut” är detta oftast ett symtom på andra, inflammatoriska tarmsjukdomar så som Crohns eller ulcerös kolit. Jag kan intyga att vi här i Sverige är superduktiga på att utreda och behandla riktiga sjukdomar i tarmen och att man inte behöver åka till ett annat land för att behandlas för någon pseudovetenskaplig påhittad diagnos. Jag tror att hon hade mått bättre av att behandlas för psykisk ohälsa än något annat i detta fall.
Tro inte på allt ni läser på sociala medier.
Jag vet ingenting om personen, men tänkte fråga hur du ser på psykosomatisk. Jag tänker på det som en samverkan emellan kropp och själ. Om du t ex har högt blodtryck, du har varit på vc och mätt, om du börjar grubbla på det kan du lätt få högre. Det är fysiskt men genom att blanda in huvudet, blir det både och. Är det psykosomatisk enligt dig? Blev nyfiken då jag läste det i min journal, efter att ha mätt hemma ett par veckor och fått medicin.
Kan absolut vara. Hur är ditt blodtryck hemma och vad stod det i din journal? Om du är ung och i övrigt frisk så har jag svårt att se att medicin för att sänka trycket är motiverat om du har normalt tryck hemma. Den psykosomatiska effekten är ju i allra högsta grad verklig men brukar vara tillfällig, alltså att nervositeten har en effekt på att blodtrycket ökar men när du slutar vara nervös så går det ner. Det är väldigt spännande hur mycket våra kroppar kan ”ställa till med” enbart pga vad som försiggår i hjärnan
Både äldre och njursvikt I sista stadiet, men har inte haft problem med blodtryck innan. Minns såklart inte hur högt, men mätaren signalerade rött och högt. Pulsen var också för hög, när det var runt 1oo, blev jag helt klart stressad. Psykosomatisk i första hand, hittade jag i journalen. Blev förvånad för jag var inte oroad till en början, egentligen först när pulsen blev knepig, för det var så påtagligt. Nu känns det som min hjärna är boven, mer än mi kropp. Och det var jag inte helt med på. Även om jag förstår att allt hör ihop. Lite förvånad också för att läkaren inte tog upp det. Men det kanske är vanligt att hjärnan lägger sig i och därmed inte alla gånger bidrar på ett positivt sätt.
Stort tack för att du svarade, uppskattar det jättemycket!
Hahah tänkte precis samma sak… Pluggat 5 år på läkarprogrammet och varit placerad på både övre och nedre GI, aldrig någonsin har någon specialist talat om överväxt av candida eller läckande tarm! Det känns extremt psykiatriskt att sakna självinsikt till den grad att man hittar på en somatisk sjukdom…
Detsamma gäller hon Frantzén som också enbart äter råa granskott och eventuellt ett och annat ägg för att hennes ”tarmflora” inte tål något annat. Alltså har men så svår IBD/IBS får man rescuebehandling och en NGS eller t.om PEG för att inte rasa i vikt som dessa tjejer gör… snark!
Exakt så bemöttes en vän av läkare ”det sitter i huvudet”. Det visade sig att dagliga diarréer berodde på en perforerad tarm, som konstaterades ha orsakats av en spetsig del från ett kycklingben.
Över 3 år av ett helvete och bli utmålad som en dåre i journalen så ingen läkare tog det på allvar.
Det kan vara viktigt att inte ogiltigförklara andras fysiska problem som psykosomatiska.
Ja, det är så. Tror det är därför jag reagerade på journalen anteckningar. Sist någon sa att mitt ”ryggskott” var psykiskt, hade jag en öppen fraktur i ryggen. Så det var inte ryggskott eller psykiskt… ska nog förhöra mig lite mer.
Absolut! Min poäng var mer att belysa att i detta fallet finns det inget som heter candida overgrowth eller leaky gut vilket måste innebära att det är något annat hon lider av. Saken är att inom medicin måste man alltid arbeta mot en hypotes och vi testar inte patienter för holistiska ”sjukdomar”. En perforerad tarm är ju å andra sidan ett riktigt medicinskt tillstånd som absolut inte borde missats av din väns läkare.
Hade kunnat prata hur länge som helst om detta inser jag nu men det jag ville få sagt var att när det finns tecken på att psykisk ohälsa också är en del av sjukdomsbilden så är det ofta så att behandling mot depression och ångest också hjälper mot symtom från tarmkanalen och i dessa fall är det ju allt som oftast psykosomatiskt 🙂 Elin skriver ju att en del av hennes ”behandling” innefattar att hon har kontakt med psykolog vilket är bra. Tycker mest synd om henne att hon blivit ilurad massa diagnoser som inte har vetenskapligt stöd eftersom detta hos en ängslig person ofta bara förvärrar sjukdomsbilden.
Folk som spökföljer eller följer en influencer även om ni inte gillar den. Varför? Varför inte följa folk ni gillar? Har ni ett så tråkigt liv?
Gulity pleasure? Jag har ett jäkligt bra liv, men lurar i vassen ändå 🥰
Ett råd får du. Lägg av med det och följ roliga personer som ger dig något
Kul att störa sig lite och diskutera såna personen med andra ju 😄
Tråkigt liv 23:09
Nä det tycker jag inte. Det är inte det enda i mitt liv precis 😄
Varför kollar folk på serier/film där de stör sig på karaktärer? Varför kollar folk skräckfilm fast de är rädda?
Snark så tråkig spaning
Snark på dig
Varför skulle man ha ett tråkigt liv om man inte följer influencers? Och man måste inte nödvändigtvis gilla dem heller, det räcker väl att man är nyfiken?
Jag har gjort valet att endast följa folk jag känner och har koppling till i verkliga livet för att hålla mitt flöde hanterbart och överskådligt. Jag är inte intresserad av att följa några andra.
Mår mycket bättre när jag håller mej borta från sociala medier. Jämfört med alla influencers är inte mitt vanliga liv så dåligt,många av dem mår nog inte så bra.
Skulle inte orka fota lämna ut mitt liv hela tiden. Finns alldeles för många influencers.
Hur roligt liv har du, TS?
Roligare än ditt 01:13
Tvek på den. Du hänger på bloggbevakning en lördagskväll…😂 en annan satt i alla fall på bussen på väg hem efter en social kväll med vänner. Tips, det kan du prova! Så slipper du skriva en tråd och svara spydigt till de som kommenterar.
Jag kanske också gjorde något samtidigt? Det har du ju ingen aning om
Nu när Elin Wärn ändå är uppe på tapeten, är det någon som följer Alva Sperle? Där kan man snacka om specialkost…
Berätta mer? Fått upp henne på TikTok några ggr men alltid fått sån panik på hur hon pratar. Låter så överdriven typ
Försöker också förstå Alva Sperle.. hon är så tunn? Och något är annorlunda med hennes utseende på senaste, undrar vad hon gjort för ingrepp. Hon raderar alla kommentarer om sånt.
Det är något fuffens med hennes kille!
Ja hon har ju absolut en specialkost.. hon är också så scam för hon har köpt ALLA sina följare, asså hon hade under 10k sen såg jag hur hon dagligen ökade med 10-15k tills hon på en månad nådde över typ 130k följare för något år sen.. hon har kämpat så hårt för att bli influencer att hon till slut köpte alla sina följare, vilket är så uppenbart också då hon alltid har under 1000 likes
Ser ut som hon gjort hårtransplantation vid hårfästet. Inget fel med det dock, men influencers är alltid så hemliga med sånt.
Kattproblem!! Bor på landet och har min 2-åriga, kastrerade hankatt lös. Han har GPS så har full koll på var han håller hus och det är alltid väldigt nära hemmet. Sen i somras har det börjat bli fight om revir med en grannkatt. Andra katten har slitit av halsband med GPS säkert 10 ggr, alltid enormt mkt hårtussar där de bråkat, en gång kom katten upp på vår farstubro så det flög krukor som gick sönder osv. Bråken sker alltid typ på vår gård. Alltid nån reva på örat eller läppen då de bråkat men aldrig så farligt. Tills nu på senare tid har det blivit mer allvarligt och större sår. För några veckor sen var vår katt halt pga sår under trampdynan och då efterlyste jag ägare i vår byagrupp på fb men ingen ville ge dig till känna (vet dock vem det är). Nu ikväll upptäcker jag att han har ett öppet sår som nog behöver sys på bringan, och jag vet att de bråkade natten som var. Jag börjar vara väldigt orolig för min katt och kommer givetvis börja hålla han inne om nätterna (kattlucka) åtminstone. Men vad fan ska jag göra sen då? Vill ju dräpa kattjäveln innan den har ihjäl vår katt men det kanske finns bättre alternativ…. Hjälp!
Hanna Ts barn är verkligen söt. Den sötaste av influencer-ungarna. Gillar inte barncontent dock
Söt men inte sötast. En kopia av pappan. Blir så komiskt när Hanna skriver om sin mini-me när de inte är ett dugg lika 😂 Nästan så man kan tro att de har använt sig av äggdonation
Visst är hon sötast och lik H
Nä
Jo och därmed basta
Fräscht att recensera barns utseenden
Folk är inte fräscha om klankar ner
Ser verkligen inget speciellt med henne, ser ut som en vanlig svensk unge?
Lostsoulforever. Heter man så kan man inte må bra. Inte konstigt att hon ger H så mycket skit. Sorglig individ.
Jag tror du skulle må bättre av att sluta hänga i den tråden när du fastnar så på alla användare. Kanske du ska testa lära dig ett nytt instrument istället?
Och där har vi lostsoul i egen hög person! Har du inget liv? Du som håller på med Alice i köket också så sorglig
Nej jag hatar instrument
Nej, nu börjar du bli paranoid, har inget konto alls på Flashback. Har du någon vuxen i närheten?
Vuxen? Jag är inget barn herregud
Du behöver inte oroa dig för mig idiot
Jo, lite verkar det som…
Nej lugnt
Det finns en kreatör på TikTok från Skåne som pratar så otroligt snabbt. Någon som vet vem jag menar?
Hilma Stille?
Nej. Ska se om jag hittar henne igen
Haha okej. Hilma pratar jättesnabbt iaf.
Du som är så otroligt besatt av Alice med köket. Lägg av. Du är sjukligt besatt. Det är inte friskt
Är det du som är Alice eller varför har du hakat upp dig på denna anonyma person? 🤔
Det är inte friskt. Många svarar också hen att vem är det? Så folk är trötta på det
Det verkar ju vara flera som är besatta i henne 😅
Jag reagerade i en artikel om den stora ålderskillnaden mellan Jocke och Jonna.
Var tvungen att kolla upp när de träffades och fick fram att Jonna var bara 16 år när Jocke (25år) raggade på henne, fick nobben och hittade på i sin blogg att de hade haft sex och skrev att hon var en blond h*ra. Hon polisanmälde honom sedan för förtal.
De blev tillsammans officiellt 2 år senare när hon var 18 år efter att ha skrivit med varandra sen efter polisanmälan.
Han har ju inte princip groomat Jonna? Har inte detta uppmärksammats innan?