Farah Abadi har satt sig ner med Peg Parnevik för en intervju där en av frågorna handlar om ätstörningar och huruvida Peg tror att man kan bli frisk och fri från en sådan.
Peg svarar att hon inte tror det – och tillägger att hon får kritik när hon säger så – men går sedan vidare till att förklara hur hon menar och tänker när hon säger en sådan sak.
Enligt Peg lever vi i en ätstörd värld och tid, där vi hela tiden matas med sjuka ideal om hur man ska och inte ska se ut och att det därför är nästintill omöjligt att bli helt frisk. Men samtidigt som hon inte tror att man kan bli fri från en ätstörning, så säger hon att man kan bli så frisk som man kan – för att bättre kunna stå emot det här trycket och sjuka ideal från samhället.
Vad tycker du om Pegs uttalande?
Jag tycker det låter helt rimligt.
Föregående inlägg 
Jag tror som Peg. Sen kan man bli så frisk att man inte svälter, hetsäter eller kräks men jag tror alltid att det ligger en nära när livet blir jobbigt. Jag vet att när jag är stressad, ledsen och mår dåligt är mina tankar snabbt tillbaka att det kommer bli lättare om jag hoppar över måltider.
Precis som med missbruk, man är antingen i aktivt missbruk eller nykter missbrukare. Många som blir triggade av att höra det men det handlar ju kort och gott om hur hjärnan beter sig och reagerar på vissa tankar/ämnen/substanser/situationer osv.
Svt:s dokumentärserie ”Forever young” tangerar ämnet. Där menar en expert att; ju mer vi exponeras för beauty content, desto mindre tycker vi om oss själva (vårt utseende).
En serie som kan vara varje beauty-influencers mardröm, men som alla som följer såna konton bör se. Aktivt se och lyssna. Ta gärna anteckningar.
Upprepar: ju mer beauty vi exponeras för, desto mer tycker vi illa om oss själva.
Läs det igen…
Det är väl ingenting nytt? Är väl självklart att ju mer sånt man exponeras för, ju fler man jämför sig med på sociala medier med mera desto mindre tycker vi om oss själva.
Jag tänker att det beror på vad du har med dig hemifrån, d v s din självkänsla. Kanske är problemet att många unga tjejer saknar självkänsla och därför påverkas av det de ser?
Ja har man dålig självkänsla så kan det ju gå illa mer på riktigt men allmänt så ja, utsätts man för en massa content så upptäcker man ju ”fel” på ens utseende som man inte tänkt på innan. För en del blir det då totalt knäckande och det påverkar hela livet medan det inte rör andra lika mycket, beroende på självkänslan då. Men tänker att det är en sak att ogilla sitt utseende men inte låta det ta över ens liv, mot att ogilla sig själv, en annan grej.
Håller med om det sista du skrev där.
Behöver ju inte vara unga tjejer. Jag är 40+ och påverkas mycket mer nu än när jag var ung.
För det är ju nu mitt utseende börjar förändras – grått hår, fina linjer, påsar under ögonen, åldersfläckar osv osv, jag vill verkligen inte påverkas men jag gör det. För jag ser i spegeln hur jag börjar se ”gammal” ut utan att vara/känna mig gammal.
Och man ”ska inte” se gammal ut idag – man ”förväntas” färga över och sminka och fylla med fillers och lyfta osv osv.
Hm, då är du och jag tvärtemot varandra. Jag påverkades som ung, dock utan Internet och sociala medier, men inte nu längre.
Om man verkligen brydde sig om sina följare skulle man skippa det som rör utseende/beauty men precis som ett pyramidspel finns det ju pengar att tjäna här.
Jag tror precis som Peg att man inte kan bli helt fri från ätstörningar. Däremot så tror jag att man kan lära sig att hantera sin ätstörning och leva ett friskt liv. Men tankarna tror jag alltid finns kvar.
Man kan nog inte bli 100% frisk, men man kan bli friskare. Bara man ser till att ta hjälp.
Jag tror efter egen erfarenhet att man kan bli frisk men att du är känslig för triggers som kan starta igång sjukdomen igen.
Du kan bete dig frisk och tänka sunt men precis som med missbruk gäller det att hålla sig borta från miljöer som inte gynnar ens friskhet
Det är så mycket som är problematiskt i vår samtid när det kommer till ätstörningar. Ideal, normer och inte minst influensers. Men dom får vi ju varjen kritisera eller ifrågasätta för då kallas det drev. Så skevt. Nånstans i det hela kommer även eget ansvar in. Köp inte allt med hull och hår.
Precis. Det är ju lite ironiskt att en av Sveriges största influencer som lever med ätstörning inte tar något som helst ansvar för vad hon lägger ut och vad hon bidrar till.
jag tänker att det är ett iq-test, som att inte röka
& de som bryr sig är mest i tonåren för att de är rädda för att bli bortvalda – så vad de egentligen behöver är modet att skaffa vänner och kanske en relation
Jaha, så det är ett iq-test för tonåringar huruvida motståndskraftig man är mot att bli sjuk i en dödlig sjukdom?
Skulle du säga samma till en person med cancer, lunginflammation, sköldkörtelsjukdom, borrelia etc?
cancer pga solbränna – ja
lunginflammation – nej, såvida man inte hånglar med sjuka
sköldkörtelsjukdom – nej
borrelia – beror på syfte
Va i helvete. En sån korkad kommentar
Vilket otroligt förenklat synsätt! Lågt IQ?
Min ätstörning grundar sig i mina föräldrars beteende. Har jag ett lågt IQ för att jag inte valde andra föräldrar?
Jag undrar hur det kommer sig att man kopplar just maten till ett visst utseende, som rumpor och midjor osv.? Nästan alla som har ett utseende enligt den tillfälligt rådande skönhetsnormen lägger otroligt mycket tid på träning. Man får inte en fin, fast rumpa genom svält. Det kräver dedikerad träning. Kosten är såklart viktig om man ska finlira resultaten, men skippar man träningen så blir det inget till att börja med.
Jag tänker nästan aldrig på kosten på detaljnivå, utan är bara noga med att få i mig gott om protein dagligen, men jag tränar också 6 dagar i veckan.
Maten är viktigare så dr har du fel. Vet flera i min omgivning som.tänar varje dag men knappt några muskler pga svält. 70% kosten 30 träning så enkelt är det. 😅
Ja alltså, bristen på mat, svält, resulterar inte i muskler hur mycket man än tränar. Men om vi pratar om att unga svälter sig för att uppnå en viss kropp, som snygg rumpa så går det inte ihop. Man kan inte svälta sig till en sådan. En ätstöning utan muskleuppbyggande träning resulterar aldrig i en idealkropp. Människor med snygga kroppar tränar hårt, och äter därefter.
Men kära människa har du missat att det är sjukdomar? Sjukdomsbilden är enormt mycket mer komplex än bara ”jag vill ha en idealkropp”. Alla ätstörningar har inte med kroppens utseende att göra, tex ARFID eller hetsätning. Du kanske inte ska uttala dig när du har så här låg kunskap om ämnet.
Men nu pratas det i klippet om sociala medier och kroppsideal som leder till ätstörningar. Det är som att någon skulle titta på mig och sluta äta helt och tro att hen då kan få min kropp, utan att faktiskt ta reda på vad jag gör för att se ut såhär. Och ja, jag är smal, men inte bara.
För det första tycker jag att det är lite fel att göra det här till en åsiktsfråga som man kan ”tro” någonting om utifrån egna erfarenheter. Lyssnar man på forskare, läkare, psykologer och andra med mer verklig kunskap inom ätstörningar så säger många att man absolut kan bli frisk. Som drabbad är jag mer benägen att lyssna på de med kunskap, erfarenhet och insyn i forskning. Jag kan också känna att jag aldrig kan bli frisk, men det är också någonting som tenderar att hålla mig kvar i ätstörningen och tycka att det inte är värt att kämpa på med behandling.
För det andra vänder jag mig lite emot föreställningen att ätstörningar bara grundar sig i skönhetsideal; det påverkar så klart men det är mycket mer komplext än så.
Ätstörningar handlar väl mer om kontroll, i en värld där man inte kan styra/ha kontroll över särskilt mycket kan man alltid ha kontroll över vad man stoppar i munnen?
TACK! Orkade inte ens skriva orden själv!
Det här är INTE något man ska ha som ett diskussionsämne på en blogg. Byt ut ”ätstörningar” mot valfri annan sjukdom och se om det låter passande då Camilla? Det här bidrar enbart till att kunna sprida desinformation och det gör det bara ännu värre.
BRA! Tro på dom som vet.
Ingen ätstörning är kronisk, men kan vara jävligt svår att ta sig ur.
Man måste fortsätta kämpa. Rätt hjälp o stöd finns för alla, men den är olika för alla.
Jag tror det är väldigt olika helt enkelt. En person kan inte vara talesperson för alla utifrån sina egna erfarenheter.
Jag var dödligt sjuk i ätstörning för ungefär 15 år sedan. Inlagd på iva med stor risk för att inte överleva osv. jag anser mig dock vara frisk idag, efter mycket om och men och vissa bakslag.
Jag äter vad jag vill idag, när jag vill. När jag ser sådant som många anser triggande känner jag enbart att jag är tacksam för att jag inte lever efter de ”reglerna” längre. Vill aldrig leva så igen.
Jag hoppas fler kommer känna som jag gör efter en ätstörning framöver. För det är så skönt att slippa att allt kretsar runt mat, och att man kan betrakta sin kropp utifrån funktion istället för hur den ser ut/inte ser ut.
Klart man kan bli men krävs år av hårt jobb psykiskt främst.
Jag tror att man ska akta sig för att säga att man inte kan bli frisk.
Om man ändå inte kan bli frisk, varför ska man då kämpa för att försöka bli det, om det ändå inte går hela vägen?
Ätstörningar är ingen kronisk sjukdom. Givetvis kan man bli frisk, även om vägen dit kan vara både lång och svår.
Även om man inte skulle kunna bli helt frisk så vill väl alla bli friskare? Oavsett vad det gäller. Så man kan alltid kämpa för att bli friskare.
Tänker att det är som med viss psykisk ohälsa, du kan bli frisk men det finns en större risk att bli sjuk igen när du redan varit det.
Nej, det vill inte alla. Det är en mer komplex sjukdom än så, du kan inte jämföra det med andra saker.
Pratade inte om ätstörning i sig utan det personen skrev om att man inte skulle kämpa om det inte gick hela vägen.
Nej, verkligen inte. I vissa fall är det en del av sjukdomen- man vill inte bli botad.
Men det har ju inget med att inte kämpa om man inte kan bli helt frisk, om man nu inte vill bli det alls.
Är väl olika från person till person och beror väl dels på vilken tidshorisont man pratar om (hur länge man var sjuk och hur lång tid det gått sen dess), dels på orsaken till ätstörningen, men själv blev jag helt frisk. Hade en ätstörning (svält & träning) under gymnasiet (så alltså 3 år) men har inte fallit tillbaka i de tankarna och mönstren sen dess och nu har det gått 25 år sen studenten. Har faktiskt inte ens tänkt så mycket på den under iaf de senaste 20 åren och jag tycker inte att den har påverkat eller definierat mitt liv på något sätt, mer än att jag har förståelse för folk som hamnar där.
Jag kom på att Pärleros och Hanna Friberg är lika! Samma ansikte och mun.
De kanske passar ihop. När skenäktenskapet tar slut.
Hur tänkte du nu?
Ja men verkligen – dom är ju inte ett dugg lika.
Har inte tänkt på det. Menade att det blir väl ännu ett skenäktenskap om han går till en annan kvinna.
(Om det är som hon tror alltså)
Nä, det var inget kul. De är säkert lyckliga som det är.
Hahaha jaaaa!
Nä du. I 20 års åldern var jag extermt fit utan att träna. Det var långt före internet. Man var ute och promenerade, cyklade. Gym var för homo-lla
Jag hade bulimi i 20 år och betraktar mig som frisk idag. Varken hetsäter eller kräks. En hemsk sjukdom som förstörde mycket för mig. Usch. Bulimi är lömskt på det sättet att man kan gå under radarn väldigt länge för en bulimiker är ofta normalviktig eller lite överviktig t o m så folk upptäcker det inte.
Jättemånga med anorexi blir så pass friska att de inte behöver ha kontakt med vården igen, men tillåter aldrig sig själva att nå en viss vikt eller äta vissa saker. Känner många som haft anorexi men fortsätter leva enligt många regler t.ex. äter inte ost och sånt. Veganism är vanligt att gömma sig bakom.
Jag är övertygad om att man kan det eftersom jag själv är frisk och fri efter många ätstörda år. Ett innerligt perspektivskifte är möjligt (även om det är svårt) och jag tror tyvärr det hämmar mer än främjar att säga att man aldrig kan bli frisk.
Klart man kan bli helt frisk! Jag har flera vänner som blivit det. Sen är det ju inte samma sak som att aldrig tänka en negativ tanke om sin kropp eller mat, men så är det ju för dom flesta kvinnor i dagens samhälle, även dom som aldrig varit sjuka i en ätstörning.
Alltså ätstörningar är ju en sorts beroendesjukdom, så precis som en alkoholist inte slutar vara alkoholist bara för att den slutar dricka så slutar inte en ätstörd person vara ätstörd bara för den lär sig leva friskt.
Det stämmer inte. Tråkig missuppfattning som i slutändan bidrar till stigma kring sjukdomen, att sjuka inte söker vård i den omfattning de hade behövt eller att rätt vård inte ges 🙁
Nej. Det är inte en beroendesjukdom
Det är en tråkig föreställning som håller sig kvar. Det går att bli helt frisk från ätstörningar!
Föreställningen att det inte går bidrar till missuppfattningar om sjukdomen och stigma för dom som är sjuka, i slutändan kan benägenheten att söka vård försämras eller att den vård som ges inte blir optimal.
Jag förstår vad hon menar om att normerna i samhället är osunda och kan vara triggande, men att känna sig påverkat av det är inte samma sak som att vara sjuk i ätstörning. Diet- och fitnesskulturen kan bidra till en form av störda ideal och stört ätande, men det är inte samma som att vara sjuk i ätstörning. Det finns forfarande en gräns mellan frisk, osund, och sjuk.
Personer med ätstörning har ofta en komplex sjukdomsbild med hög grad av samsjuklighet. Som ångestsyndrom, tvångssyndrom, eips, traumatiska erfarenheter, omsorgssvikt, npf, eller perfektioniska personlighetsdrag hos sig själv eller föräldrar. Ätstörningen blir ett symtom av att försöka hantera en situation som personen upplever sig ha lite eller ingen kontroll över.
Om samsjukligheten kan behandlas med rätt terapiform kan ätstörningsproblematiken förbättras och försvinna. Vid svårare problematik som t.e.x svårt tvångssyndrom kanske personen alltid kommer leva med tvångstankar och/eller tvångshandlingar. Då kanske ätstörning är en del av den problematiken. Men då är det inte ätstörningen som ”man aldrig kan bli frisk ifrån” utan det är tvångssyndromet. Någon som aldrig får bearbeta sin traumatiska barndom kanske fortsätter falla in i ätstörningsmönstret för att hantera sin återkommande ångest.
Ätstörningar har många olika orsaker. Likställ inte dessa. Många kan bli helt friska med rätt terapeutisk behandling, bl.a. DBT.
Ha en fin kväll allihopa <3 kramar
Exakt!!
Tack för ett bra inspel!
Ge aldrig upp hoppet om ett värdigt och bra liv alla där ute med bekymmer.
Det här är falskt och otroligt tråkigt att det sprids på detta sätt. Jag är själv friskförklarad och 100% frisk. Min hjärna är helt frikopplad från sjukdomen. Sprid fakta från forskning ist! Information som denna gör att folk som är grovt sjuka idag tappar hoppet. För vem fan vill bli HALVT frisk? Ingen. Hade jag fått höra det när jag vägde 35 kilo till mina 168 cm hade jag absolut gett upp på dagen.
Håller med! Finns tom studier som visar att personer som haft en ätstörning, gått i behandling och tillfrisknat har en sundare syn och kropp och mat än dom som aldrig varit sjuka.
Jag tycker att detta inlägg bör plockas bort. Detta är inte lämpligt
Sedan april så är min 13-åriga dotter, och hela familjen med henne, inskrivna på länsenheten för ätstörningar. Behandlingen går framåt och hon mår mycket bättre. MEN att bli friskförklarad och utskriven från denna enhet innebär att individen på egen hand kan hantera ätstörningen och leva normalt trots ätstörningstankarna. Den som tror att bli frisk från ätstörningar är att sjukdomen försvinner helt har fel. Det handlar om att lära sig leva med detta. Ungefär som att vara nykter alkoholist. Man får verktyg och förhållningssätt så att man kan leva normalt.
Man kan bli 100% frisk, definitivt. Sen kanske inte Peg känner så och det har hon ju all rätt att göra. Men hon är en av tyvärr väldigt många ätstörda och jag tror det är viktigt i en sån här diskussion att vara tydlig med att det är fullt möjligt att bli helt frisk. För när man är sjuk behöver man höra det och få ha det som målbild. Man måste få veta att det går att bli fri från det helvete det är att leva som ätstörd. Det går, är själv 100% frisk men var sjuk under många år.
Hon kan ju börja med att klä på sig istället för att se ut som en prostituerad.
Att lägga ut detta är oerhört ledsamt.
Nu riskerar sjuka att tro sig vara i en hopplös situation, en situation dom aldrig kommer kunna ta sig ur. Det är inte sant!
Man kan visst bli frisk. Ge inte upp!
Camilla, hänvisa gärna till Frisk och Fri i inlägget! Låt ingen drabbad eller närstående tappa hoppet pga Pegs personliga åsikt.